Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt, motion om upphäfvande af 10 kap. samt 16 kap. 12

1884-04-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:44, Utlåtande, i anledning af väckt, motion om upphäfvande af 10 kap. samt 16 kap. 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 44.

1

5T:« 44.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1884, kl. 2 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt, motion om upphäfvande

af 10 kap. samt 16 kap. 12 (5 Kyrkolagen.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottagit en af Herr F. T.

Borg afgifven motion, Nio 40, hvari föreslås, »att hela 10 kap. af kyrkolagen:

Om hamn, liksom ock § 12 i 10 kap. af samma lag upphäfves, samt

att kapitelnumren från och med kap. 10 blifva i öfverensstämmelse med

den föreslagna förändringen i öfrig!»

Den för revision af 1080 års kyrkolag i nåder förordnade komité,

hvilken under den 2 Oktober 1873 afgaf förslag till kyrkolag och kyrkostadga^

har i kap. 11 af förslaget till kyrkolag upptagit särskilda bestämmelser

Om kyrkotukt. Emot dessa bestämmelser förekommo vid förslagets

granskning inom Högsta Domstolen flerahanda anmärkningar, och särskild!

hemstälde Högsta Domstolens ledamöter, med undantag af en, som i det

ämnet icke yttrat sig, att alla stadganden om uteslutande från tillträde till

nattvarden och om så kallad enskild skrift måtte försvinna (se Tidskrift för

lagstiftning, m. m. 1878, ss. 142—144, 241—243).

Vid 1878 års kyrkomöte gjordes i särskilda afgifna motioner framställningar

dels om ny fullständig förordning rörande kyrkotukt, i hvilket

afseende framhölls det otillfredsställande skick, hvari lagstiftningen uti ifrågavarande

ämne för det närvarande befunne sig, dels ock derom, att förordBih.

till Rilcsd. Prof. 1884. 7 Sami. 29 Hcift.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

ningen den 4 Maj 1855, angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande,

måtte varda reviderad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

kap. 11 § 3 i Kyrkolagskomiténs förslag till kyrkolag.

Med anledning af dessa framställningar anhöll Kyrkomötet, i skrifvelse

af den 30 September 1878 (N:o 9), då en omarbetning af nu gällande

lagstiftning angående kyrkotukt redan länge varit ett allmänt erkändt

behof samt, hvad särskildt anginge förordningen den 4 Maj 1855, mycken

villrådighet yppats, huru vissa i samma förordning förekommande bestämmelser

numera, efter tillkomsten af 1864 års strafflag, rätteligen borde

tillämpas, det Kongl. Maj: t täcktes låta, så fort ske kunde, för antagande

i vederbörlig ordning framlägga förslag till ny författning angående kyrkotukt.

Vid 1883 års kyrkomöte väcktes fyra särskilda motioner afseende

den verksamhet, hvilken kyrkan hör utöfva mot sådana sina ledamöter, som

i lära eller lefverne afvika från hvad hennes medlemmar rätteligen hafva att

iakttaga och hålla. Åf dessa motioner åsyftade den mest omfattande (N:o

19) att med upphäfvande eller ändring af ej mindre 10 kap. Kyrkolagen

än äfven förordningarne den 4 Maj 1855, angående vissa föreskrifter till

kyrkotuktens upprätthållande, samt den 11 December 1868, angående särskilda

sammankomster för andaktsöfning, vinna en ny lag angående kyrkotukt,

i hvilket hänseende motionen innefattade ett fullständigt utfördt förslag,

uppgjordt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i 11 kap. af

Kyrkolagskomiténs förslag af år 1873 upptagna bestämmelser i ämnet.

I betänkande öfver nämnda motioner (N:o 9) erinrade KyrkolagsUtskottet

om Kyrkomötets ofvan omförmälda skrifvelse af den 30 September

1878 samt lemnade den upplysning, att, enligt hvad Utskottet varit

i tillfälle att inhemta, Kyrkomötets hemställan i nämnda skrifvelse ännu

vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning. Vissheten derom, fortfor Utskottet,

att Kongl. Maj:t åt den maktpåliggande saken egnade nådig omvårdnad,

samt å andra sidan de många och stora svårigheter, hvilka med

lagstiftning i detta ämne vore förenade, syntes påkalla, att ej Kyrkomötet,

med afvikelse från det tillvägagående, hvilket förra Kyrkomötet funnit

vara det lämpligaste, nu framlade vare sig detaljerade förslag till lagbestämmelser

i ämnet eller någon framställning af de hufvudsakliga grunder, hvarpå

enligt Kyrkomötets mening en ny lagstiftning kunde lämpligen byggas. Allenast

för den händelse, att någon till ämnet hörande fråga vore af natur att

framför andra kräfva snar lösning och dertill sådan, att den läte sig fristående

afgöras, kunde en afvikelse från denna regel hafva skäl för sig. Enligt Ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

skottets åsigt förelåge ett dylikt förhållande i afseende å den föreslagna förändringen

af 1868 års förordning, hvadan Utskottet hemstälde, att motionerna

ej måtte till någon annan Kyrkomötets åtgärd föranleda, än att Kyrkomötet

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhölle, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga

erforderliga åtgärder för sådan ändring i Kongl. förordningen den 11

December 1868, om särskilda sammankomster för andaktsöfning, att den i

samma förordning förekommande bestämmelse om straff för den, hvilken

underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande

af lärareverksamhet, varder utbytt mot stadganden om påföljder för den

felande af kyrklig art. Denna hemställan blef af mötet godkänd.

Lag-Utskottet delar motionärens uppfattning, att de bestämmelser,

hvilkas upphäfvande han föreslår, äro föråldrade och i flere afseenden stridande

mot nutidens kristliga medvetande, hvadan de ock icke vidare tillämpas;

men just med afseende å sist berörda förhållande torde med deras formella

upphäfvande kunna utan synnerlig olägenhet anstå, till dess det kan ske i

sammanhang med antagande af de nya bestämmelser, som erfordras förordnande

af kyrkotuktens utöfning inom den svenska kyrkan. Ett nu af

Riksdagen fattadt beslut i den rigtning, som motionären förordar, skulle

antagligen icke heller kunna leda till någon påföljd, då urtima Kyrkomöte

icke torde komma att under året sammankallas.

Ehuru, enligt hvad ofvan är anfördt, 1878 års Kyrkomöte i denna

fråga hänvändt sig till Kongl. Maj:t, finner likväl Utskottet, som hänvisar

till härofvan lemnade utredning af frågans ställning, det vara lämpligt,

att äfven från Riksdagens sida en anhållan göres om utarbetande af lagbestämmelser

i och för ordnande af kyrkotukten.

Utskottet får följaktligen, med anledning af motionen, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till lag om kyrkotukt

samt framlägga samma förslag för Riksdagen det år,

nästa Allmänna Kyrkomöte sammanträder.

Stockholm den 9 April 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.