Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50

1884-04-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:50, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

i

mo so.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1884, kl. 1 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion dels om,

ändring i 18 kap. 16 j Strafflagen, dels ock om antagande

af en särskild lag angående ansvar för misshandel

af djur.

18 kap. 16 § Strafflagen lyder för närvarande sålunda:

»Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar

grymhet; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.»

Lag-Utskottet har nu från Första Kammaren emottaga en af Herr

C. 0. Berg afgifven motion, N:o 10, hvari anföres, att ofvan intagna

lagbestämmelse först och främst vore af allt för inskränkt omfattning, både

med hänseende till djuren och brottets beskaffenhet; och att för det andra

straffet vore vid mångfaldiga tillfällen och i synnerhet för bemedlade personer

allt för lindrigt.

Beträffande djuren, så vore endast »egna och andras djur» skyddade,

det ville säga, att både sådana husdjur, som tillfälligtvis vore utan egare,

och alla vilda djur vore uteslutna från all barmhertighet och hemfallna åt

menniskors godtyckliga grymhet; och föreslår motionären med anledning

Bih. till Riksd. Prat. 1884. 7 Sami. 33 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

häraf, »att de i 16 § i 18 kap. i Strafflagen intagna orden »egna eller

andras kreatur» utbytas mot det enda ordet »djur».

Men, såsom motionären redan anmärkt, vore äfven bestämmelsen i

nämnda paragraf: »uppenbar grymhet» af allt för inskränkt och otydlig

beskaffenhet.

Yanan att behandla djur vårdslöst eller grymt, såsom till exempel

att inpacka flere till fotterna bundna kalf var eller får i trånga burar, att

på jernvägar eller vid andra transporter lemna dem hela dygn utan vatten

och föda; att gifva de djur, som skulle slägtas, eu onödigtvis grym och

pinsam död — denna vana förslöade visserligen menniskans naturliga medkänsla

för andras lidanden; men brottet vore icke mindre brott, derföre

att man blundade för detsamma. I en lag till djurens skydd, hvilken

verkligen ville hvad han sade sig afse, borde således icke saknas bestämmelser,

som lemnade skydd äfven emot sådan misshandling, som ofta af

tanklöshet eller hårdhjertenhet lemnades utan uppmärksamhet, hvarföre

äfven så väl franska som engelska och nordamerikanska lagar, af hvilka

motionären meddelar utdrag, upptoge mera detaljerade stadgande!! i dessa

afseenden.

Ett djurplågeri, som hittills i vårt land blifvit allt för mycket förbisedt,

vore det, som föröfvades genom fångande af djur medelst giller eller

snaror. Egendomligt nog hade detta blott (utom under en kortare tid,

nemligen från den 16 Mars till och med den 10 Augusti) blifvit förbjudet

i de södra provinserna; men tiden borde vara inne för utsträckandet af

detta förbud att gälla för alla provinser. För att visa behofvet af strängare

stadganden i detta fall kunde nämnas, att i de norra länen utsattes

mångenstädes så kallade trampsaxar och snaror i häpnadsväckande mängd,

i hvilka eu massa foglar fastnade och omkomme af hunger och köld.

Motionären hade redan förut anmärkt, att nu gällande straffbestämmelser

för misshandling af djur vore allt för milda för att vara verkligt

afskräckande.

I betraktande af nödvändigheten att, om möjligt, sätta en gräns för

så mycken omensklighet, som nu mot djuren beginges, vågade motionären

vidare föreslå, »att en ny lag angående ansvar för misshandling af djur

måtte utfärdas af hufvudsakligen följande innehåll:

Visar någon i behandling af djur, såsom här nedan säges eller på

liknande sätt, uppenbar grymhet, straffes med böter från 10 kronor till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

högst 300 kronor, eller med fängelse från fem till trettio dagar, och skall

vid upprepad förbrytelse alltid fängelse ådömas.

Till straff efter denna lag gör sig en hvar skyldig, som

Do. Våldsamt slår eller sparkar kreatur, detsamma öfvermåttan genom

körning, ridning eller för tungt lastande anstränger; beröfvar det nödig

näring; stympar eller på grymt och pinsamt sätt dödar.

2:o. På obarmhertigt sätt i trånga burar, korgar och fordon transporterar

och sammanför fjäderfän och andra djur.

3:o. Till öfveransträngande arbete använder sjuka, utgamla eller

utmattade djur.

4:o. Begagnar finare giller eller snaror till fångande af djur ; hvarvid

såsom eu försvårande omständighet må anses, om den skyldige icke

dagligen eftersett af honom begagnade fångstmedel.

5:o. Instänger inom hägnad något djur, utan att förse detsamma,

under dess instängning, med tillräcklig föda och vatten.»

Hvad först angår motionärens förslag att i 18 kap. 16 § Strafflagen

insätta uttrycket djur i stället för egna eller andras kreatur, så

anser Utskottet detta förslag icke vara lämpligt.

Skyddet i vår lagstiftning för kreatur är af jemförelsevis ringa ålder.

Stadgande härom infördes först genom förordningen den 21 December 1857

samt intogs sedermera oförändradt i den nya strafflagen. De härvid begagnade

uttryck torde afse icke endast husdjuren, utan åtminstone äfven

sådana vilda djur, som, fångade eller tämda, någon tid tillhört eu person;

och domstolarne i allmänhet lära jemväl vid tolkning af stadgandet ansett,

att en person, som fångat ett vildt eller satt sig i besittning af ett lierrelöst

djur, i och med fångandet eller besitta ingstagai i det varit att betrakta

såsom blifven egare till djuret och alltså kunnat straffas äfven för sådan

grym behandling af detsamma, som egt rum omedelbart derefter. Vid

sådant förhållande och då det så allmänna uttryck, motionären föreslår,

skulle, i lagen infördt, kunna vid lagtillämpningen föranleda hvarjehanda

trakasserier, samt i alla händelser en hos det uppväxande slägtet inplantad

och med åren allt mera utvecklad känsla af hvad religion och sedlighet i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

afseende å behandlingen af djuren bjuda, torde vara det enda fullt

verksamma korrektivet mot grymhet emot djur, får Utskottet, under

allt behjertande af det ädla motiv, som föranledt motionärens förslag,

hemställa,

1) att motionen, i hvad den afser utbyte i 18 kap.

16 § Strafflagen af de der förekommande uttryck:

»egna eller andras kreatur» mot ordet »djur», icke må

af Riksdagen antagas.

Hvad i öfrigt angår det i motionen innefattade förslag om antagande

af en ny lag angående ansvar för misshandel af djur, så torde ett sådant

uppräknande af särskilda sätt för misshandel, som det motionären här önskar

i lagen infördt, icke vara erforderligt, då alla dessa sätt, utom det

under 4:o upptagna, måste, åtminstone i svårare fall, anses vara inbegripna

under de uti 18 kap. 16 § Strafflagen redan nu använda ordalag,

samt icke heller vara lämpligt, enär ett dylikt uppräknande, hvilket svårligen

kan blifva fullständigt, deremot lätteligen kan gifva anledning till

den åsigt, att öfriga icke uppräknade sätt för misshandel vore straffria.

Att åter genom införande i lagen af en bestämmelse, sådan den motionären

föreslår under 4:o, omintetgöra eller åtminstone göra olaglig en

hel, särskildt för de norra orterna af vårt land icke ovigtig binäring kan

Utskottet icke tillstyrka.

Deremot finner Utskottet, att det i 18 kap. 16 § Strafflagen nu

stadgade bötesstraff af »högst etthundra Riksdaler» lämpligen bör så förändras,

att bötesbeloppet må, i de svåraste fallen, kunna sättas till och

med till det i Strafflagen i allmänhet antagna bötesmaximum, femhundra

Riksdaler.

På grund af det anförda får Utskottet, med anledning af hvad i

motionens senare afdelning föreslagits, hemställa,

2) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

5

Lag

angående ändrad lydelse af 18 kap. 16 § Strafflagen.

Härigenom förordnas, att 18 kap. 16 § Strafflagen

den 16 Februari 1864 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Yisar någon i behandling af egna eller andras

kreatur uppenbar grymhet; straffes med böter.

Stockholm den 18 April 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af Herr Bergström, som ansett ifrågavarande lagrum böra erhålla

följande ändrade lydelse: »Yisar någon i behandling af egna eller andras

djur uppenbar grymhet, straffes med böter»; samt

af Herrar Magnus Jonsson, Berglöf och Folke Andersson, hvilka

ansett, att Utskottet icke bort tillstyrka någon förändring i gällande bestämmelser

mot misshandel af kreatur.

Herr Grefve Strömfelt har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.