Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 58

1884-04-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:58, Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 58

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 58.

1

%

N:o 58.

Ank. till Riksd. Kansli den 29 April 1884, kl. 5 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring

i gällande stadganden rörande förlust af medborgerligt

förtroende.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått emottaga en af Herr

Joll. Johansson i Stockholm afgifven motion, K:o 110, hvari — då i

enlighet med den nutida civilisationens humanare åskådningssätt lagstiftaren

på goda grunder ur vår strafflag redan aflägsnat de straff, som varit af i

egentligaste mening vanärande beskaffenhet, samt då en konseqvent tillämpning

af denna grundsats fordrade, såsom eu åt vårt lands mera framstående

rättslärde uttalat sig, att i en strafflag, hvilken utginge från principen, att

»allt straff bär vara till förbättring», ej vidare bibehålla en straffpåföljd,

hvilken, infam eran de till sin karakter, visat sig olämplig, just emedan den

praktiskt motarbetade ett af straffets väsentliga ändamål, nemligen den frigifne

fångens borgerliga återupprättelse — motionären, för att åtminstone användningen

af nämnda straffpåföljd måtte blifva inskränkt, föreslår, »att

Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t begära det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

förändringar i strafflagen, att då någon första gängen sakfälles för brott,

som medför förlust af medborgerligt, förtroende, det må, utom då fråga är

om de gröfsta arter af dessa brott, bero på domarens pröfning, huru vida

nämnda straffpåföljd bör ådömas eller icke.»

Bih. till Biksd. Prof. 1884. 7 Sand. 38 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.

Förslag i enahanda syfte, somt det nu föreliggande, eller att inskränka

användningen af straffpåföljden »förlust af medborgerligt förtroende», hafva

förevarit vid riksdagarne 1877 (Lag-Utskottets Utlåtande U:o 4), 1878

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21), 1880 (Lag-Utskottets Utlåtande U:o 18),

1881 (Lag-Utskottets Utlåtande iST:o 30), 1882 (Lag-Utskottets Utlåtande

N:o 57), samt 1883 (Lag-Utskottets Utlåtande j\t:o 41) utan att dock föranleda

någon Riksdagens åtgärd. De upprepade framställningarne i ämnet

torde emellertid utmärka, att här föreligger ett verkligt behof af lagändring

i framställningarnes syfte.

Det torde icke af någon med förhållandena förtrogen kunna förnekas,

att den utöfver strafftiden ådömda förlusten af medborgerligt förtroende,

hvilken ju, så länge den varar, skall i prestbetyget angifvas, oftast i sina

följder för den brottslige utgör det svåraste straffet och sålunda — utöfver

det egentliga straff, hvarmed brottet borde vara försonadt och brottslingen

åt samhället återgifven - tillskynda]- honom ett ytterligare lidande. Men

icke nog härmed. Hvad värre är: denna vanfräjd, som — låt vara genom

fördom — för honom ofta stänger ärlig mans dörr och ännu oftare beröfvar

honom tillfälle till ärligt arbete, kastar honom härigenom ock ofta åter in

på brottets bana, den han. utan denna vanfrejd, kanske aldrig åter beträdt;

och samhället har en nyttig medborgare mindre, men en fiende mer, hvilken

dertill må hända under större delen af lifvet blir samhällets underhållshjon.

All erfarenhet visar, att den vanfrejd, som vidhäftar den första gången

brottslige, utgör en hufvudsaklig orsak till återfall i brott.

Utskottet, som sålunda biträder motionens syfte, kan dock icke i allo

instämma med motionären.

Då motionären föreslår, att, när någon första gången sakfälles för

brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, det skulle, utom då

fråga vore om de gröfsta arter af brott, bero på domarens pröfning, huruvida

sådan påföljd borde ådömas eller icke, så kan Utskottet lika litet nu, som

då ett, dylikt förslag år 1881 förelåg, tillstyrka ett sådant stadgande, och

Utskottet''åberopar hvad Utskottet vid nämnda tillfälle härom yttrade:

»Enligt Utskottets mening skulle härigenom uti domarens hand läggas

eu benådningsrätt, som icke bör tillkomma honom. En så fri pröfning hos

domstolarne skulle lätteligen kunna leda till godtycklighet i lagtillämpningen,

visserligen icke så fattadt, att man hos den särskilde domaren skulle förutsätta

något godtycke, men så, att, till följd af olika uppfattning, t. ex. i

fråga om två särskilda fall af samma brott under i det allra närmaste

samma omständigheter, den ene domaren kanske skulle ådöma påföljden,

under det att den andre icke skulle tillämpa densamma, eller till och med

påföljden blifva ådömd för ett brott, under jemförelsevis förmildrande omstän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

3

digheter, men icke i ett annat fall af samma brott under jemförelsevis försvårande;

och sådant skulle säkerligen icke bidraga att i allmänhetens uppfattning

ingifva förtroende för lagskipning^.»

Enligt det förslag åter, som Utskottet här nedan afgifver, skulle,

beträffande ådömandet eller icke-ådömandet af medborgerligt förtroendes

förlust, ej åt domaren lemnas någon särskild pröfningsrätt, utan i lag bestämmas,

hvilka fall af brott i nu förevarande afseende skulle anses såsom

varande af gröfsta art, samt sedermera domaren endast ega att pröfva, huru

vida brottet vore ,af sådan gröfsta art eller föröfvats under synnerligen försvårande

omständigheter — eu ompröfning, hvilken redan nu i och för bestämmande

af straffmåttet åligger honom — och, i fall så befunnes vara

förhållandet, det icke blott för domaren vara en rättighet utan eu ovilkorlig

skyldighet att äfven tillämpa straffpåföljden.

På grund af det anförda får Utskottet, med anledning af motionen,

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kong!.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i. gällande strafflag, att den,

som första gången dömes för brott, hvilket enligt gällande

strafflag medför förlust af medborgerligt förtroende, ej må

drabbas af denna straffpåföljd, så vida ej brottet är af

gröfsta art eller föröfvats under synnerligen försvårande

omständigheter.

Stockholm den 29 April 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Widmark, Stråle, Forssell och Berglöf; samt

af Herr Magnus Jonsson, som ansett att Utskottet bort tillstyrka

bifall till förevarande motion.

Herrar Grefve Strömfelt och Bäckström hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.