Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

1884-02-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:8, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ant. till Riksd. Kansli den 4 Febr. 1884, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

17 kap. 29 § Rättegångsbalken.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottaga en inom Kammaren

af Herr Gustaf Jonsson väckt motion, N:o 27, hvari anföres: att

hvar och eu af Riksdagens ledamöter säkerligen hade sig nogsamt bekant,

hurusom det vore ett bedröfligt faktum, att tidsandan mer och

mer minskat helgden af de genom lag föreskrifna eder vid landets domstolar,

synnerligast då det gälde en för någon slag’s ^förbrytelse tilltalad

person, som blifvit, dömd att med ed värja sig från straff för den

åtalade förbrytelsen; att, utom det att förbrytaren genom en falsk värjemålsed

undginge timligt straff, en sådan edgång måste verk& i iög

oråd förslappande på allmänna rättskänslan, till största men föi sam

hället i dess helhet; samt att synnerligast i mål angående ansvar för

lönkrögeri förekomme, icke enstaka, utan ty värr mycket ofta, att den

tilltalade friade sig med värjemålsed, då decima-ålades honom, och, om

han ej erkände förseelsen, måste sådan i de allra flesta fall honom

ådömas, så länge allmänna lagen vidhölle bestämmelsen, att det erfordrades

tvenne vittnen, som samtidigt och i hvarandras närvaro på en

gång erhållit den vara, han olofligen kunde hafva att afyttra eller åsatt

till försäljning; ty det hjelpte icke, om än huru många personer som

helst kunde intyga, att de hvar för sig af en lönkrögare köpt spirituösa,

och alla vittnade derom: edgång måste ändock ådömas.

Motionären hemställer på dessa grunder, »att Riksdagen för sin

del beslutar den ändring af 29 § 17 kap. Rättegångsbalken, att, då uti

åtal för lönkrögeri fyra vittnen intyga den åtalades brottslighet, oaktadt

de icke på en gång vant tillstädes, detta ma vara fullt bevis».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8. 5

Utskottet vill gerna medgifva, att den hos oss ännu, enligt 17

kap. Rättegångsbalken, gällande legala bevisteori, som för fullt bevis

fordrar minst två vittnens sammanstämmande intyg, i många fall, och

särskildt i mål angående oloflig försäljning af spirituösa drycker, kan

föranleda dertill, att, oaktadt den åtalade mot sig har all sannolikhet,

han dock vare sig varder frikänd eller får med ed sig värja. Utskottet

kan dock icke för sin del finna lämpligt att, på sätt motionären föreslår,

särskildt för mål rörande oloflig försäljning af spirituösa drycker

stadga andra legala bevisregler, än de i allmänhet gällande, och minst

kan detta vara lämpligt i närvarande tidpunkt, då eu revision pågår af hela

värf rättegångsväsende, vid hvilken revision naturligen ock kommer att

tagas i öfvervägande i sin allmänhet frågan om företrädet mellan stränga

legala bevisregler eller en, i större eller mindre utsträckning, fri bevisprövning.

Man torde numera vara temligen ense om den senares

företräden, och vid sådant förhållande kan Utskottet naturligen icke

tillstyrka, att i vår lagstiftning skulle, för en särskild klass af mål, införas

en helt och hållet ny legal bevisteori, hvilken derjemte skulle

kunna gifva anledning till hvarjehanda svårlösta frågor, t. ex. huruvida,

derest fyra vittnen toge på sin ed att de, ehuru hvart och ett

vid ett särskildt tillfälle, sett den åtalade personen olofligen försälja

spirituösa, det skulle anses, att härigenom denne vore förvunnen att

hafva utöfvat sådan försäljning vid fyra särskilda tillfällen eller ej. I

förra fallet skulle ju härigenom för den åtalade, till följd af en försvårande

omständighet, straffet komma att inom latituden utmätas större,

än derest han skulle anses förvunnen till dylik försäljning vid endast

ett tillfälle.

Med anledning af hvad Utskottet nu andragit, får Utskottet

hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

9

Lik. till Riksd, Prof. 1884. 7 Sami. .? Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.