Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9

1884-02-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:9, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Arik. till Eiksd. Kansli den 5 Febr. 1884, kl. 12 nådd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i 7 kap. 3 § Strafflagen.

7 Kap. 3 § Strafflagen lyder för närvarande sålunda:

»Idkar någon å sön- eller högtidsdag, emellan klockan sex om morgonen

och klockan nio om aftonen, handtverk eller annat arbete, som uppskof

tåla kan; straffes med böter, högst tjugo riksdaler, utan det sker till

egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda eller annan dylik

bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.»

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven och till handläggning af Lagutskottet

öfverlemnad motion, N:o 109, anför nu, för en ändring i nämnda

lagrum, Herr Joll. Johansson från Stockholm hufvudsakligen följande:

Då denna lagparagraf, åtminstone hvad hufvudstaden anginge, af lagens

handhafvare tillämpats och fortfarande tillämpades på ett sådant sätt,

att den ene handelsidkaren utan åtal städse finge öfverträda densamma och

den andre åtalades och bötfäldes för öfverträdelsen; då myndigheterna, gent

emot lagbudet, tilläte att alla butiker finge vara öppna från och med klockan

sex på aftonen sista söndagen före jul, dock endast den söndagen, men deremot

medgåfve, att uti en del af dessa butiker, likartade med dem, som omförmäldes

i lagstadgandet, finge idkas handel för öppna dörrar icke blott den

söndagen utan äfven under alla andra sön- och helgdagar under hela året,

och detta icke allenast efter klockan sex på aftonen, efter aftonsången, efter

sabbatens sista gudstjenst, utan äfven på morgonen och middagen, eller under

Bill. till Likså. Prof. 1884. 7 Samt. 4 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

förberedelserna och mellantiderna till de olika gudstjensterna, och då ett sådant

förhållande lände till förmån för den ene och till skada för den andre,

så vore det väl i sin ordning och med billighet och rättvisa förenligt, att

detta olikartade tillvägagående förhindrades och så mycket som möjligt

afskaffades genom en lika nödig som enkel ändring af berörda lagparagraf.

— Lagstadgandet hade obestridligen tillkommit i akt och mening att hålla

sabbaten i helgd, men icke kunde väl denna sabbat i någon nämnvärd mån

helighållas dermed, att butiker för nödiga och nyttiga artiklar måste vara

stängda under samma tid som handeln och rörelsen opåtaldt finge florera på

källare, schweizerier och krogar samt uti mer och mindre välkända variétésalonger

och cigarrbutiker. — Då dygnet vore indeladt uti tjugufyra timmar

och dagen beräknades till tolf, då ingen gudstjenst i statskyrkan egde

rum efter klockan sex på aftonen sön- och helgdagar, och då efter den tiden

alla möjliga både andliga och verldsliga förlustelseställen finge hållas öppna,

syntes det motionären vara billigt, att äfven nyttans alster finge samtidigt

utbjudas åt allmänheten. — Enär vidare sedvänja, parad med ett rättvist och

billigt undseende, vore på god väg att upphäfva lagens kraft, vore det

också skäl att ändra lagens bud, och enär denna ändring otvifvelaktigt skulle

verka godt och till undvikande af många obehag för städernas smärre

köpmän och handtverkare, på samma gång som den icke kunde vara menlig

för landet i allmänhet, hemställer motionären, »att strafflagens sjunde

kapitels tredje paragraf, i stället för dess nuvarande lydelse, måtte erhålla

följande:

Idkar någon å sön- eller högtidsdag, emellan klockan sex om morgonen

och klockan sex om aftonen, handtverk eller annat arbete, som

uppskof tåla kan; straffes med böter, högst tjugo riksdaler, utan det

sker till egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda

eller annan dylik bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.»

Med sitt förslag har visserligen motionären icke åsyftat att minska den

helgd, som bör tillkomma sabbaten såsom sådan, men Utskottet vill dock

anmärka, hurusom i alla händelser med denna helgd måste vara mest öfverensstämmande,

att helgden omfattar hela sabbatsdagen, och sålunda äfven

dess afton. En förändrad bestämmelse härutinnan skulle äfven för det stora

flertal, som är i annans'' arbete, vålla en betänklig minskning i fri- och

hvilotiden, så mycket mer betänklig, som denna minskning skulle högst ofördelaktigt

komma att inverka äfven å det sätt, på hvilket de skulle kunna

tillbringa den dem lemnade minskade fri- och hvilotid.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

Om, såsom motionären söker Ansa, gällande lag icke öfverallt tillämpas

eller icke tillämpas lika för alla, beror sådant ej på lagstiftningen, och för

att råda bot härför erfordras andra åtgärder än sådana, som ankomma på

lagstiftaren.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.