Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Sjunde hufvudtitel.
1884-03-18 · 64 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 57 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1884:13a, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Sjunde hufvudtitel.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
N:o 13 a.
Ånk. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1884, kl. 11 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Sjunde
hufvudtitel.
(2:a U. A.)
Rörande anslagen under Sjunde hufvudtiteln, omfattande anslagen till
Finansdepartementet, hafva följande förändringar ifrågakomma.
Departementets afdelning af Kongl. Ma,j:ts kansli.
l:o. Vid 1878 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t på anförda skäl Angående
(se bil. N:o 5 a vid statsverkspropositionen sid. 21 och ff.), att en justerings- anå7”Jt tui
styrelse måtte upprättas och för den samma föreslagen aflöningsstat, slutande <ieParteå
9,300 kronor, antagas till efterrättelse från och med 1879. "dehdng «/
Berörda nådiga framställning vann icke fullständigt Riksdagens bifall.
Riksdagen ansåg nemligen (se underdåniga skrifvelsen N:o 35 vid 1878 års upprättande
riksdag, sid. 6) att då i framtiden, sedan öfvergången till det nya, metriskaa/>''f tumtroiimått-
och vigtsystemet hlifvit fullbordad, de med öfverinseendet öfver justerings-^ JTyråms''
väsendet förenade göromål otvifvelaktigt konnne att erhålla väsentligt mindre [i.]
betydelse, och då dertill konnne, att i de angifna grunderna för organisationen
af justeringsväsendet förutsatts, att möjligen framdeles andra lämpliga
åligganden kunde med chefskapet för justeringsverket förenas, betänkligheter
kunde hysas mot att för ett behof, som synts vara till stor del tillfälligt och
öfvergående, medgifva inrättandet af ett särskildt embetsverk med aflöningsanslag
uppförda på ordinarie stat. Det syntes derföre Riksdagen vida lämpBih.
till Riksd. Prof. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. I
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18 a.
ligare, om det belopp, hvilket Kong!. Maj:t ansett för ändamålet erforderligt,
allenast på extra stat anvisades att användas till arfvoden åt den personal,
som under samma år behöfde anlitas, och att dymedelst frågan om det slutliga
ordnandet af meranämnda öfverinseende lemnades öppen, till dess i framtiden
med visshet kunde bestämmas, hvilka krafter blefve dertill erforderliga,
t enlighet härmed blef det af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskade
anslag beviljadt endast å extra stat för är 1879 och har derefter till oförändradt
belopp årligen, jemväl för innevarande år, i samma ordning anvisats.
Riksdagens år 1878 uttalade förmodan, att justeringsstyrelsens göromål,
efter vidtagandet af de för öfvergången till det metriska S3’stemet erforderliga
åtgärder, skulle komma att väsentligt minskas, har visat sig rigtig,
och i den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof har Kongl. Maj:t framlagt förslag till förändrade grunder
för ordnande af öfverinseendet öfver justeringsväsendet; varande detta förslag
af följande innehåll:
att under departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli må upptagas
med anslag å ordinarie stat en kontroll- och justeringsbyrå med följande
personal:
en byråchef med samma lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg
som öfrige byråchefer inom kansliet,
en byråingeniör
och en kanslisekreterare, begge med enahanda lön, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg, som äro bestämda för kanslisekreterare,
samt en vaktmästare med lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg,
i likhet med hvad som utgår till den lägre aflönade af departementets nu
ä stat upptagne vaktmästare och med samma skyldighet att vidkännas löneafdrag
för förmånen af fri bostad, som gäller för departementets öfriga vaktbetjening,
äfvensom att det nu å departementets stat uppförda anslag till amanuenser,
vikariatsersättning, renskrifning, m. m., 7,000 kronor, må, för betäckande
af dylika kostnader jemväl för kontroll- och justeringsbyrån, höjas
med 2,000 kronor eller till 9,000 kronor, hvarigenom anslaget för departementets
expedition skulle ökas med 17,200 kronor, eller från 45,200 kronor
till 62,400 kronor;
samt att Riksdagen må särskildt förklara, det alla expenser vid kontroll-
och justeringsbyrån skola bestridas af anslaget för kontroll å tillverkni
ngsafgifter.
1 statsrådsprotokollet, som linnes bilagdt förevarande proposition (se
sid. 2, 3, 58—62), redogöres för skälen till ifrågavarande framställning; och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
3
får Utskottet till denna redogörelse hänvisa samt endast, med anledning af
den i berörda protokoll meddelade uppgift, att den föreslagna tillökningen i
departementets anslag icke komrne att välla någon förhöjning i hufvudtitelns
slutsumma, här lemna en jemförelse mellan de kostnader, som nuvarande
kontrollbyrån och justeringsstyrelsen tillsammans kräfva, samt de utgifter,
som den nya
Enligt
byrån skulle föranleda.
nu gällande stater utgå följande aflöningsbelopp:
a) vid kontrollbyrån:
Lön.
Tjenst-
görings-
Summa.
Chefen .........
....................................... kronor 4,400
penningar.
— 2,000: —
6,400: —
Sekreteraren
..................................... » 2,500
— 1,500: —
4,000: —
Vaktmästare
..................................... » 500
300: —
800: —
Summa kronor
11,200: —
b) vid justeringsstyrelsen:
Direktören ......................................... kronor 4,700: — 1,800: — 6,500: —
Assistent............................. » 2,000: —--— 2,000: —
Vaktmästare ..................................... » 800: —---—_800: —
Summa kronor 9,300: —,
hvartill bör läggas utgiften för hyra..................................... » 1,800: —,
då utgifterna för justeringsstyrelsen sålunda uppgå till » 11,100: —.
Sammanläggas ofvannämnda utgiftssummor, erhålles
för kontrollbyrån och justeringsstyrelsen ett belopp af ...... » 22,300: —.
Kostnaderna för aflöning åt den vid den nya kontroll- och justeringsbyrån
anstälda personal skulle komma att uppgå till följande belopp:
Lön
Tjenst-
görings-
Summa.
Byråchef............................................
kronor 4,400:
penningar.
— 2,000: —
6,400: —
Kanslisekreterare................................
» 2,500:
— 1,500: —
4,000: —
Byråingeniör........................................
2,500:
— 1,500: —
4,000: —
Vaktmästare.....................................
500:
300: —
800: —
Ökning i anslaget till vikariatsersätt- ningar m. m...........................
»--
—--—
2,000: —
Summa kronor 17,200: —.
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Härtill komma ålderstillägg för byråchefen 60G kronor och för kanslisekreterare
och byråingeniör 1,000 kronor till hvardera samt för vaktmästaren
100 kronor.
Om ofvannämnda 17,200 kronor, hvari ålderstilläggen såsom utgående
af särskildt anslag icke inberäknats, dragas från ofvanberörda 22,300
kronor, erhålles ett belopp af 5,100 kronor, hvarmed, efter de båda verkens
förening, utgifterna för aflöningar och hyra skulle komma att minskas.
Innan Utskottet afslutar behandlingen af nu föreliggande förslag, har
Utskottet trott det kunna vara af intresse, att liär meddelades en kort framställning
af den åsigt, angående justeringsverkets ordnande, som hystes af
komiterade för afgifvande af förslag angående lönereglering för landtmäteristyrelsen
m. m. I komiterades den 13 Juli 1877 härom afgifna utlåtande
redogöra komiterade för de olika förslag, som blifvit framstälda angående
organisationen af justeringsverket, samt framlägga efter eu utförlig motivering,
för hvilken det torde blifva allt för vidlyftigt att här redogöra, följande förslag
till frågans lösning:
att öfverinseendet öfver justeringsväsendet måtte uppdragas åt en särskild
styrelse, hvars chef, under benämning af justeringsdirektör, borde ega
de qvalifikationer och den myndighet, som komiterade i motiveringen antydt;
dock att, derest denna styrelses verksamhet skulle, sedan det nya justeringsväsendet
blifvit i alla afseenden ordnadt, visa sig icke blifva af tillräcklig
omfattning, för att lemna dess chef full sysselsättning, i förnyadt öfvervägande
borde tagas, om ej, på sätt komiterade i motiveringen jemväl antydt, med
chefskapet för justeringsverket kunde förenas de göromål, som ålåge bränvinskontrollbyrån,
eller andra lämpliga åligganden;
att i egenskap af biträde åt justeringsdirektören i styrelsen borde
anställas en justeringsmästare, som tillika vore föreståndare för justeringskammaren
i Stockholm; med skyldighet för denne justeringsmästare att, dä
justeringsdirektören af sjukdom eller annat förfall vore hindrad att sin tjenst
utöfva, företräda hans plats;
att hos styrelsen måtte anställas en vaktmästare, äfvensom af justeringsdirektören,
då för göromålens jemna gång sådant erfordrades, antagas tillfälligt
arbetsbiträde;
att justeringsdirektören och justeringsmästaren måtte utnämnas af Kongl.
Maj:t, den senare efter förslag af justeringsdirektören; och föreslogo komiterade
derjemte, huru förfaras skulle i händelse att förfall inträffade för
justeringsdirektören eller justeringsmästaren att sina befattningar förvalta.
Såsom häraf framgår, har komiterades förmodan, att chefskapet för
justeringsverket i framtiden icke skulle komma att medföra full sysselsättning
åt innehafvaren, visat sig vara välgrundad, äfvensom deras åsigt att med
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
5
samma chefskap lämpligen kunde förenas de göromål, som ålåge bränvinskontrollbyrån,
vunnit afseende. De grunder, hvilka komiterade efter verkstäld
utredning ansett sig böra förorda att vid den förändrade anordningen
iakttagas, har således äfven Kongl. Maj:t, likasom förut Riksdagen, funnit
vara de rigtiga; och då härtill kommer, att besparing i utgifter är att af
den åsyftade förändringen motse, anser Utskottet sig böra tillstyrka Riksdagen
att bifalla Kongl. Maj.ts under förevarande punkt gjorda förslag;
och hemställer alltså Utskottet,
att Riksdagen må:
a) medgifva att under Finansdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli må upptagas, med anslag å ordinarie
stat och skyldighet för vederbörande att vara underkastade
de stadgade vilkoren för åtnjutande af löneförmåner i
nämnda kansli, en kontroll- och justeringsbyrå med följande
personal:
en byråchef med samma lön, tjenstgöringspenningar och
ålderstillägg som öfrige byråchefer inom kansliet,
en byråingeniör
och en kanslisekreterare, begge med enahanda lön,
tjenstgöringspenningar och ålderstillägg, som äro bestämda
för kanslisekreterare,
samt en vaktmästare med lön, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg i likhet med hvad som utgår till den
lägre aflönade af departementets nu å stat upptagne vaktmästare
och med samma skyldighet att vidkännas löneafdrag
för förmånen af fri bostad, som gäller för departementets
öfriga vaktbetjening,
och i följd deraf höja det nu å departementets stat
uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
m. m. från 7,000 kronor till 9,000 kronor, eller
med 2,000 kronor för betäckande af dylika kostnader jemväl
för kontroll- och justeringsbyrån, och således för tillämpning
af den här bifogade (Bil. Ditt. A) lönestat öka anslaget
för departementets expedition i dess helhet med 17,200
kronor, eller från 45,200 kronor till 62,400 kronor; samt
b) förklara, att alla expenser vid kontroll- och justeringsbyrån
skola bestridas af anslaget för kontroll å tillverkningsafgifter.
6
Sf,ats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Stämpelomkostnader.
förändrad -;0- Kongl. Maj:ts framställning derom, att det i nu gällande riks
rubrik
för stat upptagna förslagsanslaget å 174,000 kronor till »stämpelpappersomkostan>Häm''pei-1
na^er* mätte till enahanda belopp som för år 1884 upptagas för år 1885,
pappersom- men under förändrad rubrik »stämpelomkostnader», har icke föranledt någon
kostnader*, erinran, hvadan Utskottet hemställer,
[2.J
att Kong!. Maj:ts framställning må af Riksdagen bifallas.
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.
Angående 3:o. 1 nu gällande riksstat är uppfördt ett förslagsanslag å 75,000
^rubrik för kronor t01'' »kostnader för kortstämpling och allmänna bevillningens uttaxering»;
anslaget till och får Utskottet, i enlighet* med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,
att, jemte det anslaget till oförändradt belopp för är
1885 i riksstaten uppföres, anslagets rubrik må erhålla
följande förändrade lydelse: »kostnader för allmänna bevillningens
uttaxering».
Postverket.
Angående 4:o. Kongl. Maj:t har föreslagit att Riksdagen, med godkännande ej
"påverka1 mindre af hvad som enligt statsrådsprotokollet för den 9 sistlidne Januari
[4.] föreslagits beträffande ålderstillägg till visse postverkets betjente och angående
förändrade grunder för beräkning af rabatt vid köp af större parti
frimärken, brefkort och frankokuvert, än äfven af öfriga enligt samma protokoll
ifrågasatta förändringar i postverkets stater, må för år 1885 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 5,513,000 kronor, att utgådels
direkte af postverkets uppbörd för året-, dels, i den mån denna icke
blifver för ändamålet tillräcklig, af postverkets reserverade, hos Statskontoret
innestående medel, hvarigenom således summan af postverkets utgiftsstater,
som nu utgör 5,300,000 kronor, skulle ökas med 213,000 kronor.
Vidare har Kongl. Maj:t i särskild proposition (N:o 25) föreslagit, att
Postdirektören i Stockholm Pontus Fredrik Theodor Winroth måtte förklaras
berättigad att från och med månaden näst efter den, då afsked ur postverkets
tjenst varder honom beviljadt, å postverkets pensionsstat åtnjuta en
> kostnader för
kortstämpling
och allmäna
bevillningens
uttaxering t.
[«•]’
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
i
årlig pension af 2,600 kronor, att uppbäras jemte den pension från civilstatens
pensionsinrättning, hvartill Winroth funnes vara berättigad. I
sammanhang härmed har Kong!-Maj:t jemväl föreslagit att, under förutsättning
af bifall härtill, i de Riksdagen till pröfning förelagda stater för postverket
för år 1885 anslaget till pensionsstaten, upptaget till 72,965 kronor,
måtte, minskadt med den för en afliden posttjensteman beräknade pension af
800 kronor, men öka dt med det för Winroth föreslagna pensionsbeloppet, utföras
med 74,765 kronor, och anslaget till oförutsedda utgifter, 70,000 kronor,
deremot, upptagas till ett till 68,200 kronor minskadt belopp.
Slutsummorna af postverkets stater för innevarande år, jemförda med
de för år 1885 föreslagna, äro följande:
1884.
Aflöningsstaten ...........................
Öfvergångsstaten .....................
Indragningsstaten ......................
Pensionsstaten...........................
Omkostnadsstaten......................
Oförutsedda utgifter .................
Afkortningar och restitutioner
kronor 2,036,575
11,000
» 8,580
62,065
» 3,103,500
40,000
» 38,280
tillsammans kronor 5,300,000
1885.
kronor 2,177,000: —
9,400: —
8,580: —
74,765: —
3,147,000: —
» 68,200: —
>> 28,055: -
5,513,000: —
Af den i statsrådsprotokollet (sid. 4—22) åvägabragta utredning jemte
den nådiga propositionen om pension åt Postdirektören Winroth inhemtas,
att de särskilda förändringarna i förestående stater afse I.
I. Ökning.
A) Aflöningsstaten.
l:o. För anställande af en fjerde
byråchef hos Generalpoststyrelsen............... kronor 6,400: —
2:o. För tillökning i styrelsens anslag
till vikariatsersättning samt arfvoden
åt extra biträden............................................ » 5,000: —
3:o. För uppflyttande af 59 postmästare
af sjunde klassen i sjette aflöningsklassen
........................................................ » 23,600: —
Transport kronor 35,000:
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Transport
4:o. För anställande af 26 nya post
expeditörer
i andra lönegraden .....................
5:o. För uppflyttande af Öl postexpeditörer
från andra till första lönegraden
6:o. För erforderlig aflöning åt 675
vaktbetjente, efter afdrag af nu å aflöningsstaten
uppförda anslag till postil) oner och
brefbärares aflönande .......................................
7:o. För tillökning i anslaget till
aflönande af poststationsföreståndare...........
8:o. För tillökning i anslaget till
aflönande af extra biträden vid postanstalterna
.................................................................
kronor 35,000: —
31,200: —
* 24,400: —
» 32,125: —
» 15,000: —
15,000: —
152,725:
B) Pensionsstaten.
För uppförande å denna stat af följande
pensioner, som blifvit beviljade efter
det postverkets stater för 1884 faststäldes,
nemligen:
till f. d. Postmästaren i Cimbrishamn
A. H. Liljensparre .......................................... kronor
till f. d. Postmästaren i Vaxholm
J. J. W. Marelius............................................ »
till f. d. Postmästaren i Umeå H.
Hjär ne ................................................................. »
till f. d. Postmästaren i Söderköping
P. W. Cederborg............................................... »
till f. d. Postmästaren i Ulricehamn
H. C. M. Virgin...............................................
till f. d. Förvaltaren af postverkets
frimärkesförråd C. Gr. EU ............................. *
till Postdirektören i Stockholm P. F.
T. Winroth.................................................... »
1,650: —
1,500: —
2,250: —
1,800: - 1,500: - 4,000: —
2,600: —
15,300:
Transport kronor 168,025:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Ö
Transport kronor 168,025: —
C) Omkostnadsstaten.
l:o. För ökande af anslaget till expensutgifter
från 325,000 kronor till 350,000
kronor ............................................................. kronor 25,000: —
2:o. För ökande af anslaget till reseocli
traktamentsersättning åt postiljoner från
240,000 kronor till 260,000 kronor under
förändrad benämning af »anslag till traktamente
för vaktbetjente» ...................... » 20,000: —
3:o. För ökning af anslaget för
postbefordran sjöledes mellan öfriga inrikes
orter ................................................................. » 10,000: — 55,000: —
D) Oförutsedda utgifter.
För ökning af anslaget till oförutsedda utgifter,
särskildt i anledning af förskotten till postsparbanken,
från 40,000 kronor till 68,200 kronor ...___28,200: —
Summa ökning kronor 251,225: — II.
II. Minskning.
A) Aflöning sstat en.
Nedsättning i anslaget till ålderstilllägg ............ kronor 12,300: —
B) Öfver gång sstaten.
Afförande till följd deraf, att en å denna stat uppförd
kammarskrifvare blifvit till annan ordinarie befattning
inom postverket befordrad ........................................... » 1,600: —
Transport kronor 13,900: —
Bih. till Rilcsd. Prot. 1884. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 2
10 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Transport kronor 18,900: —
C) Pensionsstaten.
Afförande till följd af inträffade dödsfall från denna
stat af tillhopa ......................................................................... » 2,600: —
D) Omkostnadsstaten.
Nedsättning af provisionsanslaget med hänsyn till
det lägre belopp, hvartill postverkets uppbörd för år 1885
blifvit beräknad.............................................................................. » 11,500: —
B) Afkortningar oeh restitutioner.
Nedsättning af anslaget från nuvarande 38,280
kronor till 28,055 kronor ......................................................... » 10,225: —
Summa minskning kronor 38,225: —
Om från det belopp, 250,425 kronor, hvartill, på sätt ofvan visats,
höjningarna i postverkets stater skulle uppgå, afdrages nyssnämnda belopp,
37,425 kronor, hvarmed, enligt hvad jemväl är visadt, samma stater å andra
sidan skulle minskas, så erhålles det belopp, 213,000 kronor, hvartill höjningarna
i postverkets stater enligt Kongl. Maj:ts förslag uppgå.
Af statsrådsprotokollet (se sid. 20) inhemtas, att under förutsättning
af bifall till den nedsättning i vissa portosatser för en del postförsändelser,
som af Kongl. Maj:t föreslagits, postverkets inkomster icke beräknats för år
1885 till mer än 5,210,000 kronor, hvarför medel till betäckande af utgifterna,
för samma år beräknade till 5,513,000 krono]1, eller 303,000 kronor
mer än inkomsterna, ansetts böra tillskjutas från postverkets reserverade,
hos Statskontoret innestående medel. Dessa senare, hvilka, enligt särskilda
af Riksdagen år efter år gjorda medgifvanden, äro afsedda för postverkets
egna ändamål, uppgå för närvarande till omkring 1,411,000 kronor, samt
kunna, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, beräknas vid 1884 års slut
hafva uppnått ett belopp af 2,000,000 kronor. Utskottet har ansett sig
kunna och böra pröfva de af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningarna i staten
utan hänsyn till möjlig nedsättning i inkomsterna, så mycket hellre, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
il
någon inskränkning i postverkets göromål icke lär komma att inträffa, i
händelse brefportosatserna blifva lägre, utan snarare dessa göromål i sådant
fall kunna blifva ökade.
Förutskickande denna allmänna anmärkning, öfvergår Utskottet till eu
närmare redogörelse för de hufvudsakliga grunder, på hvilka Kong! Maj:ts
framställning rörande postverket livilar, dervid Utskottet, följande den uppställning
af de särskilda punkterna i denna framställning, som Utskottet nu,
i likhet med hvad under föregående år egt rum, tillämpat, först kominer att
yttra sig rörande de utgiftsstater, hvaruti höjning föreslagits, samt derefter
rörande öfriga stater, i den mån särskilda yttranden om dem kunna anses
erforderliga.
Beträffande aflöning sstaten, har den ökning i denna stats slutsumma,
som blifvit föreslagen, föranledts till en del deraf, att en fjerde byråchef hos
poststyrelsen ansetts böra anställas.
I underdånig skrifvelse den 12 December 1881 (till en del refererad i
statsverkspropositionen vid 1882 års riksdag i bilagan till sjunde hufvudtiteln
sid. 7 och 8) hade Generalpoststyrelsen hemstält om inrättande af en fjerde
byrå i poststyrelsen och uppförande af aflöning för en fjerde byråchef till
enahanda belopp, som nu blifvit af Kongl. Maj:t begärdt. Denna hemställan
blef då icke af Kongl. Maj:t bifallen, hufvudsakligen af det skäl att, ehuruväl
af poststyrelsens i ämnet gjorda framställning visade sig, att ärendenas
antal inom styrelsen tillvuxit i så betydlig grad, att desammas handläggning
med behörig skyndsamhet icke kunde medhinnas af styrelsens dåvarande medlemmar,
hvilket ock föranledt, att en adjungerad ledamot förordnats att biträda
styrelsen under hvartdera af åren 1878—-1881 fyra månader, förhållandena
ännu icke ansetts vara sådana, att de med nödvändighet fordrade inrättandet
af en ny byrå inom styrelsen, dels emedan göromålens antal ännu icke
påkallat anlitande af extra biträde under längre tid än fyra eller fem månader
årligen, och det således icke kunde anses fullt utredt, att behofvet
kräfde uppförande på ordinarie stat af ytterligare en fjerde byråchef; dels
ock emedan någon lättnad i byråchefernes arbete äfven borde kunna beredas
genom tillämpning af § 52 i den för Generalpoststyrelsen gällande instruktion,
som medgåfve generalpostdirektören att, i mån af behof, förordna någon
af de hos styrelsen anstälde tjensteman att biträda med föredragning af en
del ärenden.
Den hemställan om tillsättande af en 4:de byråchef, som på nyss anförda
skäl af Kongl. Maj:t icke bifallits, har nu af Generalpoststyrelsen förnyats
samt, enär behofvet af en fjerde byrå numera ansetts vara till fyllest
styrkt, af Kongl. Maj:t godkänts.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
12
Enligt hvad Generalpoststyrelsen upplyst i sin den 29 November 1883
aflåtna underdåniga skrifvelse angående postverkets stater för år 1885, har
den ofvan omförmälde adjungerade ledamoten under åren 1878—1881 biträdt
med föredragning af revisionsmålen samt under år 1882 äfven af andra
ärenden. Det är hufvudsakligen för att tillgodose hehofvet af en snabb föredragning
och skyndsamt afgörande af nämnda revisionsmål, som styrelsen nu
åter hemstält om inrättande af berörda fjerde byrå inom styrelsen; och
erinrar styrelsen i detta ämne vidare, hurusom i 1881 års skrifvelse framhållits
till stöd för den deri gjorda framställningen om inrättande af ifrågavarande
fjerde byrå, att, då till följd deraf, att endast under en del af åren
1878—1882 funnits att tillgå biträde för revisionsmålens behandling, i de
flesta fäll blifvit nödvändigt att under loppet af få månader föredraga
samtliga anmärkningsmål eller åtminstone största delen af dem, den eller de
styrelseledamöter, som, jemte den adjungerade ledamoten, skolat i anmärkningsmålens
handläggning deltaga, i icke oväsentlig mån hindrats i arbetet
med öfriga måls beredande och föredragning; att denna omständighet vore
synnerligen förtjent af afseende i fråga om en inrättning sådan som postverket,
af hvars inkomna mål största delen icke utan stor olägenhet för
allmänheten kunde uppskjutas; samt att, derest äfven inom postverket likasom
annorstädes kunde under hela året fortgå föredragning af anmärkningsmål,
det icke behöfde eller borde inträffa, att beslut i anmärkningsmål blefve
redogöraren delgifvet först efter det att åtta månader eller ännu längre tid
förflutit, sedan förklaring i ämnet af redogöraren afgifvits, hvilket förhållande
vore föga egnadt att förekomma upprepande af en gång begångna redovisningsfel.
Vidare erinrar styrelsen, att Kongl. Maj:t, efter derom af Generalpoststyrelsen
gjord framställning, den 6 Oktober 1882 medgifvit, att för
tiden från och med den 1 November 1S82 till och med den 31 Oktober
1883 Ange hos Generalpoststyrelsen anställas en adjungerad ledamot, hvilken —
med skyldighet att handlägga, utom revisionsärenden, äfven taxe-ärenden med
dertill hörande utländsk korrespondens och det inom postverket förekommande
statistiska arbete — skulle ega att af postmedlen uppbära ett arfvode,
motsvarande byråchefs lön och tjenstgöringspenningar; och har, jemlikt Kongl.
brefvet den 12 Oktober 1883, stadgandet härom blifvit utsträckt till utgången
af Oktober månad 1884. Slutligen anför styrelsen, att omständigheterna
i en senare tid icke minskat, men väl ökat hehofvet af en förstärkning
i antalet föredragande hos Generalpoststyrelsen; i hvilket afseende styrelsen
åberopar förhållandena under de fem är, 1868—1872, hvilka föregingo
anställandet hos styrelsen af en tredje byråchef, jemförda med förhållandena
under senast förflutna fem år. Medan under den förra femårs
-
Stats-Utskottets Utlåtande ]S:o 13 a.
13
perioden 1868—1872 antalet till styrelsen inkomna mål utgjorde i medeltal
för år ............................................................................................................... 5,064,
hade för åren 1878—1882 medeltalet af dylika mål utgjort .............. 9,747,
hvilket innefattade en tillökning af 92 ''k procent.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet funnit
framställningen om uppförande ä ordinarie stat från och med år 1885
af en befattning, som redan nu visat sig icke kunna utan stor olägenhet
undvaras, grundad på så giltiga skäl, att Utskottet utan vidare motivering
anser sig böra tillstyrka bifall till densamma.
Beträffande den gjorda framställningen om tillökning med 5,000 kronor
i styrelsens anslag till vikariatsersättuing samt arfvoden åt extra biträden,
får Utskottet endast hänvisa till den redogörelse för de ökade göromålen vid
postverket, som ofvan lemnats.
Hvad angår de förhöjningar i aflöningsstaten, som ifrågasatts för
uppflyttande af 59 postmästare af sjunde klassen i sjette aflöning sklassen, och
för uppflyttande af 61 postexpeditörer från andra till f örsta lönegraden, så
hvila dessa framställningar på så likartade grunder, att Utskottet anser lämpligast
att i ett sammanhang redogöra för samtliga berörda grunder.
Ofvannämnda tjenstemän, för hvilka lönetillökning stälts i fråga, åtnjuta
nu följande aflöningsförmåner:
Föreståndarne för sjunde klassens postkontor:
aflöning å stat............................................ kronor 1,200: •—
uppbördsprovision, beräknad i medeltal
till............................................................................. » 405: —
sportler........................................................ » 105: —
hvartill komma ålderstillägg,
utgående med:
efter fem års tjenstgöring .................... » 300: —
» tio » » » 600: —
utgörande hela aflöningen således efter intjenta tvä ålderstillägg
Postexpeditörer af andra lönegraden:
aflöning å stat........................................... kronor 1,200: —
och, då de icke äro anstälde i tjenstgöring
å jernväg, provision, i medeltal utgörande » 262: — 1,462: —
1,710: —
2,310: —
14
Stats Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
jemte enahanda ålderstillägg, som tillkommer för sjunde
klassens postkontor. Efter intjenande af båda ålderstilläggen
varder aflöningen ...................................................................................... 2,062: —
De lönetillskott å stat, som jemte bibehållandet af öfriga aflöningsförmåner
skulle beredas ifrågavarande posttjenstemän, derest hvad Kongl. Maj:t
föreslagit varder bifallet, utgöra:
för föreståndare af sjunde klassens postkontor 400 kronor, då hela
lönen å stat blefve 1,600 kronor, eller samma belopp som nu å stat utgår
till föreståndare af sjette klassen; och
för postexpeditörerne af andra lönegraden, hvilka icke åtnjuta någon
sportelinkomst, likaledes 400 kronor, då hela aflöningen å stat blefve 1,600
kronor.
Till stöd för och utredning om behofvet af den begärda löneförbättringen,
har förutom de nu väsentligt ökade göromålen, hvarför här nedan i
annat sammanhang kommer att redogöras, anförts och åberopats:
beträffande föreståndarne för sjunde klassens ''postkontor, af hvilkas hela
antal, eller 59, 18 nu vore i åtnjutande af ett ålderstillägg, och 21 af tvä
ålderstillägg, att af de föreståndare af denna klass, hvilka vore i åtnjutande
af förmånen af tvä ålderstillägg, och hvilkas aflöningsförmåner till
följd deraf beräknades i medeltal uppgå till 2,310 kronor, svårligen kunde
anses vare sig fullt ersatte för det arbete, de i postverkets tjenst nedlade,
eller uppbära en för deras och deras familjers bergning tillräcklig inkomst;
att sådant än mindre kunde antagas vara fallet med kontor sföreståndare,
hvilka uppbure antingen endast ett ålderstillägg eller ock alldeles icke något
dylikt tillägg, och hvilkas löneinkomst till följd deraf vore i medeltal inskränkt,
i förra fallet till 2,010 kronor, och i senare fallet till 1,710 kronor;
att i afseende å samtlige föreståndare för sjunde klassens postkontor i öfrigt
borde anmärkas, att, emedan deras aflöning understege den aflöning, som i
allmänhet ansåges höra uppbördsman tillförsäkras, postförvaltarne icke vore i
åtnjutande af några sä kallade missräkningspenningar, hvilka funnes en del
andre uppbördsman tillagde; att för många af desse posttjenstemän, hvilkas
medelålder utgjorde 46 år, förefunnes endast ringa utsigt att vinna befordran
till bättre aflönade befattningar inom postverket; samt att det högst sällan
inträffade, att någon af dem vore i tillfälle att, genom arbete äfven utom
verket, bereda sig något bidrag till lefnadskostnadernas bestridande; och
beträffande postexpeditörerne: att de bland desse tjensteman, hvilka
användes i postkupé, icke bekomme någon uppbördsprovision, hvaremot de
uppbure ett dagtraktamente (enligt Kongl. brefvet den 8 December 1881 för
postexpeditör lägst 2 kronor 50 öre för ett dygn), hvilket dock endast vore
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
15
afsedt att utgöra ersättning för den tillökning i utgift, som för postkupépersonalen
blefve en följd deraf, att densamma under tjenstgöringen befunne sig
på resande fot; att i öfrigt — med undantag för hvad anginge lefnadsåldern,
hvilken i allmänhet vore lägre för postexpeditörer än för kontorsföreståndare —
gälde äfven om postexpeditör af andra lönegraden hvad ofvan anförts till
stöd för framställningen om förbättrade löningsvilkor för föreståndare för sjunde
klassens postkontor; att med afseende å förenämnda skilnad i lefnadsåldern,
och då, hvad postkupépersonalen vidkomme, vid tjenstgöring å en del kortare
jern vägslin ier, lefnadskostnaden borde kunna ställas något billigare än
hvad fallet blefve å en del längre linier, det icke synts kunna ifrågasättas,
att till samtliga postkupéexpeditörer borde utsträckas den förhöjning i löneanslag,
som kunde vara medgifven, men att nödigt vore, att åtminstone
hälften af samtlige postexpeditörer komme i åtnjutande af en aflöning ä
stat, motsvarande den, som nu uppbures af de 36 postexpeditörerne af första
graden, eller 1,600 kronor; samt slutligen att, för vinnande af detta mål,
blefve nödigt att i första löneklassen uppflytta ytterligare 61 af de i Generalpoststyrelsens
förslag till stat för år 1885 till 200 upptagne postexpeditörerne.
Vidare har under rubriken aflöning sstaten föreslagits en förhöjning af
31,200 kronor för anställande af 26 nya postexpeditörer i andra lönegraden;
och är till stöd härför hufvudsakligen anfördt: att den stora utvidgning af
postförbindelserna, som för ett tiotal år sedan egde rum i sammanhang med
indragning af den ordinarie kronobrefbäringen, tillika med andra åtgärder
till postutvexlingens underlättande — anordnande af ångbåtspostexpeditioner,
af landtbrefbäring och af breflådbefordran med landsvägspost, beredande af
tillfälle till utvexling af postanvisningar äfven genom poststation, införande
af ett medelporto för paketer och den genom postkongresserna i Bern och
Paris åstadkomna nedsättning i afgifterna för mellanriksförsändelser och förenkling
i sättet för desammas behandling in. m. —- verkat derhän, att i en
senare tid posttrafiken nått en utveckling, hvarom man icke kunnat hysa
förhoppning, då till postutvexlingens främjande de åtgärder vidtogos, som
nu befunnits hafva burit så rika frukter, och om hvilkas betydelse följande
tabelluppgift vittnade:
16
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 1P> a.
Särskilda slag af försändelser.
Antal
år 1874.
Antal
år 1882.
Tillökning- i
procenttal.
Mellan inrikes orter utvexlade:
vanliga bref, brefkort och kor sbands-
försändelser ......................................
14,750,000
33,800,000
129 %
värdeförsändelser i allmänhet...............
1,790,000
3,102,000
7 3 %
deraf postanvisningar...............................
60,000
316,000
426 *
» postförskott ......................................
10,000
92,000
820 a
Till utlandet affärdade:
vanliga bref brefkort och bandförsän-
delser ...................................................
1,521,000
4,333,000
185 %
värdeförsändelser ....................................
188,000
290,000
54 %
Ytterligare är anfördt: att det vore i väsentlig mån till förhållandena
år 1874, som hänsyn tagits vid afgifvande af förslag till postverkets stater
för år 1877, likasom, vid uppgörande nu af dylikt förslag för år 1885, ledningför
omdömet om den arbetsstyrka, som under sistnämnda år blefve erforderlig,
kunde hemtas af erfarenheten under år 1882, det sista år, för hvilket fullständig
poststatistik funnes att tillgå; att denna erfarenhet vittnade om den utomordentligt
stora tillväxten i de göromål, som skolat af postanstalternas tjensteman
handläggas; att särskildt borde i sådant afseende tagas hänsyn till det
ökade antalet postanvisningar och postförskott; att, oaktadt omförmälda tillökning
i postanstalternas göromål, den för postanstalterna å stat uppförda
tjenstemanspersonal alldeles icke blifvit förstärkt, utan till och med i någon
mån minskad, i det att antalet föreståndare för sjunde klassens postkontor
blifvit från 64 nedsatt till 59; att det förhållande, att under sådana omständigheter
de å postanstalterna förekommande göromål blifvit bestridda på ett
sätt, som endast sällan gifvit anledning till anmärkning, haft sin grund deri,
dels att i allmänhet postanstalternas tjensteman, med en pligttrohet, som förtjenade
erkännande, åt de till tjensten hörande göromål af dagens och ofta
äfven af nattens timmar egna flera, än som torde fordras af det större antalet
bland statens öfrige tjensteman, dels ock att, der, sådant oaktadt, oundgäng
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
17
ligt befunnits att förstärka arbetspersonalen, detta skett genom anställande
af extra biträden, till hvilka ersättning utgått af det för sådant ändamål å
postverkets aflöningsstat uppförda anslag; att visserligen en del af de göromål,
som anfortrotts åt extra biträden, vore af beskaffenhet att för desammas
bestridande icke erfordrades användande af personer, hvilka aflagt sådana
kunskapsprof, som i allmänhet kräfdes för vinnande af inträde på tjenstemannabanan,
men att flera af de å postanstalterna förekommande göromål
emellertid voro af den beskaffenhet, att de icke kunde anförtros åt personer
med sä ringa underbyggnad som den, med hvilken man kunde åtnöja sig
hos de till vaktbetjentklassen hörande biträden; att till sådana göromål i
allmänhet vore att hänföra utfärdande af karta, försändelsernas uppförande
i protokoll, posternas dirigering, handläggning af en del ärenden, hvilka rörde
postutvexlingen genom underlydande poststation eller landtbrefbärare, behandlingen
af postanvisningar och postförskott, räkenskapsväsendet i allmänhet,
den med hvarje är växande postutvexlingen med utlandet m. m.; att de för
dessa och dylika göromål afsedda biträden, bland hvilka icke få vore af
qvinkön, för närvarande uppginge till omkring 450, hvilket antal utan svårighet
kunde ökas i den mån sådant kunde af behof påkallas; att härvid
emellertid uppstått fråga, huruvida icke, under de förhållanden som nu mera
inträdt, postverkets fördel bäst tillgodosåges derigenom, att af erforderliga
nya likasom af förutvarande biträden någon del ersattes med postexpeditörer,
för hvilka aflöning blefve å stat uppförd; att det alltid och säkerligen med
skäl ansetts vara af vigt, att rättigheten att å postverkets vägnar utfärda
qvitto å försändelser, som på postkontor aflemnades till befordran under assurans,
inskränktes till ordinarie tjensteman, hvilka i händelse af missbruk
äfventyrade att gå miste om en plats, som beredde dem en säker, om ock
tarflig utkomst, under det att någonting sådant icke i samma mån vore fallet
med de vid postkontor anstälda extra biträdena; att mer än någonsin en
anordning af omförmälda slag måste anses nödvändig, sedan i en senare tid
antalet värde försändelser vunnit den betydliga tillväxt, för hvilken ofvan redogjorts,
en tillväxt, som för öfrigt icke ensamt sträckte sig till antalet utan ock till
värdebeloppen, i (let att dessa försändelsers värde år 1872 uppgått till omkring
280,500,000 kronor, men år-1882 stigit till 607,500,000 kronor; att flera af de
större postkontoren hölles för allmänheten öppna tolf timmar af dygnet, och öfriga
postkontor af andra, tredje och fjerde klassen mottoge och utlemnade försändelser
i det minsta nio timmar af dygnet; att, derest tillika förekomme — såsom ofta vore
fallet — handläggning nattetid af genomgående post, det naturligtvis icke kunde
fordras, att postförvaltaren skulle å postkontor närvara hela den tid af dygnet,
då kontoret vore tillgängligt för allmänheten; men att äfven å den tid,
då postförvaltaren vore å kontoret närvarande, mycket ofta förekomme tillBih.
till Tiiksd. Vrot. 1884. 4 Sami. 1 Afä. 10 Häft. 3
18
Stats-TJtsl:ottets Utlåtande N:o 13 a.
fallen, då lian — upptagen af afgående posters expedierande m. ra. — måste
åt annan person uppdraga värdeförsändelsers mottagande och qvitterande;
att om af dessa och andra omständigheter påkallades en tillökning i antalet
vid postkontor anstälde postexpeditörer, så gjorde sig ett dylikt behof icke
mindre gällande i afseende å de jernvägstågen åtföljande postkupéexpeditioner,
för hvilka antalet postföringsmål efter år 1874 och intill utgången
af 1882 ökats från 228,700 till 481,400; samt att en tillökning i antalet
för denna postutvexling använde postexpeditörer — hvilken gjorde det möjligt
att å alla vigtigare linier, och i kupé, der flere tjenstgjorde, till förman
för desse alltid använda ordinarie tjensteman — icke skulle innefatta någon
anmärkningsvärd tillökning i utgift för postverket, då jemlikt Kong!, brefvet
den 8 December 1881 traktamente till ordinarie postexpeditör, som tjenstgjorde
i postkupé, alltid utginge med väsentligen lägre belopp än det, som
extra biträde vore berättigadt att uppbära; och slutligen att behofvet i omförmälda
hänseenden skulle något så när tillgodoses, om föreslagna antalet
postexpeditörer uppfördes å stat.
Då, efter inhemtande af nu anförda skäl för den här behandlade framställningen,
någon tvekan om behöfligheten af den ifrågasatta tillökningen i
den ordinarie personalen vid postverket svårligen torde förefinnas, anser
Utskottet sig ega giltig grund att förorda äfven denna framställning.
Beträffande derefter framställningen rörande den vid postanstalterna
anstälda v äkthetjening — hvartill för närvarande räknades:
vaktmästare till ett antal af ...................................... 38,
brefbärare » » » » ......................................... 306,
ordinarie postiljoner » ........................................ 230,
och extra postiljoner med regelbunden tjenstgöring
till ett antal af............................................................ 119,
tillsammans 693,
— så har Generalpoststyrelsen anfört:
att för vaktmästare aflöning vore å stat uppförd till belopp af 800
kronor för 5 vaktmästare och 700 kronor för öfrige 33, hvartill komme
ålderstillägg, utgående efter fem års tjenstgöring med 100 kronor och efter
10 års tjenstgöring med ytterligare 100 kronor;
att till aflönande af brefbärare vore å aflöningsstaten uppförd t ett anslag
af 245,000 kronor, deraf Generalpoststyrelsen, enligt § 16 af den för styrelsen
gällande instruktion samt nådiga blefven den 20 Mars 1874 och den
2 Juni 1882, egde för brefbärarne anvisa dels lön, icke öfverstigande 300
kronor om året, dels dagtraktamente, som icke finge uppgå till högre belopp
än 2 kronor för dag, hvarförutan brefbärarne hade samma rätt till ålders
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
19
tillägg, som vaktmästarae vid postanstalterna, och af brefbärarne i hufvudstaden
en inom hvarje brefbäraredistrikt egde att, såsom förman för de
öfrige, (uppbära ett särskild! tilläggsarfvode af 10 kronor i månaden;
att den fasta aflöningen till brefbärarne — ålderstillägg oberäknade —
för närvarande utginge:
för 94 brefbärare med 300 kronor för hvardera,
144 » » 250 » » » ,
» 20 » 200 » * » och
» 48 > » belopp, understigande 200 kronor,
samt utgjorde i medeltal för hvarje 253 kronor;
att brefbärarnes dagtraktamente blifvit faststäldt: för 168 brefbärare
till 2 kronor om dagen, för 126 brefbärare till belopp från 1 krona till 1
krona 80 öre och för öfrige 12 till belopp, understigande 1 krona, samt i
medeltal för hvarje utgjorde 1 krona 70 öre för dag;
att för de ordinarie postiljonerne vore å stat uppförd aflöning, utgående
för halfva antalet med 300 kronor och för de öfrige med 225 kronor, hvarjemte
postiljonerne af ett å postverkets omkostnadsstat för ändamålet uppfördt
anslag af 240,000 kronor egde under förrättning åtnjuta traktamente,
som, med olika belopp, allt efter som tjenstgöringen egde rum å jernväg
eller landsväg, beräknades för hvarje timme, postiljon vore från sin station
frånvarande, men icke linge för dygn understiga 2 kronor 40 öre, äfven om
beskickning fullbordats på kortare tid;
samt att extra postiljonerne egde, utom de arfvoden, hvartill desse
betjente äro berättigade, utgående med 15 kronor i månaden för postiljon,
tjenstgörande å jernväg, och med 5 kronor i månaden för landsvägspostiljon,
uppbära dagtraktamente efter enahanda grunder, som de ordinarie postiljonerne.
I statsrådsprotokollet (se sid. 8 och 9) meddelas, att af åtskillige vid
postkontoren i Stockholm och Malmö anstälde vaktbetjente, brefbärare och
postiljoner hos Generalpoststyrelsen gjorts framställningar om löneförbättring;
och har styrelsen i anledning häraf vidare i ämnet anfört hufvudsakligen:
att af de anspråk, som framstälts, icke något syntes förtjena så stort afseende,
som yrkandet, att af den brefbärare och postiljoner tillkommande aflöning
en större del, än hittills varit fallet, måtte utgå i form af lön eller
arfvode å; stat; att beskaffenheten af den tjenstgöring, som ålåge desse postverkets
betjente, verkade derhän, att de i allmänhet tidigare än deras vederlikar
inom andra verk blefve urståndsatte att på ett tillfredsställande sätt
fullgöra sina åligganden; men att, då ett sådant förhållande inträdde, det
ringa beloppet af den pension, hvartill sa väl brefbärare som postiljoner vore
berättigade, mycket ofta utgjorde ett hinder för dem att från tjensten afgå;
opaginerad Kontrollera mot PDF
£0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
att enligt det för Civilstatens pensionsinrättning gällande reglemente pensionen
för vaktbetjente vore beroende af lönens belopp, i det att till 8:de klassen
med 300 kronors pension hänfördes vaktbetjente, hvilkas lön uppginge till
minst 500 kronor, men till 9:de klassen med endast 200 kronors pension
vaktbetjente, hvilkas lön understege 500 kronor; att än större blefve för dem
bland de ifrågavarande betjente, hvilkas krafter tilläte dem att qvarstanna
i tjenstgöring till dess de uppnått 65 år, skilnaden mellan den pension, som
å postverkets indragningsstat kunde flertalet af dem tilldelas, och den pension,
hvaraf andra betjente vid postverket med lön af 500 kronor eller derutöfver
kunde komma i åtnjutande; att det icke kunde förnekas, att för en
del af postanstalternas betjening de nuvarande löneförmånerna, på sätt i de
till styrelsen ingifna ansökningar om löneförbättring framhållits, vore särdeles
knappa; att detta i synnerhet vore förhållandet hvad anginge landsvägspostiljonerne,
för hvilka dagtraktamentet vore lägre än för de å jernväg
tjenstgörande postiljonerne, och bland hvilka flere funnes, som hade en löneinkomst
på det hela af mindre än 700 kronor och i ett fall nedgående ända
till 540 kronor; samt att bland brefbärarne vore åtskillige, för hvilka aftöningen
i dess helhet uppginge till mycket ringa belopp, vexlande mellan 400
och 600 kronor.
En förändrad reglering af aflöningsförhållandena för postanstalternas
betjening vore derföre, efter Generalpoststyrelsens åsigt, påkallad i syfte så väl
att för brefbärare och postiljoner bereda bättre pensionsvilkor som att för
den del af betjeningen, som kunde anses företrädesvis deraf i behof, åstadkomma
någon tillökning i löneförmånerna; och syntes styrelsen detta syfte
lämpligast kunna vinnas genom att dels höja den fasta aflöningen för brefbärare
och postiljoner till belopp, som gjorde dem berättigade till högre pension
vid afgång ur tjensten, dels vid bestämmandet af dagtraktamentet göra
sådana jemkningar, att en hvar af betjeningen kornrne i åtnjutande af en
löneinkomst på det. hela, som kunde anses motsvara tjenstens beskaffenhet
och innehafvarens skäliga anspråk på utkomst. Yid en sådan reglering borde
dock, å andra sidan och pa det postverket måtte kunna af betjeningen hemta
all den nytta, denna vore i tillfälle att lemna verket, den förändring ega
rum i betjeningens tjenstgöringsskyldighet, att densamma icke såsom hittills
fördelades i skilda kategorier med olika tjenstgöring för hvarje, utan sammanfördes
i en enda betjeningsklass, med skyldighet för en hvar af personalen
att, efter omständigheterna, tjenstgöra vare sig såsom brefbärare eller postiljon,
eller biträda vid göromålens handläggning å postanstalterna.
Åberopande hvad sålunda anförts och under framhållande tillika af det
i följd af posttrafikens tillväxt föranledda behofvet, af tillökning jemväl i
antalet af den fästa betjeningen, har Generalpoststyrelsen hemstält:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
21
att — utöfver de nu vid postanstalterna anstälde 38 vaktmästarne —
måtte å dessa anstalters stat uppföras 675 vaktbetjente, motsvarande det
antal brefbärare samt ordinarie och extra postiljoner, som för närvarande
användes i regelbunden tjenstgöring, tillökadt med 20 nya betjente;
att för en hvar af desse betjente måtte bestämmas en fast lön af 500
kronor, och för sådant ändamål — med uteslutande af nu i aflöningsstaten
uppförda anslag till löner för postiljoner, 60,375 kronor, och till aflönande
af brefbärare, 245,000 kronor — å aflöningsstaten uppföras ett anslag af
337,500 kronor;
att härvid — med upphäfvande af den rätt till ålderstillägg, som varit
de nuvarande brefbärarne medgifven — en hvar af de nämnde vaktbetjente
måtte berättigas att efter 5 års väl vitsordad ordinarie tjenstgöring uppbära
100 kronors ålderstillägg till lönen; dock att tidpunkten för detta ålderstilläggs
åtnjutande icke i något fall Ange vidtaga förr än fem år efter utgången
af år 1884;
samt att, i den mån de nu vid postanstalterna anstälde 38 vaktmästarne,
hvilka åtnjöte fast aflöning af dels 800, dels 700 kronor, afginge, de ledig
blifna vaktmästarebefattningarne icke måtte åter tillsättas, utan i stället antalet
vaktbetjente med 500 kronors lön i motsvarande män ökas.
Till traktamenten åt den ifrågavarande betjeningen har Gleneralpoststyrelsen,
under förutsättning att, der omständigheterna dertill föranledde,
äfven flere eller färre af de nuvarande 38 kontorsvaktmästarne skulle kunna
tilläggas traktamente såsom tillökning i löneförmånerna, ansett ett belopp af
260.245 kronor erforderligt, så att, då för närvarande å postverkets omkostnadsstat
är till rese- och traktamentsersättning för postiljoner anvisadt
ett belopp af 240,000 kronor, den tillökning å omkostnadsstaten, som skulle
erfordras för den ifrågasatta regleringen, följaktligen komme att uppgå till
20.245 kronor. Om härtill lades det belopp, hvarmed det föreslagna anslaget
a aflöningsstaten för vaktbetjentes aflönande komme att öfverstiga nu
anvisade anslag för postiljoners och brefbärares aflöning, eller 32,125 kronor,
men å andra sidan afräknades den besparing i ålderstillägg, Gteneralpoststyrelsen
beräknat såsom en följd af regleringen, eller 27,900 kronor, skulle
den tillökning i utgift på det hela, som komme att af regleringen föranledas,
uppgå till 24,470 kronor.
Så vidt Utskottet kunnat inhemta, hafva grunderna för tilldelande åt
vederbörande af de här ofvan omfönnälda dagtraktamenten blifvit faststälda,
hvad angår postiljoner genom Kong! brefven den 17 Maj 1872 och den
23 Mars 1877, och hvad angår brefbärare genom Kong!, brefvet den 2
Juni 1882, i hvilket senare nådiga bref Generalpoststyrelsen erhållit bemyndigande
att bestämma beloppet af dagtraktamenten m. in. Och har
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Generalpoststyrelsen, beträffande det belopp i traktamenten, som efter den
ifrågastälda regleringen af lönerna skalle komma att utgå, anmärkt, att stor
svårighet mötte att redan nu uppgöra en beräkning af postverkets utgifter
för tilldelande åt vederbörande af traktamente till sådant belopp, att, tillsammans
med aflöningen å stat, detsamma måtte bereda vederbörande en för
deras uppehälle erforderlig inkomst, men att styrelsen emellertid ansåge sig
ega skäl antaga, att, i medeltal, ifrågavarande utgift icke skulle för vaktbetjent
öfverstiga en krona om dagen. Med beräkning häraf och med fäst
afseende på antalet vaktbetjente, hvilka med inberäknande af de 38 på stat
uppförde kontorsvaktmästarne upptagits till 713, har det antagits, att ett
belopp af 260,245 kronor skulle blifva tillräckligt för bestridande af utgifterna
till traktamenten.
Utskottet har icke funnit anledning till anmärkning mot den här ofvan
närmare behandlade framställningen rörande de vid postverket anstälde vaktbetjentes
aflöningsförmåner och öfriga dermed sammanhängande förslag.
Af de i aflöning sstaten begärda förhöjningar återstår nu att behandla
dels förslaget om tillökning i anslaget till aflönande af poststationsföreståndare,
dels ock förslaget om tillökning i anslaget till aflönande af extra biträden vid
postanstalterna.
I fråga om det förra af nämnda förslag har Generalpoststyrelsen anfört:
att med föreståndarne för poststationer, hvilka icke vore. vid jernväg belägna,
i allmänhet vore afslutade kontrakt om befattningens handhafvande; att det
följaktligen i allmänhet endast vore i händelse af kontraktets uppsägning
som en löneförhöjning för dessa poststationsföreståndare kunde ifrågakomma;
att derest sådan uppsägning skedde och lämplig person icke funnes, som vore
villig att på förut gällande vilkor handlägga postgöromålen, kunde — der ej
uppsägningen ansåges innefatta anledning att indraga stationen — nödigt
befinnas att bevilja en förhöjning i arfvodet inom den af författningarna
föreskrifna gräns; att arfvodet till poststationsföreståndare, som vore anstäld
på stat — hvilket arfvode i medeltal utginge med 198 kronor — kunde
jemlik! Kong!, brefvet den 20 Mars 1874 i mån af behof höjas till 600
kronor; att hvad anginge utvägen att, der en förhöjning i arfvodet vore
oundgänglig, om stationen skulle kunna bibehållas, genom stationens indragning
förekomma en tillökning i utgift, talade mot vidtagande i afsevärd utsträckning
af dylika åtgärder icke allenast allmänhetens behof af underlättade
tillfällen till postutvexling, utan äfven erfarenheten rörande det finansiella
resultatet af poststationernas verksamhet; att under det aflöningen till samtliga
nu varande poststationers föreståndare — den enda af de hittills för
poststationerna ifrågakommande utgifter, som uppginge till något afsevärd t
belopp — utgjorde omkring 564.500 kronor, så kunde inkomsten af ensamt
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a. '' 23
vanliga bref, som genom poststationerna afsändes, beräknas till omkring
1,080,000 kronor; samt att äfven för postgöromålens handläggning åjernvägsstation
icke sällan en tillökning i arfvode påkallades; och att, oaktadt hittills
utgifterna a anslaget till poststationsföreståndares aflöning med omkring 5,500
kronor understigit det belopp, 370,000 kronor, hvartill samma anslag senast
blifvit faststäldt, Generalpoststyrelsen med afseende å omförmälda omständigheter
ansåge anslaget böra med 15,000 kronor förhöjas, eller till 385,000
kronor.
Börande det senare af de nyss omförmälda förslagen har Genera Ipost
styrelsen anfört, att, ehuru genom ökandet af postexpeditörernes å stat antal
en motsvarande nedsättning borde göras i antalet aflönade extra biträden
vid postanstalterna, och således anslaget till desse minskas med det belopp,
21,200 kronor, hvartill, efter beräknad aflöning af 817 kronor om året till
hvart af de 26 extra biträdena, som komme att med postexpeditörer ersättas,
utgifterna för dessa biträden uppginge, Generalpoststyrelsen likväl ansåge
anledning saknas till det antagande, att posttrafiken icke skulle komma att
ökas under 1885, särskild!, i fall enkla brefportot nedsattes till tio öre;
samt att styrelsen för ty och af omtanke om göromålens behöriga gång såge
sig manad föreslå ifrågavarande anslags höjande från nuvarande 315,000
kronor till 330,000 kronor.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt till stöd för de nu behandlade
förslagen finner Utskottet ej skäl att deremot göra någon anmärkning.
Utskottet har nu behandlat de framställningar, som blifvit gjorda
rörande postverkets aflöningsstat, med undantag allenast af den på statens
slutsumma icke inverkande framställningen rörande den rabatt af 2 procent,
som vid köp af frimärken nu tillkommer den, som på en gång köper minst
300 frimärken. Utskottet har funnit den framställning, som blifvit gjord
beträffande berörda rabatt, i så väsentlig mån sammanhänga med frågan om
den nedsättning i inrikes brefportot m. in., som vid denna riksdag ifrågasatts,
att först sedan det visat sig, huruvida berörda framställning varder
bifallen, utlåtande derom torde böra meddelas.
Enligt den plan, som uppstälts för behandlingen af Kong! Maj:ts proposition
angående postverket, bör nu till pröfning upptagas den del af nämnda
proposition, som afser pensionsstaten: och får Utskottet i sådant afseende
anföra, att Utskottet icke funnit anledning till erinran mot någon af de
pensioner, som begärts för de å sid. 16 och 17 i statsrådsprotokollet omförmälde
posttjenstemän, hvilka här ofvan jemväl blifvit uppräknade. Till
närmare behandling föreligger således endast frågan om pension för Postdirektören
Winroth. Af den härom till Riksdagen aflåtna särskilda propositionen
inhemtas, bland annat, att Postdirektören Winroth, hvilken, född år
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
1810, nu uppnått en ålder af mer än 73 år och redan vid 16 års ålder
vunnit anställning i postverket samt kort efter fylda 21 ar befordrats till
ordinarie tjensteman derstädes, och sedermera ytterligare befordrats, ar 1863
till kameraldepartementschef hos Generalpoststyrelsen och år 1876 till sin nu
innehafvande befattning, icke vore berättigad att vid afgång från tjensten
bekomma i pension mer än 3,000 kronor, hvaraf 2,400 kronor från Civilstatens
pensionsinrättning, till hvilken han i 52 ar erlagt afgitter, och 600
kronor fyllnadspension af postmedel, da pensionen komme att uppgå till ett
mot hans nu varande lön svarande belopp. Denna pension har i förhållande
till så väl omfattningen som beskaffenheten af det af Winroth i statens tjenst
nedlagda arbete ansetts vara allt för ringa, och Kong! Maj:t har derföre och
af öfriga anförda skäl, på tillstyrkan af Generalpoststyrelsen, föreslagit Riksdagen
att bevilja den äskade tilläggspensionen. — Hänvisande till hvad härutinnan
blifvit i den nådiga propositionen (N:o 25) anfördt, får Utskottet till
de deri meddelade upplysningar tillägga, att Postdirektören Winroth, förutom
den honom enligt stat tillkommande aflöning, i lön och tjenstgöringspenningar
såsom postdirektör i Stockholm åtnjutit icke obetydliga extra inkomster. Dessa
uppgå nemligen, enligt hvad Utskottet inhemtat, till sammanlagdt 10,340
kronor, hvaraf
uppbörds- och frimärkesprovision................................................ kr. 5,000: —
arfvode för lösväskor ....................................................................... > 440:
för räknings hållande med korrespondenter................................. 4,900: —
Dessa inkomster, af hvilka emellertid en del lärer hafva årligen afgått
till betalning af nödigt biträde, skulle naturligtvis, så snart Postdirektören
Winroth från tjensten afgått, kunna på ett för en lämplig anordning och
omreglering af göromålen passande sätt fördelas och användas. Då således
genom Postdirektören Winroths afgång, hvilken af Generalpoststyrelsen förutsatts
skola inträffa till nästa års början, styrelsen skulle sättas i tillfälle att,
utan ytterligare anlitande af den i postverkets tjenst pröfvade veteranens
krafter, på lämpligt sätt sörja för de mångahanda tjenstebestyrens obehindrade
gång och i detta afseende vidtaga de fördelaktigaste anordningar,
anser Utskottet Kongl. Maj:ts proposition böra bifallas.
Por att underlätta bedömandet af de höjningar i omkostnadsst åt en,
som ansetts beliöfliga, har följande sammanställning af de i 1884 års stat
upptagna anslag å nämnda stat och de utgifter, i runda tal, som under
tiden från och med den 1 Juli 1882 till och med den 30 Juni 1883 egt
rum, blifvit uppgjord:
Stats-Utskottets Utlåtande R:o 13 a.
25
Anslag'' å
1884 års
stat.
Utgifter
under tiden
1 Juli 1882—30
Juni 1883.
till uppbörds- och frimärkepr o vision .
» förhyrande af postlokaler, in. in.
expen sutgifter
för
rese- och traktamentsersättning för tjenste
resor
i allmänhet ............................................
traktamente för tjensteman i jernvägspostkupé
dito för postiljoner ..............................................
postbetj entes beklädnad och beväring..............
poståkdons anskaffande och underhåll..............
postföringskostnad:
vid befordran å jernväg...................................
» » å landsväg och inom post
anstalternas
områden samt
till landtbrefbäring............
* » sjöledes:
mellan fasta landet och Gotland..............
» öfriga inrikes orter ......................
» Sverige och Finland ....................
» » » Danmark .................
» » » Tyskland...................
» » » England ..................
godtgörelse till främmande postverk.................
» tillverkning af frimärken, frankokuvert och
brefkort ...............................................................
till diverse utgifter.....................................................
240.000
85.000
325.000
13.000
175,000!- 240,000-
45,000-
15,000:
900,000:-
800,000-
45,000- 45,000|- 6,500
12,000
1 5,000
2,000
55.000
45.000
40.000
254,300!
72,600j
332,
000!-
9,800''-
166,200
232,100
44,800
8,900
852,400
658,400
54.900
41.900
5,700
5,000
13,400
4,800
40,500
29,200
66,000
I statsrådsprotokollet anföres härom vidare:
»Vid en blick på denna jemförande tabell faller det genast i ögonen,
att under den nämnda tiden utgifterna å anslaget till postbefordran å landsväg
och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring med icke
mindre än 141,600 kronor understigit det belopp, hvartill anslaget senast
blifvit faststäldt, ett förhållande som, enligt hvad Generalpoststyrelsen anför,
hufvudsakligen vore att tillskrifva den nedsättning i postföringslegan, som
med biträde af nitiske posttjenstemän i orterna under de senare åren åstadBih.
till Riksd. Prot. 18S4. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 4
26
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
kommits. Då emellertid omständigheter kunde före utgången af det år, för
hvilket förslag till utgiftsstater nu afgifvits, inträffa, som föranledde en stegling
i postföringslegan, och möjligen uppkommande öfverskott å detta anslagborde
användas till ytterligare utvidgning af postförbindelserna, har Generalpoststyrelsen
ansett någon nedsättning i detta anslag icke höra ifrågasättas.
Icke heller i anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg,
å hvilket anslag, enligt samma tabell, utgifterna understigit anslaget med
47,600 kronor, har Generalpoststyrelsen funnit skäl att föreslå någon nedsättning,
likasom styrelsen å andra sidan icke ansett den omständigheten,
att anslaget till diverse utgifter öfverskridits med 26,000 kronor, höra föranleda
någon förhöjning i detta anslag, då af detsamma under den tid,
tabellen omfattar, utbetalts för posthusbyggnad i Sundsvall ett belopp af
27,500 kronor.
Deremot har styrelsen dels föreslagit ökning i följande anslag, nemligen:
i anslaget till expensutgifier, hvilket styrelsen såväl med afseende å
posttrafikens motsedda ytterligare tillväxt som, på det styrelsen måtte blifva
i tillfällle att tillhandahålla poststationerna vissa för dem erforderliga för
brukningsartiklar, såsom kuvert, segelgarn, m. m., ansett höra ökas med
25.000 kronor, eller från sitt nuvarande belopp, 325,000 kronor, till 350,000
kronor;
i anslaget till rese- och traktamentsersättning åt postiljoner, hvilket anslag,
nu utgörande 240,000 kronor, styrelsen, åberopande sin framställning
rörande reglering af afiöningen för postanstalternas betjening, funnit böra,
under förändrad benämning af anslag till traktamente för vaktbetjente, upptagas
till ett belopp, i jemnadt tal, af 260,000 kronor, innefattande en tillökning
med 20,000 kronor;
samt i det närmast efter anslaget till postbefordran mellan fasta landet
och Gotland upptagna, i staten uppförda anslag för postbefordran sjöledes
mellan öfriga inrikes orter, i hvilket anslag, under förutsättning att derifrån
finge tills vidare utgå äfven kostnaden för den numera anordnade vinterpostföringen
mellan fasta landet och Öland, en ökning blefve erforderlig med
10.000 kronor, eller från nu anvisade 45,000 till 55,000 kronor;
dels hemstält, att anslaget till uppbörds- och fr imärkcspr ovision, i senast
faststälda stat upptaget till 240,000 kronor, måtte, med hänsyn till det lägre
belopp, hvartill postverkets uppbörd för år 1885 blifvit beräknad, nedsättas
med 11,500 kronor, eller till 228,500 kronor.»
Genom de i omkostnadsstaten sålunda föreslagna förändringarne, mot
hvilka föredragande departementschefen ej funnit något att erinra, skulle
ökning i denna stat uppkomma med 55,000 kronor, men staten ä andra
sidan minskas med 11,500 kronor, samt följaktligen statens slutsumma, som
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
27
för närvarande är 3,103,500 kronor, komma att, på sätt ofvan blifvit nämndt,
ökas med 43,500 kronor, eller till 3,147,000 kronor.
Mot denna förhöjning har, med afseende på den förebragta utredningen,
Utskottet ej funnit anledning till anmärkning.
I fråga slutligen om anslaget till oförutsedda utgifter har förhöjning
blifvit äskad med ett slutligen bestämdt belopp af 28,200 kronor, sä att
anslaget, som nu utgör 40,000 kronor, skulle komma att uppgå till 68,200
kronor. Förhöjningen föranledes åtminstone till stor del deraf, att från detta
anslag ansetts böra bestridas de förskott, postverket har att, enligt § 19 mom.
2 i förordningen angående en postsparbank för riket den 22 Juni 1883,
utbetala för gäldande af de med postsparbankens förvaltning förenade utgifter,
så länge postsparbankens räntevinst dertill icke lemnar full tillgång;
och har mot den begärda förhöjningen i detta anslag anledning till anmärkning
icke förekommit.
De minskningar i postverkets utgiftsstater, som ifrågakommit, bero
dels af de ofvan behandlade särskilda förslagen om förhöjningar i vissa anslag
och dels af andra förhållanden, hvilka redan förut torde vara tillräckligt
tydligt angifna, dock att härvid torde böra närmare redogöras för sättet;
huru den i aflöningsstaten föreslagna nedsättning med 12,300 kronor i anslaget
till ålderstillägg blifvit beräknad. 1 afseende härå torde hvad i statsrådsprotokollet,
(sid. 13) är antydt böra fullständigas genom sifferuppgift å
de förhöjningar i detta anslag, som äro en följd af redan fattade beslut, i
det att med 1885 års ingång 19,500 kronor skulle såsom ålderstillägg tillkomma,
förutom de redan nu utgående. Om från den genom den föreslagna
omregleringen af vaktbetjentes löneförmåner vunna besparing i ålderstilläggs
-
anslaget ................................................................................... kronor 27,900: —
tillökad med summan af de besparingar å sistnämnda
anslag, som genom dödsfall eller annorledes under
år 1883 intill tiden för uppgörande af statsregleringsförslaget
för postverket uppkommit ...................................... » 3,900: —
eller kronor 31,800: —
dragés summan af den tillökning i ålderstillägg,
som med ingången af år 1885 beräknas komma att ega rum,
derigenom att åtskillige tjensteman och betjente äro berättigade
att då komma i åtnjutande af första eller andra
ålderstillägget............................................................................... » 19,500: —
sä uppkommer det belopp af kronor 12,300: —
28
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
som i styrelsens förslag till stat beräknats såsom den besparing, som å ålderstilläggsanslaget
i dess helhet för år 1885 skulle uppkomma.
Innan Utskottet lemnar förevarande anslagstitel, har Utskottet velat fästa
uppmärksamheten å önskvärdheten deraf att, då fråga är om fastställande af
utgiftsstat för ett verk sådant som postverket och andra, der de särskilda
anslagen fördelas på många olika stater, uppställningen af de ifrågakommande
förslagen till ändringar i en eller annan stat, der sådant utan uppoffrande
af andra ändamål befinnes kunna ske, må blifva sådan, att med lätthet
kan utrönas, hvar och med huru stora belopp ökning eller minskning af anslag
funnits böra ske. Utskottet har för sådant ändamål under derå år och
jemväl i detta utlåtande användt en uppställning, som synts Utskottet öfver
hufvud taget vara tillfredsställande; och då Utskottet har anledning antaga,
att denna mening icke är allenastående, har Utskottet trott sig kunna uttala
den förhoppning, att de grunder för uppställningen, Utskottet följt, skulle
kunna pröfvas vara tillämpliga.
Under åberopande af hvad Utskottet här ofvan i anledning af de
rörande postverket gjorda framställningar anfört och under förbehåll om rätt
för Utskottet att framdeles afgifva särskildt utlåtande angående den del af
nyssnämnda framställningar, som af förut antydt skäl ansetts icke ännu böra
af Utskottet behandlas, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må:
al med godkännande af hvad Kongl. Maj:t föreslagit rörande
'' .. . n t .. -t ii
postverkets stater för år 1885 höja nedannämnda stater,
nemligen:
afföningsstaten med............................... kronor 140,425: —
omkostnadsstaten med ......................... » 43,500: —
oförutsedda utgifter med...................... »___28,200: —
tillsammans kronor 212,125: —
men deremot minska följande stater, nemligen:
öfvergångsstaten med ...................... kronor 1,600: —
afkortningar och restitutioner med »..... 10,225: —
tillsammans kronor 11,825: —-
b) bevilja den af Kongl. Maj:t för Postdirektören Winroth
begärda pension a 2,600 kronor, derest han med innevarande
års slut från tj ensten afgär, samt för detta ändamål
äfvensom för beredande af pensioner enligt gällande
grunder åt ofvan särskildt uppgifne post tjensteman höja
slutsumman af pensionsstaten med 12,700 kronor; samt
Stats-Utslcottets Utlåtande 1\:o 13 a.
29
c) i händelse af bifall till hvad under mom. a) och b) hemstälts
bestämma det å sjunde hufvud titeln uppförda anslag
till postverket, förslagsvis beräknadt, till 5,513,000 kronor,
att utgå dels direkte af postverkets uppbörd för år 1885
och dels, i den mån denna icke blifver för ändamålet tillräcklig,
af postverkets reserverade, hos Statskontoret innestående
medel.
Telegrafverket.
5:o. Under denna anslagstitel har Kong], Maj:t föreslagit, att Riksdagen
dels såsom reservationsanslag, att af telegrafmedlen direkte utgå,
för år 1885 åt telegrafverket må anvisa enahanda belopp, 1,330,000 kronor,
hvartill inkomsterna af berörda medel blifvit beräknade, dels ock antaga
de af Kong''1. Maj:t för är 1884 faststälda utgiftsstater för verket såsom
gällande äfven för år 1885, med rätt för Kongl. Maj:t att ej mindre
deri göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, än äfven
för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring använda det öfverskott,
som kan å inkomsterna uppstå.
Hänvisande till statsrådsprotokollet (sid. 22 och 23) och der lemnade
utredning, hemställer Utskottet, under förutsättning att inkomsttiteln »telegrafmedel»
varder beräknad till 1,330,000 kronor,
att hvad Kongl. Maj:t beträffande telegrafverket föreslagit
och äskat må vinna Riksdagens bifall.
Tullverket.
6:o. Kong], Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande af
de i protokollet öfver finansärenden den 9 sistlidne Januari omförmälda förändringar
i tullverkets stater, måtte bestämma anslaget för tullverket till ett
mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,476,000 kronor, att såsom
förslagsanslag direkte utgå af tullmedlen; och
att Riksdagen mätte medgifva, att, då tjenst vid tullverket är ledig
och kommer att i vanlig ordning återbesättas, den del af aflöningen efter
stat, som icke erfordras för tjenstens uppehållande under dylik ledighet, må
tillfalla tullstatens enskilda pensionsinrättning till förmån för enkor och barn
efter embets- och tjensteman samt betjente vid tullverket.
I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum får Utskottet meddela
Angående
andag till
telegrafverket.
Angående
andag till
tullverket.
m
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
följande öfversigt öfver de för år 1885 nu föreslagna och de af senaste Riksdag
för innevarande år faststälda stater för tullverket:
Aflöningsstaten ......
kronor
1884.
1,690,400: —
1885.
1,699,200: —
Öfvergångsaflöningsstaten........................
»
39,150: —
35,910: —
Alderstilläggsstaten
»
250,000: —
250,000: —
I ndragningsstaten...
»
55,695: —
50,335: —
Pensionsstaten för afskedade tjensteman
och betjente....
'')
197,000: —
197,000: —
Pensionsstaten för
aflidne tjenstemäns
och betjentes
i fattigdom efter-
lemnade enkor
och barn ...............
»
31,800: —
31,800: —
Omkostnadsstaten...
»
211,955: —
211,755: —
Summa
kronor
2,476,000: —
2,476,000: —
I. Ökning.
300: —
2,000: —
4,300: —
1,500: —
300: —
400: — 8,800: --
B) Omkostnadsstaten.
För höjning af det med 300 kronor
nu utgående arfvode åt läkare för tullverkets
iägre vaktbetjening i Göteborg.......................... kronor 150: —
För uppförande å staten af arfvode åt
sådan läkare i Malmö......................................... » 200: — 350: _
A) Aflöning sstaten.
Förhöjd aflöning åt tullförvaltaren i
Nyköping................................................................ kronor
Aflöning till en öfveruppsyningsman i
Malmö ...................................................................
Förhöjd aflöning till personalen vid tullkammaren
i Landskrona...................................... »
Förhöjd aflöning till tullförvaltaren och
kontrollören i Ystad ............................................
Förhöjd aflöning till tullförvaltaren i
Lidköping..............................................................
Förhöjd aflöning till två tullkammareföreståndare
.......................................................... »
Summa ökning kronor 9,150: —
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
31
II. Minskning.
A) Öfvergångsaflöningsstaten.
Afförande till följd af afgång- bland de å staten uppförda
personer............................................................................... kronor 3,240: —
B) Indragning sst a ten.
Afförande af samma anledning....................................... » 5,360: —
C) Omkostnadsstaten.
Nedsättning af de från anslaget utgående arfvoden
till rådstufvurätterna, utom den i Stockholm, för afgörande
af tullmål..................................................................................... kronor 350: —
Nedsättning för jemnande af staternas slutsumma ... » 200: —
Summa minskning kronor 9,150: —
Af förestående jemförelse visar sig, att föreslagna ökningar och minskningar
svara mot hvarandra, så att slutsumman af samtliga stater varder
helt och hållet oberörd af de förändringar, som ifrågasatts.
Af de förhöjningar i aflöning sstaten, som nu blifvit efter derom af
Generaltullstyrelsen gjord framställning af Kong! Maj:t begärda, afser den
första att bereda tullförvaltaren i Nyköping en tillökning i aflöningen med
300 kronor. Denne tjenstemans aflöning utgår nu med 2,700 kronor, hvaraf
2.000 kronor lön och 700 kronor tjenstgöringspenningar, hvarjemte han eger
rätt till två ålderstillägg å tillhopa 800 kronor; och skulle den ifrågasatta
förhöjningen hänföras till tjenstgöringspenningarne, så att dessa komme att
uppgå till 1,000 kronor. Derjemte skulle åt ifrågavarande tjensteman tillerkännas
rätt att erhålla två ålderstillägg å tillsammans 1,000 kronor, i följd
hvaraf aflöningen, efter intjenande af ålderstilläggen, skulle komma att utgöra
4.000 kronor i stället för 3,500 kronor, hvartill aflöningen för närvarande
kan högst uppgå.
Såsom skäl för den begärda tillökningen i denna aflöning är i statsrådsprotokollet
(sid. 23 och 24) anfördt, att tulluppbörden i Nyköping, hvilken
år 1875, då den nuvarande aflöningen för tullförvaltaren derstädes bestämdes,
uppgick till allenast 1,170 kronor, sedermera, efter det staden år
1878 kommit i åtnjutande af nederlags- och transitupplagsrätt, så ökats, att
32
Stats-Utslzottets Utlåtande N:o 13 a.
den i jemna tusental utgjort, under hvartdera af åren 1878 och 1879
24,000 kronor, under år 1.880 36,000 kronor, under hvartdera af åren 1881
och 1882 31,000 kronor samt under de 9 första månaderna af 1883 35,000
kronor, och att denna upphörd, som hufvudsakligen inflöte i relativt små
poster, för tullförvaltaren, ende tjenstemannen vid tullkammaren, medförde
ett vida mera ansträngande arbete än en motsvarande uppbörd, som inflöte
i mera betydande poster.
Enligt hvad jemväl inhemtats af de i denna fråga lemnade upplysningar
åtnjuta tullförvaltarne i Sölvesborg, Ronneby och Marstrand den
högre aflöning, som för tullförvaltaren i Nyköping nu begärts; och då dennes
befattning, med hänsyn till göromålens beskaffenhet och omfång, kan anses
med de tre förstnämnda ungefär jemförlig, synes skäl icke förefinnas till att
förvägra tullförvaltaren i Nyköping den lönetillökning, som ifrågasatts.
Den för anställande af ytterligare en öfveruppsyningsman i Malmö,
utöfver den, som redan nu är å stat derstädes uppförd, begärda förhöjning i
aflöningsstaten med erforderliga 2,000 kronor — blifvande ålderstillägg å
tillhopa 1,000 kronor nu oberäknade — fördelade i lön 1,500 kronor och
tjenstgöringspenningar 500 kronor, har, på sätt i statsrådsprotokollet (sid.
24) är meddeladt, föranledts deraf, att det behof af förstärkning i tullbevakningspersonalen,
som uppkommit genom den sedan 1865, då tjenstemanspersonalen
i Malmö bestämdes, väsentligt ökade trafiken och uppbördens stora
tillväxt, visat sig vara stadigvarande. Hitintills har, enligt hvad Utskottet
af sä väl berörda statsrådsprotokoll som under hand meddelade upplysningar
inhemta!, detta behof tillgodosetts genom anställande, år efter är, af en biträdande
öfveruppsyningsman mot dagtraktamente. Detta sätt att fylla behofvet
har emellertid befunnits icke vara tillfyllestgörande. Till tjenstens
åligganden hörer nemligen särskildt att hafva öfverinseende öfver den betydliga
tullbetjening, som lyder under tullkammaren i Malmö. En verksam
kontroll öfver nämnda personal, som utgöres af så väl fast anstälde som ock
till stor del af extra biträden, kräfver ovilkorligen en noggrann personalkännedom,
som icke lärer kunna vinnas af personer, som i afvaktan på fast
anställning tillfälligtvis vilja åtaga sig att mot dagtraktamente bestrida en öfveruppsyningsmans
befattning.
Af sådan anledning anse]1 Utskottet tillfyllestgörande skäl vara anförda
för bifall till Kongl. Maj:ts framställning.
I följd af den betydligt ökade tulluppbörd, som under de senaste åren
influtit i Landskrona, har framställning gjorts om förhöjning af aflöningen åt
den vid tullkammaren i nämnda stad anstälda personal. Af den utredning
angående bekofvet af denna höjning, som lemnats, framgår att uppbörden
derstädes under åren 1870 -1874 i medeltal utgjort 430,000 kronor, samt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
33
att densamma år 1878 uppgått till 1,064,000 kronor och derefter årligen
stegrats, sa att den år 1882 utgjort 2,203,000 kronor och under år 1883
2.485.000 kronor, allt i jemna tusental. I afseende å uppbördens storlek
intager Landskrona numera fjerde rummet bland rikets städer. Dertill kommer,
att Landskrona likasom Malmö och Helsingborg står i daglig förbindelse
med utlandet och att stadens hamn vanligen är under hela året öppen för
sjöfart, hvaråt bör tillmätas vigt vid bedömande af, huruvida tullpersonalen
är i jemförelse med personalen å andra orter betungad af göromål. Den nu
gällande aflöningsstaten för tullkammaren i Landskrona faststäldes år 1875.
Med afseende å dessa förhållanden har billigheten ansetts kräfva, att tullpersonalen
i Landskrona i aflöningshänseende likstäldes med den i Malmö,
eller med andra ord uppflyttades i den högsta aflöningsgraden, helst tullkammaren
i Helsingborg, der tulluppbörden hittills icke ens uppgått till
700.000 kronor och lefnadskostnaderna icke torde vara högre än i Landskrona,
ansetts redan åtnjuta den nu för Landskrona begärda aflöningen.
En jemförelse mellan den nu gällande staten för tullkammaren i Landskrona
och den nu ifrågasatta utfaller på följande sätt:
■
Nuvarande.
Enligt förslaget.
Ökniug
Lön.
Tjenst-
görings-
pennin-
gar.
Ålders-
tillägg.
Lön.
Tjenst-
görings- Ålders- pennin- tillägg,
gar.
å aflö- nings- staten.
Tullförvaltaren...............
kronor
3,500
1,500
1,000
4,000
1
2,000 1,000
1,000
Kontrollören ..................
»
3,000
1,000
1,000
3,000
2,000 1,000
1,000,
Kammarskrifvaren ......
»
1,500
300
600
1,500
5001 1,000
200
Öfveruppsyningsmannen
»
1,500
300
600
1,500
500i 1,000
200,
Uppsyningsmannen ......
»
900
300
300
1,000
500 300
300
1 Y aktmästare.............
»
700
300
300
800
400 300
20o!
5 d:o ...............
»
3,500
1,500
1,500
4,000
2,0001 1,500
1,000;
1 Roddare ....................
»
500
200
100
600
300 150
200!
1 d:o'' .....................
»
500
200
100
600
300; 150
200|
Tillökningen å aflöningsstaten skulle således utgöra .................. kronor 4,300,
oberäknadt ålder stillägg.
Generaltullstyrelsen har derföre hemstält, dels att för tullförvaltaren
och kontrollören i Landskrona måtte upptagas den förhöjda aflöning, som
nyss blifvit omnämnd, dels ock att, för genomförande af den ifrågasatta löneBih.
till BiJcsd. Prof, 1S84. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
förhöjningen åt den öfriga tullpersonalen derstädes, det i 1884 års stat upptagna
antalet kammarskrifvare, öfveruppsyningsman, uppsyningsman, vaktmästare
och roddare i högsta aflöningsgraden måtte ökas: antalet af de tre
förstnämnde med en, antalet vaktmästare med sex och antalet roddare med
två, samt i stället antalet nu nämnde tjensteman och betjente med den aflöning,
som hittills åtnjutits i Landskrona, i motsvarande mån minskas.
Enligt hvad den af Riksdagen gillade lönereglering för tullverket,
hvars särskilda bestämmelser återfinnas i statsverkspropositionen till 1874
års Riksdag, gifver vid handen, är det beräknadt, att, der tulluppbörden i en
stad öfverstiger en half million kronor, lönerna skola utgå med det belopp,
som nu för Landskrona tullkammare blifvit föreslaget.
Med afseende härå och å vigten deraf att ä ett ställe, der tulluppbörden
är så betydlig, hafva att tillgå fullt kompetente och skicklige
tjensteman, anser Utskottet skäl förefinnas att tillstyrka bifall till hvad af
Kongl. Maj:t föreslagits.
I fråga om öfriga föreslagna ändringar i tullverkets aflöningsstat
anföres i statsrådsprotokollet:
»Före år 1875, då nu gällande aflöningsstat för tullkammaren i Ystad
först faststäldes, utgjorde tulluppbörden derstädes under åren 1870—1874
i medeltal 139,000 kronor. Den har sedermera betydligt ökats och uppgått
år 1881 till 286,000 kronor, år 1882 till 494,000 kronor samt under de
nio första månaderna af år 1883 till 484,000 kronor, allt i jemna tusental.
Med afseende å denna betydliga tillökning i uppbörd, som nödvändiggjort
ett väsentligt ökadt arbete å tullpersonalens sida, har Generaltullstyrelsen
hemstält om den förhöjning i aflöningen för tullförvaltaren och kontrollören
i Ystad, att desse, hvilka nu åtnjuta, den förre lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar
1,000 kronor och den senare lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar
1,000 kronor, måtte erhålla samma aflöning som deras
vederlikar i Kalmar, Gefle med flere städer, eller tullförvaltaren lön 3,500
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor samt kontrollören lön 3,000
kronor och tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, hvardera likasom tillförene
med rätt till två ålderstillägg å 1,000 kronor tillhopa. Någon förhöjd aflöning
för den öfriga personalen i Ystad har styrelsen dess mindre ansett
böra ifrågakomma som denna personal redan åtnjuter samma aflöning, som
dess vederlikar i Kalmar och de öfriga nyss antydda städerna. Den förhöjning
i utgiftsstaten, som sålunda ifrågasatts för tullkammaren i Ystad,
inskränker sig följaktligen till 1,500 kronor.
Tullförvaltaren i Lidköping, hvilken enligt nu gällande stat åtnjuter
samma aflöning som den i Nyköping, har hos Generaltullstyrelsen gjort hemställan
om löneförhöjning; och då tulluppbörden vid tullkammaren i Lid
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
35
köping, som öppnades år 1880, i jemna tusental utgjort år 1881 57,000 kronor
och år 1882 77,000 kronor, samt denna uppbörd högst betydligt öfverstiger
uppbörden vid de öfriga tullkammare, med Indika tullkammaren i Lidköping
för närvarande är i atlöningshänseende likstäld, har styrelsen hemstält, att
tullförvaltarens i Lidköping aflöning måtte höjas till likhet med hvad för
tullförvaltaren i Nyköping blifvit föreslaget, hvarigenom aflöningsstaten skulle
komma att ökas med 300 kronor.
Då Generaltullstyrelsen ansett den aflöning, som för närvarande tillkomme
tullkammarföreståndarne i Östhammar och NorrteJje, 200 kronor, icke
utgöra tillräcklig ersättning för de bestyr, som åligga desse tjenstemän, har
styrelsen hemstält, att i aflöningsstaten måtte, utom den der förut upptagna
tullkammarföreståndare med 400 kronors tjenstgöringspenningar, uppföras
ytterligare två dylika tjenstemän med sådan aflöning, samt antalet tullkammarföreståndare
med 200 kronors tjenstgöringspenningar i stället minskas
med två.»
På de i statsrådsprotokollet anförda grunder anser Utskottet jemväl
nu behandlade framställningar böra vinna Riksdagens bifall.
Vidkommande härefter den föreslagna höjningen af 350 kronor i omJcostnadsstaten,
så har framställningen derom föranledts dels deraf, att det
från denna stat utgående arfvode å 300 kronor åt läkare för tullverkets
lägre vaktbetjening i Göteborg visat sig vara otillräckligt för att bereda fri
läkarevård åt nämnda vaktbetjening, hvilken nu uppgår till ett antal af 89
personer, jemte ett betydligt antal extra ordinarie betjente, dels ock deraf,
att det ansetts vara behöfligt att jemväl åt den lägre vaktbetjeningen i Malmö
bereda kostnadsfri läkarevård; utgörande de belopp, som härför erfordras,
tillhopa 350 kronor, hvaraf 150 kronor afsetts till förhöjning af läkarearfvodet
i Göteborg och 200 kronor till arfvode åt läkare för vaktbetjeningen
i Malmö.
Då, så vidt Utskottet har sig bekant, endast undantagsvis förekommer,
att staten bekostar läkarevård åt de i statens tjenst använde personer, liar
Utskottet ansett det vara af vigt att söka utreda, hvilka förhållanden betingat
medgifvandet af fri läkarevård åt förenämnde vaktbetj ente; och har
Utskottet i sådant hänseende inhemtat: att redan år 1819 funnits i författningarna
föreskrifvet, att vissa personer af den lägre tullpersonalen i Stockholm
och Göteborg skulle få åtnjuta läkarevård på statens bekostnad; cdt
Riksdagen år 1878 i sammanhang med då skedd slutlig lönereglering för
tullverket godkänt framställning om bekräftande af vederbörandes rätt i
detta afseende; samt att det vore af statens välförstådda intresse påkalladt,
att tillgång till läkarevård bereddes för den talrika tullbetjeningen i vissa
större städer. Den lägre tullpersonalens tjenstgöring vore nemligen sådan,
36
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
att den, särskildt under vissa årstider, vore förenad med synnerligen stora
ansträngningar, hvarföre det för vederbörande förmän vore af vigt att kunna
vända sig till läkare, som kunde dels lemna snar hjelp vid inträffande sjukdom,
dels ock pröfva, i hvad mån anmälda sjukdomsförfall förtjenade att
tagas i betraktande vid tjensteåliggandenas fördelning och ifrågakommande
förrättningar.
Med hänsyn härtill, och då det begärda beloppet icke är afsevärdt,
samt enahanda förhållanden, som föranledt staten att bekosta läkarevård
åt tullbetjente i Stockholm och Göteborg, synas vara gällande äfven i fråga
om den lägre tullpersonalen i Malmö, föranlåtes Utskottet att tillstyrka Riksdagen
att medgifva den äskade förhöjningen i omkostnadsstaten.
Efter att sålunda hafva behandlat Kongl. Maj:ts proposition angående
tullverket, sä vidt den angår förändringar i tullverkets stater, återstår för
Utskottet att taga i öfvervägande den del af samma proposition, som afser
beredandet af ökad inkomst för tullstatens enskilda ‘pensionsinrättning till
förmån för enkor och barn efter embets- och tjensteman samt betjente vid
tullverket.
Vid föredragning af detta ärende yttrade föredragande departementschefen:
»I
denna inrättning äro byråcheferne i Generaltullstyrelsen jemte styrelsen
underlydande tjensteman och betjente, som tillträda lön på tullverkets
ordinarie stat, pligtige att deltaga. Inrättningens inkomster utgöras förnämligast
af delegarnes bidrag, nemligen dels inträdes- och befordringsafgift och
dels årsafgift, hvilken senare utgår af det löne- eller pensionsbelopp, vederbörande
delegare innehar å tullverkets stat, med tre, fyra, fem eller sex
procent, allt eftersom delegarens ålder vid inträdet i pensionsinrättningen understigit
30, 40 eller 50 år. Pension för delegares enka eller barn utgår med
15 procent af den lön eller pension, hvarefter delegaren till pensionsinrättningen
sist bidragit.
Dessa årsafgifter äro betydligt drygare än årsafgifterna i civilstatens
enskilda enke- och pupillfond, under det att pensionerna i den senare inrättningen
likväl äro vida större. Så måste en tjensteman vid tullverket, som
i lön åtnjuter till exempel 5,000 kronor, eller enahanda belopp som ledamöter
i hovrätter och kollegier med flere delegare i första klassen af civilstatens
pensionsinrättning, derest han vunnit ordinarie anställning vid en ålder emellan
30 och 40 år, årligen erlägga 2o0 kronor, under det hans enka och barn
endast äro berättigade till 750 kronor i pension, då deremot sådan delegare
i civilstatens pensionsinrättning årligen betalar till så väl pensionsinrättningen
som enke- och pupillfonden endast 1G8 kronor, men likväl för enka och barn
förvärfva!’ rätt till pension af 1,200 kronor. Äfven inom andra jemförliga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
37
pensionsinrättningar ställer sig förhållandet gynsammare för delegarne. Så
kan till exempel inom statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa pensionsbeloppet
uppgå ända till 25 procent af det belopp, hvarå maken eller fadren
erlagt pensionsafgift.
Emellertid äro visse delegare inom ifrågavarande inrättning än mer
betungade. Genom nådigt bref af den 31 Maj 1856 liar nemligen inrättningen
tillerkänts två procent af den uppbördsprovision, som tillkom visse tulltjensteman,
hvilka följaktligen fingo vidkännas afdrag af dessa två procent
till förmån för pensionskassan; men sedan från och med 1869 uppbördsprovisionen
blifvit till tullverket indragen och ersatt genom löneförhöjning och
tjenstgöringspenningar, har genom nådigt bref den 27 Augusti 1869 förordnats,
att de delegare, som innehade sådana tjenster, vid hvilka förut rätt
till uppbördsprovision varit fästad, skulle framgent i stället för den afgift,
som de, i händelse uppbördsprovisionen fortfarande varit med deras tjenster
förenad, varit skyldige att med två procent å provisionen betala, från och
med år 1869 till inrättningens kassa årligen erlägga ett belopp, svarande
mot två procent å medeltalet af den uppbördsprovision, som under åren
1862—1866 för deras innehafvande tjenster utgått. Denna bestämmelse
tillför väl inrättningen årligen omkring 3,500 kronor; men påtagligt är, att
den innebär en orättvisa mot dem, hvilka drabbas af densamma utan att
deraf tillskyndas någon fördel framför öfrige delegare.
Ehuru afgift erna äro dryga, är inrättningens ställning ingalunda god,
detta åter beroende af förhållanden, som det ej stätt i delegarnes makt att
afhjelpa. En omständighet, som härvid ej bör förbigås, är, att delaktighet i
pensionsinrättningen tillkommer kustbevakningscorpsens till ett antal af flere
hundra uppgående medlemmar, som i betraktande af de ansträngningar och
faror, under hvilka de utöfva sina tjensteåligganden, borde för beredande af
pension åt enkor och barn få vidkännas betydligt högre afgifter än när det
gäller en kassa för pensionering af enkor och barn efter personer med den
verksamhet, som tullverkets öfriga personal i likhet med flere andra civila
corpser utöfvar. Kustbevakningscorpsen lemnar dock icke bidrag till kassan
efter andra grunder än öfrige delegare, och det kan icke heller ifrågasättas,
att nyssnämnda corps’ i allt fall dryga pensionsafgifter skulle kunna förhöjas,
huru påkalla dt sådant än skulle vara för att betacka kassans jemförelsevis
större risk för pensioneringen af enkor och barn efter corpsens medlemmar.
Ett annat ogynsamt förhållande är, att efter år 1866 flere hundra tjenster
inom tullverket indragifs samt att, såsom en följd häraf, de betalande delegarnes
antal minskats samtidigt med att de äldre innehafvarne af indragna
befattningar, när de enligt naturens ordning aflidit, efterlemnat enkor och
barn med rätt till pension. Också har antalet delegare, som 1857—1866 i
38
Stats- Utskottets Utlåtande JS:o 13 a.
medeltal utgjort 2,100 stycken, minskats så att det utgjorde 1871 1,841
personer och 1882 1,643 personer, utvisande under 11 år en minskning af
198 stycken, då deremot emellan de båda sistnämnda åren antalet pensionstagare
ökats från 948 till 996, eller med 48. I följd häraf har kassans
egarule behållning, som vid 1870 års slut utgjorde 308,951 kronor 60 öre,
nedgått så att den vid slutet af 1882 endast uppgick till 288,751 kronor
62 öre, utvisande en minskning af 20,199 kronor 98 öre. Det kan derföre
med allt skäl befaras, att inrättningen i en framtid icke skall blifva i tillfälle
att fullgöra pensioneringen, änskönt inrättningen under senare åren fått
någon förbättring i sina inkomster, efter det genom tullstadgan af den 2
November 1877 en del af de böter för brott emot tullförfattningarne, som
förut tillfallit tullpersonalen, anslagits åt pensionsinrättningen.
I syfte så väl att afhjelpa den orättvisa, som drabbar de tjensteman,
med hvilkas befattningar uppbördsprovision fordom varit förenad, som att
bereda kassan i någon mån ökade inkomster är i ett af flertalet bland delegarne
antaget samt till Eders Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnadt förslag till
nytt reglemente vordet föreslaget, dels att den, som i anledning af inträffad
ledighet af tjenst vid tullverket erhölle förordnande med högre aflöning
under vakansen än han eljest åtnjöte, skulle vara skyldig att till pensionsinrättningen
erlägga skilnaden emellan de löneförmåner, som åtföljde
förordnandet, och hvad han för bestridande af enahanda befattning vid
laga förfall för innehafvaren skolat åtnjuta. Generaltullstyrelsen dock förbehållet
att, der sådant för upprätthållande af någon tjenst under ledighet
pröfvades nödigt, bestämma om och livilket lägre bidrag till pensionsinrättningen
i särskilda fall må utgå, dels och att den i nådiga brefvet den
27 Augusti 1869 stadgade afgift (procenten å uppbördsprovision) skulle upphöra;
och har Generaltullstyrelsen, med vitsordande af det angelägna behofvet
för kassan af förbättrade inkomster, förordat omförmälda förslag.
Enligt uppgjord beräkning skulle inrättningen, i sådant fall, af de vakanta
lönerna årligen åtnjuta eu inkomst af 5- till 6,000 kronor eller, efter
afdrag för procenten å uppbördsprovision, en ökad inkomst af cirka 2,000
kronor.
Det är visserligen sant, att å tullverkets stat finnes uppfordt ett förslagsanslag
af 31,800 kronor, som disponeras af Generaltullstyrelsen., till pensionering
af aflidne tulltjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade enkor
och barn, men enligt det derom utfärdade reglemente utdelas deraf endast
ytterst små och för de mest oundgängliga behof otillräckliga pensioner, hvilka
för den lägre betjeningen endast uppgå till 36 kronor årligen och i alla fall
blott utdelas, när personen befinner sig i en alldeles utblottad ställning. Från
det allmännas sida åtnjuter deremot ifrågavarande pensionskassa intet direkt
Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 13 a.
39
anslag och ej heller något annat väsentligt bidrag än den till omkring 10,000
kronor om året uppgående andel i vissa böter, som ådömas efter tullförfattningarne
och som förut tillföllo tullpersonalen. Det nu väckta förslaget skulle
icke heller medföra någon ökad utgift för tullverket, utan åsyftar att låta tullpersonalen
lemna än ytterligare bidrag till kassans förstärkande, men i den
form, att en del af den ersättning, som hittills utgår till person, som under
ledigheten uppehåller en tjenst, skulle af denne afstås till pensionsinrättningen.
Att detta förslag icke kan genomföras endast genom en ändring i
reglementet, utan efter mitt förmenande påkallar en framställning till Kiksdagen,
beror derpå, att de i tullverkets aflöningsstat uppförda medel, när de
icke utgå till ordinarie tjensteinnnehafvare, väl må kunna disponeras till den,
som under ledigheten på förordnande uppehåller en tjenst, men, när medlen i
sin helhet icke erfordras för bestridande af kostnaden för vikariat, icke böra
utan Riksdagens medgifvande dragas till ett för aflöningsstaten främmande
ändamål. Å andra sidan synes mig ett dylikt medgifvande, som ju icke för
staten medför någon ökad utgift, vara af billigheten i hög grad päkalladt
för att aflägsna den stora orättvisan deri, att vissa delegare få betala drygare
afgifter, utan motsvarande förmåner, endast på grund af ett i förflutna
tider existerande förhållande, som numera icke har sin motsvarighet inom
verket, Man får icke heller förbise behofvet för kassan af förstärkta inkomster,
för att icke kassan skall äfventyra att brista i fullgörandet af sina
förbindelser gent emot enkor och barn efter delegare, som varit ovilkorligen
pligtige att i kassan deltaga och fått under mänga år dit utgöra i förhållande
till pensionsbeloppen ovanligt dryga afgifter.
Då det vid tullverket ganska ofta inträffar, särskildt vid kustbevakningscorpsen,
att man för besparings skull eller för att underlätta genomförandet
af en tillämnad förändring, icke återbesätter ledigblifna tjenster med
ordinarie innehafvare, utan låter tjensten tills vidare lemnas obesatt eller
uppehållas af vikarie, kan det icke vara meningen, att i sådant fall någon
del af aflöningen bör tillgodokomma pensionsinrättningen, utan förslaget
åsyftar endast sådana vikariat, som inträffa i afbidan på återbesättande i
vanlig ordning af en ledigblifven tjenst.»
Den inkomst, som på nu föreslaget sätt ansetts böra beredas ifrågavarande
pensionskassa, kan icke påräknas blifva åt någon större betydenhet.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, tillgår nemligen vid tillsättandet af lediga
tjenster så, att sedan ledigheten varit kungjord och ansökningstiden — i allmänhet
30 dagar — utgått, tjensten, der utnämningsrätten tillkommer Generaltullstyrelsen,
vanligen återbesättes två veckor efter ansökningstidens slut.
Den del af den för ledig tjenst bestämda aflöning, som kan komma att tillfalla
pensionskassan, lärer således icke kunna varda särdeles stor.
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Mot den nu behandlade framställningen har Utskottet så mycket mindre
haft något att erinra, som densamma icke föranleder någon ökning i
tullverkets utgifter å stat; och under åberopande af hvad Utskottet härom
och i öfrig! anfört, får Utskottet, som nu anser sig jemväl hafva behandlat
de af Friherre 11. Klinckowström i en i Första Kammaren väckt motion
(N:o B) utan bestämda yrkanden uttalade åsigter, hemställa :
a) att Riksdagen, med godkännande af de för år 1885 ifrågasatta
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,476,000 kronor, att såsom förslagsanslag
direkt utgå af tullmedlen; och
b) att Riksdagen må medgifva att, då tjenst vid tullverket
är ledig och kommer att i vanlig ordning återbesättas,
den del af atlöningen efter stat, som icke erfordras för
tjenstens uppehållande under dylik ledighet, må tillfalla
tullstatens enskilda pensionsinrättning till förmån för enkor
och barn efter embets- och tjensteman samt betjente vid
tullverket.
Domänstyrelsen.
Anyänidr 7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, på det de nu å Domänstyrelsens
Skå''oJ”n!råstat uppförda tre tjenstebefattningar i andra lönegraden må kunna utbytas
Ptta°t åt"nol-rniot befattningar, hvilka göras likställiga med de två i staten förut
m<inftyrcUcn.\)efiivtliga tjenster i tredje lönegraden i fråga om så väl lön och tjenstl7-:
göringspenningar som rätt till ålderstillägg, det för verket å ordinarie stat
upptagna anslag må ökas med 5,700 kronor, eller från dess nuvarande belopp,
88,300 kronor, till 94,000 kronor.
Då vid 1882 års riksdag Kongl. Maj:t föreslog, att Domänstyrelsen
måtte inrättas, begärde Kongl. Maj:t anslag för anställande hos styrelsen af
fem byråchefer eller tjensteman i tredje lönegraden, men Riksdagen ansåg
icke behöfligt att å stat uppföra mer än två byråchefsplatser och förändrade
de tre öfriga föreslagna tjensterna i samma grad till befattningar i andra lönegraden.
Vid 1883 års riksdag äskade Kongl. Maj:t förhöjning med samma
belopp, som jemväl vid denna riksdag blifvit begärdt i styrelsens ordinarie anslag,
på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att utbyta de tre tjenste
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
41
befattningarna i andra lönegraden mot sådana i tredje lönegraden. Beloppet
blef väl då af Riksdagen beviljadt, men allenast på extra stat.
Då nu Kongl. Maj:t funnit nödigt att förnya den vid sistlidna års
riksdag gjorda framställningen, samt de skäl härför, som i statsrådsprotokollet
(sid. 33 och 34) blifvit anförda, synts Utskottet vara öfvertygande,
så mycket mer som den under tiden vunna erfarenheten ådagalagt den störa
omfattningen och vigten af de göromål, som tillhöra Domänstyrelsen, får
Utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Skogsväsendet.
8:o. För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1884 uppfördt:
dels bestämdt anslag
för skogsstaten.................................................... 403,413: —,
» statens skogsskolor ..................................... 22,800: —, 426,213:
dels reservationsanslag
till undersökning af vattendragen i Norrbottens
län............................................... 3,000: —-,
» skogsinstitutet......................................... 21,300: —,
» enskilda skogsskolor ............................. 7,600: —,
» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
.............................................................. 214,290: —, 246,190:
Angående
anslagen till
skogsväsendet.
[8.]
summa kronor 672,403:
Angående dessa anslag har Kongl. Maj: t gjort följande framställningar:
att
det bestämda anslaget för skogsstaten höjes med 987 kronor till
404,400 kronor;
att, med uteslutande af det i riksstaten upptagna anslaget till undersökning
af vattendragen i Norrbottens län, 3,000 kronor, till inrättande af
flottleder i samma län under reservationstitel anvisas 23,000 kronor;
att anslaget till enskilda skogsskolor höjes med 1,000 kronor till 8,600
kronor och anvisas: * till enskilda skogsund ervisningen»;
samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet upptages till 213,900 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
Bih. till Rilcsd. Prot. 1884. 4 Sand. 1 Afd. 10 Raft. 6
42
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Angående
höjning af
anslaget till
byggnader•
och reparation&r.
[9.]
bestämdt anslag:
för skogsstaten .................................... kronor 404,400: —
» statens skogsskolor........................ » 22,800: —t 427,200: _
reset ~tmtionsanslag:
för inrättande af tlottleder i Norrbottens
län.................................... kronor 23,000: —,
» skogsinstitutet ............................ » 21,300: —,
för enskilda skogsundervisningen ... » 8,600: —,
» kronoskogarnes förvaltning och
främjande af skogsväsendet i
allmänhet...................................... » 213,900: —, 266,800: —,
summa kronor 694,000: —
>
hvarigenom det nu utgående anslaget skulle ökas med 21,597 kronor.
I statsrådsprotokollet (sid. 34—38) lemnas utförlig redogörelse såväl
för skälen till de föreslagna ändringarna som för de ändamål, till hvilka de
begärda anslagen äro af sedda. Med hänvisning till berörda utredning, som
icke gifvit Utskottet anledning till anmärkning, hemställer Utskottet,
att Riksdagen med bifall till hvad Kongl. Maj:t under
denna anslagstitel föreslagit och äskat må höja det kontanta
anslaget till skogsväsendet med 21,597 kronor, eller
från 672,403 kronor till 694,000 kronor.
Byggnader och reparationer.
9:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslaget att reservationsanslaget
härtill måtte höjas med 44,520 kronor eller från 155,480 kronor
till 200,000 kronor.
Vid föredragning i statsrådet af denna anslagsfråga erinrade föredragande
departementschefen, bland annat, att ifrågavarande anslag, som vid
1876 års riksdag höjdes med 34,580 kronor, sedan dess utgått till sitt nuvarande
belopp; att Öfverintendentsembetet i memorial den 30 September 1879 och den
28 September 1880 i underdånighet gjort framställning om berörda, otillräckligt
befunna anslags förhöjande; att då den förra af dessa framställningar den 9
Januari 1880 för Kongl. Maj:t anmäldes, Kongl. Maj:t funnit de af embetet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
43
anförda skäl val vara beaktansvärda, men i anseende till dåvarande tryckta
förhållanden ansett statsutgifterna höra, så vidt möjligt, inskränkas och derför
förklarat, att hemställan icke för det dåvarande borde till någon åtgärd
föranleda; att när den senare framställningen den 30 december 1881 i underdånighet
anmäldes, framhållits att, på grund af de utaf embetet lemnade
uppgifter, det icke syntes oantagligt, att inom en måhända icke aflägsen
framtid en betydligare förhöjning af anslaget kunde finnas erforderlig, samt
att vid sådant förhållande skäl icke vore för handen att, innan närmare utredning
i detta hänseende hlifvit åvägabragt, till Riksdagen göra framställning
om den af embetet då ifrågasatta mindre förhöjningen i anslaget; samt
att hvad sålunda föreslagits af Kongl. Maj:t gillats.
På sätt i statsrådsprotokollet (sid. 39) meddelas har Öfverintendentsembetet
i memorial den 20 November 1883 ånyo bragt å bane frågan om höjning
af förevarande anslag, hvarvid embetet yttrat hufvudsakligen:
att taxeringsvärdet för byggnader, hvilka borde underhållas af ifrågavarande
anslag, utgjorde, enligt en af embetet den 11 Januari 1881 upprättad
förteckning, 15,357,990 kronor;
att taxeringsvärdet för byggnader, hvilka borde underhållas af anslaget
och tillkommit; sedan detta till sitt nuvarande belopp bestämdes, enligt den
nämnda förteckningen utgjorde 886,000 kronor;
att värdet af påsynade arbeten, hvilka måst i brist af tillgångar uppskjutas,
utgjort vid anslagets fördelning, enligt senare årens generalförslag
öfver reparationer och underhåll af kronans byggnader:
Stockholm:
Landsorterna:
Summa:
år 1880
61,417: 0!),
14,516: si,
75,933: so,
» 1881
74,478: 25,
17,971: 57,
92,449: 82,
» 1882
90,8 7 9 : 25,
17,964: 51,
108,843: 76,
» 1883
77,285: do,
17,265: 97,
94,551: 47;
att anslaget tages i anspråk ej endast för underhållsåtgärder i vanlig
mening, utan äfven för litet emellan förekommande ändringar af embetsverkens
lokaler äfvensom, beträffande egendomarne i landsorten, för anskaffande
och underhåll af möbler jemte omkostnader för lys- och renhållningen ä
gårdar, gator och parker, för vakt- och vårdafgifter, sotning, eldsläckningsanstalter,
vattenledningar, underhåll af minnesvärda byggnader, såsom dem
vid Ornäs, Rankhyttan och Isala, Borgholms slottsruin och vid Qvidinge,
hyror för tillfälligtvis behöfliga lokaler åt länsstyrelserna, o. s. v.; samt
att, då inom städerna och synnerligast inom hufvudstaden byggnadsverksamheten
i senare tider utvecklat sig högst betydligt ej mindre hvad
anginge lägenheters beqvämlighet och prydligare inredning än äfven i fråga
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
om husens yttre utstyrsel, det ej kunde anses staten värdigt, att dess egendomar,
i saknad af medel till dess underhåll, utmärkte sig i jemförelse med
enskilda verks och enskilda personers byggnader genom en i ögonen fallande
torftighet; och har på grund af dessa omständigheter Öfverintendentsembetet
hemstält, att anslaget måtte med 44,520 kronor höjas till 200,000 kronor,
eller icke fullt en och en tredjedels procent af egendomarnes lågt beräknade
taxeringsvärde.
I statsrådsprotokollet (sid. 41) anfördes vidare, bland annat, att den
ifrågasatta förhöjningen af det årliga anslaget vore af behofvet synnerligen
påkallad, derest ej kronan skulle ådraga sig en husröta, hvars afhjelpande
komme att framdeles kräfva vida mera känbara uppoffringar för statsverket;
samt att anslagets förhöjning, som skulle uppbringa detsamma till 1V3 procent
af byggnadernas taxeringsvärde, ingalunda kunde anses vara för högt, då
anslaget vore afsedt icke blott för underhåll af byggnaderna i vanlig mening,
utan äfven, på sätt Öfverintendentsembetet ock erinrat, till anskaffande af
möbler och inventarier, till bestridande af en mängd på fastigheterna hvilande
utgifter för lys- och renhållning m. m.
Det är uppenbart att beloppet af anslaget till byggnader och reparationer
bestämmes af de behof, som yppa sig. I fråga om dessas rätta bedömande
förekommer det tydligtvis, att meningarne kunna vara delade, i det
att a ena sidan kunna ställas väl högt drifna anspråk på förbättring och
försköning — anspråk, hvilka, enligt hvad Utskottet föreställer sig, Riksdagen
ingalunda är sinnad att tillmötesgå — medan å andra sidan det ligger
makt uppå, att ingenting, som tjenade till att vidmakthålla en byggnad och
trygga dess bestånd, blifver försummadt. För Utskottet har det i afseende
å nu förevarande fråga naturligtvis varit förenadt med stora svårigheter att
förvissa sig om de särskilda behofvens beskaffenhet och betydelse. Till ledning
för sakens bedömande tjenar dock anslagets procentförhållande till
byggnadernas värde. Med hänsyn härtill och utan afseende å det utan
tvifvel obetydliga belopp, som kan erfordras för inventarier till embetslokalerna i
landsorten, synes den summa, som af Kongl. Maj:t äskats, icke oskälig. Vidare
framgår af den här ofvan lemnade redogörelsen, att betydliga reparationseller
underhållsarbeten, som af sakkunnig myndighet pröfvats nödvändiga,
måst i brist på medel undanskjutas. Beträffande särskildt de 94,551 kronor
47 öre, hvartill värdet af påsynade arbeten, som af Öfverintendentsembetet
ansetts böra bekostas med 1883 års anslag till reparationer, men hvilka
arbeten mast uppskjutas, har Utskottet förskaffat sig specificerad uppgift å
de arbeten, som varit i fråga, samt funnit att de flesta af dessa arbeten,
särskildt i landsorten, varit att hänföra till underhållet i vanlig mening,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a. 45
och att icke någon kostnad varit afsedcl för anskaffande af möbler eller inventarier.
Vid sådant förhållande och då det icke kan anses vara med god hushållning
öfverensstämmande, att egentliga underhållsarbeten måste på sätt,
som nu måst ske, uraktlåtas eller till en obestämd framtid uppskjutas, har
Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Riksdagen må med bifall till Kongl. Maj:ts framställning
höja reservationsanslaget till byggnader och reparationer
med äskade 44,520 kronor eller från 155,480
kronor till 200,000 kronor.
Kontroll å tillverkningsafgifter.
10:o. Under förutsättning af Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts Angående
här ofvan omförmälda förslag om anslag till en kontroll- och justeringsbyrå3''"^^^
har Kongl. Maj:t föreslagit, att förslagsanslaget till kontroll å tillverknings-* illrerhningsafgifter
måtte nedsättas från 450,000 kronor till 430,000 kronor, eller med «-fgifter.
20,000 kronor i rundt tal; en nedsättning, som motsvarar dels den förhöjning
i anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, som i och
för nämnda byrå ifrågasatts, och dels den förhöjning med 2,800 kronor i
sjunde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg, som, enligt hvad här nedan jemväl
kommer att meddelas, blifvit föreslagen.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts framställning
må nedsätta anslaget till kontroll å tillverkningsafgifter
med 20,000 kronor eller från 450,000 kronor till
430,000 kronor.
Kontrollen öfver enskilda banker och kreditinrättningar.
ll:o. I särskild proposition (N:o 22) har Kongl. Maj:t föreslagit, att _Angående
Riksdagen må medgifva, att det belopp af 6,000 kronor, som af det å före- afPZ\nedei,
varande hufvudtitel uppförda anslag för kontrollen vid enskilda banker och*»™
kreditanstalter hittills utgått till arfvoden å 4,500 kronor för en tillförordnad arfvoden åt
bankinspektör och å 1,500 kronor för en såsom biträde åt honom anstäld en bankamanuens,
måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande att användas till arfvo-^ftaåhåns
biträde
anstäld
amanuens.
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a
-
den åt dem, hvilka förordnades att inom Finansdepartementet biträda med
berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande dylika anstalter.
Yid föredragning af detta ärende i statsrådet yttrade departementschefen.
bland annat:
»Sedan Eders Kong], Maj:t den 18 Juni 1868 bifallit, att för den
omedelbara handläggningen af mål, tillhörande den af Finansdepartementet
utöfvade uppsigt och kontroll öfver enskilda banker och andra kreditanstalter,
iinge vid departementets expedition tills vidare på försök anställas ett biträde,
anvisades till en början åt detta biträde, som med tiden erhöll benämningen
bankinspektör, arfvode af sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter, och
upptogs arfvodet sedermera å staten under departementets expedition. Från
anslaget till denna utgick äfven arfvode till den amanuens, som efter någon
tid befans vara för bankinspektörens biträde erforderlig.
I den till 1878 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof upptogs ej vidare under departementets expedition något
anslag till bankinspektionen, hvaremot Eders Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget
till arfvoden åt allmänna ombud vid enskilda banker och kreditanstalter,
i riksstaten uppfördt såsom förslagsanslag, högst 10,000 kronor,
måtte under benämning »för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter»
upptagas såsom förslagsanslag, högst 16,000 kronor. När dåvarande
chefen för Finansdepartementet gjorde framställning härom, framhöll han det
lämpliga deruti, att arfvodena till bankinspektören och hans amanuens öfverfördes
till anslaget för kontrollen öfver de enskilda bankinrättningarne, i
sammanhang hvarmed han äfven föreslog, att arfvodena måtte höjas och
bestämmas till 4,500 kronor för bankinspektören och 1,500 kronor för amanuensen,
hvilken senare hade att under bankinspektörens frånvaro besörja
de till inspektionen hörande löpande göromål samt att biträda vid sammanförandet
af bankernas månadsrapporter äfvensom med korrekturläsning, kollationering
och andra dylika göromål. Arfvodenas belopp föreslogs således till
samma siffra, 6,000 kronor, hvarmed förhöjning äskades å anslaget till kontrollen
öfver de enskilda bankerna och kreditanstalterna.
Efter det denna anslagsforhöjning beviljats af Riksdagen, utan att
emellertid i Riksdagens underdåniga skrifvelse i ämnet lika litet som i sjelfva
den nådiga propositionen intagits någon bestämmelse om nyssnämnda arfvodesbelopp,
förordnade Eders Kongl. Maj:t den 24 Maj 1878, att arfvodena
till bankinspektören och hans amanuens skulle från och med är 1879 tills
vidare årligen af det förhöjda anslaget utgå med 4,500 kronor till den förre
och 1,500 kronor till den senare, hvarvid allt sedan förblifvit.
Enligt de föreskrifter, som af Eders Kongl. Maj:t den 18 Juni 1868
meddelats, åligger det bankinspektören;
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
47
att i afseende på de uppgifter och revisionsberättelser, som från ifrågavarande
kreditanstalter enligt gällande föreskrifter skola till departementet
insändas, tillse att desamma behörigen inkomma och äro upprättade i ändamålsenlig
ordning;
att, sedan berörda uppgifter och berättelser inkommit, underkasta dem
en sorgfällig granskning och, om anledning till anmärkning dervid förekommer,
sådant hos departementschefen anmäla;
att upprätta de tabellariska sammanställningar af om förmälda uppgifter,
som dels redan nu äro brukliga och dels i öfrigt kunna finnas lämpliga
för beredande af en fullständig öfversigt öfver bank- och kreditväsendet
i sin helhet;
att till underdånig föredragning bereda och utarbeta inkommande ärenden
angående sökt fastställelse å nya reglementen eller bolagsregler för banker
eller andra hithörande kreditanstalter eller ändringar i förut faststälda dylika
reglementen eller bolagsregler; samt
att, när så af departementschefen förordnas, på ort och ställe förrätta
särskilda undersökningar af enskilda bankers ställning och deröfver till departementschefen
afgifva berättelse.»
Såsom skäl för förevarande framställning har framhållits, att de bankinspektören
tillhörande göromål icke oväsentligt tillvuxit, särskildt beträffande
granskningen af nya bolagsordningar och reglementen eller förslag till
ändringar i förut gällande dylika för de många kreditanstalter, hvilka nu
mera uppkommit och hvartill hänfördes ej blott sedelutgifvande banker och
aktiebanker jemte de så kallade folkbankerna, utan ock landt- och stadshypoteksföreningar,
pantbanker m. fl.; att denna granskning kräfde juridiska
insigter och vanlig tjenstemannaförfarenhet, under det att för den vigtiga
del af bankinspektörens befattning, som afsåge inspektioners verkställande i
bankerna, fordrades praktisk kännedom om bankärendens handläggning och
vana vid räkenskapers bedömande; samt att det icke vore lätt att finna en
person, som kunde tillfredsställande sköta de olika till bankinspektörens tjenst
hörande göromålen, helst förvaltandet af de löpande göromålen kräfde den
derför ansvarige tjenstemannens närvaro inom departementet, under det att
den, som skulle verkställa inspektioner i orterna, borde kunna förfoga öfver
sin tid för längre uppehåll å annat ställe, särdeles om inspektionen skulle
utsträckas till bankernas många afdelningskontor å olika platser.
Hvad sålunda och i öfrigt blifvit till stöd för förevarande framställning
anfört har synts Utskottet ådagalägga, att Kongl. Maj:t bör ega att på
det sätt, som pröfvas lämpligast, använda ifrågavarande medel, och Utskottet
hemställer derför,
48
Stats Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
att hvad Kong! Maj:t föreslagit må vinna Riksdagens
bifall.
Ålderstillägg.
Angående 12:o. I anslaget till ålderstillägg har Kong!. Maj:t föreslagit den
aniiTet “In än<lring, att detta anslag måtte höjas från nuvarande 28,000 kronor till
åiderzmZg.30,800 kronor eller med 2,800 kronor; och då denna höjning af anslaget
[ll.] står i samband med inrättandet inom Finansdepartementet af en kontroll- och
justeringsbyrå, hvarom framställning blifvit gjord och härofvan af Utskottet
tillstyrkts, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts framställning om höjning med 2,800
kronor af anslaget till ålderstillägg må af Riksdagen godkännas
och anslaget således med ett från nuvarande 28,000
kronor till 30,800 kronor ökadt belopp upptagas.
Ofri ga ordinarie anslag.
Angående 13:0. Beträffande öfriga ordinarie anslag har af Kongl. Maj:t icke
»fw!fa«S.föreslagits annan'' ändring än Kongl. Maj.t begärt att anslaget till skrif[12.
] materialier och expenser, ved m. m. måtte för afrundande af ordinarie anslagens
slutsumma nedsättas med 448 kronor, eller från 36,818 kronor till
36,370 kronor.
Deremot har i en till Utskottet remitterad af Herr Friherre R. Klinckoivström
i Första Kammaren väckt motion (K:o 1) föreslagits
dels att följande ordinarie anslag under denna hufvudtitel måtte upphöra
att vara reservationsanslag, nemligen för
1: o) Telegrafverket,
2:o) Undersökning af vattendragen i Norrbottens län,
3: o) Skogsinstitutet,
4:o) Enskilda skogsskolor,
5:o) Kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet,
6:o) Byggnader och reparationer,
7:o) Extra utgifter;
dels ock att följande anslag måtte upphöra att vara förslagsanslag,
nemligen till:
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
49
l:o) Belöningar för rofdjurs dödande,
2:o) Lyshållning med flera utgifter för kronans publika hus i Stockholm,
3: o) Städers friheter,
4:o) Kontroll vid enskilda banker och kreditanstalter,
5:o) Restitutioner,
6: o) Ålderstillägg,
7:o) Rese- och traktamentspenningar,
8:o) Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
9:o) Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
Med hänvisande, i fråga om förändringen af dessa anslags natur, till
hvad Utskottet i sina föregående utlåtanden angående andra och sjette
hufvudtitlarne anfört, och jemte det Utskottet erinrar att, så vidt motionärens
förslag rörande anslaget till undersökning af vattendragen i Norrbottens
län afser icke allenast, att anslagets natur måtte förändras, utan äfven att
samma anslag, i strid med hvad Kongl. Maj:t i 8:de punkten i statsverkspropositionen
föreslagit, skall i riksstaten såsom fast anslag, men med oförändradt
belopp bibehållas, Utskottet redan vid besvarande af berörda nådiga
proposition under anslagstiteln »skogsväsendet», gifvit svar äfven å motionärens
så tydda framställning, får Utskottet nu hemställa,
att Riksdagen, med afslag å Herr Friherre Klinckowströms
här ofvan nämnda yrkanden i afseende å förändring af
vissa anslags natur, må bifalla den af Kongl. Maj:t föreslagna
nedsättning i anslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. samt, med undantag af anslaget till
Kongl. teatern, nu bestämma alla öfriga under sjunde
hufvudtiteln för närvarande uppförda ordinarie anslag,
som ej blifvit här ofvan särskildt omförmälda till enahanda
belopp, som i nu gällande riksstat äro upptagna;
dock att i nyssnämnda expensmedelsanslag må få vidtagas
den ytterligare jemkning, som för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan blifva erforderlig.
För tillfälliga behof, hänförliga under sjunde hufvudtiteln, hafva följande
framställningar blifvit gjorda.
Bih. till Biksd. Prot. 1884. 4 Sami, 1 Afcl. 10 Häft.
7
50
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Genomförandet af Kammarkollegii nya organisation.
14:o. Då de
1884 af 2,400
förhållanden, som föranledt anvisande på extra stat för
kronor till detta ändamål, ännu förefunnes, har samma
för nästkommande år begärdt; och hemställer Utskottet,
Angående
anslog till
genomförande, ,
af Kammar-belopp bllfYlt jemväl
kollega nya
organisation.
r jo i
tion må på extra stat för 1885 anvisas 2,400 kronor
att för genomförande af Kammarkollegii nya organisa
-
Genomförandet af Statskontorets nya organisation.
Angående 15iO. Det
anslag till ändamål anvisadt,
genomförande
''af Statskon- UtSKOttet,
torets nya
organisation.
[14.]
belopp af 9,740 kronor, som för 1884 blifvit till detta
har ansetts behöflig! jemväl för 1885; och hemställer
att Riksdagen må med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning på extra stat för år 1885 anvisa
ett belopp af 9,740 kronor för genomförande af Statskontorets
nya organisation.
Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.
Angående 16:o. Under sjunde hufvudtiteln hafva till ersättning hos innevarande
anslag till års Riksdag anmälts följande af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
betackande
af åtskilliga HGmllgGIl.
xbottstitei af till reparationer under år 1882 å Tranebergs, Kockeby och Drottningholms
statskontoret broar............................................................................. kronor 36,123: 21,
v\Mopfa » reparationer å dessa broar under år 1883 ............ » 2,601: 70,
[15.] » godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning
af åtskilliga kronans domäner................. » 3,922: 65,
> godtgörande af öfverbyggnad vid indragna bostället
1 mantal Munketorp i Östergötlands län .............. » 563: 15,
» godtgörelse åt boställsliafvare för till statsverket
afträdda åbyggnader å indragna boställen .............. » 6,077: 24,
Transport kronor 49,287: 95,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a. 51
Transport kronor 49,287: 95,
till ersättning åt åtskillige kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad jord ................ » 666: 23,
» transport- och andra kostnader för statsverkets
hergseffekter ................................................................ 5 300: —,
» skatteregleringskomitén................................................. » 36,728: 98,
» godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna
bostället Utnäs jST:o 1 i Jemtlands län.................... » 4,116: 73,
» godtgörande af odlingsersättning, åliggande f. d.
sergeantsbostället Persåsen X:o 4 i Jemtlands län » 66: 73,
» godtgörande af den å åtskilliga kronans hemman
inom Olands härad och Upsala län belöpande andel
i kostnaden för torrläggning af den s. k. Rund
myran.
.......................................................................... » 1,215: 99,
» gäldande af den återstående kostnad för tryckning
af en utaf Professoren J. Lang afgifven berättelse
om ölbeskattning i främmande länder........................ »_463: 30,
eller tillsammans kronor 92,845: 91.
Af dessa poster hafva endast de två första, som afse utgifter för
reparationer å Tranebergs, Xockeby och Drottningholms broar, synts Utskottet
kräfva närmare upplysning; i hvilket afseende Utskottet tår meddela,
att ombyggnad och reparationer å dessa broar jemväl tillförene blifvit af
staten bekostade.
Vid sådant förhållande och då de i öfrig! gjorda i denna punkt omförmälda
framställningarna icke föranledt någon erinran, får Utskottet
hemställa,
att Riksdagen till ersättande af ofvan uppräknade, af
Statskontoret gjorda förskott må på extra stat för år 1885
anvisa ett belopp i jemnadt tal af 92,846 kronor.
Genomförande af Öfvermteiidentsembetets nya organisation.
17:o. På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hem
ställer
Utskottet, genomförande
af OJverin
att
Riksdagen må på extra stat för år 1885_anvisa ett tendentsbelopp
af 1,000 kronor för genomförande af Öfverinten- organisation.
dentsembetets nya organisation. [ie.]
52
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 13 a.
Uppförande af en ny länsresidensbyggnad i Jönköping.
Angående 18:o. Likaledes och i enlighet med derom af Kongl. Maj:t gjord fram
ansiag
tui ställning samt på de i statsrådsprotokollet anförda skäl hemställer Utskottet,
uppförande w ;
i Jönköping
af ny iåns- att Biksdagen må:
residens* ^
byggnad. a) till uppförande af ny länsresidensbyggnad i Jönköping
[17.] anvisa för år 1885 på extra stat af det för ändamålet re
dan
beviljade anslag å 160,000 kronor återstående 75,000
kronor; och
h) i sammanhang dermed
dels medgifva, att den nuvarande residensbyggnaden i
Jönköping med tillhörande tomt, den till residenset anslagna
s. k. bymarksjorden dock undantagen, må försäljas
ä offentlig auktion till den högstbjudande, med rätt för
Kongl. Maj:t att närmare bestämma vilkoren för försäljningen
och tiden för köpeskillingens erläggande äfvensom
att pröfva gjordt anbuds antaglighet,
dels ock förklara köpeskillingen böra bland statsverkets
inkomster under titel extra uppbörd redovisas.
Iståndsättalulet af taket å Kalmar slott.
Angående 19:o. För iståndsättande af taket ä Kalmar slott och verkställande
verkställande^ sammailhang dermed af vissa förändringar i afseende å slottstornen har
af repar åt io- Kongl. Maj:t begärt ett extra anslag af 120,000 kronor, att utgå under
''fnarsum ^em oc^ hvaraf ett belopp af 24,000 kronor borde för år 1885 anvisas.
Hänvisande till statsrådsprotokollet (sid. 48, 49 och 50), får Utskottet
J derur här endast meddela det kostnadsförslag öfver arbetet, som blifvit upp
-
gjordt och enligt hvilket skulle erfordras:
till utförande enligt särskildt kostnadsförslag af åtskilliga
arbeten, såsom påmurning å tornen, koppartäckning
å torntaken etc.............................................. kronor 95,000: —,
för täckande med skiffer af byggnadens takfall åt gården » 7,000: —,
för ledning af restaureringsarbetet jemte detalj- och
arbetsritningar................................................................ » 2,500: —,
samt för oförutsedda utgifter............................................ » 15,500: —,
eller tillsammans kronor 120,000:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
53
Ofvannämnda kostnad å 95,000 kronor skulle, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, komma att ökas med 32,400 kronor, om de mot yttre
borggården vettande takytorna täcktes med koppar i stället för med skiffer,
hvaremot kostnaden skulle komma att minskas med 40,900 kronor, derest i
stället för koppar användes galvaniserad jernplåt till tornlmfvarnes täckande.
Då af den i ämnet lemnade utredning framgår, att, sedan vid 1856—
1858 årens riksdag Rikets Ständer anvisat medel för åtskilliga arbeten för
slottets restaurering, nya bristfälligheter uppkommit, som icke utan statens
mellankomst kunna afhjelpas, samt det ingalunda kan anses vara af ringa
intresse, att en så storartad och i sitt slag egendomlig byggnad som Kalmar
slott, vid hvilket dessutom många och dyrbara historiska minnen äro fästa,
hindras från att förfalla så, som nu synes vara att befara, kan Utskottet
icke underlåta att förorda det nu föreliggande förslaget; dock att, enär det
visat sig, att kostnaden skulle kunna minskas med mer än 40,000 kronor,
derest tornhufvarne täcktes med galvaniserad jernplåt i stället för med koppar,
utan att genom användande af det billigare materialet någon afsevärd olälägenhet
skulle komma att uppstå, Utskottet anser den nedsättning i kostnadsförslag,
som sålunda möjliggöres, böra vidtagas.
Utskottet hemställer derför,
att Riksdagen må Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifalla, att Riksdagen för istån dsättande
af taket å Kalmar slott och verkställande i sammanhang
dermed af vissa förändringar å tornen beviljar ett extra
anslag af 80,000 kronor samt deraf på extra stat för år
1885 anvisar en femtedel eller 16,000 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordlmiksdoiiiäner,
20:o. Kongl. Maj: t har föreslagit Riksdagen att bevilja: Angående
till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domäng öromålen
hos länsstyrelserna 45,000 kronor, förvaltningen
och till resekostnader vid Domänförvaltningen, såsom förslagsanslag, 20,544
kronor, innefattande en förhöjning i det för innevarande år beviljade anslå- domäner.
get af 462 kronor. I19 °* 3°0
I väckt motion (N:o 15) har i Andra Kammaren deremot Herr G.
Carlson i Fridhem på anförda skäl föreslagit:
att lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner och fisken öfverlemnas
åt länsstyrelserna med biträde af underlydande kronobetjening; och
54
Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 13 a.
Angående
anslag till
de Kongl.
teatrarne.
[21 o. 22.]
att ett extra ordinarie anslag af 10,000 kronor beviljas till fördelning
emellan länsstyrelserna i mån af landskontorens ökade arbeten för domänernas
förvaltning.
Då motionären icke synes hafva anfört fallgiltiga skäl för de af honom
framstälda förslag, samt i allt fall i statsrådsprotokollet (sid. 51) antydes,
att frågan om ett tillfredsställande ordnande af den lokala domänförvaltningen
ännu hvilar för vinnande af erfarenhet, huruvida derför nu anslagna
medel äro för ändamålet tillräckliga, har Utskottet funnit sig sakna anledning
att föreslå någon afvikelse från Kongl. Maj:ts förslag, och Utskottet
hemställer derför,
att Riksdagen utan afseende å ofvanberörda motion må
i enlighet med hvad Kongl. Maj:t begärt på extra stat
för år 1885 anvisa dels till aflöning åt domänintendenter
och uppehållande af domäng öromålen hos länsstyrelserna
45,000 kronor och dels till resekostnader vid domänförvaltningen,
förslagsvis, 20,544 kronor.
Kongl. teatrarne.
21:o. Beträffande de under denna anslagstitel väckta förslag kommer
Utskottet att framdeles meddela utlåtande, hvilket Utskottet här skolat
anmäla.
Stockholm den 18 Mars 1884.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
55
Reservationer:
vid punkten 4:o (ang. postverket):
af Herr Friherre B. von Krcemer, mot viss del af motiveringen;
vid punkten 6:0 (ang. tullverket):
af Herrar N. Petersson, Ola Andersson och Sven Nilsson, hvilka
yrkat afslag å Kong! Maj:ts förslag i hvad det afser löneförhöjning dels
till tullförvaltaren och kontrollören i Landskrona med 2,000 kronor och dels
till tullförvaltaren och kontrollören i Ystad med 1,500 kronor och således
hemstält om anslagets nedsättning med tillhopa 3,500 kronor;
af Herrar Piss Olof Larsson, Sven Andreasson och O. B. Olsson,
hvilka yrkat afslag å alla under denna punkt föreslagna löneförhöjningar.
56
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13 a.
Bil. Litt. A.
Förslag till stat för Kontroll- och Justeringsbyrån. * 1
Lön.
Kronor.
Tjenst
görings
penningar.
Kronor.
Summa.
Kronor.
1 byråchef .................................
4,400
—
2,000
_
6,400
1 byråingeniör........................
2,500
—
1,500
4,000
1 kanslisekreterare ..................
2,500
—
1,500
—
4,000
1 vaktmästare *).......................
500
300
—
800
Till amanuenser, vikariatser-
sättningar, renskrifning m. m.
2,000
I Efter 5 år kan lönen
l höj as med 600 kronor.
(Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare
600 kronor.
1 Efter 5 år kan lönen
\höjas med 100 kronor.
*) Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna
förmån qvarstår, den kontanta lönen minskas med 150 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. Litt. B.
Bih. till Ftiksä. Brot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1884 års riksstat anslår:
Anvisning i
Indelning ock dermed jem- förlig anvisning,
på förslag.
Summa.
kontant.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
17.000
45,200
122,100|
93,800
174,000
75.000
20,300,—
5,400 —
169,600—
35,500;—
5,300,000)-
1,830,000;—1
2,476,000;—,
9,863,900—!
Kronor, i ö. i Kronor. : ö.
Kronor.
17,000
45,200
122,100
93,800
174,000
75,000-
20,300-
5,400-
169,600)-
85,500:-
5,300,000:-
l,33O,000!-
2,476,000)-
!—i 9,803,900)-
Finans
Departementschefen.....................................................
Departementets afdelning af Kong]. Maj:ts kansli.
Tillkommer: för kontroll- och justeringsbyrån......
Kammarkollegium.........................................................
Statskontoret................................................................
Stämpelpappersomkostnader, förslagsanslag. Upp
Stämpelomkostnader,
förslagsanslag ........................
Kostnader för kortstämpling och allmänna bevillförändrad
rubrik:
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för
Mynt-
och kontrollverken............................................
Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag........
Kammarrätten...............................................................
Öfverintendentsembetet ...............................................
Postverket, förslagsvis beräknadt att af postmedlen
Tillkommer: förhöjning...........................................
Telegrafverket, reservationsanslag att af telegrafTullverket,
förslagsanslag att af tullmedlen direkte
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a
59
Litt. B.
riksstatens Sjunde hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
departementet.
Nuvarande anslag
45,200:
17,200:
tages under förändrad rubrik:
ningens uttaxering, förslagsanslag. Upptages under
slagsanslag ....................................................................
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning,
på förslag.
Friheter.
Ersättningar.
Summa.
Kronor.
Kronor.
17,000—j
62,400—j
122,100;—!
9B,800]—
174,000,-
direkte utgå. Nuvarande belopp
medlen direkte utgå ...................
utgå ..............................................
5,300,000:
213,000:
Kronor.
75,000—|
20,300—!
5,400''—i
169,600—:
35,500!—;
5,513,000:—!
.....; 1,330,000
..................j 2,476,000
Transport | 10,094,lOOj—|
ö. | Kronor.
17,000
62,400
122,100
93,800!
174,000
75,000
20,300
5,400!—
169,600 —
35,500 —
5,513,000''!—,
1.330,000
2,476,000!
—| 10,094,100:-
60
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
1884 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning,
på förslag.
Friheter.
Ersättningar.
Summa
Kronor.
Kronor, ö. Kronor, ö.
Kronor,
t
pt
9,863,900
1,640,000
88,300
672,403
155,480
i
21,550-
15,000
450,000-
12,000
18,000!—!
8,460
2,720-
9,863,900
1,640,000
88,300
672,403
12,000-
18,000''-
155,480-
32,730;-
15,000-
450,000-
12,936,633|-
8,4601—1 2,720—j 12,947,813|-
Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags
Domänstyrelsen.
Nuvarande anslag..........................
Tillkommer: förhöjning från tre andra gradens
gradens tjenst er, 19,200 kronor.........................
Skogsväsendet:
Bestämdt anslag:
För skogsstaten. Nuvarande anslag..................
Tillkommer: förhöjning .........
För statens skogsskolor ......................................
lieservationsanslag:
Till inrättande af flottleder i Norrbottens län (ny
Tillkommer: gamla anslaget till undersökningdragen
i Norrbottens län.............................
För skogsinstitutet................................................
För enskilda skogsundervisningen. Nuvarande
Tillkommer: förhöjning ...................................
Kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
det i allmänhet ...............................................
Af går: minskning...........................................
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus
Byggnader och reparationer, reservationsanslag. Nu
Tillkommer:
förhöjning..........................................
Städers friheter, förslagsanslag ................................
Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslagsKontroll
å tillverkningsafgifter, förslagsanslag. NuAfgår:
nedsättning för kontroll- och justerings
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
61
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jem- förlig anvisning,
på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
anslag....................................................
tjenster, 13,500 kronor, till tre tredje
Transport 10,094,100
88,300: —
5,700: —
ö. S Kronor.
anvisning)
af vatten
-
anslag ......
skogsväsen
-
403,413: - 987: —
20,000: —
3,000: —
"7,600: —
1,000: —
214,290:
390:
404,400:
22,800:
23,000:
21,300:
8,600:
213,900:
427,200:
i Stockholm, förslagsanslag
varande anslag ....................
266,800:
anslag............
varande anslag
byrån . ...........
155,480: —
44,520: —
450,000:
20,000:
1,640,0001
94,000
694.000
12,000
18,000
200.000
21,550
15,000
430,000
ö. j Kronor, ö.
8,460 —
Kronor.
10,094,100
1,640,000 —
94,000
2,720
694,000
12,000
18,000
200,000
32,730
15,000
Transport 13,218,650)-
8,460)-
430,000
2,720)-—j 13,229,830
62
Stats Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
1884 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning,
på förslag.
Friheter. Ersättningar.
Summa.
i
Kronor.
12,936,633 —
16,000!—
25.000 —
28.000 —
20,000, —
260,000—j
36,818!—|
i l
35,000—1
60,000 —
Kronor, o,
8,460
Kronor,
— 2,720''-
Kronor.
12,947,813 - 16,000;
25,0001- 28,000!-
20,000!—i
250,000—1
36,818 —
35,000- 60,000| -
13,407,451
8,460]-
2,720!
13,418,631]-
För kontrollen vid enskilda banker och kredi
Institutioner, förslagsanslag ....................................
Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande anslag ..
Tillkommer: förhöjning..........................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ....
Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelse
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslag
Af går: för jemnande af hufvudtitelns slutsumm
Extra utgifter, reservationsanslag ............................
Kong!, teatern ...........................................................
*) Härom kommer Utskottet framdeles att afgifva särskil
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
63
nstalter, förslagsanslag, högst
örslagsanslag.........................
nslag. Nuvarande anslag.....
28,000: —
2,800: —
36,818: —
448: —
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning,
på förslag.
Kronor.
13,218,650
16,000
25.000
30,800
20.000
250,000
36,370 —
35,000
j *) 60,000
Friheter.
Ersättningar,
I
Summa.
Kronor.
8,460
Kronor.
2,720
Kronor.
13,229,830
16,000
25.000
30,800
20.000
250,000
36,370
35.000
60.000
Summa | 13,691,820
8,460]—! 2,720]-
13,703,000 —
flätande
64
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 13 a.
Bil. Litt. C.
Tabell öfyer extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvndtitel.
Finansdepartementet.
Kammarkollegium:
För genomförande af dess nya organisation..................................
Statskontoret:
För genomförande af dess nya organisation ........................ 9,740:
Ersättning för förskottsvis bestridda utgifter, tillhörande
denna hufvudtitel............................................................... 92,846:
Kronor.
Öfverintendentsembetet:
För genomförande af dess nya organisation ........................ 1,000
» uppförande af ny länsresidensbyggnad i Jönköping..... 75,000
» iståndsättande af taket å Kalmar slott m. m.............. 16,000
Domänstyrelsen:
Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af do
mängöromålen
hos länsstyrelserna ................................ 45,000: -
» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 20,544: —■
De Kongl. teatrarne:
Ersättning till Statskontoret för redan utbetalda förskott för
spelåren den 1 Juli 1881—30 Juni 1883 ........................ 87,470:
Till de Kongl. teatrarne för spelåret 1884—1885 utöfver det
å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor ______ 40,000:
2,400
102,586
92,000
65,544
; *)127,470
Summa
390,000
*) Härom kommer Utskottet framdeles att afgifva särskild?, utlåtande.
Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1884.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.