Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Nionde hufvudtitel.

1884-03-27 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1884:15a, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Nionde hufvudtitel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

1

N:o 15 a.

Ank. till Biksil. Kansli den 27 Mars 1884, kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

(l:a U. A.)

Vid riksstatens Nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till

pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande riksmöte ifrågakomma

de förändringar, som här nedan omförmälas.

Pensionsstaten.

Härvid har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring, hvaremot

inom Riksdagen följande framställningar blifvit gjorda:

l:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 1, har Angående

Friherre R. Klinckowström föreslagit, att anslaget för blesserade öfver- fifsffr9fge ^

och underofficerare måtte upphöra att vara reservationsanslag och till ver- och unbeloppet

nedsättas från 5,000 kronor, som det nu utgör, till 4,000 deroffieerare.

kronor.

Såsom skäl för denna framställning har motionären anfört:

dels att i mån som de få krigsmän af dessa klasser bortdö, några

dylika pensionstagare svårligen, under nuvarande förhållanden, komma

Bih. till Rilcsd. Frot. 1884. 4 Sand. 1 Afd. 12 Iläft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Angående

upphörande

af ett förslagsanslag.

att fylla de afgåendes rum; dels att reservationerna å detta anslag utgjorde

enligt rikshufvudböckerna för år:

1874 ............

............ 8,755

kronor

1875 .............

............. 10,030

11

1876 ..............

.............. 11,305

11

1877 ..............

............ 12,880

11

1878 ..............

.............. 14,030

11

1879 ..............

............. 14,955

v

1880 .............

............. 16,030

11

Beträffande frågan om förevarande anslags förändrande till fast

anslag torde Utskottet få hänvisa till hvad Utskottet i sina under Andra,

Fjerde, Femte och Sjette hufvudtitlarne afgifna utlåtanden anfört,

beträffande samme motionärs vid dessa hufvudtitlar gjorda yrkanden

om förändring i allmänhet af reservations- och förslagsanslag till fasta

anslag. Motionärens framställning i denna del här Utskottet ej kunnat

tillstyrka; hvaremot Utskottet i fråga om den af motionären föreslagna

nedsättningen af anslagets belopp från 5,000 kronor till 4,000

kronor anser en sådan nedsättning på de af motionären anförda skäl

lämpligen kunna eg a rum; hvadan Utskottet alltså hemställer:

a) att, med afslag å Friherre Klinckowströms

ofvanberörda framställning i hvad den afser förändring

af förevarande anslags natur, anslaget för blesserade

öfver- och underofficerare må såsom reservationsanslag

fortfarande i riksstaten upptagas;

b) att, med bifall till Friherre Klinckowströms

förevarande framställning i öfrigt, berörda anslag må

nedsättas från 5,000 kronor till 4,000 kronor.

2:o. Vidare har Friherre Klinckoieström i ofvanberörda motion,

N:o 1, inom Första Kammaren föreslagit, att bidraget till handelsflottans

pensionsanstalt att af tullmedlen direkte utgå, enligt 1884 års riksstat

upptaget såsom förslagsanslag med 78,000 kronor, måtte upphöra att

vara förslagsanslag.

Åberopande hvad Utskottet vid föregående punkt anfört, hemställer

Utskottet,

att Friherre Klinckowströms förevarande framställning

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

3:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 25) har vtclTfråga

Herr A. H. Sandström, på anförda skäl, föreslagit, att Riksdagen ville

uti underdånig skrifvelse begära, det Kongl. Maj.t täcktes lata utleda, reglemente

huruvida icke nådiga reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning

den 30 November 1866 borde uti dess 17 § erhålla'' den för- sionsinrättändrade

lydelse, att orden utöfver fem år finge utgå, och folkskolelärare ning.

alltså blifva berättigade att såsom tjensteår räkna icke blott den tid,

under hvilken de såsom ordinarie bestridt folkskolelärarebefattning,

utan äfven den tid som de, efter att hafva blifvit i behörig folkskolelärare-examen

godkände, varit såsom extra lärare vid egentlig folkskola

austälde. . ...

Beträffande denna fråga torde Utskottet få erinra, att motionären

vid sistförfiutna riksdag gjorde framställning i enahanda syfte,

men att, då frågan om tiden för pensionsrättens inträdande för folkskolelärare

nyligen hade varit föremål för Riksdagens pröfning samt

något ytterligare medgifvande i den af motionären antydda syftning

icke synts vara al behof vet pakalladt, Utskottet da icke fann skäligt

att understödja motionärens förslag, hvilket jemväl blef af Riksdagen

lemnadt utan afseende, och enär, enligt Utskottets förmenande, några

omständigheter icke heller nu förefinnas, al beskaffenhet att föianleda

bifall till ifrågavarande framställning, hemställer Utskottet,

att Herr A. H. Sandströms förevarande motion

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

4:o. Uti särskilda inom Andra Kammaren väckta och till StatsUtskottet

remitterade motioner är föreslaget: pensionering.

af Herr Ola Andersson (motion N:o 62), med hvilken Herr Aa,sse

Jönsson instämt, att Riksdagen måtte bevilja ett årligt anslag af 25,000

kronor på ordinarie stat, att, jemte det nu till folkskolelärares och

lärarinnors pensionerande utgående anslaget och den deraf samlade

fonden, användas dels till pensionering med 250 kronor årligen åt före

1867 afgångne lärare och lärarinnor samt dels till förhöjning för tidio-are

afgångne af de redan pensionerade, pa sätt motionären angifvit,

äfvensom i sammanhang härmed besluta, att de från och med år 1877

gällande ålders- och öfriga bestämmelser, såsom vilkor för pensions

erhållande, skola gälla i fråga om pension för alla afgångne folkskolelärare

och lärarinnor;

samt af Herr J. Marcuson (motion N:o 99), med hvilken Herrar

A. P. Lind och Olof Andersson instämt, att 15,000 kronor årligt förslagsanslag

må beviljas till pensionering åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

före pensionsreglementets trädande i kraft; äfvensom att dessa pensioner

måtte utgå och uppbäras efter samma regler och grunder, som vore

gällande för de från och med år 1867 pensionerade folkskolelärare,

hvarjemte, då nu statens tillgångar och öfriga förhållanden det medgåfve,

en billig omtanke för fattiga, gamla lärare syntes fordra, att

dessa pensioner äfven finge utgå för innevarande "år, samt att Riksdagen

alltså ville utöfver årets stat särskildt anvisa penningemedel,

för sådant ändamål förslagsvis 15,000 kronor.

Till stöd för ifrågavarande framställningar är i ofvanberörda

motioner, till hvilka Utskottet för öfrigt torde få hänvisa, hufvudsakligen

anfördt, att då pensionsregleringar tid efter annan skett ej allenast

för statens embets- och tjenstemän, utan äfven för deras enkor och

oförsörjda barn, för att bereda bättre förmåner åt dem, hvilka befunnit

sig i ogynsammare ställning än andra med dem likstälde, man ej

kunde undgå att erkänna skyldigheten att äfven bereda någon pensionsförmån

åt do sannolikt ej många ännu qvarlefvande gamle folkskolelärare,

hvilka afgingo före den 1 Januari 1867, och som i öfrigt på nu

gällande grunder dertill skulle kunna blifva berättigade, samt derjemte

något större pension åt dem, som afgått medan de utgående pensionerna

voro vida mindre än hvad genom senare beslut blifvit förhållandet,

eller afgått under det åldersbestämmelserna voro strängare.

Ehuru Utskottet icke kan undgå att erkänna det beaktansvärda

uti hvad motionärerne sålunda föreslagit, anser likväl Utskottet det

vara betänkligt att, då folkskolelärarnes pensionsvilkor blifvit af Riksdagen

pröfvade och bestämda, vidtaga åtgärder, ledande till ändring i

hvad vid vederbörande folkskolelärares afgång varit stadgadt och gällande,

helst enär i en framtid häraf skulle kunna hemtas skäl till liknande

rubbning i andra pensionsstater, utan föreställer sig Utskottet, att det

mest behjertansvärda ändamålet skulle på ett lämpligare sätt vinnas

genom att, utan meddelande af generella och på sätt och vis retroaktiva

bestämmelser, ställa till Kong]. Maj:ts förfogande ett visst anslagsbelopp,

hvarifrån understöd, i de fall, då ömmande omständigheter förekomme,

kunde tilldelas sådana folkskolelärare, hvilka före år 1867 afgått;

och hemställer Utskottet fördenskull,

att Herrar Ola Anderssons och J. Marcusons

förevarande motioner må på det sätt bifallas, att Riksdagen

för år 1885 å allmänna indragningsstaten anvisar

och ställer till Kongl. Maj:ts disposition ett anslag

af 10,000 kronor, hvaraf Kongl. Maj:t må ega

meddela understöd af högst 250 kronor åt sådana

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

5

äldre, behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt

skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år

1867, samt medgifver, att Kongl. Maj:t må eg a närmare

bestämma vilkoren för sådant understöds erhållande.

Allmänna indragningsstaten.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för Justitierådet Eduard

Henrik Carleson måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig

pension af 5,600 kronor att, jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning

tillkommande pension 2,400 kronor, utgå från och med

månaden näst efter den, under hvilken afsked från justitierådsembetet

blefve honom beviljadt.

Af statsrådsprotokollet (bil. 1. sid. 11) inhemtas, att Justitierådet

Carleson uti underdånig ansökning anfört, att han, som nästlidet år

träffats af nervslag, hvaraf han ännu lede samt antagligen komme att

fortfarande lida, vid tillfälliga förbättringar upprepade gånger försökt

att bestrida sitt innehafvande justitierådsembete, men innan kort nödgats

derifrån afstå, hvarigenom oordning uppkommit i den för Högsta Domstolen

faststälda tjenstgöringsindelning, och mången gång svårighet

äfven mött att fullgöra grundlagens föreskrift att i Högsta Domstolen

vigtigare mål skola afdömas af sju ledamöter; samt att, till förekommande

af nämnda olägenheters upprepande, det vore för sökanden nödvändigt

att begära afsked från embetet, men att hans enskilda förmögenhet,

jemte hvad som vid afsked kunde från civilstatens pensionsinrättning

erhållas, vore otillräckligt för sökandens eget och en talrik,

af honom beroende familjs underhåll, under det knappt två år återstode,

innan han kunde erhålla den genom nådiga kungörelsen och reglementet

af den 29 Juni 1798 utlofvade statspension.

Ett vid ofvanberörda ansökning fogadt läkarebetyg, utfärdadt den

1 November sistlidet år, gifver vid handen, att Justitierådet Carleson,

som i slutet af Augusti månad 1882 insjuknade i hjernblödning (apoplexia

cerebri) och ännu ej vore återstäld från följderna deraf, måste, för

bibehållande af sitt nuvarande helsotillstånd, undvika hvarje själsansträngande

arbete och således hvarken nu eller för framtiden kunde,

utan öfverhängande fara för väsentlig försämring, återtaga och fullgöra

sin tjenstgöring såsom ledamot af Konungens Högsta Domstol.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att sökanden, som vore

född den 16 November 1820 och den 5 Juni 1841 antagits i rikets

Ang. pension

för Justitierådet

E. H.

Carleson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

tjenst, blifvit utnämnd den 4 December 1860 till justitieråd, den 4

Maj 1874 till justitiestatsminister och den 14 Maj 1875 ånyo till

justitieråd, samt att enligt gällande föreskrifter justitieråd, som uppnått

65 lefnadsår och 40 år innehaft anställning i statens tjenst, egde,

derest han vore till helsan försvagad, att, efter erhållet afsked, undfå

å allmänna indragningsstaten en årlig pension af 8,000 kronor, hvarjemte

direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning i afgifvet yttrande

med anledning af ofvanberörda ansökning meddelat, att, enär sökanden

fullgjort alla de i 14 § af nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning

den 30 november 1877 föreskrifna vilkor för pensions erhållande,

han vore berättigad att från och med månaden näst efter

den, hvari afsked från justitierådsembetet blefve honom beviljadt, tillträda,

för sin öfriga lifstid, pension af 2,400 kronor årligen i första

klassen af pensionsinrättningens tjenstemannafond.

På grund af hvad sålunda förekommit och med afseende å såväl

Justitierådet Carlesons framstående verksamhet i rikets tjenst som vigten

af, att det Högsta Domstolen tillhörande arbete må kunna i stadgad

ordning utan rubbningar fortgå, får Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:s förevarande framställning måtte

vinna Riksdagens bifall.

Ang. pension 6:o. £ enlighet med Fångvårdsstyrelsens derom gjorda hemställan

rerareTli. och uppå underdånig ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att KaWesterhult.

mereraren vid indragna straff-fängelset i Yarberg Kristoffer Westerhult,

måtte från och med månaden näst efter den, då afsked från förenämnda

kamererarebefattning blefve honom meddeladt, uppföras å allmänna

indragningsstaten till åtnjutande för sin återstående lifstid af en årlig

pension af 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln bil. 1 sid. 13 och 14)

inhemtas:

att Westerhult, enligt ansökningen i styrkta afskrifter vidfogade

betyg, vore född den 30 November 1817 och den 15 Juni 1839 undergått

examen för inträde i kammar- och räkenskapsverken i riket samt,

efter att hafva tjenstgjort å kronofogde- och häradsskrifvarekontor, den

17 November 1852 antagits till extra ordinarie kammarskrifvare i Statskontoret

och den 7 December samma år i enahanda egenskap hos

Fångvårdsstyrelsen, hvarefter han den 1 Mars 1853 blifvit af styrelsen

förordnad att bestrida kamererarebefattningen vid straffängelset i Varberg,

å hvilken tjenst, sedan densamma, jemte andra tjenstebefattningar

vid fångvården, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 September

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

1

1863 blifvit å ordinarie stat uppförd, Westerhult den 12 December 1865

erhållit konstitutorial;

att, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 Juli 1875, fångvårdens

å ordinarie stat uppförde embets- och tjensteman vore berättigade

till pension å allmänna indragningsstaten, enligt de för civile

tjensteman i detta hänseende gällande grunder; samt

att enligt dessa grunder, hvilka blifvit faststälda genom Kongl.

Majds nådiga bref till Statskontoret den 12 November 1823, erfordrades

för rätt till erhållande af pension 65 lefnads- och vid pass 40 tjenstår;

samt att då W esterhult numera väl innehade den för pensions

erhållande bestämda lefnadsålder, men endast 31 år varit anstäld i statens

tjenst, vid hvilket förhållande de för hans öfverflyttning på allmänna

indragningsstaten föreskrifna vilkor icke kunde anses uppfylda,

Fångvårdsstyrelsen likväl, i betraktande deraf att hans innehafvande befattning

blifvit indragen, och att han, som under senare åren, på grund

af sjukdom, åtnjutit längre tids tjenstledighet, numera vid framskriden

ålder icke lämpligen kunde, äfven om han dertill kunde anses pligtig,

till annan befattning förflyttas, hemstält om Westerliults öfverflyttande

på allmänna indragningsstaten; varande tillika af styrelsen upplyst,

att enligt den faststälda aflöningsstaten Westerhults lön, oberäknadt

skrifvarearfvode 300 kronor, utgjorde 1,500 kronor samt två ålderstillägg

med tillsammans 500 kronor, hvadan det pensionsbelopp, som

jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga bref till Statskontoret den 16 Mars 1858

och den 23 November 1860 skulle honom tillkomma, uppginge till

2,000 kronor.

Af bifogadt läkarebetyg inhemtas, att Westerhult dels i följd af

en åkomma (tumör) i halsen, dels genom sin högre ålder svårligen

kunde vidare i tjenst användas.

Då Kamereraren Westerhult, på grund af hvad här ofvan finnes

omförmäldt, synes böra tilldelas pension, hemställer Utskottet,

att Kongl. Majds förevarande framställning måtte

vinna Riksdagens bifall.

T.o. . Kongl. Majd har vidare föreslagit att den rätt till pension, umnäFaf

som, i följd af Rikets Ständers beslut och Kongl. brefvet den 16 Mars pensionsrätt

1858, under stadgadt vilkor tillkomme lärare vid de högre militärläroverken,

hädanefter måtte upphöra, så vidt angår vid dessa läro- stälias^åsom

verk såsom lärare anstälde officerare, med undantag för dem, som vunnit frare de

anställning, innan beslutet om pensionsrättens upphörande kan varda uloZlhen.''

utfärdadt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

I statsrådsprotokollet (se bil. 2 sid. 15—17), till hvilket Utskottet

beträffande den närmare utredningen af denna fråga torde få hänvisa,

är såsom skäl för ifrågavarande pensionsrätts upphörande hufvudsakligen

anfördt, att olägenheter uppstode deraf att samme militäre

lärare alltför lång tid föreläste och examinerade i samma ämne, enär

lärarekallet obestridligen vore ganska ansträngande och de lärare få,

som ej genom den ensidiga undervisningen i ständigt samma elementära

ämnen förtröttades redan före utgången af de 20 åren, likasom äfven

ett stelnande i vissa former lätt blefve en följd af länge fortsatt återupprepande

af samma lärokurs; att likväl för de militäre lärarne, hvilka

icke såsom de civile gjort teoretisk undervisning till sin egentliga lifsuppgift,

förhoppningen om pension emellertid måste till föga fromma

för undervisningen utgöra en mäktig drifljeder att söka qvarhålla sig

vid sina lärarebefattningar, och exempel hade förekommit derpå, att

sådane lärare, för att uppnå den stadgade pensionsåldern, under flera

eller färre år förskaffat sig tjenstledighet med tillåtelse att under tiden

uppehålla sina läraregöromål genom vikarier, samt att, på det derföre

hvarje militär, som kommenderades eller tills vidare förordnades att

bestrida lärarebefattningen vid något af militärläroverken, måtte kunna

med större lätthet derifrån entledigas, innan hans undervisningsförmåga

började aftaga, Inspektören för militärläroverken ansett sig böra hemställa,

att för de officerare, som hädanefter blefve såsom lärare vid

militärläroverken anstälda, ifrågakomna pensionsrätt, så vidt den ännu

vore gällande, måtte upphöra.

I infordradt utlåtande har Statskontoret beträffande förevarande

fråga erinrat, att den pensionsrätt, som enligt reglementet den 13

November 1866 tillkomme lärarne vid krigsskolan å Karlberg, genom

det senaste reglementet för samma skola af den 14 Augusti 1874 måste

anses hafva upphört för de lärare, som efter denna tidpunkt vid nämnda

skola vunnit anställning, hvaremot i afseende åter å lärarne vid de

nuvarande högre militärläroverken, krigshögskolan samt artilleri- och

ingeniörhögskolan Statskontoret ansåge den i nådiga brefvet den 16

Mars 1858 för lärarne vid dåvarande högre artilleriläroverket å Marieberg

medgifna pensionsrätt tillkomma de vid dessa läroverk anstälde

lärare, intilldess annorlunda blefve i behörig ordning stadgadt.

Då Utskottet icke kan annat än godkänna de skäl, som för ifrågavarande

pensionsrätts upphörande blifvit anförda, helst pensionsförmånen

för lärarne vid krigsskolan å Karlberg, enligt hvad ofvan är omförmäldt,

redan blifvit borttagen, hemställer Utskottet,

att den rätt till pension, som i följd af Rikets

Ständers beslut och Kongl. brefvet den 16 Mars 1858,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

9

under stadgadt vilkor, tillkommer lärare vid de kögre

militärläroverken, hädanefter skall upphöra, så vidt

angår vid dessa läroverk såsom lärare anstälde officerare,

med undantag för dem, som vunnit anställning,

innan beslutet om pensionsrättens upphörande kan

varda utfärdadt.

8:o. Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig Af9:. 9ratfiqvarietvande

landtvärn smän, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t f. d. landtäskat

anvisande för år 1885 å allmänna indragningsstaten af 4,000 varnsmankronor,

under vilkor att gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200

kronor åt hvarje landtvärnsman.

Med erinran endast att under en följd af år Riksdagen till förevarande

ändamål beviljat ett anslag af 10,000 kronor, men att, då antalet

understödstagare, som, enligt hvad statsrådsprotokollet (se Nionde

hufvudtiteln bil. 3) upplyser, år 1882 utgjorde 26, emellertid för 1883

nedgått till 19, och föga anledning funnes till det antagandet, att detta

antal, genom tillkomsten af nya berättigade sökande, komme att ökas,

det föreslagna beloppet 4,000 kronor ansetts fullt tillräckligt, får Utskottet

hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.

9:o. Af Kongl. Makt är vidare föreslaget, att såvida det under Ang. fortsatt

fjerde hufvudtiteln framstälda förslag rörande fullföljande af arméinten- ffi^nuvarandenturens

organisation varder af Riksdagen godkändt, den nu varande de intendeninnehafvaren

af befattningen såsom intendent och chef för militärbyrån mlförvlltnlninom

Arméförvaltningens intendentsdepartement måtte, jemväl efter det gens intenbefatt-ningen

afförts från Arméförvaltningens stat och under benämning åen^e^r

öfverfältintendent upptagits å generalitetsstaten, bibehållas vid rättigheten

att efter afskedet komma i åtnjutande af den pension från allmänna

indragningsstaten, som svarar mot hans nu innehafvande tjenst,

och hvilken pension han skulle, enligt de för tjenstemännen på Arméförvaltningens

stat gällande pensionsgrunder, i Februari 1885 intjenat.

Då emellertid förevarande fråga är beroende af Kongl. Maj:ts

ofvan berörda under fjerde hufvudtiteln framstälda förslag, men detta

ännu icke blifvit af Riksdagen slutligen afgjordt, är Utskottet ännu ej

i tillfälle att yttra sig angående förevarande framställning, utan kommer

Utskottet att härom afgifva särskildt utlåtande; livilket Utskottet härmed

skolat

anmäla.

Bih. till Riksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 12 Iläft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 15 a.

Ang. pension

för Löjtnanten

S. G.

Westmans

enka Ellen

Westman.

Ang. pension

för Navigationsföreståndaren

A.

E. Kullanders

enka

Emilia Charlotta

Kallander.

10:o. I anledning af derom gjord ansökning och uppå tillstyrkan af

chefen för flottans militärpersonal har Kongl. Maj:t föreslagit, att å allmänna

indragningsstaten måtte för aflidne Löjtnanten vid flottan S. Gr.

Westmans enka Ellen Westman, född Boltenhagen, uppföras en årlig

pension af 300 kronor, att från och med innevarande års början utgå,

så länge hon i sitt nuvarande enkostånd förblifver.

Af statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln bil. 5 sid. 22) inhemtas,

att Löjtnanten Westman den 22 April sistlidet år aflidit till

följd af de skador, han under tjensteutöfning erhållit vid en samma

dag timad eldsolycka i Karlskrona, att vid den gjorda ansökningen

funnes fogade intyg från flere af den aflidnes förmän, hvilka vitsordade

att han i lifstiden städse utmärkt sig för framstående nit och duglighet

vid fullgörandet af sina tjensteåligganden, hvarjemte chefen för

flottans militärpersonal i sitt öfver berörda ansökning afgifna utlåtande

anfört, att Löjtnanten Westman gjort sig väl förtjent af de hedrande

vitsord, som funnos samma ansökning vidfogade; att det efter bemälde

Westman upprättade bouppteckningsinstrument utvisade en behållning

af endast 10,042 kronor 31 öre, deraf lösegendom till ett värde af

omkring 2,300 kronor, samt att sökanden med två späda barn, det ena

födt några månader efter mannens död, från amiralitetskrigsmanskassan

icke egde åtnjuta högre gratial än 190 kronor årligen och befunne sig

i högst behjertansvärda omständigheter.

Då emellertid under senare tider den grundsatsen allt mera gjort

sig gällande, att aflidne tjenstemäns efterlemnade hustru och barn icke

böra tilldelas pension från statsverket, så vida icke synnerligen ömmande

omständigheter dertill föranleda, hvilket i förevarande fall icke

torde kunna sägas vara fallet, då bouppteckningen efter aflidne Westman

utvisar en jemförelsevis icke obetydlig behållning, hvarjemte hans

enka redan åtnjuter gratial från amiralitetskrigsmanskassan, hemställer

Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

måtte af Riksdagen bifallas.

11:o. Uppå i underdånighet gjord och af direktionen för navigationsskolan

i Iiernösand understödd ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,

att aflidne föreståndaren för nämnda navigationsskola Adolf

Fredrik Kullanders enka Emilia Charlotta Rullander, född Magnusson,

måtte uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande afen årlig

pension af 300 kronor, att från och med innevarande års början utgå,

så länge hon i sitt nuvarande enkostånd förblifver.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

I statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln bil. 6 sid. 25—26)

upplyses, att af de denna fråga rörande ansökningshandlingarne och

dervid fogade intyg hufvudsakligen inhemtas:

att Adolf Fredrik Kullander, som var född den 22 februari 1835,

efter mera än 33 års tjenstgöring vid flottan, under hvilken tid^ han

grad efter grad befordrades till öfverstyrman, ar 1882 lemnat sin tjenst

derstädes, sedan han den 28 April samma ar blifvit utnämnd tillföreståndare

för navigationsskolan i Hernösand, hvilken befattning han

innehade till sin död den 26 September 1883;

att Kullander såväl under sin tjenstetid vid flottan som i sina

lärarebefattningar vid ej mindre flottans informationsverk, hval est han

under 6 år biträdt vid undervisningen, än äfven Hernösands navigationsskola,

der han tjenstgjort dels såsom underlärare och dels såsom

föreståndare och öfverlärare under tillsammans 20 \ år, utmärkt sig

genom skicklighet och nit i förening med en hedrande vandel;

att han jemväl dels enligt Marinförvaltningens förordnande den

19 Maj 1882 till sin död bestridt lärarebefattningen vid Hernösands

navigationsskolas maskinistafdelning i ångmaskinlära m. m. för ångfartygsbefälhafvareelever

och dels under åren 1872, 1873 och 1874

meddelat undervisning åt åtskillige vid navigationsskolorna i Stockholm

och Gefle sedermera examinerade ångfartygsbefälhafvareelever;

att tillgångarne efter Kullander, efter afdrag af boets skulder,

utgjort 3,425 kronor 7 öre till fördelning emellan enkan och fyra barn,

af Indika det äldsta vid fadrens frånfälle var 13 år och det yngsta 5

år gammalt;

samt att, då Kullander vunnit befordran i annat verk, innan han

uppnått den i § 55 i gällande reglemente för amiralitetskrigsmanskassan

för rätt till pension stadgade tjenstetid af 30 år, Kullander vid

sin död icke egde rättighet till pension ur denna kassa och följaktligen

icke heller till gratial för enka och barn.

På grund af de behjertansvärda omständigheter, som för beviljandet

af ifrågavarande pension förefinnas, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtte

af Riksdagen bifallas.

12:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit att lärarne vid Musikaliska

Akademiens konservatorium och Direktören för samma läroverk må,

då de uppnått 60 lefnadsår och minst 20 tjenstår, efter afskedstagande

från tjensten ega att under sin återstående lifstid uppbära pension å

allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill lönen uppgår.

Ang. pensionsrätt

för

Direktör och

lärare vid

Musikaliska

Akademiens

lconservatotorium.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Af statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln bil. 7) inhemtas,

att föredragande departementschefen till stöd för ifrågavarande framställning

hufvudsakligen åberopat hvad Musikaliska Akademien uti

skrifvelse den 29 September sistlidet år anfört, och i hvilken skrifvelse

framhålles bland annat, hurusom Riksdagen, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga

bref till Statskontoret den 1 Juni 1877, medgifvit, att, oberoende af

hvad gällande stadganden innehölle om rätt till pension å allmänna

indragningsstaten, civile embete- och tjenstemän samt betjente, hvilkas

aflöning på grund af reglering, som skett vid 1876 och 1877 årens

riksdagar eller vid följande riksdagar kunde komma att ega rum, vore

fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, skulle — der ej för särskilda

fall andra bestämmelser vore eller blefve meddelade — vara berättigade

att, då de uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår, vid afskedstagandet

från tjensten å allmänna indragningsstaten undfå pension till

lönens hela belopp; en bestämmelse, som torde vara tillämplig på

Musikaliska Akademiens tjenstemän och lärarne vid dess musikkonservatorium,

för hvilka ny stat blifvit år 1877 faststäld, utan att särskilda

bestämmelser i ofvannämnda hänseende dervid meddelats; att den tjenstgöringstid,

som sålunda blifvit föreskrifven för åtnjutande af pension,

emellertid syntes, hvad anginge såväl lärare som tjenstemän vid Musikaliska

Akademien och musikkonservatorium, vara utsträckt utöfver

hvad lämpligt vore; att de musikaliska artisterne i vårt land i allmänhet

först vid mognare år vunne den utbildning och erfarenhet, att de

kunde anses tjenlige till lärare vid statens musikskola, och den verksamhet,

som i denna egenskap väntade dem, vore af den natur, att de

svårligen kunde tänkas härda ut med att på ett tillfyllestgörande sätt

sköta densamma under någon längre tidrymd, eller efter uppnådd högre

ålder, enär undervisning i musik, jemförd med annan undervisning,

utan tvifvel vore den mest ansträngande: det ständiga åhörandet af

elevernas öfningar med vaket sinne och spänd uppmärksamhet kunde

i längden icke annat än verka slappande och utmattande på öra och

nervsystem, så att förmågan att med full friskhet öfvervaka och leda

lärjungarnes arbete endast i sällsynta fall kunde tänkas under längre

tid bevarad; att det derföre måste anses i högsta grad önskvärdt, att

utväg funnes för de gamle och tröttade lärarne att draga sig tillbaka

för att lemna rum åt yngre och friskare förmågor, så att en utöfver

måttet af vanliga krafter förlängd lärareverksamhet icke måtte komma

att utöfva ett menligt inflytande på lärjungarnes studier; samt att med

lärarne vid musikkonservatorium äfven Direktören för läroverket syntes

böra likställas, enär reglementet förutsatte hos honom, bland annat, en

noggrann kännedom om alla elevers musikaliska begåfning och gradvis

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

13

skeende utveckling, något som icke kunde vinnas utan att oaflåtligt

följa deras studier och öfuingar under lektionstimmarna; hvarjemte särskild

uppmärksamhet syntes böra fästas på den omständigheten, att

ifrågavarande befattning i allmänhet och företrädesvis borde anförtros

åt en man af mognare ålder.

På de skäl, hvilka sålunda blifvit anförda, hemställer Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.

13:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit att provinsialläkare må Angående

ega att vid fylda 60 år och efter 30 års tjenstgöring i statens tjenst p1läkares"

afgå derifrån med pension å allmänna indragningsstaten till belopp af pensionsrätt.

4,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vederbörande departementschef

vid behandlingen af denna fråga inför Kongl. Maj:t anfört följande:
»I

sin till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse den 21 September

nästlidna år angående medicinalverkets behof har Medicinalstyrelsen

förnyat sin redan tillförene gjorda underdåniga framställning i fråga

om förhöjning af provinsialläkarnes löner och pensioner, hvarvid styrelsen,

med åberopande af de motiv, som blifvit anförda i dess angående

berörda frågor afgifna utlåtande af den 10 Oktober 1881, och med

vidhållande af sin då uttalade åsigt, att provinsialläkarnes ställning

icke afhjelpes genom förökade tjenstgöringspenningar för vissa distrikt,

i underdånighet hemstält, det Eders Kong]. Maj:t täcktes till näst sammanträdande

Riksdag aflåta proposition derom:

att provinsialläkarnes löner, som för närvarande utgå med 2,000

kronor jemte ett ålderstillägg af 500 kronor efter 10 års tjenst, måtte

förbättras genom den ursprungliga lönens höjande till 3,000 kronor

samt ännu ett ålderstillägg af 500 kronor efter 15 års tjenst, hvarigenom

dessa löner alltså slutligen skulle komma att utgöra 4,000

kronor;

att ålderstilläggen i hvarje fall finge åtnjutas från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder den föreskrifna tjensteåldern blifvit

uppnådd, och mot vilkor af väl vitsordad tjenstgöring såsom ordinarie

eller efter legitimationen tillförordnad provinsialläkare; samt

att provinsialläkare skulle eg a rätt att vid fylda 55 år och efter

25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare,

erhålla afsked med pension å allmänna indragningsstaten till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

samma belopp som lönen samt med skyldighet att vid denna lefnadsoch

tjensteålder, om så fordrades, afgå från tjensten.

Emellertid och för den händelse att hela denna fråga icke heller

nu skulle kunna vinna sin lösning har Medicinalstyrelsen ansett sig

böra framhålla den stora vigten deraf, att åtminstone pensionsåldern

och pensionsbeloppen för desse tjensteman så ordnades, att de äldre

provinsialläkarne ej måtte af ekonomiska skäl tvingas att till skada

såväl för sig sjelfve som för distrikten allt för länge qvarstå vid sina

tjenstebefattningar. I detta sistnämnda hänseende gäller för närvarande

Riksdagens år 1878 fattade beslut, enligt hvilket provinsialläkare må

vid fylda sextio år och efter trettio års tjenstgöring i statens tjenst

afgå derifrån med pension å allmänna indragningsstaten till samma

belopp som lönen.

Jag har flere gånger inför Eders Kongl. Maj: t uttalat min åsigt,

att storleken af den lön, som bör till provinsialläkaren utgå.af statsmedel,

är väsentligen beroende af storleken af de tjensteåligganden

och uppoffringar, som staten af honom fordrar, samt att derför det under

behandling varande förslaget till ny instruktion för provinsialläkarne

borde vara afgjordt, innan man kunde bedöma om och i hvad

mån en allmän förhöjning af provinsialläkarnes löner vore af billigheten

påkallad. Jag får derför vid detta tillfälle anmäla, att det af

Medicinalstyrelsen utarbetade och med skrifvelse den 17 Juni 1881 till

Eders Kongl. Maj:t ingifna förslag till sådan instruktion varit å remiss

utstäldt till Öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:t Befallningshafvande

i länen, af hvilka embetsmyndigheter flere jemte sina egna

utlåtanden bifogat infordrade yttranden af vederbörande provinsialläkare,

hvarefter Medicinalstyrelsen lemnats tillfälle att yttra sig med

anledning af de mot förenämnda förslag framstälda anmärkningar.

Detta sitt yttrande har bemälda styrelse afgifvit i .skrifvelse af den

14 sistlidne September. Visserligen har ärendet härigenom vunnit en

flersidigare belysning, men det befinner sig likväl icke ännu i det nöjaktigt

utredda skick, att detsamma kan inför Eders Kongl. Maj:t till

slutlig pröfning framläggas. Det råder ännu så stor osäkerhet äfven

bland de sakkunnige, såväl om hvad som bör anses vara provinsialläkarens

tjensteuppgift, som om hans rätta ställning till staten och kommunen,

och äfven i öfrigt träda mer och mer i dagen missförhållanden

i afseende å den nuvarande anordningen af hela institutionen, som

synas tarfva en grundlig undersökning.

Sålunda har i § 1 af det framlagda instruktionsförslaget såsom

hufvudgrundsats blifvit uppstäldt: provinsialläkares tjensteåliggande

skall vara att, på sätt instruktionen närmare bestämmer, till förebyg
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

15

gande af sjukdomars uppkomst och spridning- utöfva inseendet öfver

den allmänna helso- och sjukvården inom distriktet samt att verkställa

de derstädes förekommande rättsmedicinska förrättningar; och skall

provinsialläkare derjemte vara pligtig att, i den mån hans öfriga tjenstegöromål

det medgifva, mot skälig ersättning meddela enskild läkarevård

åt dem, som anlita honom derom.

Medicinalstyrelsen har alltså i främsta rummet stält åliggandet

att hafva tillsyn öfver den allmänna helsovården, men deremot i andra

rummet utöfvandet af den enskilda sjukvården, och detta senare dessutom

med några väsentliga inskränkningar, genom hvilka afsetts att

förekomma dels läkarens öfveransträngning, dels ock allmänhetens understundom

alltför uppdrifna och pockande anspråk på hans biträde

utan motsvarande ersättning. Några af de provinsialläkare, som i ämnet

yttrat sig, hafva än mera betonat vigten af inseendet öfver den

allmänna helsovården såsom provinsialläkarens hufvuduppgift, medan

de ansett honom böra frikallas från obligatorisk eller annan från statens

sida reglementerad enskild sjukvård, än den han sjelf kunde vilja

lemna och säkerligen icke skulle undandraga sig; med afseende å hvilket

yrkande jemväl blifvit ifrågasatt, huruvida icke landtkommunerna

lika med städerna borde bekosta sin egen sjukvård.

Men häremot har å andra sidan blifvit anfördt: att man af ålder

vant sig att betrakta provinsialläkare-institutionen såsom egentligen

tillkommen för att betjena allmänheten med en sjukvård, som derförutan

i aflägsnare, glest befolkade eller fattigare bygder icke skulle

kunnat erhållas; att en omtänksam provinsialläkare, utan att åsidosätta

den allmänna helsovårdens fordringar, borde kunna medhinna och tillgodose

den enskilda sjukvården, likasom att hans bestyr i och för den

allmänna helsovården redan nu kunde anses tillräckligt lönade från

statens sida, hvarföre man icke skäligen borde inskränka den enskilda

sjukvården, på samma gång som man ifrågasatte en förbättring af

provinsialläkarens lönevilkor; att, om det komme att helt och hållet

bero på provinsialläkarens godtfinnande att bestämma, om och när ledighet

från andra tjenstegöromål medgåfve honom att meddela enskild

läkarevård, han ofta nog torde befinnas hindrad, äfven då den sjuke

måhända bäst behöfde hans hjelp, men det för läkaren vore obeqvämt

att lemna hemmet eller han ej vore säker om ersättning; att det hittills

varit allmänt antaget, att provinsialläkaren vore skyldig att lemna

enskild sjukvård, när den påkallades, samt att lönen af statsmedel äfven

i viss mån varit beräknad såsom godtgörelse för sjukvård åt obemedlade.

Dessa och andra erinringar vid det nya instruktionsförslaget hafva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

synts mig af den vigt, att de icke lära kunna undanrödjas blott genom

vidtagande af redaktionsförändringar i detalj. Yäl har Medicinalstyrelsen

nu mera ansett sig böra tillstyrka utelemnande af vilkoret i

fråga om provinsialläkares skyldighet att meddela enskild sjukvård, »i

den mån hans öfriga tjenstegöromål det medgifva»; men frågan om

ersättningen qvarstår i allt fall såsom en olöst principfråga. Det torde

väl ock kunna ifrågasättas, om icke distriktens kommuner sjelfve böra

bidraga till provinsialläkarens aflönande, särskildt genom öfverenskommen

godtgörelse åt läkaren för sjukvård åt obemedlade. Det kan icke

heller lemnas å sido eller oanmärkt, att åtskilliga distrikt, hvilka länge

åtnjutit förmånen af anstäld provinsialläkare, aflönad af staten, undandragit

sig att åt honom bygga och underhålla bostad, ett vilkor som

i senare tid alltid förbundits med inrättandet af nya provinsialläkarebeställningar.

Andra distrikt åter, hvilka i afseende på läkarevårdens

ordnande icke kunnat räknas bland de bäst lottade, hafva delat sig

sålunda, att ett trängre område för sig antagit och med icke obetydliga

uppoffringar aflönat särskild distriktsläkare, utan annan förmån

för denne från statens sida än medgifven rätt till tjenstårsberäkning

såsom för civile läkare i statens tjenst. Härtill kommer vidare, att

genom de vidt utsträckta jern vägsanläggningarna och i öfrigt öppnade

nya kommunikationsleder de nuvarande provinsialläkaredistrikten i

flera fall torde befinnas mindre väl anordnade i afseende på den territoriella

indelningen och deraf beroende förmåga att bereda innehafvaren

af provinsialläkaretjensten bättre inkomst genom enskild praktik.

Då äfven dylika ojemnheter böra uppmärksammas, och frågan i sin

helhet tarfvar en fullständigare utredning, finner jag mig icke heller

nu kunna föreslå en definitiv reglering af provinsialläkarnes aflöningsförmåner.

Med frågorna om provinsialläkarnes tjensteåligganden och deraf

beroende löner står frågan om deras pensionering icke i något nödvändigt

sammanhang. I detta afseende har Medicinalstyrelsen föreslagit

dels en minskning i antalet lefnads- och tjensteår, som nu utgöra

vilkor för pensions erhållande, dels ock en förhöjning af pensionernas

belopp. Till förmån för hvad Medicinalstyrelsen föreslagit angående

lättade pensionsvilkor kunna utan tvifvel anföras beaktansvärda skäl.

Men då pensionsvilkoren för provinsialläkare redan nu äro lindrigare

än för civile embets- och tjenstemän i allmänhet; då dessa lindrigare

pensionsvilkor äro desamma, som blifvit faststälda för andra klasser af

sådana tjenstemän, hvilkas tjenstegöromål, lika med provinsialläkarnes,

med rätta anses ansträngande och kräfva obrutna krafter; samt då, om

än medellifslängden för läkare är ovanligt låg, tillfredsställande utred
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

17

ning saknas, att läkare, som uppnått 55 års ålder, i allmänhet skulle

vara otjenstbare, synes mig betänkligt att, åtminstone i frågans nuvarande

skick, föreslå en förändring uti hvad i denna del redan finnes

stadgadt.

Deremot anser jag, lika med Medicinalstyrelsen, af trängande behof

påkalladt och af billig hänsyn till provinsialläkarens ansvarsfulla och

ansträngande kall önskvärdt, att en förhöjning af pensionsbeloppen

varder genomförd. Ingen statens tjenare, på hvars bildning ställas sådana

anspråk och hvars tjenstgöring är af sådan vigt, torde hafva en

så otillfredsställande pension, som provinsialläkaren. Om hans jemförelsevis

låga aflöning af staten har sin naturliga förklaring deruti,

att han, jemte det han utför vissa offentliga värf, tillika är en yrkesidkare,

som genom utöfvande af sitt kall i regeln har icke obetydliga

inkomster, så är det obilligt att, då åldern och dermed behofvet af

hvila inträder, pensionens belopp skall röna inverkan af den låga lönen.

I afseende å en annan klass af tjenstemän, som har samma dubbelnatur

som provinsialläkarne, nemligen förste landtmätarne, har man

ock med anledning häraf bestämt pensionen till 2,500 kronor, ehuru

lönen jemte ålderstillägg utgör endast 1,900 kronor. Äfven liäradshöfdingarne,

i afseende å hvilka dylika hänsyn mindre kunna göras

gällande, hafva en pension större än lönen. Men icke blott billighetshänsyn

tala för en förbättring af provinsialläkarnes pensionering. Såsom

Medicinalstyrelsen antydt, lider äfven läkarevården i distrikten af

den låga pensioneringen, i det mången provinsialläkare, som ser sig ur

stånd att lefva på den låga pensionen allena, nödgas äfven efter uppnådd

pensionsålder och med sjunkande krafter tjena qvar, för att genom

praktiken erhålla ett nödvändigt tillskott till sitt underhåll.

Af dessa skäl, och då jag tror det af Medicinalstyrelsen föreslagna

pensionsbelopp icke vara större, än hvad billigheten kräfver, tillstyrker

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att provinsialläkare må ega att vid fylda sextio år och efter trettio års

tjenstgöring i statens tjenst afgå derifrån med pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af fyra tusen kronor. “

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 131, har Herr

Hedin med anledning deraf att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning,

i hvad den afser åldersbestämmelserna, icke öfverensstämmer med

Medicinalstyrelsens i ämnet afgifna förslag, till en början erinrat:

att Sundhetskollegium i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 24

September 1877 upplyst, att bland 42 under de tolf då sistförflutna

åren aflidne provinsialläkare endast 11 vid dödstillfället uppnått en

ålder af 60 år eller derutöfver;

Bih. till Riksd. Prot. 1884. é Sami. 1 Afd. 12 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

att enligt den å provinsialläkaremötet 1880 framlagda dödsstatistik,

omfattande tiden från 1840, hvarunder 126 provinsialläkare aflidit, åldern

vid d öd s tillfälle t i medeltal utgjort 57,7 år; att de 1840-—60 aflidne 77

provinsialläkarnes medelålder vid döden var 57,9; att dessa siffror för

en tjuguårs- och eu fyrtioårs-period torde vara tillräckligt upplysande;

att Medicinalstyrelsen redan 1862 uttalat den åsigten, att provinsialläkares

pensionsrätt borde inträda vid 55 lefnads- och 25 tjenstår;

att under de sedan dess förflutna två årtiondena den medicinska

studiekursen, som torde vara längre i Sverige än i något annat land,

säkerligen åtminstone ej förkortats; att den enligt en år 1873 offentliggjord,

tio år omfattande statistik kräft tio och ett hälft år (ehuru de

icke få undantagsfall af vida längre studietid afräknats, som medräknade

skulle hafva höjt medeltalet med ytterligare minst 1 år); att den

i allmänhet afslutats först efter fylda 31 år;

att de under 1840—60 aflidne 77 provinsialläkarnes ålder vid

tjenstetillträdet i medeltal var 35,5 år, och deras medeltjenstetid 18,5 år;

att Riksdagen 1877 faststälde pensionsåldern för de fleste regementsofficerare

samt för bataljonsläkare, bataljonsveterinärer m. fl. till

55 år;

att Riksdagen vid samma tillfälle bestämde pensionsåldern för

officerare af kompaniofficers grad m. fl. till femtio (50) år;

att folkskolelärare nu mera äro berättigade till hel pension vid

55 års ålder och till afkortad vid 50 år, sedan Riksdagen 1876 på förslag

af Herr A. Rundbäck för detta ändamål beviljat en tillökning å

200,000 kronor i bidraget till folkskolelärares pensionering;

och har Herr Hedin på grund häraf föreslagit, att Riksdagen

behagade på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts proposition om provinsialläkarnes

pensionering, att åldersbestämmelserna ändras till femtiofem

lefnads- och tjugufem tjenstår.

Utskottet anser betänkligt att, såsom nu är föreslaget, pension

till provinsialläkare bestämmes att utgå till högre belopp än den lön,

de under sin tjenstetid åtnjuta, hvilket för öfrigt är stridande mot de

grunder, som i detta afseende äro gällande för statens embets- och

tjensteman i allmänhet; och då vidare Utskottet håller före, att, innan

någon förändring uti nu ifrågavarande afseende må böra ega rum,

provinsialläkares tjensteskyldigheter böra närmare än nu är förhållandet

blifva bestämda, hemställer Utskottet:

a) att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit icke må af Riksdagen bifallas; och

b) att jemväl Herr Hedins motion icke måtte

vinna Riksdagens bifall.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

19

14:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att på allmänna indragningsstaten

måtte anvisas en personlig lön åt Filosofie doktoren

Alfred Gabriel Natliorst, att af honom under hans återstående lifstid,

eller till dess han kan varda befordrad till annan statens tjenst, uppbäras

till samma belopp, som utgår till riksmusei ordinarie intendenter, nemligen

4,000 kronor fast lön, 1,000 kronor tjenstgöringspenningar och två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå enligt de i nådiga brefvet

den 12 Maj 1876 meddelade bestämmelser rörande aflöningen för

öfrige intendenter vid riksmuseum, med skyldighet för Doktor Nathorst

att under Vetenskapsakademiens inseende vårda vissa delar af riksmusei

botaniska och palmontologiska samlingar, hufvudsakligen efter

den fördelningsgrund, som i akademiens underdåniga skrifvelse den 14

September 1881 är antydd och som akademien i öfrigt kan efter sig

företeende omständigheter finna skäl närmare bestämma, samt att ställa

sig till efterrättelse den instruktion, som akademien för honom utfärdar.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet (se nionde hufvudtiteln bil. 7

sid. 34—36) inhemtas, har ifrågavarande framställning föranledts deraf,

att Vetenskapsakademien, åt hvilken inseendet öfver naturhistoriska

riksmuseum är anförtrodt, i skrifvelser den 15 September 1880 och

den 14 September 1881 fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet

af ännu en intendent för vården af museets botaniska samlingar och

dervid anfört, hurusom de ifrågavarande samlingarne under de tre sista

årtiondena så ansenligt förökats, att det numera icke vore för en ensam

intendent möjligt att egna alla delar deraf den detaljerade omvårdnad,

som erfordrades, helst om, såsom lämpligast borde ske, den betydande

samling af växtförsteningar, som i senare tider tillflutit riksmuseum

och hittills oegentligt varit förenad med de palaeo-zoologiska

samlingarne, blefve med det botaniska museet införlifvad och stäld

under vård af en intendent, som jemväl gjort växtpaleeontologien till

sitt studium, hvarjemte akademien i en senare skrifvelse af den 13

September 1882 förmält sig med sina föregående framställningar äfven

hafva haft till ändamål att vid riksmuseum fästa en ifrågavarande

naturforskare, hvilken, född år 1850, genom sina betydande arbeten

just på det växtpalasontologiska området redan förvärfvat sig ett

europeiskt namn, på samma gång akademien velat åt denne utmärkte

man bereda en för hans utpreglade vetenskapliga kallelse passande

verkningskrets, men att akademien, som ansåg möjligt att betänkligheter

kunde möta att inrätta en ny fast tjenst, hemstält om beredande

åt Doktor Nathorst af en personlig anställning såsom intendent för de

antydda grupperna af riksmusei botaniska samlingar, deri inbegripna

äfven de växtpaheontologiska; och har akademien i skrifvelse den 12

Ang. anvisande

af en

personlig lön

åt Doktor A.

G. Nathorst

såsom intendent

vid

naturhistoriska

riksmuseum.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

sistlidne September förnyat berörda framställning och dervid bifogat

ett tryckt exemplar af Doktor Nathorsts meritförteckning, utvisande att

han, som redan 1869 uppträdde såsom naturvetenskaplig författare,

sedermera å trycket utgifvit ett betydligt antal större och mindre arbeten

och uppsatser, hufvudsakligen inom palreontologien.

Jemte det Utskottet anser sig böra anmärka, att Kongl. Maj:ts

förevarande framställning rätteligen bort göras i sammanhang med

regleringen af utgifterna under åttonde hufvudtiteln och icke såsom

nu skett under den nionde, håller Utskottet före att, derest det vore

för akademien behöfligt och önskvärdt att vid sig fästa Doktor Nathorst,,

medel härtill utan svårighet borde kunna beredas af de rika tillgångar

akademien eger; och får Utskottet alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Aför itJktorZ 15:0- anledning af en af Rektorn vid Nora pedagogi Ernst

E. Brand- Brandberg gjord ansökning, som af domkapitlet i Vesterås i afgifvet

her,J- yttrande förordats, har Kongl. Maj:t föreslagit, att bemälde Brandberg

måtte å allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 3,000

kronor, att till honom från och med månaden näst efter den, då han

efter erhållet afsked afgår från sin berörda befattning, under hans

återstående lifstid utgå.

Af statsrådsprotokollet (se bil. 7 sid. 36 och 37) inhemtas hufvudsakligen:

att sökanden är född den 30 Juni 1816; att han den 19

December 1842 blifvit utnämnd till rektor vid stadspedagogien i Säter,

den 25 Maj 1849 förflyttats såsom rektor till Nora stadspedagogi samt,

efter sistnämnda pedagogis utvidgning till tvåklassig, fortfarande tjenstgjort

derstädes dels såsom kollega och dels från och med den 30

Oktober 1863 såsom ordinarie rektor; att han, enligt intyg af vederbörande

eforus, städse med utmärkt skicklighet och nit bestridt sina

tjensteåligganden; att han, på sätt ett vid ansökningen bifogadt läkarebetyg

utvisade, genom allt för trägna ansträngningar under sin långa

lärareverksamhet ådragit sig obotlig ögonsjukdom, starr å högra ögat

och kronisk bindehinneinflammation å båda ögonen, samt så väl på

grund häraf som till följd af sin höga ålder vore fullständigt urståndsatt

att vidare besörja sina tjensteåligganden;

att Statskontoret uti öfver ansökningen afgifvet yttrande anfört,

att jemlikt Kongl. brefvet den 16 Mars 1858 den lärarne vid allmänna

läroverken tillkommande pensionsrätt icke genom något allmänt stadgande

blifvit utsträckt till lärare vid pedagogier, hvarför, i fråga om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

21

rätt för desse senare till pension å nämnda stat, framställning till

Riksdagen torde böra ega rum; men att då Brandberg, enligt hvad

handlingarne utvisade, hunnit en ålder af öfver 67 år, tjenstgjort vid

pedagogi er inom Vesterås stift under en tid af 41 år samt numera

vore till följd af ålder och obotlig ögonsjukdom alldeles urståndsatt att

vidare bestrida sina tjensteåligganden, -samt alltså de föreskrifna vilkoren

för pensions erhållande å indragningsstat blifvit af honom i allo

fullgjorda, Statskontoret tillstyrkt bifall till ansökningen, under erinran,

att då Brandberg enligt gällande stat åtnjöte: lön 2,500 kronor och

två ålderstillägg med 1,000 kronor eller tillhopa 3,500 kronor, pensionsbeloppet

borde, i öfverensstämmelse med grunderna i ofvanberörda

nådiga bref af den 16 Mars 1858, bestämmas till 3,000 kronor.

I likhet med Kongl. Maj:t har Utskottet ansett Rektoren Brandberg

böra tilldelas pension, hvaremot Utskottet anser, att beloppet i

förevarande fall icke torde böra sättas högre än till åttio procent af

den lön bemälde Brandberg nu uppbär, eller till 2,800 kronor, hvadan

Utskottet alltså hemställer,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Rektorn vid

Nora pedagogi Ernst Brandberg må ega att från och

med månaden näst efter den, då han efter erhållet

afsked afgår från sin berörda befattning, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 2,800 kronor.

16:o. Med anledning af ingifven ansökning, till hvilken dom- Ang. pension

kapitlet i Skara i infordradt utlåtande tillstyrkt bifall, har Kongl. Maj:t

föreslagit, att läraren i musik vid Venersborgs högre allmänna läro- Bergqvist.

verk Oskar Henrik Bergqvist må beviljas en årlig pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 900 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked från musiklärarebefattningen

blefve honom beviljadt.

Af de vid Bergqvists ansökning fogade handlingar inhemtas,

enligt hvad statsrådsprotokollet (se bil. 7 sid. 37 och 38) gifver vid

handen, bland annat, att sökanden är född den 2 Oktober 1812 och

således 71 år gammal; att han varit anstäld i statens tjenst sedan den

26 Augusti 1858, då han börjat tjenstgöra såsom vikarierande sånglärare

vid allmänna läroverket i Venersborg, eller något mer än 25

års tid, hvarunder sökanden den 22 Augusti 1862 erhållit konstitutorial

å sin nuvarande tjenst, hvilken han, enligt ett af läroverkets inspektor

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

och rektor meddeladt intyg, skött med framstående skicklighet samt

oförtröttad! nit; samt att, på sätt ett ansökningen jemväl bifogadt

läkarebetyg utvisade, han dels på grund af hög ålder, dels till följd af

en kronisk katarr i strup- och luftsrörsorganerna, som under den kallare

årstiden och vid ansträngning förvärrades, numera vore oförmögen

att sköta sin tjenst såsom musik- och sånglärare.

Vidare har Statskontoret i öfver berörda ansökning afgifvet utlåtande

anfört, att äfven om stadgandet i nådiga brefvet den 16 Mars

1858, angående lärarnes vid elementarläroverken pensionerande enligt

de för civile tjensteman gällande grunder, skulle i afseende å öfningslärare

vid dessa läroverk tillämpas, sökanden ännu icke i statens tjenst

tillbragt den tid af 30 år, som jemte uppnådda 70 lefnadsår berättigade

till pension å allmänna indragningsstaten; men att, då sökanden

redan hunnit öfver denna lefnadsålder och behörigen styrkt vore, att

han till följd af sjuklighet icke vidare kunde sköta sin tjenst, Statskontoret

ansåge sig böra tillstyrka, att framställning till Riksdagen

måtte ega rum om rättighet för sökanden, hvilkens aflöning enligt gällande

stat utgjordes af lön 750 kronor jemte två ålderstillägg enligt

nådiga brefvet den 13 Februari 1874 med 500 kronor, eller tillhopa

1,250 kronor, att från och med månaden näst efter den, uti hvilken

afsked blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension, hvars belopp, med afseende å hans

framskridna ålder och väl vitsordade tjenstgöring, syntes böra bestämmas

till ett hela aflöningen motsvarande belopp af 1,250 kronor

årligen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Ang. pension 17:o. Efter det domkapitlet i Göteborg, under tillstyrkande af biläraren

A. fall öfverlemnat en af läraren i teckning vid högre allmänna latinIlallin.

läroverket i nämnda stad, Anders Hallin gjord underdånig ansökning

om pension, har Kongl. Maj:t föreslagit, att bemälde Hallin måtte

beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af

1,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han

efter erhållet afsked frånträder berörda befattning.

Af statsrådsprotokollet (se bil. 7 sid. 38 och 39) inhemtas hufvudsakligen,

att Hallin är född den 24 December 1816; att han, som förvärfvat

kompetens för lärarebefattning i teckning vid högre elementarläroverk,

den 2 Februari 1859 utnämnts till sin nuvarande befattning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

23

och sedermera utan afbrott bestridt densamma till början af Februari

månad nästlidna år, hvarefter han för sjukdom åtnjutit tjenstledighet;

samt att, förutom denna anställning, hvarunder han, enligt intyg af

vederbörande rektor, fullgjort sin undervisningsskyldighet med utmärkt

samvetsgrannhet, ovanligt nit och mycken skicklighet, Hallin undervisat

i teckning jemväl vid andra läroverk, dels i Halmstad och dels i

Göteborg, för hvilken tjenstgöring jemväl lemnats honom särskilda

hedrande intyg; äfvensom att, enligt ett ansökningen bifogadt läkarebetyg,

utfärdadt den 10 September 1883, Hallin, som lede af kronisk

bronchit med tidtals påkommande exacerbationer, försvagad hörselförmåga,

kronisk rheumatism i handleder och fingrar samt nedsatta

kroppskrafter, icke vidare kunde på ett tillfredsställande sätt sköta sin

lärarebefattning; samt att Statskontoret i infordradt yttrande anfört,

att, ehuru Hallin icke varit anstäld i statens tjenst under så lång tid,

som enligt författningarne för pensions åtnjutande å indragningsstat

erfordrades, Statskontoret likväl och enär, såsom läkarebetyget gåfve

vid handen, sökanden, med afseende å sin sjuklighet och framskridna

ålder, icke torde kunna återtaga sin lärareverksamhet utan men för

undervisningen vid läroverket, samt i betraktande jemväl af hans väl

vitsordade tjenstgöring vid flere statens läroanstalter, ansåge sig, med

stöd tillika af nådiga brefvet den 12 Juni 1880 i en likartad fråga

angående pension för läraren i teckning vid allmänna läroverket i

Norrköping, J. A. Båth, ega anledning att på det sätt tillstyrka

nådigt bifall å förevarande underdåniga ansökning, att Kong!. Maj:t

täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att teckningsläraren Hallin, hvilken

i denna egenskap åtnjöte lön, 1,000 kronor, och ålderstillägg dertill,

enligt nådiga brefvet den 4 Februari 1870, med 500 kronor, eller tillhopa

1,500 kronor, måtte berättigas att från och med månaden näst

efter den, uti hvilken han från tjensten afginge, å allmänna indragningsstaten

för sin återstående lifstid uppbära en pension af 1,000 kronor

årligen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtte

af Riksdagen bifallas.

18:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t vidare före- Ang. pension

slagit, att t. f. läraren i teckning vid Jakobs och Ladugårdslands lägre U.r f-.tecleallmänna

läroverk i Stockholm Sven Herlin må beviljas rätt till pension Herlin!”

å allmänna indragningsstaten till belopp af 600 kronor årligen, att

utgå från och med månaden näst efter den, då han, efter erhållet ent
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

för Vaktmästaren

C.

P. Berggren.

24 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

ledigande, afgår från sina befattningar såsom t. f. teckningslärare vid

nämnda läroverk.

Af statsrådsprotokollet (se bil. 7 sid. 40) inhemtas:

att Herlin, med företeende af ålders- och läkarebetyg samt flera

handlingar, till stöd för sin anhållan anfört, att han, som enligt särskilda

förordnanden varit anstäld i egenskap af t. f. lärare i teckning vid

Jakobs och Ladugårdslands allmänna läroverk, vid det förra läroverket

från och med vårterminen 1860 och vid det senare från och med

höstterminen 1869, vore född den 25 Juni 1814 och således nu hunnit

till en ålder, då han till följd af aftagande krafter snart nog finge

afstå från vidare tjenstgöring;

att direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk i skrifvelse

den 15 Augusti sistlidet år, jemte bestyrkande af Herlins uppgifter

om tiden för hans anställning vid förenämnda läroverk och med

instämmande i de af vederbörande rektorer angående hans tjenstgöring

derstädes meddelade utmärkta vitsord, förklarat sig anse Herlin väl

förtjent att erhålla någon pension, hvaraf han till följd af ålder och

öfriga förhållanden vore i stort behof, samt hemstält, att nådig framställning

måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande åt Herlin af en

årlig pension till det belopp, som Kongl. Maj:t ansåge kunna för honom

ifrågakomma;

att Statskontoret, hvars yttrande öfver ansökningen infordra! s,

med afseende å Herlins synnerligen väl vitsordade tjenstgöring såsom

teckningslärare vid allmänna läroverk, samt då han uppnått en ålder

af öfver 69 år och, enligt hvad läkarebetyget utvisade, numera vore

sjuklig, ansett sig böra understödja direktionens ofvanberörda hemställan;

samt att, beträffande frågan om pensionens belopp, Statskontoret,

i betraktande deraf att Herlin icke innehaft ordinarie tjenst

och blott en jemförelsevis kort tid tjenat staten, funne sig icke kunna

tillstyrka beviljande af högre pension än 600 kronor årligen, motsvarande

aflöningen för teckningsläraren vid hvartdera af de två läroverk, der

Herlin vore tjenstgörande.

På

Utskottet,

grund af hvad sålunda förekommit och anförts, hemställer

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtte

vinna Riksdagens bifall.

19:o. På Kanslersembetets vid Upsala universitet derom gjorda

framställning har Kongl. Maj:t vidare föreslagit, att Vaktmästaren vid.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet Carl Petter Berggren må erhålla

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 15 a.

25

rätt att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

vaktmästaretjensten varder honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten

åtjuta en årlig pension af 750 kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. 7 sid. 41 och 42) inhemtas hufvudsakligen,

att Berggren är född den 14 Juli 1818; att han allt sedan

den 23 September 1858 varit anstäld vid förenämnda instituts kemiska

laboratorium samt städse med nit och trohet fullgjort sina åligganden;

att han, enligt hvad för honom den 24 Juli innevarande år utfärdadt

läkarebetyg utvisade, lede af organiskt hjertfel jemte kronisk lungkatarr

och lungemphysem, äfvensom i sammanhang härmed af andtäppa

vid något hastigare rörelse eller ansträngning; samt att han till

följd häraf vore oförmögen att vidare sköta sin tjenst, samt att i fråga

om pensionens belopp lärarekollegiet vid Karolinska medico-kirurgiska

institutet ansett detsamma billigt vis ej böra sättas lägre än nuvarande

vaktmästarelönen, 750 kronor, helst förmånen af fri bostad vid afskedstagande!

ginge förlorad.

Uti öfver ifrågavarande framställning afgifvet yttrande har Statskontoret

ansett sig ega anledning tillstyrka aflåtande! till Riksdagen

af framställning om Berggrens öfverflyttande å indragningsstat efter

afskeds erhållande.

Ehuru Utskottet, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, anser

Berggren böra hugnas med pension efter afskedstagande!, anser Utskottet

det likväl vara mindre lämpligt att bevilja honom pension

till samma belopp som den under tjenstetiden åtnjutna lön, hvadan det

äskade beloppet torde kunna nedsättas till 500 kronor; och får Utskottet

alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Vaktmästaren

vid Karolinska medico-kirurgiska institutet Carl Petter

Ber-ggren må erhålla rätt att från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från vaktmästaretjensten

varder honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 500 kronor.

20:o. För Vaktmästaren vid Gymnastiska centralinstitutet Anders

Fredrik Andersson har Kongl. Maj:t, på direktionens för nämnda institut

derom gjorda hemställan, föreslagit rätt till pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 800 kronor årligen, att utgå från och med

månaden näst efter den, hvarunder afsked från vaktmästaretjensten

blefve honom beviljadt.

Bill. till Riksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 12 Raft.

Ang. pension

för Vaktmästaren

A.

F. Andersson.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 15 a.

Till stöd för denna framställning är, enligt hvad af statsrådsprotokollet

(se bil. 7 sid. 42 och 43) inhemtas, anfördt, att Andersson

är född den 7 Juni 1818, tjenstgjort vid ofvannämnda institut sedan

den 26 Juli 1847 och, enligt bifogadt läkarebetyg, numera af ålder så

försvagad, att han icke oklanderligen kunde sin tjenst förrätta; och har

Statskontoret i infordradt yttrande hemstält, att Andersson måtte tillerkännas

rättighet att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension

å allmänna indragningsstaten, hvilken pension vid det förhållandet,

att Andersson åtnjöte lön till belopp af 800 kronor och förmånen

af fri bostad, borde bestämmas till lönens hela belopp.

I öfverenstämmelse med och under åberopande af hvad Utskottet

i fråga om den för Vaktmästaren C. P. Berggren föreslagna pension

här ofvan anfört, anser Utskottet pensionen för ofvanbemälde Andersson

icke böra bestämmas till högre belopp än 600 kronor; hemställande

Utskottet alltså,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Vaktmästaren

Andersson må erhålla rätt till pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 600 kronor årligen,

att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

afsked från befattningen såsom vaktmästare vid

Gymnastiska centralinstitutet varder honom beviljadt.

Ang. pension 21:o. I anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t

^öfverWcafen föreslagit, att å allmänna indragningsstaten må för Öfverläkaren vid

C. Th.An-jotts Göteborgs hospital in. m. Carl Theodor Anjous enka Inga Maria Anjou,

född Molin, uppföras en pension af 800 kronor, att af henne från 1884

års början årligen åtnjutas, så länge hon förblifver enka.

Af statsrådsprotokollet (se bil. 7 sid. 43) inhemtas rörande denna

framställning:

att doktor Anjou, som var född år 1823, utnämndes 1854 till

biträdande läkare vid Vadstena hospital samt 1872 till öfverläkare vid

Göteborgs hospital, hvilken sistnämnda tjenst han till sin död den 20

Augusti 1883 innehade; att han efterlemnat enkan, född den 20 November

1840, och sex barn, af hvilka det äldsta vid fadrens död var

20 och det yngsta''5 år gammalt; att hvarken enkan eller barnen egde

rätt till pension från civilstatens pensionsinrättning, i hvilken rikets

hospitalsläkare icke vore delegare; samt att, till bekostande af enkans

och barnens underhåll och uppfostran, ej funnes andra tillgångar än

det kapital af 7,283 kronor 48 öre, som bouppteckningen utvisade såsom

boets hela behållning;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

att direktionen för Göteborgs hospital i det yttrande, hvarmed

direktionen beledsagat ansökningen — vid betraktande af att öfverläkare

n Anjou varit anstäld vid Vadstena och Göteborgs hospital i

sammanlagdt omkring 30 år och följaktligen kunde sägas hafva offrat

sin bästa krafter åt hospitalsvården, samt att han särskildt vid ordnandet

af sistnämnda hospital, hvilket i och med hans öfvertagande af

öfverläkaretjensten derstädes blef öppnadt för sjukes mottagande, och

vid de förändringar å byggnaderna och deras inredning, som i följd af

vunnen erfarenhet år efter år egt rum, nedlagt mycket arbete och

underkastat sig en mängd omsorger utöfver sin i och för sig trägna

tjenst — på det varmaste tillstyrkt, att åtgärd måtte vidtagas för utverkande

af den begärda pensionen;

samt att Medicinalstyrelsen uti öfver ansökningen afgifvet utlåtande,

med vitsordande af det särdeles nitiska, samvetsgranna och i

allo berömvärda sätt, hvarpå doktor Anjou under sin långvariga tjenstgöring

såsom hospitalsläkare städse verkat, hemstält, att en pension af

800 kronor måtte för hans enka af Riksdagen begäras.

Åberopande hvad Utskottet i punkten 10:o här ofvan förut anfört,

får Utskottet, vid det förhållande, att i förevarande fall bouppteckningen

efter aflidne Anjou utvisar en icke obetydlig behållning, samt Kongl.

Maj:t för öfrigt lärer vara i tillfälle att efter omständigheterna af för

sådant ändamål tillgängliga medel tilldela understöd åt sådana hjelpbehöfvande,

hvarom här är fråga, hemställa,

att Riksdagen icke måtte bifalla hvad Kongl.

Maj:t i förevarande hänseende föreslagit.

22:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att chefen för byrån 4ng. pension

för kontrollen öfver tillverkningsafgifter, Kanslirådet Friherre Alfred ^d^FriHenrik

Eduard Fock må från och med månaden näst efter den, under herre A. H.

hvilken afsked från byråchefsbefattningen varder honom beviljadt, er- '' Foc1c‘

hålla pension å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid

till belopp af 5,000 kronor årligen.

Såsom skäl för denna framställning är i statsrådsprotokollet (se

nionde hufvudtiteln sid. 5 och 6) anfördt: att Friherre Fock är född

den 9 Oktober 1818; att han varit i statens tjenst sedan den 17 November

1837, eller i mer än 46 år; att han åtnjuter enahanda aflöningsförmåner,

som öfrige byråchefer i departementet, samt att enda hindret

för hans pensionsrätt är den omständigheten, att hans lön icke är

uppförd å rikets stat, utan • anvisad å anslaget för kontrollen å tillverkningsafgifter;

att dessa förhållanden synts påkalla, att Friherre

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Ang. pension

för Bcmkinspektören

C. G. Carlqvist.

Ang. pension

åt Justitieombudsmannen

N. A.

Fröman.

Fock, efter att hafva uppnått den lefnads- och tjenstålder, som för

hans vederlikar medförde pensionsförmån, äfven borde deraf komma i

åtnjutande med enahanda belopp, som tillkomme öfrige byråchefer, eller

5,000 kronor; att förevarande framställning gjorts, icke på grund af

någon Friherre Focks ansökning, utan för att kunna redan med nästa

års ingång få tillämpad en organisation (den föreslagna kontroll- och

justeringsbyrån), hvilken det obestridligen måste anses önskvärdt att

så snart som möjligt genomföra, då den tilläte indragning af ett bestående

särskildt embetsverk och öfverflyttning af dess göromål på ett

annat embetsverk, med betydlig kostnadsbesparing för staten; samt att

ober-oende deraf att Friherre Focks ålder, tjenstetid och framstående

embetsmannaduglighet visserligen gjorde honom väl förtjent af den

ifrågasatta pensionsförmånen, det således vore i statens intresse och

för att bereda statskassan en besparing, af vigt att denna pension beviljades.

Under åberopande af de skäl, hvilka för bifall sålunda blifvit

anförda samt med erinran att, enligt hvad inhemtade upplysningar

gifva vid handen, Friherre Fock icke är berättigad att uppbära någon

pension från civilstatens pensionsinrättning, enär han, som den 25 Maj

1870 tillträdde sitt nuvarande embete, icke innehaft detsamma så lång

tid, som enligt gällande bestämmelser erfordras för pensions erhållande

från nämnda pensionsinrättning, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj: t i

förevarande hänseende föreslagit.

23:o. Sedan, enligt hvad Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet

i skrifvelse den 29 sistlidne Januari anmält, Bankinspektören

Carl Gustaf Carlqvist den 23 i samma månad aflidit, har följaktligen

frågan om den af Kongl. Maj:t för bemälde Carlqvist äskade

pension förfallit; hvilket Utskottet härmed skolat

anmäla.

24:o. Uti särskilda inom Riksdagens båda Kamrar väckta motioner

hafva Herr M. Hallenborg (motion N:o 9 i Första Kammaren) och Herr

vice Talmannen Carl Ifvarsson (motion N:o 31 i Andra Kammaren)

föreslagit, att Riksdagen behagade förklara dess nuvarande Justitieombudsman

Herr Nils August Fröman berättigad att från och med månaden

näst efter den, då han lemnar justitieombudsmanna-embetet, å

allmänna indragningsstaten undfå en årlig pension, motsvarande den

lön han nu uppbär.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

29

Såsom skäl för demna framställning hafva motionärerne anfört:

att då Justitieombudsmannen Fröman, som aldrig innehaft något

ordinarie statsembete och således icke har någon pensionsrätt, numera

uppnått den lefnadsålder, som berättigar statens embetsmän till pension

vid afskedstagandet, motionärerne ansett sig böra härå påkalla Riksdagens

uppmärksamhet, ehuru omedelbart behof af pension för Herr

Fröman icke förefunnes, då hans helsa och krafter ännu tillåta honom

att bestrida sitt embete, derest han på grund af Riksdagens förtroende

dervid bibehålies;

att Fröman, som under 1847 —1848 års riksdag tjenstgjorde såsom

notarie i Bondeståndet, blifvit i Mars månad sistnämnda år antagen

till sekreterare i justitieombudsmanna-expeditionen; att han tjenstgjort

under 1850—51 års riksdag ytterligare såsom notarie i samma

stånd samt blifvit vid 1859—60 års riksdag Bondeståndets sekreterare

och under samma riksdag vald till suppleant för justitieombudsmannen;

att han år 1861 i Augusti månad inträdt, på grund af företrädarens

död, i justitieombudsmanna-embetet, hvilket han sedan dess innehaft

i något mer än 22 år;

att då Fröman sålunda under en tidrymd af 36 år varit anstäld

i Riksdagens tjenst och derunder ådagalagt stor skicklighet och samvetsgrannhet,

och då han bestridt det ansvarsfulla och grannlaga embetet

såsom justitieombudsman längre än någon af sina företrädare

och på ett sätt, som tillvunnit honom högaktning och förtroende så

inom som utom riksdagen, motionärerne förestält sig, att Riksdagen

skulle anse det vara för sig en angenäm pligt att erkänna ett så långvarigt

och förtjenstfull t arbete i dess tjenst genom att redan nu förklara

Fröman berättigad att, då han lemnar sitt embete, komma i åtnjutande

af en pension, som betryggar hans ålderdom för näringsbekymmer,

på samma gång den utgör ett bevis på Riksdagens uppfattning

af hans förtjenster.

Instämmande uti hvad motionärerne sålunda anfört, samt med

tillkännagifvande att den lön Justitieombudsmannen Fröman nu uppbär

utgör 8,000 kronor, hemställer Utskottet,

att Riksdagen behagade förklara dess nuvarande

Justitieombudsman Herr N. A. Fröman berättigad att

från och med månaden näst efter den, då han lemnar

justitieombudsmanna-embetet, å allmänna indragningsstaten

undfå en årlig pension, motsvarande den lön

han nu uppbär.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Ang. pension

för Ofverstelöjtnanten

E.

H. Ströms

enlca.

Ang. ersättning

för den

i äldre lön

ingående

spanmål.

25:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 14, har

Friherre John Ericson föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att åt

enkan efter aflidne Chefen för Jeintlands hästjägarecorps Ofverstelöjtnanten

Edvin Hippolit Ström, Johanna Mathilda Ström, född Taube,

bevilja en årlig pension af 575 kronor, motsvarande skilnaden emellan

det belopp hon nu från arméns enke- och pupillkassa eger rätt åtnjuta

och den pension hon skulle kunnat uppbära, om hennes mans

död infallit under innevarande år.

Såsom skäl för ofvanberörda framställning har motionären hufvudsakligen

anfört:

att Öfverstelöjtnanten Ström vid sitt frånfälle efterlemna! enka

och fem oförsörjda barn med en behållning i boet af något öfver 15,000

kronor, enligt bouppteckningsinstxumentet, och rätt. till pension för

enkan ur arméns enke- och pupillkassa af 225 kronor, men att behållningen

af skäl, som i motionen icke kunde omförmälas, icke hade det

värde, som siffran utvisade; samt att, då förlidet års Riksdag för sin

del beslutit och arméns år 1883 församlade krigsbefäl bifallit en anordning

med arméns enke- och pupillkassa, hvarigenom enkepensioner

från och med år 1884 skulle jemförelsevis ansenligt förhöjas, Ofverstelöjtnanten

Ströms enka, derest han lefva! öfver nyårsdagen innevarande

år, skulle varit i tillfälle att förvärfva sig rätten till 800 kronors

pension i stället för de 225, som hon nu vore berättigad att uppbära.

Hvad motionären till stöd för sitt förslag anfört synes Utskottet

icke vara af beskaffenhet att böra föranleda frångående från den af

Utskottet antagna grundsatsen att endast i sällsynta undantagsfall

understödja enskilda motionärers förslag om pensioners beviljande; hvarföre

Utskottet äfven nu hemställer,

att Friherre Ericsons förevarande motion må af

Riksdagen lemnas utan afseende.

26:o. Då riksmarkegångspriset å spanmål åren 1881—1883 utgjort

i medeltal 2 kronor 42 öre för kubikfoten, motsvarande 15 kronor

23 öre för tunna eller 4 kronor 73 öre utöfver det värde, 10 kronor

50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—-1841 års statsreglering

beräknades, har Kongl. Maj:t föreslagit, att den lönefyllnad, hvarom

löntagare, som före nämnda statsreglering tillträdt och ännu bibehölle

lön med derunder beräknad spanmål, blifvit jemlik! stadgade grunder

försäkrad, måtte efter en prisskilnad af 4 kronor 73 öre för tunnan,

bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 15 a.

31

Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att beloppet af

den spanmål, som inbegripes under lönen för den ende qvarstående,

till sådan förhöjning berättigade löntagaren, utgör 15 tunnor, erfordras

sålunda till bestridande af ifrågavarande utgift en summa af 70 kronor

95 öre.

Med anledning häraf hemställer Utskottet,

att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som för

vidtagandet af 1840 —1841 års statsreglering tillträdt

och ännu bibehåller lön med derunder beräknad spanmål,

jemlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, må,

efter en prisskilnad af 4 kronor 73 öre för tunnan,

bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.

27:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att för afrundande

af samtliga hufvudtitlarnes slutsummor det kontanta anslaget till allmänna

indragningsstaten höjes med 312 kronor, eller från 1,309,108

kronor till 1,309,420 kronor.

Med anledning häraf hemställer Utskottet,

att Utskottet vid uppgörandet af riksstaten för

år 1885 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten

vidtaga den jemkning, som för jemnande

af riksstatens slutsummor kan blifva erforderlig.

Extra anslag1.

28:o. I fråga om extra anslag å denna liufvudtitel har Kongl.

Maj:t föreslagit: att å extra stat för år 1885 må anvisas ett kreditiv

af 900,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns

pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp,

mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af

Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1884 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering

användas.

Ang. beloppet

af de ordinarie

anslagen

tender nionde

hufvudtiteln.

Ang. kreditiv

för arméns

pensionskassa.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Med erinran endast, att berörda framställning öfverensstämmer

med hvad Kongl. Maj:t vid föregående riksdagar föreslagit samt då

blifvit af Riksdagen godkändt, hemställer Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 27 Mars 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

Vid punkten 4:o (angående folkskolelärares pensionering):

af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre R. von Krcemer och Friherre

E. M. P. von Vegesack;

af Herr L. M. Norden felt, som yrkat, att Riksdagen såsom vilkor

för att folkskolelärare, hvilka oförvitligt förestått sin tjenst, men erhållit

afsked före år 1867, må komma i åtnjutande af understöd från

det ifrågavarande anslaget, må bestämma tjenstgöring under minst

femton år;

af Herr R. Törnebladh, i afseende å det formella.

Vid punkten 10:o (angående pension åt Löjtnanten S. G. Westmans

enka, Ellen Westman):

af Herrar Grefve G. Sparre, L. V. S. Lothigius, L. M. Nordenfelt,

Friherre G. Tamm, Grefve S. Lagerberg, R. Törnebladh, Friherre

E. M. P. von Vegesack, G. F. Burman och B. Rääf, hvilka yrkat bifall

till Kongl. Maj:ts förslag;

af Herrar Friherre H. M. Palmstierna och Friherre R. von Krcemer,

hvilka likaledes yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag, under åberopande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

33

af det liknande förhållande, då 1882 års Riksdag (se nämnda Riksdags

Stats-Utskotts Utlåtande N:o 56), med hänsyn dertill att direktören vid

kronoarbetsstationen å Tjurkö, Majoren Olof Teodor Sundholm funnit

sin död genom en olyckshändelse, som drabbade honom i tjensten,

beviljade pension åt hans enka med 300 kronor årligen och åt hans

tre barn med 100 kronor åt dem hvar.

Vid punkten ll:o (angående pension åt Navigationsföreståndaren

A. U. Kullanders enka Emilia Charlotta Kullander):

af Herrar A. P. Danielson, O. B. Olsson, N. Petersson, Sven

Nilsson, J. E. Johansson, Jan Andersson och C. A. Larsson.

Vid punkten P2:o (angående pension för direktör och lärare vid

Musikaliska akademiens konservatorium):

af Herrar P. O. Hörnfeldt, Sven Andreasson, A. P. Danielson, O. B.

Olsson, N. Petersson, Ola Andersson, Sven Nilsson, ./. E. Johansson,

Jan Andersson och C. A. Larsson.

Vid punkten 13:o (angående provinsialläkares pensionsrätt):

af Herrar Grefve G. Sparre, L. V. S. Lothigius, L. M. Nordenfelt,

Friherre G. Tamm, R. Törnebladh och B. Rääf;

af Herr Grefve S. Lagerberg, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts

proposition i fråga om pensionsbeloppet, men till Herr A. Hedins

motion i fråga om de till grund för pensioneringen liggande åldersbestämmelser.

Vid punkten 14:o (angående anvisande af personlig lön åt Doktor

A. Nathorst såsom intendent vid Naturhistoriska riksmuseum):

af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre R. von Krcemer, L. M. Nordenfelt,

Friherre G. Tamm, Grefve S. Lagerberg, Friherre E. Af. P. von

Vegesack och B. Rääf;

af Herr R. Törnebladh, med hvilken Herr L. V. S. Lothigius instämt,

som yttrat:

“Ehuru den nu åt D:r Nathorst på indragningsstat föreslagna aflöningen

i sjelfva verket synes vara att betrakta såsom begynnelsen

till framtida anordnande af en ny intendentsbefattning vid naturhistoriska

riksmuseum, synes dock vid betraktande så väl af Doktor Nathorsts

utmärkta förtjenster såsom vetenskapsman, som ock af möjligheten att

genom hans anställning för tillfället fylla en lucka i afseende å vården

af museets samlingar, fullt skäl vara för handen att bifalla Kongl.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 12 Uäft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Maj:ts förslag, helst som det ingalunda kan anses utredt, att Akademiens

medel lemna tillgång till att allt framgent bestrida den ifrågavarande

aflöningen. Jag hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition

må af Riksdagen bifallas44;

af Herr Ola Andersson som anfört:

44Då Utskottet sistlidna år i dess Betänkande N:o 12 a) punkten

19 på grund af en då i ämnet väckt motion både erkänt behofvet af

förstärkta arbetskrafter på ifrågavarande området och D:r Nathorsts

så väl vetenskapliga förtjenster som lämplighet för platsen, men deremot

i främsta rummet ansett betänkligt att Riksdagen, utan att Kongl.

Maj:t dertill gifvit anledning och utan att några nya skäl, som ej hos

Kongl. Maj:t anförts, tillkommit, skulle upprätta en tjenstebefattning

samt derjemte tillsätta befattningens innehafvare, samt för den skull

uttalat såsom lämpligaste utvägen, att, om Akademien härtill saknade

egna medel, sådana ansloges efter derom af Kongl. Maj:t gjord framställning,

med hvilka Akademien kunde vidtaga de efter förhållandena

påkallade åtgärder, så har det synts mig, då det lärer kunna anses

ådagalagdt, att Akademien förfogar öfver rikliga medel, och då nu framställning

från Kongl. Maj:t inkommit till Riksdagen, att Utskottet bort

tillstyrka Riksdagen att mera bestämdt förklara, det intet hinder från

dess sida möter att för det ifrågavarande ändamålet använda af Akademiens

tillgångar44.

Vid punkten 15:o (angående pension för Rektorn E. Brandberg):

af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre H. M. Palmstierna, Friherre

Ti. von Krcemer, L. V. S. Lothigius, L. M. Nordenfelt, Friherre E. M. P.

von Vegesack och B. Rääf;

af Herr R. Törnebladh, med hvilken Herrar Friherre G. Tamm och

Grefve S. Lagerberg instämt, som anfört:

‘‘Enligt gällande bestämmelser utgår i allmänhet och särskildt för

lärare (vid uppnådda 70 lefnadsår, men då sjuklighet eller försvagad!

helsotillstånd styrkes redan vid 65 lefnadsår och efter vid pass 40 års

tjenstetid) pensionsbeloppet med hela lönen till och med 3,000 kronors

lön, men för högre lön med 80 procent af totalsumman, dock så, att

aflöning öfver 3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, berättigar

till pension af 3,000 kronor. Tillämpas dessa bestämmelser på det nu

ifrågavarande fallet, bör för Rektor Brandberg pensionen fastställas till

fulla 3,000 kronor. Någon giltig grund att å honom icke tillämpa

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 15 a.

35

desamma anser jag ej kunna sökas deri, att pension för lärare vid

pedagogi ej är en gifven rättighet, utan måste beviljas af Riksdagen.

Riksdagen synes mig nemligen, derest vederbörande i öfrigt befinnes

förtjent af pension, böra likställa honom med hans vederlikar vid de

allmänna läroverken. Jag hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition

måtte af Riksdagen bifallas“.

Vid punkten 19:o (angående pension för Vaktmästaren C. P. Berggren)

:

af Herrar Grefve G. Sparre, Grefve S. Lagerberg, R. Törnebladli

och B. Rääf.

Vid punkten 20:o (angående Vaktmästaren A. F. Andersson):

af Herrar Grefve G. Sparre, Grefve 6b Lagerberg, R. Törnebladh

och B. Rääf.

Vid punkten 21:o (angående pension för Hospitalsöfverläkaren

G. Th. Anjous enka):

af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre H. M. Falmstierna, Friherre

R. von Krcemer, L. V. S. Lothigius, L. M. Norden felt, Friherre G.

Tamm, Grefve S. Lagerberg, R. Törnebladh, Friherre E. M. P. von

Vegesack och B. Rääf.

Vid punkten 25:o (angående pension för Ofverstelöjtnanten E. H.

Ströms enka):

af Herrar Friherre H. M. Falmstierna, L. M. Nordenfelt, Grefve

S. Lagerberg och Friherre E. M. P. von Vegesack.

Herrar R. Montgoinery-Cederhiehn och C. E. Casparsson, hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen inom Utskottet

af de i detta utlåtande omförmälda ärenden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Kronor.

Ö.

Ny anvisning.

Justitierådet Eduard Henrik Carleson, pension ....................................

Kamreraren vid indragna straffängelset i Varberg Kristoffer Wester-

5,600

—

hult, pension ...................................................

2,000

—

Till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsman ...

4,000

_

Aflidne föreståndaren för navigationsskolan i Hernösand Adolf Fredrik

Kullanders enka Emilia Charlotta Rullander, född Magnusson,

pension ...........................................

300

_

Rektorn vid Nora pedagogi Ernst Brandberg, pension ......................

2,800

_

Läraren i musik vid Venersborgs allmänna läroverk Oscar Henrik

Bergqvist, pension....................................................................

900

_

Läraren i teckning vid latinläroverket i Göteborg Anders Hallin, pension

1,000

_

t. f. läraren i teckning vid Jakobs och Ladugårdslands allmänna läro-

verk i Stockholm Sven Herlin, pension........................

600

_

Vaktmästaren vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet Carl Petter

Berggren, pension...................................................................

500

__

Vaktmästaren vid Gymnastiska centralinstitutet Anders Fredrik Anders-

son, pension....................................................................

600

—

Chefen*för Byrån förlkontrollen^öfver tiliverkningsafgifter, Kanslirådet

Friherre Alfred Henrik Eduard i Fock, pension.............

5,000

_

Justitieombudsmannen N. A. Fröman, pension .................

8,000

_

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867 ......

10,000

—

Summa

41,300

—

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Utlåtande AJ:o 15 a.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1884 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

Ersättning för

indragen indelning

m. m. på

förslag.

Summa.

ö. Kronor.

Kronor. |ö.

Pensions- och

A. Pensions
-

Tpt

112,286

112,286 —

100,428

244,025

219,470

100,428

244,025

219.470

60,350

5,000

78,000

819,559

60,350

5,000

78,000

819,559

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman...................

Dito för deras enkor och omyndiga barn.............................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ..............................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar .................

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor

För d:o af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För d:o af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

För d:o af embets- och tjensteman samt betjente vid Väg
ordinarie

stat, äfvensom af deras enkor och barn .............

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar...............................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ..................

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa .......................................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden .............................................................

„ gratialfonden ................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar,

„ d:o af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst

mans och handtverksstaterna inrättade invalidstat) förslå,(js
Invalidhusfonden

.......................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag......

Af går: nedsättning ..................................................................

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stat*- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

39

Litt. B.

riksstatens Nionde Imfvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

indragniiigsstaterna.

staten.

Anvisning i

kontant.

Ersättning för

indragen indelning

m. m. på

förslag.

Summa

Kronor.

Kronor.

Kronor. Ö.

och barn ..............................................................

skogsskolorna..........................................................

högskolan................................................................

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på

37,500: —

45,000: —

2,246: —

6,540: —

7,200: —

9,000: —

3,500: —

1,300: —

112,286

112,286

underbefäl med vederlikar

4,640: —

28,080: —

67,708: —

100,428

244,025

100,428

244,025

förslagsanslag......................................

9,030 kronor till den för daglönare å

anslag ..............................................

direkte utgå, förslagsanslag

36,320: —

16,650: —

d. timmer
-

52,970: —

100,000: —

66,500: —

5,000: —

1,000:

Transport

219,470

—

60,350

~

4,000

_

78,000

—

818,559

—

-- 219,470 —

60,350 -

— — 4,000 —

— I— 78,000 —

— ’—] 818,559]—

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Utlåtande jN:o 15 a.

t

1884 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Ersättning för

indragen indel- ning in. m. på

förslag.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

819,559

—

—

—

819,559

—

68,471

355,000

56,000

6,000

1,305,030

—

—

—

68,471

355,000

56,000

6,000

1,305,030

—

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid all-

Bidrag till folkskolelärares pensionering.......................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ...................

Bidrag till Kongl teaterns pensionskassor ...................................

B. Allmänna

1,309,108

—

6,400

—

1,315,508

—-

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Tillkommer för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slut-

2,614,138

—

6,400

—

2,620,538

—

a

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N;o 15 a.

41

manna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

indragningsstaten.

kontant................

summor.................

Transport

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Ersättning för

indragen indel- ning m. m. på

förslag.

Summa.

Kronor.

818,559

G8,47i

355,000

56,000

6,000

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

818,559

68,471

355,000

56,000

6,000

Ö.

Säger

09,108: —

312: —

1,304,030

—

—

—

1,304,030

—

1,309,420

6,400

1,315,820

Summa

2,613,450

—

6,400

—

2,619,850 —

Bih. till Rilcsd. Prof. 1884. 4 Sam. 1 Afä. 12 Käft.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utskottets Utlåtande N-;o 16 a.

Bil. Liti. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Pensionsstaten:

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

Kronor.

ö.

900,000

1

1

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.