Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels afskrifning eller aflösning af grundskatterna, dels afskrifning af eller lättnader i rustningsock roteringsbesvären.
1884-03-24 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1884:33, Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels afskrifning eller aflösning af grundskatterna, dels afskrifning af eller lättnader i rustningsock roteringsbesvären.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1884, kl. 9 e. tn.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels afskrifning
eller aflösning af grundskatterna, dels afskrifning af eller
lättnader i rustnings- ock roteringsbesvären.
(I. A.)
Till Stats-Utskottets behandling hafva öfverlemnats följande inom
Riksdagens Kamrar väckta motioner rörande förenämnda ämnen, nemligen
:
inom Forsta Kammaren:
Motion, N:o 36, af Herr Biesert, angående afskrifning af en del utaf
grundskatterna samt aflösning af den återstående delen; samt
inom Andra Kammaren:
Motion, N:o 2, af Herr G. A. Larsson, angående kapitalisering och
amortering af grundränta och tionde äfvensom i Skåne förekommande
rustningskostnad;
Motion, N:o 13, af Herrar A. P. Danielson och Ola Månsson m. fl.,
angående lättnad i rustnings- och roteringsbesvären samt anvisande af
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 4 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 1
2
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 33.
derför erforderliga anslag, äfvensom afskrifning med 10 procent af den
å viss jord hvilande grundskatt;
Motion, N:o 22, af Herr Eric Olsson, angående rusthållens befriande
från utgörande af trosspassevolansafgift;
Motion, N:o 23, af samme motionär, om bildande af en fond för
beredande af ersättning till rusthållare för under tjenstgöring störtad
eller skadad nummerhäst;
Motion, N:o 58, af Herr Ola Andersson, om statens öfvertagande af
skyldigheten vid kavallerirusthållet att anskaffa och underhålla beklädnads-,
beväpnings-, remtygs-, sadelmunderings- och trosspersedlar;
Motion, N:o 59, af samme motionär, om statens öfvertagande af skyldigheten
vid båtsmanshåll att bekosta kappsäck och s. k. småpersedlar;
Motion, N:o 87, af Herr J. Andersson i Häckenäs, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående utarbetande och framläggande för Riksdagen
af förslag till fullständig afskrifningsplan i fråga om grundskatterna samt
de rust- och rotehållshemman vidhäftande onera och besvär;
Motion, N:o 91, af Herr Jöns Rundbäck, angående reglering af indelningsverket
samt anslag för ändamålet;
Motion, N:o 92, af Herr L. J. Larsson, angående sådant tillägg till
det i motionen N:o 13 väckta förslag, att rustnings- och roteringsbesvären
må till bestämda belopp fixeras; samt
Motion, N:o 95, af Herr M. Dalin, angående statens öfvertagande
af så väl remontering vid kavalleriet som utredningspersedlars anskaffande
samt anslag för sådant ändamål.
För vinnande af lättare Öfversigt öfver de förslag, som innefattas
i de föreliggande motionerna, har Utskottet funnit lämpligt att särskildt
för sig behandla dem af dessa förslag, som afse grundskatterna, och
särskildt dem, som afse rustnings- och roteringsbesvären; och torde det
tillåtas Utskottet att först yttra sig Öfver de väckta frågorna angående
afskrifning eller aflösning af grundskatterna.
grund
skatterna.
Beträffande sist omförmälda frågor är föreslaget:
af Herr Biesert (motion N:o 36), att Riksdagen beslutar:
att 20 procent afskrifves af all på jorden hvilande grundskatt;
att återstoden, kapitaliserad genom 162/s gånger dess belopp, an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
3
tingen på en gång inbetalas till staten eller amorteras genom en annuitet
af 6 procent under 40 års tid;
att regeringen öfverenskommer med allmänna hypoteksbanken om
öfvertagandet af den del af grundskatterna, som kommer att på ofvan
anförda sätt amorteras, samt att hypoteksbanken deremot lemnar motsvarande
belopp i dess 5 procent-obligationer;
att nämnda obligationer öfverlemnas till Riksgäldskontor för att
förvaltas och användas på sätt Riksdagen bestämmer;
af Herr G. A. Larsson (motion N:o 2), att Riksdagen ville besluta:
att regeringen med allmänna hypoteksbanken och denna senare
med föreningarne i orterna träffade öfverenskommelse om, på hvilka
vilkor dessa ville öfvertaga grundräntor, kronotionde och afgifterna för
de indelta kavallerirusthållen i Skåne, med all den rätt staten dertill
eger, och låta dessa amortera på enahanda sätt som hypotekslån, samt
till staten utfärda hypoteksbankens fem procent-obligationer å så stort
belopp, hvarå räntorna m. m. motsvara sex procent ränta; att lösen för
grundräntor, tionde och rustningskostnaderna i Skåne beräknas till tio
gånger deras belopp; dessa senare efter de vakansafgifter, som upptagas
uti Särskilda Utskottets utlåtande vid 1883 års riksdag;
att sålunda staten bekommer ett belopp obligationer af hypoteksbanken,
motsvarande:
Grundräntorna ................................. 4,300,000x10 eller 43,000,000 kronor,
Kronotionden..................................... 1,654,000x10 » 16,540,000 »
Kyrkofonden................................... 53,555,70x10 » 535,557 »
Husarerne i Skåne ........................ 350,000 x 10 » 3,500,000 »
Dragonerne dito.............................. 350,000x10 » 3,500,000 »
Summa 67,075,557 kronor,
att vederbörande rånte-, tionde- och rustningsskyldige till hypoteksföreningarne
i orterna erlägga 6 procent ränta å dessa kapitalsummor
med 4,024,533 kronor årligen, till dess beloppet blifvit genom
amorteringen till fullo liqvideradt;
att hypoteksbankens obligationer årligen utlottas i öfverensstämmelse
med den plan, som med staten uppgöres, så att alla blifva inlösta,
då kapitalet är till fullo amorteradt;
att om någon bland de skattskyldige vägrar erlägga årsliqviden
till hypoteksföreningarne, skall det åligga uppbördsmännen att fort
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
farande debitera, uppbära och till vederbörande förening redovisa de
medel, som från de skattskyldige böra utgå;
att de för ofvannämnda ändamål erhållna obligationerna böra
öfverlemnas till Riksgäldskontorets vård och förvaltning och få icke,
under någon förevändning, användas på annat än af Riksdagen föreskrifvet
sätt. Dock bör årliga kupongräntan till Statskontoret levereras
för att till statsutgifter användas, så länge obligationerna icke blifvit
för statens räkning af Riksdagen anordnade;
af Herrar A. P. Danielson och Ola Månsson m. fl. (motion N:o
13, punkt 2:o), att Riksdagen ville besluta,
att från och med år 1885 afskrifning sker af tio procent å den
kronan behållna ränta och kronotionde af frälse-, skatte- och kronohemman
och lägenheter, i enlighet med det af 1883 års Särskilda
Utskott framlagda förslag till lag angående afskrifning af den å viss jord
hvilande grundskatt och deri framstälda särskilda föreskrifter; samt
af Herr J. Andersson i Häckenäs (motion N:o 87),
att Riksdagen måtte besluta en underdånig skrifvelse med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till nästkommande Riksdag
afgifva förslag till fullständig afskrifningsplan, ej blott af de s. k.
grundskatterna, utan jemväl i sammanhang dermed äfven de onera och
besvär, hvilka nu ensamt vidhäfta våra rust- och rotehållshemman; allt
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts till sista Riksdagen
framstälda förslag i ämnet, möjligen med någon lämplig inskränkning
i tiden för afskrifningens genomförande.
Hvad först beträffar de af Herrar Biesert och C. A. Larsson väckta
förslag, så åsyfta de båda ett fullständigt afskaffande af grundskatterna.
Utskottet, som anser att skälen för grundskatternas olämplighet så ofta
blifvit i tal och skrift framstälda, att det ej kan vara påkalladt att här
åter upprepa desamma, får derföre blott uttrycka den tanke, att dessa
skatters fullständiga afskaffande utan tvifvel endast är en tidsfråga. Angående
sättet för deras afskaffande, tiden då det bör vara fulländadt,
och de skatteformer, genom hvilka desamma, i händelse af behof, böra
ersättas, anser deremot Utskottet, att meningarne ännu äro så mångfal
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
o
digt delade, att det till intet mål skulle kunna leda att nu om ett grundskatternas
fullständiga afskaffande göra något som helst förslag. Utan
att derför ingå i pröfning åf lämpligheten af de särskilda satt för grundskatternas
fullständiga afskaffande, som af Herrar Biesert och C. A.
Larsson föreslagits, har Utskottet redan af nyss anförda allmänna skäl
funnit sig förhindradt att till sagda motioner nu tillstyrka bifall. Hvad
åter angår det här förut anförda, af Herr J. Andersson i Häckenäs
gjorda förslaget om en skrifvelse till Kongl. Maj:t angående framläggande
till nästa riksdag af en fullständig afskrifningsplan, så anser Utskottet,
att ett sådant beslut blott skulle vara att åter undanskjuta
frågan, hvarföre Utskottet ej heller till denna motion kunnat tillstyrka
bifall.
Deremot har Utskottet uti den af Herrar A. P. Danielson m. fl.
väckta motion funnit anledning taga under öfvervägande, huruvida
icke tidpunkten vore just nu lämplig för att medgifva de grundskatteskyldige
någon lindring i den skatteskyldighet, som åligger dem
på grund af denna ojemnt fördelade och i hvarje fall ej längre tidsenliga
skatteform. Och då statsverkets nuvarande ställning är så
gynsam, att, enligt hvad Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof utvisar, å
statsregleringarne för åren 1882 och 1883 uppkommit ett öfverskott
af sammanlagdt omkring IOV2 millioner kronor, vill det synas Utskottet
otvifvelaktigt, att, äfven om den af Kongl. Maj:t föreslagna
nedsättning i tullen å kaffe tages i beräkning, statsverkets tillgångarskola
medgifva någon nedsättning i grundskattebördan; och torde denna
nedsättning lämpligen, på sätt motionärerne föreslagit, kunna bestämmas
till tio procent af grundskattens belopp.
Då Utskottet sålunda haft att upprätta förslag till bestämmelser
rörande verkställigheten af nämnda afskrifning, har Utskottet, i fråga
om de slag af grundskatt, som borde ifrågakomma till afskrifning, anslutit
sig till det förslag i ämnet, som af Särskilda Utskottet vid 1883
års riksdag framstäldes, dock att, enär presternas utlagor endast till
en mindre del af sitt belopp, eller de s. k. boskapspenningarne, äro
att hänföra till grundskatt i egentlig mening, afskrifning å desamma
icke för närvarande ansetts böra ega rum.
Utskottet föreslår alltså:
A.
l:o) att Riksdagen måtte besluta:
att af kronan behållen ränta och kronotionde å
hemman eller lägenheter af skatte eller frälse natur.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
å sådana hemman eller lägenheter af krono natur,
som enligt gällande föreskrifter kunna till skatte
köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman
eller lägenheter, hvilka innehafvas af enskildt verk,
menighet eller inrättning, tio för hundrade afskrifvas
från och med ingången af år 1885;
att der vid afskrifning å ränta och kronotionde
för hemman eller lägenhet bråk af öre uppkommer,
beräknas afskrifningsbeloppet till närmast högre öretal;
att
till grund för afskrifningsprocentens beräkning
läggas räntans och kronotiondens belopp, sådana
de vid afskrifningstidens början äro i jordeboken upptagna;
att
afskrifning icke medgifves för
a) de i jordeboken i särskild kolumn uppförda
presternas utlagor;
b) hospitalens med ingången af år 1877 till
statsverket indragna frälseräntor och andra afgälder
af fast egendom äfvensom de skogsräntor, som utgöras
för områden, hvilka i ersättning för privilegierad
stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen
upplåtna, eller de afgifter, hvilka blifvit åsätta åtskilliga
inom nämnda län belägna, åt enskilde endast
tills vidare upplåtna lägenheter; samt
att de ytterligare bestämmelser, som vid afskrifningens
tillämpning kunna finnas erforderliga, må af
Kongl. Maj:t meddelas;
2:o) att de af Herrar Biesert, C. A. Larsson och
J. Andersson väckta, här ofvan omförmälda motioner,
i hvad de afse grundskatterna, icke må af Riksdagen
bifallas.
Angående Beträffande rustnings- och roteringsbesvären är föreslaget:
rustnings-och af Herr C. A. Larsson (motion N:o 2): se ofvan i fråga om grund
rotering&-
,
besvären. SkclttGlTlcl J
af Herrar A. P. Danielson och Ola Månsson m. fl. (motion N:o
13 punkterna l:o och 3:o): att Riksdagen ville besluta:
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
7
att från och med 1885 hvarje rust- och rotehåll erhåller en lättnad
i rust- och roteringsbesvären, uppgående till tio procent af deras
uppskattade medelvärden, beräknade i enlighet med de af Särskilda
Utskottet vid 1883 års riksdag i förslaget till lag angående rustningsoch
roteringsbesvärens afskrifning upptagna värden och med tillämpning
i detta fall i de delar af de särskilda föreskrifter i nämnda lagförslag,
som för genomförande af en sådan lättnad kunna vara af behofvet
påkallade; och
att till uppförande å ordinarie stat för det i punkten l:o) angifna
ändamål bevilja särskilda förslagsanslag till sammanräknadt belopp af
550.000 kronor, deraf 475,000 kronor under fjerde hufvudtiteln och
75.000 kronor under femte hufvudtiteln;
af Herr Eric Olsson (motion N:o 22),
att rusthållare vid indelta kavalleriet befrias från den utgående
utskylden med namn af trosspassevolans, och ett anslag af 26,000 kronor
uppföres å fjerde hufvudtiteln;
af samme motionär (motion N:o 23),
att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 1,000®) kronor för bildande
af en fond, hvarur rusthållare vore berättigade till ersättning
för nummerhäst, som under tjenstgöring störtade eller så skadades, att
han blifver för framtiden obrukbar;
af Herr Ola Andersson (motion N:o 58),
att Riksdagen beviljar och ställer till Kongl. Maj:ts förfogande ett
anslag af 150,000 kronor i och för statsverkets öfvertagande af den
rusthållarne vid indelta kavalleriet nu åliggande skyldighet att anskaffa
och underhålla beklädnads-, beväpnings-, remtygs-, sadelmunderingsoch
trosspersedlar, på de grunder, som närmare i motionen äro angifna,
samt att derefter detta anslag må sammanföras med »anslaget för försvarsverket
till lands i allmänhet»;
af samme motionär (motion N:o 59),
att Riksdagen beviljar och ställer till Kongl. Maj:ts disposition i
och för statens öfvertagande af båtsmanshållets skyldighet att anskaffa
och underhålla kappsäck och småpersedlar ett anslag af 40,000 kronor,
och torde detta anslag sedermera sammanföras med anslaget för »beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossecorpserna», i fall sådant befinnes
lämpligt; och att vakansafgifterna för de lediga rotarne i Södra Möre
och Blekinge nedsättas med 10 procent;
af Herr J. Andersson i Häckenäs (motion N:o 87): se ofvan i
fråga om grundskatterna;
*) Enligt hvad motionären hos Utskottet anmält, misskrifning för 100.000,
8
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 33.
af Herr Jöns Rundbäck (motion N:o 91),
att Riksdagen måtte dels i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t. täcktes taga vissa, i motionen angifna grunder till rustnings- och
roteringsbördans lättande under ompröfning och till nästa Riksdag inkomma
med de förslag till reglering af indelningsverkets onera, som
kunna finnas lämpliga; dels att Riksdagen måtte besluta, att af tillgängliga
medel afsätta en summa af 1,000,000 kronor, i och för reformens
underlättande i angifna syftningen; och dels att för detta omfattande
ärendes ytterligare utredning ställa till Kongl. Maj:ts förfogande en
summa af 20,000 kronor;
af Herr L. J. Larsson (motion N:o 92), med instämmande i de
uti ofvan omförmälda, af Herrar A. P. Danielson och Ola Månsson
m. fl. väckta motion, N:o 13, framstälda förslag,
att Riksdagen derjemte ville hos Kongl. Maj:t anhålla om framläggande
till nästa Riksdag af förslag till sådan lagstiftning, hvarigenom
rustnings- och roteringsbesvären för samtliga rusthåll och rotar måtte
varda fixerade till bestämda belopp, hvarutöfver staten sedermera ikläder
sig alla erforderliga uppoffringar; samt
af Herr M. Dahn (motion N:o 95),
att Riksdagen för sin del beslutar:
l:o att staten öfvertager all blifvande remontering vid kavalleriet
mot erhållande af en årlig vakansafgift af 50 kronor för hvarje helt
rusthåll;
2:o att staten öfvertager jemväl alla utredningspersedlar för så
väl häst som karl utan ersättning såsom motsvarighet mot 1869 års
nedsättning i öfriga grundräntor;
3:o att anslå nödiga medel till nu nämnda förslags förverkligande.
Af de föreliggande förslagen beträffande rustnings- och roteringsbesvären
åsyftar en del dessa besvärs fullständiga afskaffande, en annan
del en reglering af desamma och åter en annan del vissa lättnader
vid besvärens utgörande.
Till den förstnämnda kategorien hör Herr J. Anderssons .motion,
N:o 87, deruti motionären hemstält om aflåtande till Kongl. Maj:t afen
underdånig skrifvelse med begäran om framläggande för nästkommande
Riksdag af fullständig plan för afskrifning ej blott af grundskatterna,
utan äfven af rustnings- och roteringsbesvären. Lika litet som Utskottet
kunnat förorda motionärens förslag i hvad det beträffar grundskatterna,
kan Utskottet biträda detsamma uti nu ifrågavarande del; och torde
St eds- Utskottets Utlåtande N:o 33.
9
Utskottet i afseende härå få åberopa hvad Utskottet ofvan yttrat rörande
berörda motion. Detsamma gäller om Herr C. A. Larssons motion, N:o
2, så vidt den afser kapitalisering och aflösning af rustningsbördan i
Skåne. Förefunnes skäl för en dylik åtgärd, borde den för öfrigt uppenbarligen
icke inskränkas allenast till nämnda del af rustliållsinrättningen,
utan utsträckas till indelningsverket i dess helhet.
Då Utskottet icke för närvarande funnit sig böra tillstyrka vidtagandet
af åtgärder i och för grundskatternas samt rustnings- och
roteringsbesvärens fullständiga afskrifning, har dervid, på sätt förut
framhållits, för Utskottet det skäl varit bestämmande, att förslag till
sådan afskrifning otvifvelaktigt inom en icke aflägsen framtid torde
vara att från Kongl. Maj:t förvänta. Om önskvärdheten af denna åtgärds
genomförande snarast möjligt är emellertid Utskottet lifligt öfvertygadt
och har derföre vid bedömande af de förslag till en mer eller
mindre genomgripande omgestaltning af indelningsverket, som innefattas
i Herr Rundbäcks motion om reglering af indelningsverket och i Herr
L. J. Larssons motion om rustnings- och roteringsbesvärens fixering,
mindre kunnat fästa sig vid de företräden framför den nuvarande organisationen,
som nämnda förslag i och för sig må innebära, än vid det
förhållande, hvari de uti nyssnämnda motioner förordade åtgärder komme
att stå till sjelfva afskrifningen. Ur denna synpunkt sedt, vill det förefalla
Utskottet mindre lämpligt, om vid en tidpunkt, då så väl Kongl.
Maj:t som Riksdagen förklarat sig anse indelningsverket böra afskaffas,
Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om en omgestaltning af detsamma.
En sådan åtgärd, vare sig densamma åsyftar en reglering
eller en fixering af de ifrågavarande besvären, komme nemligen uppenbarligen
att kräfva en omfattande utredning samt en icke obetydliguppoffring
af tid, arbete och kostnader, men då sjelfva institutionen
redan nu är af båda statsmakterna såsom grundval för vårt försvar
utdömd, kan det med skäl befaras, att det arbete och den kostnad,
som komme att nedläggas på ett försök till dess reformerande, blefve
förspilda.
Ehuru Utskottet sålunda icke kan förorda vidtagandet af åtgärder
för en mer eller mindre genomgripande reform af indelningsverket,
har Utskottet dock låtit sig angeläget vara att tillse, huruvida icke,
under afvaktan på rustnings- ocli roteringsbesvärens afskrifning, någon
lättnad må kunna beredas de rustnings- och roteringsskyldige vid besvärens
utgörande. I första rummet har dervid Utskottet, som, med
anledning af den utaf Herrar A. P. Danielson m. fl. väckta motion,
tillstyrkt afskrifning af tio procent af den å viss jord Infilande grund
Bih.
titt Riksd. Prof. 1884. 4 Sand. 1 Afd. 88 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
skatt, i öfverensstämmelse dermed och af samma grunder, som för berörda
afskrifningsåtgärd blifvit anförda, funnit sig böra förorda motsvarande
lättnad i de till sin kamerala natur med grundskatterna väsentligen
likartade rustnings- och roteringsbesvären. Till grund för beräknande
af denna lättnad torde, på sätt motionärerne föreslagit, böra läggas
de af Särskilda Utskottet vid 1883 års riksdag upptagna värden å
prestationerna för hvarje rusthåll eller rote, allenast med den nedsättning
i värdena för rusthåll vid det berustade kavalleriet samt för rusthåll
vid båtsmanshållet, om hvilken nedan förmäles, och med iakttagande
att för rusthåll och sådan rote, som för roteringen åtnjuter
understöd af statsmedel, lättnaden bestämmes till 10 procent af den
verkliga rustnings- eller roteringskostnaden, d. v. s. af det belopp, hvarmed
nämnda kostnad, på nyss angifna sätt beräknad, öfverstiger värdet
af de förmåner, som under form af ersättning för indragna augmentsräntor
eller annat anslag af statsmedel för rustningen eller roteringen
åtnjutas.
För soldatrotarne inom Sårna, Idre och Hede byalag i Kopparbergs
län, båtsmansrotarne på Visingsö, de nio båtsmansrusthåll i Kalmar
län, för hvilka presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägger
vakansafgift, äfvensom städernas båtsmanshåll, hvilka samtliga äro stälda
på vakans enligt billiga grunder, torde deremot något understöd icke
vara af behofvet påkalladt.
Hvad särskildt rustningsbesväret beträffar, hafva olika förslag till
lättande af detta besvär blifvit framstälda, af Herr Eric Olsson i motionerna
N:is 22 och 23, af Herr Ola Andersson i motionen N:o 58 och
af Herr Dahn i motionen N:o 95. Frågan om beredande af sådan lättnad
är ock enligt Utskottets mening förtjent af synnerlig uppmärksamhet.
Vid bedömande af denna fråga bör man erinra sig, att, medan
roteringen uteslutande har egenskapen af ett i afseende å landets försvar
jorden ålagdt besvär, förenar rustningen med nämnda egenskap
äfven den att vara en form för utgörande af grundskatt. Kändt är nemligen,
att af rustningsprestationerna skyldigheten att uppställa mönstergill
karl motsvarar den jorden eljest åliggande roteringsskyldigheten,
medan åter rusthållaren genom utgörande af häst, beklädnad, sadelmundering
och beväring fritages från skyldigheten att utgöra den i
jordeboken hemmanet påförda ränta. Sjelfva grundtanken i rusthålls
-
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 33.
11
inrättningen är således den, att räntan för rusthållshemmanen blifvit
utbytt mot vissa prestationer i afseende på försvarsväsendet. Visserligen
liar för inrättningens genomförande i många fall fordrats att, der
rusthållshemmanets räntor icke uppgått till det i enlighet med grunderna
för rusthållsinrättningen erforderliga belopp, staten lemuat fyllnad
genom anslag af augmentsräntor eller annat understöd, men denna
omständighet förhindrar icke, att det belopp, hvarmed värdet af de nyssnämnda,
egentliga rustningsprestationerna öfverstiger det anslagna understödet,
rätteligen måste anses hafva egenskapen af en skatt.
Betraktar man rustningen ur denna synpunkt, nödgas man erkänna,
att den i väsentlig grad saknar en egenskap, hvilken nu mera
betraktas såsom oundgänglig hos en ändamålsenligt anlagd skatt, nemligen
bestämdhet. Oafsedt att skatten utgöres in natura och att skattebördans
tyngd sålunda stiger eller faller med de årliga vexlingarne i
priset på rustningspersedlarne, kan den skattskyldige icke för någon
viss tidsperiod med säkerhet beräkna hvarken huru mycket af hvarje
persedel han har att under denna tid utgöra eller ens hvilka slag af
persedlar honom åligger att anskaffa. Hans skyldigheter i detta afseende
äro i allmänhet — vissa undantag gifvas — icke närmare begränsade,
än att han skall anskaffa, bekosta och underhålla allt hvad
som erfordras för att ryttaren, i krig som i fred, städse skall vara fullt
utrustad till rikets tjenst. Hvad som för vinnandet af detta ändamål
må vara behöfligt, hvilka beklädnads- och beväringspersedlar för karlen,
hvilka utredningspersedlar för häst och karl och hvilka vapen skola af
rusthållaren anskaffas är icke i lag bestämdt, utan är beroende af högsta
armébefälets åsigt om hvad vid hvarje tidpunkt erfordras för kavalleriets
hållande i tjenstdugligt skick. Lika litet kan rusthållaren uppgöra någon
tillförlitlig beräkning rörande tiden för omsättning af de utaf honom
anskaffade rustningspersedlar. Mångfaldiga af rusthållarens tillgörande
oberoende omständigheter kunna vålla rubbning i en sådan beräkning.
Hästen kan under tjenstgöringen störta eller genom sjukdom, olyckshändelse
eller vårdslös behandling af ryttaren varda oduglig till tjenstehäst;
modellen för beklädnads-, bevärings- och öfriga persedlar kan
förändras, eller ock kunna dessa persedlar genom ryttarens vanvård i
förtid förstöras.
Om man ock må antaga, att vid tiden för indelningsverkets upprättande
full motsvarighet förefunnits mellan rustningstungan och den
grundskatt, för hvilken nämnda tunga trädt i stället, kan intet tvifvel
förefinnas derom, att detta jemvigtsförhållande nu mera är fullständigt
rubbadt. Grundskatten omsattes nemligen år 1869 i penningar, dervid
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
det. värde å naturapersedlarne, efter hvilket omsättningen egde rum,
beräknades efter en för de skattskyldige fördelaktig grund, nemligen
medelvärdet emellan 1834—1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris.
Ingen motsvarande förmån har kommit de grundskattegifvare,
som fullgöra sin skattskyldighet genom rustning, till del;
och samma ekonomiska företeelse, den konstant fortgående minskningen
af penningarnes värde, som för dem, hvilka i penningar erlägga sin
grundskatt, medför en successiv skattelindring, åstadkommer för de
rustningsskyldige en direkt motsatt verkan, eller en ständigt fortgående
stegring af värdet å de persedlar, hvilka de hafva att prestera. Talande
siffror i detta hänseende skulle utan svårighet kunna anföras, men förhållandet
torde vara tillräckligt kändt för att icke erfordra någon vidlyftigare
utredning.
Men den fortgående stegringen i varuprisen är icke den enda
faktor, som verkar till en successiv stegring af rustningsbördan. Jemnsides
med denna verkar en annan, nemligen de alltjemt ökade anspråk,
som den i våra dagar till en förut icke anad höjd utvecklade krigskonsten
ställer på manskapets utbildning och materielens beskaffenhet.
De under senare tider till antal och tidslängd ökade skolorna för manskapets
utbildning vålla ökad slitning af beklädnads-, beväpnings- och
sadelmunderingspersedlar samt ökad risk för hästen; och de stora framsteg,
som vapentillverkningen i våra dagar gjort och fortfarande gör,
hafva medfört den oundvikliga följden, dels att vapnen varda allt dyrbarare
att anskaffa, dels ock att allt tätare förändringar i de anbefalda
modellerna måste ega rum.
Det anförda torde till fyllest ådagalägga befogenheten af påståendet,
att rustningsbördan dels är stadd i jemnt stigande, dels till sin
natur är så obestämd, att dess tryck icke på förhand kan till omfånget
beräknas. Behåller man i minnet, att rustningen, så vidt den innefattar
skyldigheten att prestera häst samt beklädnads-, bevärings-, remtygsoch
sadelmunderingspersedlar, är en form för utgörandet af grundskatt,
inses lätteligen, att frågan om lättnader i detta besvär icke utgör en
del af frågan om grundskatternas uteslutande ur skattesystemet, utan
har en sjelfständig betydelse. Det må i detta afseende vara nog att
erinra derom, att de skäl, som pläga anföras till försvar för grundskatterna
eller att, om ock dessa skatter ursprungligen blifvit ålagda
efter orättvisa grunder, så lång tid sedan dess förflutit, att orättvisornas
verkningar på den nuvarande generationen af skattskyldige hunnit blifva
utplånade, samt att grundskattebeloppet utgör en känd storhet, som vid
förvärfvandet af en fastighet tages i beräkning och inverkar på prisets
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.
13
bestämmande, icke ega tillämpning på den i stället för en del af
grundskatten trädda rustningsskyldigheten. För de rustningsskyldige
är orättvisan fortfarande påtaglig; tungan af besväret ökas ständigt,
men ökas ojemnt för olika rusthållare och under olika år, allt beroende
på en mängd tillfälliga omständigheter, hvilket jemväl förhindrar, att
bördans tyngd kan amorteras genom dess inverkan på fastighetsvärdet.
Och förbises bör ej heller, att bördans tyngd ej beror uteslutande af
de kostnader, den förorsakar, utan jemväl och i lika hög grad af de
mångahanda obehag, som genom det obestämda i prestationerna vållas
rusthållaren. Ehuru frågan om rustningsskyldighetens fortbestånd utgör
en del af frågan om fortbeståndet af grundskatt erna och indelningsverket,
hvilken Utskottet ansett för närvarande icke böra komma under
ompröfning, är alltså frågan om åstadkommande i möjligaste mån af
rättvisa och lättnad vid utgörandet af det förstnämnda besväret en fristående
angelägenhet, som enligt Utskottets tanke både kan för sig
behandlas och under afvaktan på beslut i den större frågan redan nu
bör komma till afgörande.
Såsom ofvan blifvit nämndt, föreligga i de till Utskottets behandling
liänskjutna motionerna flera olika förslag till rustningsbördans
lättande. Herrar Ola Andersson och Dahn hafva föreslagit, att staten
skall öfvertaga den rusthållarne åliggande skyldighet att anskaffa och
underhålla beklädnads-, beväpnings-, remtygs-, sadelmunderings- och
trosspersedlar, Herr Dahn derjemte, att staten skall öfvertaga remonteringen
vid kavalleriet mot viss ersättning af rusthållarne, Herr Eric
Olsson, att rusthållarne skola befrias från utgörande af trosspassevolansafgiften,
äfvensom undfå ersättning för nummerhäst, som under tjenstgöring
störtar eller så skadas, att han för framtiden blifver obrukbar.
Med stöd af de åsigter, Utskottet i detta ämne uttalat, anser sig
Utskottet böra instämma i de väckta förslagen om statens öfvertagande
af rusthållarnes skyldighet att prestera beklädnads-, beväpnings- m. fl.
persedlar. Äfven ur synpunkten af statens rätt förstådda intresse tala
starka skäl för en sådan åtgärd. Staten får, om den sjelf tager anskaffningen
af dessa persedlar om hand, lättare att följa de snabba framsteg,
särskildt vapen tillverkningen i våra dagar gör, än om den dervid nödgades
taga en visserligen icke i författningarne föreskrifven, men dock af
billighet påkallad hänsyn till rusthållarens anspråk att icke varda öfver
höfvan betungad. Och dessutom torde, på sätt redan 1877 års Särskilda
Utskott erinrat, böra framhållas det ur ekonomisk synpunkt ofördelaktiga
uti, att flere mindre föreningar af afnämare göra upp kontrakt om
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
leveranser af de ifrågavarande persedlarna i stället för att staten kan
uppköpa dem i större partier för flere regementen.
Då kändt är, att rusthållarne vid de afsutna kavalleriregementena
i och för rustningen åtnjuta så störa förmåner, att dessa i allmänhet
öfverstiga sjelfva rustningskostnaden, kunde ifrågasättas, huruvida den
föreslagna åtgärden borde utsträckas äfven till dessa regementen, eller,
på sätt Herr Ola Andersson i sin motion afsett, inskränkas till de beridna
rusthållsregementena. Väl må medgifvas, att behof af lindringför
rusthållarne i detta fall icke förefinnes, men följdrigtigheten äfvensom
hänsynen till ofvan angifna fördelar för staten vid anskaffandet af
vapen och andra persedlar torde dock påkalla, att åtgärden erhåller en
sådan utsträckning, att den kommer att omfatta samtliga rusthållsregementen
och corpser. Deremot torde af rusthållarne vid afsutna kavalleriet
böra fordras en viss årlig afgift såsom godtgörelse för befrielsen
från skyldigheten att prestera ifrågavarande persedlar — erinras bör,
att bemälde rusthållare mot erläggande af hästvakansafgift redan nu
äro befriade från anskaffande, förutom af häst, äfven af sadelmundering
— och torde denna afgift lämpligen, med beräknande af de uti
Kammarrådet Andersons betänkande angående sättet för grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning antagna årliga värden
å beklädnad 35 kronor, å remtyg 2 kronor och å beväpning 3 kronor,
kunna sättas till 40 kronor.
Fråga kan uppstå, huruvida icke, äfven vid de beridna rusthållsregementena,
någon godtgörelse för statens öfvertagande af de ifrågavarande
prestationerna borde af rusthållarne fordras. Med fästadt afseende
på de förmåner, som tillgodokommit ej mindre öfriga grundskattegifvare
genom grundskatternas fixering i penningar efter en för
de skattskyldige förmånlig beräkningsgrund, än äfven rotehållarne genom
statens öfvertagande af beldädnadsbestyret, allt förmåner, för hvilka
ingen motsvarighet kommit rusthållarne till del, anser sig Utskottet likväl
icke böra ifrågasätta någon sådan skyldighet för rusthållarne. Visserligen
förekomma äfven vid de beridna rusthållsregementena stundom
rusthåll, hvilka för rustningen åtnjuta så hög godtgörelse, att ingen lindring
i besväret kan anses af behofvet påkallad. För sådana fall har
Herr Ola Andersson i sin föreliggande motion föreslagit, att då rustningsunderstödet
uppgår till öfver 200 kronor, derå må afdragas 40
kronor. Då likväl genom uppställandet af dylika undantag åtgärden
göres mer än nödigt invecklad, anser Utskottet någon begränsning i
den af motionären antydda rigtning icke böra fastställas, helst de fall,
då en sådan vore af behofvet påkallad, torde vara jemförelsevis få.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
15
Motionären har vidare ansett, att de hel- och halfvakanta rusthållen
borde, till följd af den lättnad, som tillkomme de effektivt rustande,
erhålla rätt att uppsäga ingångna kontrakt, der do icke redan ega sådan
rätt, samt derefter ingå nytt aftal eller uppsätta rustning. Då emellertid
de flesta vakanta rusthåll äro skyldiga att in natura utgöra vissa
af de nu ifrågavarande persedlarne och således omedelbart komme i
åtnjutande af eu lättnad, motsvarande dessas värde, och de vakanta rusthållen
dessutom kunna sägas vara i besittning af det företräde framför
de effektiva, att de förras rustningskostnad är till hufvudsaklig del för
vakanstiden fixerad, medan åter de senares är till beloppet vexlande
och enligt regeln stigande, synes med den ifrågasatta åtgärdens fullständiga
genomförande beträffande de vakanta rusthållen utan olägenhet
kunna anstå, till dess kontrakten tilländalöpa.
På sätt Herr Ola Andersson föreslagit, torde staten samtidigt med
öfvertagande af de ifrågavarande persedlarne böra erhålla fri dispositionsrätt
till i bruk varande, af rusthållarne anskaffade motsvarande persedlar;
och lärer derjemte, i öfverensstämmelse med hvad som egt rum
vid mötespassevolansafgiftens afskaffande genom Kong-l. kungörelsen
den 24 Maj 1841, vid statsverkets öfvertagande, mot godtgörelse, af den
större båtsmansbeklädnaden enligt Kongl. kungörelsen den 22 December
1848, vid upphörande af det från rotehållarne eller soldaterna
vid indelta, roterade infanteriet utgående bidrag till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhåll, enligt Kongl. kungörelsen den 23 Mars 1858,
vid upphörande af åliggandet för indelta kavalleriets rusthållare att
mot penningar eller fourageartiklar bekosta rustningshästarnes utfodringvid
möten och mönstringar samt andra tjenstgöringstillfällen, enligt Kongl.
kungörelsen den 17 Juli 1858, äfvensom vid statsverkets öfvertagande,
mot godtgörelse, af de s. k. småpersedlarne och kappsäcken vid båtsmanshållet,
enligt Kongl. kungörelsen den 28 Maj 1867, såsom vilkor
äfven för den nu föreslagna lindringen böra stadgas, att densamma
kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande
statsanslag af Riksdagen anvisas.
För öfrigt har Utskottet bort erinra, att likasom, på sätt uti Kongl.
kungörelsen den 23 Mars 1858 blifvit uttryckligen förklarad!, genom
kronans öfvertagande af rotehållarnes beklädnadsbestyr, ingen ändringskett
uti gällande föreskrifter om rotehållarens skyldighet att förvara
beklädnaden, komme ej heller genom den nu ifrågasatta åtgärden rusthållarne
att befrias från dem åliggande skyldigheter i afseende på vården
af beklädnads- och beväringspersedlarne, sadelmunderingen m. m.
Rusthållarnes skyldighet att hålla tältlags- och fortskaffningstross
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
för regementet fullgöres nu mera genom erläggande af en årlig s. k.
trosspassevolansafgift. Denna afgift har uppkommit på det sätt, att
Kongl. Maj:t och kronan enligt särskilda, genom nådiga resolutioner af
åren 1775, 1776 och 1778 faststälda aftal med vederbörande rusthållare
åtagit sig att både i freds- och krigstid för all framtid ombesörja anskaffandet,
underhållandet och fortskaffningen af rusthållsregementens
och eorpsers tross äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar och trosshästar,
fullt munderade, emot en för hvarje helt rusthåll utgående afgift,
till belopp i nuvarande myntslag af 3 kronor 75 öre i fredstid och
4 kronor 37 öre i krigstid vid de skånska kavalleriregementena, Vestgöta
regemente och Smålands grenadierbataljon, af 4 kronor 37 öre så
i fred som krig vid Andra Lifgrenadierregementet, och af 4 kronor 75
öre vid Lifregementets Dragon-, Husar- och Grenadiercorpser. Herr
Eric Olsson har föreslagit, att rusthållarne måtte befrias från erläggande
af denna afgift, men då berörde afgift redan sedan längre tid tillbaka
är för all framtid fixerad till ett visst belopp i penningar, och dess
utgörande följaktligen icke är förbundet med några af de olägenheter,
hvilka Utskottet ofvan anmärkt såsom förefintliga i fråga om de s. k.
ovissa besvären, kan Utskottet för sin del icke förorda bifall till motionärens
förslag.
Hvad åter angår rusthållarnes skyldighet att anskaffa och underhålla
häst, erkänner Utskottet villigt, att fullgörandet af detta besvär
är förbundet med sådana olägenheter för rusthållaren, att hvad Utskottet
ofvan yttrat om det ojemnt fördelade och obestämda i rustningsbördans
tryck derå eger full tillämplighet. Besväret växer med de stigande
hästprisen och de i följd af ökadt antal kommenderingar m. m.
stegrade fordringarne på hästen, och dess tyngd mångdubblas för rusthållaren,
om han, såsom med de tillfälligheter, för hvilka en tjenstehäst
är utsatt, lätteligen kan inträffa, nödgas inom loppet af en kortare tid
flere gånger remontera. Förgätas bör emellertid icke, att prestationen
af häst just utgör det för rusthållsinrättningen kännetecknande, och att
för den skull rusthållarens befriande derifrån svårligen torde kunna ifrågakomma
annat än i sammanhang med indelningsverkets upphäfvande och
införandet af en ny härorganisation, hvartill förslag dock nu icke
föreligger. Åtminstone synes Utskottet den af Herr Dahn i ofvan
åberopade motion anvisade utväg, eller statens öfvertagande af remonteringen
mot en viss årlig afgift af rusthållet, icke vara af beskaffenhet
att kunna vare sig ur statens eller rusthållarens synpunkt
godkännas. I och med det eganderätten till hästen öfvergår till staten,
kan det icke anses lämpligt och för en omsorgsfull skötsel af hästen
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
17
betryggande, att densamme fortfarande skall hos rusthållaren underhållas
och fodras. I alla händelser finge öfver rusthållarens sätt att
fullgöra detta sitt åliggande föras en sträng kontroll, hvilken komme
att medföra ej mindre för vederbörande befäl talrika och besvärliga inspektioner,
än äfven för rusthållaren obehag och må hända trakasserier,
fullt uppvägande dem, för hvilka han nu stundom förmenar sig vara från
befälets sida utsatt. Äfven anspråk på ersättning för vanvård af hästen
med deraf flytande vidlyftiga och kostsamma rättegångar torde ej uteblifva.
Mången rusthållare, som nu sjelf uppföder hästar för att vid
blifvande ledighet insätta dem för numret, torde ej heller med förändringen
finna sig tillfredsstäld.
Å andra sidan synes det Utskottet oförnekligt, att, derest ersättning
kunde beredas rusthållare för häst, som utan rusthållarens förvållande
under tjenstgöring störtar eller så skadas, att han för framtiden
blir obrukbar som tjenstehäst, rusthållaren derigenom skulle befrias
från en af de tyngsta och mest öfverklagade af de med rustningen
förenade bördor, utan att ändock staten deraf skulle tillskyndas synnerligen
afsevärd kostnad. Utskottet instämmer derföre i syftet af den
utaf Herr Eric Olsson i ämnet väckta motion, men anser sig dock i
frågans nuvarande skick icke böra tillstyrka Riksdagen att derom fatta
definitivt beslut. Innan medel för ändamålet beviljas — hvilket för öfrigt,
enligt Utskottets mening, bör ske, icke under formen af anslag
för bildande af en fond, utan genom uppförande i riksstaten af ett anslag,
från hvilket ersättningarna borde utbetalas — torde en närmare
utredning angående de förhållanden och vilkor, under hvilka ersättning
skulle utgå, böra eg a rum. I sådant afseende bör tagas under ompröfning,
huruvida liden skada skall till hela beloppet ersättas af staten
eller någon del deraf bäras af rusthållaren, huruvida skäl må vara
för handen att anlita de i många orter bildade hästförsäkringsbolagens
medverkan o. s. v., och likaså böra bestämda föreskrifter meddelas om
hvad, som med hästens tjenstgöring skall förstås, om kontroll derå, att
skadan är af rusthållaren oförvållad, om sättet för ersättningsbeloppets
bestämmande m. m., hvarom allt Utskottet saknar tillfälle att nu framlägga
förslag. Utskottet anser derföre, att Riksdagens åtgärd för närvarande
bör inskränkas till en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utreda den föreliggande frågan och derefter till nästkommande
Riksdag aflåta nådig proposition i ämnet.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1884. 4 Samt. 1 Äfd. 25 Höft.
3
18
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 33.
Sedan år 1858 har kronan fullständigt öfvertagit rotehållarnes
vid indelta armén beklädnadsskyldighet. Vid båtsmanshållet äro deremot
rust- och rotehållare fortfarande pligtiga att prestera båtsmannens beklädnadspersedlar,
likväl med rust- eller rotehållare!! lemnad rätt att
om beklädnadsbestyrets öfvertagande af kronan mot viss godtgörelse
träffa aftal. Enligt Kongl. kungörelsen den 22 December 1848 får nemligen
sådant aftal ingås beträffande den s. k. större beklädnaden, och
enligt Kongl. kungörelsen den 28 Maj 1867 angående kappsäcken och
de s. k. småpersedlarne (skjortor, strumpor och skor) mot en ersättningtill
kronan, som af rustningen årligen och af roteringen vid hvarje
uppfordring till års- eller sommartjenst eller sjökommendering utgöres
i fredstid med belopp, motsvarande fyra femtedelar af kostnaden efter
medeltalet af nästföregående tio års markegång i hvarje län för de
persedlar, från hvilkas utgörande rust- eller rotehållare befrias, men i
krigstid full ersättning efter markegång, på samma sätt beräknad. Samtliga
båtsmansnummer hafva ingått kontrakt om den större beklädnadens
öfvertagande af kronan. Deremot hade, enligt uppgift från Marinförvaltningen,
546 nummer vid båtsmanshållet vid 1883 års utgång
icke ingått kontrakt med kronan om anskaffning och underhåll af kappsäck
och småpersedlar.
Med fästadt afseende på den lättnad, som genom beklädnadsbestyrets
öfvertagande af kronan utan ersättning redan kommit rotehållarne
vid indelta armén till del, och de lindringar i rustningsbördan, som
genom Utskottets förslag om statens öfvertagande af beklädnads-, beväpnings-,
remtygs- och sadelmunderingspersedlarne skulle komma att.
beredas rusthållarne vid indelta armén, torde billigheten fordra, att någon
lättnad beredes jemväl rust- och rotehållare vid båtsmanshållet; och
synes, i öfverensstämmelse med hvad Herr Ola Andersson i motionen
N:o 59 föreslagit, sådan lättnad lämpligen kunna beredas genom rustoch
rotehållarnes befrielse från skyldigheten att hålla kappsäck och
småpersedlar. I sammanhang härmed, och då ett visst antal rusthåll i
Blekinge och Södra Möre, jemlikt Kongl. brefvet den 10 Maj 1872, för
lindring i fattigvårdstungan inom vederbörande kommuner få ställas på
vakans, torde, på sätt ock motionären föreslagit, en motsvarande lindring
böra beredas dessa rusthåll, hvilka när som helst kunna af Kongl.
Maj:t till uppsättning anbefallas och förty, såsom af 1877 års Särskilda
Utskott redan blifvit framhållet, strängt taget hvarken äro effektiva eller
vakanta, genom nedsättning med en tiondedel af deras årliga vakansafgifter.
____
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
19
Beträffande de anslag, som i händelse af bifall till Utskottets ofvan
framstälda förslag varda erforderliga, tillåter sig Utskottet anföra följande.
Med beräknande för rusthållarnes så kallade ovissa besvär af de
i Kammarrådet Andersons ofvan åberopade betänkande angifna värden,
eller för beklädnad 35 kronor, för remtyg 2 kronor, för beväpning 3
kronor och för sadelmundering 12 kronor, skulle sammanlagda värdet
å dessa besvär för hvarje rusthåll uppgå till 52 kronor. Då antalet rusthåll,
effektiva och vakanta, vid de beridna rusthållsregementena enligt
samma betänkande är 3,505, skulle sammanlagda värdet af de prestationer,
som dels omedelbart, dels, i fråga om de vakanta numren, efterhand,
skulle frångå staten, uppgå till 182,560 kronor. Med afseende
dels derå, att staten utan tvifvel varder i stånd att för lägre kostnad
än de enskilde anskaffa de ifrågavarande persedlarne, dels ock derå att
i nyss angifna antal rusthåll ingå 55 rusthåll, som fullgöra sin rustningsskyldighet
genom hingsthållning och redan nu äro befriade från
alla öfriga utgifter för rustningen (utom trosspassevolansafgiften), torde
emellertid anslaget för anskaffning af merberörda persedlar kunna sättas
till något lägre belopp än det ofvan beräknade årliga värdet å persedlarne
och lämpligen kunna bestämmas till 150,000 kronor. Anslaget lärer
böra erhålla karakteren af reservationsanslag och med afseende
derå, att rusthållarnes fortfarande åtnjutande af den föreslagna befrielsen
blifvit satt i beroende af anslagets fortsatta beviljande, såsom särskild^
ordinarie anslag uppföras å fjerde hufvudtiteln.
Då kronans öfvertagande af de nämnda persedlarne vid de afsutna
rusthållsregementena är beroende deraf, huruvida rusthållarne
vid dessa regementen förklara sig villiga att ingå på erläggandet af
den fordrade godtgörelsen, torde nyssberörda anslag icke för närvarande
behöfva sättas så högt, att detsamma äfven komme att innefatta ersättning
för de persedlar, som vid de afsutna regementena frånginge kronan,
helst, derest förändringen kommer till genomförande äfven vid dessa
regementen, kronan skulle eg a för ändamålet disponera de från rusthållen
inflytande afgifterna.
Enligt inhemtade upplysningar erlades under år 1883 för de båtsmansnummer,
som med kronan ingått aftal om kappsäckens och de
så kallade småpersedlarnes anskaffande en godtgörelse af sammanlagdt
23,431 kronor 50 öre, deraf på indelningen belöpte 10,943 kronor 56
öre och på roteringen 12,487 kronor 94 öre, hvarjemte, såsom ofvan
blifvit nämndt, 546 nummer fortfarande prestera berörda persedlar in
natura. Med afseende dels derå, att den för indelningen uppgifna siffra.
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
icke utvisar hela det belopp, som kan affordras de rusthåll, hvilka med
kronan afslutat kontrakt, enär en del af dessa rusthåll tillhöra det antal
(vid 1883 års slut 1,038), som på grund af 1872 års Kongl. bref tills
vidare äro vakanta, dels ock derå, att ersättningen erlägges af rustningen
hvarje år, men för roteringen allenast hvart tredje år, torde någon
medeltalsberäkning angående det belopp, som i sådan ersättning på
hvarje båtsmansnummer belöper, svårligen kunna grundas på nyss anförda
siffror. Enligt den vid komiténs för utredning af frågan om lindring
i båtsmanshållet den 10 December 1870 afgifna underdåniga utlåtande
fogade tabell, bil. 17, utgjordes emellertid vid nämnda tidpunkt
ifrågavarande ersättning vid rustningen i Blekinge med 9 kronor 26
öre och i Södra Möre med 7 kronor 3 öre, allt årligen, samt vid roteringen
med belopp varierande mellan 2 kronor 83 öre samt 4 kronor
43 öre per år räknadt. Under antagande att, till följd af stigande markegångspris,
nämnda värden sedan år 1870 ökats för rustningen till
respektive 11 och 9 kronor samt för roteringen till i medeltal 4 kronor,
skulle hela värdet af den ifrågavarande prestationen kunna beräknas
till 37,600 kronor, eller i rundt tal 40,000 kronor, hvilket sistnämnda belopp
Utskottet anser böra såsom särskildt reservationsanslag å ordinarie
stat under riksstatens femte hufvudtitel för bekostande af båtsmäns
kappsäck och småpersedlar uppföras.
För beredande af den af Utskottet förordade lättnaden af tio
procent i rustnings- och roteringsbesvären torde böra å ordinarie stat
under fjerde och femte hufvudtitlarne uppföras särskilda förslagsanslag,
motsvarande ungefärligen en tiondedel af det beräknade värdet å rustnings-
och roteringsbesvären (jfr. bilagorna Inkomstberäkningen och
Nionde hufvudtiteln till Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets
tillstånd och behof vid 1883 års riksdag) eller å fjerde hufvudtiteln ett
belopp af 475,000 kronor och å femte hufvudtiteln ett belopp af 75,000
kronor.
Slutligen har Utskottet bort erinra, att vid bestämmande af de
värden å prestationerna vid rusthåll och rotar, efter hvilka lättnaden
skall beräknas, de af 1883 års Särskilda Utskott beräknade värden
blifvit, med tillämpning af de här ofvan angifna värdebestämmelser å
de s. k. ovissa besvären vid rusthållet samt å kappsäcken och småpersedlarne
vid båtsmanshållet och med iakttagande att förstnämnda
värden bort bestämmas till jemna tiotal, minskade vid det berustade
kavalleriet med 50 kronor, och vid båtsmansindelningen med 10 kronor,
hvaremot vid båtsmansroteringen någon minskning icke ansetts böra
ega rum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
ai
W 1
På grund af hvad Utskottet i fråga om rustnings- och roteringsbesvären
anfört, hemställer Utskottet:
B.
l:o) att för beredande från och med början afår
1885 åt rust- och rotehållare af eu lättnad i rustningsoch
rote ringsbesvären, motsvarande 10 procent af besvärens
värde, måtte å ordinarie stat under riksstatens
fjerde och femte hufvudtitlar uppföras särskilda förslagsanslag
till belopp, å den förra hufvudtiteln af
475,000 kronor och å den senare af 75,000 kronor;
börande i fråga om understödets utbetalande iakttagas:
att prestationerna för hvarje rusthåll eller rote
bestämmas regemente-, corps- och, vid båtsmanshållet,
kompanivis till nedannämnda värden:
vid berustade kavalleriet:
för Lifregementets dragoncorps.....................IggQ kronor
» Lifregementets husarcorps......................../ 1
)) Smålands husarregemente........................ 320 »
» Skånska husarregementet .......................^300 »
» Skånska dragon- d:o ........................f
vid berustade infanteriet:
för Lifregementets grenadiercorps...............1320 })
» Vestgöta regemente....................................\
» Andra Lifgrenadierregementet ............... 310 »
» Smålands grenadierbataljon..................... 300 »
vid roterade kavalleriet:
för Jemtlands hästjägarecorps (för dubbel
rote).
.............................................................. 300 »
vid roterade infanteriet:
för Första Lifgrenadierregementet.......
» Uplands regemente...............................
» Vestgöta Dals » ...............................
22
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.
för
Skaraborgs regemente .............................
170 kronor,
»
Nerikes » .......................................
»
Vermlands » .......................................
Keo
»
»
Vestmanlands » .......................................
»
Jönköpings » .......................................
150
)>
»
Kronobergs » .......................................
»
Kalmar » .......................................
Dalregementet .......................................
150
»
»
Bohusläns regemente .................................
»
Helsinge » .................................
)>
Elfsborgs » .................................
140
y>
)>
Vesterbottens fältjägarecorps..................
150
r>
))
Södermanlands regemente........................
»
Jemtlands fältjägarecorps ........................
))
Norra skånska infanteriregementet ......
130
»
)>
Södra skånska » ......
»
Norrbottens fältjägarecorps .....................
vid berustade båtsmanshållet:
för
Blekinge l:a—6:e kompani .....................
110
y>
y>
Södra Möre l:a—3:e » .....................
100
vid roterade båtsmanshållet:
för
Tjusts kompani.............................................
»
Gotlands l:a och 2:a .................................
»
Södermanlands l:a och 2:a .....................
»
Södra Roslags l:a och 2:a........................
130
»
»
Norra » l:a och 2:a........................
»
Andra Norrlands l:a och 2:a..................
»
öfriga båtsmanskompanier........................
120
»
»
frälserot-eringen i Blekinge och Södra
Möre...............................................................
130
v
utsockne frälsehemman i Halland (half
vakansafgift) .............................................
60
» ;
att till grund för beräkningen af det understöd,
som bestås hvarje rusthåll eller rote, skola läggas
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 33.
23
ofvannämnda värden, med undantag för med ordinarie
rotering-, till hälften emot annan roterad jord,
belagda hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagen,
hvilka hemmans roteringsskyldighet för hvarje
rote skall bestämmas till hälften af ofvannämnda medelvärde
för det regemente, till hvilket de äro indelade
eller inom hvars stånd de äro belägna;
att understöd icke bestås
a) sådana vakanta rusthåll och rotar, hvilkas vakansafgifter
jemte öfriga prestationer icke uppgå till
åttio procent af ofvan angifna medelvärde för det
regemente, corps eller kompani, hvartill de höra;
b) soldatrotarne inom Särna, Idre och Hede byalag
i Kopparbergs län, båtsmansrotarne på Visingsö
samt de nio båtsmansrustliåll i Kalmar län, för hvilka
presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägger
vakansafgift, äfvensom städernas båtsmanshåll;
att till öfriga rusthåll och rotar skall utbetalas
ett årligt understöd, som för rotar, hvilka icke åtnjuta
understöd af statsmedel, bestämmes till tio procent af
ofvannämnda medelvärden, men för rusthåll och sådana
rotar, som åtnjuta understöd af statsmedel, till
10 procent af det belopp, hvarmed ofvan upptagna
medelvärde öfverstiger värdet af det för rustningen
eller roteringen åtnjutna understöd, hvarom i nästföljande
punkt säges;
att de till statsverket indragna ränte- och tiondeanslag
äfvensom sådana afskrifna räntor, för hvilka
ersättning till rusthåll och rotar nu utbetalas efter årlig
medelmarkegång, skola omsättas till penningar efter
medeltalet af 1873—1882 årens medelmarkegångspris,
och skall beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning
å spanmålen, beräknad till 8 öre kubikfoten
för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för hafre, för
hvarje rusthåll eller rote sammanföras med det till
rusthållet eller roten eljest från statsverket utgående
penningeanslag; samt
att de ytterligare bestämmelser, som för utbetal
-
24
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
ningen af detta understöd kunna finnas erforderliga,
må af Kongl. Maj:t meddelas;
2:o) att å ordinarie stat under fjerde hufvudtiteln
måtte uppföras ett reservationsanslag å 150,000 kronor
i och för statsverkets öfvertagande från och med
år 1885 af den rusthållarne vid ej mindre det berustade
kavalleriet än äfven det berustade infanteriet
åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar,
under vilkor, att staten samtidigt
erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rusthållarne
anskaffade, motsvarande persedlar; att den
rusthållarne beredda lindring kommer att fortfara endast
så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande
statsanslag af Riksdagen anvisas; samt att, hvad
det berustade infanteriet beträffar, af hvarje rusthållsnummer
till statsverket erlägges en årlig ersättning för
besvärets upphörande af 40 kronor, hvilken må af
Kongl. Maj:t för det med besväret afsedda ändamål
disponeras;
3:o) att å ordinarie stat under femte hufvudtiteln
måtte uppföras ett reservationsanslag å 40,000 kronor
i och för statsverkets öfvertagande från och med år
1885 af den rust- och rotehållare vid båtsmanshållet
åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla de
till båtsmansbeklädnaden hörande s. k. småpersedlarne
samt kappsäcken, under vilkor, att staten samtidigt
erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rusteller
rotehållare anskaffade motsvarande persedlar,
och att den rust- och rotehållarne beredda lindring
kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda
åliggandet motsvarande statsanslag af Riksdagen anvisas;
samt
att i sammanhang dermed den för rusthåll inom
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län,
hvilka på grund af Kongl. brefvet den 10 Maj 1872
äro eller blifva vakanta, utgående årliga vakansafgift
må från och med år 1885 med en tiondedel minskas ;
4:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t. täcktes låta utreda, under
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
25
hvilka vilkor ersättning må kunna rusthållare beredas
för nummerhäst, som under tjenstgöring störtar eller
så skadas, att han för framtiden blifver såsom tjenstehäst
obrukbar, samt derefter för nästkommande Riksdag
framlägga förslag i ämnet;
5:o) att de af Herrar C. A. Larsson, Eric Olsson,
J. Andersson, Rundbäck, L. J. Larsson och Dahn
väckta motioner, så vidt de afse rustnings- och roteringsbesvären,
icke, i vidsträcktare mån än ofvan blifvit.
sagdt, måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Mars 1884.
På Stats-Utskottets vägnar:
Gustaf Sparre.
Reservationer:
vid A (angående grundskatterna):
af Herrar Grefve G. Sparre, Ti. Montgomery-Cederhielm, L. V. S. Lothigius,
Friherre G. Tamm och B. Törnebladh, hvilka ansågo, att Utskottets
utlåtande i denna del bort ega följande lydelse:
»Hvad beträffar nu ifrågavarande förslag, hvilka samtliga åsyfta
åtgärder, gående ut på ett mer eller mindre fullständigt afskaffande af
grundskatterna, vill Utskottet erinra derom, att Riksdagen redan i underdånig
skrifvelse den 24 Maj 1873, med framhållande af önskvärdheten
ej mindre af grundskatternas samt rustnings- och rotelingsbesvärens afskrifning
än äfven af den indelta arméns ersättande med en på en utsträcktare
tillämpning af den allmänna värnpligten grundad organisation
af landets försvarsväsen, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes, under förutBih.
till Bikid. Frot. 1884. 4 Sami. 1 Aj‘d. 25 Käft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
sättning att en sådan härordning blefve af Konung och Riksdag antagen,
i sammanhang med förslag dertill, i nåder föreslå stadganden, genom
hvilka, efter en måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej mindre
rustnings- och roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komme
att efter hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna
upphöra, mot det all jordbruksfastighet åsättes bevillning efter
samma grunder som all annan fastighet. Den af Riksdagen sålunda
uttalade åsigt om önskvärdheten af grundskatternas afskaffande hvilar
dock på förutsättningen af ett samtidigt tillfredsställande ordnande af
landets försvarsväsen, hvarom förslag dock nu ej föreligger; och då
derjemte med frågan om grundskatternas afskaffande sammanhänga
frågor om vidare gående förändringar i hela vårt skattesystem, hvilka
förändringar nu ej heller till afgörande föreligga, anser Utskottet förslag
i dessa frågor först böra afvaktas, innan åtgärder i den af motionärerna
antydda syftning vidtagas; hemställande Utskottet fördenskull,
att de af Herrar Biesert, G. A. Larsson, A. P.
Danielson m. fl. samt J. Andersson väckta, här ofvan
omförmälda motioner, i hvad de afse grundskatterna,
icke må af Riksdagen bifallas.»
af Herr L. M. Norden felt;
af Herr C. E. Casparsson, med hvilken Friherre H. M. Palmstierna
instämde:
»Om jag ock ej kunnat biträda de förslag till grundskatternas
partiella eller fullständiga afskrifning, som blifvit framstälda, så anser
jag dock frågan om jordbeskattningens ordnande på ett för staten och
för de skattskyldige tillfredsställande sätt vara allt för vigtig för att
ej kräfva en snar lösning. Enligt min uppfattning, stödd ej blott på
de senast förflutna 11 årens erfarenhet inom vårt eget land, utan äfven
på hvad förhållandena i andra land i detta afseende gifvit vid handen,
förer den hittills beträdda vägen ej till målet. Intet civiliseradt land
har, så vidt jag känner, kunnat undvara en grundskatt på den fasta
förmögenheten; och der en sådan blifvit en gång pålagd är det, med
ett enda undantag, exempellöst att den åter blifvit borttagen. I Norge
har visserligen aflösning medgifvits af den del af grundskatten, som
motsvarar jordeboksränta!! i Sverige — ehuru detta medgifvande synes
blifvit föga begagnadt — hvarjemte successiv afskrifning å den återstående
delen af grundskatten blifvit vilkorligt beviljad. Men i Norge är
dels jordbruksnäringen af mera underordnad betydelse såsom inkomst
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
27
källa för staten, dels är den på jorden hvilande grundskatten icke legalt
upphäfd, utan dess utgörande blott tills vidare suspenderadt; hvarjemte
i grundskattens ställe trädt ett nytt skattesystem, grundande
statens inkomster hufvudsakligen på tullintrader samt bränvins-, maltoch
stämpelafgifter.
Med detta undantag äro grundskatterna eljest öfverallt bibehållna.
1 sjelfva det rika England, der man lika som i Norge medgifvit grundskattens
aflösning, men till dess fulla värde, upptogs ännu i budgeten
för finansåret 1876—77 inkomsten af grundskatten till öfver 1,000,000
£ St. eller till omkring Go-del af samtliga statsinkomsterna.
I Frankrike, i Österrike, i Preussen och öfriga tyska stater samt i
Danmark har man deremot med omsigt och framtidsblick sökt afhjelpa
den ojemnhet i jordbeskattningen, som dels från början förefunnits, dels
under tidernas lopp uppkommit, genom reglering och borttagande af
de befintliga missförhållandena. Föredömet särskildt från Preussen
och Danmark, der den förut skattefria jorden blifvit mot skäligt vederlag
belagd med grundskatt, är med hänseende till våra, i flera fall likartade
förhållanden, ganska beaktansvärdt. Denna i Europas kulturländer
med framgång anlitade utväg att genom utjemning af bördan
lösa »grundskattefrågan» har hos oss hittills ej vunnit afseende. Både
den äldre grundskattekomitén från år 1864 och den senaste skattekomitén
har, ehuru på mycket lätta skäl, såsom outförbar stämplat denna
i ofvan uppräknade stater genomförda metod för den grannlaga frågans
lösning. Och medgifvas måste, att, om verkligen en ny fullständig uppmätning
och uppskattning af all jord i riket vore för ändamålet nödvändig,
de mot en dylik utjemning framstälda betänkligheterna kunde
vara beaktansvärda. Men hos oss äro, för vidtagandet af en i denna
riktning gående åtgärd, redan betydliga förarbeten undangjorda, i hvilket
afseende må erinras om det till afslutning sig närmande skiftes- och
afvittringsverket, de jordbruksstatistiska arbetena, bevillnings- och taxeringskomitéernas
utredningar, det pågående ekonomiska kartverket samt
de socknevis företagna prestlöneregleringarne, hvilka arbetens med hvarandra
jemförda resultat bör kunna lemna en god vägledning för bedömandet
af jordens värde och skatteförmåga.
I det bekanta arbetet »Om beskattningens grunder i Sverige» framstälde
redan år 1832 författaren, Grefve M. Björnstjerna, tanken att,
med den då begagnade mycket ofullständiga och bristfälliga uppskattningsmetoden
lägga taxeringsvärdet till grund för den skattejemkning,
som han ansåg böra föregå en af honom föreslagen afskrifning af de
på jorden hvilande skatterna, och de sedan dess mycket förbättrade
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
metoderna för uppskattandet af jordfastighets rätta värde med deraf
följande säkrare resultat synas bereda möjlighet att numera kunna utfinna
ett så tillförlitligt taxeringsvärde, att en grundskattereglering skulle
kunna derpå byggas.
Den nuvarande grundskatten, beräknad i jemnadt tal till 6,000,000
kronor, utgör blott 2,74 kronor per mille af den svenska jordens år 1882
till 2,187,563,000 kronor uppskattade taxeringsvärde. Då man antagit
att en skatt, som icke öfverstiger en half procent af taxeringsvärdet,
ej kan anses för den dermed belagda jorden medföra någon nämnvärd
tunga; och då den nuvarande grundskatten, lika fördelad på all jord,
skulle utgöra blott något öfver en fjerdedels procent af den svenska
jordens taxeringsvärde, så kan jag vid sådant förhållande ej finna något
giltigt skäl att nu besluta en afskrifning af grundskatterna. Deremot
utgör deras ojemna fördelning, och särskildt den omständigheten, att
en del jord är derifrån alldeles befriad, ett, som mig synes, talande skäl
för en reglering af de under seklernas lopp uppkomna missförhållandena.
Och för en sådan reglering, så vidt den afser skattejorden, kan till
stöd åberopas historisk häfd.
Uppå allmogens anförda besvär, »huruledes deras hemman, de åbo
och sitta uppå, äre med ringa ägor och utrymme försedde, dock likväl
proportionaliter emot andra hemman högre skattlagde, än de mägte
göra skäl före», resolverade nemligen Kongl. Maj:t år 1644: »Hennes
Kongl. Maj:t häfver på desse allmogens in komne besvär och klagan sig
tillförene nådigst förklarat, att vela uti alle Landsändar och provinser i
Riket en allmän revision och jordrefning anställa låta, hvarigenom slika
och flera besvär skäligen afhjelpas kunde, hvilket ock länge sedan hade
blifvit efterkommet, der H. K. Maj:t med andre Rikets högviktige värf
och ärenden icke hade varit öfverhopadt och belastadt. Icke dess mindre
vill H. K. Maj:t, sin förrige nådige förklaring till följe, bära der
sorg och åhåga före, att bemälde revision med forderligaste, som ske
kan, må inrättas och i verket ställas».
Den utlofvade revisionen kom likväl icke till stånd; men att löftet
ännu efter 75 års förlopp fortfarande ansågs bindande framgår bland
annat af Kongl. Maj:ts resolution på allmogens besvär år 1719. »Kongl.
Maj:t finner», säges det uti nämnda resolution, »att denna klagan af
allmogen på åtskilliga Riksdagar tillförene är förd vorden, och jemväl
uppå 1644 års Riksdag vara beslutit, att uti alla landsändar och provinser
i Riket en allmän revision och jordrefning skulle anställas. Och
såsom Kongl. Maj:t pröfvar äfven ett slikt allmänt refvande på många
orter och derefter inrättad ny skattläggning vara nödig och billig, em-e
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33.
29
dan den ene af Kong!. Maj:ts trogne undersåtare af allmogen icke bör
besväras med svårare börda framför den andre, utan hvar och en draga
lasten efter hemmanens och egornas beskaffenhet; alltså vill Kong], Maj:t
i nåder vara betänkt, att en sådan revision och refning anställes, så
snart som det sig göra låter. Men emellertid, och till dess en sådan
Refning och Skattläggning ske kan, hvartill mycken tid erfordras, så
kan Kongl. Maj:t i det, som härtills varit, ej göra någon ändring.»
Af det här anförda synes framgå, att en revision af jordbeskattningen
med deraf följande ny refning och skattläggning redan på 1600- och 1700-talet ansetts af förhållandena påkallad, ehuru de oroliga tiderna
då förhindrade sakens utförande. Den i dessa Kongl. resolutioner
uttalade grundtanken återfinnes emellertid fullständigt utvecklad och
fullföljd i de grundskatteregler ingår, som under detta århundrade blifvit i
flere andra stater genomförda. Att ett sådant sätt att lösa grundskattefrågan
icke medför alltför stora svårigheter, och att det tillgodoser
samhällets, d. v. s. allas rätt, visar dessa staters föredöme, öfvertygad
att grundskatternas afskaffande vore ett finansielt, politiskt och socialt
missgrepp, men att deremot deras utlemnande genom en rättvis och omsigtsfull
skattereglering vore en åtgärd, som, på samma gång den afväpnade
ett berättigadt missnöje, skulle bättre än den nuvarande jordbeskattningen
kunna tillgodose samhällets kraf under möjligen inträffande
olyckstider, har jag velat reservationsvis anmäla min afvikande mening
både från deras, som i jordbruksnäringens namn påyrka grundskatternas
fullständiga afskaffande, och från deras, som i dessa skatters orubbade
bibehållande vilja bevara ett bytesmedel för erhållandet af ett
betryggadt försvar.
Med stöd af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jas: vördsamt
hemställa,
att de af Herrar Biesert, C. A. Larsson, A. P. Danielson
m. fl. samt J. Andersson väckta motioner, i
hvad de afse grundskatterna, icke må af Riksdagen
bifallas».
af Herrar Ola Bosson Olsson, Nils Petersson och J. E. Johansson, med
hvilka Herrar Ola Andersson och Sven Nilsson instämde:
»Då det inom inkomstafdelningen uppgjorda förslag till motivering
till punkten A mera öfverensstämmer med de skäl, som för oss bestämt
vårt tillstyrkande till motionen, hafva vi här velat såsom vår motivering
upptaga nämnda förslag, så lydande:
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
Hvad först beträffar de af Herrar Biesert, C. A. Larsson och
J. Andersson i Häckenäs väckta förslag, hvilka samtliga åsyfta ett fullständigt
afskaffande af grundskatterna, vill Utskottet erinra derom, att
Riksdagen redan i underdånig skrifvelse dun 24 Maj 1873, med framhållande
af önskvärdheten ej mindre af grundskatternas samt rustningsoch
roteringsbesvärens afskrifning än äfven af den indelta arméns ersättande
med en på en utsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten
grundad organisation af landets försvarsväsen, anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes, under förutsättning att en sådan härordning blefve af
Konung och Riksdag antagen, i sammanhang med förslag dertill, i nåder
föreslå stadganden, genom hvilka, efter en måttstock af tre procent årlig
afskrifning, ej mindre rustnings- och roteringsbesvären med deraf
härflytande kostnader komme att efter hand minskas och slutligen försvinna,
än äfven grundskatterna upphöra, mot det att jordbruksfastighet
åsättes bevillning efter samma grunder, som gälla för all annan fastighet.
Den af Riksdagen sålunda uttalade åsigt om önskvärdheten af
grundskatternas afskaffande har jemväl vunnit Kongl. Maj:ts godkännande.
Det härordningsförslag, som af Kongl. Maj:t förelädes 1875 års Riksdag,
var afsedt att bringas till verkställighet först sedan frågan om grundskatterna
blifvit afgjord, och då Kongl. Maj:t, efter det förslag till grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af Riksdagen angifna måttstock
blifvit på nådig befallning uppgjordt af Kammarrådet A. Anderson,
afgaf förslag till 1877 års Riksdag om utsträckning af de värnpligtiges
öfningstid, och till 1883 års Riksdag till ny härordning, föreslog Kongl.
Maj:t i sammanhang dermed vid förra tillfället en partiel afskrifning af
grundskatterna och vissa lättnader i rustnings- och roteringsbesvären,
och vid det senare tillfället åtgärder, åsyftande fullständig afskrifning
af nämnda skatter och besvär. Väl ledde intet af nu omförmälda förslag
till det åsjfftade målet, men Utskottet är förvissadt, att, då Kongl.
Maj:t finner tiden vara inne att förelägga Riksdagen förslag till ny härordning,
Kong]. Maj:t icke lärer underlåta att samtidigt föreslå Riksdagen
fullständig afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och
roteringsbesvären. Vid sådant förhållande, och då Utskottet på grund
af det anförda anser sig kunna hos båda statsmakterna förutsätta full
enighet beträffande önskvärdheten af berörda skatters och besvärs afskaffande,
kan Utskottet icke inse behöfligheten af att, på sätt Herr
J. Andersson föreslagit, i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om förslag till grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning. Ej heller kan Utskottet finna, att giltiga skäl blifvit an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
31
förda för frångående af de grunder för afskrifningens verkställande,
som i öfverensstämmelse med de i 1873 års ofvanberörda skrifvelse af
Riksdagen uttalade åsigter blifvit af Kammarrådet Anderson utarbetade
och derefter till sina hufvudsakliga drag godkänts så väl af Kongl.
Maj:t i dess till sistlidet års Riksdag aflåtna proposition i ämnet, som
af de för hithörande frågors behandling af Riksdagen åren 1878 och
1883 tillsatta Särskilda Utskott, hvarföre Utskottet finner sig icke kunna
förorda bifall till de af Herrar Biesert och C. A. Larsson framstälda
förslag till grundskatternas afskaffande.
Om sålunda Utskottet icke för närvarande funnit åtgärder böra
vidtagas i och för ett fullständigt afskaffande af grundskatterna, har
Utskottet dock uti den af Herrar A. P. Danielson m. fl. väckta motion
funnit anledning att taga under öfvervägande frågan, huruvida icke
skäl må förefinnas att- redan nu medgifva de grundskatteskyldige någon
lindring i deras skattskyldighet. På detta sätt uppstäld innebär frågan
icke en lösning af spörsmålet om vårt skattesystems omgestaltning
genom grundskatternas uteslutning ur detsamma och deras ersättande
med andra skatter, utan allenast ett afgörande, å ena sidan, huruvida
statsverkets närvarande ställning är sådan, att någon mera afsevärd
skattenedsättning må kunna ega rum, och, å andra sidan, huruvida
grundskatterna äro af den beskaffenhet, att särskildt å dem eftergift är
af behofvet påkallad. I afseende på den senare delen af frågan torde
Utskottet icke behöfva yttra många ord. De grunder, som tala för
grundskatternas olämplighet, hafva så ofta i tal och skrift blifvit framstälda,
att Utskottet ej anser sig behöfva åter upprepa desamma, och
det så mycket mindre, som önskvärdheten af dessa skatters fullständiga
afskaffande, enligt hvad Utskottet ofvan framhållit, redan blifvit af
Konung och Riksdag erkänd. Detta erkännande innebär i Utskottets
ögon tillräcklig bevisning för behöfligheten deraf, att, under afvaktan
på möjligheten af grundskatternas fullständiga afskaffande, åt de skattskyldige
beredes den lindring, som må vara förenlig med statsverkets
anspråk på erforderliga inkomster. Och då statsverkets nuvarande
ställning är så gynsarn, att, enligt hvad Kongl. Maj:ts till innevarande
Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof
utvisar, å statsregleringarne för åren 1882 och 1883 uppkommit ett
öfverskott af sammanlagdt omkring lOVa millioner kronor, vill det synas
Utskottet otvifvelaktigt, att, äfven om den af Kongl. Maj:t föreslagna
nedsättning i tullen å kaffe tages i beräkning, statsverkets tillgångar
skola medgifva någon nedsättning i grundskattebördan; och torde denna
32
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 33.
nedsättning lämpligen, på sätt motionärerne föreslagit, kunna bestämmas
till tio procent af grundskattens belopp.
Då Utskottet sålunda haft att upprätta förslag till bestämmelser
rörande verkställigheten af nämnda afskrifning, har Utskottet, i fråga
om de slag af grundskatt, som borde ifrågakomma till afskrifning, anslutit
sig till det förslag i ämnet, som af Särskilda Utskottet vid 1883
års riksdag framstäldes, dock att, enär presternas utlagor endast till
en mindre del af sitt belopp, eller de s. k, boskapspenningarne, äro
att hänföra till grundskatt i egentlig mening, afskrifning å desamma
icke för närvarande ansetts böra ega rum.»
vid B (angående rustnings- och roteringsbesvären):
af Herrar Grefve G. Sparre, L. V. S. Lothigius, Friherre G. Tamm,
11. Törnébladh, B. Biiäf och A. Koch, hvilka yrkade afslag å punkten l:o;
af Herrar Friherre TI. M. Palmstierna och C. E. Casparsson, hvilka
ansågo, att Utskottets utlåtande i denna del bort ega följande lydelse:
»Bland de väckta förslagen om beredande af lättnader i rustningsoch
roteringsbesvären innefattar det af Herrar A. P. Danielson m. fl. i
motionen N:o 13 framstälda om en lättnad motsvarande 10 procent af
nämnda besvärs värde i sjelfva verket en partiel afskrifning af rustnings-
och roteringsbesvären. Vid sådant förhållande, och då Utskottet
icke kunnat tillstyrka motionärernes förslag om en partiel afskrifning
al grundskatterna, finner sig Utskottet äfven förhindradt att förorda
bifall till motionärernas förslag uti föreliggande hänseende.
Då Utskottet icke för närvarande finner sig kunna tillstyrka vidtagandet
af åtgärder i och för en, vare sig fullständig eller partiel, afskrifning
af rustnings- och roteringsbesvären, har erfarenhetens vittnesbörd
om de svårigheter, som hittills varit förbundna med lösningen
af de vidtomfattande härordnings- och skattefrågorna, varit det härtill
bestämmande skälet. Då Utskottet således icke kunnat förbise möjligheten
deraf, att tidpunkten för frågornas lösning måhända icke vore att
inom den närmaste framtiden förvänta, och då indelningsverkets fortbestånd
under en till äfventyrs icke så alldeles kort tid sålunda är en eventualitet,
som icke bör lemnas ur sigte, har Utskottet uti flere af de till Utskottets
behandling hänskjutna motioner funnit anledning att taga under öfvervägande,
huruvida icke, äfven utan rubbning af sjelfva grunderna för
indelningsverket, vissa af de med detsamma förbundna, allmännast öfverklagade
olägenheterna stode att undanrödja.
33
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
I första rummet har Utskottet dervid liaft att fästa sin uppmärksamhet
vid de af Herrar J. Rundbäck och L. J. Larsson framstälda förslag,
åsyftande dels en reglering, dels en fixering af rustnings- och rotenngsbesvären
i deras helhet. Oförnekligt torde vara, att bland de orsaker,
som kraftigast medverka till, att indelningsverkets bördor för rust- och
rotehållarne kännas tryckande och orättvisa, äro att räkna dels den
omständighet, att de med besvären förenade prestationer i många tall
äro till omfånget så obestämda, att vid deras utkräfvande af rust- eller
rotehållaren obehag af mångahanda slag vållas denne, dels ock den, att
med stigande arbetslöner och varupris besvärens tyngd ar för ar stiger.
En reglering af dessa besvär, hvarigenom gränserna för rust- och rotehållarnes
prestationer noga bestämdes, och en fixering af prestationerna
till vissa belopp, hvarutöfver staten iklädde sig alla erforderliga uppoffringar
skulle icke allenast medföra eu väsentlig lättnad för rust-eller
rotehållaren, som dymedelst komrae i åtnjutande af samma förmån,
som redan kommit grundskattegifvarne till del, eller att han, i stället
för ett obestämdt och ständigt stigande onus, finge att rakna med en
till beloppet noga bestämd och oföränderlig skattebörda, än äfven medföra
den fördel för staten, att denne, utan att behöfva befara att hos rustoch
rotehållarne framkalla berättigadt missnöje, kunde af indelningsverkets
tillgångar draga all den nytta, som förhållandena medgifva. Med fästadt
afseende på den tillökning i rustnings- och roteringskostnaden, som
vållats rust- och rotehållarne af den under senare år inträffade betydliga
stegring i arbetslöner och varupris, borde derjemte, enligt Utskottets
tanke, regleringen och fixeringen ega rum efter så billiga grunder, att
derigenom, jemväl utöfver den lättnad, som uti sjelfva åtgärden, såsom
sådan, innefattas, någon ytterligare lindring rust- och rotehållarne bereddes.
Utskottet, som för närvarande saknar tillfälle att förelägga
Riksdagen bestämdt förslag i nu antydda syftning, föreställei sig dock,
att. med de betydliga förarbeten, som i detta afseende förefinnas, utarbetandet
af ett sådant förslag icke skall för Kongl. Maj:t vara förbundet
med större svårighet. Då Utskottet derföre, lika med motioriarerne,
ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla
om framläggande för nästa Riksdag af förslag till reglering och fixeimg
af rustnings- och roteringsbesvären, har Utskottet emellertid, under
öfvertygelse att det åsyftade ändamålet bäst_ främjas dermed att Kongl.
Makt lemnas fria händer attJ taga frågan i hela dess vidd under ali
sidigt ompröfvande, funnit sig icke böra ingå i närmare pröfning af ae
särskilda grunder för regleringens verkställande, hvilka nnnas i Herr
Rundbäcks motion angifna. Likaså, och då beliofvet af anslag för den
Bih. till Biksd. Prof. 1884. 4 Sami. 1 Aid. 23 Käft. O
34
Stals- Utskottets Utlåtande N:o 33.
ifrågasatta regleringens genomförande icke lärer kunna af Riksdagen
pröfvas förr än grunderna för regleringen blifvit af Riksdagen faststälda,
kan Utskottet icke biträda motionärens förslag om afsättande redan nu
af en viss summa för ifrågavarande ändamål.
Ehuru en fullständig reglering af rustnings- och roteringsbesvären
icke för närvarande torde kunna varda föremål för definitivt beslut från
Riksdagens sida, föreligga dock rörande vissa delar af nämnda besvär,
nemligen rusthållsinrättningen och båtsmanshållet, förslag till lättnaders
beredande, hvilka, ehuru gående i samma rigtning med ofvan omförmälda
förslag och alltså utgörande en del af den ifrågasatta regleringsåtgärden,
likväl, med afseende å ej mindre de med lättnadernas genomförande
förbundna ringare svårigheter, än äfven å de särdeles talande
skäl, som för deras beredande förefinnas, lämpligen synas, såsom förberedelser
för den mera omfattande åtgärden, redan nu böra af Riksdagen
definitivt pröfvas.
Hvad rustningsbesväret beträffar o. s. v. (lika med sid. 10—18)
årliga vakansafgifter.
I fråga om den tidpunkt, från och med hvilken statsverket skulle
komma att öfvertaga rusthållarnes vid berustade kavalleriet och infanteriet
åliggande att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar, äfvensom rust- och
rotehållarnes vid båtsmanshållet åliggande att anskaffa och underhålla
kappsäck och småpersedlar, förekommer, att då, enligt Utskottets tanke,
ifrågavarande åtgärder allenast borde utgöra förberedelser för en mera
omfattande reglering af rustnings- och roteringsbesvären, och följaktligen
beslut derom fattas endast i sammanhang med beslut om aflåtande af
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj: t med anhållan om framläggande
för nästa Riksdag af förslag till fullständig reglering och fixering
af nämnda besvär, och dä den åtgärd, som med anledning af ett sådant
förslag kunde komma att af Riksdagen beslutas, komme att träda
i tillämpning tidigast med år 1886, Utskottet funnit statsverkets öfvertagande
af ofvannämnda prestationer jemväl böra ega rum först från
och med sistnämnda år. Vid sådant förhållande har Utskottet icke för
närvarande haft af nöden att uppgifva beloppet af de anslag, hvilkas
uppförande i riksstaten komme att varda en följd af det nämnda öfvertagandet.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
35
På grund af hvad Utskottet i fråga om rustnings- och roteringsbesvären
anfört, hemställer Utskottet:
l:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kong!. Maj:t ville till näst instundande
Riksdag inkomma med förslag till sådan reglering af
indelningsverket, att, å ena sidan, rustnings- och
roteringsbördan lindras och, så vidt möjligt är, till beloppet
fixeras, och å andra sidan institutionen göres
så lämplig för sitt militära ändamål, som förhållandena
och indelningsverkets befintliga tillgångar kunna medgifva;
2:6)
att Riksdagen, i sammanhang med och såsom
förberedande åtgärder till den i föregående punkt
ifrågasatta reglering, måtte för sin del redan nu besluta
:
a) att statsverket från och med år 1886 öfvertager
den rusthållarne vid ej mindre det berustade kavalleriet
än äfven det berustade infanteriet åliggande skyldighet
att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar,
under vilkor, att staten samtidigt erhåller
fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rusthållarne
anskaffade motsvarande persedlar; att den
rusthållarne beredda lindring kommer att fortfara
endast så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande
statsanslag af Riksdagen anvisas; samt att, hvad
det berustade infanteriet beträffar, af hvarje rusthållsnummer
till statsverket erlägges en årlig ersättning
för besvärets upphörande af 20 kronor, hvilken må af
Kongl. Maj:t för det med besväret afsedda ändamål
disponeras;
b) att statsverket från och med år 1886 öfvertager
den rust- och rotehållare vid båtsmanshåll
åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla de
till båtsmansbeklädnaden hörande s. k. småpersedlarne
samt kappsäcken, under vilkor, att staten samtidigt
erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande,
af rust- eller rotehållare anskaffade motsvarande persedlar,
och att den rust- och rotehållarne beredda
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
lindring kommer att fortfara endast så länge ett det
upphörda åliggandet motsvarande statsanslag af Riksdagen
anvisas; samt .
att i sammanhang dermed den för rusthalf inom
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län,
hvilka på grund af Kongl. brefvet den 10 Maj 1872
äro eller blifva vakanta, utgående årliga vakansafgift
må från och med år 1886 med en tiondedel minskas,
3:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, under
hvilka vilkor ersättning må kunna rusthållare beredas
för nummerhäst, som under tjenstgöring störtar eller
så skadas, att han för framtiden blifver såsom tjenstehäst
obrukbar, samt derefter för nästkommande Riksdag
framlägga förslag i ämnet;
4:o) att de af Herrar C. A. Larsson, A. P. i)anielson
m. fl., Eric Olsson, J. Andersson och Dalin
väckta motioner, så vidt de afse rustnings- och roteringsbesvären,
icke, i vidsträcktare man än ofvan blifvit
sagdt, måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
af Herr L. M. Noräenfelt, som biträdde sistberörde, af Herrar Friherre
H. M. Palmstierna och C. E. Casparsson afgifna reservation,_ i
hvad den afser det under l:o) omförmälda förslag till underdånig
skrifvelse.
Herrar It. Montgomery-Cederhielm och Friherre R. von Kr annor hafva
begärt få antecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i behandlingen
af de under B) omförmälda frågor.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normana Boktryckeri-Aktiebolag, 1884,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.