Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som oek en af enskild motionär gjord framställning i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa danaarf.

1884-04-21 · 7 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1884:47, Utlåtande, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som oek en af enskild motionär gjord framställning i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa danaarf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 47,

1

N:o 47.

Auk. till Riksd. Kansli den 22 April 1884, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner

som oek en af enskild motionär gjord framställning

i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa

danaarf.

(I. A.)

Stats-Utskottet, som fått till behandling emottaga dels Kong],

Maj:ts till Riksdagen aflåtna nådiga propositioner angående eftergift

af kronans rätt till vissa danaarf, dels ock en af enskild motionär

i likartadt syfte vid innevarande riksmöte gjord framställning, har

dessa frågor i ett sammanhang förehaft och får dem härmed till Riksdagens

pröfning anmäla samt dervid meddela de yttranden, hvartill

hvarje framställning ansetts föranleda.

l:o. Under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden,

har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen afbiten nådig proposition (N:o 8)

af den 14 December 1883 föreslagit, att Riksdagen i anledning af en

utaf enkan Maria Catharina Grönberg i Brånshult gjord ansökning om

anstånd med utkräfvande af kronans rätt till danaarf efter hennes aflidne

man, gästgifvaren Olof Grönberg, måtte besluta:

att med utkräfvande af det kronan efter Olof Grönberg tillfallna

danaarf måtte få anstå, tills enkan Grönberg aflidit, och kronan åtnöja

sig med att då erhålla dels två tredjedelar af det af makarne Grönberg

Bill. till Riksd. Vrot. 1684. 4 Sand. 1 Afd. 34 Haft. 1

Ang. danaarf

efter gästgifvaren

O.

Grönberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

8

gemensamt förvärfvade -i- mantal Brånshult, sådan fastigheten då befunnes,

och dels det ersättningsbelopp, enkan Grönberg genom Bobergs

häradsrätts utslag den 29 Februari 1872 förpligtats till kronan utgifva,

utan afgäld under tiden för fastighetens bruk eller ränta å ersättningsbeloppet;

dock under vilkor att enkan Grönberg till kronans säkerhet

ofördröjligen till kronans ombudsman i orten aflemnade ett i hennes

andel i fastigheten intecknadt skuldebref å berörda belopp,

samt att till advokatfisk alen i Kammarkollegium måtte få omedelbarligen

utbetalas såsom aktoratsarfvode femhundra åttiosju kronor 20

öre att af statsmedel förskjutas, till dess beloppet efter enkan Grönbergs

död kunde blifva af danaarfsmedlen godtgjordt.

Enligt hvad ofvanberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

af den 14 December nästlidet år utvisar, har vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet

yttrat, att af handlingarne inhemtades att, sedan Olof Grönberg och

hans hustru Maria Catharina Grönberg den 5 Maj 1829 upprättat ett

af två personer bevittnadt testamente, deruti de, jemte förklarande att

de under äktenskapet förvärfvat hvad i boet funnes, förordnade att

efter enderas död qvarlåtenskapen skulle tillfalla den öfverlefvande,

hade makarne den 26 November 1836 inför Bobergs häradsrätt vitsordat

testamentet såsom öfverensstämmande med deras yttersta vilja.

Då mannen Grönberg den 30 April 1853 afled utan att efterlemna kända

arfvingar, satt enkan qvar i boet, hvilket enligt upprättad bouppteckning

utvisade en behållning af 7,940 riksdaler 45 skillingar 4 runstycken

banko, deraf 6,666 riksdaler 32 skillingar banko utgjorde värdet

å det af makarne gemensamt förvärfvade \ mantal Brånshult; men enkan

försummade att inom laga tid bevaka testamentet och hade först

den 29 Januari 1867 med afseende å tilltänkt lagfart uppvisat detsamma

för bevakning. I anledning af denna försummelse hade, på

yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet, Bobergs häradsrätt i utslag

den 29 Februari 1872, som vunnit laga kraft, ogillat testamentet och

tillerkänt kronan såsom danaarf två tredjedelar af boets behållning

samt sålunda förpligtat enkan Grönberg att till kronan öfverlemna \

mantal Brånshult och utgifva ersättning för två tredjedelar af förskingrade

lösegendomen efter det i bouppteckningen upptagna värde jemte

fem procent ränta å ersättningsbeloppet från den 23 Juli 1870 till

dess betalning skedde.

I en den 11 November 1872 inkommen underdånig ansökning

hade enkan Grönberg anfört, att hon, okunnig om lagens föreskrift,

försummat att bevaka testamentet, och att, derest till gäldande af kronan

tilldömda ersättningsbeloppet hennes giftorätt i hemmanet skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

3

utbrytas och särskildt för sig utan åbyggnader försäljas, försäljningssumman

troligen ej skulle uppgå till ersättningsbeloppet, och enkan

Grönberg, sjuklig, bliud och 80 år gammal, drifvas från sitt hem och

falla fattigvården till last. 1 händelse åter försäljningen uppskötes till

efter hennes död, borde hemmanet i dess helhet gifva en köpeskilling,

som lände kronan till fördel och betäckte den ränteförlust, som af anståndet

kunde uppstå. Enkan Grönberg anhöll derföre, att alla af advokatfiskalsembetet

sökta verkställighetsåtgärder måtte få anstå, och

hon till sin död få behålla hemmanet Brånshult. I häröfver infordrade

yttranden hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län

samt kammaradvokatfiskalsembetet under vissa vilkor tillstyrkt bifall

å ansökningen, hvarvid advokatfiskalsembetet hemstält, att embetet

måtte förklaras berättigad att genast i laga ordning utbekomma äktoratsarfvode,

som embetet beräknat med räntor till den 23 December 1872,

då yttrandet afgafs, utgöra 587 kronor 20 öre.

Vidare hade i ärendet blifvit upplyst, att enkan Grönberg, hvilken

enligt prestbetyg vore född den 26 Februari 1793, ännu lefde oclfjsåledes

befunne sig i den höga åldern af 91 år, men i följd af sin ålder

icke mera kunde sköta sig sjelf, utan derföre måste hålla tjenstehjon,

samt att hon icke hade annan inkomst än det högst otillräckliga arrende,

som från fastigheten inflöte. Dess taxeringsvärde utgjorde enligt meddelad

upplysning 9,500 kronor. Det ådömda ersättningsbeloppet för

den förskingrade lösegendomen vore, utan ränta, beräknadt till 1,274

kronor 28 öre. I anledning af ansökningen hade med alla verkställighetsåtgärder

på grund af utslaget hittills^anstått.

Hvad sålunda förekommit satte utom allt tvifvel, att Olof Grönberg

till hustrun testamenterat sin qvarlåtenskap, och att enda anledningen,

hvarföre testamentet blifvit ogilladt, varit don, att enkan Grönberg,

af lätt förklarlig okunnighet om lagens föreskrifter, försummat att

bevaka detsamma inom laga tid. I händelse fråga väckts om efterskänkande

till hennes förmån af kronans rätt till danaarfvet, skulle utan

tvifvel bifall dertill af Kongl. Maj:t och Riksdagen hafva lemnats, att

sluta af de åsigter, som i allmänhet gjort sig gällande, när såsom

danaarf hemfallen egendom varit testamenterad till enskild person,

hvilken stått den aflidne i lifstiden nära och varit i behof af förmånen,

men på grund af någon uraktlåten formalitet eller dylikt ej kunnat få

tillgodonjuta testamentet. Utkräfvandet af hvad i anseende till den här

inträffade försummelsen blifvit kronan tilldömdt skulle emellertid, så

länge enkan Grönberg ännu lefver, efter all anledning betaga henne

alla medel till lifvets uppehälle och låta henne, som dock kunde anses

hafva i sin mån bidragit till samlandet af den i Olof Grönbergs bo

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

befintliga egendom, falla fattigvården till last. Att framställning till

Riksdagen om medgifvande af det äskade anståndet icke hittills blifvit

gjord, borde tillskrifvas den omständighet, att sökandens höga ålder

låtit förmoda, att anståndet icke behöfde blifva af lång varaktighet.

Ett dylikt antagande vore naturligtvis numera i än högre grad sannolikt;

men då den ställning, hvari frågan för närvarande befunne sig,

kundo, när enkans dödsfall en gång inträffat, föranleda vissa förvecklingar

med hennes sterbhus och äfven vålla svårigheter för de myndigheter,

som med verkställighet af domstolsutslaget hafva att skaffa,

vore önskvärdt att frågan måtte vinna en bestämd lösning i det syfte,

sökandens framställning afsåge; och hade Herr Statsrådet tillika meddelat,

att advokatfiskalen i Kammarkollegium förklarat sig, oaktadt han

under så lång tid varit i saknad af det honom tillkommande aktoratsarfvode,

åtnöjas i sådant afseende^ med det ofvan uppgifna beloppet,

587 kronor 20 öre, utan anspråk på någon räntegodtgörelse för tiden

efter den 23 December 1872, derest sökandens begäran bifölles och

han hade''utsigt att under den närmaste framtiden utfå beloppet.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, får Utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Ang. danaarf 2:o. Enligt hvad af en till Riksdagen den 21 nästlidne Mars af
blth

Gustafva låten proposition (N:o 33) inhemtas, hade hemtnansegaren Carl Erssons

Olsdotter. i Torpa hustru Elisabeth Gustafva Olsdotter aflidit den 19 November

1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare sin bemälde man, men ingen

känd arfvinge. Bouppteckningen upptoge såsom tillgångar:

lösören till värde af................................................... kronor 433: —

mantal N:o 2 Torpa, taxeradt till..................... ,, 3,420: —

Summa tillgångar kronor 3,853: —

skulder ......................................................................... ,, 2,661: 93.

och utvisade således en behållning af ........................... kronor 1,191: 07.

Sedan Eellingsbro Häradsrätt förordnat Häradsdomaren Anders

Larsson i Torpa att i egenskap af god man under förmyndareansvar

förvalta Elisabeth Gustafva Olsdotters okända arfvingars arfslott, hade,

efter det arfvet blifvit kungjordt, utan att någon arfvinge sig anmält,

Häradsrätten, på yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet, å kronans

vägnar, genom laga kraft egande utslag den 15 Maj 1883 förpligtat

Anders Larsson att ofördröjligen efter verkstäldt skifte och realisation

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

o

af den aflidnas lott till kaminaradvokatfiskalsembetet redovisa erhållna

medlen jemte fem procent ränta från stämniugsdagen den 11 Januari

1883.

Enklingen Carl Ersson vore född den 21 April 1810. Enligt läkarebetyg

vore han alldeles blind på venstra ögat och egde på det högra

endast svag, genom starroperation vunnen synförmåga. Då Carl Ersson

i anseende till ålder och bristande synförmåga icke vore i tillfälle

att kunna något synnerligt bidraga till sin försörjning, befarade han

att hans giftorätt i boet, utgörande två tredjedelar deraf, icke skulle

finnas tillräcklig för hans framtida utkomst, derest hans lifstid skulle

komma att utsträckas ännu några år, och att hans ålderdom således

skulle blifva mörk och bekymmersam. Med åberopande häraf hade

han anhållit att kronans rätt till danaarf efter Elisabeth Gustafva Olsdotter

måtte till hans fördel efterskänkas. Till stöd för denna ansökning

hade sökanden åberopat ett skriftligt intyg från ordföranden och

vice ordföranden i Ervalla sockens kommunalnämnd, hvilka vitsordat

sökandens behof att orubbad vara i besittning af de inskränkta tillgångar,

makarne genom enad flit och omtanke sig förvärfvat, samt

uttalat den förmodan att, i händelse sökandens lifstid kommc att utsträckas

några år, hans andel i boet ej skulle förslå till betäckande af

hans lefnadsomkostnader, så att han komme att falla det allmänna

till last.

I anledning af ansökningen hade underdåniga utlåtanden afgifvits

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, vederbörande kyrkoherde

och kronofogde samt kammaradvokatfiskaisembetet, hvilka alla

förordat bifall till ansökningen. Dervid hade kronofogden upplyst, att,

enligt hvad den tillförordnade gode mannen meddelat, den aflidnas

tredjedel i boet skulle komma att uppgå till sju eller åttahundra kronor

och således till något mer än bouppteckningen angifvit. Kammaradvokatfiskalen

hade gjort förbehåll om tillgodonjutande af den honom

författningsenligt tillkommande provision, hvilken provision, då realisation

och skifte ej försiggått och verkställighet af Häradsrättens utslag

i följd af ansökningerr vore instäld, advokatfiskalen ansett böra beräknas

efter det belopp, kronofogden uppgifvit såsom det lägst antagliga

eller sjuhundra kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t nu

föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel

måtte Öfverlåtas på ofvanbemälde Carl Ersson, dock med förbehåll af

den kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande rätt till andel i

samma medel, beräknad å det af kammaradvokatfiskalen uppgifna beloppet

sjuhundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. danaarf

efter färgaren

J. A.

Söderholm.

G Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

Utskottet, som emot förevarande framställning icke haft något

att erinra, får alltså hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte

vinna Riksdagens bifall.

3:o. Uti en till Riksdagen den 21 nästlidne Mars aflåten nådig

proposition (N:o 34) omförmäles, hurusom färgaren Jonas Alfred Söderholm

i Säfsjö, som aflidit deri 10 Oktober 1881, icke efterleinnat känd

arfvinge, men öfverlefts af hustrun Anna Sofia Söderholm. Bouppteckningen

hade upptagit tillgångarne, med inberäkning af 2,000 kronor

såsom värdet å en lägenhet i Säfsjö, till 2,538 kronor 93 öre, skulderna

till 1,418 kronor 28 öro samt behållningen till 1,120 kronor 65

öre. På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade Kongl. Maj:ts

och Rikets Göta Hofrätt genom laga kraft egande dom den 21 December

1883 förklarat Kongl. Maj:t och kronan berättigad till undfående

af danaarf efter Jonas Alfred Söderholm samt ålagt utredningsmannen

i boet, skolläraren I. A. Ekedahl, att för den del af qvarlåtenskapen,

som icke tillfölle enkan, till embetet jemte ränta redovisa, vare sig

genast i enlighet med bouppteckningsvärdet med femi io procents förhöjning

derå, hvad lösören anginge, eller ock efter egendomens vederbörliga

realisering. Redan innan denna dom meddelades, hade enkan

Söderholm hos Kongl. Maj:t anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarf måtte till sökandens förmån efterskänkas. Enligt ansökningen

bifogade intyg hade mannens förhållande under lifstiden varit sådant,

att boet uppehållits endast genom hustruns sträfsamma arbete. Pastorsembetet

hade upplyst, att sökanden vore född den 28 September 1843

och gjort sig känd för en hedrande vandel, att hon kunde försörja sig

sjelf, så länge hon finge sitta i besittning af boet, samt att, då allt

hvad i boet finnes erfordrades för färgerirörelsens bedrifvande, fara

vore, att hon förlorade förmågan att sig försörja, derest någon del af

boet fråntoges henne. Kongl. Majrts Befallningshafvande i Jönköpings

län och kammaradvokatfiskalen, i ärendet hörda, hade förordat bifall

till ansökningen, den senare under förbehåll af den honom författningsenligt

tillkommande provision, hvilken han, med tillämpning af de i

ofvanberörda dom stadgade grunder och enligt en af honom uppgjord

uträkning, ansett böra beräknas å 622 kronor 57 öre, till hvilket belopp

ifrågavarande danaarfsmedel sålunda skulle uppgå.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu

föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel

må öfverlåtas å sökanden Anna Sofia Söderholm, dock med förbehåll

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 4T.

af den kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande rätt till andel i

samma medel, beräknad å det af kammaradvokatfiskalen nppgifna beloppet

sexhundratjugutvå kronor 57 öre.

I sammanhang med anförda nådiga proposition har Utskottet till

behandling förehaft en af Herr C. Mejenqvist inom Andra Kammaren

väckt motion (N:o 103) jemväl om eftergift af kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel; och får Utskottet med afseende å de bevekande

omständigheter, som här föreligga, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgifva, att kronans rätt

till danaarf efter färgaren Johan Alfred Söderholm

må öfverlåtas å enkan Anna Sofia Söderholm, dock

med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen lagligen

tillkommande rätt till andel i arfsmedlen, beräknad å

det af kammaradvokatfiskalen nppgifna beloppet sex

hnndra tjugntvå kronor 57 öre.

Stockholm den 21 April 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr Grefve S. Lagerberg har begärt få antecknad!, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.