Utlåtande, i anledning af väckta motioner om mantalspenningar - nes afskaffande.
1884-04-21 · 2 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1884:48, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om mantalspenningar - nes afskaffande.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 48.
N:o 48.
Ank. till Riked. Kansli den 22 April 1884, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om mantalspenningar
-
nes afskaffande.
(I. A.)
Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (N:o 5)
liar Herr J. Mankell föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att mantalspenningarne
från ocli med år 1885 måtte upphöra.
I samma ämne är inom Andra Kammaren förslag framstäldt af
Herr J. Andersson i Knarrevik, hvilken i motion, N:o 102, hemstält, att
Riksdagen måtte besluta, att den personella bevillning, som benämnes
mantalspenningar, och som är beräknad till 640,000 kronor, måtte för
nästa år och möjligen framdeles afskaffas.
Stats-Utsköttet, till hvars behandling dessa motioner blifvit remitterade,
får till en början erinra, hurusom skatteregleringskomitén i
sitt den 13 September 1882 afgifna utlåtande angående skatteförhållandena
i riket, under upptagande af den åsigt, att en personlig skatt till
staten fortfarande borde utgå, föreslog, att den ena af de personliga
skatterna eller mantalspenningarne måtte bibehållas, men att den andra,
den personliga skyddsafgiften, måtte upphäfvas. Såsom skäl för mantalspenningarnes
bibehållande anförde komitén, att denna skatt egde
gammal häfd och mer än de flesta andra skatter ingått i det allmänna
medvetandet, så att mantalspenningarne numera i viss mån kunde sägas
vara af det stora flertalet skattdragande uppfattade såsom ett uttryck
af det aktiva medborgarskapet. Härtill komme, att de i väsentlig
mån läge till grund för en stor del för lång tid gällande löningsöfverenskommelser,
likasom ock i öfrigt för afgifter af flerahanda slag.
I öfverensstämmelse härmed föreslog Kongl. Maj:t nästlidet års Riksdag
att, med mantalspenningarnes bibehållande, den efter samma grund
och med lika belopp utgående personliga skyddsafgiften, eller första
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48. 9
artikelns bevillning-, måtte upphöra; och blef detta förslag af Riksdagen
antaget.
I enlighet med de åsigter, som gjorde sig gällande så väl inom
förbemälde komité som äfven vid omförmälda frågas behandling inom
nästlidet års riksdag, anser Utskottet en personlig skatt till staten böra
bibehållas, hufvudsakligen för att näx-a medvetandet om hvarje medborgares
skyldighet att bidraga till statens behof; och har Utskottet
följaktligen funnit sig böra afstyrka bifall till föreliggande motioner.
Hvad särskildt beträffar den i motionerna antydda afsigten att
genom mantalspenningarnes afskaffande tillgodose de obemedlade, synes
den föreslagna åtgärden till omförmälda, beaktansvärda ändamåls vinnande
för närvarande vara så mycket mindre angelägen, som vid 1883
års riksdag, jemte befrielsen från den personliga skyddsafgiften, ytterligare
skattelindring bereddes de fattigare samhällsklasserna dels genom
höjning i det så kallade existensminimum, dels genom afskafifandet af
den personliga fattigvårdsafgiften till kommunen, och dels genom förbudet
mot obehörigt påläggande af personella kommunalskatter.
Slutligen har Utskottet velat framhålla, att mantalspenningarne,
hvilka genom Kongl. förordningen den 24 April 1863 bestämdes till
40 öre för man och 20 öre för qvinna samt fortfarande utgöras till
enahanda belopp, visserligen icke, med afseende å nu varande penningevärde,
kunna betraktas såsom någon betungande skatt, helst, i enlighet
med hvad i nämnda författning uttryckligen stadgas och äfven
lärer vidsträckt tillämpas, befrielse från desammas erläggande för fattigdom
kan medgifvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,
att Herrar J. Mankells och J. Anderssons ifrågavarande
motioner måtte af Riksdagen afslås.
Stockholm den 21 April 1884.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Plerr Grefve S. Lagerberg har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet.
Bih. till Riksd. Brok 1884. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.