Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om mantalspenningar - nes afskaffande.

1884-04-21 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1884:48, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om mantalspenningar - nes afskaffande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riked. Kansli den 22 April 1884, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om mantalspenningar
-

nes afskaffande.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (N:o 5)

liar Herr J. Mankell föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att mantalspenningarne

från ocli med år 1885 måtte upphöra.

I samma ämne är inom Andra Kammaren förslag framstäldt af

Herr J. Andersson i Knarrevik, hvilken i motion, N:o 102, hemstält, att

Riksdagen måtte besluta, att den personella bevillning, som benämnes

mantalspenningar, och som är beräknad till 640,000 kronor, måtte för

nästa år och möjligen framdeles afskaffas.

Stats-Utsköttet, till hvars behandling dessa motioner blifvit remitterade,

får till en början erinra, hurusom skatteregleringskomitén i

sitt den 13 September 1882 afgifna utlåtande angående skatteförhållandena

i riket, under upptagande af den åsigt, att en personlig skatt till

staten fortfarande borde utgå, föreslog, att den ena af de personliga

skatterna eller mantalspenningarne måtte bibehållas, men att den andra,

den personliga skyddsafgiften, måtte upphäfvas. Såsom skäl för mantalspenningarnes

bibehållande anförde komitén, att denna skatt egde

gammal häfd och mer än de flesta andra skatter ingått i det allmänna

medvetandet, så att mantalspenningarne numera i viss mån kunde sägas

vara af det stora flertalet skattdragande uppfattade såsom ett uttryck

af det aktiva medborgarskapet. Härtill komme, att de i väsentlig

mån läge till grund för en stor del för lång tid gällande löningsöfverenskommelser,

likasom ock i öfrigt för afgifter af flerahanda slag.

I öfverensstämmelse härmed föreslog Kongl. Maj:t nästlidet års Riksdag

att, med mantalspenningarnes bibehållande, den efter samma grund

och med lika belopp utgående personliga skyddsafgiften, eller första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48. 9

artikelns bevillning-, måtte upphöra; och blef detta förslag af Riksdagen

antaget.

I enlighet med de åsigter, som gjorde sig gällande så väl inom

förbemälde komité som äfven vid omförmälda frågas behandling inom

nästlidet års riksdag, anser Utskottet en personlig skatt till staten böra

bibehållas, hufvudsakligen för att näx-a medvetandet om hvarje medborgares

skyldighet att bidraga till statens behof; och har Utskottet

följaktligen funnit sig böra afstyrka bifall till föreliggande motioner.

Hvad särskildt beträffar den i motionerna antydda afsigten att

genom mantalspenningarnes afskaffande tillgodose de obemedlade, synes

den föreslagna åtgärden till omförmälda, beaktansvärda ändamåls vinnande

för närvarande vara så mycket mindre angelägen, som vid 1883

års riksdag, jemte befrielsen från den personliga skyddsafgiften, ytterligare

skattelindring bereddes de fattigare samhällsklasserna dels genom

höjning i det så kallade existensminimum, dels genom afskafifandet af

den personliga fattigvårdsafgiften till kommunen, och dels genom förbudet

mot obehörigt påläggande af personella kommunalskatter.

Slutligen har Utskottet velat framhålla, att mantalspenningarne,

hvilka genom Kongl. förordningen den 24 April 1863 bestämdes till

40 öre för man och 20 öre för qvinna samt fortfarande utgöras till

enahanda belopp, visserligen icke, med afseende å nu varande penningevärde,

kunna betraktas såsom någon betungande skatt, helst, i enlighet

med hvad i nämnda författning uttryckligen stadgas och äfven

lärer vidsträckt tillämpas, befrielse från desammas erläggande för fattigdom

kan medgifvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

att Herrar J. Mankells och J. Anderssons ifrågavarande

motioner måtte af Riksdagen afslås.

Stockholm den 21 April 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Plerr Grefve S. Lagerberg har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet.

Bih. till Riksd. Brok 1884. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.