Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!,. May.ts proposition angående inköp och ombyggnad af Sundsvall—Torpshammars jernväg.

1884-04-28 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1884:54, Utlåtande, i anledning af Kong!,. May.ts proposition angående inköp och ombyggnad af Sundsvall—Torpshammars jernväg.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o f>i.

\

N:o 54.

Ank. till Riksd. Kansli den 29 April 1884, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!,. May.ts proposition angående inköp

och ombyggnad af Sundsvall—Torpshammars jernväg.

(R. A.)

I en den 3 sistlidne Mars aflåten, till

remitterad proposition (N:o 2G) har Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen

att

dels medgifva, att Sundsvalls jernvägsaktiebolags jernväg emellan

Sundsvall och Torpshammar med all dertill hörande materiel till den

myckenhet, som förefans vid 1882 års utgång, må för statens räkninginköpas

att tillträdas deri 1 Januari 1885 mot en köpeskilling af tre

millioner sexhundrafemtiotusen kronor, hvilken erlägges sålunda, att

staten

l:o) eftergifver hvad vid jern vägens afträdande till staten återstår

oguldet af det bolaget beviljade statslån, hvilken återstod beräknas att

vid 1884 års slut utgöra................................................... Kr. 1,396,884: 60;

2:o) den 2 Januari 1885, mot erhållande af de

utaf bolaget utstälda och i jern vägen intecknade

obligationer å tillhopa 600,000 kronor, erlägger till

bolaget deremot svarande belopp ................................. ,, 600,000: —

och 3:o) den 2 Januari 1886 till bolaget utgif
ver

återstoden med ......................................................... ,, 1,653,115: 40.

Summa Kr. 3,650,000: —;

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 4 Sand. 1 Afä. 39 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 54.

dels godkänna jernvägsaktiebolagets vilkor om dess personals öfvergång

i statens tjenst under de af Styrelsen för statens jern vägstrafik i

dess skrifvelse af den 29 Februari innevarande år föreslagna förbehåll;

dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare vilkor, förbehåll

och bestämmelser, som vid aftals träffande med jernvägsaktiebolaget

och Sundsvalls stad kunna finnas erforderliga;

dels bevilja de, efter hvad ofvan är sagdt, till gäldande af den

kontanta köpeskillingen erforderliga belopp tillsammans kr. 2,253,115: 40;

dels ock ytterligare, för jernvägens ombyggnad till bredspårig och

anskaffande af rörlig materiel, bevilja ett anslag å 1,500,884 kronor

60 öre;

dels ock slutligen af förenämnda, för inköp afjernvägen samt dess

ombyggnad och förseende med rörlig materiel, äskade anslag, tillhopa

3.754.000 kronor, anvisa till utgående

under år 1885 ..................................................... kronor 1,600,000: —

och under år 1886 ............................................ ,, 2,154,000: —

Nämnda jernväg utgör i längd 57,i kilometer (5,34 mil) och har

en spårvidd af 1,067 meter (3,59 fot.)

Af det den nådiga propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,

att Sundsvalls jernväg saktiebolag redan i en den 6 Augusti 1881

ingifven skrift hos Kongl. Maj: t gjort framställning om, bland annat,

försäljning till staten af bolagets ifrågavarande jernväg. I berörda

skrift anför bolaget,

att på grund af en utaf Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader

år 1870 verkstäld undersökning, hvilken gåfve vid handen att

statens afsigt vore att b}7gga jernvägarne norr om Gefle — Dala-banan

smalspåriga, samt med afseende derå, att norska stambanesystemet

vore smalspårigt, Sundsvalls jern vägsaktiebolag bildats för att i enlighet

med den af Jernvägsbyggnadsstyrelsen uppgjorda planen anlägga

en smalspårig jernväg i första rummet från Sundsvall till Torpshammar

och eventuelt från Torpshammar till riksgränsen;

att sedan bolaget den 29 December 1871 erhållit koncession samt

den 12 Januari 1872 för banans byggande beviljats statslån till f, eller

1.424.000 kronor, af beräknade kostnadsbeloppet 2,241,000 kronor, bolaget

konstituerats den 28 Februari sistlidna år samt börjat byggandet

så fort årstiden medgifvit;

att visserligen redan vid 1873 års riksdag de förutsättningar,

hvarunder bolaget börjat anläggningen af en smalspårig bana, i viss

mån rubbats, emedan Riksdagen då fattade beslut, att banan från

Storvik till Torpshammar skulle byggas bredspårig; men då samma

Riksdag tillika enats om, att banan från Torpshammar till riksgränsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5i.

3

skulle blifva smalspårig, hade bolaget fortfarande ansett sig ej böra

vidtaga någon förändring i den faststälda planen för utförandet af sin

jernväg.

att emellertid redan påföljande år så väl Riksdagen som Norges

Storting beslutat, att tvärbanan från Torpshammar till Trondhjem äfven

skulle utföras bredspårig, hvarigenom sista förutsättningen för

Sundsvall—-Torpshammars-banans smalspårighet bortfallit, och

att vid den tid, då sistnämnda beslut fattades, någon möjlighet

icke längre för bolaget forefunnits att frånträda den från början bestämda

spårvidden för Sundsvall—Torpshammars-banan, alldenstund hälften

af denna jernväg då redan någon tid varit trafikerad, samt återstoden

befans terrasserad, jemte det den rullande materielen redan var

levererad eller kontraherad, och härtill kom att, såsom följd af den

betydliga stegring af de med kostnadsförslagets upprättande gällande

arbets- och materialpris, hvilken under arbetsåren 1872—1874 egt rum

och föranledt omarbetning af kostnadsberäkningarne för banan emellan

Storvik och Torpshammar och för tvärbanan från Torpshammar till

riksgränsen, bolagets tillgångar så medtagits, att icke blott en ny

aktieteckning af Sundsvalls stad till belopp af 1,000,000 kronor, utan

äfven en upplåning af 400,000 kronor mot styrelsens borgen blifvit

nödig, på det bolaget måtte kunna fullborda jernvägsanläggningen,

hvilken ock år 1875 afsynats och upplåtits för trafik.

Efter denna tid hade förslag flera gånger väckts om spårviddens

förändring, men af skäl, för hvilka bolaget i sin skrift redogör och

beträffande hvilkas innehåll och beskaffenhet Utskottet tillåter sig hänvisa

till ofvan åberopade statsrådsprotokoll, hade dessa förslag ej ledt

till verkställighet, utan hemstälde bolaget i sin berörda skrift derom

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, alternativt:

l:o) att för ombyggnad af bolagets jernväg mellan Sundsvall och

Torpshammar till lika spårvidd med statens, och för anskaffande af

bredspårig materiel, bevilja bolaget: antingen ett anslag utan återbetalningsskyldighet

af 1,800,000 kronor, eller ett lån till enahanda

belopp mot 4 procent annuitet, hvaraf 3 procent skulle beräknas såsom

ränta å oguldet kapital, jemte medgifvande att bolagets skuld vid 1882

års slut till staten och jernvägshypoteksfonden, tillhopa kronor 1,951,447,

konverterades till samma annuitet;

2:o) eller att anvisa 1,800,000 kronor till ombyggande, genom

statens försorg, af bolagets berörda jernväg och dess förseende med

tillräcklig bredspårig materiel, mot vilkor att staten för ombyggnadskostnaden

erhölle aktier i bolaget, hvars egna tillgångar skulle upptagas

till 4,000,000 kronor, och att annuiteten å bolagets skuld till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 54.

staten ocli jernvägshypoteksfonden vid 1882 års slut, kronor 1,951,447,

finge från och med första ränteterminen efter riksdagsbesluts fattande

utgå med 4 procent, hvaraf 3 procent ränta å oguldet kapitalbelopp;

3:o) eller ock att till inlösen af jernvägen med allt hvad dertill

hörde i löst och fast bevilja 3,900,000 kronor, hvaraf 1,951,447 kronor,

utgörande statens fordran hos bolaget, skulle gå i qvittning och 1,948,553

kronor till bolaget utbetalas.

För den händelse att staten öfvertoge banan fordrade bolaget

derjemte, att de vid banan anstälde tjenstemän och betjente skulle tillförsäkras

rätt att bibehållas vid sina befattningar och löneförmåner.

Sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader den 17 September

1881 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och hemstält, att staten

måtte lemna bolaget ett lån på så billiga vilkor att bolaget ansåge sig i

stånd att sjelffc verkställa spårviddsändringen, har Styrelsen för stadens

jernvägstrajik inkommit med underdånigt utlåtande af den 22 December

1881. I detta utlåtande, för hvars innehåll en utförlig redogörelse

i statsrådsprotokollet förekommer, anför Trafikstyrelsen, hufvudsakligen,

hurusom det aldrig vid anläggningen af statsbanor i det öfriga Sverige

ifrågasatts, att dessa banor skulle sluta några mil från kusterna och

åt den enskilde företagsamheten öfverlemnas att utföra de återstående

vigtigastc och mest inbringande styckena deraf, och det vore en misshushållning

med statens medel att i Norrland följa ett motsatt system.

Särskild! borde bemärkas, att all export- och importtrafik å statsbanan

emellan riksgränsen och Torpshammar, på väg till Nordsjön eller Östersjön,

nästan helt och hållet vore beroende å ena sidan af den norska

Meraker-banans och å den andra af Sundsvall—Torpshammars-banans

enskilda intressen, utan att svenska statens trafikförvaltning hade någon

rättighet att, om så erfordrades, ingripa till förmån för eller till skyddande

af de svenska statsbanornas intressen, samt att för svenska staten,

som icke kunde varda egare af Meraker-banan, det alltså torde vara så

mycket nödvändigare att försäkra sig om hinderfri utfartsväg åtminstone

åt Östersjösidan. Det talet hördes ofta, att, som de enskilda

jernvägarnes taxor bestämdes af Kong]. Maj: t, staten egde ett inflytande

å dessa jern vägar, hvarigenom statsbanornas intressen vore fullt tryggade,

men detta inflytande vore vida mindre än man förestälde sig, alldenstund

dessa taxor endast gälde maximiafgifterna, under det full handlingsfrihet

lemnades åt det enskilda jernvägsbolaget att bestämma

fraktafgifterna lägre, hvilken frihet just utgjorde en bland de oftast

förekommande anledningarne till konflikter emellan samtrafikerande

jern vägar. Men äfven andra anledningar till konflikter vid sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

trafik kunde uppstå, såsom då den ena banans förmåga att framkalla

trafik förlamades af den andras oförmåga att tillfredsställa de

framträdande trafikbehofvens kraf; och en sådan fara hotade statens

järnvägstrafik, om det- norrländska statsbanesystemets förbindande med

Östersjön öfverlemnades åt enskilda intressen, och kunde afvärjas endast

derigenom, att detta system sattes i omedelbar statsbaneförbindelse

med utskeppningsorterna vid Bottniska viken. Häraf följde, att Trafikstyrelsen

endast kunde fästa sig vid det bland bolagsstyrelsens ofvan

omförmälda alternativa förslag, som afsåge den nu ifrågavarande jernvägens

rena öfverlåtande på staten.

Beträffande denna jernvägs s. k. trafikvärde ansåg Trafikstyrelsen

sig böra instämma i det slut, hvartill både jernvägsbolaget

och Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader kommit med hänsyn

till den sannolika nettobehållningen af Sundsvall—Torpshammars-banan

i dennas smalspåriga skick, eller att från och med år 1883 denna behållning

borde uppgå till minst 200,000 kronor årligen.

I fråga om kostnaden för banans ombyggnad till normalspårig

samt för anskaffning af rörelserna t eriel har Trafikstyrelsen uppå grunder,

som i statsrådsprotokollet finnas omförmälda, beräknat denna kostnad

till sammanlagdt 1,500,000 kronor.

Trafikstyrelsen förklarar sig derefter, på grund af beräkningar

i fråga om nettoafkastningens förhållande till del kapital, som staten,

i händelse af köp, korame att nedlägga å linien Sundsvall—Torpshammar,

icke skola hafva tvekat att tillstyrka inköp för statens räkning

af ifrågavarande bana för det af bolaget begärda pris 3,900,000 kronor,

derest ej skäl till nedsättning af detta pris möjligen kunde förefinnas.

Ett skäl till sådan prisnedsättning vore att söka i följande omständighet.

Bolagsstyrelsen hade i ärendet visat, huruledes för år 1883 skulle

af den sannolika nettobehållningen, 200,000 kronor, efter afdrag af

räntor å skulder, återstå ett belopp af 87,064 kronor till »amortering

och utdelning». Detta belopp utgjorde i det närmaste 5 procent å

aktiekapitalet 1,773,000 kronor. Äfven om man nu måste erkänna, att

hvad som åtginge till amortering, konune bolaget till godo så till vida

som skulden derigenom minskades, så blefve likväl återstoden af nämnde

summa icke att helt och hållet påräkna till utdelning, då bolaget icke

kunde undgå att, i mån af växande trafik, använda mer eller mindre

till ökande af sin materiel och utförande af en eller annan nybyggnad,

hvarigenom visserligen banans trafikförmåga eller värde ökades, men

utdelningen i stället blefve så mycket mindre. Erhölle nu bolaget den

af staten äskade lösningssumman oafkortad, så betäckte denna icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- VtsJcottcts Utlåtande N:o 54.

blott skulderna, utan äfven hela aktiekapitalet, och bolagsmännen kunde

mot högsta möjliga ränta placera de belopp, som motsvarade deras andelar

i kapitalet, hvilket syntes vara en väsentlig fördel framför erhållandet

af en, om ock lika stor, afkastning af aktiekapitalet, af hvilken

blott en mindre del finge uppbäras kontant, under det den större delen

nedlades dels i amorteringar och dels i ny materiel och nybyggnader.

Detta syntes ock bolaget sjelft hafva vidgått genom uttalandet, att den

smalspåriga banan voro en ståndpunkt, som bolaget gerna villo öfvervinna,

men att ombyggnaden, verkstäld af bolaget, blefve dess ruin, så

vidt ej staten mellankomme på ett eller annat sätt medelst beviljande

af fördelar, hvarigenom bolagets ruin afböjdes. Bolaget borde derför

hellre kunna åtnöjas med en något nedsatt lösningssumma än söka

fortfarande hålla trafiken vid lif på sin smalspåriga bana.

Men åtskilliga andra omständigheter förtjente äfven uppmärksamhet

vid utredningen af denna fråga. Främst torde då icke med fog

kunna bestridas, att en särskild anledning att med billighet förfara vid

pröfningen af bolagets förevarande framställning läge deruti, att bolagets

beslut att bygga sin bana smalspårig grundade sig på utsigten,

att statsbanorna norr om Storvik skulle blifva sådana, och vidare på

statsmakternas beslut, att tvärbanan från Torpshammar skulle utföras

med den mindre spårvidden. Vidare förtjente beaktas, att banan kunde

komma att öfvergå i utländska egares händer, då det, med kännedom

om benägenheten hos den utländska penningemarknaden att söka placering

af kapital i svenska jernvägar utan visshet om dessas blifvande

rentabilitet, läge nära till hands antaga, att en sådan bana som den

nu ifrågavarande, hvilken sedan 1876 varit trafikerad och hvars trafikresultat

vore bekant, lätt skulle finna köpare; en eventualitet, hvars

förverkligande blefve af samma art, som om t. ex. linieu Göteborg—

Alingsås eller Malmö—Eslöf vore i utländska egares våld. Slutligen

förekomme härvid ock, hvad Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader

jemväl framhållit, att staten, då utrymmet vid Torpshammar blefve

otillräckligt för omlastningar, vore förpligtad anlägga en särskild

omlastningsstation vid Sundsvallsbanans egentliga slutpunkt Rombäck,

6,000 fot vester om Torpshammar, och att, i händelse Sunds valls-banan

af staten inköptes och ombyggdes, utgiften för denna anläggning, som,

efter hvad Trafikstyrelsen hade sig bekant, skulle uppgå till 150,000

kronor, skulle besparas. Det kapital, hvarpå staten finge att efter inköpet

och. ombyggnaden räkna ränta, minskades alltså med motsvarande

belopp: det vill säga statens anspråk på ränta konnne att gälla ett

kapital af 5,250,000 kronor i stället för 5,400,000 kronor, hvilket senare

belopp, såsom ofvan visats, vore hvad staten skulle komma att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets''Utlåtande N:o 54.

7

utbetala för den ombyggda Sundsvalls-banan, under förutsättning att

bolaget erliölle den begärda lösesumman af 3,900,000 kronor oafkortad.

Skulle åter bolaget nöja sig med 3,650,000, komme staten att för inköp

och ombyggnad af banan få utgifva tillsammans 5,150,000 kronor,

medan statens anspråk på ränta, i följd af det nyss sagda, gälde allenast

ett kapital af jemna 5,000,000 kronor, å hvilka den beräknade

nettobehållningen af trafiken på banan, 200,000 kronor, utgjorde ränta

efter jemnt 4 procent.

Efter af dåvarande chefen för Civildepartementet gjorda framställningar

rörande beloppet af den köpesumma, hvarför bolaget vore

villigt afhända sig banan, förklarade, vid ett af bolagsstyrelsen sammankalladt

enskildt sammanträde med åtskilliga delegare i bolaget den 11

Mars 1882, desse

dels att, ehuru aktieegarne icke kunde inse, hvarför det pris, hvartill

de skulle afhända sig jernvägen, billigtvis borde sättas lägre än

det belopp, som af bolaget äskats och hvartill jernvägen af Trafikstyrelsen

jemväl blifvit uppskattad, eller 3,900,000 kronor, de likväl ansåge

sig, derest Kong]. Maj:t och Riksdagen skulle finna giltiga skäl tala

för köpesummans nedsättande till 3,650,000 kronor, böra såsom en

uppoffring i statens och allmänna samfärdselns intresse antaga detta

pris, under förutsättning att ärendet blefve vid då innevarande riksdag

afgjordt;

dels, att ofvan medgifna nedsättning af köpesumman med kronor

250,000 vore den yttersta eftergift, som bolagsmännen ansåge sig i

och för befordrande af ett allmänt intresse kunna ytterligare göra,

förutom den uppoffring af öfver en million kronor, hvartill bolaget

redan i sitt ursprungliga erbjudande förklarat sig villigt.

Frågan om jernvägens inlösande blef derefter hvilande och upptogs

å nyo först i slutet af nästlidna år, då Styrelsen för statens jernvägstrafik

den 20 December 1883 inkom med hemställan om inköp för

statens räkning och ombyggnad af Sundsvall—Torpshammars-jernvägen.

Härvid hänvisar styrelsen till innehållet af sitt utlåtande af 22 December

1881 med tillkännagifvande, att styrelsen fortfarande ansåge sig

eg a skäl vidhålla detsamma, och öfvergår derefter till en redogörelse

för åtskilliga anledningar att påskynda ärendets slutliga lösning, som

dels erfarenheten under sedermera förflutna två år, dels utsigterna i

afseende på rörelsens tillväxt under den närmaste framtiden gåfve vid

handen, och anför i sådant hänseende:

Landskapen Medelpad och Jemtland, hvillcas förnämsta näringskälla

bestode i stora skogstillgångar, hade tillförene för dessas tillgodogörande

haft sig anvisade två utfartsvägar till hafvet, nemligen Ljunga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64,

eif med dess biflod Gimån samt Indalselfven, livilka begge utmynnade i

Sundsvall s-fjärden, men på dessa vattendrag både dock skogsprodukterna

endast i deras råa tillstånd såsom sågtimmer och bjelkar kunnat medelst

flottning bringas till kusten för att vid der belägna sågverk förvandlas

till plank och bräder eller på annat sätt göras tjenlige till utskeppning.

Genom de under senaste åren tillkomna anläggningar ne af jernväg

från Sundsvall öfver Torpshammar, Ange och Östersund till Trondhjem

samt af den Ljungans flodområde berörande delen af norra stambanan

söder om Ange hade dessa förhållanden väsentligen förändrats, i det

dessa jernvägar kunde på förmånligare sätt befordra till hafvet ej allenast

det oförädlade virket, som eljest måst med stor tidsutdrägt flottas

i elfvarne, utan ock vid sågar och hyflerier i det inre landet bearbetade

skogsprodukter, som förut, i brist af ändamålsenliga och billiga transportmedel,

icke kunnat för export tillverkas annat än vid kusten; och

följden häraf visade sig deri, att dels betydliga qvantiteter timmer och

bjelkar börjat upptagas ur flottlederna och befordras på jernväg, dels

ett stort antal sågverk anlagts eller vore under anläggning längs banorna

med syfte, utom annat, att tillgodogöra, jemte gröfre virke, äfven

sådant, som icke lämpade sig för flottning, och att exportera de förädlade

trävarorna antingen öfver Trondhjem eller Sundsvall. Nästan

all för export afsedd trävaruproduktion inom de förut nämnda flodområdena

komme derför att upptagas och befordras af jernvägarne på det

sätt, att varorna från stationer vester om sjön Nälden i allmänhet försändes

åt norska sidan till Hommelvigen och Trondhjem, men från hela

det öfriga vida skogrikare området till Sundsvall. Afstånden från Näldens

station vore nemligen 213 kilometer till Hommelvigen; 23G kilometer

till Trondhjem; 172 kilometer till Torpshammar och 230 kilometer

till Sundsvall.

Hela trävarurörelsen från så väl Ljungans och Gimåns som en del

af Indalselfvens områden måste således samlas på linien Ånge—Torpshammar—

Sundsvall och följaktligen, likt allt annat gods, omlastas i

Torpshammar. Redan den med sådan omlastning förenade kostnad och

tidsutdrägt utgjorde en icke ringa olägenhet för rörelsen, men än större

vore de svårigheter och hinder, som förorsakades af de båda banornas

olika trafik förmåga, hvilken vore sådan, att två bantåg erfordrades för

att från Torpshammar till Sundsvall befordra den godsmängd, som ett

enda tåg på statsbanan vanligen medförde till Torpshammar; och tydligt

vore, att dessa hinder komme att ökas i jemnbredd med godsrörelsens

tillväxt och blifva så mycket känbarare, som trävarutransporterna

i större omfattning kunde ega rum endast under den tid af året, då

sjöfarten vore obehindrad och vattendragen i det inre landet isfria.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 54.

9

Det vore vidare klart att, om Sundsvall—Torpshammars-banan icke medhunne

att omedelbart ocli utan uppehåll befordra trävaror och annat

gods i samma mån, som de på statsbanan ankomme till Torpshammar,

sådant måste menligt inverka på varuproduktionen i det inre landet och

i följd deraf också på statsbanans egen trafik. Timmertransporterna åt

Sundsvalls-hållet hade ock redan gestaltat sig så, att omkring hälften

af det från Bräcke medförda timret måst vid Torpshammar störtas i

elfven för att flottas till Sundsvall; och denna olägenhet skulle för visso

i den närmaste framtiden blifva än vanligare i mån som flere och flere

platser inrättades vid statsbanan för upphämtning af timmer ur vattendragen,

och sågverk derinvid uppbyggdes inom nu ifrågavarande områden.

Det lede derför, enligt styrelsens öfvertygelse, intet tvifvel, att trävarurörelsen

vid första gynsamma konjunktur för afsättning skulle antaga

sådant omfång, att Sundsvall—Torpshammars-banan i sitt närvarande

skick icke skulle kunna motsvara de anspråk, som komme att ställas

på dess transportförmåga, men deremot utöfva ett förlamande inflytande

på både produktion och varubefordringen inom de trakter, som man

medelst statsbaneanläggningen haft för afsigt att betjena och upphjelpa.

Väl hade, sedan den under 1881 väckta frågan om inköp för statens

räkning eller ombyggnad af Sundsvalls-banan icke ledt till önskadt slut,

bolaget sett sig nödsakadt förstärka sin materiel med ett nytt lokomotiv

och 25 godsvagnar, samt beslutit att ofördröjligen beställa ytterligare

både lokomotiv och vagnar, derest icke säker utsigt mellankomme, att

banan kunde varda af staten öfvertagen och ombyggd; men tydligt vore,

att en sådan åtgärd icke kunde afhjelpa de hinder för rörelsens jemna

gång, som läge i de hvarandra tillstötande jernvägarnes olika tekniska

beskaffenhet och deraf betingade olika transportförmåga, men deremot

måste öka svårigheterna att gifva hela frågan en nöjaktig lösning, till

skada ej mindre för rörelsen å statsbanan än för industrien i de af

denna berörda landsdelar.

I betraktande af dessa förhållanden, och enär en tid af två år antagligen

skulle åtgå för banans ombyggnad och det helas fullständiga

ordnande, samt i öfvertygelse, att ytterligare dröjsmål endast skulle

öka de svårigheter och särskilda kostnader, som, alltid åtföljande en

så genomgripande förändring af en gammal jernväg, derå trafiken under

tiden icke kunde afbrytas, väsentligen förstorades ju mera rörelsen

tillvuxe, hemstälde derför Trafikstyrelsen, att Kongi. Maj:t måtte å

nyo taga frågan om Sundsvall—Torpshammars-jernvägens inlösen och

ombyggnad för statens räkning i öfvervägande.

I fråga om inlösningspriset hade styrelsen ej skäl frångå de i dess

Bih. till Rikscl. Prof. 1884. 4 Sand. 1 Afd. 39 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

utlåtande af den 22 December 1881 framlagda beräkningar, helst det

icke gerna kunde ifrågasättas, att värdet af den nya materiel, som,

efter hvad förut nämnts, blifvit af bolaget senare anskaffad, skulle inbegripas

i den förut föreslagna inköpssumman, enär sådant skulle innebära,

att banans värde under tiden minskats, hvilket emellertid icke

vore fallet, då densamma tvärtom blifvit väl omsedd; och styrelsen ansåge

derföre, att inlösningssumman, 3,650,000 kronor, skulle afsejernvägen

med rörlig materiel till det antal, som befans vid 1882 års slut,

samt banans öfriga tillhörigbeter, så väl fasta som lösa, i det skick

de vid köpets afslutande befunnes.

Jemte erinran att, på samma gång Sundsvall—Torpshammarsbanan

blefve statens egendom, den eljest förestående, till 150,000 kronor

beräknade kostnaden för omlastningsstations ordnande vid Rombäck

bortfölle, hvarigenom den nya räntedragande utgiften för hela affären

rätteligen inskränktes till 5,000,000 kronor, anför Trafikstyrelsen i afseende

å den afkastning, som å detta kapital borde kunna förväntas,

att nettobehållningen af rörelsen å Sundsvalls-banan, som utgjorde

år 1876 ......

I877.........

„ 1878.........

„ 1879.........

och „ 1880.........

sedermera stigit

år 1881 till

„ 1882 „

kronor 103,214,

„ 166,059,

„ 164,324,

„ 83,027,

„ 162,003,

„ 188,672 och

„ 196,336;

hvadan den behållna intägten under det sistnämnda året redan motsvarade

3,93 procent å berörda kapital. Det erfordras således en tillväxt

af allenast 20,000 kronor utöfver 1882 års afkastning, för att nettointägten

skulle uppgå till den räntesats af 4,32 procent, som staten nu

i medeltal erlade för sina lånta medel; anseende styrelsen att så väl

rörelsens naturliga utveckling som den genom ombyggnaden framkallade

större tillströmningen af transportföremål utgjorde en tillförlitlig

borgen, att denna tillväxt inom kort skulle förverkligas.

Sedan härefter jernvägsbolagets styrelse ytterligare yttrat sig i

frågan, på sätt i statsrådspi-otokollet närmare meddelas, har Styrelsen

för statens jernvägstrafik den 29 Februari innevarande år anmält, att,

då anmärkningar uttalats derom, att bangården i Sundsvall skulle

blifva otillräcklig för en större trävarurörelse, styrelsen, så väl med anledning

deraf som ock med afseende derå, att dels vissa i styrelsens

kostnadsförslag upptagna arbeten vid andra stationer blifvit redan under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

11

tiden utförda, dels ock priset å skenor med tillbehör ej obetydligt nedgått

efter förenämnda kostnadsförslags upprättande, utan att anledning

till stegring af detta pris vore att för den närmaste framtiden befara,

funnit sig föranlåten att, efter gjord undersökning och utredning på

stället af förhållandena, så väl uppgöra en planritning för Sundsvalls

station, lämpad för en framtida större trävarurörelse derstädes, jemte

särskildt kostnadsförslag, som ock upprätta ett nytt kostnadsförslag för

hela ombyggnaden af banan, hvilket slutade å 1,450,000 kronor. I

detta kostnadsförslag upptoges bland annat för ändring af stationsplaner,

spår derå m. m. en summa af 338,200 kronor, hvari inginge dels ordnandet

af Sundsvalls hufvudstation jemte tillhörande hamnbassiner med 228,400

kronor, dels utläggning af ett spårsystem för tågrangering och vagnafställning

vid den nuvarande vestra hållplatsen inom staden med 28,800

kronor. I kostnadsförslaget förekomme för jordlösen och husflyttning

ett belopp af kronor 28,000; men deraf toges endast omkring 14,000

kronor i anspråk för inlösen af mark, som erfordrades för beredande af

nödigt utrymme vid hufvudstationen och hållplatsen i Sundsvall. Stadsfullmäktige

hade nemligen, enligt bifogadt protokollsutdrag för den 18

nästlidne Februari, under förbehåll att innevarande års Riksdag fattade

beslut om jernvägens inlösen för statens räkning på de af bolaget uppstälda

vilkoi% beslutit: att utan ersättning upplåta till staten, så länge

den egde och trafikerade Sundsvall—Torpshammars-jernvägen, det område

vid stadens hamn, hvilket läge mellan den å en åtföljande ritning

med grönt uppdragna linien A-B-C-D och timmeraflastningsdammen,

under förbehåll, att den å samma ritning utmärkta triangelformiga

figuren B-E-C icke inhägnades till stationsområde, utan af Trafikstyrelsen

endast finge disponeras till utläggning derå af nödiga lastningsspår,

med rättighet för staden att dit förlägga dess jernväg, om sådant

i en framtid skulle erfordras, äfvensom att af nuvarande stationsområdet

till staden öfverlemnades den mark, som läge söder om den å ritningen

med brunt streckade linien F-G-H; och att till staten, så länge

den egde och trafikerade banan, likaledes kostnadsfritt upplåta den

staden tillhöriga mark, som erfordrades för en reserv-bangårds anläggande

från vestra stationen österut, upptagande omkring 1,600 fot i

längd och 65 fot i bredd norr eller söder om nuvarande jernvägsoinråde;

allt med det ytterligare vilkor för nämnda upplåtelser, att staden

bibehölles vid sin rätt till stadsafgifter å det vid hamnen upplåtna

området.

Till ofvan angifna kostnadssumma, 1,450,000 kronor, måste dock

för behöfliga nya transportmedels anskaffande läggas 50,000 kronor

utöfver det belopp af 330,000 kronor, som dertill beräknats och med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

all sannolikhet borde, såsom förr nämnts, erhållas genom försäljning

af den rörliga materiel, skenor och andra inventarier, som jemte sjelfva

jernvägen komme att till staten öfverlåtas, men ej vore användbara för

normalspårig jernväg.

Till sist yttrar Trafikstyrelsen sig angående bolagets förbehåll

rörande tjenstepersonalens öfvergång i statens tjenst med bibehållande

af innehafvande löneförmåner; och hemställer Trafikstyrelsen, att vid

beviljandet af denna förmån för personalen måtte fästas följande vilkor,

nemligen: att de personer, som sålunda öfverginge i statens tjenst,

skulle åtnöjas med de platser, som styrelsen ansåge lämpligt att åt dem

anförtro; att de blefve underkastade alla för personalen vid statens

jernvägar gällande reglementen och instruktioner samt vilkor för bibehållande

af anställning i statens jernvägstrafiks tjenst; att deras aflöning

skulle utgå dels såsom ordinarie arfvoden till sådana belopp, som gällande

aflöningsregemente för hvarje särskild befattning bestämde, dels

såsom extra arfvode till lika belopp med skilnaden emellan det ordinarie

arfvodet och deras nu i bolagets tjenst innehafvande aflöningsförmåner;

samt att de kunde vinna delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar

emot erläggande af stadgade retroaktiva utgifter.

Slutligen har i en till Statsrådet och Chefen för Civildepartementet

på begäran aflemnad promemoria Väg- och vattenbygcjnadsstyrelsen

förklarat sig hafva, vid granskning af Trafikstyrelsens nyss omförmälda

kostnadsförslag, funnit dettas slutsumma, 1,450,000 kronor, vara tillräcklig

för jernbanans ombyggnad och för utvidgning af Sundsvalls

stationer, efter den af Trafikstyrelsen uppgjorda plan derför, under

förutsättning af nuvarande prisförhållanden och med beräkning, att de

för ombyggnad åt Sundsvalls station och för utläggning af rangeringsspår

vid den så kallade vestra stationen afsedda skenor med tillbehör

kostnadsfritt tillhandahölles ur statens förråd af gamla, men brukbara

sådana.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t i Statsrådet har

Chefen för Civildepartementet anfört följande:

»På grund af den redogörelse jag lemnat rörande föreliggande

fråga torde Eders Kongl. Maj:t finna, att det är af vigt att Sundsvall—

Torpshammars-banan ombygges till enahanda spårvidd med statens

banor. Endast derigenom kunna de betydliga skogstillgångarne i de

omkring dessa trakters statsbanor belägna vidsträckta områden, som

hafva sin naturliga utfartsväg åt Sundsvall, tillgodogöras på fullt lämpligt

sätt. Redan nu har det visat sig, att banan ej kan tillfredsställa

den trafik, som erbjudit sig, och uppenbart är, att svårigheterna i detta

afseende måste för hvarje år ökas. Det är vidare klart att, om Sunds
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

13

vall—Torpshammars-banan blefve bredspårig, trafiken å de statens banor,

som med densamma stå i omedelbar förbindelse, skalle i ej ringa

grad tillväxa. För samfärdselns jemna utveckling torde det emellertid

vara nödvändigt, att samtrafiken mellan statsbanorna och deras gemensamma

utfartsväg till Osterliafvet ordnas efter samma grunder. Detta

åter lärer väl på ett fullt tillfredsställande sätt kunna ske endast under

förutsättning att banorna befinna sig i samma egares hand. Dessa skäl

sammanlagda synas mig sålunda tala för så väl att Sundsvall—Torpshammars-banan

bör förändras till bredspårig, som ock att den bör af

staten öfvertagas, åtminstone derest detta befinnes kunna ske utan

egentliga uppoffringar å statens sida. I sistberörda afseende är jag för

min del öfvertygad om, att banans öfvertagande af staten till det af

bolaget numera fordrade priset, 3,650,000 kronor, icke allenast icke

kommer att föranleda någon uppoffring från statens sida, utan tvärtom

skall lemna ett i förhållande till de öfriga statsbanornas rentabilitet

ganska fördelaktigt utslag. Banan torde, så vida ej särdeles missgynnande

konjunkturer inträffa, skäligen kunna antagas redan under första

året efter dess ombyggnad lemna en behållning af cirka 200,000 kronor,

och enligt Trafikstyrelsens, numera utaf Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i hufvudsak biträdda, beräkningar rörande banans anordnande

till bredspårig bana skulle det kapital, som staten nedlade i banan,

komma att utgöra cirka 5,150,000 kronor, å livilket kapital sålunda redan

under första året komme att erhållas omkring 4 procent ränta — eu

ränta, som, efter hvad Trafikstyrelsen upplyst, ännu ingen statsbana i

Sverige under första året af sin tillvaro kunnat uppvisa. Då man vidare

besinnar, att banans trafikförmåga genom ombyggnaden blifver i

högst väsentlig mån stegrad, faller det af sig sjelft, att den skall framkalla

en ökad trafik. Tack vare Norrlands rikedom på vattendrag, skola

nya flottleder komma att anordnas och tillföra banan skogsprodukter

från trakter, dem ännu ingen hoppats kunna sätta i förbindelse med

hafvet. Så småningom torde sågverk utefter vattendragen blifva inrättade,

och genom fortskaffande af de vid dem förädlade skogsprodukterna,

hvilka naturligtvis i sådant skick lemna högre afgifter, beredes banan

ett ytterligare plus i dess inkomster. Någon anledning att antaga, det

staten genom banans öfvertagande och ombyggande skulle i mer eller

mindre mån komma att tillskyndas någon förlust, förefunnes således,

enligt min tanke, icke. En omständighet, som icke heller bör lemnas

ur beräkning, särskildt vid frågan om huru den fordrade köpeskillingen

ställer sig för staten, är den, att genom banans öfvertagande befrias

staten från den eljest oundvikliga utgiften af cirka 150,000 kronor för

anläggning af station vid Rombäck.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sials- Utskottets Utlåtande N:o 54.

Då sålunda priset, efter hvad jag nu framhållit, icke torde kunna

anses för högt, samt de vilkor, hvilka bolaget uppstält i fråga om öfvertagande

af banans personal, med de dervid af Trafikstyrelsen gjorda

erinringar, synas mig icke oantagliga, och då hvad Sundsvalls stadsfullmäktige

såsom vilkor för upplåtelse af mark till bangårdarne i Sundsvall

påyrkat icke torde gifva anledning till anmärkningar, har jag trott

rätta tidpunkten för ordnande af denna angelägenhet nu vara för handen,

'' helst ett uppskof nu torde kunna föranleda till frågans undanskjutande

för långliga tider. — Som, enligt min tanke, de af bolaget i

dess skrift den 6 Augusti 1881, förutom förslaget om banans inlösande

af staten, alternativt gjorda framställningar om anskaffande af medel till

banans ombyggande af bolaget icke torde vara al beskaffenhet att numera

höra vinna afseende, skulle det, i händelse staten ej antager anbudet

om banans inköpande, till äfveutyrs kunna inträffa, att bolaget

funne sig föranlåtet att på annat håll söka sig köpare; och må hända

blefve i sådant fall banans inköp en begärlig spekulation för utländskt

kapital. Eller ock kunde bolaget finna med sin fördel förenligt att

sjelft taga banans ombyggnad om hand, och så i ena som andra fallet

vore statens utsigter att på antagliga vilkor af banan komma i besittning

sannolikt för långliga tider stängda.»

Skilnaden 884 kronor 60 öre mellan den här ofvan angifna, beräknade

kostnaden för banans ombyggande och utrustande och den i

sådant afseende i den nådiga propositionen upptagna summa har uppkommit

för afrundande af det sammanlagda belopp, som behöfde af

Riksdagen äskas.

Beträffande Sundsvalls-banans och statsbanans inkomst af godstrafik

har Utskottet af Kongl. Trafikstyrelsen erhållit en beräkning af

följande innehåll:

»Sundsvalls-banans inkomst per tonnkilomter 6.9 öre

Statsbanans dito dito 5.o ,,

Skilnaden l.o öre skulle för en trantportmängd af 4,512,000

kilometer gods föranleda en minskning af 85,700 kronor i bruttoinkomst.

Men till följd af det bredare spåret och tyngre maskiner kan samma

transportmängd framföras med vida mindre antal tåg och hvarje tåggöras

större, hvarigenom kostnaden för vagnkilometer reduceras. Enligt

statistiken var kostnaden per vagnkilometer å Sundsvalls-banan

12.7 öre och på statsbanan 9.2 öre. Å båda banorna voro vagnarne lastade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

15

med 3 tonn i medeltal. Skilnaden i vagnkilometerpriset, 3.5 öre, motsvarar,

under förutsättning af ej större belastning å statsbanans vagnar,

ehuru deras bärighet är l.s tonn större, en skilnad af I.17 öre per

tonnkilometer till favör för statsbanan och denna åter i utgifter för

4,512,000 tonnkilometer gods en minskning af 52,800 kronor. Minskning

i behållningen skulle således utgöra 32,900 kronor.

Men det bör märkas att af hela den virkesmängd, som skickades

från Bräcke, 113,000 tonn, endast 46,000 tonn kunde mottagas af

Sundsvalls-banan; resten kastades i elfven vid Torpshammar. Med visshet

kan antagas att af denna rest, 67,000 tonn, åtminstone 50,000 tonn

komma att fortsätta på Sundsvalls-banan, och med bibehållande af det

nuvarande högst reducerade priset 53 öre per stock å 0.3 tonn, d. v. s.

I.77 per tonn och med beräkning af endast 40 procent behållning

derå (detaljredovisningen för Bräcke—Torpshammar-transporterna visar

större behållning, oaktadt vägen är något längre), skulle behållningen

blifva 71 öre per tonn och för do 50,000 tonnen 35,500 kronor, hvilket

mer än uppväger den ofvan angifna minskningen.))

Vidare har Utskottet af Kongl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

fått mottaga begärd uppgift derom att väglängden utmed jernvägen

mellan nedanstående ställen är följande:

mellan Bräcke och Sundsvall .........................................

„ Bräcke och Indalselfven.......................................

„! Bräcke och Ångermanelfven vid Sollefteå ...

11 mil 25,133 fot,

7 „ 34,000 .,

13 „ 24,000 „

Utskottet har jemväl inhemta!, att Sundsvalls jernvägsaktiebolags

bokslut för år 1883 ännu ej är afslutadt, men att bolagets inkomster

för nämnda år kunna beräknas till 374,850 kronor, driftkostnaden till

205,800 kronor och behållningen alltså till 169,050 kronor.

Bolagets aktiekapital utgör 1,773,500 kronor, fördeladt å 3,547

aktier. Häraf ega Sundsvalls stad aktier å 1,300,000 kronor, Östersunds

stad å 15,000 kronor och Jemtlands läns landsting å 100,000

kronor; hvarvid dock bör märkas, att, till följd af bestämmelse i bolagsordningen,

att icke någon delegare må utöfva rösträtt för mera än ¥V

del af bolagets hela aktieantal, Sundsvalls stad och Jemtlands läns

landsting ej eg a rösta för mera än 177 aktier, motsvarande 88,500

kronor, hvar.

Utskottet har funnit det vara af gagn för det allmänna, och

särskildt för den ifrågavarande ortens trafikrörelse, att Sundsvalls

jernvägsaktiebolags bana mellan Sundsvall och Torpshammar ombygges

till bredspårig och införlifvas med statsbanesystemet. Till ådaga
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

läggande Häraf torde Utskottet endast behöfva åberopa hvad i sådant

afseende af Trafikstyrelsen yttrats och här ofvan meddelats, men

särskild hänsyn lärer, enligt Utskottets åsigt, vid bedömandet häraf

böra tagas till den omständighet, att den för Norrlands trävarurörelse

så vigtiga tvärbanan mellan Throndhjem och Sundsvall är bredspårig

mellan den ena hamnen, Throndhjem, och Torpshammar, men att den

återstående sträckan till den andra hamnen, Sundsvall, är smalspårig

och i sitt nuvarande skick för den allt mera växande trafiken olämplig

samt nödvändiggör omlastning, hvilket åter tydligen måste leda

dertill att en stor del af tvärbanans trafik, som eljest kunde och antagligen

skulle gå österut till Sundsvall, kommer att, till förfång för

den svenska rörelsen, föras vesterut, till Throndhjem, dit transporterna

obehindradt och utan omlastning kunna fortgå.

Icke heller kan den omständighet billigtvis lemnas utan afseende,

att Sundsvall—Torpshammars-banans för transitotrafiken och för bolaget

sjelft menliga egenskap af smalspårig, på sätt här ofvan ur bolagets

till Kongl. Maj:t aflåtna framställning anförts, är att väsentligen tillskrifva

den på statsmakternas beslut grundade, men sedermera af dem

rubbade förutsättningen, att jemväl de banor, till hvilka Sundsvall—- Torpshammarsjernvägen skulle ansluta sig, blefve smalspåriga.

Men äfven med allt afseende fästadt å dessa, här ofvan antydda

förhållanden, har Utskottet ej funnit sig kunna tillstyrka erläggande

för jernvägen af en så hög köpeskilling som den, hvilken Kongl. Maj:t

i den nådiga propositionen föreslagit.

Beträffande härvid först föremålet för köpet får Utskottet — med

erinran att bolaget, förutom jernvägen mellan Sundsvall och Torpshammar,

eger en bibana Wattjom— Marmen, hvilken dock till hela sitt

bokförda värde 181,818 kronor 97 öre motsvaras af en skuld å samma

belopp till enskild person och om hvilken nu ej är fråga — fästa uppmärksamheten

derå att i köpet skulle, enligt Kongl. Maj:ts förslag,

ingå öfverbyggnad och rörlig materiel till ett beräknadt värde af

330,000 kronor. Som denna materiel ej är användbar för normalspårig

jernväg och synes kunna med större fördel afyttras af bolaget

sjelft än af staten, har Utskottet ansett densamma ej böra af staten

inköpas och således köpeskillingen böra med motsvarande belopp minskas,

dock med förbehållen rätt för statens Trafikstyrelse att i så väl

sitt eget som ortens intresse begagna samma materiel, intill dessjernvägens

ombyggnad blifvit fullbordad. Den minskning i köpeskillingens

belopp, som härigenom uppkommer, innefattar dock ej någon besparingför

staten, enär i dess ställe kostnaden för banans ombyggnad och

förseende med ny, lämplig materiel, som eljest till en del kunde med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 54.

17

försäljningsvärdet af ifrågavarande materiel bestridas, måste uppföras

till en med ett lika belopp ökad summa.

I fråga åter om sjelfva jernvägens värde, har Utskottet ej kunnat

undgå att fästa uppmärksamheten vid hvad bolaget i sin ofvan omförmälda

den 6 Augusti 1881 till Kongl. Maj:t ingifna skrift anfört om

sättet och utvägarne för genomförande af den nödiga spårviddsförändringen.

Med afseende härå yttrade bolaget: att enligt en beräkning, till

utgångspunkt för hvilken tagits bolagets förmodade ställning vid 1882

års utgång, det visade sig: att, om bolaget sjelft skulle verkställa ombyggnaden

och för ändamålet måste upptaga ett lån i öppna marknaden

eller erhölle ett sådant på vanliga vilkor af staten, bolaget skulle, i

stället för ett till amortering och utdelning påräkneligt nettoöfverskott

å trafikmedlen af omkring 87,000 kronor för år, hafva att emotse en

brist af 2,736 kronor och blifva ur stånd fullgöra amorteringen af

sitt erhållna statslån; att åter, i händelse staten antingen gåfve bolaget

ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 1,800,000 kronor (till

hvilket belopp kostnaden för banans ombyggnad och förseende med

ny materiel ra. m. då beräknats) eller ock försträckte bolaget samma

belopp mot en annuitet af 4 procent, hvaraf 3 procent ränta å oguldet

kapital, samt tilläte, att så väl återstoden vid 1882 års slut af

statslånet, utgörande 1,411,447 kronor, som ock bolagets skuld, 540,000

kronor, till jernvägshypoteksfonden, finge konverteras till enahanda

annuitet, bolagets utsigter i fråga om banans rentabilitet blefve ungefär

lika goda som för det dåvarande; att, om intetdera af dessa förslag

funnes antagligt å statens sida, två andra utvägar återstode, den

ena, att staten sjelf verkstälde ombyggnaden och tillsköte nödiga medel

dertill samt för beloppet toge aktier i bolaget; den andra, att staten

inlöste och öfvertoge hela banan; att i förra fallet bolaget, under

antagande att bolagets tillgångar uppskattades till fyra millioner kronor

och att, efter banans ombyggnad, nettoinkomsten af densamma

delades emellan staten och bolaget efter förhållandet emellan 1,800,000

kronor och 4,000,000 kronor, skulle komma i vida sämre ställning

än förut, och, endast i händelse den ofvan föreslagna konverteringen

af annuiteterna å bolagets återstående statslån och lånet i jernvägshypoteksfonden

medgåfves, kunde underkasta sig den uppoffring, som

i allt fall uppkomme för bolaget derigenom, att af nettovinsten, 87,000

kronor, i sådant fall komme att på bolagets andel i banan belöpa

endast omkring 65,000 kronor; och att, beträffande det andra alternativet,

detsammas antaglighet så väl ur statens som ur bolagets synpunkt

måste blifva beroende af banans pris.

Om än trafikutsigterna sedan år 1881 förbättrats, torde i allt fall

Bill. till Riksd. Prof. 18S4. 4 Sami. 1 Afd. 39 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

banans värde i bolagets hand såsom för aktieegarne inkomstbringande

affär ej kunna anslås synnerligen högt. Så vidt Utskottet har sig bekant,

hafva delegarne ock endast för ett år, 1882, kunnat erhålla utdelning,

och denna endast till två procent å aktiekapitalet. Skulle

jern vägen fortfarande förblifva i bolagets ego, torde bolaget tvifvels utan

blifva nödsakadt att derå nedlägga så stora belopp, att möjligheten af

en fortsatt utdelning antagligen blefve mycket inskränkt. Om bolaget

alltså i betalning för banan erhölle — förutom qvittning af sin skuld

till Riksgäldskontoret och medel till inlösande af obligationslånet -—

50 procent af aktiekapitalet, samt finge behålla jernvägens öfverbyggnad

och rörliga materiel, af hvilken, såsom ofvan nämnts, den som inköpts

före år 1883 eger ett värde af 330,000 kronor, så skulle det kapital,

som sålunda komme att för bolaget återstå, vara tillräckligt att afkasta

en säker ränta, större än den ovissa utdelning, bolaget på länge skulle

kunna på sitt nuvarande aktiekapital erhålla. Härtill kommer den omständigheten,

som för bolagets intressenter, särskildt Sundsvalls stad,

måste vara af högsta betydelse, att banan, efter att hafva blifvit af

staten inköpt och ombyggd, komme att för ortens hufvudsakliga rörelse

blifva af ett vida större gagn än den nu kan vara.

Ur statens synpunkt åter torde det ej böra förbises, att, äfven

om köpeskillingen så nedsättes som här nedan föreslås, jernvägens

inköp och ombyggnad kommer att medföra en kostnad, ej obetydligt

större än om en liknande bana omedelbart af staten sjelf anlades, samt

att ytterligare utgifter för banans förbättrande, utvidgande af spårsystemet

vid stationerna och förökande af rörlig materiel säkerligen

komma att erfordras.

Ltskottet har alltså ansett sig böra föreslå köpeskillingen till:

beloppet af bolagets skuld till Riksgäldskontoret kronor 1,396,884: 60

beloppet af bolagets obligationslån........................... v 600,000:

50 procent af aktiekapitalet ...................................... v 886,750:

Summa kronor 2,883,634: 60.

eller i jemnadt tal 2,884,000 kronor.

Skilnaden mellan den af Kongl. Maj:t föreslagna köpeskillin
S0.

11--.................................................................................. kronor 3,650,000: —

och de af Utskottet ifrågasatta ................................. 2,884,000: _

utgör .„......^................................................................ kronor

men då härifrån dragés värdet af den materiel,

som enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle i köpet

766,000

Transport kronor

766,000:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5d.

19

Transport kronor 766,000: —

ingå, men hvilken enligt Utskottets förslag skulle

af bolaget behållas ....................................................... „ 330,000: —

utgör den verkliga nedsättningen i köpeskillingen

en<^ast .............................................................................. kronor 436,000: —

Beträffande förhållandet till Sundsvalls stad har Utskottet ansett

det vara mindre lämpligt att de å sid. 11 här ofvan omförmälda upplåtelse!

af mark skulle, såsom staden ifragasatt, gälla endast för den

tid, hvarunder staten egoe och trafikerade Sundsvall—Torpshammarsjernvägen,

och att viss del af denna mark skulle af Trafikstyrelsen endast

få disj)oneras, utan har Utskottet funnit den Sundsvalls stad tillhöriga

mark, som af Kong]. Maj:t prof vas för jernvägsanläggningen

eifoiderlig, böra af staden till staten med full eganderätt öfverlåtas.

Likaså har Utskottet funnit det böra åligga Sundsvalls stad att

sjelf bekosta dels de kajer, som vid Sundsvalls station erfordras utom

den jernvägen tillhörande egentliga timmerbassinen, och dels all erforderlig

muddring i yttre hamnen. Dessa arbeten kunna nemligen ej

anses tillhöra sjelfva jernvägsanläggningen, utan erfordras för ett kommunalt

ändamål, tillgodoseendet af rörelsen i staden Sundsvall.

På grund af hvad ofvan anförts, och med erinran att i Utskottets

hemställan här nedan nagra belopp blifvit i obetydlig- mån jemkade för

åstadkommande af jemna summor å de två årsanslagen för 1885 och

1886, får Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

dels medgifver, att Sundsvalls jernvägsaktiebolags

jernväg emellan Sundsvall och Torpshammar må för

statens räkning inköpas, att tillträdas den 1 Januari

1885 mot en köpeskilling af två millioner åttahundraåttatiofyra

tusen kronor, hvilken erlägges sålunda,

att staten

l:o) eftergifver hvad vid jernvägens afträdande

till staten återstår oguldet af det bolaget beviljade

statslån, hvilken återstod beräknas att vid 1884 års

slut utgöra .................................... kronor 1,396,884: 60;

2:o) den 2 Januari 1885, mot

erhållande af de utaf bolaget utstälda

och i jernvägeninteckuade

obligationer å tillhopa 600,000

Transport kronor 1,396,884: 60

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 54.

Transport kronor 1,396,884: 60

kronor, erlägger till bolaget dere
motsvarande

belopp ........................ )> 600,000: —

ocb 3:o) den 2 Januari 1886

till bolaget utgifver återstoden med » 887,115: 40

Summa kronor 2,884,000: —

dels godkänner jernvägsaktiebolagets vilkor om

dess personals öfvergång i statens tjenst under de af

Styrelsen för statens jernvägstrafik i dess skrifvelse af

den 29 Februari innevarande år föreslagna förbehåll;

dels beslutar, att den till jernvägen hörande öfverbyggnad

och rörliga materiel icke skola i köpet ingå,

men såsom vilkor för jernvägens inköp fastställer:

att statens Trafikstyrelse må ega att till dess

banan blifvit af staten ombyggd afgiftsfritt begagna

samma öfverbyggnad och materiel, samt

att all den Sundsvalls stad tillhöriga mark, som

af Kongl. Maj:t pröfvas för jern vägsanläggningen erforderlig,

bör af staden till staten med full eganderätt

öfverlåtas, och staden vara skyldig bekosta de vid

Sundsvalls station erforderliga kajer och muddringar

utom den föreslagna egentliga timmerhamnen;

dels öfverlåter åt Kongl. Maj:t att i öfrigt fastställa

de närmare vilkor, förbehåll och bestämmelser,

som vid aftals träffande med jernvägsaktiebolaget och

Sundsvalls stad kunna finnas erforderliga;

dels beviljar de, efter hvad ofvan är sagdt, till

gäldande af den kontanta köpeskillingen erforderliga

belopp, tillsammans ..................... kronor 1,487,115: 40;

dels och ytterligare, för jernvägens ombyggnad

till bredspårig och anskaffande af rörlig materiel, beviljar

ett anslag å 1,829,884 kronor 60 öre;

dels ock slutligen af förenämnda, för inköp af

jernvägen samt dess ombyggnad och förseende med

rörlig materiel, äskade anslag, tillhopa 3,317,000 kronor,

anvisar till utgående

under år 1885....................... kronor 1,600,000: —

och under år 1886............... » 1,717,000: —

Stockholm den 28 April 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 54.

21

Reservationer:

af Herr ,/. Widén;

af Herr C. Ifvar sson, med hvilken Herrar Piss Olof Larsson,

Sven Andreasson, A. P. Danielson, 0. Å Olsson, A’. Petersson, 0/a

Andersson, Sum Nilsson, J. E. Johansson, Jan Andersson och P. Pehrsson

i Törneryd instämt och hvilken yttrat:

»Då jag, med hänsyn å ena sidan till det ringa värde, bolagets

jernväg kan ega vid dess ombyggande till bredspårig, samt den dryga

kostnad, som i följd deraf måste drabba staten för en sådan ombyggnad,

och å den andra den obetydliga inkomst, bolaget hittills haft

på sin jernväg, anser den föreslagna köpeskillingen vara för högt tilltagen,

får jag härmed reservera mig emot Utskottets förslag, under

uttryckande af den åsigt, att Utskottet åtminstone bort föreslå köpeskillingens

nedsättande till 2,500,000 kronor, om icke derunder.»

Bill, till Rihsd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afä.

JJäft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.