Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning, dels om lån åt två enskilda jernvägsbolag.
1884-02-14 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1884:6, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning, dels om lån åt två enskilda jernvägsbolag.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 14 Febr. 1884, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader
för statens räkning, dels om lån åt två enskilda jernvägsbolag.
(R. A.)
Stats-Utskottet får härmed afgifva yttrande öfver de vid innevarande
riksdag väckta, till Utskottet remitterade förslag dels af Kongl. Maj:t
och en enskild motionär angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader
i Norrland, dels af enskilde motionärer angående beviljande af lån
för jernvägsanläggningar från Helsingborg till Halmstad och från Halmstad
till Yarberg.
l:o.
Angående fortsättning af arbetena å stambanan mellan Bräcke och
Sollefteå.
I den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till fortsättning af arbetena å
stambanan mellan Bräcke och Sollefteå för år 1885 anvisa 2,000,000
kronor.
Härjemte har i en inom Första Kammaren väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 39) Herr J. E. Nyström hemstält, bland annat,
att Riksdagen måtte höja anslaget för 1885 för norra stambanans fortsättning
till Sollefteå vid Ångermanelfven, om ej till tre millioner kronor,
såsom byggnadsstyrelsen 1881 föreslagit, så till hvad det nu vore eller
2,500,000 kronor, i stället för af Kongl. Maj:t äskade två millioner kronor.
Af det vid ofvannämnda nådiga proposition fogade statsrådsprotokoll
(sjette hufvudtiteln sid. 62) inhemtas, att Väg- och vattenbyggnads
Bih.
till Riksd. Prof. 1884. 4 Samt. 1 Afd. .5 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
styrelsen i underdånig skrifvelse den 20 November 1883, i fråga om
fortsättning af arbetena å stambanan Bräcke-Sollefteå, för hvilken bana
anläggningskostnaden beräknats till 11,250,000 kronor, deraf för hvardera
af åren 1882 och 1883 beviljats 2,000,000 kronor och för innevarande
år 2,500,000 kronor, anfört, att sedan bandelen mellan Bräcke
och Håsjö om 6,3 mil den 15 sistlidne Oktober blifvit för allmän trafik
upplåten, och då någon sådan omständighet, som föranledde styrelsen att
för detta år begära ett förhöjdt anslag af 2,500,000 kronor, nu icke
vore för handen, styrelsen ansåge, att arbetena för denna stambanas byggande
under år 1885 kunde ändamålsenligt bedrifvas med ett anslag af
2,000,000 kronor.
Vid sådant förhållande torde någon förhöjning af anslagsbeloppet
utöfver hvad Kongl. Maj:t begärt så mycket mindre kunna af Utskottet
tillstyrkas som motsvarande jernvägsbyggnadsanslags bestämmande för
innevarande år till 2,500,000 kronor föranleddes af särskilda, i 1883 års
statsverksproposition angifna, men nu ej för handen varande skäl och
anslagets bestämmande för år 1885 till 2,000,000 kronor öfverensstämmer
med den åsigt, Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 17 April 1883
(N:o 20) uttalat derom att något hinder ej torde kunna möta mot fördelning
på ytterligen tre år af de 4,750,000 kronor, som för tiden från
och med år 1885 af ofvan angifna, beräknade kostnadsbelopp återstode.
Utskottet hemställer alltså,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition och med afslag å Herr Nyströms motion i
hvad den rörer förevarande anslag, Riksdagen må, till
fortsättning af arbetena å stambanan mellan Bräcke
och Sollefteå, för år 1885 anvisa ett belopp af 2,000,000
kronor.
2:o.
Angående norra stambanans fortsättning från Sollefteå m. m.
I sin ofvan omförmälda motion har Iderr Nyström tillika hemstält,
att Riksdagen måtte besluta att fortsätta norra stambanans framdragande
från Sollefteå till Umeå, Skellefteå, Pite—Lule eif eller Lule—Ofotenbanan,
och derest hinder ej mötte — hellre än att utländingar, enligt
en af motionären omförmäld koncession, skulle göra det — äfven till
Haparanda;
att erforderliga medel för det sålunda afsedda fullbordandet af stambanenätet
och för bidrag till erforderliga bibanor i Norrland, nemligen
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 6.
3
omkring trettio millioner för sträckan Sollefteå—Lule, nio millioner derifrån
till Haparanda, samt t. ex. elfva millioner för bibanor, måtte, för
så vidt inflytande inkomster från jernvägarne ej lemnade tillgång, anskaffas
genom ett helst inhemskt obligationslån, att användas, om ej med
sex millioner kronor årligen, såsom vid byggandet af tvärbanan Östersund—Norge,
dock med fyra millioner och med arbetets ställande på
entreprenad, på det att banan måtte kunna blifva färdig till Lule eif
inom senast tolf år och ju förr dess hellre kunna draga rörelsen åt söder
inom egna landamären; och
att, derest sådana beslut nu ej utan föregångna undersökningar och
utredningar kunde fattas, Riksdagen måtte dels anslå femtio tusen kronor
för att Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att med dessa och de af
Yesterbottens landsting anslagna .18,000 kronor, samt hvad andra norrländska
landsting kunde anvisa, låta under instundande sommar verkställa
erforderliga, fullständigt detaljerade, sammanhängande undersökningar
för stambanans framdragande genom Norrland, dels ock i underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag afgifva
förslag om banans sträckning, om banbyggandets fortsättning, samt
om och under hvilka vilkor och statsbidrag enskilda svenska män kunde
få fortsätta stambanebyggandet, derest staten ej ville göra det.
Beträffande motiven till Herr Nyströms förslag måste Utskottet hänvisa
till sjelfva motionen (N:o 39 af de i Första Kammaren afgifna),
hvilken är allt för omfattande för att kunna i detta utlåtande intagas.
Vidkommande åter sjelfva saken, lärer det vara uppenbart, att frågan,
om, när och huru jernvägsbyggandet från Sollefteå må kunna och böra
fortsättas är af för stort omfång och alltför invecklad att redan nu kunna
af Riksdagen pröfvas. Motionären har ock hemstält, bland annat, om
beviljande "af ett anslag för undersökningars anställande. För den händelse
att Kongl. Maj:t skulle finna sådana undersökningar vara af nöden,
lärer Kongl. Maj: t dock ej sakna medel och utvägar att låta verkställa
desamma, och Utskottet hemställer fördenskull,
att Herr Nyströms ifrågavarande motion, i hvad
den afser jernvägsbyggnadernas fortsättning från Sollefteå,
må af Riksdagen leinnas utan afseende.
3:o.
Angående andag till låneunderstöd för Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag.
I afgifna och till Stats-Utskottets behandling remitterade motioner
hafva inom Första Kammaren Herr P. Olsson, med hvilken Flerrar I.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
Wallberg, Alfr. Bexell, L. W. Lothigius och Tli. C:heim-Gyllensköld instämt
(motion N:o 34), och inom Andra Kammaren Herr I. Lyttkens, med
hvilken Herrar Carl Ifvarsson, Lars Börjesson, Joll. Bengtsson, A. M.
Lundberg, A. M. Gudmundson och A. W. Ängel instämt (motion N:o 123),
föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja och ställa till Ivongl. Maj:ts disposition
ett extra anslag af 795,500 kronor, att, under enahanda vilkor
och bestämmelser, som af 1881 års Rikdag blifvit faststälda för understödjande
af enskilda jernvägsanläggningar, af Kongl. Maj:t anvisas såsom
lån till Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag, med en tredjedel under
hvartdera af åren 1884, 1885 och 1886.
I den inom Första Kammaren väckta motionen har, efter det motionären
omförmält hvad i detta ärende vid de senaste riksdagarne förekommit,
vidare andragits, att, då Hallands läns landsting och samtlige
de kommuner, som beröras af Skåne—Hallands jernväg, med högst känbara
uppoffringar förenade sig om byggandet af ifrågavarande jernväg,
såsom utgörande sydligaste delen af vestkustbanan, och hos regeringen
dertill sökte nådigt tillstånd, ansåg orten för sin del sitt trafikbehof tills
vidare fullt tillgodosedt genom en med lätt öfverbyggnad utrustad och
i öfrigt enkelt anordnad jernväg, hvilken beräknades till en kostnad af
4,430,000 kronor.
Redan vid koncessionens beviljande hade regeringen, i öfverensstämmelse
med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens m. fl. myndigheters
förslag, föreskrifvit solidare öfverbyggnad, större och för militära ändamål
lämpade stationer, ökad rörlig materiel m. ra., hvarför kostnadsförslaget
af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen höjdes från 4,430,000 kronor till
4,797,500 kronor. Förutom denna förhöjning föreskrefs, att de förekommande
lutningarna af 1 : 60 skulle, i den mån sådant utan allt för
betungande tillökning af kostnaden kunde ske, nedbringas till 1 : 80, på
grund hvaraf nya sorgfälliga undersökningar anordnades, och bolaget, som
härvid trodde sig kunna göra åtskilliga besparingar, framlade ny plan
och profil till Kongl. Maj:ts pröfning och gillande, då största lutningarna
faststäldes till 1 : 80, hvarjemte bolaget ålades göra vissa utvidgningar
vid Båstad för tillgodoseende af strategiska ändamål.
Sedan ärendet vid detta stadium behandlades vid nästlidne års riksdag,
hade jernvägsarbetet fortskridit så, att, enligt intyg af chefen i södra
väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren m. m. A. Remmer, mer än
s/4 af banans längd blifvit färdigterrasserad, hvarjemte skenor, syllar,
rörlig materiel m. m. inköpts, kontrakt om de flesta återstående arbeten
afslutats och expropriation af mark till största delen verkstälts, hvarigenom
bolaget blifvit i tillfälle upprätta fullständig utredning angående
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
5
jeruvägens anläggningskostnad. Denna beräkning utvisade att anläggningskostnaden
uppginge till ett belopp af minst 4,795,500 kronor. Då
jernvägsbolaget lyckats göra sällspordt fördelaktiga inköp af skenor,
rörlig materiel m. m. och i dessa afseenden, likasom i arbetskostnaden
för det ursprungligen beräknade jordarbetet, icke öfverskridit första
kostnadsförslaget, hade tillökningen i kostnad uppkommit, dels derigenom
att jernvägsbolaget -— som bland annat fått föreskrift inlösa så mycket
mark till stationer m. m., som kunde anses motsvara en utvecklad trafiks
framtida behof •—■ fått vidkännas oberäknadt hög kostnad för inlösen
m. m. af den bördiga och dyrbara mark, som jernvägsbolaget så väl
härför som för banan i allmänhet nödgats taga i anspråk; dels derigenom,
att de förbättringar i byggnadssätt, som staten ansett erforderliga, icke
blott öfverstigit den beräknade direkta kostnaden för dessa arbeten ensamt,
utan äfven, för att kunna fullt tillgodogöras, ingripit i de flesta
öfriga delar af jernvägsbyggnaden och nödvändiggjort andra förbättringar,
derest jernvägsarbetets delar skulle kunna anses inbördes motsvara
hvarandra.
Genom dessa ökade kostnader befunnes jernvägsanläggningen framträda
i ett vida fullkomligare skick och vara utrustad med större trafikförmåga,
än orterna ursprungligen afsett, hvadan banan torde anses fullt
motsvara de behof, som för statens ändamål ansetts önskvärda, och utgjorde
en fulländad del af den beräknade vestkustbanan. Att hela jernvägsanläggningen
genom detta solidare och efter statens fordringar anordnade
byggnadssätt blifvit af största vigt och betydelse för det allmännas
behof, har motionären ansett vara uppenbart, hvarför motionären i detta
hänseende, och under erinran om de kraftiga åtgärder för banans fortsättning
mot Göteborg, som också redan påginge, endast fäst uppmärksamheten
på fördelarne för postbef''ordringen, för strategiska ändamål, för den
stora kontinentala gods- och persontrafiken från Norge och Göteborg,
-— hvilken hade sin kortaste, billigaste och under stränga vintrar ofta
enda säkra öfverfart öfver sundet mellan Helsingborg och Helsingör, —
samt slutligen för stenkolsindustrien, i det att de stenkolsförande fälten
vid Höganäs fått sin länge saknade förbindelse med allmänna jernvägsnätet.
Då nu för dessa ändamåls vinnande kostnaden för jernvägsanläggningen
i sin helhet, enligt verificerad beräkning, uppginge till 4,795,500
kronor, och bolaget till dessa kostnaders bestridande förfogade öfver dels
sitt genom ytterligare ansträngningar, från 2,399,800 kronor till 2,500,000
kronor förökade aktiekapital, dels beviljadt statslån af 1,500,000 kronor,
eller tillsammans 4,000,000 kronor, så återstode en brist af 795,500
6
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
kronor att fylla. Redan under förlidet år hade jernvägsbolaget, vid en
till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökan om lån ur den allmänna
lånefonden till enskilda jernvägsbyggnader, närmelsevis beräknat denna
brist, hvarför jernvägsbolaget hemstält om lån till belopp af 2,398,750
kronor eller halfva anläggningskostnaden, hvarpå Kongl. Maj:t täckts ur
nämnda lånefond bevilja endast ofvannämnda 1,500,000 kronor eller ej
fullt tredjedelen af anläggningskostnaden. För anskaffande af bristande
belopp återstode således icke annat för jernvägsbolaget än att utfärda
obligationer, på sätt dess bolagsordning medgåfve. Härvid uppkomme
likväl den svårigheten, att staten, som beviljat lån till endast a/3 af anläggningskostnaden,
förbehållit sig att till säkerhet för statens fordran
inteckna bolagets hela jernväg med alla dertill hörande byggnader och
materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom med förmånsrätt för
samma fordran framför hvarje annan fordran hos bolaget, till följd hvaraf
obligationerna icke torde kunna afyttras utan att medföra ganska stora
uppoffringar för bolaget genom högre ränta och kapitalrabatt.
Med anledning af denna ställning syntes, enligt motionärens åsigt,
billigheten kräfva, att jernvägsbolaget, som fått vidkännas stora kostnader
för att tillfredsställa det allmännas behof, och derjemte uppfylt
alla de betingelser för erhållande af statslån, som, genom 1881 års
riksdagsbeslut, blifvit faststälda, för ifrågavarande vigtiga kommunikationsled
tillerkändes en tillökning af förenämnda lån med 795,500 kronor,
då lånet i sin helhet skulle uppgå till 2,295,500 kronor och således i
alla fall icke belöpa sig till halfva anläggningskostnaden enligt Kongl.
Maj:ts resolution af den 6 Oktober 1882, deruti Kongl. Maj:t redan faststält
kostnadsförslagen för ifrågavarande jernvägsanläggningar att, så
vidt kostnaden må tagas till grund för beräknande af statslånets belopp,
sluta å 4,797,500 kronor. Då Hallands län, ehuru i stort behof af
lättade kommunikationer, likväl hittills erhållit endast ringa understödsbelopp
till jernvägsanläggningar, i förhållande till andra län, och någon
direkt uppoffring af statskassan nu heller icke ifrågasattes, utan endast
ett lån med samma ränta och amortering, som bestämts för den allmänna
lånefonden till enskilda jernvägar, och Skåne—Hallands jernväg
dessutom, genom sitt solida byggnadssätt och för trafiken fördelaktiga
läge, måste anses erbjuda för staten fullt betryggande säkerhet för lånebeloppet,
hade motionären ansett frågan förtjent af Riksdagens uppmärksamhet.
I den inom Andra Kammaren väckta motionen åter erinras derom
att, då Riksdagen vid förutvarande behandling af frågan om jernväg
mellan Göteborg och Helsingborg ansett densamma ej vederbörligen ut
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
7
redd och alltså ej bifallit i sådant hänseende gjorda framställningar,
hade Hallands läns invånare, som ansett sig ej längre kunna uppskjuta
med anläggningen af den för dem så vigtiga jernvägen och ej hade
förmåga att utan hjelp'' af staten genast bilda bolag för anläggande af
hela jernvägen, derför beslutat att dela jernvägsanläggningen i 3:ne delar,
den ena omfattande sträckan Helsingborg—Halmstad, den andra sträckan
Halmstad—Yarberg och den tredje sträckan Varberg—Göteborg.
Utan annat understöd än af landstinget i Halland hade det emellertid
ansetts omöjligt att anskaffa medel till byggande af en så solid bana,
att den kunde befaras med snälltåg eller motsvara de fordringar, som
kunde ställas på banan, då den blef färdig till hela sin längd mellan
Göteborg och Helsingborg, och upptaga den stora trafik, som då ovilkorligen
skulle uppstå å denna bana, till följd hvaraf bolaget beslutat
att anlägga en bredspårig, men endast med lätt öfverbyggnad utrustad
jernväg utan stängsel, samt med anspråkslösa stationer, som framdeles
kunde i mån af behof utvidgas, och en för ortens eget trafikbehof lämplig
rörlig materiel, för att i en framtid, då öfriga delar af banan blefve
färdiga,, och en utvecklad trafik sådant kräfde, kunna inlägga tyngre
öfverbyggnad och anskaffa derefter lämpad rörlig materiel.
Vid koncessionens beviljande hade likväl Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med myndigheternas förslag, föreskrifvit en solidare öfverbyggnad,
större och för militära ändamål bättre lämpade stationer, ökad
kostnad för rörlig materiel to. to. samt dessutom ålagt chefen i södra vägoch
vattenbyggnadsdistriktet att öfvervaka att de förbättringar i banans
lutnings förhallanden vid öfvergången af Hallandsås, som efter noggranna
detaljundersökningar kunde finnas möjliga att, utan allt för stora kostnader,
åstadkomma, blefve vid arbetets utförande iakttagna.
Bolaget hade alltså ej fått bygga banan med blott och bart afseende
på deras behof, som tillsläppte penningarne, det vill säga ensamt ortens
behof, utan hade fått sig ålagdt att bygga banan sd, att den uppfylde
det allmännas samt militära behof.
Jernvägsbolaget, som för vinnande af tillstånd att få bygga jernvägen
måste underkasta sig dessa vilkor, hvilka från det allmännas sida
voro -fullkomligt rigtiga och nödvändiga, fastän de för ortens enskilda
behof kunde undvaras, ansträngde sig ytterligare med aktieteckning,
och såväl enskilde som kommuner voro ytterligare offervilliga, så att
aktieteckningen uppbringades till 2,500,000 kronor. Styrelsen hyste en
fast förhoppning, att då ortens invånare visade sig så uppoffrande, att
de åtogo sig bördor äfven för det allmännas behof, de skulle blifva
understödda i sina sträfvanden, så att de af de medel, som Riksdagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
Stats-Utskottets Utlåtande N:o G.
stält till Kongl. Maj:ts förfogande, skulle få låna det belopp, som felades,
men då lånefonden var oansenlig, jemförd med de lånesökandes stora
antal, kunde Skåne—Hallands jernvägsbolag ej erhålla mer i lån än
1,500,000 kronor, ett belopp ej fullt motsvarande en tredjedel af anläggningskostnaden.
En vid sistlidna års riksdag af samme motionär gjord framställning
om lån åt Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag hade afslagits; och det
hade, vid tiden för berörda motions pröfning, ej varit möjligt att noggrant
bestyrka huru stort belopp banans anläggning skulle kosta; nu
deremot vore arbetet så långt framskridet att man med visshet kunde
angifva åtminstone den summa, som allra minst behöfdes.
Vid behandlingen af förevarande förslag har Utskottet tagit del af
följande dels vid motionerna fogade, dels Utskottet tillhandahållna handlingar,
nemligen:
l:o) en af Kaptenen vid Kongl. Väg- och vattenbyggnadscorpsen
G. Lindeqvist den 8 December 1883 upprättad kostnadsberäkning för
Skåne—Hallands jernväg, af innehåll att, då det till grund för underdånig
ansökan om koncession för anläggning af jernväg mellan Helsingborg
och Halmstad och mellan Höganäs öfver Kattarp till Åstorp upprättade
förslaget upptoge för
jernvägen Helsingborg—Halmstad en beräknad kost
-
nad af ...................................................................................... Kr. 3,693,000: —
jernvägen Höganäs—Kattarp ....... » 416,000: —
jernvägen Kattarp—Åstorp .................................. » 321,00Q: —
Summa Kr. 4,430,000: —
men vid granskning af detta förslag i Kongl. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, för vinnande af större
soliditet i jernvägens byggnad genom användande af
tyngre och kraftigare skenor och för ökande af dess
trafikförmåga genom anskaffande af större rullande
materiel, åtskilliga belopp ansetts böra läggas till den
beräknade kostnadssumman, utgörande tillsammans ... Kr. 367,500: —
Kongl. Maj:t i följd häraf vid koncessionens utfärdande
och arbetsplanens godkännande för jernvägens
anläggning faststält en kostnadssumma, stor.................. » 4,797,500: —
att jernvägsbolaget i förenämnda nådiga® koncession, enär i den godkända
planen lutningar 1 : 60 å banan flerstädes förekomme, förständigats
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
9
att vid arbetets utförande söka, så vidt sådant utan allt för stor tillökning
i kostnaden kunde ske, åstadkomma fördelaktigare lutningsförhållanden;
i följd hvaraf bolagets styrelse, i sammanhang med den för jernvägsbyggnadens
utförande nödiga, definitiva utstakningen af banlinien,
låtit verkställa noggranna undersökningar, genom hvilka utrönts, att på
samma gång de ogynsammare lutningarna 1 : 60 öfver allt kunde utbytas
mot lutningar, ej brantare cän 1 : 80, högst betydliga besparingar i anläggningskostnaden
och banans längd kunde vinnas; att det kostnadsförslag,
som för den sålunda omstakade linien jemte åtföljande profiler
och plan utarbetats och till Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse inlemnats,
och för hvilket de för det äldre förslaget gällande, af Kongl. Maj:t godkända
bestämmelser och grunder i afseende å skenvigt, rullande materiel,
stationer och öfriga anläggningar oförändrade bibehållits, uppginge
till ett saminanlagdt belopp af 4,080,000 kronor; att, ehuru vid tiden
för detta förslags uppgörande och arbetets påbörjande —• Januari månad
år 1883 —- utsigt sålunda förefunnits att en ej obetydlig minskning i
jern vägens anläggningskostnad i jemförelse med den till grund för koncessionen
liggande kunde vinnas, dock i följd af senare utrönta förhållanden
följande ytterligare utgifter tillkommit, beroende dels och hufvudsakligast
på den betydliga stegring i expropriationskostnaden, som
visat sig drabba jernvägsbyggnaden, dels på bolagsstyrelsens senare och
i anledning så val deraf som af Kongl. Maj:ts nådiga resolution i frågor,
rörande jernvägens byggnadssätt, samt yrkanden af kommuner och aktieegare,
fattade beslut om förändringar i arbetsplanen, hvilka utgifter
antingen redan till fullo verkstälts eller vore till sitt belopp kända och
borde af bolaget gäldas, nemligen
a) ökad kostnad för expropriation, upptagen enligt en af förord
nade
expropriationslandtmätaren vid Skåne—Hallands jernväg M. C.
Liander, på embetets vägnar, den 7 December 1883 uppgjord beräkning
till ..........................................i........................................................ Kr. 442,500: —
b) strandskoning i Helsingborg, beslutad i följd af
liniens utflyttning till stranden af sundet på yrkanden
af Helsingborgs stadsfullmäktige och för åstadkommande
af förminskning af eljest nödiga betydliga expropriationskostnader
............................................................... » 73,000:
c) ökad kostnad för viadukt utanför Helsingborg,
som beslutats för undvikande af betydliga ersättningar
till egare af gårdar och villor samt för inbespa-_
Transport Kr. 515,500: —
Bih. till Riksd. ProL 1884. 4 Sami, 1 Afd. ö ffäft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
Transport Kr. 515,500: —
rande af lösningskostnad för den större ytvidd mark,
som af en bankfyllning skulle upptagas, i jemförelse
med viadukten ......................................................................... » 70,500: —
d) Särskilda åtgärder för banans framdragande
genom Engelholms kronoplantering, hvilka ålagts bolaget
genom Kongl. Maj:ts nådiga resolution i Novem
-
ber 1883 och för hvilka ingen kostnad i arbetsplanen
upptagits, förslagsvis ............................................................... » 30,000: —
e) ökad kostnad för rullande materiel .................... » 99,500: —
Summa Kr. 715,500: -—-
hvilket belopp, lagdt till den ofvan anförda kostnads
summan
för den omstakade linien..................................... » 4,080,000: —
utvisade, att jernvägens anläggningskostnad med visshet
kunde antagas uppgå till minst ................................. Kr. 4,795,500: —
varande å denna kostnadsberäkning af Distriktchefen, Majoren A. Remmer
tecknadt ett embetsutlåtande, af innehåll att, efter noggrann jemförelse
mellan ofvanstående summariska uppgifter och de handlingar,
hvaruppå desamma grundade sig, distriktchefen vitsordade, att anläggningskostnaden
för Skåne—Hallands jernväg icke kunde beräknas understiga
4,795,500 kronor;
2:o) ett af Notarius Publicus i Helsingborg G. Koff den 19 December
1883 utfärdadt intyg, att i Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag vore
med fullt bindande kraft tecknade aktier för ett sammanlagdt belopp
öfverstigande 2,500,000 kronor;
3:o) ett af Kongl. Styrelsen för statens jernvägstrafik den 7 Juli
1882 afgifvet underdånigt utlåtande, hvaraf Utskottet tillåter sig att meddela
följande:
»Redan innan det nät af statsbanor och enskilda jernvägar, som
genomskär mellersta och södra delarne af riket, vunnit sin nuvarande
utsträckning, har det icke kunnat undfalla Trafikstyrelsen, att deruti
felades en väsentlig länk, nemligen en direkt jernvägsförbindelse från
Göteborg eller någon i dess närhet belägen punkt på vestra stambanan,
längs den vestra kusten till Skåne, hvilken, om också icke lofvande en
så betydande rörelse, som de äldre, från landets inre delar till kusterna
ledande banorna, icke desto mindre måste vara af den vigt för den allmänna
samfärdseln och, i behofvets stund, för rikets försvar, att frågan
om dess tillvägabringande äfven för statens räkning och genom dess försorg
endast kunde bero derpå, att insigten om denna förbindelses nytta
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
11
och nödvändighet vunne en allmännare utbredning, och att erforderliga
penningmedel kunde anskaffas.
Trafikstyrelsen hade tillika förestält sig, att en dylik förbindelse,
anlagd för statens räkning och med lika solid konstruktion som öiriga
statsbanor, borde, såsom förut är yttradt, utgå från Göteborg eller dess
närhet och på lämpligt afstånd från kusten, dock inom den mera betolkade
och bördiga delen af Halland, under beröring af kuststäderna derstädes
direkt eller medelst sidobanor, sträckas i sydostlig ngtning öfver
eller förbi Hallandsås till förening med det redan befintliga skånska jern
Vd°bEmellertid
har, under det att åtgärderna till utvidgande af statsbanesystemet
de senare åren uteslutande haft den norra stambanans utsträckning
till föremål, intresset för en vestkustbana, synnerligen inom
provinsen Halland och nordvestra delen af Skåne, vaknat till hl och såsom
bekant framkallat kraftiga ansträngningar ej mindre af den förra
provinsens landsting än af kommuner och enskilda personer att åstadkomma
så väl nödiga undersökningar, planer och kostnadsförslag som
ock, under påräknande af statens biträde, erforderliga medel till ifrågavarande
jernvägsförbindelses bringande till verkställighet.
Då nu in om eller få utsigter gifvas derför, att en ändamålsenlig
direkt iernvägsförbindelse mellan Göteborg och det skånska jernvägsnätct
i Sigtning mot så väl Helsingborg som Hessleholm kan vara för
statens räkning utförd inom den närmaste framtiden, men emellertid,
genom kommuners och enskilda personers kraftiga ansträngningar, en
utväo'' öppnats att åtminstone en större del af en jernvägsförbindelse
mellan dessa ändpunkter kunde komma till utförande, kan det ej vara
med det allmännas intresse förenligt att lägga hinder .1 vägen för dessa
bemödanden att ernå ett så vigtigt mål, om också ej pa ett lika fullständigt
och tillfyllestgörande sätt, som om staten för egen räkinng^tagit
frågan i egen hand. ''
Antingen koncessioner emellertid beviljas för det ena eller andia
eller i viss mån för begge de sökande bolagen, som täfla om lin len emellan
Engelholm och Halmstad*), äfvensom beträffande den nordligaste
sträckningen emellan Halmstad och Varberg, så hemstä ler Trafikstyrelsen,
lika med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att dervid fästes det
uttryckliga vilkor, att hela sträckningen emellan Engelholm och Varberg
dalen.
*) det ena afseende sträckning genom Sinarpsdalen, det andra genom Stafverhulte
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
skall anläggas med minst så solid öfverbyggnad, som sistnämnda styrelse
föreslagit, sä att densamma åtminstone på en linie kan passeras med en
hastighet af minst 35 å 40 kilometer i timmen».
4:o) ett den 14 Juli 1882 af Generalstaben afgifvet underdånigt
utlåtande, af följande hufvudsakliga innehåll:
»Bland de största bristerna i vårt jernvägsnät, sådant detta för närvarande
befinnes, måste från militärisk synpunkt anses vara, att mellan
det öfre Sverige och Skåne, der icke obetydligt mera än hälften af vårt
kavalleri och en tredjedel af fältartilleriet äro förlagda, endast en enkelspårig
jernvägsförbindelse står till buds på den 185 kilometer långa
sträckan från Nässjö till Hessleholm. Under hvilka förhållanden arméns
koncentration än må komma att ega rum, skall denna brist i jernvägs11
åt et medföra stora olägenheter, och särdeles om hufvudstyrkan skulle
behöfva sammandragas till södra delen af riket, i hvilket fall alla de
nordligare banornas trafikförmåga ej på långt när skulle kunna tillgodogöras,
emedan från Nässjö söderut blott en linie finnes för att upptaga
trafiken från dem alla.
Det är emellertid icke endast vid arméns första strategiska uppmarsch,
som olägenheterna af blott en enda jernvägsförbindelse med
Skåne skulle göra sig gällande; de skulle vara lika känbara äfven under
fortgången af ett fälttåg, då behofvet af hastiga truppförflyttningar ofta
uppstår, hvartill kommer vådan deraf att, i händelse en fiendtlig corps
lyckats framtränga till någon punkt af jern vägen emellan Nässjö och
Hessleholm, all jernvägsförbindelse mellan Skåne och mellersta Sverige
vore afbruten.
Det är således från försvarets synpunkt ett önskningsmål af den
största betydelse, att ytterligare en jernvägslinie mellan Skåne och det
öfre stambanenätet måtte komma till stånd. Detta dock under det oeftergiflig*1
vilkor, att den nya banans trafikförmåga motsvarar de fordringar,
som möjligheten af en stark militärtrafik uppställer. Styrelsen för statens
järnvägstrafik har i sitt, de nådiga remisshandlingarna åtföljande,
underdåniga utlåtande framhållit, att, förutom de militära, äfven andra
skäl så kraftigt tala lör anläggandet af en stambana till förbindelse mellan
vestra stambanans vestbgaste del och det skånska jernvägsnätet, att
tillvägabringandet af en sådan kan, om enskild bana i enahanda rigtning
icke varder anlagd, betraktas endast såsom en tidsfråga. Det vore under
sådant förhållande från militärisk synpunkt en verklig olycka, om en
enskild, för trupptransport icke duglig jernväg komme till utförande
och sålunda aflägsnade möjligheten att erhålla en, såsom ofvan visats,
nödvändig förbindelse, fullt brukbar för militära ändamål.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
13
Hvad de nu ifrågasatta banorna angår, är den först nämnda, eller
banan från Helsingborg genom Sinarpsdalen till Halmstad, oafsedt att
densamma mellan Båstad och Laholm har en utstakning, som i krigstid
icke torde tillåta dess begagnande för någon trafik, till följd af sina
högst ofördelaktiga lutningsförhållanden (1 : 60) och svaga öfverbyggnad
alldeles oduglig för en stark militärtrafik, hvarför chefsembetet, på grund
af det ofvan anförda, icke kan i underdånighet tillstyrka nådig koncession
för anläggande af denna bana, för så vidt ej derjemte en annan, militärtrafikens
fordringar motsvarande förbindelseled komme till stånd.
Den andra af de föreslagna banorna, från Engelholm genom Stafverhultsdalen
förbi Laholm till Halmstad, delar med den först omhandlade
olägenheten af en ofördelaktig utstakning — — — — —- — —
Det om denna bana anförda gäller i allmänhet jemväl om den tredje
föreslagna jernvägen, eller fortsättningen från Halmstad till Falkenberg
och eventuelt Varberg, dock med den väsentliga skilnad, att för sistnämnda
linie antagits den för militärtrafik helt och hållet otillräckliga
skenvigten af blott 12 skalp, stål pr längdfot, hvarför chefsembetet tillstyrker
koncession för denna banas anläggning endast under det vilkor
att, såsom äfven styrelserna för väg- och vattenbyggnader och för statens
jernvägstrafik föreslagit, skenvigten icke får understiga 15 skålp. stål pr
''Jincrdffif VivUVot »v ait anap aSamn rlpfr vt.t.orst.n. lninimmn för Illöilieheten
af banans användning till större militärtrafik.
Denna möjlighet beror dock icke endast af lutningsförhållandena
och öfverbyggnadens beskaffenhet, utan äfven af mötesstationernas afstånd
från hvarandra, af deras spårutrymme och af tillgång på vatten
för lokomotivens behof. Chefsembetet anser sig derför, i afseende på
de båda sist omnämnda banorna, böra i underdånighet föreslå följande
bestämmelser:
att mötesstationerna anordnas på ett afstånd af högst 14 kilometer
från hvarandra;
att vid dessa stationer anbringas mötesspår af 330 meters längd
mellan fripålarne och med vexel i båda ändar; eller att åtminstone horisontalplanets
längd medgifver ett skyndsamt utläggande af så beskaffade
spår, när deraf göres behof; samt
att vattentillgång beredes, tillräcklig för en trafik af 16 tåg om dygnet
i hvardera rigtningen.»
14
Stats- U t skottets Utlåtande N:o 6.
Af ofvanstående handlingar, särskildt Trafikstyrelsens och Generalstabens
yttranden, torde oförtydbart framgå, af hvilken stor vigt den
s. k. vestkustbanan måste blifva ej blott såsom länk i landets kommunikationsväsende
under fredstid, än ock med hänsyn till landets försvar.
Denna bana synes derför väl förtjent att med tillräckliga lånebidrag af
staten understödjas.
Sedan Riksdagen åren 1871 och 1876 till understödjande af enskilda
jernvägsanläggningar anslagit 10,000,000 kronor för hvardera af de efter
dessa år följande femårsperioder, föreslog Stats-Utskottet vid 1881 års
riksdag, efter beräkning af det sannolika behofvet, motsvarande anslags
bestämmande för åren 1882—-1886 till 7,500,000 kronor, hvilket belopp
dock af Utskottet ansågs för knappt *för att medgifva användande af
någon del deraf till befrämjande af vestkustbanans anläggning; hvarför
Utskottet ock antog för gifvet och i sitt utlåtande N:o 40 uttalade den
åsigt, att statsbidrag till denna banas utförande torde blifva föremål för
särskild framställning till en blifvande Riksdag. Då emellertid 1881 års
Riksdag nedsatte det af Utskottet föreslagna, ofvan angifna beloppet till
5,000,000 kronor, blef det naturligtvis ännu mera omöjligt att på ett
tillfredsställande och behofvet motsvarande sätt af detta anslag lemna
medel till nämnda vigtiga jernvägsanläggning.
Stats-Utskottets vid 1882 års riksdag i dess utlåtande N:o 42 gjorda
förslag om lån till jernvägsanläggning från Engelholm till Göteborg blef,
då ärendet af Riksdagen ansågs ej vara utredt, afslaget, och det återstod
derefter för -vederbörande intressenter ej annat än att uppdela
vestkustbanan i sektioner och söka åstadkomma dessa en i sänder.
Efter det Skåne—-Hallands jernvägsaktiebolag för sin bana från
Helsingborg till Halmstad erhållit statslån till belopp af endast 1,500,000
kronor, och då ytterligare lånebidrag till denna bana vid 1883 års riksdag
begärdes, kunde, i ärendets då befintliga skick, behofvet af ett sådant
bidrag ej ännu ådagaläggas.
Nu d eremot är, såsom ofvan torde visats, ärendet fullständigt utredt,
ritningar och kostnadsförslag äro faststälda, en stor del af arbetet
utförd, samt kontrakt om det väsentligaste af återstoden afslutade, och
det är behörigen vitsordadt, att anläggningskostnaden uppgår till minst
4.795.500 kronor, samt att den verkstälda aktieteckningen utgör mer
än hälften af denna summa, under det åter det beviljade statslånet utgör
mindre än en tredjedel deraf.
Bolaget är visserligen pligtigt att anskaffa det felande beloppet,
795.500 kronor, men någon rubbning eller eftergift i denna dess förpligtelse
begäres icke heller. De väckta motionerna gå endast derpå ut
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stals-Utskottets Utlåtande N:o G.
IS
att staten, med hänsyn till de fördelar, det allmänna af jernvägsanläggningen
hem tar, må genom lån befria bolaget från tvånget att anskaffa
de felande medlen på vilkor, genom hvilka delegarnes medelst det betydliga
aktiekapitalets tillskjutande redan gjorda uppoffringar komvne att
ytterligare ökas.
Denna framställning synes Utskottet särdeles billig. I fråga om en
bana, som till mer än halfva anläggningskostnaden utföres med tillskott,
lemnade utan återbetalningsskyldighet, och hvilken genomgår bördiga
orter samt utgör en vigtig del af en antagligen i den närmaste
framtiden åvägabragt kommunikationsled, som sammanbinder ej mindre
än åtta städer, torde full säkerhet för lånemedlens återbekommande
förefinnas, helst om bolagets hela lånebehof blir på billiga vilkor fyldt.
Staten har sjelf genom ur det allmännas synpunkt meddelade bestämmelser
väsentligen fördyrat anläggningen. Genom att för den del
af kostnaden, ej fullt en tredjedel, staten såsom lån tillsläppt, betinga
sig bästa inteckning i hela jernvägen har staten ock för bolaget, försvårat
fyllandet på fördelaktiga vilkor af det återstående lånebehofvet.
Otvifvelaktigt eger staten äfven ett intresse i att, så vidt möjligt, förekomma
utsläppandet af enskilda bolags obligationer på den utländska
lånemarknaden, och om, efter hela vestkustbanans fullbordande, det,
såsom antagligt är, finnes ändamålsenligt och för trafiken önskligt, att
de särskilda bolag, hvilka åstadkommit denna kommunikationsled, sammanslås
till ett med gemensam förvaltning, kan det, med hänsyn till de
inteckningar, som belasta jernvägen i dess helhet, vara, äfven för staten,
en afsevärd fördel, att ej flera långifvare finnas, med inteckningssäkerhet
i olika delar af jernvägsanläggningen.
Staten har tillförene till och med genom anslag utan återbetalningsskyldighet
understödt jernvägar, hvilkas läge gjort dem för det allmänna
af särdeles vigt, såsom då Dalslands jernvägsaktiebolag och
Karlskrona—-Vexiö jernvägsaktiebolag erhållit anslag, det förra bolaget
till belopp af 1,000,000 kronor, det senare till belopp af 1,100,000 kronor,
likasom ock för fullbordande af jernvägen Nässjö—Oskarshamn lemnats
anslag å 1,000,000 kronor utan återbetalningsskyldighet. Exempel
saknas ej heller derpå, att staten lemnat jernvägsbolag ytterligare lån
utöfver redan beviljadt, såsom då år 1878 staten öfvertog Bergslagernas
jernvägsaktiebolags obligationer till belopp af 6,753,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen måtte, med bifall till Herrar Olssons
och Lyttkens’ motioner, bevilja och ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett anslag af 795,500 kronor, att un
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ifi
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 6.
der enahanda vilkor och bestämmelser, som af 1881
års Riksdag blifvit faststälda för understödjande af
enskilda jernvägsanläggningar, af Kongl. Maj:t anvisas
såsom lån åt Skåne—-Hallands jernvägsaktiebolag och
utgå med en tredjedel under hvartdera af åren 1884,
1885 och 1886.
4:o.
Angående anslag till låneunderstöd för Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag.
Inom Första Kammaren har Herr Alfr. Bexell, med hvilken Herrar
L Wallberg, Th. C:heim-Gyllensköld, L. W. Lothigius och P. Olsson instämt
(motion N:o 43), och inom Andra Kammaren Herr A. M. Gudmundson,
med hvilken Herrar I. Lyttkens, Carl Ifvarsson, A. M. Lundberg, Lars
Börjesson, Joh. Bengtsson och A. W. Angel instämt (motion N:o 125),
föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition
ett extra anslag af 1,555,000 kronor, att under enahanda vilkor
och bestämmelser, som af 1881 års Riksdag blifvit faststälda för understödjande
af enskilda jernvägsanläggningar, af Kongl. Maj:t anvisas såsom
lån till Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag, med en tredjedel under
hvartdera af åren 1884, 1885 och 1886.
I dessa motioner har till en början redogjorts för de åtgärder, hvilka
Hallands läns landsting vidtagit för åstadkommande af en vestkustbana
från skånska jernvägsnätet till Göteborg. Sålunda hade landstinget
beslutat:
år 1872 att, för anläggande genom Hallands hela längd af en jernväg,
anslå 200,000 kronor;
är 1875 att anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig proposition om 1,500,000 kronors statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
till en jernväg genom Halland, och om ett amorteringslån,
motsvarande ''/3 af byggnadskostnaden;
är 1880 att, om en jernväg från lämplig järnvägsstation i Skåne
för statens räkning byggdes till Göteborg, till densamma bidraga med
1 million kronor;
dr 1881 att till samma jernvägsanläggning bidraga med 50,000
kronor pr banmil inom Halland, samt att anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om statsbidrag till ifrågavarande
jernväg; och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
17
år 1883 att med 20,000 kronor pr banmil höja förut beviljade belopp
af 50,000 kronor pr banmil för bandelen Halmstad—Varberg.
Motionärerne anföra vidare, att, sedan Riksdagen år 1882 pröfvade
väckta frågor om understöd för vestkustbanan, denna jernvägsfråga,
hvad beträffade den mellersta delen af anläggningen, eller linien Halmstad—
Varberg, utvecklat sig sålunda, att bolag bildats under benämning
»Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag», koncession jemte stadfästelse af
planer och kostnadsförslag erhållits, och fullt hälften af den beräknade anläggningskostnaden
anskaffats genom aktieteckning, hvadan för jernvägsarbetets
påbegynnande å denna handel endast återstode att anskaffa lån,
motsvarande hälften af anläggningskostnaden. För den återstående bandelen,
eller linien Varberg—Göteborg, hade undersökning verkstälts och
preliminära åtgärder för aktieteckning vidtagits, hvilka ännu påginge.
Då nu utsigterna för det omedelbara påbörjandet af mellersta Hallands
jernväg, under förutsättning att låneunderstöd af statsmedel kunde
erhållas, stäide sig så gynsamma som möjligt, dels genom nu rådande
ovanligt låga pris å skenor, syllar m. fl. materialier, dels genom möjligheten
att kunna, efter hand som arbetet å linien Halmstad—Helsingborg
fullbordades, öfverflytta manskap och arbetsmateriel direkt till linien
Halmstad—Varberg, vore det högeligen att beklaga, om bolaget såge
sig antingen i brist på nödiga medel urståndsatt att ofördröjligen påbörja
byggandet eller tvunget anlita utländskt kapital.
Fördelarne för staten och det allmänna af att erhålla en vestkustbana
utan direkt uppoffring och utan annan åtgärd än att förmedla lån,
med samma ränta och amortering som staten sjelf erlade, vore så påtagliga,
att motionärerne ansett dem icke kunna förbises.
Utskottet har tagit del af den under den 20 Oktober 1882 af Kongl.
Maj:t faststälda plan och kostnadsförslag för jernväg mellan Halmstad
och Varberg (öfver Harplinge och Skrea samt genom Falkenbergs stad)
och deraf inhemtat, att jernvägen skulle erhålla en längd af 6,64 mil,
deraf sträckan Halmstad—Falkenberg 3,9 mil och sträckan Falkenberg—
Varberg 2,74 mil, och komma att kosta, med inberäknande af rörlig
materiel, 3,110,000 kronor, hvaraf på linien Halmstad—Falkenberg belöpte
1,860,000 kronor och på linien Falkenberg—Varberg 1,250,000
kronor, motsvarande 476,000 kronor per mil för den förra och 457,400
kronor per mil för den senare sträckan eller för hela banan 468,100
kronor per mil; att jernvägens spårvidd skulle blifva 4,83 fot, största
lutningen å banan vara 1 : 1Ö0; samt att för öfverbyggnaden skulle användas
skenor, vägande minst 15 ''tt per fot, om de-gjordes af stål och
17 // per fot, om de blefve af jern.
Bill. till Riksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft.
3
18
Stats-Utskottela Utlåtande N:o 6.
Af till Utskottet ingifna handlingar inhemtas vidare:
att Kongl. Maj:t den 20 Oktober 1882 dels faststält bolagsordning
för Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag, enligt hvilken bolagets aktiekapital
skulle utgöra minst 1,555,000 kronor, dels meddelat bolaget
koncession på ifrågavarande jernvägs anläggning under vilkor, bland
andra, om rätt för statsverket att på vissa vilkor inlösa jernvägen;
att kommuner, bolag samt enskilda personer intill den 2 innevarande
Februari tecknat aktier i bolaget till belopp af 1,584,200 kronor;
att bolagets styrelse den 5 i denna månad beslutat, att första inbetalningen,
20 % af tecknade aktiebeloppet, skulle af aktietecknarne fullgöras
i Halmstad den 19, i Falkenberg den 20 och i Yarberg den 21,
allt nästkommande Maj månad; samt
att Kongl. Maj:t den 15 Juni 1883 bestämt tiden, inom hvilken
arbetet å jernvägsanläggningen senast skall vara påbörjadt, till den
1 April 1885.
Beträffande gagnet för det allmänna af ifrågavarande jernvägsanläggning
får Utskottet hänvisa till hvad under punkten 3:o här ofvan
anförts och meddelats om vestkustbanan i dess helhet samt till Trafikstyrelsens
och Generalstabens ofvan intagna yttranden, och får Utskottet
här endast tillägga, att, då jernvägen från Skåne till Halmstad redan
är under arbete, det synes vara utom allt tvifvel att, om anläggning af
banan mellan Halmstad och Varberg medelst statslån befrämjas, äfven
återstående bandelen till Göteborg kommer till stånd och således den
högeligen önskvärda direkta jernvägsförbindelsen mellan Göteborg och
Skåne, med anknytning till Halmstad—Nässjö och Yarberg—Borås till
det inre af landet ledande jernvägar, varder, utan nämnvärd kostnad för
staten, åvägabragt.
Riksdagens år 1881 fattade beslut att, till understödjande af enskilda
jernvägar under åren 1882—1886, anslå 5,000,000 kronor torde så mycket
mindre utgöra något hinder att bevilja det nu begärda beloppet
som detta beslut naturligtvis ej kan utöfva inverkan på innevarande års
Riksdags beslutanderätt och ett uppskof med anslagets beviljande lätteligen
kan leda dertill, att de nu rådande, ytterst gynsamma förhållandena
för inköp af jernvägsmateriel och jernvägsarbetenas bedrifvande
måste lemnas obegagnade och arbetets utförande derigenom väsentligen
fördyras.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Riksdagen måtte, med bifall till Herrar Bexells
och Gudmundsons motioner, bevilja och ställa till
Kongl. Maj:ts disposition ett anslag af 1,550,000 kronor,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
19
att under enahanda vilkor och bestämmelser, som af
1881 års Riksdag blifvit faststälda för understödjande
af enskilda jernvägsanläggningar, af Kongl. Maj:t anvisas
såsom lån åt Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag
och utgå med en tredjedel under hvartdera af
åren 1884, 1885 och 1886.
Stockholm den 14 Februari 1884.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid punkten 3:o (ang. anslag till låneunderstöd för Skåne—Hallands
jernvägsaktiebolag):
af Herrar Grefve G. Sparre och Friherre H. M. Palmstierna;
af Herr L. M. Norden/elt, som yttrat: »Oaktadt jag- medgifver, att
Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag utan afsevärd kostnad eller risk för
statsverket skulle kunna understödjas med det ifrågasatta lånet, så kan
jag likväl icke biträda Utskottets hemställan derom, emedan
dels det ifrågavarande bolaget enligt vederbörligen
upprättadt kontrakt och emot erhållande af 1,500,000
kronor, såsom lån af staten, förbundit sig att i öfverensstämmelse
med plan och kostnadsförslag, som af
Kongl. Maj:t blifvit faststälda, det senare uppgående
till 4,797,500 kronor, anlägga och utrusta jernväg
emellan Helsingborg och Halmstad med bibana till
Höganäs, i hvilken kostnadssumma finnes inberäknade
icke allenast det belopp af 367,500 kronor, hvarmed
Kongl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit nödigt
att höja det ursprungliga kostnadsförslaget för åstad
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
kommande af starkare öfverbyggnad jemte andra större
trafikförmåga medförande förbättringar, utan äfven
kostnaden för ny jernväg emellan Engelholm och
Helsingborg, beräknad till 922,680 kronor;
dels denna sistnämnda jernväg, såsom vållande
svår konkurrens med redan förut befintliga endast en
knapp mil längre jernvägar emellan sistnämnda städer,
enligt min uppfattning icke bör med statslån understödjas;
dels
tillfredsställande säkerhet finnes för företagets
fullbordande;
dels, sedan förenämnda kontrakt upprättades, ingen
annan omständighet förekommit, som skulle kunna tala
för förhöjning af statslånet, än att bolagets styrelse
och ingeniörer efter kontraktets afslutande uppgjort
en förslagsberäkning, hvilken utvisade, att anläggningskostnaden
kunde antagas blifva vida lägre, än den af
Kongl. Maj:t godkända kostnadssumman, men sedermera
funnit att detta antagande af vissa orsaker icke skulle
komma att förverkligas, utan att anläggningskostnaden
i stället komme att uppgå nära till den af Kongl. Maj:t
godkända;
dels af den lånesumma, 5,000,000 kronor, som
Riksdagen senast beviljat för enskilda jernvägar, nedannämnda
bolag erhållit följande belopp, under hälften
af de summor deras respektive jernvägar af Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen beräknats komma att kosta,
nemligen:
Skilnad emellan erhållet lånebelopp
Jernvägsaktiebolag. och hälften af jernvägens anläggningskostnad.
Lenna—Norrtelje............... 43,000 kronor
Siljans.................................... 77,000 »
Hvetlanda—Säfsjö ............ 15,500 »
Finspong—Norsholm ...... 65,500 »
Stockholm—Rimbo............ 377,000 »
Kinds härads........................ 354,750 »
Summa 932,750 kronor;
dels ock enligt min uppfattning ett särdeles vådligt
prejudikat skulle uppkomma, om Riksdagen utan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6.
21
tvingande skäl nu beviljade förhöjning uti ett förut
genom vederbörligt kontrakt bestämdt lånebelopp»;
af Herr Friherre G. Tamm;
af Herr R. Törnebladh, som ansåg, att, om något belopp skulle anses
böra till det ifrågavarande företaget såsom lån beviljas på grund af
de särskilda föreskrifter, hvilka af Ivongl. Maj:t meddelats för jernvägsbyggnadens
utförande, detta kunde lämpligast bestämmas till den summa,
hvarmed bevisligen, enligt vederbörande myndighets beräkning, kostnadsförslaget
bort ökas i och för de strängare bestämmelserna angående
öfverbyggnad m. m., eller 367,500 kronor; samt
af Herr C. E. Gaspar sson.
vid punkten 4:o (ang. anslag till låneunderstöd för Mellersta Hallands
jernvägsaktiebolag):
af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre G. Tamm och C. E. Casparsson;
samt
af Herr R. Törnebladh, hvilken yrkat afslag.
Herr Liss Öl. Larsson har begärt få antecknadt, att han af sammanträde
i Riksbanken varit förhindrad att inom Utskottet deltaga i behandlingen
af de i detta utlåtande omförmälda jernvägsfrågor.
Bih. till Iliksd. Prof. 1884. 4 Sami. ■ 1 Afd. 5 Hiift.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.