Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13

1885-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1885:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1885, kl. 7 e. m,

Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 5,

t Öl ande de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom.

Herr J. G. Granlund, med hvilken Herrar J. Nydahl, C. J. Blomberg,

M. Arhusiander m. fl. instämt, har i motionen Ko 146 inom Andra

Kammaren föreslagit: att Riksdagen behagade hos Kongl. Maj:t anhålla om

en utredning, dels huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för

qvinlig ungdom för närvarande bedrifves och de resultat, som derigenom

hittills vunnits, dels ock huru denna undervisning, enligt hittills vunnen

erfarenhet, lämpligast bör ordnas och af staten, der behofvet så fordrar

understödjas, samt att Kong], Maj:t täcktes derefter till Riksdagen aflåta

proposition i ämnet.

... . Å{, denc motivering, med hvilken motionären försett ifrågavarande

förslag framgar klart, att det föranledts af de betänkligheter, på grund af

hvilka Riksdagen funnit sig hindrad att bifalla framstälda förslag om bölande

åt anslaget till högre flickskolors understödjande. Motionären anför, huruledes

1883 ars Stats-Utskott ansett mindre välbetänkt, att innan noggrann

erfarenhet vunnits om de resultat, den understödda »institutionen» fram bragd

låta densamma i obegränsad utsträckning tillväxa, hvarjemte sagda Utskott

vidare anmarkt att en sådan erfarenhet ännu saknades, emedan osäkerhet

lortiarande radde om den qvinliga undervisningens hufvudsakliga mål rätta

systemet för dess ordnande och de kurser, som borde genomgås. Då på

giund af sålunda påpekade omständigheter Riksdagen vägrat höja förberorda

anslag, men frågan om de enskilda högre flickskolornas framtid vore

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o lo.

särdeles behjertansvärd och en förhöjning af anslaget, huru nyttig och nödig

den än vore, icke torde kunna erhållas utan en föregående utredning, har

motionären, efter fruktlös väntan på regeringens ingripande, funnit sig höra

framkomma med förevarande motion, under förhoppning att de skiljaktigheter,

som rörande den föreslagna utredningen vid sistlidna arets riksdag förefunnos,

lätt borde kunna samman]emkas.

Dessa skiljaktigheter bestodo deruti, att då den skrifvelse Första Kammaren

beslöt, omfattade allt hvad motionären nu i sitt förslag upptagit,

stannade deremot Andra Kammaren vid en hemställan, att Kongl. Maj:t

måtte dels låta utreda, huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för

qvinlig ungdom bedrefves och hvilka resultat åt densamma hittills vunnits,

dels ock för Riksdagen framlägga de upplysningar, som genom undersökningen

erhållits. Andra Kammaren fann således icke lämpligt, att den ifrågasatta

utredningen skulle omfatta jemväl ordnandet af undervisningen i sagda skolor

samt frågan om deras understödjande åt staten, »der behofvet sä fordrade»,

likasom Kammaren heller icke fann sig böra redan på förhand begära en

Kongl. proposition i ämnet, utan föredrog att först få del af undersökningens

resultat.

Utskottet förmodar att frågans vigt är klar för en hvar. I den man

uppfattningen af qvinnan, hennes uppgifter och anspråk blifvit djupare och

allvarligare, har ock med nödvändighet uppmärksamheten mera än förr mast

rigta sig å beskaffenheten och resultaten af den undervisning, som står den

qvinligt ungdomen till buds. Redan under ståndsrepresentationens tid visade

sig Riksdagen ega blick för denna frågas betydelse. Inrättandet af seminariet

för bildande af lärarinnor samt den härmed förenade normalskolan för flickor

var ett intyg härom; och det efterföljdes af den underdåniga skiifvelse, i

hvilken Rikets Ständer den 16 Juni 1866, under erkännande af att det

kunde ifrågasättas, om icke i den man fullt skickliga lärarinnor kunna

bildas och äfven tillgången på lärare blefve mindre knapp, staten äfven pa

ett mera direkt sätt borde åtaga sig omsorgen om den qvinligt ungdomens

ändamålsenliga undervisning, hos Kongl. Maj:t anhöllo, att lian måtte låta

utreda och undersöka, dels i hvad mån offentliga läroanstalter för qvinlig

ungdom månde anses ytterligare böra pa det allmännas bekostnad uppi ättas,

och dels huru i sådan händelse dylika anstalter borde organiseras; samt att

han för en kommande Riksdag måtte framlägga denna utredning med deiaf

föranledda förslag. .

I anledning af denna skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t en komité »för

behandling af frågor rörande ordnandet af undervisningen för qvinlig ungdom».

I sitt den 18 November 1868 afgifna betänkande förklara komiterade,

efter föregående motivering, sin åsigt vara, att det vore af behofvet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Betänkande N:o 13■

högeligen påkallaclt, att offentliga bildningsanstalter för qvinlig ungdom måtte,

utom dem som redan funnos, varda på det allmännas bekostnad inrättade.

Sådana anstalter skulle, enligt komiterades förslag, omfatta tvenne afdelningar,

den ena åsyftande att meddela de insigter och färdigheter, som

för hvarje menniska och särskildt för qvinnan med afseende på hennes anlag

och bestämmelse äro vigtigast, den andra åsyftande dels att gifva den allmänna

bildningen större fullständighet, dels ock tillika att meddela sådana

kunskaper, som mera direkt afsågo inträdet i vissa yrken eller befattningar

i det allmännas eller i enskild tjenst och icke lämpligast tillhörde specialskolans

område. Den förra afdelningen benämndes Högre flickskola, den

senare Lyceum, ehuru båda borde betraktas såsom ett tillsammans hörande

helt; läroplaner för båda blefvo jemväl i betänkandet framlagda och dessutom

kostnadsberäkningar uppgjorda för så väl »högre fullständiga» som

»högre femklassiga» och till en början blott treklassiga flickskolor, bestigande

sig till resp. 14,650, 8,500 och 4,400 rdr rmt, deraf en tredjedel antogs

böra bestridas af skolafgifter och återstående två tredjedelar genom statsbidrag.

Första uppsättningen af undervisningsmateriel borde bekostas med

hälften hvar af staten och vederbörande kommun. Denna senare skulle

äfven anskaffa skollokal med öppen lekplats, bekosta bostad eller hushyreersättning

åt rektor eller föreståndarinna samt ansvara för gäldandet af det

belopp, som skulle täckas af skolafgifterna. I fråga om de ställen, der dessa

skolor skulle upprättas, borde kommunernas offervillighet för ändamålet utgöra

bestämningsgrund.

För 1873 års Riksdag framlade Kongl. Maj:t en på sagda komitébetänkande

stödd proposition, deruti föreslogs: att på statsverkets bekostnad

måtte inrättas fyra offentliga elementarskolor för qvinlig ungdom, belägna i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping och afsedda att efter behof

utvidgas, dock under vilkor att dessa kommuner förbundo sig åt skolorna

anskaffa och underhålla lokal och lekplats; att för hvar af nämnda skolor,

hvilka till en början komme att omfatta blott tre klasser, ett årligt anslag

af 5,000 kronor måtte beviljas; samt att rätt till lönetillägg, i enlighet med

hvad som i detta afseende stadgats för adjunkt vid elementarläroverk, måtte

tillerkännas ordinarie lärare eller lärarinna, som fullgjort stadgade kompetensvilkor,

samt jemväl föreståndarinna, i den ordning och under de förutsättningar,

som i propositionen bestämts.

Riksdagen hade i sitt den 22 Maj samma år aflåtna svar åtskilliga

anmärkningar att göra mot de anordningar, som i den Kongl. propositionen

föreslagits; men hufvudskälet för det skedda afslaget å densamma är ögonskenligen

att söka i fruktan för sjelfva grundfrågan. »Olika åsigter», heter

det i berörda skrifvelse, »hafva yppat sig derom, huruvida staten har samma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Betänkande N:o 13.

förpligtelse! med afseende å den q vinliga som å den manliga ungdomens

bildning. Riksdagen för sin del anser förbindelserna i förra afseende! vara

större, derför att staten mer tagel- mannens verksamhet i anspråk än qvinnans,

och fruktar fördenskull, att Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehåller

ett vidsträcktare erkännande af statens skyldighet att vidkännas uppoffringar

för qvinnans bildning, än landet kan och bör åtaga sig. Hade staten en

gång börjat upprätta och ensam underhålla offentliga flickskolor, så blefve

en återgång svår, om ej omöjlig. Anspråk skulle framträda, som det blefve

omöjligt att tillfredsställa, fastän rättvisan fordrade, att den ena orten erhölle

en skola likaväl som den andra. Ehuru Riksdagen af dessa skäl ej

anser sig böra bifalla upprättandet af flickskolor på det sätt, som af Eders

Kongl. Maj: t blifvit föreslaget, anser Riksdagen likväl sjelfva saken vara i

hög grad behjertansvärd, och att fördenskull staten borde uppmuntra till

inrättande af goda undervisningsanstalter för qvinno!'' genom att understödja

sådana läroverk. Detta skulle, enligt Riksdagens mening, bäst kunna ske på

det sätt, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som af komiterade

uttalats, staten samverkade med kommunerna för ändamålets vinnande.

De bidrag, som staten åtoge sig att lemna, torde då lämpligen böra gifvas

under vissa vilkor rörande skolornas omfång, lärares och lärarinnors kompetens,

skolafgifternas maximibelopp, frie elevsplatser, rättighet för staten att

utöfva kontroll öfver de särskilda skolornas verksamhet m. m., Indika bestämmelser

likväl enligt Riksdagens tanke ej borde gå derhän, att kommunernas

rätt att organisera dessa skolor efter sina behof träddes för nära.

På sådant sätt blefve det enligt Riksdagens öfvertygelse möjligt att lättare

och snarare få goda qvinliga bildningsanstalter upprättade öfver allt i landet,

än om staten ensam åtoge sig att successivt anordna sådana. Åtskilliga

kommuner hafva utan något statsunderstöd ådagalagt ett verksamt nit för

den qvinliga undervisningens befrämjande. Vissheten om att erhålla ej obetydliga

bidrag af allmänna medel skulle utan tvifvel stegra ifvern att erhålla

en väl ordnad undervisning för flickor.»

Riksdagen slöt sin skrifvelse med att anhålla om framläggande af

nådigt förslag för näst sammanträdande Riksdagen, i hvad mån och under

hvilka vilkor staten månde understödja af kommuner upprättade undervisningsanstalter

för qvinlig ungdom och i sammanhang dermed om vidtagande

af de ytterligare åtgärder, som kunde erfordras för bildande af lärarinnor.

En sådan proposition afläts ock till 1874 års Riksdag. Deruti föreslogs

att till Kongl. Maj:ts disposition måtte ställas ett förslagsanslag å

50,000 kronor att användas till understöd åt af kommuner upprättade tre-,

fem- eller åttaklassiga elementarskolor för flickor under vilkor för kommunerna

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade föreslagna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13.

Men icke heller denna proposition vann Riksdagens bifall.

»Det har ofta blifvit ifrågasatt», heter det i Riksdagens skrifvelse

den 16 Maj 1874, »huruvida icke efter olika mönster anordnade enskilda

läroverk, särdeles beträffande ifrågavarande nya och under utveckling stadda

läroanstalter med frihet att begagna den organisation så väl som de lärometoder,

som funnes mest lämpliga, vore att föredraga framför en fast och en

gång för alla bestämd organisation, som alltid medför en viss likformighet,

hvars inverkan pa den individuella utvecklingen alltid måste blifva mera

hämmande i samma mån dess tillämpning utsträckes. Att denna åsigt, åtminstone

hvad den qvinliga uppfostran angår, egen giltighet, torde lika litet

kunna förnekas, som att eu läroanstalts beskaffenhet ytterst beror af den

anda, som föreståndare och lärare förstå att ingjuta i densamma. Härtill

kommer, att på den enskilda företagsamhetens väg flera högre läroverk för

qvinlig ungdom på senare tiden redan uppstått, hvilka med rätta tillvunnit

sig förtroende. Dessa läroverk äro i allmänhet upprättade i större städer,

men med ett stigande välstånd torde dylika på ännu flera ställen utan statens

mellankomst upprättas, samt de redan befintliga besökas af ett större

antal elever. Men då tillträdet till dessa läroanstalter, som endast uppehälles

af elevernas egna afgifter, för närvarande blott står de mera bemedlade

till buds, torde anspråken på staten i förevarande hänsende böra inskränkas

till åtgärder, som afse de mindre bemedlades delaktighet af en god

och grundlig elementarundervisning samt underlätta upprättandet af dylika

högre undervisningsanstalter för qvinlig ungdom å skilda orter af landet.

Ett obetingadt bifall till det framlagda förslaget kunde dessutom möjligen

hafva till följd, att de enskilda läroverkens antal minskades, hvarigenom anspråken

på statens bidrag till dylika kommunalskolor komme att än ytterligare

ökas. Det åsyftade målet, eller beredande af ökadt tillfälle för den

qvinliga ungdomen att inhemta kunskaper och bildning, skulle derföre, enligt

Riksdagens åsigt, säkrare ernås utan fastställande af så detaljerade vilkor

och bestämmelser, som i det nådiga förslaget innehållas. Riksdagen anser

i detta hänsende en sådan anordning vida lämpligare, att staten skulle åt

enskilda undervisningsanstalter, som deraf kunna vara i behof, lemna understöd

mot vilkor endast att skolafgifterna ej sättas utöfver ett visst maximum,

att åtskilliga frielever der emottagas, samt att berättelse årligen afgifves om

skolans verksamhet, hvilken för öfrigt bör vara underkastad offentlig kontroll.»

På grund häraf fann sig Riksdagen kunna bifalla den Kongl. propositionen

endast på det sätt, att för år 1875 på extra stat anvisades 30,000

kronor att användas till understöd, med högst 3,000 kronor till hvarje, åt

sådana högre skolor för qvinlig ungdom, hvilka efter vederbörandes hörande

pröfvades vara deraf i behof, under vilkor att elevernas årsafgifter icke be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13.

stämdes till högre belopp än 50 kronor, att frielever till antal, som af Kongl.

Maj:t bestämdes, vid skolan antoges, att årlig berättelse afgåfves öfver skolans

verksamhet samt att skolan vore underkastad den kontroll och de vilkor

i öfrigt, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma.

Af den öfverblick öfver frågans gång, Utskottet härmed lemnat, torde

framgå med fullkomlig tydlighet: att Riksdagen börjat med att tänka sig

befrämjandet af den qvinliga ungdomens undervisning såsom en staten åliggande

angelägenhet; att, sedan Riksdagen litet närmare besinnat sig på saken,

den funnit sig böra inskränka statens ingripande för syftemålets vinnande

till en samverkan med vederbörande kommuner genom att understödja der

inrättade undervisningsanstalter för qvinnor; samt att, med öfvergifvande

äfven af denna ståndpunkt, Riksdagen slutligen bestämt sig för att befrämja

den qvinliga undervisningen genom att till förmån för de mindre bemedlade

på vissa vilkor understödja på den enskilda företagsamhetens väg uppkomna

läroanstalter för qvinlig ungdom i skilda delar af landet.

Den sålunda inslagna vägen har Riksdagen sedermera fullföljt. De

från början bestämda vilkoren hafva något ändrats, anslagssumman tid efter

annan ökats, men utgångspunkten är densamma. Det är åt »enskilda högre

skolor» understödet lemnas. Men allt efter som dessas antal stiger, stegras

ock krafven på statens understödsanslag; och sa uppstår slutligen fråga om

dessa enskilda skolor verkligen äro förtjenta af sagda understöd och om

deras verksamhet är sådan, att den utan närmare kontroll ma allt vidare

lemnas åt sig sjelf, utan att något men deraf må väntas uppstå. _

Då motionären hemställer om en utredning, huru undervisningen i berörda

skolor för närvarande bedrifves, och de resultat, som derigenom hittills

vunnits, vidrör han utan tvifvel ett från olika sidor med allt större allvar

framstäldt spörsmål. Från hufvudsakligen tvenne hall begär man uppmärksamhet

derå: från undervisningens och helsovårdens.

Säkerligen är det icke utan all grund man ifrågasätter, huruvida med

undervisningsplaner och lärokurser inom de enskilda flickskolorna allt är

väl bestäldt. Motionären synes härom hysa tvifvel och föreslår derför, att

den begärda utredningen jemväl må omfatta frågan, huru undervisningen enligt

hittills vunnen erfarenhet lämpligast bör ordnas. Såsom i det föregående

redan nämnts, hafva dock undervisningsplaner för flickläroverken redan blifvit

upprättade, ehuru hvarken Kongl. Maj:t förordnat eller Riksdagen ifrågasatt,

att de borde lända till efterrättelse för de af staten understödda skolorna.

Om man fortfarande vill undvika att, såsom 1873 års riksdag utlät sig,

fixera en bestämd organisation med deraf följande, för den individuella utvecklingen

hämmande likformighet, torde från sådan utgångspunkt åtgärder

i dylikt syfte icke heller böra nu ifrågasättas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13. 7

Men om det deremot skulle visa sig att flickskoleundervisningen

redan lider af en annan för lärjungarnes »individuella utveckling hämmande

likformighet», lärer nödvändigheten af dennas brytande icke böra allt för

länge förbises. I hundradetals hem har man redan länge haft en mindre

tillfredsställande erfarenhet af de resultat, som i antydda afseendet genom

undervisningen vunnits; och de spridda röster, som härom hörts yttra sig,

vänta ifrigt på en utredning, hvilken, enligt deras fasta öfvertygelse, blott

allt för visst skulle komma att vitsorda rigtigheten af deras meningar. Sedan

Ilertel 1881 offentliggjorde resultatet af sina undersökningar rörande sundhetstillståndet

i de högre skolorna för manlig och qvinlig ungdom i Köpenhamn,

har man känt farhågorna växa med hänsyn till de i vårt lands skolor

tilläfventyrs rådande förhållandena. Den danske författaren uppgifver i sitt

nämnda arbete, att af lärjungarne i de undersökta flickskolornas högre

klasser utgjorde de friska barnen det minsta antalet; klasser funnos, hvaruti

det fans mer än 70 procent sjukliga och sjuka. För att om möjligt erhålla

någon ledning vid bedömandet af tillståndet inom våra egna skolor har Utskottet

sökt att erhålla del af hvad de till läroverkskomité-utlåtandets bilaga

Lit. D hörande uppgifterna i detta afseende kunnat gifva vid handen; och har

Utskottet af de härvid benäget delgifna tabellerna inhemtat upplysningar, som

sätta behöfligheten af den utaf motionären begärda utredningen utom allt tvifvel.

Från den generaltabell, som rör sig om helsotillståndet bland 3,073, efter

åldersklasser ordnade lärjungar vid 35 af staten understödda högre läroverk

för flickor, tillåter sig Utskottet meddela: att af det i nedanstående tabell

upptagna antal lärjungar befunnos i sjunde lefnadsåret 64,3 proc. friska och,

med afdrag af ensamt närsynta, 28,(i proc. »långvarigt sjuka», d. v. s. behäftade

med en stadigvarande ohelsa; i åttonde året tillhörde 50 proc. hvartdera

slaget; i nionde året 52,4 proc. det förra, 47,6 proc. det senare; i tionde

43,2 proc. det förra, 55,7 proc. det senare; i elfte 38,5 proc. det förra, 59,7

proc. det senare. Allt skarpare blir det språk siffrorna tala. För tolfte

året uppvisa de 33,9 proc. friska och med nyss anmärkt undantag 64,8 proc.

sjuka; för trettonde stå 31,5 proc. friska mot 64,4 proc. sjuka; för fjortonde

30,6 proc. friska mot 63,i proc. sjuka; för femtonde året 29,9 proc. friska

mot 63,9 sjuka; för sextonde året 32,6 proc. friska och 62,5 proc. sjuka; för

sjuttonde året 23,5 proc. friska mot 68,5 proc. sjuka; för adertonde året 34

proc. friska mot 60,3 proc. sjuka; för nittonde året 28 proc. friska mot 60

proc. sjuka; för tjugonde året 9,1 proc. friska mot. 90,9 proc. sjuka och för

tjugondeförsta året samt deröfver 14,y proc. friska mot 71,4 proc. sjuka. De

danska förhållandena tyckas så mycket säkrare vara öfverträffade af våra egna,

som den danska för undersökning af sundhetstillståndet m. m. i skolorna tillsatta

kommissionen i sitt i Maj sistlidet år afgifna betänkande meddelar, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13.

i flickskolor af ifrågavarande art de sjukas antal befunnits icke öfverstiga

39 procent.

Utskottet anser sig böra från ofvannämnda tabell låna äfven nedanstående

siffror. De torde tala tydligare än till och med de mest kraftigt

färgade ord.

Lidande af bleksot och hufvudvärk funnos följande antal lärjungar:

bleksot

hufvudvärk

bleksot

hufvudvärk

af 14 i

7:de lefnadsåret

7P

proc.

7,2 proc.

af 435 i 15:de lefuads&ret

40,2 proc.

38,9 proc.

„ 50 i

8:de

} 1

24

11

32

,, 285 i 16:de

41,4 „

40,3 „

„ 145 i

9:de

26,2

21,4 „

„ 187 i 17:de

40,6 „

38,5 ,,

„ 271 i

10:de

n

32,5

i1

25,5

,, 53 i 18:de ,,

39,6 „

26,4 „

„ 330 i

ll:te

^ i

32,7

31,2 „

,, 25 i 19;de

48

48

,, 383 i

12:te

11

39,7

n

37,9 „

,, 11 i 20:de ,,

63,6 „

81,8 „

„ 435 i

13:de

11

38,2

40,7 „

,, 7 i 21:sta ,,

42,8 „

28,6 „

„ 433 i

14:de

11

33,3

i >

40

(och deröfver).

Svårligen lärer kunna nekas, att ju icke de förhållanden, hvilka af de

anförda siffrorna angifvas, måste stå i nära beroende af lärjungarnes lif

ej blott i hemmet utan ock, ja, företrädesvis i skolan. Beskaffenheten af

dennas lokaler, af undervisningstid och lärokurser, liksom af andra på skolans

anordningar beroende omständigheter kan ej undgå att på lärjungarne

utöfva ett kraftigt inflytande vare sig till gagn eller skada; och huru än de

anförda tabellutdragen i sammanhang med andra uppgifter, hvilka icke varit

för Utskottet tillgängliga, må kunna uppfattas, torde dock så mycket af dem

otvetydigt framgå, att en noggrann utredning af förhållandet med undervisningen

»och dess resultat» inom våra högre enskilda flickskolor verkligen är

af behofvet påkallad.

Att redan nu yttra sig öfver den vid remissen af motionärens förslag

uppkastade frågan, huruvida icke statens goss-skolor borde öppnas äfven för

flickor, synes Utskottet mindre nödigt. Ändamålsenligheten af en sådan åtgärd

är säkerligen, minst sagdt, tvistig; och Utskottet föreställer sig, att så

länge ännu är oafgjordt, huruvida pedagogierna och de smärre elementarläroverken

böra bibehållas eller indragas, är utgångspunkten för den antydda

anordningen rätt sväfvande. Utskottet föreställer sig ock, att hvarje beslut

om gemensamma skolor för manlig och qvinlig ungdom bör föregås af en

från fysiologisk synpunkt skedd utredning om verkligen sådan likformighet

förefinnes i de båda könens utveckling, att likformighet i deras skolundervisning

icke kan antagas å dem utöfva menligt inflytande. Men den motion, som föreligger,

rör endast de enskilda högre flickskolarna och torde icke berättiga

Utskottet till framläggande af något skrifvelseförslag, som åsyftade ett slutgiltigt

ordnande af qvinnoundervisningsfrågan i hela hennes vidd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 13. 9

Innan nödigt material härför blifvit samladt, och tillgodogjordt, anser

Utskottet också med rätt stor svårighet förbundet att med nödig klarhetens

tillnärmelsevis för sig uppgöra hvad i sagda syfte från statens sida i saken

kan höra göras eller låtas. Såsom i det föregående visats, har Riksdagen i

sitt bedömande af denna fråga ledts af skiftande meningar; och Utskottet

har häraf hemtat än ytterligare anledning för häfdandet af den åsigt, att

Riksdagen, förr än den satts i tillfälle att efter en omsorgsfull utredning af

frågan stadga sin uppfattning af densamma, icke hör genom något tillsvidare

mindre påkalladt nttalande binda sig med hänsyn till sitt framtida handlingssätt.

Det är fullkomligen klart, att Kongl. Maj:t eger för Riksdagen framlägga

de förslag, hvilka han finner nyttiga eller nödiga; dertill behöfverhan

ej af Riksdagen anmanas. En anhållan från Riksdagens sida att Kongl.

Maj:t måtte föreslå, huru den qvinligt ungdomens högre skolundervisning

lämpligast borde ordnas och af staten, der behofvet så fordrade, understödjas,

skulle kunna tolkas såsom en antydan af Riksdagen att den för sin del ansåge

sagde undervisning böra af staten organiseras och i större eller mindre

grad bekostas — något som dock i närvarande stund icke gerna kan förutsättas

vara Riksdagens mening. För undvikande af hvarje tvetydighet i

detta afseende och då främst af allt torde böra eftersträfvas det klargörande

af hithörande faktiska förhållanden, hvilket måste för den qvinligt

högre undervisningens ändamålsenliga ordnande utgöra en nödvändig förutsättning,

föreslår Utskottet,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

det Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka, huru undervisningen

i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för

närvarande bedrifves och hvilka resultat af densamma

hittills vunnits samt af de upplysningar, som genom undersökningen

erhållits, gifva Riksdagen del.

Stockholm den 17 Mars 1885.

På Utskottets vägnar:

SIGFRID WIE SEL GREK.

Bill. till JRilcsd. Prat. 1885. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.