Sök i Ratio Lex

Betänkande angående allmänna bevillningen.

1885-02-20 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1885:1, Betänkande angående allmänna bevillningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevitlnings- Utskottets Betänkande N:o 1.

I

N:0 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1885, kl. 1 e. m.

Betänkande angående allmänna bevillningen.

Sedan Bevillnings-Utskottet förehaft till behandling samtliga till

Utskottet hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen med undantag

af en inom Första Kammaren af Herr J. E. Nyström väckt motion,

N:o 49, som är beroende af bifall till ett af samme motionär framstäldt

förslag till aflyftande af grundskatterna, får Utskottet, jemlikt 40 §

Riksdagsordningen, häröfver afgifva betänkande.

Fyra motionärer, Herrar W. Farup, G. Persson i Stallarhult, A.

Markstedt och J. S. Nisser hafva vid innevarande riksdag väckt förslag

om tillägg och ändringar i § 12 i nu gällande förordning om bevillning

af fast egendom samt af inkomst, hvilken § innefattar bestämmelser

angående skattskyldigs beskattningsort.

Herr Farup, med hvilken flere ledamöter af Andra Kammaren instämt,

anför i sin motion (N:o 39 inom Andra Kammaren), att vid

skogsafverkning å annans mark mången kommun ginge miste om bidrag

till kommunalutskylder af å annan ort bosatte afverkare, oaktadt

kommunens fattigvårdstunga ofta väsentligen ökades genom underhåll

af till skogsafverkning inom kommunen använde arbetare och deras

familjer.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utslcottds Betänkande N:o 1.

Då nämnda förhållanden ej syntes vara med rättvisa och billighet

öfverensstämmande, och knappast någon rörelse kunde med afseende

å den inkomst, som deraf vunnes, med större noggrannhet uppskattas

än den inkomst, som härflöte genom skogsafverkning å annans

mark, ity att man alltid hade objektiva grunder för uppskattningen att

tillgå, då den verkstäldes på den ort, der afverkningen drefves, hemställer

motionären,

att till § 12 af nu gällande bevillningsförordning måtte fogas ett

moment af följande innehåll: »Innehafvare af rätt till utverkning af

skog å annans mark, för inkomst deraf: der skogen är belägen.»

Vid 1884 års riksdag väcktes af motionären enahanda motion,

hvilken emellertid afstyrktes af Utskottet och ej vann Riksdagens bifall.

Oaktadt Utskottet ej vill förneka, att en lagstiftning i det af

motionären angifna syfte åtminstone i vissa delar af landet kan ur

kommunalbeskattningens synpunkt vara af behofvet påkallad, får Utskottet

dock till en början mot motionen göra den formella anmärkning,

att det ingalunda är nog bestämma, hvarest utverkning af skog på annans

mark skall beskattas; stadgande måste ock ovilkorligen finnas

derom, att sådan rörelse skall beskattas. Någon sådan föreskrift finnes

dock ej uti § 8, som innehåller bestämmelser i sådant hänseende.

Härtill kommer, att den af motionären föreslagna lagförändring

tvifvels utan blefve mycket svår att tillämpa, då det näppeligen torde

vara möjligt för någon beskattningsmyndighet att med säkerhet uträkna

den vinst, som genom sjelfva afverkningen oberoende af det afverkadé

timrets förädling uppkomme; och antagligen komme de skattskyldige

att derigenom tillskyndas mycket obehag.

Då redan nu klagan förspörjes deröfver, att de underordnade beskattningsmyndigheterna

för att tillgodose sina kommuners intressen

söka hvar inom sitt område i allt för hög grad beskatta den skattskyldiges

å flera orter beskattningsbara inkomst, skulle genom motionens

antagande denna klagan än mera ökas. Man tanke sig endast

det ej ovanliga fall, att en person eller ett bolag inom 20 å 30 olika

kommuner, kanske belägna i flera län, förvärfvade sig rätt att afverka

skog och å hvarje särskild ort skulle för afverkningsrätten beskattas.

Då till sist gällande bevillningsförordning ännu är så ny, att ej

några på densamma grundade beslut ännu hunnit blifva föremål för

högre myndighets pröfning, hemställer Utskottet,

Do) att Herr Farups ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.

Utskottet öfvergår härefter till behandling af Herr C. Perssons

i Stallarhult förslag. Herr Persson påpekar i sin motion (N:o 130

inom Andra Kammaren), hurusom, der pastorat bestode af två eller

flera församlingar eller kommuner, prestman finge bevillning sig påförd

efter den lön, de uppbure från hela pastoratet, men för denna sin

lön med deraf följande bevillning upptoges och beskattades till kommanalutskylders

utgörande endast i den församling, hvarest prestmannen

vore mantalsskrifven. Billighet och rättvisa fordrade dock, att hvarje

församling eller kommun erhölle åter till bidrag i kommunalutskylder

det belopp, som belöpte sig på den lön, hvilken af församlingen utbetalades

till presterskapet.

Motionären hemställer derföre,

att till § 12 punkten h) i nu gällande bevillningsförordning göres

ett tillägg, så att efter ordet »mantalsskrifne» följer: »Ordinarie prestmans

löneinkomster skola taxeras och påföras bevillning inom hvarje

församling i förhållande till det belopp, han inom församlingen erhåller».

Motionären anhåller derjemte att, om Bevillnings-Utskottet skulle

finna lämpligare på annat ställe i bevillningsförordningen införa denna

förändring eller den i andra ordalag affatta, Utskottet måtte vidtaga

sådan ändring, blott hufvudsyftet med förslaget ej förfelades.

Motioner i samma rigtning som den förevarande hafva vid flera

föregående tillfällen blifvit väckta utan att dock tillvinna sig Riksdagens

bifall. Senast vid 1883 års riksdag väckte Herr A. P. Danielson

härom motion (N:o 53 inom Andra Kammaren). Angående densamma

yttrade Utskottet då bland annat följande:

»Utskottet har ej heller nu funnit något vara anfördt, som kunnat

rubba Utskottets förr uttalade åsigt om det ifrågasatta stadgandets

olämplighet. Oafsedt de många praktiska svårigheter, som detsamma

skulle medföra, lär någon giltig grund knappast kunna påvisas, hvarför

den föreslagna åtgärden icke med lika fog borde utsträckas till andra

löntagare än prester, som från skilda kommuner uppbära löneinkomster,

såsom distriktsläkare, veterinärläkare m. fl., hvarigenom dock uppenbarligen

enheten i taxeringssystemet på det betänkligaste skulle förryckas.

I sjelfva verket torde också den obillighet, som i förevarande

fall förmenats ligga i bevillningsförordningens stadganden, mera vara

skenbar än verklig och hafva sin egentliga grund i det rent yttre

samband, som hos oss eger rum emellan den allmänna bevillningen

och den kommunala beskattningen. Om man nemligen äfven i vissa

fall, såsom t. ex. då fråga är om bolag, fabriksegare m. fl., hvilka

icke blott under utöfvandet af sin rörelse eller näring komma i åtnjutande

af de fördelar, en kommun i allmänhet bereder sina med
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.

lemmar, utan äfven oftast inom kommunen sysselsätta arbetare, som

kunna falla dess fattigvård till last, måste medgifva det berättigade i

kommunens fordran att utaf en inom densamma förvärfvad inkomst

erhålla något skattebidrag, så torde deremot en dylik fordran icke ega

något skäl för sig då, såsom i förevarande fall, eu motsvarande fördel

af de kommunala inrättningarne eller börda för kommunen icke kan

påvisas.))

Till dessa skäl har Utskottet ej något att tillägga.

Utskottet hemställer alltså,

2:o) att Herr Perssons ifrågavarande motion

ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:r 42) anmärker

Herr A. Markstedt, att med anledning af de obehag och tvister, som

under de senare åren kommuner emellan skulle hafva uppstått om,

hvarest en del industriella inrättningar och bolag till sin helhet eller

till vissa delar rätteligen bort påföras bevillning, industriens fredliga

utveckling inom landet blifvit på ett oroväckande sätt berörd.

I anledning häraf hemställer motionären,

att Riksdagen täcktes i § 12 af nu gällande bevillningsförordning

göra sådana ändringar och tillägg, att tvister om hvarest beskattningsföremål

skola taxeras i minsta möjliga mån må beröra den skattskyldige.

På ungefär enahanda grunder hemställer Herr J. S. Nisser i en

inom Första Kammaren väckt motion, N:o 44,

att Riksdagen dels täcktes besluta sådan ändring i § 12 af nu

gällande bevillningsförordning, att tvister om, hvarest beskattningsbar

inkomst skall taxeras, i minsta möjliga mån må beröra den skattskyldige,

dels bestämma, att, om sådan tvist uppstått och icke blifvit

före de årliga uppbördsstämmorna afgjord, den skattskyldige må betala

honom åsatt bevillning och skatt till staten, såsom hittills skett, dock

med skyldighet för den beskattade att fylla möjligen varande brist

och deremot svarande rättighet att återlyfta möjligt öfverskott.

Redan den omständigheten, att nämnda begge motioner s}mas

innebära mera en klagan öfver förmenta brister i bevillningsförordningen

än någon anvisning å sättet för dessa bristers botande, vore tillräckligt

skäl för motionernas afstyrkande.

Utskottet vill emellertid erinra, att tvister om orten, hvarest beskattningsbar

inkomst skall taxeras, enligt Utskottets uppfattning, bäst förekommas

derigenom, att de skattskyldige, på sätt i § 16 är föreskrifvet

för bank-, jernvägs- och kanalbolag samt, så vidt ske kan, äfven bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 1. 5

iakttagas af andra verk och bolag, som drifva rörelse på två eller

flere orter, till beskattningsmyndigheterna inlemna fullständiga uppgifter

å sina inkomster och de orter, der dessa enligt de skattskyldiges

åsigt rätteligen böra beskattas. Dessutom torde uppmärksammas den

enligt 69 § bevillningsförordningen Kongl. Kammarrätten numera medgifna

rätt att i vissa fall oberoende af besvär meddela erforderliga

rättelser i afseende å orten för skattskyldiges taxering och den beskattningsbara

inkomstens fördelning.

Den i senare momentet af Herr Nissers motion föreslagna lagförändring

synes Utskottet icke i någon mån vara att föredraga framför

gällande föreskrifter i 75 § bevillningsförordningen.

Utskottet hemställer alltså,

3:o) att Herrar Markstedts och Nissers ifrågavarande

motioner måtte af Riksdagen lemnas utan

afseende.

§ 71 i gällande bevillningsförordning lyder:

»Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning

skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken,

såsom bifogade formulär visar, bör upptaga:

a) taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom samma socken

på landet eller uppbördsdistrikt i stad belägna fasta egendom samt

beloppet af den deraf utgående bevillning;

b) den skattskyldiges beskattningsbara inkomst af kapital eller

arbete samt bevillningsafgiften derför.

Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om livad skattskyldig,

som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, bar att i

sådant hänseende iakttaga.»

I sin motion N:o 1 inom Andra Kammaren anmärker Herr Adolf

Hedin, att den i nyssnämnde § gifna föreskrift derom, att debetsedeln

skall upptaga »den skattskyldiges beskattningsbara inkomst af kapital

eller arbete samt bevillningsafgiften derför», medför den olägenhet, att

den skattskyldige, som jemlikt förordningens § 11 fått afdrag för en

del af sin uppskattade inkomst, af debetsedeln ej kan erfara, huru stor

årsinkomst af kapital eller arbete taxeringsmyndigheten antagit honom

ega, och sålunda lemnas i ovisshet, huru vida han har skäl att öfverklaga

vare sig för hög eller för låg taxering.

Motionären föreslår derföre

det tillägg till bevillningsförordningens § 71, att å debetsedeln

skola, när § 11 mom. 1 blifvit tillämpad!, upptagas så väl den upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 1.

skattade som den beskattningsbara inkomsten äfvensom å den senare

belöpande bevillningsafgift eller ock — kanske hellre — den uppskattade

inkomstens, det medgifna afdragets samt bevillningsafgiftens belopp.

I sammanhang härmed erinrar motionären, att en förändring i

formuläret naturligen häraf blefve en följd.

Utskottet kan ej annat än instämma uti hvad af Herr Hedin

blifvit anfördt och får derföre hemställa,

4:o) att mom. b af § 71 i bevillningsförordningen

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»den skattskyldiges uppskattade inkomst af kapital

eller arbete, enligt § 11 medgifvet afdrag samt

påförd bevillningsafgift.»

Om den förändring i § 71, som nu af Utskottet föreslagits, blifver

af Riksdagen godkänd, lärer en förändring af formuläret N:o 9

för debetsedeln, på sätt motionären anmärkt, blifva af nöden, men i

öfverensstämmelse med hvad Riksdagen redan förut godkänt torde

det öfverlemnas åt vederbörande myndigheter företaga de ändringar i

formulären, som af Riksdagens beslut varda en följd; hvilket Utskottet

5:o) får för Riksdagen anmäla.

Då först sedan statsverkets behof blifvit utredda, och bevillningssumman

bestämd, yttrande kan afgifvas angående de i bevillningsförordningen

upptagna procent- och sifferbelopp, kommer Utskottet att

framdeles under riksdagens lopp göra den slutliga framställning i förevarande

ämne, hvartill förhållandena föranleda; hvilket Utskottet

6:o) får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 20 Februaxd 1885.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-VtsJcottets Betänkande N:o 1.

7

Reservationer:

vid l:sta punkten:‘af Herr J. Johansson i Bergsäng, hvilken förklarat

sig godkänna motionens syfte, men dock funnit sig böra för

närvarande instämma i det slut, hvari Utskottet stannat; samt

af Herr Lönegren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.