Sök i Ratio Lex

Bev flin klys- Utskottets Betänkande N:o 3

1885-03-10 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1885:3, Bev flin klys- Utskottets Betänkande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bev flin klys- Utskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd. Kansli den 10 Mars 18S5 kl. 6 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Bevillnings-Utskottet har fått till sig hänvisade sex inom Första

Kammaren och elfva inom den Andra väckta motioner, innefattande

förslag till ändringar i gällande tulltaxa och dermed sammanhängande

ämnen, jemte tvenne inom Andra Kammaren afgifna yttranden, äfvensom

en af Kongl. Maj:t till Riksdagen under N:o 17 aflåten nådig proposition,

angående nedsättning i lastpenningarne.

Härförutom hafva af Kongl. Maj:t till Utskottet, för den åtgärd,

hvartill Utskottet kunde finna desamma föranleda, öfverlemnats dels

med ett stort antal namn undertecknade etthundra nittiotre ansökningar

från olika kommuner inom Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Örebro och

Kopparbergs län, angående tullskydd för svenskt jordbruk och svensk

industri, dels eu ansökning i enahanda syfte af åtskilliga personer i

Wintrosa och Kräklinge socken; dels ock handlingar rörande ifrågasatt

ändring i tullafgiften för pulveriserad cacao; hvarjemte Kongl.

Maj:t till Utskottet remitterat vissa handlingar för att sätta Utskottet i

tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida ej i tulltaxan borde intagas

ett stadgande om tullfrihet för väfnad, impregnerad med antiseptiska

medel för att användas vid särbehandling.

Bland de framställningar, öfver hvilka det sålunda tillkommer

Utskottet att afgifva utlåtande, afse några sådana frågor, som, enligt

Utskottets tanke, böra bringas under Riksdagens pröfning och afgörande,

innan Utskottet till behandling upptager öfriga rörande tullbevillningen

väckta förslag eller ingår i undersökning om hvad Utskottet derutöfver

må anse påkalla förändring i nu bestående lagstiftning angående detta

ämne.

Sådana frågor äro: dels de af Friherre KlincUowstmn i hans från

Första Kammaren remitterade motion N:o 18 väckta försias: om tull
CD
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1885. 5 Sami 1 Afä. 3 i luft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 3.

taxans förändrade uppställning i olika tariffer, en generel och en speciel,

samt i sammanhang dermed om aflåtande af underdånig skrifvelse till

Kongl. Maj:t angående uppsägning af eu stor del med andra makter

afsilande handels- och sjöfartstraktater;

dels de af samme och andra motionärer under namn af inregistreringsafgift

eller tull föreslagna nya eller förhöjda afgifter vid införsel

af vissa till landtbruks- och trädgårdsprodukter hänförliga artiklar.

Utom det att det förstnämnda af dessa förslag i främsta rummet

berör tulltaxans formella uppställning och redan derföre påkallar Riksdagens

särskilda beslut, har förslaget det mycket omfattande syftet att

med olika tullafgifter belägga samma varor, allt efter som dessa inkomma

från länder, med hvilka Sverige har afslutat för längre tid gällande

tarifftraktater, eller ock från andra länder, med hvilka sådana

fördrag icke äro afslutade. Och lärer det ligga i sakens natur, att derest

Riksdagen icke skulle gilla sjelfva grunden, hvarpå detta Friherre

Klinckowströms förslag hvilar, ett på sådan grund af Utskottet utfördt

och Riksdagens pröfning understäldt omfattande arbete vore utan

ändamål.

Hvad åter angår de senare förslagen om nya eller förhöjda införselsafgifter

å sådana af landtbruket och dess binäringar härflytande

produkter, som hufvudsakligen utgöra dels hela befolkningens vigtigaste

födoämnen, dels för vissa industrigrenar oumbärliga råämnen, så har

redan vid remissen af motioner härom den mening inom Riksdagen

blifvit uttalad, att dessa frågor borde af anförda skäl så skyndsamt som

möjligt behandlas och bringas till slutligt afgörande; hvilken mening

desto hellre måste af Utskottet biträdas, som, derest lifsmedlen och

industriens råämnen skulle genom tullbeskattning fördyras, en stor del

under andra förhållanden nu stadgade tullafgifter otvifvelaktigt måste

lämpas derefter.

Utskottet öfvergår således till behandlingen af dessa särskilda

frågor.

A.

Utom annat, hvartill Utskottet framdeles skall återkomma, har

Friherre Klinckowström i sin omförmälda motion N:o 18 anfört, hurusom

en orimlig åtgärd, hvilken beröfvat Sverige den fria bestämmelsen

öfver dess tulltaxa och nära nog öfver hela dess tullagstiftning, på samma

gång som den högst betydligt minskade statens inkomster, vore att de

tariffer, hvilka genom senaste handelstraktater med Frankrike och Spanien

blifvit aftalade, införts i vår så kallade generella tulltaxa såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utsfcottets Betänkande N:o 3.

3

gällande icke allenast för tarifftraktatsmakterna utan äfven för alla de

makter, hvilka med Sverige, under ofta långt aflägsna tider, afslutat

handelsfördrag utan tariff, men endast på grund af full reciprocitet och

att behandlas såsom den mest gynnade nation, och jemväl för alla öfriga

makter, hvilka drefve handel med Sverige, äfven om dessa senare icke

medgåfve Sverige någon reciprocitet utan mot oss uppstälde skyhöga

tullar för våra till dem införda produkter, ehuru Sverige läte deras likartade

produkter tullfritt i landet införas. Om än bestämmelserna i

våra med Spanien och Frankrike afslutade tarifftraktater visserligen ej

stode att ändra, kunde dock Sverige utan svårighet hindra hela den

öfriga handelsverlden, med hvilken det hade varubyte, att begagna sig

af de åt nyssnämnda båda länder medgifna tariffer, så mycket hellre

som alla de handelstraktater, Sverige tillförene utan tariff afslutat, oftast

ej beviljat oss fördelar, motsvarande dem, som vi lättsinnigt och tanklöst

tilldelat dessa länder. Rätta sättet derför vore att, till godtgörelse

af den försummelse, som derutinnan egde rum år 1865, då den första

haudelstraktaten med Frankrike afslutades, nu uppsäga alla de handelstraktater,

som Sverige med andra makter afslutat med försäkran att

behandlas lika som den mest gynnade nation — en bestämmelse, hvilken

vid fördragens afstötande hade en helt annan betydelse och

mening, än hvad efter nyss sagda år blifvit förhållandet — och att derefter

omarbeta vår tulltaxa sålunda, att en speciel tulltaxa upptoge alla

de med Frankrike och Spanien aftalade tarifftullafgifter och eu generel

tulltaxa deremot tullafgifterna för hela den öfriga handelsverlden. I

denna senare tulltaxa kunde då Sverige bestämma sådana tullafgifter, som

bäst gynnade dess intressen. De ifrågavarande, ännu gällande handelseller

kombinerade handels- och sjöfartstraktaterna kunde samtligen upphöra

efter tolf månaders förutgången uppsägning, och sådan borde derföre

samtidigt ega rum, så framt dessa traktater kunde hafva något

väsentligt inflytande på den förordade förändringen af tulltaxans uppställning.

Många af dessa traktater vore af den obetydliga vigt för vårt

varubyte, att de saklöst kunde upphöra utan att vidare förnyas, och

icke heller uppsägandet af de återstående skulle menligt inverka på

vårt varubyte eller öfriga haudelsintressen hos de stater, med hvilka

de ingåtts. En sådan anordning af tulltaxan, som motionären åsyftade,

vore vidtagen inom icke färre än nio stater med tillsammans 193 millioner

invånare, hvadan det icke med fog kunde sägas, att den icke

numera vore det allmänna bruket inom de större kulturstaterna. Och

den invändning, som eljest plägade deremot göras, eller att två olika

tulltaxor skulle för tullpersonalen åstadkomma betydande olägenheter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 3-

vid kontroll, uppbörd och expedition, vore icke blott grundlös utan för

tullpersonalen i dess helhet förnärmande och vederlädes af erfarenheten

hos utlandet. Slutligen framhåller motionären, huruledes Riksdagen

endast genom upphörandet af våra utan tariff afslutade traktater kunde

återvinna sin grundlagsenliga befogenhet att ensam bestämma öfver tullbevillningen.

På grund af hvad motionären sålunda andragit och hvilket i

motionen finnes närmare utveckladt, föreslår motionären

under l:o): att Riksdagen ville besluta den förändring i vår nu

gällande tulltaxas uppställning, att densamma hädanefter måtte komma att

bestå dels af en generel tulltaxa, innehållande alla importartiklar, som nu

deri förekomme, och i hvilken borde införas de förändrade införselsafgifter,

som Riksdagen, till följd af motionen eller annars, ansåge sig böra å

dessa artiklar bestämma, och dels en speciel tulltaxa, upptagande endast de

artiklar, jemte dem åsätta införselsafgifter, hvilka, till följd af de mellan

Sverige och några främmande makter afslutade tariffhandelstraktater,

vore bestämda, och hvilka införselsafgifter icke kunde ensidigt af Sverige

förändras, så länge nyssnämnda traktater vore gällande; och borde dessä

nya tulltaxor förklaras lända till efterrättelse snarast möjligt efter det

att de i motionens tredje punkt nämnda traktater, till följd af vederbörligen

skedd uppsägning, upphört att vara gällande; samt

under 3:o): att Riksdagen ville hos Kong!. Maj:t i underdånighet

anhålla, att alla de handelsfördrag äfvensom kombinerade handels- och

sjöfartsfördrag eller traktater, som svenska regeringen med främmande

stater afslutat och hvilka ännu vore gällande — undantagande de med

Frankrike och Spanien senast afslutade tariffhandelstraktater, hvilka

senares tulltaxebestämmelser ensamt borde införas i den uti första punkten

föreslagna speciella tulltaxan — måtte samtidigt, och så snart detta

lämpligen ske kunde, å Sveriges sida uppsägas.

De åsigter motionären sålunda lagt i dagen kan Utskottet ingalunda

biträda.

I fråga om införandet af tvenne särskilda tulltaxor, en speciel för

tarifftraktatsstater och en generel för öfriga stater, utgår motionären

från den helt och hållet ogrundade föreställning, att mot en sådan anordning

intet annat eller väsentligare kunde anföras än de båda ofvan

omförmälda invändningar, som uti motionen till besvarande upptagits.

Den ena af dessa invändningar, eller att tvenne olika tulltaxor skulle

för tullpersonalen åstadkomma svårigheter vid kontrollen, uppbörden

och expeditionen, finner icke heller Utskottet vara af någon afsevärd

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

betydelse för frågans bedömande, och antagligen bär icke heller hänsyn

dertill i någon mån varit bestämmande vid taxans inrättande. I afseende

åter å den andra invändningen vill Utskottet erinra, att om än en sådan

anordning, som motionären föreslagit, befunnits lämplig i en del

andra stater, deraf dock ingalunda följer, att för vårt land och under

våra förhållanden enahanda anordning vore vare sig lämplig, nödig eller

nyttig. Redan år 1866, då den med Frankrike året förut afslutade

första tarifftraktaten af Rikets Ständer, om ock icke utan motsägelse,

godkändes, gåfvos åt traktatsbestämmelserna allmän giltighet i den af

Rikets Ständer antagna tulltaxa. Uppoffringen under den följande traktaktstiden

af Riksdagens makt att förhöja afgifterna utöfver de i traktaterna

bestämda tullsatser har vid godkännandet så väl af nämnda

traktat som af den sedermera med Frankrike förnyade och med Spanien

slutade tarifftraktaten nogsamt afväges mot fördelarne, som genom dessa

fördrag ansågos blifva vårt land beredda, likasom de många och stora

olägenheter och oegentligheter, hvilka skulle vara förknippade med

åsättande och tillämpning af olika tullsatser för samma vara från olika

länder, ingalunda undfallit tidigare eller senare Riksdagars uppmärksamhet.

Det bör ock ligga för öppen dag, att, om någon betydande skilnad

i tullafgiften å en viss vara, som till Sverige importeras, uppställes för

tvenne olika länder, importen från det land, för hvars produkt den drygare

afgiften vore bestämd, antagligen komme att verkställas öfver det

land, som fått förmånligare vilkor sig beviljade, hvarigenom den högre

tullsatsen undginges, men deremot sjelfva varan drabbades af högre

transportkostnader, till men för handeln och konsumenterna, men utan

ringaste gagn för svenska statsverket. Till motverkande af sådant kringgående

af tulltaxans bestämmelser måste derföre den fordran uppställas,

att alla varor af ifrågavarande slag, som införas från det mera gynnade

landet, skola åtföljas af s. k. produktionsbevis, styrkande att de verkligen

blifvit i detta land tillverkade. Erfarenheten har emellertid tillräckligen

gifvit vid handen, hvilka stora svårigheter det möter att härvid

förebygga underslef.

Dessa svårigheter jemte deraf härrörande faror måste anses utgöra

ett särdeles vigtigt skäl att nu icke i förevarande hänseende frångå

eu enligt Utskottets åsigt hittills med öfvervägande fördel tillämpad

grundsats beträffande vår tulltaxas anordning. För öfrigt kan hvad

motionären i denna del yrkat icke tillvägabringa^ med mindre än att, på

sätt motionären jemväl önskar, samtliga våra utan tariff ingångna handels-

samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater, i hvilka ömsesidigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BevUlnings-Utskoltets Betänkande N:o 3.

utlofvas behandling lika med de mest gynnade länder, uppsägas. Men ett

sådant till vägagående skulle enligt Utskottets förmenande medföra de

betänkligaste följder för vårt lands handelsintressen och förhållanden

till andra länder.

Uppenbart är nemligen, att, derest, på sätt motionären önskar,

alla våra gällande handels- samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater

af nyss omförmälda beskaffenhet nu från svensk sida uppsades,

i följd hvaraf jemväl Sverige för sin del förlorade den i

dessa traktater ömsesidigt stipulerade förmån af behandling lika med

den mest gynnade nation, samtliga eller åtminstone de allra flesta af

de stater, hvilka komme att drabbas af de nya eller förhöjda tullafgifter,

som kunde varda införda i en ny svensk generel tulltaxa, skulle

ofördröjligen möta och vedergälla detta medelst ökade införselsafgifter

å svenska varor. Genom sådana strafftullar, till hvilkas åsättande under

liknande förhållanden vissa regeringar redan äro genom lagstiftning

dels förpligtade, dels bemyndigade, skulle Sverige otvifvelaktigt föranledas

till beträdande just af den för motionären sjelf föga tilltalande

väg att ingå nya tarifftraktater, och detta med må hända alla de stater,

hos hvilka Sverige önskade bereda fortfarande afsättning för sina produkter.

Vid dessa nya traktaters ingående kunde naturligen Sverige

icke för sina varor påräkna särskilda tullnedsättningar, som icke jemväl

komme öfriga stater till godo; och å andra sidan måste dervid

Sverige, till ersättning för de fördelar, det kunde för sig utverka, åt

hvarje stat, med hvilken ny traktat inginges, medgifva särskilda tulllindringar,

de der i sin ordning omedelbart blefve gällande för samtliga

de stater, till hvilka Sverige då stode i handelstraktatsförhållande.

Då på detta sätt, efter lika tidsödande som vanskliga underhandlingar,

Sverige omsider fått nya handelstraktater bragta till stånd med alla de

stater, med hvilka en fortsatt handelsförbindelse ansåges önsklig, skulle

antagligtvis de vilkor, hvarunder vårt varubyte komme att ega rum,

på alla eller åtminstone de flesta håll hafva väsentligen försämrats i

jemförelse med dem, som nu äro för handen.

Men oafseclt de vigtiga betänkligheter af nu antydda art, som sålunda,

enligt Utskottets mening, tala mot det ifrågasatta uppsägandet

af alla våra utan tariff men med klausul om behandling lika med den

mest gynnade nation ingångna handels- samt kombinerade handels- och

sjöfartstraktater, kan Utskottet ingalunda instämma i motionärens åsigt

om det menliga för Sverige i samma traktaters tillkomst och fortvara.

Att dessa traktater uppfylt sitt ändamål att bereda de kontraherande

staterna ömsesidiga fördelar lärer icke vara tvifvelaktigt. Och om den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

nämnda klausulen beredt andra stater vinst, då tullnedsättningar från

vår sida medgifvits Frankrike och Spanien, har å andra sidan äfven

Sverige njutit samma klausul till godo och deraf skördat fördelar, som

icke få förbises.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

l:o) att hvad Friherre Klinckowström i sin förevarande

motion under l:o) föreslagit måtte af Riksdagen

lemnas utan afseende; samt

2:o) att det i samma motion under 3:o) upptagna

yrkande icke heller måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

B.

Beträffande vidare de öfriga förslag, öfver Indika Utskottet nu

ansett sig böra afgifva särskildt utlåtande, så förekomma dessa hufvudsakligen

i följande motioner, nemligen: motionerna N:o 6 af Friherre

Klinckowström och N:o 23 af Herr Bexcll m. fl., inom Första Kammaren,

samt N:o 21 af Ilerr E. G. Fredholm, N:o 22 af Herr P. Pehrsson i Norrsund,

N:o 60 af Herr J. Örwall m. fl. och N:o 83 af Herr Jöns Bundbäcic,

alla inom Andra Kammaren. I sammanhang med sitt utlåtande

rörande dessa motioner torde Utskottet ock böra yttra sig öfver vissa

af Friherre Klinckowström i hans tillförene omnämnda motion N:o 18

framstälda yrkanden om nya eller ändrade tullsatser å sådana varor,

som jemväl i andra af nu ifrågavarande motioner afses.

I motionen N:o 6 föreslår Friherre Ktinclcowström:

att följande i motionens bilaga N:o 2 upptagna s. k. landtmannaprodukter

måtte åsättas en inregistreringsafgift med fyra (4) procent af

deras vid införseln i riket påförda tullvärde, nemligen: hästar, utom

hingstar; nötkreatur; får och lam; svinkreatur, utom fargaltar; kött, alla

slag; fläsk; ost, alla slag; smör; ister; spanmål, omalen: hvete, råg, korn,

malt, hafre, blandsäd, bohvete, ärter, bönor, vicker och mais; malen:

gryn, alla slag, och mjöl, alla slag; stärkelse; jäst, komprimerad; talg;

grönsaker, friska (dock icke några i franska och spanska traktaterna

förekommande dylika artiklar), frukter och bär; potates; humle; hudar

och skinn, oberedda; honing; lin, ohäcklad! och. häckladt; tagel och

hästhår; kli; ull, ofärgad; ägg; samt blår af lin; äfvensom

att, i fall sådan afgift bifalles af Riksdagen, utgörandet af den
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

samma måtte påbjudas att träda i verkställighet, så snart derefter detta

kunde, utan olägenheter för kontroll, uppbörd och redovisning, låta sig

göra.

I motionen N:o 18 har samme motionär, under 2:o), i hithörande

delar yrkat, att följande artiklar, tillhörande yppighets- och öfverflödsvaror,

måtte af Riksdagen åsättas nedannämnda införselstu]lafgifter,

nemligen: nötter, hassel-, val- och dylika, 35 öre, risgryn och rismjöl

5 öre, samt sagogryn 10 öre, allt för 1 kilogram.

Af Herr P■ Pehrsson i Norrsund yrkas, att vid införsel till riket af

följande varor skall erläggas en inregistreringsafgift af åtta (8) procent

af varans värde, nemligen: lör spanmål, malen eller omalen, ost, smör

och fläsk samt trävaror, huggna, sågade eller bilade.

Herr Fredholm föreslår, att här uppräknade varor må påföras följande

tullsatser, nemligen: hvete 12 öre, råg 10 öre, korn 8 öre, mais

10 öre, mjöl af hvete, råg och mais 15 öre, korngryn 12 öre, smör 20

öre, ost, alla slag, 15 öre, sanit fläsk 15 öre, allt för 1 kilogram.

I Herrar Bexells och Örwalls in. fl:s motioner yrkas sammanstämmande

följande tullsatser, Indika, i händelse de blefve vederbörligen

beslutade, borde omedelbart derefter träda i gällande kraft, nemligen:

för spanmål, omalen: hvete 1 krona 50 öre, ärter och bönor, ej specificerade,

1 krona 20 öre, råg, korn och mais, 1 krona, hafre och vicker,

60 öre, andra slag, ej specificerade, 1 krona 50 öre, allt för 100 kilogram;

malen: mjöl och gryn, alla slag, 2 kronor 50 öre för 100 kilogram;

mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas

under spanmål eller hänföras till medicinalier, 2 kronor 50 öre

för 100 kilogram; timotej frö 5 öre och alla andra slag af frö, ej specificerade,

med undantag för hamp-, lin-, raps- och roffrö, 15 öre,

allt för 1 kilogram; kli, alla slag, 20 öre för 100 kilogram; fläsk 10

öre, kött 5 öre, smör, äfven konstgjord^ 10 öre, ost 15 öre, ister 6 öre,

allt för 1 kilogram; malt 1 krona 20 öre för 100 kilogram; pressjäst

15 öre för 1 kilogram; risgryn och rismjöl 3 öre för 1 kilogram, samt

öfriga gryn af andra slag än spanmål 10 öre för 1 kilogram; hvarjemte

i den förstnämndes motion jemväl föreslagits en tullsats å oskalad

ris af 1 krona för 100 kilogram.

Herr Rundbäcks motion innefattar det jwkandet, att Riksdagen behagade

för införsel från främmande länder af nedanstående trädgårdsalster

åsätta dessa följande tullsatser, nemligen: blommor, naturliga,

friska, 30 öre, blomster- och trädgårdsfrö, ej specificerade, 30 öre, blomsterlökar,

30 öre, lök, andra slag, 20 öre, frukter och bär, ej specificerade,

friska, 20 öre, grönsaker, friska, ej specificerade, 20 öre, nötter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-Utskottcts Betänkande N:o 3.

ej specificerade, 20 öre, rötter, ätbara, ej specificerade eller till apoteksvaror

hänförliga, 20 öre, allt för 1 kilogram, äfvensom fruktträd, alla

slag, 30 öre för stycket, samt växter och plantor, lefvande, 10 öre för

stycket; hvarjemte motionären, beträffande dessa artiklars rubricering

och placering i tulltaxan samt för den händelse äfven andra likartade

artiklar behöfde till förekommande af misstag vid tullbehandlingen åsättas

tullsatser, anhållit att Utskottet i motionen behagade göra de rättelser

och tillägg, som möjligen erfordrades.

Anledningarne till och ändamålet med motionärernas nu omförmälda

yrkanden angifvas i de olika motionerna temligen olika. Friherre

Klinckowström finner väl talet om det svenska jordbrukets tryckta ställning

vara särdeles behjertansvärdt, men förklarar dock, att den af honom

yrkade låga inregistreringsafgift på landtmannaprodukter, som införas i

riket, ingalunda afser att bereda ett verkligt skydd åt landtmannanäringarne.

»Det gäller bär», säger motionären, »icke att höja lefnadsmedlens

pris, men att, genom den nu föreslagna åtgärden, åt den svenske jordbrukaren

betrygga afsättningen på landets egna marknader till ett sådant

pris, att den inhemska produktionen hädanefter kan eg a rum.»

Enligt hvad motionären söker ådagalägga, skulle de af honom föreslagna

afgifter å de vigtigare lefnadsförnödenheterna icke komma att

medföra dessas fördyrande uti minuthandeln, utan de, som komme att

drabbas af dessa afgifter, blefve endast grosshandlaren, hvilken importerade

dylika varor, och detaljhandlaren, hvilken utminuterade desamma.

Anledningen till motionen vore det behof af ökade ordinarie

inkomster statsverket snart och derefter fortfarande torde komma att

behöfva, i fall de stora frågorna angående försvarsverkets omdaning

och skatteförhållandenas rättvisa och billiga utjemnande skulle vinna sin

lösning icke allenast på papperet utan äfven i verkligheten. Detta

behof kunde, enligt motionärens förmenande, icke åstadkommas på

något enklare och säkrare sätt än genom en förändrad tullagstiftning

i de afseenden sådant ej vore oss förmenadt genom ännu bestående

tariffhandelstraktater med Frankrike och Spanien. Genom den föreslagna

inregistreringsafgiften skulle en årlig tillökning i tullinkomst erhållas

af omkring 2,500,000 kronor. De i motionen N:o 18 af samme

motionär framstälda yrkanden om förhöjning i tullen på åtskilliga

lvx- och öfverflödsartiklar, af Indika yrkanden några få blifvit i Utskottets

förevarande betänkande omhandlade, sägas likaledes afse, jemte motverkande

af de förmögnare klassernas lyx och öfverflöd, en tillökning

i statsinkomster, ämnad att bidraga till fyllandet af ofvanberörda behof.

De öfriga motionärerna utgå mera bestämdt från betraktelsen af

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 3 Höft.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

jordbruksnäringens betryck och från den åsigt, att vårt lands jordbrukare

icke förmådde uthärda den ständigt växande konkurrensen med

andra, af naturen lyckligare lottade länders, i det utländska landtmannavaror,

särskildt spanmål, af dem hit importerades till billigare pris än de,

för hvilka de inhemska produkterna utan förlust för jordbrukarne kunde

säljas. Denna införsel, säga några af motionärerna, rättar sig alls icke

efter befolkningens behof, utan är blott och bart beroende af mer eller

mindre lifliga handelsspekulationer, hvilka ock för den inhemske producenten

göra prisen högst vacklande. Följden af detta tillstånd skulle blifva

skuldsättning och ruin för landets jordbrukare, jordvärdets nedgående

samt en minskad tillit till realsäkerheternas bestående värde, hvarigenom

jemväl den svenska statens kredit i utlandet slutligen kunde varda lidande.

Och låga pris å jordbruksalstren måste utöfva en menlig

återverkan inom landet på nästan alla andra industrigrenar.

Herr P. Pehrsson i Norrsund söker emellertid hufvudanledningen

till det svenska jordbrukets betiyek i vårt beskattningssystem, i det

han anser grundskatterna och roteringen samt andra uteslutande på jorden

hvilande bördor hårdt och orättvist trycka jordbruket. Under förklaring

att han icke i öfrigt ämnar biträda skyddstullssystemets grundsatser,

angifver derföre motionären sin afsigt med de af honom föreslagna

afgifter endast vara, att dessa skola utgöra eu ersättning för

den orättvisa, som jordbruket genom grundskatterna och andra på jorden

hvilande onera lider i förhållande till andra näringar, hvarföre ock

det af honom begärda tullskydd skulle upphöra, så snart dessa orättvisor

försvunne.

Herr Fredholm inlåter sig icke på orsakerna till våra jordbrukares

svårigheter att konkurrera med importörerna. I Herrar Bexells och Örwalls

m. fl:s motioner, der dessa orsaker närmare undersökas, framhållas i sådant

hänseende, förutom den nyssnämnda, af Herr P. Pehrsson i Norrsund

omförmälda, jemväl och öfvervägande Sveriges i jemförelse med andra

länders svåra produktionsvilkor, hvilka skulle bestå i strängare klimatiska

förhållanden, en mångenstädes mindre gifvande jordmån, deraf

beroende osäkrare skörderesultat samt betydligt dyrare förlagskapital.

I samma motioner erinras ock om att våra jordbrukare, ehuru sjelfve

alldeles utan skydd mot utländsk täflan, såsom afnämare af skyddade

inhemska näringsgrenars arbetsalster vore underkastade ett för deras

ekonomiska ställning menligt tryck äfven i deras egenskap af konsumenter.

Hvad andra näringar angår, förmenar Herr Fredholm äfven, att exportörer

af trä- och jernvaror hade det jemförelsevis bättre stäldt, i det

deras alster funne afsättning i främmande land. Beträffande de först
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3

11

nämnda af dessa begge varor hyser dock Herr P. Pehrsson i Norrsund

en annan mening, i det han — utan särskild motivering — låter huggna,

sågade och bilade trävaror ingå bland de landtmannaprodukter, å

hvilka han yrkar införselsafgift.

Jemte den allmänna nöd, i hvilken vår jordbruksnäring, till följd

af antydda förhållanden, skulle genom de låga afsättningsprisen å dess

alster hafva råkat, och som fortfarande hotade densamma, fästa sig

Herrar Bexell och Orwall m. fl. särskildt dervid, att införseln af de

ädlare och dyrare sädesslagen snart sagdt allt ifrån tidpunkten för spanmålstullarnes

borttagande skulle varit i nästan oafbrutet stigande och under

senaste årtiondet antagit dimensioner, som måste förekomma mycket

oroande, då härigenom vår sädesproduktion nödgats inslå en så ensidig

rigtning, att Sverige år efter annat allt mera stälts i beroende af utlandet

för erhållande af det till brödföda allmännast använda sädesslaget, eller

råg. Ett liknande förhållande visade sig ock i fråga om de flesta andra

landtmannaprodukter.

Sistnämnda motionärer anföra ock, hurusom den ekonomiska lagstiftningen

i de flesta stater numera aktat nödigt att åt landets jordbrukare

i möjligaste måtto betrygga den inhemska marknaden. Detta

hade ej kunnat ske på ändamålsenligare sätt än genom att åsätta de

från andra länder införda landtmannaprodukterna en tullbeskattning —

högre eller lägre i förhållande till dessa alsters mer eller mindre förädlade

beskaffenhet —, till sitt belopp så afvägd, att landets egna jordbrukare,

med iakttagande af arbetsamhet och omtanke, måtte kunna

åtminstone upptaga en täflan med utlandet och sålunda en möjlighet

till jordbrukets fortsatta bedrifvande åt dem bevaras. Hvad särskildt inregistreringsafgifter

beträffar, erinrar ock Friherre, Klinckowström, att

utgifter af likartad beskaffenhet förekomme i flera andra länder.

I fråga om den vanliga invändning emot en tullbeskattning på

lifsförnödenheter, att lefnadskostnaderna för landets öfriga kroppsarbetare

derigenom skulle fördyras, dela Herrar Bexell och Örwall m. fl. Friherre

Klinckowströms ofvan framstälda uppfattning, att en lindrig tull

å dylika varor icke medförde någon verkan för konsumenterna.

Herr Rundbäcks förslag om införselstull å en del trädgårdsalster

stödjes å hufvudsakligen enahanda grunder. Så länge sydligare, rikare

och i klimatiskt hänseende bättre lottade länder tillätes icke blott att hit få

fritt införa utan jemväl afgiftsfritt försälja sina trädgårdsalster, måste

hvarje bemödande, som hos oss gjordes för att uppdrifva vare sig köks-,

frukt- eller blomsterträdgårdsodlingen, misslyckas. Den stora kostnad,

som vidlådde framtvingandet hos oss af dessa produkter, det höga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-TJtshottets Betänkande N:o 3.

värde de egde, förmågan hers de samhällsklasser, som företrädesvis

förbrukade dem, att betala omkostnaderna för deras odling, betingade,

ja, nödvändiggjorde — för så vida man ville för nutid och framtid upprätthålla

denna odling och berättigade näring — att något skydd lemnades

densamma.

De sålunda och i öfrigt af motionärerna anförda allmänna grunder

för deras förslag kunna, enligt Utskottets tanke, icke tillmätas sådan

betydelse, att Riksdagen deraf må föranledas till återgång från det system

af tullfrihet för oundgängliga lifsmedel och råämnen, som redan

omkring 30 år hos oss varit tillämpadt.

Då emellertid väl är bekant, att den ekonomiska ställningen i landet

och synnerligen det betryck, hvaraf svenska jordbrukarne i allmänhet

under senare tiden lidit, framkallat en ganska stark opinion till förmån

för åtgärders vidtagande i den af motionärerna angifna rigtning, finner

sig Utskottet häraf manadt att ingå i närmare undersökning och vederläggning

af hvad motionärerna anfört, än Utskottet under andra förhållanden

skulle ansett förevarande, så ofta tillförene omliandlade och

fullständigt utredda spörsmål påkalla.

Att, på sätt Friherre Klinckowström yrkat, lägga nya eller förhöjda

afgifter på den allmänna förbrukningen i och för åstadkommande

af medel till fyllande af ett behof, som ännu ej föreligger och hvars

inträffande är ovisst, lärer icke kunna anses med en god statshushållning

förenligt. Frågan om vårt försvarsverks omdaning befinner sig fortfarande

i ett så sväfvande tillstånd, att ur denna synpunkt någon anledning

till beredande af ökade statsinkomster ännu icke kan sägas vara

för handen; och hvad beträffar den af Kongl. Maj:t nu föreslagna nedsättning

i de på viss jord hvilande grundskatter samt lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, har i Herr Statsministerns yttrande till

statsrådsprotokollet den 9 nästlidne Januari uppgifvits, att budgeten

för år 1886 kunde vidkännas den sålunda ifrågakommande inkomstförminskning

och utgiftsförhöjning, utan att någon ny eller förhöjd skatt

behöfde anlitas, och att Kongl. Maj:t ändock derutöfver kunde föreslå

Riksdagen att disponera högst betydliga belopp till nya eller förhöjda

utgifter så väl till försvarets stärkande som till andra ändamål inom

statsförvaltningens olika områden. Utskottet måste ock erinra derom, att,

så vidt införselsafgifter å landtmannavaror skola bereda statsverket betydligare

inkomster eller möjliggöra nedsättning af andra skatter, det ändamål

å andra sidan måste förfelas, för hvilket eljest dylika afgifter yrkas,

eller att de skulle utgöra en hämsko mot onaturlig och onödig import.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

BeviUnings-UtsJcottets Betänkande N:o 3.

Att åter, i enlighet med Herr P. Pehrssons i Norrsund förslag, i

afvaktan på grundskatternas och roteringens samt andra uteslutande på

en del jordegendomar hyllande bördors afskaffande eller utjemnande

söka medelst införselsafgifter på landtmannaprodukter bereda jordbrukare

en ersättning för samma bördor, kan Utskottet lika litet

finna lämpligt. Om dessa bördor må anses innebära en orättvisa, är det

otvifvelaktigt, att det sålunda föreslagna botemedlet skulle utgöra eu

långt svårare och mera betydelsefull sådan. I detta hänseende torde

det vara till fyllest att erinra derom, huruledes den nya bördan företrädesvis

skulle komma att drabba den mindre burgna delen af befolkningen,

äfvensom att en dylik åtgärd skulle komma dem, hvilkas jord

varit minst betungad, lika mycket, om ej mera, till godo än de öfrige

jordegarne.

Icke heller ur de synpunkter, ur hvilka öfrige motionärer påkallat

tullskydd för vår jordbruksnäring, kan Utskottet finna sådant hvarken

billigt eller lämpligt, om än Utskottet ingalunda vill eller kan förneka,

att denna näring i våra dagar har att kämpa med betydande och afsevärda

svårigheter.

Huruvida åter dessa svårigheter ega sin grund i våra klimatiska

och finansiella förhållanden, såsom både nu och tillförene ofta blifvit

påstådt, torde deremot med fullt skäl kunna betviflas, så vida man

nemligen vill uppställa .jemförelse mellan Sverige och de länder, emot

hvilkas konkurrens skydd nu företrädesvis begäres. De produktionsvilkor,

som i Finland, Ryssland, Nordamerika och Ostindien förefinnas

för sådana jordbruksalster, som till Sverige importeras, torde, om än i

ett eller annat afseende fördelaktigare än hos oss, deremot i andra

tvärt om vara de sistnämnda vida underlägsna.

Att det ena landets konkurrens stundom tvingar det andra att i

större eller mindre grad ändra arten af sin produktion innebär, enligt

Utskottets öfvertygelse, ingen verklig nationalförlust för det senare landet,

om än sjelfva öfvergången från den ena produktionsarten till den

andra icke kan försiggå utan mer eller mindre betydande omkostnader

och andra olägenheter. Fast hellre måste det anses fullt öfverensstämmande

med naturens egen anordning, att hvarje land till föremål för sin produktiva

verksamhet väljer sådana, i afseende å hvilka det kan påräkna

den bästa ekonomiska framgång. Om härigenom ensidighet i produktionen

inträder, som ställer landet i visst beroende af andra länder för

erhållande af mer eller mindre nödvändiga varor, så är detta beroende

städse ömsesidigt och kan derföre endast befordra samfärdseln emellan

folken. På längden lära ock alla försök att framtvinga en produktion,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-JJtskottets Betänkande N:o 3.

för hvilken landets förhållanden ej lämpa sig, befinnas fruktlösa och

förlustbringande, och faran häraf blifver större, i samma män härvid

anlitas konstlade medel, hvilka för någon tid bereda eu skenbar framgång

åt dessa försök, men endast för att förr eller senare göra bakslaget

så mycket mera känbart och ödesdigert. Att på sådant sätt

söka förrycka den rigtning till det bättre, som under senaste tiden i nu

ifrågavarande hänseende i Sverige framträda vore derföre enligt Utskottets

åsigt synnerligen vådligt.

Utskottets nyss antydda åsigt, att det betryck, i hvithet vår jordbruksnäring

för närvarande befinner sig, icke i någon väsentligare

mån kan anses härröra från ofvan antydda omständigheter, bestyrkes

af den alldeles liknande klagan, som förnimmes från så många andra

jordbruksidkande länder, hvilka befinna sig under helt andra produktionsvilkor

än vårt. Svårigheten att finna afsättning för jordbrukets

alster, hvaröfver från alla håll klagas, måste antagligen hafva sin grund

i allmänt rådande missförhållanden, som icke genom tullagstiftningen

kunna undanrödjas.

Många tecken synas nemligen gifva vid handen, att hufvudanledningarna

härtill äro att söka icke blott i ökad produktion och lättade kommunikationer

mellan vidt skilda länder, utan jemväl och i kanske väsentligaste

mån uti en omfattande nedsättning i den allmänna konsumtionen.

Detta förhållande åter har sin naturliga och i ögonen lätt fallande

förklaringsgrund i de öfriga näringarnas allt utom lysande tillstånd.

Äfven denna företeelse visar sig icke allenast inom Sverige utan i hela

den civiliserade verlden, der det industriella lifvet för närvarande synes

vara tynande, och deraf härrör liknande betryck jemväl för handeln och

skeppsfarten. När, såsom för närvarande inom åtskilliga länder, framför

allt i England, Frankrike och Nordamerika, tusentals arbetare gå

utan anställning, måste häraf följa en högst betydande minskning i konsumtionen

af just de lifsmedel, som ingå i den allmänna förbrukningen,

hvarigenom afsättningen af jordbrukets alster i hög grad försvåras och

delvis omöjliggöres.

Då en förbättrad ställning i näringslifvet i allmänhet inträder, lärer

ock en icke obetydlig lättnad komma att ega rum jemväl för vårt

jordbruk.

Hvilka orsakerna till dettas svåra läge än äro och vare sig de

komma att blifva af mer eller mindre varaktig verkan, anser emellertid

Utskottet den af motionärerna såsom medel för jordbrukets höjande förordade

utväg icke böra beträdas. Sådant skulle enligt Utskottets för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 3.

menande medföra de beklagligaste följder för samhället i dess helhet,

utan att ens annat än tillfälligtvis och endast på vissa håll för jordbrukarne

sjelfve leda till åsyftadt resultat.

De grunder, på livilka frihandelssystemet hvilar, hafva så ofta

inom Riksdagen framhållits, att Utskottet trott sig icke behöfva här

närmare sysselsätta sig med desamma. Att det friare varubytets verkningar

för vårt land varit välgörande torde vara af erfarenheten ådagalagdt.

Och om än, hvilket Utskottet icke vill förneka, inskränkningar

deri under särskilda förhållanden och till viss grad kunna vara erforderliga,

tror dock Utskottet icke att i förevarande fall skäl äro för

handen till nya sådana inskränkningar på det område, hvarom nu är

traga.

De skäl, som särskildt plägat framhållas mot tull å landtmannavaror,

qvarstå ännu i sin fulla kraft. Den af några bland motionärerna

förfäktade sats, att en måttlig sådan tull icke skulle fördyra varorna

för konsumenterna, är så stridande mot teoriens och den praktiska

erfarenhetens sammanstämmande läror, att Utskottet desto mindre torde

behöfva derå spilla många ord, som Utskottet derutinnan kan hänvisa

till hvad Utskottet vid 1880 års riksdag anfört beträffande liknande påståenden

och de grunder, hvarå de blifvit stödda.

Skulle verkligen den ifrågasatta tullen lalla på köpmännen allena,

icke på konsumenterna, vore för öfrigt en sådan beskattning på en jemförelsevis

fåtalig klass af medborgare i högsta måtto orättvis. Men

ett sådant förhållande är helt och hållet otänkbart. Genom konkurrensen

tvingas köpmännen att underbjuda hvarandra, och den nuvarande

svårigheten att finna afsättning för jordbrukets alster har, såsom

för öfrigt väl är kändt, tvungit äfven dem att nedsätta sina pris

i den grad, att någon öfverflödig vinstprocent näppeligen lär komma

dem till godo, hvaraf den nya tullen kunde, utan prisens höjande,

utgå. Om en tullsats införes, måste hvarje omtänksam köpman — de

öfrige kunna härvid icke komma i betraktande — i den medeltalsberäkning,

som han öfver hvarje vara anställer, till dennas inköpspris och

öfriga omkostnader lägga icke blott tullen utan ock räntan derå. Och

om än detaljprisen icke alltid rätta sig efter dagens vexlande partipris,

följa de dock stadigt nyssberörda medeltalspris, hvadan de

förra genom tullen fördyras i samma mån som de senare. Hvad särskildt

angår brödprisen, bör icke heller förglömmas, hurusom — möjligen

med undantag för de största städerna — det endast är eu jemförelsevis

ringa del af den stora allmänheten, som i bagarbodar upphandlar

sitt bröd, i det flertalet i hemmen bereder detsamma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 3.

Derest ej tullafgifterna korame att höja varuprisen, vore i sjelfva

verket hela taiet om tullskydd ett tomt tal. Att sålunda konsumenterna

i sista hand ovilkorligen drabbas af dylika afgifter å ifrågavarande förnödenheter

är städse mera beaktansvärdt, i samma män den vara, som

afses, är föremål för eu allmännare förbrukning, och i all synnerhet om

den ingår bland kroppsarbetarnes dagliga näringsmedel. Af denna orsak

hafva särskildt spanmålstullar sedan länge betraktats med stor och

rättvis ovilja.

För den betydande, till antalet må hända öfvervägande del af vår

arbetarebefolkning, som hemtar sin näring omedelbart af arbetet med

jordens brukning, kan visserligen spanmålstullen såtillvida vara mindre

menlig, som de vanligen bekomma vissa qvantiteter lifsmedel, oberoende

af dessas pris. Men i samma mån träder också obilligheten hos en beskattning,

som öfvervägande drabbar återstoden af befolkningen, allt

tydligare i dagen.

Icke mindre tydligt vill det synas Utskottet, att fördyrandet af

lifsmedel, såsom jemväl stegrande kostnaden för allt arbete, der den

lefvande kraften anlitas, måste i sin ordning medföra menligt inflytande

på alla grenar af landets industri och näringsliv Men äfven oafsedt

lifsmedlens fördyrande inverkar tullen å sådana i flera rigtningar skadligt.

Så måste sjelfva spanmålsimporthandeln och den deraf beroende skeppsoch

jernbanstrafiken deraf direkt lida, och likaså många andra näringsgrenar,

hvilka stå i samband med dessa. Och särdeles känbar blir

denna inverkan för de talrika arbetarekretsar, som hafva sitt underhåll

af handel, skeppsfart, jernbanstrafik m. in. Härigenom komme en

sådan åtgärd att förvärra det allmänna ekonomiska betrycket, i stället

för att lindra detsamma. Och detta är så långt ifrån egnadt att väcka

någon som helst förvåning, att det tvärt om förefaller Utskottet temligen

sjelf kl art, att ekonomiskt betryck icke kan botas medelst nya eller förhöjda

skatter.

Af några bland motionärerna har uppgifvits, att den nu försiggående

spanmålsinförseln icke rättade sig efter befolkningens behof,

utan vore beroende blott och bart af mer eller mindre lifliga handelsspekulationer,

hvilka för den inhemske producenten gjorde prisen högst

vacklande och osäkra. Om än här och der osundhet spåras i köpmannaverksamheten,

tror dock Utskottet en särdeles stor öfverdrift ligga

i hvad motionärerna derutinnan anfört. Fn införsel utöfver det veiddiga

behofvet måste af sig sjelf afstanna, så snart ett hopande af större

förråd visar sig ega rum. Huru som helst är det visst, att benägenheten

för dylik spekulation icke skulle varda undanröjd genom spån
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

• Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 3.

målstullars införande. Tvärt om vill Utskottet erinra, huruledes ett af

hufvudskälen till borttagandet af de forna spanmålstullarna i Sverige

just var det, att endast under denna förutsättning en ordentlig spanmålshandel

ansågs kunna åvägabringas. Så länge spanmålstullar vidmakthöllos,

inträffade såsom en naturlig följd af skyddssystemet, att

tullsatserna jemkades i män af vexlingarna i spanmålsprisen. Men deraf

härrörde en ovisshet i fråga om handelsförhållandena, som åstadkom en

så att säga kronisk oro inom handelsverlden. Utskottet befarar, att

återinförandet af spanmålstullar, långt ifrån att råda bot för det öfverklagade

onda i nu afsedda del, skulle medföra ett resultat, ganska

snarlikt det nyssnämnda.

I afseende å frågan om importens behöflighet eller onödighet må

ock erinras derom, att vårt lands ökade import likasom ock dess minskade

export af vissa lefnadsförnödenheter i en ganska afsevärd mån lärer vara

beroende af eu ändring i konsumtionens rigtning. Så har under senare

tiden hos oss råg och äfven hvete börjat i betydande omfattning förbrukas

af folkklasser, hvilka tillförene nöjde sig med hafre och korn.

Eu sådan öfvergång från ett mindre kraftigt näringsmedel till ett bättre

sådant måste, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, verka stärkande

på den individuella arbetskraften och derigenom på hela landets,

och den bör följaktligen på intet sätt motverkas. Men spanmålstullar

skulle åstadkomma inskränkning i förbrukningens både qvalitet och

qvantitet.

Derest hänsyn tages jemväl till nyssberörda förhållanden, lärer

man alltså nödgas erkänna, att vårt lands egen produktion af vissa slag

af spannmål icke kan anses tillräcklig för dess behof. På tal härom bör

ej heller förbises, hvarken att en betydlig del af jordbrukarne sjelfve

torde i afseende å det ena eller andra sädesslaget begagna sig af den

utländska införseln, eller att dennas försvårande skulle för qvarnindustrien

och mjölhandeln medföra ganska stora olägenheter.

Hvad jordbrukarne sjelfve angår, lärer af det förestående framgå,

huruledes det ifrågasatta tullskyddet icke heller för dem kunde på

längden varda till gagn. De tillfälliga fördelarna deraf finge de antagligtvis

framdeles dyrt betala. Men äfven dessa sistnämnda fördelar

skulle ingalunda komma landtbruket i dess helhet till godo. Flertalet

af våra jordbrukare frambringa åtminstone af råg och hvete ej mera, än

hvad de'' sjelfva behöfva för sig och sitt hushåll. För dem bland de öfrige,

som endast i ringa män producera för afsalu, blefve vinsten af tullskyddet

obetydlig, åtminstone derest ej tullsatserna sattes särdeles höga. Till förbättring

af de smärre jordbrukarnes ställning tarfvas alltså helt andra

Bill. till Riksd B-ot. 1885. 5 Sand. 7 Afd. 3 Biff. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande i$:o 3.

åtgärder. Tullskyddet skulle i nämnvärd grad gagna endast större jordegare.

Vid sådant förhållande synes det Utskottet vara hvarken rättvist

eller rådligt att införa ett tullsystem, som, jemte de redan antydda,

allt utom hugnesamma följderna för öfriga samhällsklasser, jemväl måste

medföra ganska stora olägenheter vid sjelfva tillämpningen.

En sådan olägenhet är den, att, derest spanmålstullar införas, de

med sådan vara lastade fartyg, i stället för att såsom nu kunna begagna

sig af hvilken tullplats som helst, måste inlöpa till stapelstad i och för

varans mätning, vågning och förtullning. Ett sådant tullsystem krafvelock

åtminstone på vissa kuster en starkare bevakning, hvilken, likasom

ock de ökade göromålen vid sjelfva tullbehandlingen, förutsätter en

betydligt större tullpersonal än den nuvarande. Häraf föranledas dryga

omkostnader, som komma att åtminstone delvis betunga handeln och

konsumenterna, utan motsvarande båtnad för statsverket.

Ännu en svårighet härrör af den inbördes handelsgemenskapen

mellan Sverige och Norge. En tullsats å spannmål i Sverige, öfverstigande

den särdeles lindriga, som i Norge redan är gällande, 22 öre

per 100 kilogram för de vigtigaste slagen, skulle kunna föranleda en

mot mellanrikslagstiftningen icke stridande mjölimport från norsk sida

till Sverige, i följd af hvilken import förstnämnda åtgärd, utan gagn för

vare sig det svenska statsverket eller det svenska jordbruket, endast

komme att bereda den norska statskassan en inkomst.

Genom dryga tullsatser uppstode jemväl eu fara för underslef,

Indika blefve svåra att förebygga.

Slutligen må härvid ock erinras om den i synnerhet under senare

tid äfven för utförsel ganska mycket utvecklade qvarnindustrien i vårt

land. Denna industri har visat sig kunna uppträda täflande med andra

länders så väl i England som i Norge och har, efter hvad upplyst

blifvit, väsentligen bidragit till befrämjande af direkt utförsel till förstnämnda

land äfven af andra vigtiga landtbruksprodukter, Indika der förut

endast på indirekt väg kunnat bringas på den stora engelska marknaden.

Skulle nu råmaterialet för denna industri, hvetet, åsättas införselstull,

kunde den sålunda tillvägabragta direkta utförseln och dermed för

andra landtbruksalsters afsättning vunna fördel icke längre bibehållas,

med mindre än att en restitution af erlagd tull för det förmalda hvetet

tillika medgåfves; men medgifvandet af en sådan restitution för ett fabrikat,

i hvilket vanligen torde ingå både svenskt och utländskt råämne,

blefve utom allt tvifvel förenadt med desto större vanskligheter,

som kontroll svårligen kunde åstadkommas öfver det ena och andra

råämnets relativa myckenhet. \ saknad af sådan kontroll äfventyras,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 3.

att restitutionen antingen under- eller öfverstiger den rätta, i förra

fallet hindrande rörelsens fortgång, i det senare medförande en premie

på statskassans bekostnad.

Oafsedt allt livad sålunda ur allmänna synpunkter talar emot de

nu ifrågasatta afvikelserna från i vårt land länge och till allmän båtnad

hyllade grundsatser, har Utskottet funnit åtskilligt ytterligare vara att

anmärka och erinra i afseende å flertalet af motionärernas hithörande

yrkanden, beträffande hvarje vara för sig. Härom skall Utskottet nedan

yttra sig särskild! för hvarje vara.

Endast i afseende, å artikeln mais har Utskottet funnit sig böra

förorda en ändring i gällande tullagstiftning, hvarom Utskottet längre

fram torde få närmare yttra sig.

Dessförinnan har Utskottet velat anföra följande. Enligt hvad

ofvanstående redogörelse för de förevarande motionernas innehåll

gifver vid .handen, hafva tvenne af motionärerna, Friherre Klinckowström,

i motionen N:o 6, och Herr V. Pehrsson i Norrsund, föreslagit,

att för vissa landtmannaprodukter skulle vid införsel i riket erläggas en

s. k. »inregistreringsafgift» med viss, af motionärerna olika bestämd

procent af varuvärdet. De flesta af de varor, för Indika sådan afgift

yrkats, få för närvarande afgiftsfritt införas. Båda de ifrågavarande

motionerna omfatta dock några varor, som redan i gällande tulltaxa

äro med tull belagda. Af sistnämnde motionär synes detta förhållande

icke hafva beaktats. Så vidt åter Friherre Klinckowströms motion i ämnet

gifver vid handen, skulle den af honom föreslagna nya afgiften för redan

fullbelagda varor utgå jemnsides med den hittillsvarande tullafgiften.

Ingendera af motionärerna antyder, att den nya s. k. inregistreringsafgiften

skulle komma att i anseende till vare sig arten eller ändamålet

i någon mån skilja sig från vanlig tullafgift. Vid sådant förhållande

har det förefallit Utskottet, att, hvilken mening man än må

hysa om det lämpliga beloppet af de nya införselsafgifter, derest sådana

anses önskliga, som böra drabba ifrågavarande artiklar, någon rimlig

anledning dock icke finnes att gifva dessa afgifter en annan benämning

än den, som användes för nu stadgade införselsafgifter å samma eller

andra varor. Att, der varan redan är med införselsafgift belagd, derå

sätta en ny sådan afgift under annat namn, i stället för att höja den

gamla, måste alltid medföra någon och, om olika grunder för afgifternas

utgörande skola tillämpas, ganska anmärkningsvärd inveckling

vid varornas tullbehandling och afgifternas debitering; och icke heller i

afseende å hittills tullfria varor kan den särskilda benämningen medföra

någon som helst båtnad. Då den ifrågasatta s. k. inregistrerings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Blommor.

Blomster
lökar.

20 Beoillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

afgiften alltid skulle utgå efter varans värde, men tillämpningen af en

sådan beräkningsgrund för åtskilliga bland här afsedda varor möter synnerligen

stora svårigheter, ligger ock häri en ganska afsevärd anledning

att, äfven för den händelse, att motionerna i öfrigt i större eller mindre

grad skulle komma att tillvinna sig Riksdagens bifall, åtminstone icke godkänna

den i dem föreslagna benämningen inregistreringsafgift och icke

heller den för beskattningen föreslagna grunden. Hvad stundom blifvit

anfördt derom, att en särskild s. k. inregistreringsafgift, der den framdeles

befunnes öfverflödig eller till beloppet otillfredsställande, skulle

lättare kunna afskaffa^ eller förändras, än en vanlig tullsats, lärer näppeligen

kunna tillmätas någon betydelse.

Med stöd af det nämnda hemställer derföre Utskottet,

3:o) att, så framt nya eller förhöjda afgifter

komma att af Riksdagen beslutas till utgörande vid

varors införsel i riket, samtliga dessa afgifter varda

i tulltaxan införda under benämningen tullafgift.

Utskottet öfvergår nu till den närmare granskning af motionärernas

yrkanden, hvarom ofvan talats, i sammanhang hvarmed Utskottet

kommer att göra de ytterligare framställningar till Riksdagen, till

hvilka Utskottet af samma yrkanden föranledes. Dervid har Utskottet,

i likhet med hvad som iakttagits uti Utskottets vid föregående riksdagar

afgifna utlåtanden rörande tullbevillningen, ansett sig böra följa den ordning,

i hvilken de ifrågavarande artiklarna finnas upptagna i gällande

tulltaxa.

Å naturliga, friska Blommor, för närvarande tullfria, föreslår Herr

Rundbäck en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.

Den undersökning och tidsutdrägt, som af en varas tullpligtighet

alltid förorsakas, skulle för en sådan vara som naturliga, friska blommor

lätteligen medföra skada å sjelfva varan.

Utskottet hemställer alltså,

4:o) att Herr Rundbäcks motion i denna del

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Äfven å Blomsterlökar, hvilka icke heller för närvarande hafva någon

tull sig åsatt, yrkar Herr Rundbäck en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.

Utskottet, som vid 1882 års riksdag hade att afgifva utlåtande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 3.

21

öfver ett liknande yrkande af samme motionär, yttrade då, att enär större

delen af de blomsterlökar, som hit infördes, torde användas af härvarande

trädgårdsodlare, Utskottet ansåge det ingalunda förenligt med

trädgårdsodlingens intresse att medelst tullbeskattning fördyra ifrågavarande

artikel. Vidhållande denna åsigt, hemställer Utskottet,

5:o) att Herr Rundbäcks ifrågavarande yrkande

icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Den å Blår af lin — för närvarande t ullfria — af Friherre Klinckow- mår.

ström föreslagna inregistreringsafgift har af motionären beräknats till 2

kronor för 100 kilogram.

Denna vara bör såsom råämne för vissa industrier vara fri från

beskattning. Och då dessutom införseln af densamma är särdeles obetydlig

— den uppgick år 1882 till 29,307 och år 1883 till allenast

18,440 kilogram — hemställer Utskottet,

6:o) att hvad Friherre Klinckowström i donna

del föreslagit icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Bönor, alla slag, ej specificerade, hafva, såsom i omfattande grad Bönor

ingående i den stora allmänhetens förbrukning, i gällande tulltaxa lemnats

afgiftsfria. Härå yrkas nu: a.f Friherre Klinckowström eu inregistreringsafgift,

beräknad till 57 öre för 100 kilogram, samt af Herrar

Bexell och Örwall in. fl. eu tullafgift af 1 krona 20 öre för 100 kilogram;

hvarjemte ifrågavarande artikel torde, såsom vanligen medräknad under

rubriken Spanmål, ingå bland dem, å hvilka Herr B. Pehrsson i Norrsund

föreslagit inregistreringsafgift af 8 procent af varans värde.

Åberopande sin allmänna motivering och hvad nedan under rubriken

Spanmål vidare anföres, hemställer Utskottet,

7:o) att samtlige desse motionärers ifrågavarande

yrkanden måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Enligt gällande tulltaxa får Fläsk afgiftsfritt i riket införas. _ A Fläsk

denna vara yrkas: af Friherre Klinckowström en inregistreringsafgift,

hvilken skulle utgöra 4 kronor 48 öre för 100 kilogram, af Herr P.

Pehrsson i Norrsund en dylik afgift af 8 procent, af Herrar Bexell och

Örwall in. fl. en tullsats, uppgående till 10 kronor, samt af Herr Fredholm

eu tullsats af 15 kronor, allt för 100 kilogram.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevittnangs-Utskottets Betänkande N:o 3.

I anledning af ett vid 1880 års riksdag af förstnämnde motionär

framstäldt förslag om tull å ifrågavarande artikel anförde Utskottet:

»De allmänna skäl, som tala emot en införseltull å denna vara,

hafva mångfaldiga gånger blifvit så väl i Riksdagens Kamrar som af

föregående Bevillnings-Utskott påpekade, hvadan Utskottet nu icke anser

nödigt att ånyo upprepa de samma. Utskottet vill endast erinra

derom, att af de 293,103 centner fläsk, som enligt Kommerskollegii

uppgifter under år _1878_ importerats, större delen, eller 167,595 centner,

införts ifrån Storbritannien och Irland. Sistberörda qvantitet torde utan

fara för misstag kunna antagas hafva till allra största delen utgjorts af

amerikanskt fläsk, hvilket jemväl torde vara förhållandet med största delen

af de öfver Lubeck, Hamburg, Bremen in. fl. europeiska handelsplatser

införda qvantiteter. Detta slags fläsk är, som väl bekant, hos oss nästan

uteslutande föremål för den arbetande klassens förbrukning, under det

deremot de mera bemedlade klasserna hufvudsakligen använda inhemskt

fläsk. Det amerikanska fläsket är betydligt billigare än det inhemska.

Att nu genom en tullsats å fläsk tvinga arbetarne att antingen dyrare

betala det amerikanska fläsket eller att för högre pris inköpa sådan

inhemsk vara, synes Utskottet icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Icke heller lärer väl med god hushållning öfverensstämma

att genom lagstiftningen söka förhindra det varubyte, som

på samma gång medgifver att billigare födoämnen från utlandet införas,

och att inhemska dyrbarare kunna till utlandet afsättas. Exporten af

fläsk är val ännu icke af betydelse, men då exporten af svinkreatur

år 1878 uppgick till mera än 20,000 stycken, lärer denna byteshandel

otvifvelaktigt hafva ländt till landets fördel».

Då samme motionär vid 1882 års riksdag förnyade sitt sistberörda

förslag, tilläde Utskottet:

»De tvenne sist förflutna årens erfarenhet har icke jäfvat den

uppfattning, som här blifvit uttalad. Införseln har fortfarande utgjorts

hufvudsakligen af det billiga amerikanska fläsket, under det att exporten

af lefvande svin uppgått år 1879 till 14,374 och år 1880 till 21,642

stycken».

Enligt Kommerskollegii berättelser hade myckenheten af infördt

fläsk, hvilken år 1880 utgjorde 14,896,448 och år 1881 12,000,474 kilogram,

_ år 1882 nedgått till 4,920,839 kilogram. År 1883 steg införseln

åter till 9,724,737 kilogram. Men enligt den för år 1884 tillgängliga

uppgift hade den då ånyo nedgått till omkring 5,850,000 kilogram.

Den störa minskningen i import beror utan tvifvel af den inträdda

prisförhöjningen å det amerikanska fläsket.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3. 23

Utförseln af fläsk har utgjort:

År 1880.................................143,421 kilogram.

» 1881.................................391,905 »

» 1882.................................314,508

» 1883.................................152,708 »

» 1884 (i rundt tal)......320,000 »

Då under samma tid exporten af lefvande svin uppgått:

År 1881 till..............................24,341 stycken.

» 1882 » ..............................26,212 '' »

» 1883 » ..............................28,084 »

» 1884 )> (i rundt tal)......50,000 » ;

och sålunda visar sig stadd i fortfarande utveckling, lärer nu än mindre

än förr anledning förefinnas att med införselstull belägga ifrågavarande

artikel, hvadan Utskottet hemställer,

8:o) att Riksdagen måtte, med afslag å motionärernas

nu afsedda framställningar, bibehålla tullfrihet för

artikeln Fläsk.

Af Frukter och Bär samt Grönsaker, ej specificerade, äro, enligt

gällande tulltaxa, de friska fria från införselsafgift. Å sådana yrkas af

Friherre Klinckowström én inregistreringsafgift, beräknad till 1 krona 40

öre för 100 kilogram, samt af Herr Rundbäck en tullsats, motsvarande

20 kronor för 100 kilogram.

I fråga om läggandet af tull å friska varor af nu ifrågavarande

slag gäller till fullo hvad Utskottet ofvan anfört beträffande sådan afgift

å blommor. Utskottet hemställer,

9:o) att motionärernas yrkanden i förevarande del

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Af Frö äro för närvarande kanariefrö åsätta en tullsats af 10 öro

för 1 kilogram, men andra slag tullfria. Herr Runclbäck föreslår för

blomster- och trädgårdsfrö, ej specificerade, en tullsats af 30 öre för

1 kilog ram. Herrar Bexell och Örwall m. fl. anse tullfrihet böra gälla

för hamp-, lin-, raps- och roffrö, men föreslå att å timotej sättes en tull

af 5 öre och å alla andra slag, ej specificerade, en dylik afgift af 15

öre, allt för 1 kilogram.

I afseende å dessa artiklar gäller detsamma, som ofvan är anfördt

Frukter,

vi. in.

Frö.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Gryn.

Honing,

Hudar vidt

Skinn.

24 Bevillnings-Vtshottets Betänkande N:o 3.

angående blomsterlökar. De användas hnfvudsakligen af landets trädgårdsodlare

och jordbrukare, och de föreslagna tullsatserna skulle för

den skull ingalunda lända flertalet af desse till godo. För öfrigt kunna

ifrågavarande artiklar icke sägas för närvarande stå lågt i pris. Utskottet

hemställer alltså,

10:o) att rubriken Frö i gällande taxa bibehålies

oförändrad.

Under rubriken Gryn upptagas i tulltaxan dels gryn af spanmål,

i afseende hvarå hänvisas till rubriken Sparmål, dels risgryn och

rismjöl, för närvarande tullfria, äfvensom andra slag, likaledes tullfria.

Å risgryn och rismjöl yrkas af Friherre Klinclmvström en tullsats af 5

öre samt af Herrar Bexell och Örwall in. fl. eu tullsats af 3 öre, allt för

1 kilogram. A andra hithörande slag föreslå sistnämnde motionärer en

tullsats af 10 öre för 1 kilogram, hvarjemte Friherre Klinckoivström, i

sin nyssberörda motion, å sagogryn yrkat enahanda tullsats.

Gryn ingå såsom födoämnen i den allmänna förbrukningen, och

särskild! utgöra risgryn ett synnerligen billigt samt för den skull äfven för

den arbetande klassen icke ovigtigt födoämne. Utskottet hemställer

derföre,

ll:o) att hvad nyssnämnde motionärer i förevarande

del yrkat måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Honing är för närvarande belagd med en tullsats åt 10 öre för 1

kilogram. Derutöfver yrkar Friherre Klinckoivström å denna vara eu

inregistreringsafgift, enligt motionärens beräkning motsvarande 4 öre

för 1 kilogram
Att

genom höjd tullsats fördyra en så nyttig och helsosam vara,

hvars allmännare användning fast hellre vore önsklig, finner Utskottet

icke lämpligt. Importen af denna vara utgjorde för öfrigt år 1882

endast 1,847 kilogram och år 1883 3,530 kilogram. Utskottet hemställer,

12:o) att den i gällande tulltaxa å artikeln Honing

satta tull måtte bibehållas oförändrad.

Af oberedda Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk, äro alla

slag för närvarande tullfria. Å denna artikel föreslås af Friherre Klincltowström

en inregistreringsafgift, beräknad till G kronor för 100 kilogram.

Då denna vara utgör råmaterial för industrigrenar af den största

betydelse för hela allmänheten, kan Utskottet icke finna lämpligt att

medelst införselsafgift fördyra densamma. Utskottet hemställer alltså,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bev flin i tigs- Utskott ds Betänkande N:o 8. 25

13:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande

yrkande icke måtte af Riksdagen bifallas.

Gällande tulltaxa upptager för Humle en tullsats af 10 öre för 1

kilogram. Friherre Klinckow.ström yrkar derutöfver en inregistreringsafgift,

hvilken skulle utgöra 5 kronor 60 öre för 100 kilogram.

Sedan för artikeln humle under en lång följd af år åtnjutits tullfrihet,

blef år 1880, bland andra åtgärder för beredande af ökad statsinkomst,

den ännu gällande tullafgiften åsatt nämnda vara.

Emot denna tullsats gjordes dock vigtiga erinringar. Så yttrades

i ett af Landtbruksakademiens förvaltningskomité år 1880 till Kong!.

Maj:t afgifvet underdånigt memorial:

»Hvad särskildt beträffar humle, hvarå Riksdagen bestämt en tull

af 10 öre per kilogram, så är den ett väsentligt råämne för de inom

alla samhällsklasser i stor skala använda maltdryckerna. Äfven om

staten för sina ändamål skulle finna nödigt att af dessa drycker upphemta

inkomst, synes det icke böra ske genom fördyrande af allenast

en deri ingående beståndsdel, hvars beskaffenhet och inverkan på produkten

dessutom äro sådana, att derigenom lätteligen kunde föranledas

användandet i dess ställe af andra bitterämnen, som för helsan kunna

vara skadliga.

En ökad odling af humle inom landet, likasom af flere andra handelsväxter,

är i hög grad beroende af den ställning dessa växter vid

kulturen kunna komma att intaga i förhållande till andra förut odlade.

Det intresse för humleodlingens ändamålsenliga bedrifvande, som inom

många orter uppvaknat under senaste tiden, är otvifvelaktigt ett säkrare

medel till humlekulturens utveckling, än varans fördyrande genom en

tullsats, som, sedan den framkallat humleodling på bekostnad af odlingen

af andra för klimat och jordmån lämpliga växter, till äfventyrs

blefve afskaffad.»

Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen, i ett på Kongl.

Maj:ts befallning samma år afgifvet gemensamt utlåtande, förklarade

sig instämma i hvad Landtbruksakademiens förvaltningskomité sålunda

yttrat, med tillägg att, då af de uppgifter, som i utlåtandet meddelades

rörande humleinförseln, jemförda med de allt mer och mer tillväxande

tillverkningsbeloppen för maltdrycker, det visat sig, att förbrukningen

af utländsk humle nedgått så, att, då den år 1875 utgjorde

0,of. skålpund för hvarje kanna fabrikstillverkad maltdryck, densamma

under följande år till och med år 1878 utgjorde allenast 0,04 skålpund

per kanna maltdryck, häraf torde framgå, att användningen af svensk

Bih. till Uihsd. Prof. 1885 . 5 Sami. 7 Afd. 8 Haft. 4

Humle.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevil!n ings- Utskottets Betänkande N:o 3.

Hår.

Ister.

humle under senare åren tilltagit, hvadan det ville synas som den

uppmuntran för den inhemska humleodlingen, hvilken Riksdagen med

tullsatsen jemväl åsyftat, då mera vore mindre behöflig än tillförene,

hvilket ock öfverensstämde med förvaltningskomiténs erfarenhet, att intresset

för humleodlingens ändamålsenliga bedrifvande på senaste tiden

inom många orter uppvaknat; hvarjemte embetsverken tillika erinrade,

att utförseln från Sverige af andra slag maltdrycker än porter under

senare åren ganska väsentligt öfverstigit införseln, och att tillverkning

af denna vara för export, som spelade en stor rol i grannländernas

näringsverksamhet, äfven hos oss borde kunna blifva af betydelse för

afsättning i förädlad form af landtbruksprodukter samt följaktligen icke

syntes böra motverkas af tullbeskattning å det råämne, af hvars användning

maltdryckernas värde och afsättning i synnerlig grad vore

beroende.

Utskottet anser dessa uttalanden vara förtjenta af stor uppmärksamhet,

och om än Utskottet finner sig under närvarande förhållanden

icke böra ifrågasätta tullfrihet å humle, lära de anförda skälen dock

till fullo motivera afstyrkandet af hvarje förhöjning i den å sagda artikel

nu lagda tullsats. Utskottet hemställer sålunda,

14:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande

yrkande måtte af Riksdagen lennias utan afseende.

Rubriken Hår i gällande tulltaxa utvisar för tagel en tullsats af

20 öre för 1 kilogram, under det andra slag, ej specificerade, äro tullfria.

Friherre Klinckowström har, dock under antagande att äfven tagel

vore fritt från tull, föreslagit, att derå måtte sättas en inregistreringsafgift,

beräknad att utgå med 8 kronor 80 öre för 100 kilogram.

Motionärens förslag innebär alltså en tullnedsättning. Något skäl

för en sådan har ej anförts. Utskottet hemställer alltså,

15:o) att rubriken Hår i gällande tulltaxa bibehålies

oförändrad.

Å Ister, alla slag, för närvarande tullfritt, yrkas af Friherre

Klinckowström en inregistreringsafgift, hvilken beräknats skola uppgå

till 4 kronor 44 öre för 100 kilogram, samt af Herrar Bexell och Örwall

in. fl. en tullsats, motsvarande 6 kronor för 100 kilogram.

Då denna vara, hvilken allt sedan 1856 —1858 årens riksdag njutit

tullfrihet, utgör ett vigtigt födoämne för de mindre bemedlade samhälls
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bemllnings-Utskottets Betänkande N:o 3. 27

klasserna, får Utskottet, med åberopande i öfrigt af hvad här ofvan i

fråga om artikeln Fläsk blifvit anfördt, hemställa,

16:o) att nyssnämnde motionärers ifrågavarande

yrkanden icke måtte af Riksdagen bifallas.

Å komprimerad Jäst eller pressjäst, för närvarande tullfri, föreslås

af Friherre Klinckowström en inregistreringsafgift, hvilken skulle utgöra

4 kronor för 100 kilogram, samt af Herrar Bexell och Örwall m. fl. eu

tullsats, motsvarande 15 kronor för 100 kilogram.

I anledning af ett af förstnämnde motionär vid 1880 års riksdag

framstäldt förslag om införselstull å samma vara anförde Utskottet:

»Då jäst ingår såsom ett nödvändigt beredningsämne vid tillverkningen

af det vig-tigaste af våra födoämnen, bröd, samt enligt Kommerskollegii

berättelser importen af denna vara, som år 1874 utgjorde

436,565 skålpund, 1878 nedgått till endast 109,587 skålpund, under det

samtidigt exporten deraf sedan förstnämnda år ökats från 875 skålpund

till 481,925 skålpund, hvartill densamma år 1878 uppgick, finner Utskottet

sig sakna skäl att tillstyrka den af motionären föreslagna tullafgift

å jäst.»

Äfven vid 1881 års riksdag afstyrkte Utskottet en liknande framställning.

Under de senaste åren hafva enligt Kommerskollegii berättelser

exporten och importen af jäst utgjort:

År. Export. Import.

1878 ............... 204,855 kilogram 46,583 kilogram.

1879 ............... 260,229 „ 43.490

1880 ............... 204,888 „ 55,173

1881 ............... 146,886 „ 191,468

1882 ............... 109,057 „ 114,404 „ .

1883 ............... 92,843 „ 48,687

Då det bakslag, som sålunda för eu tid inträffat i landets export

af denna vara, jemföfd med importen, nu synes vara på god väg att

åter gifva vika för ett gynsammare förhållande, samt ställningen endast

under ett enda år visat sig så pass ofördelaktig, att importen i någon

väsentligare grad öfverstigit exporten, lärer något behof af tullskydd för

den inhemska tillverkningen deraf icke kunna sägas vara för handen.

Utskottet hemställer alltså,

Jäst.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kli.

Kreatur.

Bevittnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

17:o) att förenämnde motionärers yrkanden om införselsafgift

å artikeln Jäst måtte af Riksdagen lemnas

utan afseende.

Å Kli, alla slag, för närvarande tullfritt, yrkas af Friherre Klinckowström

en inregistreringsafgift, beräknad till 24 öre för 100 kilogram,

samt af Herrar Bexell och örwall m. fl. en tull af 20 öre för samma

myckenhet.

Då kli i betydande omfattning användes såsom kreatursfoder,

lärer dess beläggande med införselstull allra minst för jordbruket kunna

lända till gagn, hvadan Utskottet hemställer,

18:o) att hvad nyssnämnde motionärer i förevarande

del yrkat måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Friherre Klinckoivström föreslår, att nedannämnda slag af Kreatur

måtte beläggas med eu inregistreringsafgift, sålunda beräknad:

för hästar (utom hingstar) ......... 10 kronor per stycke,

„ nötkreatur ................................. 4 „ 88 öre „

„ får och lam ........................... . 80 „ ,, samt

„ svinkreatur (utom fax-galtar) 1 „ 20 „ „

Införseln af kreatur afser i allmänhet dels förbättring af inhemska

kreatursracer, dels fyllande af landtbrukets behof å vissa orter, dels

ock beredande af tillgång för konsumtionsbehofvet, och torde ur ingen

af dessa synpunkter böra med någon tullafgift fördyras. Allt sedan

1856—1858 årens riksdag har den ock lemnats fri från sådan afgift.

Då motionären vid 1882 års riksdag väckt förslag i enahanda

syfte, visade Utskottet, med ledning af en i senaste tullkomités betänkande

angående näringarnes ställning förekommande redogörelse för

utförselöfverskottet af kreatur i årligt medeltal under de sex sista femårsperioderna,

hurusom exporten af kreatur sedan år 1850 stigit i väsentligt

högre grad än importen. För den sista bland der upptagna

femårsperioder stälde sig nämnda öfverskott sålunda:

Åren. Hästar. Nötkreatur. Får. Svin.

1875-1879 - 650 + 22,808 + 20,020 + 10,537.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillninys-Utskottets Betänkande N:o 3. 29

Kominerskollegii berättelser för de följande åren utvisa följande

ställning:

År.

Hästar.

Nötkreatur.

Får.

Svin.

1880

- 269

+ 32,068

+ 29,183

+

16,930.

1881

+ 698

+ 17,189

+ 21,745

+

20,882.

1882

+ 940

+ 23,801

+ 28,796

+

21,973.

21,815.

1883

- 937

+ 42,133

+ 30,232

+

År 1884 utgjorde motsvarande belopp i runda tal:

- 1,650 + 35,200 +35,000 + 40,700.

Häraf synes framgå, att den inhemska boskapsskötseln fortfarande

kan umbära skydd mot utländsk täflan, och att således den af motionären

föreslagna införselsafgift jemväl från denna synpunkt saknar fog.

Utskottet hemställer alltså,

19:o) att hvad Friherre Klinckowström i afseende

å artikeln Kreatur föreslagit måtte af Riksdagen lemnas

utan afseende.

Äfven införseln af Kött, alla slag, är för närvarande och allt sedan

1856—1858 årens riksdag fri från afgift. Å denna vara yrkas af Friherre

Klinckowström eu inregistrerings afgift, beräknad till 2 kronor 40

öre för 100 kilogram, samt af Herrar B ex el l och Örwall m. fl. en tullsats,

motsvarande 5 kronor för 100 kilogram. Då köttet utgör ett af

de vigtigaste födoämnen och är föremål för allmän förbrukning, hemställer

Utskottet,

20:o) att hvad nämnde motionärer i förevarande

del yrkat icke måtte af Riksdagen bifallas.

Friherre Klinckowström föreslår, att Lin, för närvarande tullfritt,

måtte beläggas med en inregistreringsafgift, beräknad för ohäckladt lin

till 3 kronor 92 öre och för häckladt till 8 kronor 80 öre, allt för 100

kilogram.

Då den inhemska linneindustrien genom en tull å lin skulle få

sitt råmaterial betydligt fördyradt, vore enligt Utskottets åsigt en tullbeskattning

å denna artikel särdeles olämplig, hvadan Utskottet hemställer,

Kött.

Lin.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Lek.

Mai*.

21:o) att Riksdagen ville, med afslag å Friherre

Klinckowströms ifrågavarande yrkande, bibehålla tullfrihet

för artikeln Lin.

Jemte sitt ofvannämnda yrkande om tull å blomsterlökar föreslår

Herr Rundbäck för andra slag af Lök en tullsats af 20 öre för 1 kilogram.

Något särskildt skäl för förhöjd beskattning å denna redan med

5 öre för 1 kilogram beskattade trädgårdsväxt har icke blifvit anfördt;

och hemställer Utskottet,

22:o) att Herr Rundbäcks ifrågavarande förslag

måtte lemnas utan afseende.

Vid 1880 års riksdag beslöts, att artikeln Melis, omalen och malen,

som tillförene åtnjutit tullfrihet, skulle åsättas en tull af 1,5 öre för

1 kilogram. I öfverensstämmelse med hvad senaste tullkomitén tillstyrkt,

föreslog emellertid Kongl. Maj:t i proposition till 1882 års Riksdag,

att tullsatsen å mais måtte upphäfvas, hvilket förslag af Riksdagen

bifölls.

Å denna artikel yrkas nu af Friherre Klinckowström en inregistreringsafgift,

beräknad för omalen mais till 49 öre och för mjöl till 50

öre, allt för 100 kilogram; af Herr P. Pehrsson i Norrsund, så vidt motionären

under spanmål inbegriper denna vara, en dylik afgift af 8 procent;

af Herrar Bexell och Önvall in. fl. en tull af 1 krona för omalen

mais och 2 kronor 50 öre för mjöl; samt af Herr Fredholm en tull af

10 kronor för omalen mais och 15 kronor för mjöl, allt för 100 kilogram.

Af hvad 1880 års riksdag anförde såsom skäl för den då å ifrågavarande

artikel bestämda tullsats tillåter sig Utskottet att här anföra

följande:

»Genom den inhemska bränvinsfabrikationen har, såsom denna

fabrikation hittils bedrifvits, användning beredts för åtskilliga jordbruksprodukter,

hvilka inom landet frambringas i större mängd än att desamma

kunna härstädes för annat ändamål vinna skälig afsättning samt

derjemte äro af den beskaffenhet, att de icke lämpa sig för utförsel.

Det förnämsta råmaterialet för den inhemska bränvinstillverkningen utgöres

af potates.

Om, såsom Riksdagen icke håller för osannolikt, den större prisbilligheten

hos maisen inom kortare eller längre tid komme att uttränga

användningen af potates vid bränvinsfabrikationen, skulle, enligt Riks
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3. 31

dagens åsigt, ett sådant förhållande för det svenska jordbruket inom

vissa delar af landet medföra mycket menliga följder.

Potatesodlingens vigt för den svenska jordbruksnäringen inses

lätteligen, om man betänker dels hvilka ofantliga qvantiteter potates,

som för närvarande i och för bränvinsbränning odlas, men som genom

maisens användning såsom råämne för tillverkningen af denna vara

skulle sakna afsättning, dels ock att potatesodlingen framför allt är

för de mindre jordbrukarne af vigt, äfvensom att inom vissa trakter af

landet befolkningen till följd af jordens beskaffenhet är nästan uteslutande

hänvisad till odlingen af detta jordbruksalster.

Till undvikande af nu omförmälda olägenhet har Riksdagen ansett

mats böra och i betraktande af den höga skyddstull, hvarmed den

inhemska bränvinstillverkningen är gynnad, skäligen kunna vid införsel

åsättas eu så hög införselstull, att kostnaden för användandet af mais

såsom råmaterial vid bränvinstillverkningen under vanliga förhållanden

icke må understiga den för användandet af potates.»

Utskottet anser hvad Riksdagen sålunda yttrat fortfarande ega

giltighet framför de skäl, som blifvit anförda emot införselstull å mais.

Införseln af mais, hvilken, derförut synnerligen obetydlig, under

åren 1876—1879 i årligt medeltal utgjorde 268,474 kubikfot, motsvarande

omkring 4,886,000 kilogram, uppgick år 1880 till icke mindre

än 58,427 kubikmeter eller 2,232,496 kubikfot, motsvarande omkring

40 millioner kilogram. För de följande åren utgjorde densamma:

år 1881 ................................................... 1,870,762 kilogram.

» 1882 ................................................... 1,514,918 »

» 1883 ................................................... 5,809,285 »

Den exempellöst höga införsel, som af ifrågavarande artikel år

1880 egde rum, kan enligt Utskottets åsigt antagas hafva i så väsentlig

mån orsakat den betydliga minskningen af de båda närmast följande

årens införsel deraf, att den icke synnerligen höga tullsats, som då för

mais var gällande, härutinnan icke lärer hafva utöfvat så stor verkan,

som man förmenat. En ny tull derå torde derföre, helst om den sättes

till något lägre belopp än den förra, icke komma att visa sig menlig

för dem, hvilka betjena sig af maisen för sådana ändamål, i afseende

å hvilka inhemska råämnen icke anses kunna lemna fullgod ersättning.

Tillverkningen af bränvin har under de senaste tillverkningsåren

utgjort:

''år 1880—1881 ............................................. 18,141,266,5 k:r.

» 1881—1882 ............................... 14,204,769,o »

» 1882—1883 ............................................. 12,471,547,b »

» 1883—1884.................. 12,918,159,6 »

s. 32 Kontrollera mot PDF

tyst.

32 BevUlnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Utförseln af bränvin har samtidigt varit begränsad till

år 1880 ............................................................ 6,248,425 liter

» 1881 ............................................................ 6,691,416 »

» 1882 ............................................................ 1.192,852 »

» 1883 ............................................................ 388,737 »

» 1884 (i rundt tal) ................................. 240,000 »

Vid sådant förhållande synes bränvinsexporten icke heller nu

kunna tillmätas den betydelse, att man för dess underlättande bör beröfva

våra jordbrukare det skydd, som en lindrig tull å den omalna

maisen erbjuder i fråga om odlingen af potates och andra produkter.

I följd häraf har Utskottet ansett omalen mais böra åsättas eu

tull, som under nuvarande förhållanden lämpligast synes kunna bestämmas

till det af Herrar Bexell och Örwall m. fl. föreslagna belopp.

Hvad åter beträffar mjöl af mais, finner Utskottet, att, om än de

skäl, på grund af Indika Utskottet ansett sig böra förorda tull å omalen

mais, väsentligen gälla jemväl i fråga om den mallra, vissa omständigheter

af rent praktisk art likväl göra det olägligt att med tull belägga

den senare. I sådant hänseende hänvisar Utskottet till hvad nedan

under rubriken Spanmål yttras om olämpligheten af att med införsels

afgift belägga eu art af malen spanmål, om, på sätt Utskottet trott

sig böra föreslå, de andra förblefve derifrån fria. Och vidare bör härvid

Sveriges förhållande till Norge uppmärksammas. Hvad Utskottet

i det förestående anfört derom, att en icke allt för låg tullsats å spanmål

i Sverige kunde föranleda en mjölimport från norsk sida, egnad

att tillintetgöra det med tullen afsedda ändamål, är icke tillämpligt å

omalen mais, men väl å maismjöl, i det att sådant mjöl, så vidt förmalningen

egde rum i Norge, blefve att anse såsom norsk produkt.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

23:o) att artikeln Mais, omalen, i tulltaxan mätte

åsättas eu införselstull af 1 öre för 1 kilogram; men

24:o) att artikeln Mats, malen, fortfarande må

förblifva tullfri.

A Mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas

under spanmål eller hänföras till medicinalier, för närvarande

tullfritt, föreslå Herrar Bexell och Örwall m. fl. eu tull af 2 kronor 50

öre för 100 kilogram.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 3. 33

Af skäl, som framgå af hvad nedan under rubriken Spannmål anföres,

hemställer Utskottet,

25:o) att nämnde motionärers ifrågavarande förslag

icke må af Riksdagen godkännas.

Rubriken Nötter har i gällande tulltaxa följande lydelse:

Kr. öre.

Kokos-...................................................... 1 stycke — 10.

Hassel-, val- och andra slag ......... 1 kilogram — 25.

I afseende å denna rubrik yrkas af Friherre Klinckowström för

»hassel-, val- och dylika nötter» eu tullsats af 35 öre för 1 kilogram,

samt af Herr Rundbäck, hvilken synes hafva antagit, att ifrågavarande

artikel för närvarande vore tullfri, att »nötter, ej specificerade» måtte

beläggas med 20 öres tull för 1 kilogram.

Sistnämnda yrkande befinnes åtminstone för de flesta slag innefatta

en tullnedsättning, för hvilken icke någon grund blifvit anförd.

Ej heller anser Utskottet skäl föreligga för den af Friherre Klinckowström

föreslagna förhöjning i tullen för samma vara. Utskottet hemställer

alltså,

26:o) att, med afslag å Friherre Klinckowströms

och Herr Rundbäcks jnvkanden i denna del, rubriken

Nötter i gällande tulltaxa bibehålies oförändrad.

A artikeln Ost, hvaraf alla slag för närvarande äro belagda med

en tull af 7 öre för 1 kilogram, yrkas af Friherre Klinckowström, utöfver

tullafgiften, en inregistreringsafgift, beräknad till 3 kronor 72 öre

för 100 kilogram, af Herr P. Pehrsson i Norrsund, hvilken origtigt antagit

ifrågavarande artikel nu åtnjuta tullfrihet, en dylik afgift af 8 procent,

samt af Herrar Bexett och örwall m. fl. äfvensom Herr Fredholm en

till 15 öre för 1 kilogram förhöjd tullafgift.

Den vid 1856—1858 årens riksdag för ost, alla slag, stadgade tullfrihet

utbyttes vid 1880 års riksdag, då statsverket befans vara i behof

af ökade inkomster, emot nu gällande tullsats, hvilken ock, oaktadt

så väl Landtbruksakademiens förvaltningsutskott som Kommerskollegium

och Generaltullstyrelsen deremot framstälde betänkligheter, blef

af Kongl. Maj:t godkänd.

Vid nästföljande eller 1881 års riksdag väcktes åter förslag om tullfrihet

å ifrågavarande artikel, i anledning hvaraf Utskottet, efter att

hafva erinrat, hurusom den derå i Sverige bestämda tullsats vid jemförelse

med utlandets förhållanden måste betraktas såsom ganska lågt

tilltagen, och då statsverkets behof af inkomster, hvilket måste anses

Bth. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 5

Nötter.

Ost.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Potates.

Bi.

Butter.

34 Bevillnings-Utsleottets Betänkande N:o 3.

hafva utgjort det bestämmande skälet för Riksdagens beslut att med

tull belägga denna artikel, ännu oförminskadt qvarstode, samt i förevarande

fall någon erfarenhet angående stadgandets mer eller mindre tyngande

inverkan på de arbetande klasserna icke kunnat vinnas, hemstälde

att förslaget icke måtte bifallas.

Om ock Utskottet, oaktadt statsfinansernas tillstånd nu mera icke

längre synes utgöra giltig grund för den gällande tullafgiftens vidare

bibehållande, finner sig icke böra, i strid mot den rigtning, hvari de

vid denna riksdag väckta motioner gå, tillstyrka återgång till den för

ost tillförene under lång tid medgifna tullfrihet, anser Utskottet sig åtminstone

sakna allt skäl att understödja föreslagna afgiftsförhöjningar

å ifrågavarande artikel; samt hemställer derföre,

27:o) att motionerna härom måtte lemnas utan

afseende.

Å Potates föreslår Friherre Klinchowström eu inregistreringsafgift,

hvilken skulle utgöra 12 öre för 100 kilogram.

Då denna nu tullfria vara otvifvelaktigt utgör ett af vårt folks

vigtigaste födoämnen, hemställer Utskottet,

28:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande

yrkande måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Å oskalad Ris eller Paddy, för närvarande tullfri, yrkas i Herr

Bexells in. fl:s motion en tull af 1 krona för 100 kilogram.

Då Utskottet här ofvan på anförda skäl af styrkt tullbeskattning å

risgryn och rismjöl, har Utskottet ännu mindre skäl att understödja förslaget

om en dylik beskattning å råämnet; och hemställer,

29:o) att Herr Bexells m. flis motion i förevarande

del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Alla slag af Rötter, så väl de för apotekares behof afsedda, hvilka

i gällande tulltaxa hänföras till Apoteksvaror, som öfriga, få för närvarande

tullfritt införas. Herr Rundbäck, föreslår, att ätbara, ej till

apoteksvaror hänförliga rötter måtte tullbeläggas med 20 öre för 1

kilogram.

Då denna vara i ganska vidsträckt mån ingår i den allmänna förbrukningen,

hemställer Utskottet,

30:o) att Herr Rundbäcks motion i förevarande

del icke må af Riksdagen bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 3. .35

Å Smör, äfven konstgjord!, för närvarande tullfritt, yrkas: af Friherre

Klinckowström eu inregistreringsafgift, beräknad till 5 kronor 60

öre för 100 kilogram; af Herr B. Pehr sson i Norrsund eu dylik afgift af

8 procent; af Herrar Bexell och Örwall m. fl. en tullafgift af 10 kronor;

samt af Herr Fredholm en sådan af 20 kronor, allt för 100 kilogram.

I anledning af liknande yrkanden vid 1882 års riksdag yttrade dåvarande

Bevillnings-Utskott:

»För att belysa frågan, huru vida sådant skydd är af behofvet påkalladt,

må här införas följande, ur Kommerskollegii berättelser hemtade

uppgifter, som utvisa öfverskott af import (—) eller export ( + ) af

smör för nedannämnda femårsperioder och år:

1856 — 1860 .......................................... — 87,649 centner.

1861—1865 .......................................... — 106,098 „

1866-1870 .......................................... — 22,983 „

1871—1875 .......................................... + 189,406 „

1876 ......................................................... + 31,882

1877 ......................................................... + 28,390 „

1878 ......................................................... + 49,677 „

1879 ......................................................... + 56,020 „

1880 ......................................................... + 43,688 „

År 1881 uppgick utförselsöfverskottet enligt officiella uppgifter till

Öfver 68,000 centner.

Härvid torde ytterligare märkas, att det smör, som från Sverige

exporteras, till den vida öfvervägande delen utgöres af dyrare mejerismör,

under det att det importerade utgöres af billigare vara. Så utvisar

Kommerskollegii uppgift å de på Stockholms börs för vissa varor

år 1880 noterade medelpris, att det exporterade smöret noterats till

85, men det importerade allenast till 65 kronor per centner.»

Då den inhemska mejerihandteringen sålunda visat sig mäktig af

eu kraftig utveckling utan stöd af tullskydd, samt det konstgjorda smöret

i många fall ej kunde skiljas från vanligt smör, ansåg Utskottet allt

sådant böra få afgiftsfritt införas.

Kommerskollegii berättelser för de senaste åren utvisa fortfarande

öfverskott af export, utgörande:

År 1881 ................................................ 2,902,789 kilogram.

„ 1882 ................................................ 3,441,813 „

„ 1883 ................................................ 5,236,757 „

År 1884 utgjorde exportöfverskottet i rundt tal 6,300,000 kilogram.

Smör.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Spanmål.

Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o 3.

Vid sådant förhållande finner Utskottet tull skydd för denna vara

nu mindre än någonsin vara af behofvet påkalladt, hvadan Utskottet

hemställer,

31:o) att Riksdagen, med afslag å motionärernes

framställningar om införselsafgift å Smör, ville bibehålla

tullfrihet för denna vara.

År 1855 medgafs provisoriskt och 1857 definitivt tullfrihet för

införseln af Spanmål i vårt land, och denna frihet har allt sedan dess bibehållits,

utom för en kortare tid i fråga om hvetemjöl och gryn, å

hvilka varor vid 1880 års riksdag till beredande af förökad statsinkomst

sattes en inregistreringsafgift, som dock redan år 1882 afskaffades.

De yrkanden om inregistrerings- eller tullafgifter å hithörande

varuslag, som, på sätt ofvan är nämndt, nu blifvit hos Riksdagen framstälda,

sammanfattar Utskottet här, i och för lättare öfverblick och jemförelse,

i följande tabell:

Slag a£ Spanmål.

Föreslagna inregistreringsafgifter af Herrar

Föreslagna tullafgifter

per 100 kilogram

af Herrar

Friherre

Klinckowström.

P. Pehrs- son i Norr- sund.

Bexell m. fl.

samt J. Ör- wall m. fl.

E.G.Fred-

holm.

Procent af värdet.

Kr.

öre.

Proc. af

värdet.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Omalen:

Blandsäd .........

4 proc.

beräknad för 100 kilogram till

—

41

8

proc.

1

50

__

—

Bohvete............

4

»

t> "i

» »

t

—

32

8

1

50

—

—

[Bönor1).............

4

»

> 5

—

57

8

»

1

20

—

-]

Hafre...............

4

>

» >

> >

—

41

8

»

_

60

—

Hvete...............

4

)

> »

» »

1

04

8

>

1

50

12

—

Korn ...............

4

>

» »

> »

»

—

46

8

1

—

8

—

[Mais1) ............

4

>

> »

» »

—

49

8

1

—

10

.i

—J

Malt ...............

4

» »

> ■»

*

—

65

8

>

1

20

—

Råg..................

4

»

> »

S> J

»

—

49

8

>

1

—

10

—

Vicker ............

4

*

> »

> i

3>

—

57

8

»

_

60

_

—

Ärter...............

4

» >

—

57

8

i

1

20

—

—

Alla andra slag

—

—

8

»

1

50

—

—

Malen:

Gryn:

Hafre- ............

4

5>

* »

* »

»

—

80

8

»

2

50

—

—

Korn-...............

4

» »

*

t

—

60

8

*

2

50

12

—

Alla andra slag

4

»

>■ »

T> 5>

»

—

70

8

»

2

50

—

—

Mjöl:

Hvete- ............

4

>

> s

i 3>

>

1

16

8

>

2

SO

15

—

[Mais-1)............

4

>

> >

> »

—

50

8

»

2

50

15

-]

Råg- ...............

4

> »

* >

>

—

60

8

»

2

50

15

Alla andra slag

4

>

» >

» »

*

—

50

8

2

50

—

—

*) Se ofvan under artikelns egen rubrik.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillnings-ZJtslcottets Betänkande N:o 3.

Till hvad Utskottet i det föregående anfört om olämpligheten af

införselstull å spannmål i allmänhet anser sig Utskottet här böra foga

ytterligare några erinringar.

Lätteligen inses, att, derest fri införsel af omalen spanmål tillätes,

en afgift å mjöl och gryn egentligen endast skulle innebära ett

skydd för qvarnindustrien, hvilken dock inom vårt land, med riklig tillgång

på naturlig drifkraft i strömmar och floder, derförutan bör komma

till den utveckling, att den ej står utlandets efter.

Hvad särskilt angår malen spanmål, vill Utskottet vidare erinra

derom, att genom den erfarenhet, som vans under det vissa ofvan

omförmälda slag af mjöl och gryn voro med införselsafgift belagda,

det blifvit nogsamt ådagalagdt, att läggandet af införselsafgift för eu

eller flera arter af malen spanmål, under det andra förblefve derifrån

fria, icke kan förordas. Ett sådant system vållar nemligen ständiga

svårigheter vid tillämpningen. Antingen bör således frihet från sådan

afgift fortfarande medgifvas, eller ock samma afgift bestämmas för allt

mjöl af spanmål. Frågan måste alltså gälla, utom annat, tullpligtighet

eller tullfrihet för en artikel så oumbärlig för lifvets nödtorft som rågmjöl.

Slutligen anser sig Utskottet böra meddela hosföljande på de tillgängliga

officiella uppgifterna grundade statistiska redogörelse för rikets

in- och utförsel af spanmål under den senaste tiden:

Införsel. Utförsel.

O malen Spanmål: Kubikmeter. Kubikmeter.

Hafre: 1873—1877 i årligt medeltal........................ 1,820. 444,679.

1878—1882 » » » 2,900. 536,019.

. 1883........................................................................ 1,861. 555,979.

1884 (i rundt tal) ............................................. ? 360,000.

Hvete: 1873-1877 i årligt medeltal ..................... 3,923. 11,079.

1878-1882 » » » 24,960. 6,424.

1883 ..................................................................... 61,841. 1,579.

1884 (i runda tal)........................................!.... 58,000. 1,000.

Korn och Malt: 1873—1877 i årligt medeltal ... 14,990. 44,370.

1878-1882 » » » ... 15,983. 51,579.

1883 ................................................... 23,201. 44,736.

Korn: 1884 (i runda tal) ............................................. 20,000. 34,000.

Råg: 1873-1877 i årligt medeltal........................... 119,786. 3,839.

1878-1882 » » » ........................... 165,521. 1,762.

1883 ........................................................................... 235,316. 1,567.

1884 (i runda tal)................................................ 210,000. 3,800.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

Införsel. Utförsel.

Kubikmeter. Kubikmeter.

Vicker: 1873 — 1877 i årligt medeltal .................... 92. 234.

1878-1882 » » » 561. 97.

1883 ..................................................................... 46. 240.

Arter och Åkerbönor: 1873 —1877 i årligt medeltal 1,077. 2,425.

1878—1882 » » 2,748. 2,196.

1883 .......................................... 686. 1,803.

Andra slag: 1873 —1877 i årligt medeltal............ 218. 2.

1878—1882 » » » ............ 628. 38.

1883 ............................................................ 448. 46.

Malen spanmal: Kilogram. Kilogram.

Gryn: 1873 — 1877 i årligt medeltal........................ 186,192. 49,096.

1878—1882 » » » ....................... 170,633. 127,221.

1883 ........................................................................ 54,956. 166,940.

Mjöl: Hvete- 1873 — 1877 i årligt medeltal ......... 23,498,814. 2,462,508.

1878-1882 » )> » ......... 26,257,271. 2,413,499.

1883 ............................................................ 33,880,121. 6,868,548.

1884 (i runda tal)................................. 39,000,000. 7,200,000.

Korn- 1873 — 1877 i årligt medeltal............ 388,851. 17,369.

1878-1882 r » » ............ 337,241. 5,123.

1883 ............................................................ 572,680. 15,101.

Råg- 1873 — 1877 i årligt medeltal............... 43,634,332. 938,500.

1878-1882 » » » ............... 18,894,895. 754,233.

1883 ............................................................... 22,862,461. 1,828,646.

1884 (i runda tal)................................. 20,000,000. 4,300,000.

Andra slag 1873—1877 i årligt medeltal 69,092. — —

1878—1882 » » » 109,047.--

1883 ............................................... 137,545. 27,257.

Med stöd åt'' hvad Utskottet i förevarande ämne andragit, hemställer

Utskottet,

32:o) att Riksdagen måtte, med afslag å samtliga

nu ifrågavarande yrkanden, besluta, att artikeln

Spanmål, alla slag, omalen och malen, skall fortfarande

vara tullfri.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillnings-Utslcottcts Betänkande N:o 3.

Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen är enligt

gällande tulltaxa belagd med en tull af 10 öre för 1 kilogram.

Derutöfver yrkar Friherre Klinckowström å denna vara en inregistreringsafgift,

beräknad till 1 krona 96 öre för 100 kilogram.

Tullen å stärkelse var före år 1882 något högre. Nedsättningen

beslöts på hemställan af senaste tullkomitén, som till stöd derför

yttrade:

»Från tillverkare af pressjäst hafva framställningar hos komitén

blifvit gjorda emot det enligt deras uppfattning orimliga förhållandet,

att pressjäst får till riket tullfritt införas, men stärkelse, som

till betydlig del ingår i pressjästen, är belagd med tull af 14 öre per

kilogram, hvadan blifvit äskadt, att antingen en liknande afgift måtte

åsättas denna vara, eller att restitution måtte beviljas af 3 öre för

exporteradt skålpund ren jäst, eller ock slutligen att tullen å stärkelse

måtte betydligt nedsättas. Särskildt framhålles den svåra konkurrensen

med Danmark, der den höga tullen utgör ett hinder för import härifrån,

men hvars betydliga öfverskott af tillverkning kan dagligen och

stundligen tullfritt införas till Skåne och der till underpris afyttras, till

stort förfång för den inhemska tillverkningen.

Vid genomgående af Kommerskollegii uppgifter angående den

utrikes handeln visar det sig, att införseln af jäst, som år 1870 uppgick

till 282,494 skålpund och år 1874 till 436,565 skålpund, sedermera

betydligt nedgått och för år 1879 sjunkit till 102,310 skålpund, medan

deremot utförseln .af samma vara från år 1870, då den utgjorde

endast 529 skålpund, sedermera alltjemt stigit och år 1879 nådde den

stora summan af 612,194 skålpund, hvaraf tydligen framgår, att tillverkningen

inom landet högst betydligt vunnit i utveckling och styrka

och att den tyckes kunna uthärda täflan med utlandet. Anmärkningens

befogenhet kan dock ej förnekas, och då dertill kommer att tullen

å stärkelse är oskäligt hög, uppgående för engelsk vara till 30 och för

tyskt potatesmjöl till öfver 50 procent af värdet, samt stärkelse derjemte

utgör ett vigtigt beredningsämne för våra stora näringar och bland dem

väfverierna, har komitén funnit sig böra föreslå nedsättning i tullen för

denna vara från 14 till 10 öre per kilogram. Äfven denna tullsats är

onekligen mycket hög i förhållande till varans värde; men då importen

vissa år uppgått till nära två millioner skålpund och år 1879 ännu uppgick

till 1,1 L8,160 skålpund, skulle eu större tullnedsättning på en gång

må hända ur statskassans synpunkt möta betänkligheter; hvartill ock

kommer, att en stor del af importen utgöres af risstärkelse, hvilken

vara, så vidt komitén har sig bekant, ej har sin egentliga användning

Stärkelse.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Talg.

Trävaror.

40 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

inom näringarna, utan hufvudsakligen användes i den enskilda hushållningen,

hvilken åter lättare kan bära den på varan lagda beskattning.))

Utskottet, som, på sätt ofvan närmare inhemtas, funnit sig böra

afstyrka nu ifrågasatt införselsafgift å jäst, kan, i betraktande af hvad

tullkomitén sålunda andragit, desto mindre förorda, att tullen å stärkelse

å nyo höjes, som, enligt hvad Utskottet erfarit, tillverkarne af pressjäst

finna äfven den nuvarande tullsatsen å stärkelse för sig ganska betungande.

Utskottet hemställer följaktligen,

33:o) att Friherre KlinckoAvströms ifrågavarande

förslag måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Friherre Klinckowström föreslår äfven för Talg eu inregistreringsafgift,

hvilken beräknats till 3 kronor 8 öre för 100 kilogram.

Införseln af talg, som år 1874 öfversteg 2 millioner kilogram och,

efter att under mellantiden hafva varit betydligt lägre, år 1879 uppgick

till 1,616,607 kilogram, har sedan dess utgjort:

1880 ..................... 1,263,878 kilogram.

1881 ..................... 1,248,135 »

1882 ..................... 1,013,520 »

1883 ..................... 1,367,506 »

1884 (i rundt tal) 1,470,000 »

Utförseln af samma vara, som 1873 var ingen, men 1879 uppgick

till 282,378 kilogram, visar sedan följande siffror:

1880 ........................ 252,665 kilogram.

1881 ........................ 261,424 »

1882 ........................ 225,775 »

1883 ........................ 195,936 »

1884 ........................ ?

Då talg, hvarför tullfrihet allt sedan 1855 medgifvits, utgör en nödvändighetsvara

och är råmaterial för vissa betydande näringar, hemställer

Utskottet,

34:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande

framställning icke må af Riksdagen bifallas.

Beträffande Trävaror föreslår Herr P. Pehrsson i Norrsund, att

»huggna, sågade eller bilade» sådana varor måtte åsättas en inregistreringsafgift

af 8 procent. Dylika trävaror, af hvilka import endast i mycket

ringa grad eger rum, få tullfritt införas. Några särskilda skäl torde

ej af Utskottet behöfva anföras mot läggande af tull å en af våra förnämsta

och mest betydande exportvaror. Utskottet hemställer,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Vtskott ds Betänkande N:o 3. 41

35:o) att motionärens ifrågavarande yrkande måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Å ofärgad Ull, för närvarande tullfri, yrkar Friherre Klinckowström

en inregistreringaäfgift, hvilken skulle utgöra 12 kronor för 100 kilogram.

Fördyrandet af råämnet för en af vårt lands vigtigare industrigrenar

kan Utskottet icke tillstyrka, hvadan Utskottet hemställer,

36:o) att Friherre Kliuckowströms ifrågavarande

yrkande af Riksdagen lemnas utan afseende.

Lefvande Växter, alla slag, få enligt gällande tulltaxa afgiftsfritt

i landet införas. Herr Rundbäck föreslår nu å »lefvande växter och

plantor» en tull af 10 öre för stycket samt särskilt å »fruktträd, alla

slag», en dylik afgift af 30 öre för stycket.

I motsats till motionären är Utskottet af den öfvertygelse, att

trädgårdsodlingens eget intresse bäst tillgodoses genom fortfarande tullfrihet

å dessa artiklar, hvartill kommer, att hvad Utskottet ofvan anfört

med afseende å ifrågasatt införselsafgift å naturliga, friska blommor eger

tillämplighet jemväl å så väl växter och plantor som fruktträd. Utskottet

hemställer alltså,

37:o) att Herr Rundbäcks motion i förevarande

del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Friherre Klinckowström föreslår slutligen att Ägg, hvarför tullfrihet

nu eger rum, måtte åsättas en inregistreringsafgift af 4 procent.

Då denna vara utgör ett af de mest närande födoämnen och föremål

för allmän förbrukning samt, enligt hvad Kommerskollegii berättelser

utvisa, exporten af ägg högst betydligt öfverstiger importen deraf,

saknar Utskottet skäl att tillstyrka den af motionären för denna artikel

föreslagna tullafgift, i följd hvaraf Utskottet hemställer,

38:o) att artikeln Ägg fortfarande må förblifva

tullfri.

Stockholm den 10 Mars 1885.

På Utskottets vägnar:

A. CRson Bennicli,

Bill. till Rihsd, Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afä. 3 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

Reservationer:

af Herr Dahl. med hvilken Herrar E. G. Boström. Fock, Friherre

Barnekow, Lönegren. A. Svensson i Lösen, Lyth, II. Johnsson i Broby och

J. E. Eriksson i Ahlberga instämt:

»Då det är ett af alla erkändt sakförhållande, att jordbruket alltid

utgjort och fortfarande utgör vårt lands modernäring, hvars trygga

och bergade ställning måste i statsfinansielt så väl som socialt hänseende

utgöra det fasta underlaget för landets ekonomiska bestånd och

dess befolknings fortgående utveckling;

då vidare, enligt hvad erfarenheten både hos oss och i främmande

länder gifvit vid handen, produktionen af jordbruksalster måste, i likhet

med all annan industriel produktion, hafva den inhemska marknaden åt

sig betryggad i väsentligare mån, men vår tullpolitiska lagstiftning sedan

tre årtionden tillbaka beröfvat jordbruksnäringen denna oundgängliga

förutsättning för dess bestånd och förkofran;

då till följd häraf denna vår hufvudnärings ställning nu blifvit så

undergräfd, att tusentals idkare af densamma i skilda delar af landet

— deribland mera än 7,000 från Östergötland och derintill angränsande

trakter, 1,100 från Bohus län och 1,200 från Gotland —• lagt fram för

regering och representation de mest gripande skildringar af sin tröstlösa

ställning och anhållit om statsmakternas mellankomst för dess förbättrande

;

då dertill kommer, att senaste tullpolitiska åtgärder i andra länder,

med hvilka vi underhålla handelsförbindelser, ej blott komma att hämmande

inverka på vår produktion för export, utan särskild! hota att, i

händelse af fortfarande beskattningsfri införsel af landtmannaprodukter

från samma länder, göra svenska jordbrukets belägenhet ännu svårare,

än bifogade statistiska sammanställning redan med full klarhet ådagalägger;

och

då det således är bestämd fara för handen, att en allt mera undergräfd

ekonomisk ställning för den talrikaste delen af landets skattdragande

befolkning skall, med sina gifna följder af sjunkande fastighetsvärden

och deraf föranledd jordbrukskris, ådraga vårt land oberäkneliga

förluster och helt visst på känbart sätt rubba vår hittills goda statskredit;
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

så hafva vi icke vågat med Utskottets pluralitet dela ansvaret att

under sådana omständigheter till Riksdagen göra hemställan att lemna

alldeles utan afseende de så väl af ett flertal representanter inom båda

Kamrarne ingifna som ock sedermera från olika landsdelar till Utskottet

aflemnade framställningar om stadgande af en lämplig tullbeskattning

för utländska jordbrukares hit införda arbetsalster, i synnerhet som vi,

på grund af de sorgfälligaste undersökningar här i landet och i främmande

länder, blifvit fullt förvissade derom, att för öfriga klasser af

kroppsarbetare och för landets invånare i allmänhet något fördyrande

af lefnadskostnaderna icke skall derigenom framkallas, utan att tvärt om

eu jemnare tillgång på alla lifsförnödenheter till fastare pris än hittills

skall, i förening med en genom rikligare tillgång på arbete ökad köpkraft

hos den talrikaste klassen af svenske arbetare, bereda åt landets

produktiva verksamhet i dess helhet en betydligt lugnare och löftesrikare

ställning än den nuvarande.

Vi hafva derföre, med särskild! afseende på nödvändigheten att, i

fråga om rubbning uti bestående ekonomisk lagstiftning, förfara med

största betänksamhet, förenat oss om att till Riksdagen hemställa, det

de behjertansvärda framställningarna måtte åtminstone på det sätt bifallas,

att införselstull åsättes:

För hvete, omalet..................................................... pr 100 kilogram Kr. 1: 20

» råg, omalen .......................................................» » » » 1: —

» korn, omalet...................................................... » » » » 1: —

» mjöl och gryn af spannmål, alla slag, samt

malen mats ................................................... » » » » 2: 50

» fläsk ..................................................................... » 1 » » —: 10

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillnbigs-Utskottets Betänkande N:o 3.

Bilaga till Herr Dahls m. fl:s reservation.

Öfversigt af värdet af Sveriges införsel och utförsel af landtmanna
-

18 79.

1880.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Lefvande djur...............

Kr.

756,139

5,251,402

1,136,741

6,987,137

Kött....................................

»

692,900

88,625

828,650

69,900

Fläsk.................................

);

6,759,877

43,610

11,284,232

118,090

Ost ....................................

»

282,480

198,000

320,495

287,150

Smör ................................

))

2,529,375

8,741,520

5,206,175

10,521,555

Ägg....................................

);

65,910

105,226

23,215

143,530

Spanmål och produkter

deraf........................

))

27,155,385

41,763,794

34,294,951

41,483,024

Summa

Kr.

38,242,066

56,192,177

53,094,459

59,610,386

Öfverskott af

Utförsel = + |

Införsel = — j

»

+ 17,950,111

+ 6,515,927

Särskild! å spanmål och

produkter deraf ...

»

+ 14,608,409

+ 7,188,073

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

45

produkter under åren 1879—1883 efter Kommerskollegii berättelser.

1881.

1 882.

1 8 83.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

860,234

4,813,600

1,166,484

8,107,112

1,702,303

10,997,270

950,755

64,232

997,651

130,106

1,035,301

75,418

10,320,408

313,524

5,511,340

251,606

8,655,016

122,166

387,157

137,376

762,249

165,222

346,758

242,446

3,526,232

10,213,368

3,333,103

11,645,202

4,097,222

16,326,688

56,736

103,051

60,247

122,471

66,054

142,296

38,235,801

27,530,995

39,455,747

32,827,263

45,132,309

33,210,040

54,337,323

43,176,146

51,286,821

53,248,982

61,034,963

61,116,324

- 11,161,177

+ 1,962,161

+

81,361

- 10,704,806

- 6,628,484

— 11,922,269

!

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

vid 17:de punkten: af Herr Lytli, med hvilken Herrar E. G. Boström

och A. Svensson i Lösen instämt: »I sammanhang med vårt yrkande om

tull på spannmål anse vi oss böra äfven föreslå en införseltull af 10 öre

pr kilogram för jäst, emedan denna vara, som bekant, hufvudsakligen

tillverkas af spanmål. Det synes oss nemligen ligga i sakens natur, att

tullfri införsel för ett fabrikat, hvars råämne är belagdt med tull, nödvändigt

måste leda till undergång för den industri, som sysselsätter sig

med tillverkning af detta fabrikat. Då härtill kommer, att vår pressjästindustri,

ehuru arbetande under många svårigheter, är en bland de

få näringar, som på senare tider så utvecklat sig, att den numera ej

blott till största delen förser vårt land med dess behof af pressjäst, utan

dertill lemnar ett icke obetydligt öfverskott för export, så ligger äfven

häruti en maning att se till, att denna uppåtsträfvande näring icke må

hindras i sin utveckling eller rent af omintetgöras genom en för dess

tillvaro skadlig lagstiftning.))

vid 23:dje punkten af Herr Bennich, med hvilken Herrar Hammar,

Kockum, L. Björnstjerna, C. F. Wcern, H. Forssell, C. O. Widmark, O. Jonsson

i Hof, J. Johansson i Noraskog och S. M. Olsson i Sörnäs instämt:

»I Utskottets beslut att förorda införselstull å omalen mais har

jag icke kunnat instämma.

Redan år 1880, då Riksdagen beslutat tulls åsättande å ifrågavarande

artikel, framstäldes deremot vigtiga anmärkningar ej mindre af

Landtbruksakademiens förvaltningskomité än ock af Kommerskollegium

samt Generaltullstyrelsen, hvilkas utlåtanden i ämnet återfinnas i den

reservation, jag vid 1881 års riksdag afgaf mot Utskottets beslut att

afstyrka då väckt förslag om afskaffande af tullen å mais in. in.

1 senaste tullkomiténs betänkande yttrades rörande denna artikel:

»Då mais utgör ett särdeles kraftigt och värdefullt kreatursfoder,

som allt mera såsom sådant vunnit erkännande och användning, samt

hvarje åtgärd, som på ett naturligt sätt kan bidraga till främjande af

boskapsskötseln, otvifvelaktigt förtjena!- att beaktas och minst bör genom

beskattning motarbetas, hvartill den omständigheten, att mais jemväl

såsom råämne vid bränvinstillverkningen användes, desto mindre lärer

böra föranleda, efter som den för våra klimatiska förhållanden synnerligen

naturliga bränvinstillverkningen, enligt sista tidens erfarenhet, bör

och kan bedrifvas för export i stor skala och för sådant ändamål behöfver

taga i anspråk icke blott tjenliga råämnen, Indika inom landet produceras,

utan ock sådana från andra länder, har komitén icke tvekat att

s. 47 Kontrollera mot PDF

JBevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3. 47

i_ industriens och i synnerhet i jordbrukets eget intresse föreslå fullkomlig

tullfrihet för artikeln mats. Den vid 1880 års riksdag beslutade

tullafgift, 1,5 öre per kilogram, utgör snart sagdt detsamma som införselförbud.

Införseln af mais, som år 1878 uppgick till 384,204 kubikfot,

år 1879 till 255,958 kubikfot och år 1880 till 2,232,600 kubikfot,

deraf allenast 50,090 kubikfot å nyo till utrikes ort utfördes, har under

år 1881 nedgått till eu obetydlighet. Anmärkas må ock, att det sålunda

uppstäda hindret för införsel af mats med skäl befaras gorå ett

svårt afbräck i den på senare åren till en icke obetydande exportaffär

uppdrifna tillverkningen af pressjäst, en tillverkning, som ingalunda

skulle kunna i täflan med utlandet hemta motsvarande förmån af ifrågasatt

tullskydd.»

Vid 1882 års riksdag förklarade Utskottet sig finna hvad tullkomitén

sålunda anfört synnerligen beaktansvärdt och tillstyrkte derför

afskaffandet af in förseis afgiften å mais.

Samma skäl tala, efter min uppfattning, ännu med oförminskad

kraft mot återinförandet af en sådan afgift.

Införseln af mais har under senaste tiden icke uppgått till belopp,

egnade att bestyrka de farhågor, som uttalats derom, att den

skulle utöfva ett menligt inflytande på vår potatesodling in. in.

Lemnas malen mais fortfarande tullfri, lärer för öfrigt ändamålet

med den föreslagna tullen å omalen mais näppeligen vinnas.

Jag hemställer följaktligen, att Riksdagen, med afslag å de i åtskilliga

motioner förekommande yrkanden om införselsafgift å omalen

mais, måtte bibehålla tullfrihet jemväl för denna vara.»

af Herr Kockum: mot vissa delar af motiveringen.

Herr J. P. Nilsson i Käggla har anhållit att här få antecknadt,

att han varit, af sjukdom förhindrad att deltaga i ärendets slutliga behandling

inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.