Sök i Ratio Lex

BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 6

1885-05-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1885:6, BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Maj 1885, kl. 12 midd.

Betänkande, angående ytterligare ifrågasatta ändringar i Kongl.

Förordningen om bevillning af fast egendom samt af inkomst

den 14 September 1883.

1 eu inom Första Kammaren väckt motion N:o 49 hemställer

Herr J. Nyström, under förutsättning af bifall till hvad lian föreslagit

angående skatte- och försvarsfrågorna, att gällande bevillningsförordning

måtte ändras derhän, att

antingen fastighetsbevillningen upphör och inkomstbevillning införes,

så att en och samma beskattningsgrund må gälla för alla och

hvar och en får skatta för sin inkomst utan afdrag för räntor och lefnadskostnader,

denna inkomst må komma af kapital, lön, handel, handtverk,

fastighet, jordbruk, boskapsskötsel, skogsbruk eller hvad det

vara må;

eller, derest sådant möter giltiga hinder, att fastighetsbevillningen

höjes. och bestämmes till femton öre för hvarje etthundrade kronor

taxeringsvärde; dock i båda fallen med skälig lindring för innehafvare

af privilegierad jord intill dess staten inlöst den med jorden förenade

friheten; och

att all bevillning debiteras af landskontoren, uppbäres af kommunerna

i sammanhang med deras kommunalutskylder samt redovisas

till statsverket.

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afä. 6 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Enär Herr Nyströms ofvan afsedda motioner angående skatte- och

försvarsfrågorna (N:is 48 och 52 inom Första Kammaren) blifvit af Statsutskottet

i särskilda utlåtanden den 10 sistlidne (April N:is 27 och 28)

afstyrkta och dessa utlåtanden vunnit Riksdagens bifall samt vid sådant

förhållande förutsättningen för nu ifrågavarande motion ej inträffat,

hemställer Utskottet,

l:o) att Herr Nyströms nu ifrågavarande motion

ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Af förekommen anledning finner sig Utskottet böra tillstyrka en

förändring i 66 § 1 mom. af gällande bevillningsförordning, hvilket för

närvarande lyder sålunda :

»Besvär, om hvilka i denna förordning förmärs, må under iakttagande

af stadgad tid och ordning kunna med allmänna posten insändas

till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen

ingifvas; dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande

egenhändigt undertecknat besvärsskrift^! eller att densamma på

hans begäran eller med hans samtycke blifvit uppsatt.»

Den sålunda stadgade rätt för klagande att med allmänna posten

insända besvär innebar, då den medgafs, eu lättnad i de stränga former,

hvarmed besvärshandlingars ingifvande i allmänhet omgärdats, och

särskilda bestämmelser ansågos då erforderliga till förebyggande af

missbruk af densamma. Sedan dess har emellertid ett väsentligen friare

åskådningssätt gjort sig gällande i hithörande afseende!!, och den nu

samlade Riksdagen har, med föranledande af eu i sådan syftning af

Kongl. Maj:t aflåten proposition, för sin del antagit eu förordning af

innehåll, att i mål, som behandlas enligt gällande kommunalförfattningar,

det må vara part tillåtet att, under iakttagande för öfrigt af vederbörlig

tid och ordning, på eget äfventyr till myndighet insända besvär

och andra handlingar i betaldt bref med allmänna posten, utan

att dervid fogats någon föreskrift om skyldighet för klaganden att

iakttaga formaliteter, liknande de i 66 § 1 inom. bevillningsförordningen

förekommande.

Några giltiga skäl att i afseende å besvär, om hvilka i sistnämnda

förordning förmäles, bibehålla andra eller strängare former än för andra

liknande fall torde icke kunna uppvisas. De i meraberörda moment

föreskrift^ formaliteter lära ock vara helt och hållet öfverflödiga, då väl

sällan eller aldrig någon kan finna uträkning i att utan uppdrag eller

annat ställföreträdareskap i annans namn anföra besvär öfver eu be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 6.

skattningsåtgärd, som uteslutande vidkommer denne senare. Men härtill

kommer jemväl, att det här afsedda stadgandet i dess nuvarande

affattning visat sig ganska menligt för den rättssökande allmänheten,

i det att, enligt hvad Utskottet har sig bekant, icke sällan inträffat,

att besvär afvisats på den grund, att der föreskrifna formaliteter icke

befunnits i allo behörigen iakttagna. Vid sådant förhållande, och då

det måste betraktas såsom en lagstiftarens oafvisliga pligt att i fråga

om beskattningsväsendet bereda allmänheten all den lättnad, som icke

är oförenlig med statens intressen, finner Utskottet högeligen önskligt

att berörda stadgande må ändras derhän, att nämnda formaliteter

borttagas. Dervid torde ock, för vinnande af likformighet med lagstiftningen

rörande motsvarande fall, samma stadgande äfven i öfrigt

böra bringas i närmaste öfverensstämmelse med ofvan omförmälda, af

Riksdagen godkända förordningsförslag.

På grund häraf hemställer Utskottet,

2:o) att bevillningsförordningens 66 § mom. 1

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles,

må jemte tillhörande handlingar kunna under iakttagande

af stadgad tid och ordning på klagandens

eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas

till den myndighet, till hvilken besvären skola

enligt förordningen ingifvas.»

Stockholm den 4 Maj 1885.

På Utskottets vägnar:

A. <«:so!i Beimicli.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.