Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

1885-05-05 · 97 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 92 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1885:7, Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

1

N;o 7.

Ank. till Biksd. Kansli den 5 Maj 1885, kl. 8 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Sedan Bevillnings-Utskottet förehaft till behandling dels Kongl. Maj:ts

proposition N:o 38 med förslag'' till förordning angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa

drycker och dels samtliga till Utskottet hänvisade motioner rörande

samma ämne, får Utskottet jemlikt 40 § Riksdagsordningen häröfver afgifva

betänkande.

Af Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition jemte dervid fogade utdrag

af protokollet öfver finansärenden för den 25 sistlidne Februari

inhemtas, att, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 17 Maj 1877

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse

gällande författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin i

syfte att genom lagstiftningen måtte åstadkommas ett kraftigare motverkande

af rusdryckers missbruk än som genom dittills varande lagstiftning

egt rum, och i anledning häraf Kongl. Maj:t för berörda ändamål

tillsatt en komité, denna den 20 December 1878 afgifvit underdånigt

betänkande med förslag till bland annat lag angående försäljning af

bränvin, öfver hvilket författningsförslag ej mindre Högsta Domstolen

än äfven öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i rikets samtliga län i underdånighet afgifvit utlåtanden. Jemväl skatteregleringskomitén

har i sitt den 13 September 1882 afgifna underdåniga

utlåtande i nu föreliggande lagstiftningsfråga meddelat yttrande. DessBih.

till Riksd. Prot. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

utom hafva dels i anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse den

10 Maj 1884 angående vilkoren för försäljning af bränvin Ofverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län,

generalbefälhafvarne i militärdistrikten, militärbefälhafvaren på Gotland

samt kavalleriinspektören afgifvit utlåtanden, dels åtskilliga sällskap och

enskilda personer i frågan till Kongl. Majd inkommit med underdåniga

petitioner.

Med ledning af hvad sålunda förekommit har Kongl. Majd låtit

utarbeta det förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, som

genom ofvanberörda nådiga proposition blifvit Riksdagen förelagdt och

hvilket finnes här nedan intaget.

1878 års komiterade hade i sitt förslag öfvcrgifvit det hittills följda

systemet att å auktion utbjuda bränvinsförsäljningsrättigheter och i

städerna öfverlåta all bränvinsförsäljning åt särskilda i sedlighetens intresse

bildade bolag. Såsom skäl för systemets öfvergifvande anfördes,

att, då det i allmänhet vore önskvärdt, att i eu författning hvarje sak

nämndes med sitt råtta , namn, bränvinsbolagen, hvilka ej vore bolag

annat än till namnet, men af detta namn kunde förledas att låta omsorgen

att uppnå det mål, lagstiftaren åsyftat, träda tillbaka för afseendet

å vinstens storlek, borde genom författningens uttryckliga bestämmelse

öfvergå till hvad de i sjelfva verket vore, ombud för de myndigheter

och korporationer, hvilka skulle erhålla vinsten af rörelsen.

Till följd häraf hade komiterade föreslagit, att, med undantag af vissa,

under hägn af äldre lagstiftning förvärfvade och särskilda tillfälliga utskänkningsrättigheter,

all bränvinsförsäljning så väl i städerna som å

landsbygden skulle blifva en uteslutande kommunal angelägenhet och

handhafvas under offentlig kontroll. Flere reservanter inom komitén

förklarade sig emellertid ej kunna gilla det sålunda föreslagna nya systemet.

Då kommunerna i allmänhet ej egde några kapital, och skatt

svårligen kunde påläggas dess medlemmar för möjligheten att idka

bränvinshandel, antogo reservanterne, att nästan alla landskommuner och

möjligen till och med en och annan mindre stadskommun, så vida den ej

lyckades till förläggare erhålla något i stort spekulerande sprithandelsbolag,

skulle helt och hållet afstå från rätten till bränvinshandel, och detta så

mycket hellre, som kommunen det oaktadt enligt komiterades förslag

egde uppbära sin andel af de inom länet i sin helhet uppkomna vinstmedlen.

Den föreslagna lagen skulle sålunda hafva till följd en ännu

starkare koncentrering af bränvinshandeln än hittills och äfven härigenom

framkalla en ny lockelse till olaglig handel. Till följd häraf före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 3

drogo reservanterne bibehållandet af nu gällande lag, som åtminstone

ej gjorde de mest i ögonen fallande onaturligheterna obligatoriska och

ej tvingade kommunerna att, för så vidt de ville ega en ordnad och

laglig bränvinshandel, uppträda som stora handelsbolag. Dock hyste

reservanterne den mening, att hvarje försäljningslag, som framkallade

ett onaturligt minuthandelspris, vare sig detta skedde genom särskilda

försäljningsrättigheter eller handelns monopolisering, måste framkalla

stora och väsentliga svårigheter, hvarföre ock reservanterne för sin del

ansågo bränvinslagstiftningen böra hvila på den grundsats, att all beskattning

af bränvin blefve förlagd till sjelfva tillverkningen utan någon

möjlighet för kommuner eller korporationer att på bränvinshandeln

skörda särskild vinst eller inkomst. En nödvändig följd häraf blefve

ock bränvinshandelns frigörande, i den mån sådant vore förenligt med

nödig omtanke för ordningens vidmakthållande. I öfverensstämmelse

med dessa grundsatser utarbetade reservanterne ett lagförslag, som bifogades

komitéförslaget.

Kongl. Maj:ts nu föreliggande lagförslag har ej godkänt något af

de sätt, hvarpå komiterade och reservanterne sökt lösa bränvinslagstiftningsfrågan,

utan är i stället bygdt på enahanda grund som den hittills

gällande lagstiftningen. Till stöd derför anför Herr Statsministern:

»Den senare tidens märkliga och framgångsrika nykterhetsrörelser

inom vårt land och de ringa sympatier, hvilka de af den senaste bränvinslagstiftningskomitén,

likasom af reservanterne inom samma komité väckta

förslagen om bränvinshandelns ordnande efter andra grunder mött från

de flesta håll, ådagalägga å ena sidan, att den sedliga uppgift lagstiftaren

i detta fall måste för sig uppställa icke kan lösas endast på lagstiftningens

väg, utan fordrar ett lefvande intresse och en frivillig medverkan

från folkets sida för nykterhetens sak, och å andra sidan, att

de grunder, på hvilka den nuvarande lagstiftningen hvilar, af vårt folk

omfattas med större förtroende och visat sig, rätt tillämpade, främja

det sedliga syftet i större utsträckning, än att ett öfvergifvande af dessa

grunder skulle vara i någon mån tillrådligt. Redan i mitt yttrande till

statsrådsprotokollet den 10 Januari 1883 vid afgifvande af förslag till

den samma dag beslutade statsregleringen och till hvilket yttrande jag

jemväl nu tillåter mig hänvisa, har jag ock, jemte afstyrkande af de

väckta förslagen om sammanslagning af tillverknings- och försäljningsskatterna

å bränvin och om indragning till statsverket af försäljningsafgifterna,

uttalat den mening, att hänsynen till sedlighetens kraf efter

min åsigt påkallar, att icke någon väsentlig rubbning göres i de nu

gällande grunderna för ordnandet af bränvinshandeln. Då jag icke heller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

sedermera funnit anledning frångå denna uppfattning, har jag vid afgifvande

af det förslag till ny förordning om försäljning af bränvin och

dermed likstälda drycker, jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla,

lagt till grund derför den nu gällande författningen i detta ämne och

endast gjort till min uppgift att söka deri afhjelpa de brister och oegentligheter,

hvilka erfarenheten gifvit vid handen, likasom att i lagen få

inlagda sådana nya bestämmelser, som kunna vara egnade att kraftigare

främja dess sedliga syfte».

Utskottet kan ej annat än instämma i hvad Herr Statsministern sålunda

anfört. Att, såsom 1878 års komiterade föreslagit, göra bränvinsförsäljningen

till en rent kommunal angelägenhet och tvinga vederbörande

kommuner, som önska bränvinsförsäljning inom sitt område, att

utan vidare kasta sig in i affärslifvet och åtaga sig att hålla de medel

till banda, som för rörelsen erfordras, finner Utskottet vara mindre välbetänkt.

Reservanternes förslag att med iakttagande af vissa ordningsföreskrifter

frigöra bränvinshandeln är ej heller tilltalande. Med kännedom

om, huru ofta och huru lätt ordningsföreskrifter, de må nu synas

vara huru noggranna och fullständiga som helst, fresta till öfverträdelser

och vid tillämpningen kringgås eller eluderas, huru ordningsmakten

synnerligast i mera aflägsna och glest bebyggda orter ofta står maktlös

mot slika lagöfverträdelser, har man rätt att antaga, att den föreslagna

reglementeringen af den fria bränvinshandeln inom kort åtminstone å eu

eller annan ort blefve en död bokstaf, och att bränvinshandeln å nyo

komme i det skede, som lagstiftningen allt sedan år 1855 med så mycken

framgång i sedlighetens intresse bekämpat. Då härtill kommer, att

nu gällande lagstiftning hos folket vunnit allt mera insteg och förtroende,

anser Utskottet dennas hufvudgrunder ej böra rubbas för experimenterande

med nya och opröfvade lagstiftningsprinciper.

I afseende å förslaget i öfrigt har Utskottet funnit sig böra föi’eslå,

förutom mindre redaktionsförändringar, som ej torde påkalla särskild

motivering, några ändringar i sak, för hvilka Utskottet nu går att redogöra,

dervid följande förslagets paragrafföljd.

§ 1.

För vinnande af mera öfverensstämmelse med författningens rubrik,

har Utskottet ansett de i denna paragraf förekommande orden »Handel

med» böra utbytas mot orden »Försäljning af».

I det nu föreliggande lagförslaget är den s. k. mindre partihandeln

med bränvin utesluten. Såsom skäl härtill anför Herr Statsministern:

s. 5 Kontrollera mot PDF

B evillnin g s-Utskottets Betänkande N:o 7. 5

»Då med lagstiftningen angående försäljning af bränvin åsyftas dels att

med en accisafgift träffa förbrukningen af denna vara, dels att genom

stränga ordningsföreskrifter motverka missbruket af rusdrycker, följer

häraf, att denna lagstiftning har till egentligt föremål endast sådan

handel, hvarigenom bränvinet öfvergår i konsumentens hand, hvaremot

den handel, som förmedlar bränvinets öfvergång från producenten till

bränvinshandlanden eller från den ene handlanden till den andre,

enligt sakens natur måste falla utom området för ifrågavarande lagstiftning.

I denna måste således göras en åtskilnad mellan den handel,

som afser att omedelbart betjena förbrukningen, och den, som kan

rubriceras som en-gros-handel, en åtskilnad, som tydligen endast kan

ega rum på det sätt, att en viss försäljningsqvantitet bestämmes som

den gräns, under hvilken försäljningen skall vara underkastad de lagstadgade

afgifterna och ordningsföreskrifterna. Vid hvilket belopp denna

gräns bör sättas, är en helt och hållet praktisk fråga. Nu gällande lagstiftning

har satt gränsen vid ett belopp af 15 kannor, så att all försäljning

af bränvin till belopp icke understigande nämnde qvantitet är

fri ej mindre från afgift än äfven från de för bränvinsförsäljning stadgade

strängare ordningsföreskrifterna, ehuru till förekommande af missbruk

handeln med bränvin till belopp understigande 100 kannor gjorts

beroende af vissa kontrollföreskrifter. Det synes otvifvelaktigt, att den

sålunda bestämda gränsen blifvit satt vid ett allt för lågt belopp. I de

fall, då vid bränvinshandel mindre parti än 100 kannor afyttras, förefaller

det nemligen mycket antagligt, att dermed mera afses konsumentens

förseende på en gång med hans förbrukningsbehof för en längre

tid, än att transaktionen är af en-gros-handels natur. Att för öfrigt

förhållandena inom landet icke kunna anses påkalla den tnindre partihandelns

bibehållande framgår deraf att, medan under första året efter

förändringens genomförande 67 rättigheter till mindre partihandel meddelades

i städerna och 192 å landet, hade under försäljningsåret 1882

•—-1883 antalet dylika rättigheter nedgått till 4 i städerna och 46 å

landsbygden. Hvad som är hufvudskälet mot denna handels bibehållande

är emellertid, att den frihet, som i jemförelse med minuthandeln

medgifvits den dermed temligen närslägtad mindre partihandeln, lätteligen

föranleder till hvarjehanda missbruk, särskild! i form af salning,

såsom erfarenheten ty värr icke sällan gifvit vid handen.

Till de nu af mig påpekade omständigheter, eller obehöfligheten

för affärslifvet af de genom den mindre partihandeln medgifna lättnader

och den fara för missbruk, som innebäres i dessa lättnader, omständigheter,

Indika i och för sig synas mig tillräckliga att motivera tillämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

ning jemväl å den mindre partihandeln af de nu för minuthandel gällande

stadgande!!, kommer ytterligare ett efter mitt förmenande ganska

afsevärdt skäl för vidtagande af denna förändring. Då med de å förbrukningen

af bränvin lagda afgifter åsyftas ej mindre att bereda för

vissa offentliga ändamål afsedda inkomster än äfven att genom varans

fördyrande motverka missbruket af densamma, ligger redan ur skatteteknisk

och sedlig synpunkt en synnerlig oegentlighet deruti, att afgiftens

utgörande kan af konsumenten helt och hållet undvikas genom uppköp

på en gång af bränvin till belopp af 15 kannor eller derutöfver.

Och erinrar man sig, att denna utväg för skattens undgående företrädesvis

står de förmögnare klasserna till buds, blifver ur social synpunkt

nyssnämnda oegentlighet ännu större. Den beskattning, som ålägges den

mindre bemedlade förbrukaren af en vara, bör icke rimligen lindras

och än mindre alldeles borttagas, när det är fråga om förbrukare, som

äro i tillfälle att förse sig med varan i större qvantitet. Lika med bränvinslagstiftningskomitén

hemställer jag derföre i underdånighet, att den

hittills s. k. mindre partihandeln må likställas med minuthandeln och

att, med upphäfvande af åtskilnaden mellan större och mindre partihandel,

gränsen för partihandel må sättas vid ett minimibelopp af 250

liter, eller det belopp, som efter metersystemet i rundt tal närmast motsvarar

100 kannor.»

Till upplysning om, huru antalet rättigheter till mindre partihandel

med bränvin under åren 1874—1882 minskats, får Utskottet åberopa

följande tabell, hemtad dels ur Bränvinskontrollbyråns senast utgifna

berättelse, dels, hvad senaste försäljningsåret i tabellen angår, ur Kongl.

Maj:ts förevarande proposition:

Försäljningsåren.

I städerna.

A landsbygden.

1874—1875

67

192

1875—187(1

49

152

1876—1877

16

in

1877—1878

4

no

1878—1879

7

78

1879—1880

4

84

1880—1881

3

54

1881—1882

5

70.

1882—1883

4

46.

Utskottet instämmer till fullo i ofvanberörda, af Herr Statsministern

anförda skäl och har till desamma intet att tillägga.

För att redan i förordningens början fullständigt angifva dess omfattning,

har Utskottet ansett de i det Kongl. förslagets § 35 omhand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 7

lade bestämmelser, sådana Utskottet funnit dem böra formuleras, böra

i § 1 intagas och i sistnämnda paragraf bilda ett särskildt moment.

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft:

dels ett af Herr Lindahl i motionen N:o 61 inom Första Kammaren

framstäldt yrkande, att nyssberörda § 35 måtte erhålla den förändrade

lydelse, som påkallades af en utaf motionären i förslagets § 33 påyrkad

förändring, hvarom här nedan vid sistberörda paragraf förmäles;

dels ock den hithörande del af Herr S. Wieselgrens motion N:o 156

inom Andra Kammaren, deri denne erinrat, att, i händelse vintillverkare

uppdrefve alkoholhalten i sina »stärka viner» ända derhän, att dessa

med allt skäl kunde kallas »färgadt bränvin», lagstiftaren ock till dem

borde utsträcka bränvinslagstiftningens bestämmelser, samt på grund

häraf hemstält, att i § 35 måtte tilläggas en bestämmelse, hvarigenom

drycker, hvilka innehölle mera än — förslagsvis ■—- 23 0j0 alkohol, jemväl

inordnades under hvad förordningsförslaget, med undantag af föreskriften

i 33 §, stadgade om handel med bränvin.

På sätt af det följande framgår har Utskottet funnit sig böra åtminstone

delvis tillstyrka hvad Herr Lindahl i afseende å 33 § föreslagit.

Den formulering, Utskottet med anledning af dels dennes, dels Herr

Nils Jönssons nedan omförmälda motion ansett sig böra gifva åt sistnämnda

paragraf, betingar viss omredigering af nu förevarande moment.

En föreskrift i det af Herr Wieselgren angifna syfte har äfven synts

Utskottet vara af behofvet väl påkallad, dervid Utskottet emellertid ansett

öfverensstämmelse böra beredas med nu gällande tulltaxa, enligt

hvilken vin af högre alkoholhalt än 25 procent skall tullbehandlas såsom

likör och draga en tull, som med iakttagande af nödig reduktion

motsvarar den för bränvin stadgade. Utskottet har derför gifvit ifrågavarande

stadgande den lydelse, som i bilagda förslag under § 1 mom. 2

finnes angifven.

§ 2.

Denna paragrafs 2:dra mom. lyder:

»Hvad i öfrigt i denna förordning bestämmes om handel med bränvin

vare ej tillämpligt å partihandel, utan galle endast minuthandel och

utskänkning.»

Sålunda hafva orden »bränvinshandel», »bränvinsförsäljning», »handel

med bränvin» och »försäljning af bränvin» i förordningens följande paragrafer

kommit att erhålla en speciel betydelse, afvikande från den,

hvilken orden hafva i det allmänna språkbruket samt i förordningens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

rubrik och första paragraf. Det är väl sant, att korthet i uttryckssättet

derigenom vunnits, men, då detta onekligen skett på bekostnad af lagens

tydlighet, och det med skäl kan befaras, att åtminstone den stora allmänheten

derigenom lätt kan komma att vilseledas, har Utskottet ansett

de i gällande lag förekommande orden »minuthandel med eller utskänkning

af bränvin» böra i stället för ofvanberörda generella uttryck i följande

paragrafer användas, till följd hvaraf Utskottet funnit ofvanberörda

mom. böra utgå.

I öfverensstämmelse härmed har Utskottet i förordningens följande

paragrafer vidtagit erforderliga redaktionsförändringar.

§ 3.

Enär Utskottet ansett § 26 mom. 7 böra utgå, har denna paragraf

måst i öfverensstämmelse dermed omredigeras.

§ 8.

Då erfarenheten visat, att klagomål öfver de åtgärder, som Magistraten

enligt denna paragraf är skyldig vidtaga, ej hunnit blifva slutligen

afgjorda innan Juli månads utgång, då enligt nästa paragraf

auktion å rättigheterna skall hållas, har Utskottet ansett den föreslagna

tiden »inom första hälften af April» böra ändras till »innan Januari

månads utgång».

I sammanhang härmed har Utskottet, för vinnande af större tydlighet,

i mom. 2 tillagt orden »inom samma tid».

§ 13.

Vid 1882 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af Herr Hans

Andersson i Bringåsen motion, deri motionären, under framhållande af

dels önskvärdheten att, så vidt möjligt vore, befria soldaten och beväringsynglingen

från de frestelser, som lättheten att inom läger erhålla

bränvin medförde, samt dels obilligheten deraf att kommuner, inom

hvilkas gränser en lägerplats funnes, ej i likhet med andra kommuner

egde rätt att sjelfva bestämma, huruvida bränvinsutskänkning inom

deras område finge ega rum, hemstälde, att Riksdagen måtte för sin del

besluta och genom underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

utfärda författning om förbud för utskänkning af spirituösa drycker vid

läger under vapenöfningstiden eller der trupp eljest vore för flere dagar

sammandragen, men att tillstånd till utskänkning måtte af Konungens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Befallningshafvande beviljas, derest två tredjedelar af manskapet samt

kommunalnämnden i den församling lägerplatsen vore belägen dertill

lemnade sitt bifall.

Denna motion afstyrktes af Bevillnings-Utskottet, hvars hemställan

bifölls af Första Kammaren, hvaremot den Andra godkände motionen,

hvilken emellertid i följd af Första Kammarens beslut förfallit.

Vid 1883 års riksdag väcktes enahanda motion på nytt af samma

motionär, med hvilken då 19 af Andra Kammarens ledamöter sig förenat.

Med anledning häraf hemstälde Bevillnings-Utskottet, att § 23 af

gällande bränvinsförsäljningslag måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse

af annan anledning kan för någon del af året tillfälligtvis

vara af omständigheterna påkallad, dock ej vid läger, eller der trupp

eljest, är för flere dagar sammandragen, må för kortare tid än år rättighet

till bränvinsutskänkning meddelas af Konungens Befallningshafvande,

när vederbörande derom gjort anmälan o. s. v.»

Hvad Utskottet sålunda hemstält bifölls af Andra Kammaren men

afslogs af den Första, i följd hvaraf frågan förfallit.

Vid 1884 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af Herr J.

E. Wikstén, med hvilken flere af Kammarens ledamöter instämde, motion

om enahanda förändring i bränvinsförsäljningslagens 23 §, som Utskottet

år 1883 föreslagit.

Under åberopande af de skäl, Utskottet vid 1883 års riksdag anfört,

hemstälde Utskottet ånyo, att ifrågavarande paragraf måtte erhålla ofvan

angifna lydelse. Detta förslag vann nu Riksdagens bifall, hvilket anmäldes

i underdånig skrifvelse den 10 Maj samma år.

Riksdagens beslut blef emellertid icke af Kongl. Maj:t sanktioneradt

och har, såsom af § 13 synes, ej heller i nu föreliggande lagförslag

blifvit följdt. Såsom anledning härtill yttrar Herr Statsministern efter

omnämnande af ofvanberörda skrifvelse följande:

»Såsom jag förut nämnt, hafva öfver denna Riksdagens skrifvelse

underdåniga utlåtanden afgifvits af Öfverståthållareembetet och Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom af generalbefälhafvarne

i militärdistrikten, militärbefälhafvaren på Gotland

och kavalleriinspektören. Af dessa myndigheter hafva öfverståthållareembetet

och 11 bland Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen,

en af generalbefälhafvarne, militärbefälhafvaren på Gotland och kavalleriinspektören

tillstyrkt den af Riksdagen beslutade förändringen, hvaremot

densamma afstyrkts af 13 länsstyrelser samt af 4 generalbefälhafvare. De

skål, som dervid blifvit anförda mot godkännande af Riksdagens beslut,

Bill. till Bilcsd. Prof. 1885. 5 Samt. 1 Afd. 7 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

io Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o f.

äro hufvudsakligen, att, derest utskänkning vid lägerplatser förbjudes, det

med säkerhet kan antagas, att bränvin ändock på smygvägar skall inkomma

i lägret, hvarigenom man i stället för en laglig och lätt öfvervakad

utskänkning finge en oloflig och okontrollerad bränvinsförsäljning;

att å ort, der annan laglig handel med bränvin finnes i närheten af lägerplatsen,

såsom förhållandet är flerestädes, förbudet mot utskänkning

derstädes varder gagnlöst; att bränvin skulle till lägerplatserna medföras

af besökande och svårigheterna blifva större än nu att i omgifningen

af lägerplatsen upprätthålla ordning; att till följd af den tilltagande

nykterhetsrörelsen antalet fylleriförseelser inom lägren på senare

tider betydligt aftagit, hvarföre det ifrågasatta förbudet kunde anses

mindre nödigt; samt att, beträffande det skäl för förbudet, som hemtats

derifrån, att vederbörande kommun i detta fall saknade rätt att förbjuda

all bränvinsutskänkning inom sitt område, vidare betydelse icke syntes

kunna tillmätas detsamma, då Riksdagen icke samtidigt ifrågasatt upphäfvande

af alla de tillfälliga rättigheter, som oinförmälas i § 23 af

gällande försäljningslag. Några bland de länsstyrelser, som afstyrkt absolut

förbud mot utskänkning vid läger, hafva likväl ansett utskänkningen,

i likhet med hvad redan på flere ställen eger rum, böra begränsas

så, att den endast får ske till militärpersonalen vid lägret, hvarjemte

äfven förbud mot utskänkning å sön- och helgdagar blifvit ifrågasatt.

Såsom jag redan antydt, har jag trott det vara lämpligast, att den

af senaste Riksdag beslutade förändring i syfte att afskaffa all bränvinsutskänkning

vid lägerplatser icke lösrycktes ur sitt sammanhang med

öfriga delar af försäljningslagen; och då från åtskilliga myndigheter erinringar

gjorts mot förändringen, hvilka synas mig icke böra lemnas

utan allt afseende, samt om hela denna lagstiftning gäller, att alltför

långt gående restriktiva åtgärder kunna befaras vid tillämpningen framkalla

resultat, som äro alldeles motsatta hvad man åsyftat, har jag ansett,

att vid frågans förnyade behandling hos Riksdagen det borde Riksdagens

pröfning underställas, huru vida icke skäl kunde förefinnas att

åtminstone såsom ett försök tills vidare icke sträcka den åsyftade förändringen

längre än att, med bibehållen rätt för länsstyrelse att medgifva

utskänkning vid lägerplats, utskänkningsrörelsen i sådana fall underkastas

de väsentliga inskränkningar, hvilka återfinnas i § 26 mom. 7 af

det författningsförslag, som nu underställes Eders Kongl. Maj:ts pröfning.»

Såsom af Herr Statsministerns ofvanberörda anförande inhemtas,

hafva de myndigheter, hvilkas yttranden blifvit infordrade, varit af olika

meningar rörande lämpligheten af ifrågavarande vid 1884 års riksdag

beslutade lagförändring. Vid sådant förhållande och då Herr Stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

ministerns anförande gifver Utskottet anledning att antaga, det Kongl.

Maj:t genom den nu föreslagna lydelsen af § 13 mom. 1 endast velat

lemna Riksdagen tillfälle att taga frågan under ny ompröfning och afgöra,

huru vida ej möjligen de i § 26 mom. 7 föreslagna ordningsföreskrifter

vore tillräckliga att skydda soldaten mot krogens frestelser, flår

Utskottet afgifva det yttrande, att Utskottet ej funnit skäl vara anförda,

som kunnat rubba dess två gånger förut uttalade och af 1884 års riksdag

godkända mening, hvarföre ock Utskottet ansett förevarande paragraf

höra erhålla den förändrade lydelse, som här nedan finnes intagen.

§ 18.

För att omöjliggöra den tolkning, att bolag ej skulle vara skyldigt

att afstå de afgift-er, som erlades för enligt § 15 mom. 3 öfverlåtna

rättigheter, har Utskottet ansett § 18 mom. 2 böra i denna del förtydligas.

Efter hvad Utskottet har sig bekant, hafva några bränvinsbolags

räkenskaper lemnat åtskilligt öfrigt att önska i fråga om fullständighet

och tydlighet. För att åstadkomma en förbättring i detta hänseende

och tillika göra det möjligt att erhålla statistiska uppgifter rörande bolagens

verksamhet, har Utskottet ansett i denna paragrafs 2:dra moment

böra inflyta en föreskrift derom, att bolagens räkenskaper skola föras

enligt de föreskrifter och formulär, som af Kongl. Finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå utfärdas.

På det att revisionen måtte i tid afslutas, har Utskottet föreslagit,

att revisionsberättelsen skall aflemnas före Februari månads utgång.

Ö O

§ 22.

Herr P. Waldenström erinrar i en inom Andra Kammaren väckt

motion, N:o 48, att den inkomst, som kommunerna hade af bränvinshandeln,

utan tvifvel utgjorde ett af de svåraste hindren för ett tillfredsställande

ordnande af denna handel. Då motionären ansåge det

vara lagstiftningens pligt att ordna bränvinshandeln så, att all bränvinsförsäljningsafgift

indroges till staten, men en sådan förändring ej kunde

ske på en gång utan att allt för mycket rubba många kommuners ekonomiska

ställning, föreslår motionären, att Riksdagen måtte i underdånighet

hemställa, att Kongl. Maj:t täckes låta undersöka, i hvad mån successiv

indragning af all bränvinsförsäljningsafgift till statsverket må

kunna ske, samt låta utarbeta, för att en kommande Riksdag föreläggas,

det förslag till lag, hvartill en sådan undersökning kan föranleda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Enär Kong!. Maj:t genom aflåtande! af nu förevarande proposition

tagit under ompröfning det ämne, hvarom Herr Waldenströms motion

handlar, och vid sådant förhållande någon vidare utredning i det af

motionären angifna syfte för närvarande ej torde kunna af Kongl. Maj:t

begäras, har Utskottet ansett berörda yrkande icke böra till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 70, erinrar Herr

Sven Nilsson, att enligt Sveriges officiella statistik rörande bränvins försäljning

och tillverkning för året 1881—1882 utgjorde försäljningsafgifterna

för minuthandel med och utskänkning af bränvin 2,405,298 kronor

56 öre och vinstmedlen af bolag i städerna 3,306,179 kronor 14 öre

eller tillsammans 5,711,477 kronor 70 öre, hvilka författningsenligt fördelats

sålunda att

samtliga städer bekommit tillsammans

landstingen ...................................................

hushållningssällskapen ...............................

provisioner ....................................................

och samtlige landsbygdens kommuner

4,038,414 kronor 12 öre

664,229 » 43 »

830,721 » 14 »

7,094 » 61 »

171,018 » 40 »

Då sålunda vissa kommuner i så hög grad gynnades på andras bekostnad

och det derjemte lätt kunde befaras, att kommunernas intresse

för befrämjande af nykterhet och sedlighet koinme i ganska betänklig

strid med begäret att vinna ökade inkomster, hyste motionären den

mening, att bränvinsmedlen borde rättvisare fördelas och jemväl borde

till någon större del återbördas till staten, hvilken dertill hade obestridlig

rättighet.

Till följd häraf hemställer motionären, att § 24 i nu gällande förordning

om försäljning af bränvin måtte ändras sålunda:

»De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel

med och utskänkning af bränvin, så väl i stad som på landet, inbetalas

i landtränterierna, hvilka öfverlemna dessa medel till Riksgäldskontoret

för att användas till betalning på rikets skuld.

Utaf den nettovinst, som o bolag i stad enligt § 18 skall afstå, behålle

staden tre tiondedelar. Återstoden inbetalas till ränterierna. De

till ränterierna influtna medlen öfverlemnas till Statskontoret, som fördelar

desamma så, att rikets samtliga landsting och och de städer, som

ej i landsting deltaga, deraf erhålla tre tiondedelar samt hushållningssällskapen

och Stockholms stad två tiondedelar. Återstoden fem tiondedelar

tillfaller samtliga städer och kommuner på landet. De landstingen

samt städer, som ej i landsting deltaga, hushållningssällskapen och Stock
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 13

holms stad samt kommunerna i stad och på landet tillkommande andelar

fördelas af Statskontoret dem emellan efter folkmängden. Hvad

stad eller socken på landet tillfaller användes till kommunala behof

inom staden eller socknen.

Har enligt § 23 rättighet--—-------sitt hufvudsäte.»

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 94, anmärker Herr

Jakob Erikson, att kommunernas inkomst af bränvinshandeln vore för

dem en stark, i de flesta fall allt för stark frestelse till att bibehålla

försäljningen af rusgifvande drycker inom deras områden. För att i

nykterhetens intresse förekomma en dylik frestelse vore det enligt motionärens

åsigt ur principiel synpunkt rigtigast, att alla afgifter och

vinster af bränvinsförsäljningen inginge till statskassan och användes

till fyllande af rikets gemensamma behof. Då motionären emellertid

hyste betänkligheter att framkomma med ett dylikt förslag och dessutom

ej ville beröfva landsting och hushållningssällskap de andelar af

ifrågavarande medel, som dem nu tillkomme, hemställer motionären, för

att i nykterhetens intresse erhålla en lämpligare fördelning af bränvinsmedlen,

att förenämnde § 24 måtte erhålla följande lydelse:

»De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel

med och utskänkning af bränvin vare sig i stad eller å landet, insättas

i landtränterierna för att derefter till Statskontoret insändas att användas

för statens behof.

Den nettovinst, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, insändes

likaledes till landtränterierna, för att sedan öfverlemnas, den ena hälften

till Riksgäldskontoret för att användas till afbetalning å rikets gäld och

den andra hälften till Statskontoret, som har att af samma medel utbetala

två tredjedelar till landsting och de städer, som ej deltaga i landsting,

och en tredjedel till Stockholms kommun och hushållningssällskapen.

Fördelningen mellan landstingen och de städer, som ej i landsting deltaga

samt hushållningssällskapen och Stockholms kommun sker i förhållande

till folkmängden.

När enligt § 23 —--------har sitt hufvudsäte.»

Sistnämnda begge motioner öfverenstämma deruti, att enligt begge

samtliga bränvinsförsäljningsafgifter skola tillfalla staten.

Kongl. Maj:t har deremot varit af annan mening, då han i § 22

föreslagit, att bränvinsförsäljningsafgifter och vinstmedel ej skola till

någon del indragas till statskassan utan framgent såsom hittills få utgå

för kommunala ändamål. Till stöd härför åberopar Herr Statsministern

hufvudsakligen sitt till statsrådsprotokollet för den 10 Januari 1883 af
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

gifna yttrande, som under inkomstberäkningen finnes bifogadt statsverkspropositionen

till samma års Riksdag.

Deruti anför Herr Statsministern bland annat följande:

»Det är eu temligen allmänt erkänd sats, att bränvin likasom

andra spirituösa drycker särdeles väl lämpar sig såsom skatteobjekt

och att statskassan af en dylik skatt kan upphemta betydande inkomstbelopp.

Denna sats har ock i vår skattelagstiftning gjort sig gällande

i ganska stor utsträckning. Ingen annan konsumtionsartikel inbringar

staten på långt när så afsevärda skattebidrag som bränvin och de dermed

likstälda spirituösa dryckerna. Men just denna bränvinets stora

betydelse såsom skatteobjekt måste i min tanke göra det till en omsorg

för lagstiftaren att tillse, att vid ordnandet af denna del af skattelagstiftningen

de grundsatser följas, hvilka man i allmänhet anser böra

vara bestämmande för en varas beskattning. Den grundsats, man dervid

iakttager, är då först och främst, att skatten likformigt må drabba varan

utan afseende på den person, hvilken förbrukar densamma. En sådan

likformighet eger rum, när skatten ikläder sig formen af tillverkningsskatt

å all inom landet tillverkad vara af visst slag eller af tullafgift å

den utifrån införda varan. Men likformigheten eller den lika beskattningen

förefinnes icke, om staten belägger viss försäljning af en vara inom

landet med skatt, men lemnar en på annat sätt skeende försäljning af

samma vara obeskattad, och denna olikhet i beskattningen måste framträda

såsom en ännu större oegentlighet, när det är den försäljning,

hvars afnämare företrädesvis utgöra de mindre bemedlade samhällsmedlemmarne,

på hvilken man lägger den särskilda högre beskattningen.

Anser sig staten kunna för sina behof upptaga en viss skatt på bränvinet,

när detta utminuteras eller utskänkes, så förstår jag icke, hvarför

staten icke skulle anse den person böra lemna ett lika stort bidrag till

statskassan, hvilken har tillfälle att förskaffa sig sitt behof af bränvin i

större partier, än att han behöfver anlita utminuterings- eller utskänkningsstället.

Det är en ofta upprepad sanning, att de för statskassan

mest inkomstbringande konsumtionsskatterna i följd af sin natur jemförelsevis

tungt drabba de mindre bemedlade, och när detta gäller skatter,

som dock likformigt drabba skatteobjektet, måste deri ligga en

bestämd maning för staten att icke låta denna oegentlighet blifva än

större genom att uttaga högre skatt af varan, i samma mån den konsumerande

nödgas inköpa den i smärre qvantiteter. Med hvad jag nu

tillåtit mig yttra har jag naturligtvis icke på minsta sätt velat förringa

bränvinets egenskap af ett synnerligen lämpligt skatteobjekt, utan jag

har endast velat framhålla, att, då staten redan anlitar detta skatteobjekt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 15

och man är betänkt på att gorå det i än större omfattning, det är angeläget,

att man icke för statens behof skonsammare beskattar varan,

när den i handeln förekommer i sådana qvantiteter, som endast den

jemförelsevis mera bemedlade förmår inköpa. Staten har således efter

min tanke ur sin synpunkt och för de ändamål, hvilka staten genom

skatters uttagande har att tillgodose, ingen anledning att behandla denna

konsumtionsartikel annorlunda än andra dylika, som anses lämpliga

att beskatta, det vill säga, staten bör låta hvarje konsument till staten

betala skatt efter enahanda grund. Häraf följer, att jag anser den för

statens räkning skeende beskattningen af bränvin böra ega rum i samma

form som hittills och att, när staten anses böra af denna beskattning''

upphemta större inkomst, detta bör ske genom eu höjning af tillverkningsskatten.

Mot min nu yttrade åsigt kommer naturligtvis den invändning

att göras, att staten vid denna lagstiftning icke endast eller ens företrädesvis

får vidhålla skattesynpunkten, utan måste fästa ett synnerligt

afseende vid det sedliga intresse, som med bränvinslagstiftningen är

förknippadt. Denna invändning eger sitt fulla berättigande, men träffar

icke den åsigt, jag förfäktat. Det sedliga intresset gör sig gällande,

då staten belägger denna vara med en skatt, hvars storlek låter rättfärdiga

sig endast ur synpunkten af det angelägna i att för det sedliga

intressets skull fördyra varan, men det sedliga intresset kan aldrig

kräfva, att den mera bemedlade bränvinskonsumenten för sin förbrukning

lemnar lägre bidrag till statskassan än den mindre bemedlade, fastän

de kanske förbruka den i samma qvantitet. Vidare fordrar det sedliga

intresset, att staten deraf låter leda sig vid lagstiftningen rörande ordnandet

af försäljningen utaf spritdrycker. Det är icke min afsigt att

i dag inför Eders Kongl. Maj:t anmäla frågan om ny försäljningslag,

men jag tillåter mig dock att redan nu i detta sammanhang tillkännagifva

min mening derom, att hänsynen till sedlighetens kraf synes mig

påkalla, att icke någon väsentlig rubbning göres i de nu gällande

grunderna för ordnandet af bränvinshandeln och att vid detta ordnande

kommunernas medverkan är af en väsentlig betydelse. De former,

som hos oss tillämpas för denna handels ordnande, påkalla emellertid,

att viss handel eller den, som afser varans försäljning i smärre qvantiteter,

belägges med en särskild afgift. En annan form är att låta handeln

bedrifvas för kommunens räkning, såsom på visst sätt förhållandet kan

anses vara i städer, der bränvinshandeln är upplåten åt bolag. Med

sistnämnda form äro några afgifter för försäljningen icke oundgängligen

behöfliga, och den senaste bränvinslagstiftningskomitén, som i sitt den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 B stillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

20 december 1878 afgifna betänkande förordat en dermed liknande

anordning af bränvinshandeln, har heller icke ifrågasatt någon särskild

försäljningsafgift, men då uppstår i stället en vinst å handeln. För

att nu närmare belysa, huru vida staten eger någon anledning att för

sig taga i anspråk någon del af denna vinst, vill jag tänka mig det

fall, att bränvinshandel existerade i alla rikets kommuner och öfverallt

bedrefves för kommunens räkning. För att staten då för sina behof

skulle kunna upphemta en viss andel af kommunernas vinst fordrades,

att staten skulle underkasta sig besväret att i hvarje kommun kontrollera

rörelsens bedrifvande såsom affär och låta granska räkenskaperna

för att utröna vinstens belopp. Man frågar sig då, hvarföre staten

skulle underkasta sig ett så besvärligt förfarande för att upphemta

en inkomst, som staten i stället kunde utan allt besvär vinna genom

att höja tillverkningsskatten; och svaret måste blifva, att under de förhållanden,

som jag nyss förutsatte om eu öfver hela landet jemt fördelad

bränvinshandel, staten ingalunda skulle befatta sig med intressentskapet

i kommunernas bränvinshandel, utan föredraga att genom tillverkningsskatten

tillgodose sitt behof af skattebidrag. Om jag derföre

vågar antaga för visst, att staten i nyssnämnda fall ock lemnade handelsvinsten

odelad åt kommunerna, så läge i detta förfarande endast

ett erkännande, att staten, efter att hafva uttagit för sitt behof det

belopp, hvarmed staten ansåge varan böra beskattas, funne billigt, att

kommunerna erhölle i den vinst, handeln lemnade, en ersättning för sin

direkta medverkan vid handelns ordnande och ett skadestånd för de

uppoffringar, kommunen icke undgår att vidkännas såsom följder af

denna varas missbrukande. Den statens ställning till bränvinshandeln

inom kommunerna, hvilken jag sålunda förestält mig såsom den naturliga,

förändras emellertid efter min tanke alldeles icke derföre att denna

handel eger rum endast inom en del af landets kommuner, eller derföre

att den icke alltid kan bedrifvas för kommunernas egen räkning. Nämnda

omständigheter kunna nemligen, så vidt jag kan inse, icke för staten

medföra något ökadt skattebehof eller någon anledning att icke lika

väl som i det först förutsatta fallet beskatta endast varans tillverkning,

och lika litet kunna derigenom för kommunerna undanrödjas de för

dem känbara förhållanden, hvartill bränvinets missbruk gifver upphof,

i fråga om ökad fattigvård och dylikt. Det synes mig emellertid

otvifvelaktigt, att det just är den omständigheten, att bränvinshandel

förekommer endast inom en del kommuner och att den inkomst, särskildt

städerna hemta af denna handel, vuxit till ganska ansenliga belopp,

som utgjort anledning dertill, att man betraktar afgifterna å bränvins
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

handeln liksom en staten undandragen skatt, hvilken man bör åt densamma

återvinna helt och hållet eller åtminstone delvis. De förhållanden,

som gifvit upphof åt detta betraktelsesätt, erkänner jag vara väl

värda uppmärksamhet, och de påkalla efter mitt förmenande väsentligen

ändrade grunder för försäljningsafgifternas fördelning, men deraf följer

icke, att dessa afgifter böra upphöra att utgå för kommunala ändamål.

Sedan jag sålunda sökt visa, att statens behof af inkomster, såvidt

dessa böra hemtas från spritdryckers beskattning, kan fyllas genom

tillverkningsskatt och bär på den vägen fyllas, för att staten skall likformigt

beskatta alla konsumenter af dessa varor, öfvergår jag till det

andra hufvudsakliga skälet för bibehållande åt försäljningsafgifterna af

deras kommunala natur. Under det man, för att på ett tillfredsställande

sätt kunna ordna en stats skatteförhållanden, är temligen allmänt

öfverens om behöfligheten och gagnet af ett skattesystem, som omfattar

ett flertal af skatter och medgifver att på olika vägar taga landets

skatteförmåga i anspråk, äro i vår kommunala lagstiftning de flesta

kommuner hänvisade att för sina behof företrädesvis anlita endast en

skatteform, och denna hvilande på den direkta inkomstskatten, eller

just den form, som i trots af alla de teoretiska skäl, hvilka kunna antagas

till stöd för dess företräde framför andra skatter, dock faktiskt

icke är egnad att i längden tjena till grund för uttaxering af skattebelopp,

som för de skattskyldige innefatta en mera känbar uppoffring.

Detta har för mig utgjort en afgörande betänklighet mot att till statsverket

indraga eu nu för kommunala ändamål utgående indirekt skatt,

då detta, såsom jag ofvan sökt visa, icke är för statens eget behof nödigt.

Då dertill kommer, att försäljningsafgifternas indragning till statsverket,

såsom skattekomitén yrkat, sedan denna reform blifvit fullständigt

genomförd, synes mig kunna medföra den våda, att den i sedligt

syfte efter min tanke vigtiga medverkan från kommunernas sida vid

bränvinshandelns ordnande äfventyras, och då det af reservanterna inom

skat-tekomiten framlagda förslaget om fördelning mellan statens och

kommunala, behof af så väl försäljningsafgifterna som bränvinsbolagens

vinstmedel innefattar en onödig omgång för uttagande af den skatt å

varan, som bör tillkomma staten, och derjemte skulle tvinga staten till

ett intressentskap på visst sätt i alla bränvinsbolag — något som ur

åtskilliga synpunkter förefaller mig vara med statens ställning föga förenligt

kan jag, såsom jag förut nämnt, icke biträda de inom skattekomitén

framstälda förslagen att af bränvinshandeln bereda staten ökade

inkomster. Deremot inser jag fullkomligt väl, att en höjning af tillverkningsskatten

kommer att minska den vinst, minuthandeln med och

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

utskänkningen af spritdrycker nu lemnar, och detta beroende derpå,

att vid dylik försäljning priset i allmänhet åtminstone i städer, der

handeln är öfverlåten åt bolag, redan är så högt i förhållande till varans

partipris, att någon ytterligare stegring deraf näppeligen låter sig verkställas,

med utsigt att för handeln bibehålla samma omsättning som för

närvarande.»

Utskottet instämmer till fullo i hvad Herr Statsministern sålunda

anfört, och kan vid sådant förhållande ej tillstyrka, att någon del af

bränvinsförsäljningsafgifter eller vinstmedel till statskassan indrages. Då

härtill kommer, att ett bifall till Herrar Sven Nilssons och Jakob Erikssons

motioner skulle, såsom af nedan intagna, af Kongl. Finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå benäget upprättade tabeller inhemtas,

allt för våldsamt beröfva städerna en stor del af de bränvinsmedel,

de nu ega att uppbära och i förlitande på hvilka de ikläd t sig

allehanda förpligtelser, finner sig Utskottet icke kunna förorda bifall till

nämnde motionärers yrkanden.

Herr Adolf Hedin erinrar i eu inom Andra Kammaren väckt motion,

N:o 155, att samtliga rikets städer helt visst gerna skulle afstå en del

af sina bränvinsinkomster, derest det ifragasattes, att denna del skulle

användas för något stort statsändamål, kräfvande betydliga utgifter,, hvilka

eljest måste genom ny beskattning bestridas. Ett sådant ändamål vore

den olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för arbetare och med dem jemförlig

a personer, hvartill Kongl. Maj:t, på Riksdagens anhållan, uppdragit åt

en komité att utarbeta förslag. Om för sådant ändamål bildades en

fond, hvaraf årliga afkastning^! betäckte så väl förvaltningskostnaden som

statens direkta bidrag till premierna, skulle företaget vara tryggadt mot

inflytelsen af mer eller mindre tillfälliga budget-vanskligheter.

På grund häraf hemställer motionären:

att af samtliga de afgifter, som, i städer och landtkommuner, inflyta

för rättigheterna till handel med bränvin, äfvensom af den nettovinst

på rörelsen, som skall afstås af bolag, åt hvilket bränvinshandeln i stad

eller köping öfverlåtits, tva tiondedelar ma till staten inga, att af Stats

kontoret förvaltas och fruktbargöras under namn af Arbetar ef orsak''! inysfoYldtiYl

j

och att fördelningen al återstoden af inkomsterna af bränvinshandeln

må förblifva vid hvad nu är stadgadt.

Utskottet kan ej annat än behjerta den goda afsigt, som uppenbarligen

ligger ligger till grund för Herr Hedins ifrågavarande motion, men

enär förutnämnda komité ännu ej framkommit med något förslag till

lösning af omförmälda försäkringsfråga och, i händelse något dylikt för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 19

slag i en framtid kommer att blifva föremål för Riksdagens pröfning,

Riksdagen ej lärer underlåta att anvisa de medel, som för förslagets

realiserande erfordras, torde nämnda motion icke böra till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet öfvergår härefter till Kongl. Maj:ts i § 22 framstälda delningsförslag.

Enligt detta har den andel af bränvinsmedlen, som städerna

skola afstå, i allmänhet blifvit ökad med en tiondedel. Till stöd för

denna reduktion anför Herr Statsministern, att bränvinshandeln under

senare tider faktiskt blifvit mer och mer koncentrerad i städerna, och

vid sådant förhållande inkomsten af bränvinshandeln icke härflöte endast

af den förbrukning, som inom städerna egde rum.

Utskottet anser den föreslagna xeduktionen väl vara af behofvet

påkallad, då det ej lärer kunna anses i någon mån rättvist, att, såsom

den vid Kongl. propositionen fogade tablån utvisar, rikets stadskommuner

af bränvinsmedlen uppbära 3,373,563 kronor, men ej mera än 185,896

kronor gå till fördelning mellan rikets samtlige landsbygdskommuner.

Det, är väl sant, att bränvinsförsäljningen i städerna enligt regeln är

förbunden med ökade kostnader för polis och fattigvård, men då uppenbarligen

ej heller landsbygdskommunerna undgå att vidkännas bränvinets

menliga följder, finner Utskottet nyssnämnda till städernas förmån ofta

anförda skäl ingalunda vara hållbart.

Genom den af Kongl. Maj:t föreslagna fördelning komme hufvudsakligen

landstingen att gynnas. Då desse förut af bränvinsmedlen uppburit

633,208 kronor 91 öre, skulle deras ifrågavarande inkomster nu

komma att höjas ända till 1,370,695 kronor. Till stöd härför anför Herr

Statsministern, att bränvinsmedlen derigenom antagligen komme att användas

bättre än om de skulle, utportionerade i små belopp, tillfalla

hvarje särskild landtkommun. Utskottet är icke fullt öfvertygadt, att

denna åsigt skulle visa sig i allo rigtig. Den tillökning i inkomst, som

genom den af Kongl. Maj:t föreslagna fördelning komme att tillfalla landstingen,

blefve så betydande, att, på sätt inhemtas af den här nedan intagna

öfversigt af landstingens utdebiteringar samt deras nuvarande och

föreslagna inkomster af bränvinsmedlen, utdebiteringen af landstingsskatt

i allmänhet kunde väsentligen minskas och inom åtskilliga län inskränkas

till eu obetydlighet. Någon afsevärd svårighet att anskaffa nu erforderliga

medel har för öfrigt icke visat sig ega rum för landstingen; och

landstingsskatten har i allmänhet icke varit någon särdeles tryckande

tunga. Vid sådant förhållande lär det icke kunna anses af behofvet påkalladt

att i förevarande afseende i så hög grad, som Kongl. Maj:t föreslagit,

tillgodose landstingen, utan torde grundad anledning föreligga till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

antagande, att det skalle vara af större gagn att åt de smärre landskommunerna

bereda ökade tillgångar. Utskottet, som i allmänhet velat

undvika mera genomgripande förändringar i de bestående förhållandena,

har derföre funnit Kongl. Maj:ts förslag i denna del ej vara tilltalande.

En fördelning mellan vederbörande landsbygdskommuner skulle dertill

medföra den förmån, att mången kommun derigenom erhölle ett

väl behöfligt bidrag till fyllande af de ständigt växande kommunala

behofven, hvilka bland annat genom höjandet af existensminimum och

vissa personliga afgifters borttagande börjat blifva för landsbygdens befolkning

allt mera tryckande.

En annan anmärkning Utskottet har att mot den af Kongl. Maj:t

föreslagna fördelningen framställa är den, att hushållningssällskapens

andel i bränvinsmedlen blifvit väl mycket reducerad. Då dessa förut

uppburit 797,823 kronor, skulle andelen nu minskas till 645,044 kronor.

Det är visserligen sant, att landstinget såsom länets representation

måste anses berättigadt förfoga öfver de medel, som kunna ställas till

länets förfogande, framför hushållningssällskapet, som ju kompletterar

sig sjelft och hvars medelförvaltning är så godt som okontrollerad; men

då det å andra sidan ej visat sig, att hushållningssällskapen mindre väl

användt de medel, öfver hvilka de hittills haft att förfoga, och de dertill,

i förlitande å sina af bränvinshandeln härflytande inkomster, iklädt sig

åtskilliga förpligtelser, har Utskottet funnit det vara mindre välbetänkt

att nu vidtaga den af Kongl. Maj:t föreslagna reduktion af hushållningssällskapens

inkomster.

Den fördelning af bränvinsmedlen, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen,

förefaller Utskottet derföre ej hafva företräde framför den af

Utskottet vid sistlidne riksdag föreslagna, mot hvilken ofvan gjorda anmärkningar

ej kunna framställas och hvilken Utskottet får förorda.

I öfverensstämmelse dermed har Utskottet ansett bränvinsmedlen böra

fördelas sålunda, att för Stockholms stad tre fjerdedelar tillfalla staden, och

återstoden insättes i Statskontoret, för annan stad eller köping hälften tillfaller

staden eller köpingen och af återstoden den ena hälften insättes

i vederbörande landtränteri och den andra hälften i Statskontoret samt

för landskommunerna hela beloppet insättes i vederbörande landtränteri.

De till Statskontoret influtna medlen skulle derefter fördelas mellan

Stockholms stad och länen efter folkmängden. Summan af den för länet

behållna och, den efter folkmängden tilldelade andelen borde derefter

fördelas sålunda, att fyra tiondedelar tillfölle landsting och stad, som ej

i landsting deltoge, tre tiondedelar hushållningssällskap och tre tiondedelar

länets samtlige landtkommuner.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Af bifogade tabell inhemtas, huru denna fördelning utfaller, tillämpad

på samma siffror, som legat till grund för Kongl. Maj:ts förslag.

På af Kongl. Maj:t anförda skål hemställer oek Utskottet, att stad,

der minuthandel med eller utskänkning af bränvin eller beggedera icke

är till bolag öfverlåten, skall afstå ytterligare en tiondedel af der inflytande

afgifter och vinstmedel.

1 sammanhang med § 22 mom. 3 har Utskottet till behandling förehaft

den del af Herr Wieselgrens ofvanberörda motion, deri Herr Wieselgren

hemstält, att ifrågavarande medel skola användas till bestridande

af utgifter för fattigvård, sjukvård, upprätthållande af allmänna ordningen

eller företrädesvis för de arbetande klasserna nyttiga ändamål.

Då vederbörande kommuners utgifter till de af motionären uppgiga

ändamål i allmänhet vida öfverstiga dem tillkommande andelar i

bränvinsmedlen, och vid sådant förhållande en föreskrift i det af motionären

angifna syfte i de flesta fall ej komme att hafva annan betydelse

än vidtagande af vissa bokföringsåtgärder, kan Utskottet icke tillstyrka

bifall till motionärens ifrågavarande yrkande.

§ 26.

I § 26 mom. 1 har Utskottet föreslagit en redaktionsförändring,

hvaraf tydligare framgår, att minuthandel med bränvin å sön- och helgdagar

är förbjuden.

I anledning af väckta motioner beslöt sistlidna års Riksdag, att

§ 28 i nu gällande bränvinsförsäljningslag skulle erhålla följande förändrade

lydelse:

»Under sön- och helgdagar vare i allmänhet all utskänkning af

bränvin förbjuden; egande dock vederbörande myndighet, då särskilda

omständigheter föranleda, medgifva utskänkning någon viss tid på dagen;

dock skall utskänkningsställe under gudstjenst alltid vara tillstängdt.

Under sön- och helgdagar må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.»

Detta beslut anmäldes i underdånig skrifvelse af den 10 Maj 1884,

deruti Riksdagen såsom skäl för den beslutade lagförändringen anförde,

dels att den nu medgifna rätten att låta bränvinsutskänkningen i städerna

fortgå under sön- och helgdagar endast med undantag för gudstjensttiderna

föranledde, att en stor del af den manliga befolkningen på krogarne

förslösade så väl sin arbetsförtjenst som den tid, hvilken borde

användas till hvila för samlandet af nya arbetskrafter, dels och att inom

ett ej ringa antal af rikets städer en stark opinion uttalats för inskrän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

kande af ifrågavarande utskänkning och på åtskilliga ställen jemväl

verkat, att en sådan inskränkning med stöd af gällande lag redan blifvit

genomförd.

I förevarande lagförslags 26 § har Kongl. Maj:t i afseende å inskränkningar

i tiden för bränvinsförsäljningen gått väsentligen längre

än 1884 års Riksdag. Såsom skäl härför yttrar Herr Statsministern, efter

omnämnande af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse, följande:

»I sina öfver Riksdagens skrifvelse afgifna, utlåtanden hafva Öfverståthållareembetet

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Vestmanlands samt Vesternorrlands län afstyrkt

en sådan ändring i nu gällande stadgande!!, som Riksdagen beslutat,

hvaremot samtliga öfriga länsstyrelser förordat ändringen, några dock

med erinringar i formel syftning med afseende å lagbudets redaktion.

Då jag redan uttalat mig för att denna vigtiga fråga ej må lösryckas

från sitt sammanhang med öfriga delar af försäljningslagen, anser jag

mig ock böra till öfvervägande vid sakens förnyade behandling framställa

några synpunkter, hvilka ej efter mitt förmenande hittills blifvit

fullt beaktade. Först och främst lära samma skäl, hvilka Riksdagen

anfört för förbud mot utskänkning under sön- och helgdagar, med lika

styrka kunna göras gällande till stöd för att detta förbud må afse jemväl

aftonen före sådana dagar, då frestelsen att på utskänkningsstället förslösa

eu dryg del af den nyss erhållna veckoaflöningen, enligt hvad

erfarenheten visat, ofta nog verkar ett starkt missbruk af rusdrycker.

1 de städer, hvarinom man, såsom Riksdagen åberopat, med begagnande

af den nu gällande lagen lyckats åstadkomma eu inskränkning i försäljningstiderna,

har man derföre ock i allmänhet fått utskänkningen

förbjuden redan aftonen före sön- och helgdagar. Då jag föreställer

mig, att behofvet af eu sådan förbudets utsträckning är minst sagdt

lika stort som af förbudet under sön- och helgdagar, torde ett förslag

att låta förbudet inträda åtminstone från klockan 7 aftonen före nyssnämnde

dagar vara förtjent af närmare öfvervägande; och det af mig

uppgjorda författningsförslag upptager derföre i § 26 en bestämmelse i

sådan syftning.

Men det är en annan sida af senaste Riksdags beslut, som hos mig

framkallat än större betänkligheter, och det är medgifvandet för vederbörlig

myndighet att tillåta undantag från det lagstadgade förbudet,

då särskilda omständigheter föranleda. Afsåge man med uttrycket särskilda

omständigheter sådana förhållanden, som för ett eller annat tillfälle

kunde påkalla ett undantag från det allmänna förbudet, kunde

deremot vara mindre att invända, men så har uttrycket i allmänhet ej

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 23

fattats i de afgifna utlåtandena, utan man har deri uppenbarligen inlagt

den betydelsen, att en del utskänkningsställen skulle kunna åtminstone

inom vissa gränser frikallas från förbudet. Först och främst kan den

pröfningsrätt, som i detta fall blefve lagd i embetsmyndighetens hand

och som inom olika delar af riket kunde komma att utöfvas på helt

olika sätt, i och för sig synas oegentlig. Den kan nemligen utöfvas så,

att hvad lagen velat göra till undantag blir regel, hvarigenom det med

lagbestämmelsen åsyftade gagnet naturligtvis kommer att förfelas. Men

äfven med villigt erkännande, att myndigheterna sannolikt skulle endast

såsom undantagsfall tillåta utskänkning å sön- och helgdagar, hyser jag

den uppfattning, att tillämpningen dock sannolikt skulle gestalta sig så,

att det i allmänhet blott blefve en viss kategori af utskänkningsställen,

som frikallades från det allmänna förbudet. Man skulle väl upprätthålla

förbudet med afseende på de i dagligt tal så kallade krogarne,

men man skulle finna omständigheterna påkalla undantag för åtminstone

vissa af de utskänkningsställen, hvilka företrädesvis besökas af de mera

bemedlade. Det är denna sannolika följd af en lagbestämmelse sådan

som den af Riksdagen beslutade, hvilken jag skulle anse ganska beklaglig.

Det är sant, att, när man för att förekomma rusdryckers missbruk

vidtager en så genomgripande åtgärd som förbud mot deras tillhandahållande

under tider, då ett dylikt missbruk i större utsträckning är

att befara, lagstiftaren gör ett ganska väsentligt ingrepp i den enskildes

fria görande och låtande samt sträcker sitt förmynderskap ganska långt,

men om ett sådant tillvägagående är för det allmännas bästa nödigt,

såsom Riksdagens uppfattning måste antagas vara, att döma af dess

senaste beslut, och om således den enskilde samhällsmedlemmen nödgas

underkasta sig deraf härflytande inskränkningar, då-må för det allmännas

skull den ene samhällsmedlemmen lika väl som den andre bringa detta

offer, der det såsom sådant kännes och uppfattas. En tidsenlig lagstiftning

bör icke på detta område under likartade yttre förhållanden förmena

den ene tillgången till samma njutningsmedel, som den lemnar

den andre öppet att förskaffa sig, bör icke framkalla ett sakernas tillstånd,

som är mera egnadt att söndra sinnena än att förena dem i

sträfvandet för vinnandet af ett upphöjdt sedligt syfte. Det är af denna

anledning och för att frikalla embetsmyndigheterna från den i min tanke

ytterst förhatliga pröfningsrätt, som enligt Riksdagens beslut skulle

läggas i deras händer, som jag vågar förorda en annan bestämmelse i

detta fall, visserligen icke fullt så sträng som den af Riksdagen beslutade,

men gällande för alla utskänkningsställen. Med min förut angifna

uppfattning om vigten af att gå varsamt till väga vid sträfvandena för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

nykterhetens sak, så att man icke sträcker de restriktiva åtgärderna

längre än klokheten och en skälig hänsyn till ett måttligt begagnande

af dessa drycker kräfva, har jag nemligen trott det af Riksdagen uppstäda

syftet kunna i väsentlig mån befordras genom att låta förbudet

mot utskänkning, efter att hafva inträdt redan aftonen förut, gälla hela

sön- eller helgdagen med undantag endast för högst tre timmar vid

middagstiden, hvilka timmars närmare bestämmande efter lokala förhållanden

skulle ankomma på länsstyrelsen efter kommunalstyrelsens

hörande.»

I sammanhang med förevarande paragraf har Utskottet till behandling

förehaft den del af Iierr Wieselgrens ofvanberörda motion, deri

motionären erinrat, att den största olägenheten af »söndagssupningen»

läge i det s. k. »disksuperiet)) eller bränvinskundernas vana att vare sig

ensamme eller flockvis vid disken eller småborden störta i sig flere eller

färre supar utan att dervid förtära någon föda, samt, enär den i det

Kong], förslagets § 26 mom. 3 medgifna rätt till utskänkning under 3 timmar

å sön- och helgdagar antagligen koinme att medföra eu till dessa

timmar sammanträngd »disksupning», hemstält,

att under sön- och helgdagar all annan utskänkning af bränvin i

stad må vara förbjuden än den, som till spisande gäst vid måltid af

visst värde, efter kommunalstyrelsens hörande, kan varda af Konungens

Befallningshafvande medgifven.

Det förestående gifver vid handen, att Kongl. Maj:ts uppfattning af

här förevarande spörsmål så till vida fullt öfverensstämmer med den af

Riksdagen i dess förlidet år fattade, ofvan omförmälda beslut uttalade,

att Kongl. Maj:t lika med Riksdagen funnit det redan tillförene för landsbygden

gällande förbud mot bränvinsutskänkning å sön- eller helgdag

böra såsom regel, om än med viss inskränkning, utsträckas jemväl till

stad; och Utskottet, som vid sådant förhållande icke kan annat än tillstyrka

genomförandet i vår lagstiftning af denna grundsats i dess antydda

omfattning, har intet att tillägga till de skäl, hvilka derför blifvit

anförda dels af Riksdagen i dess ofvanberörda underdåniga skrifvelse

samt dels i Kongl. Maj:ts föreliggande proposition.

Hvad Kongl. Magt yttrat till stöd för tillämpningen af enahanda

grundsats jemväl å aftonen före sön- eller helgdag synes ock Utskottet

ega full giltighet, hvadan Utskottet i denna del tillstyrker bifall till den

Kong], propositionen.

I fråga åter om den inskränkning, som, på sätt redan är antydt,

borde vidfogas det ifrågavarande förbudet, kan Utskottet icke förorda

hvad Kongl. Maj:t härutinnan föreslagit. Oafsedt hvad Herr Wieselgren

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

i sin nyss omförrnälda framställning deremot andragit, befarar Utskottet,

att eu dylik bestämmelse, särskild! i större städer, skulle vid tillämpningen

medföra ganska stora olägenheter. Lokala förhållanden och

olika lefnadsvanor hos befolkningen å skilda trakter och inom olika

samhällsklasser böra härvid icke lemnas obeaktade. Bättre än att genom

lagbud införa en tidsbestämmelse, hvilken, möjligen lämplig för flere

eller färre af invånarne å en viss ort, kan för de öfrige ställa sig synnerligen

ogynsam, torde derför vara att, på sätt Riksdagen förlidet år

föreslagit, gifva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande befogenhet att, der

särskilda omständigheter föranleda behof af inskränkning eller utsträckning

i de lagbestämda tiderna för bränvinsförsäljnings utöfvande, derom

förordna, hvarigenom dylika medgifvanden bäst kunna lämpas efter

hvarje orts förhållanden. Dervid synes Utskottet Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i alla händelser böra före beslutets meddelande inhemta

magistratens eller kommunalnämndens yttrande, hvarjemte Utskottet

ansett inskränkning af försäljningstiden böra ifrågakomma endast uppå

framställning af kommunalstyrelsen, under det utsträckning deraf eller

tillfälliga undantag från förbudet må på enskildt initiativ kunna medgifvas.

De af Herr Statsministern emot en sådan bestämmelse uttalade

betänkligheter finner Utskottet icke vara af den vigt, att en anordning

i nyssnämnda syfte derför bör öfvergifvas. Utskottet anser desto mindre

behöfva befaras, att de embetsmyndigheter, i hvilkas hand befogenheten

att meddela undantag från ifrågavarande förbud komme att läggas,

skulle i den ena eller andra rigtningen missbruka denna, som, så vidt

Utskottet erfarit, intet missnöje försports i afseende å det sätt, hvarpå

samma myndigheter utöfvat den liknande makt, hvilken jemlikt gällande

bränvinsförsäljningslags 28 § dem tillkommer; och i afseende å Herr

Statsministerns yttrande om det för myndigheterna sjelfva förhatliga i

eu sådan pröfningsrätt vill Utskottet erinra, att de flesta bland länsstyrelserna

sjelfva icke funnit någon betänklighet vid en lagbestämmelse

i den af senaste Riksdagen godkända syftning. A andra sidan vinnes

genom en sådan bestämmelse — utan allt onaturligt tvång på det ena

eller andra hållet — likformighet mellan land och stad i lagstiftningen

på förevarande område; hvarjemte härigenom fortfarande möjlighet beredes

att i stad, der den allmänna meningen sådant önskar och förhållandena

det medgifva, få all bränvinsutskänkning under sön- och helgdag

instäld.

Att i afseende å denna befogenhet binda Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

medelst ett stadgande af det slag, som Herr Wieselgren på
Bih.

till Riksd. Prot. 1885. ö Sand. 1 Afd. 7 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillnings-Utskqttets Betänkande N:o 7.

yrkat, kan Utskottet icke finna lämpligt. Utskottet betviflar högeligen,

att flen af motionären uttalade princip, om den än, enligt hvad Utskottet

har sig väl bekant, varit tillämpad å egentliga krogar och dervid ej

visat sig olämplig, skulle med fördel kunna genomföras å utskänkningsställen

af alla slag. Derjemte håller Utskottet före, att omständigheter

kunna förekomma, hvilka påkalla medgifvandet af annan utskänkning å

sön- eller helgdag än till spisande gäst vid måltid; och Herr Wieselgrens

ifrågavarande förslag torde för öfrigt få anses fotadt på den förutsättning,

att Kongl. Maj:ts förslag om rätt till utskänkning under högst

tvenne timmar å sön- och helgdagar vunne Riksdagens bifall. Der i

visst fall en föreskrift i det af Herr Wieselgren angifna eller dermed

likartadt syfte må befinnas erforderlig, torde det böra öfverlemnas åt

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att derom träffa förfogande.

På grund af det anförda har Utskottet ansett ifrågavarande §:s 2, 3

och 4 moment böra erhålla den lydelse, som i bilagda författningsförslag

finnes angifven, i följd hvaraf det af Kongl. Maj:t föreslagna 6:te momentet,

såsom deri innefattadt, komme att utgå.

I öfverensstämmelse med Utskottets beslut rörande § 13 har Utskottet

ansett § 26 mom. 7 böra utgå.

§ 28.

Föreskriften i § 28 mom. 2, att bränvin å försäljningsställe ej må

utlemnas till minderårig, skulle göra det omöjligt för husbönder att genom

sina minderåriga tjenstehjon inköpa spirituösa äfven å minuthandelsställen.

Då detta i synnerhet å landet, der minderårige ofta pläga

sändas till närmaste stad för ärendens uträttande, utan tvifvel komme

att förorsaka hvarjehanda olägenheter, och egentliga grunden för ifrågavarande

förbud väl är den, att minderårige ej måtte utsättas för kroglifvets

frestelser, har Utskottet ansett förevarande mom. böra i öfverensstämmelse

med nu gällande lag erhålla den lydelse, som återfinnes

i bilagda förslag.

I sammanhang med § 28 har Utskottet till behandling förehaft den

del af Herr Wieselgrens ofvanberörda motion, deruti Herr Wieselgren

erinrat, att det öfver allt funnes till större eller mindre antal kände

drinkare eller på dryckenskap begifna personer, hvilka plägade år efter

år på fortsatt fylleri öda sin arbetsförtjenst, om de ännu egde någon

sådan, annars vanligen sammantiggda eller hustrun frånhända medel,

hör att förekomma detta vore det enligt vissa utländska lagar, specielt

i den för staten Newyork gällande lagstiftning, medgifvet man, hustru,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

barn och föräldrar att hos fångvårdsstyrelse anmäla den familjemedlem,

som visat sig vara begifven på dryckenskap, och vore styrelsen, der så

funnes vara fallet, förpligtad härom underrätta de bränvinsförsäljare,

som af den anmälande uppgifvits, med förbud för dem att vidare utskänka

något åt den anmälde personen.

I ungefärlig öfverensstämmelse härmed hemställer motionären,

att i § 28 tillägges en bestämmelse derom, att, der polismyndighet

meddelat förbud för bränvins utlemnande till viss person, som funnits

begifven å dryckenskap, skall sådant lända till efterrättelse för försäljare,

åt hvilken sagda beslut behörigen delgifvits.

Utskottet får anmärka, att en lag af den beskaffenhet motionären

föreslagit skulle i praktiken möta nära nog oöfvervinneliga svårigheter

och förorsaka så mycket obehag och trassel, att det göda, lagen kunde

medföra, mer än väl uppvägdes af dess olägenheter. Polismyndighets

förbud blefve dessutom, åtminstone i större samhällen, i de flesta fall

maktlösa, enär vederbörande försäljare, äfven om förbuden dem delgifvits,

ej kunde förutsättas känna alla de personer, hvilka för dylika förbud

blefve föremål, och det i allt fall ej kunde förhindras, att dylika personer

genom andras bemedling förskaffade sig rusdrycker.

På grund häraf kan Utskottet icke heller i denna del understödja

Herr Wieselgrens motion.

§ 33.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 158, erinrar Herr Nils

Jönsson, att stadgandet derom, att bränvin, som icke vore renadt från

finkelolja, ej finge vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas, visat

sig medföra den påföljd, att några få större fabriker för rening af bränvin

slagit under sig hela bränvinshandeln och bestämde prisen icke blott

för minutörer och utskänkningsbolag, som af dem nödgades köpa den

renade varan, utan äfven för alla tillverkare, hvilka måste sälja sin råvara

åt dessa fabriker till de pris dessa kunde vilja gifva. Ifrågavarande

lagstadgande hvilade uppenbarligen å den föreställning, att bränvin, som

innehölle finkelolja eller amylalkohol, vore mycket mera skadligt än bränvin,

som innehölle etylalkohol. Vore denna föreställning rigtig, kunde

lagbudets fortfarande bibehållande försvaras, men så vore ej förhållandet.

En känd svensk kemist hade lemnat en direkt och afgörande bevisning

derom, att amylalkohol och de andra ämnen, som bränvin förutom etylalkohol

innehölle, ingalunda vore i utspädt tillstånd farligare än denna

sistnämnda, utan att tvärt om en spritdrycks större eller mindre grad af

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Betalnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

giftighet berodde af dess större eller mindre halt af etylalkohol. Härmed

öfverensstämmande åsigter hade uttalats af flere andra utmärkta

vetenskapsmän. Vid sådant förhållande, och då det i allt fall vore omöjligt

att göra bränvin absolut fritt från finkelolja, borde föreskriften om bränvinets

renande från densamma med skäl utgå; och hemställer motionären

förty,

att § 33 uti nu ifrågavarande förordning må erhålla följande lydelse:

»Bränvin, som är försatt med något för bränvinet främmande, för helsan

skadligt ämne, eller hvars styrka ej uppgår till minst 46 procent, får

icke till salu hållas.»

På ungefär enahanda skäl och under åberopande tillika, att bestämmelsen

det bränvin ej finge i styrka understiga 46 procent vore synnerligen

olämplig och endast föranledde till ökning af superiet genom den

större retning en starkare vara medförde, hemställer Herr W. Lindahl

i en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 61, bland annat,

att § 33 uti nu ifrågavarande förordning må erhålla följande lydelse:

»Bränvin, som är försatt med något för bränvinet främmande, skadligt

ämne, eller hvars styrka icke uppgår till minst 42 procent, får ej

till salu hållas.»

I sin förut omförmälda motion anmärker Herr Wieselgren, att det

ur sedlig synpunkt vore orimligt och upprörande, att de rusdrycker,

hvilka just genom sin styrka utöfvade en för den enskilde så väl som

för hela samhället så olycksbringande verkan, ej finge göras svagare och

derigenom till sin förderfvande giftstyrka förmildras.

På grund häraf hemställer motionären,

att det salugilda bränvinets alkoholstyrka bestämmes till »minst

36 %» i stället för »minst 46 %».

Föreskriften att bränvin, som genom minuthandel eller utskänkning

försäljes, skall vara renadt från finkelolja har oförändrad qvarstått i lagstiftningen,

allt sedan Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855 angående

vilkoren för försäljning af bänvin utfärdades. Till stöd för ifrågavarande

lagbestämmelse anförde vederbörande Utskott vid 1853—1854 års

riksdag följande:

»En föreskrift, som icke i förra författningar finnes, men som Utskottet

ansett sig böra föreslå, är, att det bränvin, som försäljes, måste

vara renadt från finkelolja och icke försatt med något för helsan skadligt

ämne, ej heller understiga 5 graders styrka. Det lärer nemligen vara

både på vetenskapliga grunder utrönt och af erfarenheten besannadt,

att fyllerilasten i sin styggaste skepnad egentligen väckes och underhålles

genom vanan att förtära eu vara, som är orenad af den i det

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

vanliga, råa bränvinet befintliga finkeloljan, eller af andra ämnen, som

medfölja eller till och med stundom med flit tillsättas för att göra varan

skarp och retande. Denna till ny förtäring allt jemt manande skärpa,

som ofta icke är förenad med verkligen högre sprithalt, är mera än någonting

annat föranledande till drinkares oförbätterlighet; och Utskottet

tror, att ett stadgande i den syftning, som 33 § af författningsförslaget

visar, skulle, om det noga handhafves, utgöra ett icke ovigtigt steg till

fyllerilastens minskning.»

På vetenskapens dåvarande ståndpunkt och med hänsyn till beskaffenheten

af det bränvin, som vid denna tid till stor del genom den så

kallade husbehofsbränningen tillverkades, kunde förutnämnda lagbestämmelse

väl låta sig försvaras, men i samma mån som det tillverkade bränvinets

beskaffenhet sedan dess förbättrats genom andra apparater och

mera omsorgsfull beredning, i samma mån som vetenskapen utvecklat

sig, har ock den allmänna åsigten om lagbestämmelsens nödvändighet

och finkeloljans farlighet förändrats. Så yttrar Professoren Sten Stenberg

uti ett vid dåvarande bränvinskomiténs sammanträde den 22 Oktober

1878 afgifvet yttrande, att en serie af honom anstälda experiment

lemnat följande resultat:

»Do att på grund af de sammanstämmande resultaten af olika

vetenskapsmäns på olika sätt verkstälda försök det kan antagas som

afgjordt, att de såsom hufvudbeståndsdelar uti potatisfinkeloljan förekommande

alkoholerna, nemligen amyl-, butyl- och propylalkohol, i rent

tillstånd och vid akut förgiftning verka häftigare än den rena etylalkoholen

(vanlig alkohol), och att den relativa giftigheten hos dessa homologa

alkoholer tilltager med deras molekularvigt, gastäthet och kokpunkt

— från etylalkoholen upp till amylalkoholen — om ock graden af deras

olika giftighet ej kan anses vara så noggrant bestämd;

2:o att frågan om den relativa giftigheten eller skadligheten hos de

i handeln förekommande spritvaror, som af allmänheten förtäras, visserligen

behöfver ännu ytterligare utredas; men att de af mig verkstälda

försöken göra sannolikt, att de uti råbränvin af potatis samt uti s. k.

dubbelrenadt bränvin befintliga föroreningarne, i den myckenhet de deruti

finnas, ej hafva något märkbart inflytande på den akuta alkoholförgiftningens

eller rusets styrka och varaktighet; samt

3:o att det ännu måste anses outredd om, och i sådant fall huru

mycket, finkelhalten uti orent bränvin bidrager till framkallandet af kronisk

alkoholförgiftning.»

Efter många anstälda experiment yttrar Professoren N. P. Hamberg

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevilhnngs- Utskottets Betänkande N:o 7.

uti eu i tidskriften Hygiea för år 1883 införd uppsats bland annat följande

:

»Amylalkoholen öfverensstämmer till sina egenskaper med de flygtiga

oljorna. Den koncentrerade amylalkoholen utmärker sig framför de Omgå

alkoholerna genom sin egenskap att vid inandning åstadkomma retning

till hosta, dock utan att medföra någon svårare olägenhet. Ofvan anförda

försök ådagalägga äfven denna alkohols temligen oskyldiga egenskaper,

då den fortares i utspädt tillstånd. Man kan med fog påstå, att

det myckna talet om amylalkoholens giftighet till och med i bränvin,

som ej håller mer * än en eller annan tusendel deraf, är oberättigadt och

öfverdrifvet.

Om amylalkoholen verkligen vore giftig, skulle den dock genom eu

sådan utspädning kunna göras oskadlig, ty de häftigaste gift kunna i tillräckligt

utspädt tillstånd utan olägenhet fördragas, hvilket äfven af den

dagliga erfarenheten bevisas. Så till exempel förtäras allmänt såsom läskedryck

flere mineralvatten, som innehålla vägbara qvantitetcr arseniksyrlighet.

Blåsyrehaltig bittermandelolja är ett mycket giftigt ämne, som förefinnes

i ringa mängd i många anrättningar, Indika allmänt användas såsom

födoämnen, utan att åstadkomma någon menlig inverkan på helsan.

Senapsoljan är ett skarpt biåsdragande medel, som förefinnes i tillredd

senap, och som äfven allmänt begagnas såsom krydda.

Amylalkoholen är såsom beståndsdel vida mer allmän, än man hittills

antagit. Utom i bränvin förefinnes den i vin och, efter hvad jag

genom särskild undersökning funnit, äfven i öl.

Vid analys af 200 liter enligt den bäjerska metoden brygdt öl af

mycket god beskaffenhet har jag nemligen efter fyrfaldiga fraktionära

destillationer slutligen erhållit en liten mängd destillat med egenskaper,

som öfverensstämma med dem, som utmärka amylalkoholen.

För denna undersökning skall jag på annat ställe fullständigare redogöra.

Af hvad ofvan blifvit anfördt torde framgå, att amylalkohol i ringa

mängd icke medför några giftiga eller för helsan skadliga verkningar.

Råbränvinets mest berusande beståndsdel är sålunda aldehyden. På

grund af dess betydligt större flygtighet kan den genom destination

aflägsnas.

Då råbränvinet längre tid förvaras, syrsättes, som sagdt är, aldehyden

till ättiksyra, som tillsammans med finkeloljan bildar ett icke obehagligt,

pikant arom i stället för det i den färska varan befintliga oangenäma.

Gammalt sädesbränvin är äfven för en del personer ett begärligt njut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 7. 81

ningsmedel, som efter mitt förmenande icke är mera riskabelt att förtära

än andra finkeloljehaltiga bränvin, t, ex. whisky, genever, konjak. Finkeloljan

i dessa bränvin är ett slags krydda och kan jemföras med kumminoljan

i kumminbränvin eller pomeransoljan i pomeransbränvin.

Ofvan anförda fysiologiska försök gifva ytterligare stöd för den åsigten,

att etylalkoholen är det uti bränvin och maltdrycker egentligen rusgifvande

och vid missbruk för lielsan skadliga ämnet.»

Af det anförda lärer framgå, att ifrågavarande, ur gällande bränvinsförsäljningslag

i Kong! Maj:ts förslag upptagna bestämmelse om bränvinets

beskaffenhet icke bör, åtminstone i dess nuvarande form, upprätthållas;

och Utskottet finner densamma så mycket hellre böra undergå förändring,

som erfarenheten visat, att det ej låter sig göra att absolut rena bränvin

från finkelolja, i följd hvaraf en bestämmelse derom omöjligen kan strängt

efterlefvas. Att emellertid borttaga hvarje föreskrift om bränvinets rening

har dock synts Utskottet betänkligt, enär detta må hända kunde medföra,

att bränvin utan någon som helst beredning omedelbart efter bränningen

utsläpptes till förbrukning. Utskottet har derför icke ansett sig böra i

vidsträcktare mån tillstyrka hvad Herrar Lindahl och Nils Jönsson härutinnan

hemstält, än så, att i Utskottets förslag till redigering af förevarande

paragraf orden »från finkelolja» uteslutits.

Beträffande derefter frågan om det till salu hållna bränvinets styrka,

har Utskottet funnit den gamla bestämmelsen att styrkan ej får understiga

46 procent böra bibehållas, enär till förekommande af bedrägerier

vid försäljningen någon viss minimistyrka i lag bör vara föreskrifven, men

Utskottet deremot saknat hvarje ledning att på uttalanden af några sakkunnige

personer grunda ett förslag om procenttalets nedsättande till något

visst lägre belopp. Utskottet har alltså icke kunnat biträda hvad Herrar

Lindahl och Wieselgren i denna del yrkat.

Efter § 57 förekommer uti ifrågavarande lagförslag följande punkt:

»Rörande förbud mot införsel af bränvin till Lappmarken gäller hvad

derom särskild! är stadgadt».

I afseende härå yttrar Herr Statsministern:

»Under anförande, hurusom genom nådiga brefven den 29 November

1839 och den 15 December 1848 införsel och försäljning af bränvin och

andra spritdrycker i Lappmarken blifvit vid visst vite förbjudna, men att,

sedan i ett särskildt mål Kong! Maj:t i Högsta Domstolen genom utslag

den 9 November 1876 åt föreskrifterna i ämnet gifvit en sådan tolkning,

att införsel af bränvin i Lappmarken icke vore straffbar, derest icke för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

säljning af den införda varan tillkomme, och denna tydning af författningarne

sedermera blifvit af domstolarne tillämpad, kronobetjeningen derefter

ansett sig icke med framgång kunna väcka och utföra något åtal

emot bränvins eller andra rusdryckers införande i Lappmarken, har direktionen

för Svenska Missionssällskapet i underdånig skrifvelse af den 29

April 1880 hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder förklara, att

förberörda nådiga bref fortfarande ega gällande kraft och att följaktligen

den, som beträdes med införsel eller försäljning i Lappmarken af bränvin

eller öfriga rusdrycker, gör sig förfallen till det stadgade vitet jemte varans

konfiskation.

Sedan denna underdåniga skrifvelse afläts, har emellertid Högsta Domstolen

i ett annat mål, afdömdt å Högsta Domstolens båda afdelningar

samfäldt den 6 November 1884, under åberopande att införsel till Lappmarken

af bränvin vore genom nådiga brefvet den 29 November 1839 vid

vite förbjuden, dömt en person, som erkänt, att han år 1875 till Sorsele

socken i Lappmarken infört bränvin, hvilket jemte det kärl, hvari det

förvarats, tagits i beslag, att utgifva det stadgade vitet samt förklarat i

beslag; tågna bränvin och kärl förbrutna. Vid sådant förhållande, och då

man väl lärer få antaga, att den af Högsta Domstolen sålunda tillämpade

grundsats, hvilken blifvit i Domstolens minnesbok antecknad, hädanefter

kommer att lända till efterföljd vid domstolarne, torde den af direktionen

för Svenska Missionssällskapet i underdånighet gjorda framställning icke

böra föranleda till annan åtgärd, än att i bränvinsförsäljningslagen lemnas

uttrycklig hänvisning till det i särskilda författningar meddelade förbudet

mot inföi''sel af bränvin i Lappmarken».

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af

Herr P. A. Hellgrén inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 154, deri

motionären, under åberopande, att missbruket af rusgifvande drycker ingalunda

hämmades genom att stifta sådana lagar, som af befolkningen på

allt sätt komme att kringgås och som omöjligen kunde handhafyas eller

för sin orimlighet efterlefvas, hemstält,

att Riksdagen, derest den nu af Kongl. Maj:t föreslagna nya bränvinsförsäljningslagen

af Riksdagen antages, ville i underdånig skrifvelse till

Kong!. Maj:t hemställa, att nu gällande förbud för införsel af bränvin och

andra spritdrycker i Lappmarken måtte upphöra att vara gällande.

Utskottet har tagit kännedom om Svenska Missionssällskapets ofvanberörda

underdåniga skrifvelse jemte dertill hörande handlingar och dervid

inhemtat, att den i samma skrifvelse gjorda framställning blifvit tillstyrkt

af Konungens Befallningshafvande i Vesterbottens och Jemtlands län, hvaremot

Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län, sedan veder
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 33

börande kommunalmyndigheter blifvit hörde och uttalat sig i olika rigtningar,

för^ sin del tillstyrkt ifrågavarande införselsförbuds upphäfvande.

Den sålunda föreliggande utredning har Utskottet icke funnit lemna

den ledning för omdömet, huruvida bibehållandet af här afsedda bestämmelser

må anses önskligt eller icke, att Utskottet derå velat grunda ett

bestämdt uttalande i ämnet. Vid sådant förhållande, och då samma bestämmelser

tillkommit på administrativ väg samt sålunda kunna, om och

när Kongl. Maj:t pröfvar skäligt, på enahanda sätt upphäfvas, har Utskottet

icke. ansett sig böra tillstyrka bifall till Herr Hellgréns ifrågavarande

motion. Men å andra sidan har Utskottet, i betraktande af de betänkligheter

emot införselsförbudets bibehållande, som nu blifvit uttalade, icke

trött det vara lämpligt att nu åt detsamma bereda helgd af lag, stadgad

af Konung och Riksdag gemensamt.

Till följd häraf har Utskottet ansett den i det Kongl. förslaget efter

§ 57 intagna punkt angående ifrågavarande införselsförbud böra utgå.

Slutligen har Utskottet till behandling förehaft en af Herr G. F.

Cavallin inom Första Kammaren väckt motion, N:o 41, deruti motionären

erinrat, att vid betraktande af det gagn, bränvinslagstiftningen åstadkommit,

det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida icke hufvudsakligaste fördelen

i sedligt syfte kunnat vinnas endast genom husbehofsbränningens

borttagande, utan att göra försäljningen af spritvaror till ett på det stora

flertalet af nationen bård! tryckande monopol, och om icke den väsentligt

ökade nykterheten vore att tillskrifva det goda inflytandet af en stigande

folkskoleundervisning och deraf alstrad större hyfsning i allmänhet. Genom

nuvarande lagstiftning, '' hvars kraftigaste vapen vore det konstladt

boga priset på spritdryckerna, finge den måttlige förbrukaren umgälla det

jemförelsevis ringa antalet icke måttliges öfverdrifter. Vid sådant förhållande

borde det åligga den lagstiftande makten att ej allenast reglera det

pris, hvartill varan lägst finge vara åtkomlig, utan ock noga bestämma

den gräns, hvartill detta pris finge uppjagas, och icke, såsom nu vore fallet,

lemna alldeles fritt åt enskilde personer och bolag att olika på olika orter

inom riket, den ena tiden ej lika den andra, taxera allmänheten och

experimentera med tillämpningen af deras egna åsigter om det pris, som

bäst vore egnadt att tillgodose det »sedliga syftet».

På grund häraf hemställer motionären,

att Riksdagen må besluta det tillägg i gällande bränvinsförsäljningslag,

att vid all minuthandel med och utskänkning af bränvin, hvarför rättigheter

efter den 1 nästkommande Juli beviljas, allmänheten ingenstädes

inom riket må affordras högre betalning än 2 kronor 20 öre vid minut
Bih.

till Riksd. Prat. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

handel och 3 kronor vid utskänkning, allt beräknadt per kanna renadt

bränvin af normalstyrka.

Utom att ur principiel synpunkt det måste anses vara en numera

öfvervunnen ståndpunkt att söka å en vara fixera ett visst pris att gälla

oberoende af vanliga ekonomiska lagar, torde en lagförändring i det syfte

motionären föreslagit ej vara att förorda.

Utskottet håller före, att priset å råämnet ofta åstadkommer vida större

prisskilnad än hvad motionären antagit, och anser derför att ett pris, som

är af detta oberoende, ej kan bestämmas. Ej heller har motionären tagit

hänsyn till andra omständigheter, hvilka spela en än större roll, innan

varan blifver tillgänglig för förbrukning, såsom fraktkostnad in. in. Slutligen

skulle ock en åtgärd, hvarigenom bränvin gjordes i flertalet fall billigare

vid förbrukning än nu är händelsen, antagligen medföra ett resultat

motsatt det, som man eftersträfvar, och i sin mån snarare bidraga till

en ökning än minskning af bränvinskonsumtionen. Utskottet kan sålunda

icke tillstyrka bifall till förevarande motion.

Med

ställa,

anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hem
l:o
-

äfvensom

att Riksdagen, med förklarande att Kong! Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat oförändrad bifallas,

måtte för sin del antaga bifogade förslag till förordning

angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker;

2:o

att Herrar Lindahls, S. Wieselgrens, P. Waldenströms,

S. Nilssons, Jakob Erikssons, A. Hedins, Nils Jönssons,

P. A. Hellgréns och Cavallins ifrågavarande motioner

måtte genom Utskottets föregående hemställan anses

besvarade.

Stockholm den 5 Maj 1885.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

s. 35 Kontrollera mot PDF

13evillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

35

Reservationer:

vid § 1 mom 1:

af Herrar A. Andersson i Intagan, 0. Jonsson i Hof, A. Svensson i

Lösen, Lyth, J. Johansson i Noraskog, H. Johnsson i Broby och J. P.

Nilsson i Knaggla, hvilka icke kunnat godkänna förslaget om borttagandet

af den så kallade mindre partihandeln, enär detsamma skulle föranleda

ett ytterligare monopoliserande af all bränvinshandel i städerna,

och derför yrkat att samma moment måtte erhålla denna lydelse:

»Försäljning af bränvin delas i större partihandel,

mindre partihandel, minuthandel och utskänkning»;

samt, för den händelse en sådan lydelse af Ivamrarne antages, ansett

följande paragrafer böra återförvisas till Utskottet för att erhålla en

derefter lämpad redaktion, nemligen § 2, § 5 mom. 1 och 3, § 8, § 10

(tillägg), § 15 (tillägg), § 26 mom. 1, § 27, § 38 mom. 1, § 39 och § 42.

vid § 17:

af Herr O. Jonsson i Hof;

af Herr .7. E. Ericsson i Ahlberga:

»I nykterhetens intresse torde det vara af vigt att minimibeloppet

för rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin ej sättes

lägre än som för närvarande är stadgadt, men då så väl Kongl. Maj:ts

som Utskottets förslag åtminstone i någon mån understiger det nu gällande

minimibeloppet, så får jag härmed föreslå, att litertalet för hvarje

rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin i stad ej

må sättas under 4,000, och å landet ej under 2,000. § 17 må'' således

bibehållas vid den af Utskottet föreslagna lydelse endast med förändring

af siffrorna 3,000 till 4,000 och 1,500 till 2,000.»

vid § 22:

af Herrar Björnstjerna och Lönegren: mot Utskottets förslag till fördelning

af bränvinsmedlen, så vidt angår de städer, som ej deltaga i

landsting;

af Herr C. F. Wcern: »Emot Utskottets förslag till fördelning af de

afgifter, som inflyta för rättigheter till försäljning eller utskänkning af

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillning,?- Utskottets Betänkande N:o 7.

bränvin äfvensom af dermed förenad vinst, reserverar jag mig af det

skäl, att jag anser det icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande

samt icke fästa behörigt afseende på städernas behof.

Kongl. Maj:t har föreslagit att minska Stockholms stads inkomster

af bränvinsförsäljning, hvilka hittills fått i sin helhet af staden behållas,

med 2/i0 och öfriga städers med l/w af inflytande belopp. Denna

minskning utgör af städernas nuvarande inkomster af detta slag för

Stockholm 20 procent, för städer, som ej deltaga i landsting, 12 x/2 procent

och för städer, som deltaga i landsting, 16% procent. Men Utskottets

förslag innebär för de städer, som ej deltaga i landsting, en förlust

af omkring 1/3 af nuvarande inkomster eller ej långt från tre gånger

hvad Kongl. Maj:t ansett billigt.

Utskottet har för sin fördelning utgått från den grund, att städerna

i regel ej skulle få behålla mer än hälften af inflytande afgifter, men

för Stockholms stad har ett undantag skett icke på grund af stadens

behof eller något som helst billighetsskäl, utan på grund af naturen af

stadens administrativa styrelse, hvilken i många hänseenden gör den

likställig med ett län. Hvad denna likställighet i administrativt hänseende

här har att betyda är svårt att inse. Till följd deraf får emellertid

Stockholm ej blott behålla den fjerdedel, som enligt Utskottets förslag

från andra städer skall insättas i landtränteri, utan staden får också

efter sin folkmängd med länen dela den fjerdedel af deras inkomster,

som enligt Utskottets förslag skall i Statskontoret insättas, öfriga städer

blifva således tributskyldiga till Stockholm på grund af denna

stads rang, såsom styrd ej af en med öfrig del af ett län gemensam

länsstyrelse, utan af ett särskilt öfverståthållareembete. De städer,

som ej i landsting deltaga, få också efter sin folkmängd eu del af de

till Statskontoret influtna medlen, men väl att märka ej af hela beloppet,

utan af 4/10:delar deraf. Hvad de öfriga 6/i„:delarne angår, anses de

på något besynnerligt, för mig okändt sätt vara i olikhet med Stockholm

intresserade ej blott i hushållningssällskap, utan äfven i landtkommunerna.

De städer, som deltaga i landsting, få alldeles ej någon andel i de

belopp, som insättas i Statskontoret. De få till dem bidraga med en

fjerdedel af sina inkomster, men ingenting åter, och det kan således

tyckas blifva för dem likgiltigt hur dessa medel fördelas. Dock kan det

svårligen vara dem angenämt att veta, att bidrag af dessa medel skola

öka andra städers inkomster. Möjligen äro de mera intresserade i en

annan egendomlighet i Utskottets förslag. De till Statskontoret influtna

medlen skola nemligen efter Utskottets förslag delas mellan Stockholms

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevittnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

stad och länen efter folkmängden — städernas deruti inbegripen — och

af den hvarje län tilldelade andel skola tre tiondedelar tillfalla länets

samtliga landtkommuner, men ej någon stadskommun. Landtkommunerna

i de län, som inom sig hafva stora och folkrika städer, få således

en betydligt större inkomst än län, inom hvilka blott få städer

finnas ■—■ och detta utan något som helst förhållande till beloppet af de

bränvinsförsäljningsmedel, som till länets städer inflyta.

Jag anser af förenärnnda skäl Utskottets fördelning orättvis och obilligt

hård emot vissa städer, men jag delar Utskottets åsigt derom, att

det ej vore lämpligt att i så hög grad som Kongl. Maj:t föreslagit öka

landstingens inkomster, utan mera skäl att tillgodose landtkommunernas

behof och äfven i någon mån hushållningssällskapens.

Jag tror detta mål lämpligen kunna vinnas på det sätt att mom. 1

i § 22 af Kongl. Maj:ts förslag godkännes, men mom. 2 erhåller följande

lydelse:

De andelar af i näst föregående mom. omförmälda

medel, som tillfalla landsting och hushållningssällskap,

insättas i vederbörande landskontor. De andelar

åter, som ingå till Statskontoret, skola genom

dettas försorg fördelas på det sätt, att fem tiondedelar

efter folkmängden tillfalla landtkommunerna, två

tiondedelar efter landstingsområdena landstingen och

tre tiondedelar efter länens folkmängd hushållningssällskapen;»
af

Herrar A. Andersson i Intagan, O. Jonsson i Hof, Lyth, J. Johansson

i Noraskog, //. Johnsson i Broby, J. E. Ericsson i Ahlberga och

J. P. Nilsson i Käggla:

oO

»Kongl. Maj:t har föreslagit och Utskottet för sin del tillstyrkt, att

de hittills stadgade försäljningsafgifterna, utgörande 25 öre för kanna

bränvin vid minuthandel och 40 öre vid utskänkning, hädanefter skola

utgå med samma belopp och sättas till 15 öre per liter, såsom närmast

motsvarande den nu för utskänkning bestämda afgiften af 40 öre per

kanna. Hans Exellens Herr Statsministern och Chefen för Finansdepartementet

har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet härom erinrat, dels

»hurusom det läge en egentlighet deri, att beskattningen af samma vara

gjordes olika för olika konsumenter och dertill anordnades så, att den

mindre bemedlade förbrukaren drabbades af den högre skatten», och dels

»att det genom minuthandeln förmedlade bränvinsförtärandet i hemmen

är minst sagdt lika väl förtjent att motarbetas genom varans beskattande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

på samma sätt vid minuthandeln som vid utskänkningen». Ehuru vi

häremot i hufvudsak icke haft något att anmärka, hafva vi dock inom

Utskottet sökt framhålla, att samma ändamål, eller bränvinets fördyrande

genom högre beskattning, lika väl, ja till och med vida kraftigare, kunnat

vinnas derigenom, att försäljningsafgiften både för minuthandel och

för utskänkning satts till ungefärligen enahanda belopp, som nu utgår

för minuthandel, eller 10 öre per liter, närmast motsvarande 26 öre per

kanna, och att på samma gång tillverknings skatten höjts med 5 öre per

liter, från nu utgående 40 öre till 45 öre per liter. Sammanlagda beskattningen

å en liter bränvin skulle i båda fallen således utgöra 55 öre.

Detta vårt förslag lyckades ej tillvinna sig utskottsmajoritetens bifall.

Den nu föreslagna försäljningsafgiften, 15 öre per liter, innebär emellertid

en ganska betydlig skatteförhöjning, hvilken, derest Kongl. Maj:ts

och Utskottets förslag godkännes, helt och hållet tillfaller kommunerna,

då densamma, enligt vårt förmenande, i stället bör tillkomma staten. Att

denna skatteförhöjning icke heller är obetydlig skola vi med några siffror

söka ådagalägga. Under försäljningsåret 1881—1882, det sista, för hvilket

några statistiska uppgifter blifvit offentliggjorda, utgjorde försäljningsafgifternas

sammanräknade belopp inom städerna 2,097,686 kronor

35 öre och å landsbygden 307,612 kronor 21 öre, eller tillsammans

2,405,298 kronor 56 öre. Huru mycket deraf som utgått för minuthandel

eller för utskänkning har icke kunnat utrönas, då fullständiga uppgifter

deröfver saknas. Äfven om man ville antaga att hela beloppet utgjorts

af endast minuthandelsafgifter, 25 öre per kanna, så skulle detsamma

motsvara en förbrukning af 9,621,194 kannor, det vill säga omkring två

tredjedelar af den samma år beräknade konsumtionen, omkring 15 millioner

kannor, hvaraf således otvetydigt framgår, att en stor del af det inom

landet förbrukade bränvinet icke drabbas af den högre beskattning, som

med försäljningsafgiften är afsedd.

För att icke beskyllas räkna för högt tillåta vi oss antaga, att ofvanberörda

försäljningsafgifter utgått

för minuthandel med 4 millioner kannor å 25 öre Kr. 1,000,000: —

» utskänkning af 3 Va millioner kannor å 40 öre » 1,400,000: —

Kr. 2,400,000: —

Då visar det sig dels att nära hälften af det förbrukade bränvinet

undgår försäljningsskatten, och dels att den skatteförhöjning, som Kongl.

Maj:ts förslag skulle medföra, utgörande noga räknadt 14 öre per kanna

(nemligen från 25 öre per kanna till 15 öre per liter, hvilket senare belopp

egentligen motsvarar 39 öre per kanna), uppgår för 4 millioner

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

kannor minuteradt bränvin till 560,000 kronor, med hvilket belopp kommunernas

inkomster sålunda kommer att ökas.

Men, säger man, detta är ett felaktigt antagande, emedan vinstmedlen

i stället i sig upptaga samma belopp. Ja, detta kan vara möjligt,

men är icke säkert. Låtom oss för öfrigt tillse, huru det rätteligen

förhåller sig med dessa vinstmedel. Under nyssberörda försäljningsår

(1881—1882) utgjorde desamma 3,306,179 kronor 14 öre. Landets hela

konsumtion utgjorde samtidigt 14,771,452 kannor spritvaror (motsvarande

medelbeloppet för åren 1881—1882), hvaraf, enligt vår ofvan anförda

beräkning, minuthandels- och utskänkningsafgifter erlades för endast

7,500,000 kannor. Om återstående 7,271,452 kannor fördelas på vinstmedelsbeloppet,

visar en enkel division att detta bränvin drog en vinstskatt

af fyratiofem, säger 45 öre per kanna! Detta är sålunda det verkliga

resultatet af bolagens i mångas ögon förträffliga verksamhet. Dessa

bolag intjena föga mer än den försäljningsafgift, som genom låga anbud

undandrages den direkta beskattningen. Huruvida således en ökning af

denna beskattning skulle komma att minska vinsten, torde vara minst

sagdt problematiskt, i synnerhet om den mindre partihandeln skulle

blifva afskaffad.

Enligt det af oss framstälda, här ofvan omförmälda förslaget, att bestämma

försäljningsafgiften till 10 öre pr liter och höja tillverkningsskatten

med 5 öre pr liter, skulle staten med säkerhet hafva erhållit eu ökad inkomst

af 14 millioner kannor tillverkadt bränvin ä 13 öre pr kanna (= 5 öre

pr liter) med 1,820,000 kronor, hvaremot kommunernas inkomster skulle

hafva minskats med försäljningsafgiften för 3 72 millioner kannor genom utskänkning

konsumeradt bränvin från 40 öre till 26 öre pr kanna (= 10

öre pr liter), utgörande 490,000 kronor. Den verkliga skatteförhöjningen

skulle enligt detta förslag dock hafva uppgått till ej mindre än 1,330,000

kronor, och hvad mera är, bränvinet skulle derigenom hafva fördyrats

för alla konsumenter, äfven för den, som har råd att köpa i större

partier. Detta förslag blef, såsom redan är nämndt, af utskottsmajoriteten

förkastadt. Vi hafva då i stället rigtat våra bemödanden derhän,

att den skatteförhöjning å bränvinskonsumtionen, som genom antagande

af Kongl. Maj:ts förslag om försäljningsafgiftens bestämmande till 15 öre

pr liter, kommer att uppstå, och hvilken förhöjning, enligt hvad här

ofvan är visadt, torde uppgå till minst 560,000 kronor, måtte hufvudsakligen,

om icke uteslutande komma staten, men icke kommunerna till

godo. Ty om det är en sanning hvad eu af motionärerne i denna fråga,

Herr P. Waldenström, velat framhålla, att den inkomst, som kommunerna

hade af bränvinshandeln, utgjorde ett af de svåraste hindren för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

ett tillfredsställande ordnande af denna handel, så måste otvifvelaktigt

dessa hinder ännu mera ökas, om man genom försäljningsafgiftens höjande

skulle bereda kommunerna en ytterligare tillökning i dessa inkomster.

Denne motionär har ansett det vara lagstiftningens pligt att ordna bränvinshandeln

så, att all bränvinsförsäljningsafgift indroges till staten, och

hans uppfattning delas jemväl af Herrar Sven Nilsson och Jakob Eriksson

i de af dem framställa förlagen. Vi anse oss derjemte böra erinra

derom, att äfven skatteregleringskomitén, i sitt den 13 September 1882

afgifna betänkande, faun »tiden vara inne för denna skatts indragning

till staten», och i sådant afseende föreslog, att försäljningsafgifterna lämpligen

borde under loppet af tio år, med en tiondedel årligen, till statsverket

indragas. Att en dylik reform genom ett ytterligare stegrande

af dessa afgifter till kommunernas förmån skulle ännu mera försvåras

ligger för öppen dag, och det torde derför kunna anses som rent af det

minsta, som nu bör göras, att åtminstone förhindra ett dylikt steg, och

att så vidt möjligt är häfda statens rätt åtminstone till den ifrågasatta

förhöjningen.

Det är med anledning deraf och på grund jemväl af de af motionärerna

framstälda yrkanden, som vi ansett oss böra hemställa, att så

stor del af ifrågavarande försäljningsafgifter, som motsvaras af den föreslagna

förhöjningen från 10 till 15 öre per liter, måtte genom Statskontoret

hållas Riksgäldskontor till hända, för att användas till betalning

på rikets skuld. Vi skulle visserligen hellre hafva velat förorda dessa

medels användande till den af Herr Hedin föreslagna »Arbetareförsäkringsfonden»,

men i denna frågas outredda skick dela vi Utskottets mening,

att dermed tills vidare bör anstå. Vi föreställa oss derjemte att, på

sätt Utskottet äfven erinrat, i händelse något dylikt förslag i en framtid

kommer att blifva föremål för Riksdagens pröfning, Riksdagen ej lärer

underlåta att anvisa de medel, som för förslagets realiserande erfordras.

Måhända skall det då befinnas lämpligt att i främsta rummet dertill

anvisa just den del af försäljningsafgifterna, som vi för närvarande och

tills vidare i främsta rummet önska reservera till Riksgäldskontorets

behof. — I fråga åter om storleken af berörda andel, synes den lämpligast

böra bestämmas till en femtedel af samtliga afgifterna. Enligt

hvad förut blifvit yttradt utgjorde försäljningsafgifterna året 1881—1882

ett belopp af något öfver 2,400,000 kronor. Den föreslagna tillökningen

är af oss beräknad till minst 560,000 kronor, hvarigenom hela beloppet

skulle uppgå till omkring 3 millioner kronor. En femtedel deraf skulle

således motsvara den skatteförhöjning, som nu är i fråga.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Vi tillåta oss derför hemställa,

att i författningsförslagets § 22 dess första moment måtte erhålla

följande lydelse:

Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta

för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin, vare sig i stad eller å landet,

skall en femtedel insättas i Statskontoret, som öfverlemnar

dessa medel till Riksgäldskontoret för att användas

till betalning på rikets skuld; samt

att andra momentet i samma paragraf, motsvarande det nuvarande

första, måtte erhålla denna lydelse:

Återstoden af förenämnda afgifter, äfvensom den

nettovinst på rörelsen, som bolag i stad eller köping

o. s. v. (lika med Utskottets förslag);»

vid § 26:

af Herr E. G. Boström, med hvilken Herrar A. Svensson i Lösen och

J. Johansson i Noraskog instämt, och som ansett att i öfverensstämmelse

med afdelningens förslag denna paragraf bort erhålla nedan angifven lydelse

och i följd deraf på följande sätt motiveras:

»Utskottet kan ej undgå att behjerta det syfte, hvilket uppenbarligen

legat till grund så väl för Kongl. Maj:ts förslag som för Herr Wieselgrens

ofvanberörda motion. Kunde svenska folket genom slika lagbestämmelser

uppfostras och afvänjas från öfverflödigt begagnande af

spritdrycker, vore det ju högeligen önskvärdt, men frågan är, om det

skäligen kan antagas, att den sålunda inslagna vägen verkligen för till

det åsyftade målet. Utskottet tror det ej. Herr Statsministern har på

ett annat ställe i sitt ofvanberörda anförande yttrat, »att allt för långt

gående restriktiva åtgärder kunna befaras vid tillämpningen framkalla

resultat, som äro alldeles motsatta hvad man åsyftat.» På detta yttrande

skulle Utskottet vilja taga fasta, enär detsamma hufvudsakligen öfverensstämmer

med hvad Utskottet år 1884 såsom skäl för afstyrkande af

ofvanberörda då föreslagna lagförändringar anfört. Utskottet vill visserligen

medgifva, att, det stundom kan vara berättigadt, att staten i den

allmänna sedlighetens intresse ingriper i den enskildes görande och

låtande, men ej bör detta ske annat än då sådant kan visas vara ovilkorligen

af behofvet påkalladt. Kunde det derföre visas, att svenska

folket år från år allt mera öfverlemnade sig åt dryckenskap och andra

dermed sammanhängande laster, kunde det visas, att folket i sin helhet

till den grad missbrukade sin frihet, att det ej ådagalade tillbörlig återhållsamhet

i sina njutningar, vore utan tvifvel ett ingripande från statens

Bill. till Kikad. Prot. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 7 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillning^-Utskottets Betänkande N:o 7.

sida fullt berättigad!. Nu är emellertid förhållandet alldeles motsatt.

Under hägn af den gällande lagstiftningen och tack vare stigande upplysning

samt ett allt mera utbredt och växande intresse för nykterheten

har svenska folket på de senare åren visat en bestämd tendens till

minskning i superiet, ty, oaktadt folkmängden ökats, har bränvinskonsumtionen

betydligt aftagit, såsom synes af nedanstående tabell, hemtad ur

Bränvinskoutrollbyråns senast utgifva berättelse, utom för åren 1883 och

1884, i fråga om hvilka år uppgifter erhållits dels från nämnda byrå och

dels från Kongl. Generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska afdelning:

Kalenderår.

Tillverkning.

Öfverskjutande

införsel.

Öfverskjutande

utförsel.

Disponibelt till

förbrukning.

Kannor.

Kannor.

Kannor.

Kannor.

1873 .................................

18,064,544

1,157,644

19,222,188

1874 ......................................

17,876,850

4,463,556

...... —.

22,340,406

1875.......................................

19,330,354

1,291,517

---

20,621,871

1876....................................

19,547,878

1,423,391

—

20,971,269

1877 ....................................

16,943,962

1,235,413

—-—

18,179,375

1878....................................

16,948,283

1,209,856

---

18,158,139

1879 .................................

14,188,538

1,130,500

—

15,319,038

1880.......................................

15,639,648

---

1,423,064

14,216,584

1881 ..................................

16,954,435

—

1,489,854

15,464,581

1882 ................................

13,575,284

503,040

—

14,078,324

1883.....................................

12,889,054

784,941

—

13,673,995

1884 ..................................

13,756,190

833,427

—

14,589,610

Då enligt officiella uppgifter Sveriges folkmängd utgjorde vid slutet

af år 1873 4,297,972 personer och vid 1882 års utgång 4,579,115 personer

har sålunda förbrukningen af spirituösa för hvarje person, hvilken

förbrukning år 1873 utgjorde 4 kannor 47 kubiktum, år 1882 nedgått

till allenast 3 kannor 7 kubiktum.

Med detta resultat för ögonen vore föreskrifvande! af skärpta lagbestämmelser

ej blott en orättvisa mot den vida öfvervägande del af

folket, hvilken i denna del ej låter något komma sig till last, utan

innebure äfven en misstro till allvaret i och framgången af de frivilliga

sträfvanden, som göras för förbättrandet af dem, som hängifva sig åt

dryckenskapslasten.

Härtill kommer, att eu mängd svårigheter helt visst skulle visa sig

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 7. 43

vid tillämpningen af de restriktiva lagbestämmelser, Kong]. Maj:t föreslagit.

Utan att tala om den mängd lagöfverträdelser, som deraf säkerligen

blefve en följd, vill Utskottet anmärka, att lokala förhållanden och

de särskilda lefnadsvanorna hos folket i olika orter af riket omöjligen

kunna helt och hållet lemnas å sido. Det är väl näppeligen tänkbart,

att i hufvudstaden med dess invånares stora olikhet i lefnadsvanor

och med den ständiga ström af resande så väl landsmän som främlingar,

hvilken i synnerhet under sommartiden der egen rum, söka reglementera

handeln med spirituösa på alldeles samma sätt som i den minsta småstad

eller obetydligaste landskommun. Det är ock derföre enligt Utskottets

uppfattning synnerligen lämpligt att, såsom nu är fallet, vederbörande

förvaltningsmyndigheter, hvilka naturligen bäst äro i tillfälle

att känna de inskränkningar eller utsträckningar i afseende å tiden för

bränvinshandelns utöfvande, som å hvarje särskild ort kunna vara af

nöden, lemnas tillfälle att i berörda hänseenden besluta.

I afseende å Herr Wieselgrens motion vill Utskottet derjemteerinra,

att Utskottet har sig väl bekant, det ofvanberörda af Herr Wieselgren

uttalade princip varit tillämpad å egentliga krogar och dervid ej visat

sig olämplig; men Utskottet betviflar högeligen, att den vore möjlig att

tillämpa å utskänkningsställen af alla slag. Äfven om lagen kunde

tvinga personer, som under sön- eller helgdagar önskade å utskänkningsställe

förtära spirituösa, att samtidigt dermed taga in mat, kunde ju

uppenbarligen ingen tvingas att förtära maten, och lagbestämmelsen hade

då ej annan påföljd än att fördyra spirituosan, hvilket lämpligare torde

kunna ske på annat sätt.

På grund af det nu anförda har Utskottet ansett hittills gällande

bestämmelser böra bibehållas och i öfverensstämmelse härmed ansett

paragrafen böra erhålla följande lydelse:

§ 26.

1. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar från

klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före sön- eller

helgdag, då den ej må fortfara längre än till klockan 7 eftermiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må begynna tidigast klockan 6 på morgonen

och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara längre än till klockan

10 och ä landet till klockan 8 på aftonen.

3. På landet vare å sön- och helgdagar all annan bränvinsutskänkning

förbjuden än på gästgifvaregårdar vid måltider åt resande.

4. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

5. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att

på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunalnämnds

hörande derom förordna.»

vid § 26, mom. 3:

af Herr Hans Forssell, med hvilken Herrar Björnstjerna och N. Fock

instämt:

»Jag har, om ock med stor tvekan, inom Utskottet biträdt deras

mening, som i öfverensstämmelse med förlidna Riksdags beslut, velat i

försäljningsförordningen uttala den grundsatsen, att utskänkning af spirituösa

i allmänhet bör vara förbjuden under sön- och helgdagar och

under aftontimmarne närmast före dessa dagar. Min tvekan har icke

afsett lagstiftarens befogenhet att lägga ett sådant band på den personliga

friheten; icke heller betvifla!’ jag nyttan af den förändring i

folkets vanor, som detta lagbud åsyftar. Jag har blott tvekat, huruvida

befolkningens stora flertal i allmänhet ännu är villigt att godkänna och

underkasta sig en så betydande rubbning i bestående förhållanden, och

huruvida ej en så sträng tillämpning af förbudssystemet kan komma att

verka raka motsatsen af hvad som åsyftats, eller en omkastning i det

allmänna tänkesättet till skada just för det nykterhetssträfvande, som i

senare tid vunnit så stora framgångar i vårt land. Förbudet måste derför,

efter min tanke, framför allt vara så affattadt, att det åtminstone icke

kommer i strid med sädana allmänna vanor, hvilka uppenbarligen äro

oskadliga. Om man med något skäl och med någon skymt af utsigt till

framgång kan under vissa dagar förbjuda vanlig utskänkning af spirituösa,

är det deremot alldeles orimligt och alldeles gagnlöst att utsträcka förbudet

till en väsentlig rubbning af den för en stor del af befolkningen

ännu gällande matordningen. Om det nyktra och måttliga flertalet af

befolkningen möjligen kan fatta, att den för »de svages» skull måste

afstå frän sådan förtäring af spirituösa drycker, hvilken stundom leder

till berusning, lär den åtminstone icke kunna förstå, hvarför den skall

under en af veckans dagar afstå äfven från sin »aptitssup», hvilken väl

sällan eller aldrig njutes till öfverdrift. Jag tillåter mig derför, i närmaste

öfverensstämmelse med hvad Herr Wieselgren i särskild motion

föreslagit, yrka, att 3 mom. af 26 § må erhålla följande lydelse:

§ 26.

3. Under sön- och helgdagar vare utskänkning af bränvin i stad

i allmänhet tillåten endast vid måltid till spisande gäster, enligt de när
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillnings~ Utskottets Betänkande N:o 7.

mare bestämmelser, som af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens

hörande, kunna meddelas.

På landet vare å sön- och helgdag all annan bränvinsutskänkning

förbjuden, än på gästgifvaregårdar åt resande.»

vid § 28:

af Herr J. E. Ericsson i Ahlberga:

»Då minderårige böra fritagas från all befattning med uppköp af

bränvin och skyddas för den fara, som dermed för dem kan vara förenad,

och Kongl. Maj:ts förslag i 28 § mom. 2 utan tvifvel bättre tillgodoser

denna sak än Utskottets, så tillåter jag mig hemställa om bifall

till berörda moment oförändradt, sådant det förekommer i Kongl. Maj:ts

förslag.»

vid § 31:

af Herrar A. Svensson i Lösen och J. P. Nilsson i Käggla;

af Herr J. E. Ericsson i Ahlberga:

»Det är nogsamt kändt att på en del offentliga matställen förbudet

om försäljning af bränvin kringgås på sådant sätt, att denna dryck tillhandahålles

gästerna under namn af gåfva. Det torde alltså vara af

vigt att förekomma äfven denna form af lönkrögeri, hvadan jag, för

vinnande af detta syfte, vördsamt vågar föreslå, att ett tillägg till § 31

göres, hvarigenom paragrafen skulle erhålla följande förändrade lydelse:

I öppen salubod för handel med andra varor än

bränvin äfvensom vid auktioner och på offentliga matställen

vare bränvinsutdelning äfven utan betalning

förbjuden».

vid § 33:

af Herr O. Jonsson i Hof.

Herr Kockum har önskat här få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af 26 §.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

B evillnings-Ut skottets Betänkande N:o 7.

(Aftryck ur Kongl. Maj:ts Proposition).

Länsvis uppgjord jemförelse mellan 1882—1883 års bränvins
ocb

Kongl.

Enligt

1

8 7 7 å

r s

Kong

1.

Landsting

Hushållnings-

sällskap

Stadskommuner

Landsbygds-

kommuner

Provisioner

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Stockholms stad.............

—

—

—

1,002,851

91

——

120

—

Stockholms ...................

.... län

17,938

53

17,938

53

46,310

11

7,505

35

371

70

Upsala ........................

____ 0

34,188

71

34,188

71

99,135

37

3,430

73

132

98

Södermanlands ............

»

32,220

78

32,220

78

91,809

41

4,852

86

323

10

Östergötlands ................

____ />

31,905

25

61,553

59

200,009

88

14,299

28

616

77

Jönköpings ...................

... »

19,572

38

19,572

38

55,005

73

3,711

36

196

11

Kronobergs ..................

____ )>

15,551

39

15,551

40

39,950

80

6,703

37

140

24

Kalmar........................

____ »

38,438

Öl

38,438

51

101,291

12

14,024

46

385

07

Gotlands ......................

8,617

10

8,617

10

24,462

Öl

1,389

30

38

56

Blekinge .....................

____ »

31,691

70

31,691

70

83,743

18

11,331

93

317

54

Kristianstads ................

____ »

15,708

25

15,708

25

34,619

70

12,505

04

157

40

Malmöhus ..................

... »

57,838

92

88,125

63

275,056

21

19,607

44

875

84

Hallands ....................

____ »

27,132

05

27,132

05

72,936

60

8,459

55

271

86

Göteborgs och Bohus.....

»

28,605

13

133,283

29

488,410

73

16,117

30

1,335

50

Elfsborgs .......................

____ »

30,688

28

30,688

26

78,187

37

13,820

32

193

80

Skaraborgs ....................

____ »

32,329

16

32,329

16

93,249

43

2,238

—

120

73

Vermlands ...................

»

25,751

95

25,751

95

59,735

33

17,542

89

234

89

Örebro ..........................

____ ))

31,900

38

31,900

37

93,670

25

2,030

82

289

50

Vestmanlands.................

»

36,483

56

36,483

55

107,766

83

1,683

84

167

63

Kopparbergs .................

»

23,221

18

23,221

19

60,418

31

9,245

23

154

11

Gefleborgs ....................

»

37,950

15

37,950

14

105,483

19

8,416

72

336

40

Vesternorrlands..............

»

28,476

25

28,476

25

82,149

95

3,278

77

285

25

Jemtlands.......................

____ »

6,142

41

6,142

41

18,204

96

222

25

61

54

Vesterbottens................

»

11,570

04

11,570

04

34,374

11

336

—

114

81

Norrbottens....................

____ »

9,286

85

9,286

86

24,730

71

3,144

—

68

33

Summa

633,208

91

797,823

10

3,373,563

20

185,896

81

7,309)66

Anm. I den sista fördelningen äro dels beloppen beräknade i hela kronor, dels den till allenast 7,309 kronor

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 7.

47

försäljningsmedels fördelning enligt 1877 års försäljningslag

Maj:ts Proposition.

Föror

d n i n g

Eu 1

g t Kong

1. M a j: t s

Proposition

Summa

Hvars

f

influtit

Landstinget

Hushåll-

ningssäll-

Stadskom-

Landsbygds-

kommu-

Summa

i städerna

ä landsbygden

skåpet

raun ernå

nerna

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1,002,971

91

1,002,971

91

—

—

802,378

802,378

90,064

22

77,530

89

12,533

33

43,610

17,538

37,623

8,773

107,544

171,076

50

165,347

17

5,729

33

53,678

23,596

82,674

4,011

163,959

161,426

93

153,322

68

8,104

25

57,932

24,692

74,938

5,673

163,235

.''508,384

77

284,504

87

23,879

90

73,071

44,539

169,383

16,716

303,709

98,057

96

91,859

96

6,198

—

53,595

21,134

45,756

4,339

124,824

77,897

20

66,718

12

11,179

08

44,724

17,505

33,359

7,825

103,413

192,577

67

169,156

74

23,420

93

80,747

33,335

84,578

16,395

215,055

43,124

07

40,808

57

2,315

50

17,874

7,395

20,404

1,621

47,294

158,776

05

140,496

05

18,280

—

55,833

23,904

68,730

12,796

161,263

78,698

64

57,815

14

20,883

50

55,303

21,057

24,524

14,618

115,502

441,504

04

408,766

68

32,737

36

111,552

62,017

222,426

22,916

418,911

135,932

11

121,804

61

14,127

50

50,490

21,361

58,720

9,889

140,460

667,751

95

640,835

95

26,916

—

60,751

77,471

425,306

18,841

582,369

153,578

03

130,498

03

23,080

-

80,071

31,809

63,977

16,156

192,013

160,266

48

156,536

48

3,730

—

76,385

30,804

76,746

2,611

186,546

129,017

Öl

99,721

09

29,295

92

71,312

28,071

49,861

20,507

169,751

159,791

32

156,401

32

3,390

—

63,265

26,415

78,201

2,373

170,254

182,585

41

179,775

41

2,810

—

58,761

25,674

89,888

1,967

176,290

116,260

02

100,820

40

15,439

62

56,268

22,632

47,494

10,808

137,202

190,137

60

176,075

31

14,062

29

69,501

29,505

88,038

9,844

196,888

142,666

47

137,190

99

5,475

48

58,861

24,377

68,596

3,833

155,667

30,773

57

30,402

40

371

17

21,181

8,086

12,161

260

41,688

57,965

—

57,405

—

560

—

30,546

12,114

22,962

392

66,014

46,516

75

41,276

75

5,240

—

25,384

10,013

16,511

3,668

55,576

4,997,801

68

4,688,042

52

309,759

16

1,370,695

645,044

2,765,234

216,832

4,997,805

uppgående provisionen ej afsedd vid beräkningens utförande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Utskottets förslag.

B r ä

Hvina

m e d 1 e

n. s fördelni

TL g.

Landsting

Städer,

som ej del- taga i lands- ting

Ofriga

städer

Lands-

kommuner

Hushåll-

ningssäll-

skap

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Stockholms stad ......

—

801,604

—

—

801,604

Stockholms...............

län

27,732

38,765

20,798

20,798

108,103

Upsala.....................

))

30,330

—

82,673

22,748

22,748

158,499

Södermanlands.........

))

33,640

76,662

25,231

25,231

160,764

Östergötlands............

))

58,231

81,120

67,983

48,812

48,812

304,958

Jönköpings...............

»

31,721

45,930

23,790

23,790

125,231

Kronobergs...............

))

28,247

33,359

21,184

21,184

103,974

Kalmar...................

»

50,921

84,579

38,190

38,190

211,880

Gotlands..................

»

10,403

20,405

7,802

7,802

46,402

Blekinge.................

»

35,513

70,248

26,634

26,634

159,029

Kristianstads............

»

37,244

28,907

27,933

27,933

122,017

Malmöhus ...............

»

78,971

86,603

128,515

67,278

67,278

428,645

Hallands..................

»

31,574

60,902

23,682

23,682

139,840

Göteborgs och Bohus

»

71,450

293,004

58,197

76,677

76,677

576,005

Elfsborgs..................

»

51,093

65,249

38,319

38,319

192,980

Skaraborgs...............

))

43,006

77,768

32,254

32,254

185,282

Vermlands ...............

))

48,261

49,861

36,196

36,196

170,514

Örebro .....................

»

35,422

78,201

26,567

26,567

166,757

Vestmanlands .........

»

32,234

89,887

24,176

24,176

170,473

Kopparbergs ............

))

35,702

50,411

26,777

26,777

139,667

Gefleborgs ...............

»

44,222

88,037

33,166

33,166

198,591

Vesternorrlands ......

»

34,030

—

68,595

25,523

25,523

153,671

Jemt lands ...............

»

12,148

15,201

9,110

9,110

45,569

Vesterbottens............

))

17,264

28,703

12,949

12,949

71,865

Norrbottens ............

»

15,793

20,639

11,845

11,845

60,122

Summa

895,152

1,262,331

1,429,677

707,641

707,641

5,002,442

Summa för stadskommuner: 2,692,008

Anm. Vid utarbetandet af omstående tabell harf föreskriften i den föreslagna § 22 mom. 2 ej iakttagits,

utan är det förutsatt att bränvinshandeln i samtliga städer varit öfverlemnad åt bolag.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

49

Herr Sven Nilssons förslag.

F ö

r d e 1 xi

ing af vins

; m e d 1 e ix.

Lands-

tingen

Städer, som

bilda egna

landstings- områden

Städerna i

allmänhet ’)

Hushåll-

ningssäll-

skapen

Lands-

kommu-

nerna

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Stockholms stad ......

—

22,776

313,323

336,099

Stockholms...............

län

17,258

10,318

11,505

27,002

66,083

Upsala.....................

»

13,266

—

35,288

8,844

18,197

75,595

Södermanlands.........

»

17,375

—

25,259

11,583

25,436

79,653

Östergötlands............

»

27,941

3,287

33,575

20,819

43,046

128,668

Jönköpings...............

))

23,128

—

18,156

15,419

34,047

90,750

Kronobergs..............

))

19,723

—

17,175

13,149

31,698

81,745

Kalmar.....................

»

28,411

42,176

18,941

42,069

131,597

Gotlands..................

))

6,222

7,829

4,148

9,000

27,199

Blekinge................r.

»

16,319

17,349

10,879

21,525

66,072

Kristianstads............

»

26,650

—

4,795

17,767

41,872

91,084

Malmöhus ...............

))

36,277

4,931

46,947

27,472

50,872

166,499

Hallands..................

))

15,849

-_

16,794

10,566

23,284

66,493

Göteborgs och Bohus

»

22,071

9,510

128,837

21,054

34,438

215,910

Elfsborgs..................

»

33,224

—

21,033

22,150

52,048

128,455

Skaraborgs ...............

»

29,937

—

26,532

19,958

46,177

122,604

Yermlands ...............

»

30,642

22,463

20,428

47,939

121,472

Örebro .....................

»

21,250

33,284

14,166

32,090

100,790

Vestmanlands .........

»

15,145

32,824

10,097

21,720

79,786

Kopparbergs ............

»

22,424

—

13,519

14,949

35,613

86,505

Gefleborgs ...............

»

21,602

—

30,137

14,401

29,742

95,882

Vesternorrlands ......

»

20,897

33,549

13,932

31,895

100,273

Jemtlands ...............

»

10,331

783

6,887

16,435

34,436

Vesterbottens............

»

13,032

—

783

8,688

20,937

43,440

Norrbottens ...........

»

11,036

—

1,370

7,357

17,023

36,786

Summa

500,010

40,504

934,098

345,159

754,105

2,573,876

'') Här ingå såväl den andel (3/,„), som resp. städer sjelfva behålla af vinstmedlen, sora äfven de

belopp, som tillkomma städerna enligt Statskontorets utproportionering. För Stockholms stad tillkommer

dessutom i denna kolumn det belopp, som motsvarar hushållningssällskapens andel. Inräknas detta

belopp (15,184 kronor) bland hushållningssällskapens tillgodoliafvanden, stiga dessa till 360,343 kronor,

landstingens med inberäkning af motsvarande belopp för de fyra större städerna till 540,514 kronor,

kommunernas (lands- och städs-) till 900,856. Summa för dessa tre poster: 1,801,713. Städernas behållning

(3,/ln): 772,163. Summa vinstmedlen: 2,573,876. Till Riksgäldskontor^ skulle ingå Kr. 2,113,165.

Summa summarum: Kr. 5,002,442.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 5 Samt. 1 Afd. 7 Raft.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Herr J. Erikssons förslag.

Bolagens

halfva

nettovinst,

hvilken

lemnas till

Riksgälds- kontoret

J/3 af bolagens halfva

nettovinst, hvilken efter

folkmängd fördelas i

’/3 af bolagens halfva

nettovinst, hvilken efter

folkmängd fördelas i

Afgifterna

för brän- vinsförsälj- ningen

till Stats- kontoret

Lands-

tingen

Städer utan

landsting

Stockholm

Hushåll-

ningssäll-

skapen

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Stockholms stad.........

433,634

36,152

18,076

135,705

Stockholms...............

län

14,261

27,394

13,697

61,542

Upsala.....................

))

52,293

21,058

—

10,529

66,491

Södermanlands.........

»

36,227

27,580

—

13,790

88,973

Östergötlands...........

»

—

44,351

24,784

1

Norrköping............

22,609

5,217

226,469

Öfriga städer.........

18,349

1

Jönköpings län.........

län

22,760

36,711

—

18,355

52,538

Kronobergs ............

»

26,669

31,307

—

—

15,653

24,659

Kalmar.....................

))

61,488

45,097

/----

22,549

69,501

Gotlands..................

»

10,765

9,877

4,938

21.596

Blekinge.................

»

19,458

25,903

—

—

12,952

119,860

Kristianstads...........

»

3,750

42,301

—

—

21,150

71,198

Malmöhus ..............

)>

—

57,582

—

—

32,705

)

Malmö ..................

))

9,396

7,827

344,368

Öfriga städer........

»

39,171

—

—

—

1

Hallands ..................

))

22,771

25,157

—

12,579

90,390

Göteborgs och Bohus

))

35,033

—

—

25,063

)

Göteborg...............

150,613

—

15,094

—

298,951

Öfriga städer.........

33,787

—

—

—

—

1

Elfsborgs..................

län

29,511

52,737

—

—

26,369

94,556

Skaraborgs...............

»

38,023

47,520

—

—

23,760

83,220

Vermlands ...............

»

32,221

48,638

—

24,319

64,576

Örebro .....................

»

49,930

33,730

—

16,865

59,930

Yestmanlands............

»

48,837

24,039

—

—

12,019

84,910

Kopparbergs ............

»

19,597

35,593

—

—

17,797

77,067

Gefleborgs ...............

»

39,794

34,289

-----■

17,144

116,193

Vesternorrlands .....

))

51,024

33,171

16,586

40,618

Jemtlands ..............

))

—

16,399

8,199

30,773

Vesterbottens............

»

—

20,685

—

10,343

57,965

Norrbottens ............

»

17,517

8,758

46,517

Summa

1,286,938

793,669

64,290

18,076

410,903

2,428,566

Summa för stadskommunerna...... 82,366.

Stockholm särskildt får behålla... 54,228.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

51

Öfversigt af Landstingens andel i bränvinsmedlen sådan den nu utgår

och blifvit föreslagen samt af Landstingens utdebitering.

Enligt

gällande

fördelning

Enligt

Kongl.

Maj:ts

förslag

Skilnad

mellan

Kongl.

Maj:ts

förslag

och gäl- lande lag

Enligt

Utskottets

förslag

Skilnad

mellan

Utskottets

förslag

och gäl- lande lag

Utdebite- ring af

landstings- skatt och

sjukvårds- afgift år

1882

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Stockholms ......

....... län

17,938

43,610

+ 25,672

27,732

+

9,794

37,374

Upsala ............

........ ))

34,188

53,678

+ 19,490

30,330

—

3,858

—

Södermanlands

........ »

32,220

57,932

+ 25,712

33,640

+

1,420

28,203

Östergötlands...

........ »

31,905

73,071

+ 41,166

58,231.

+

26,326

58,812

Jönköpings ......

........ »

19,572

53,595

+ 34,023

31,721

+

12,149

52,308

Kronobergs......

........ »

15,551

44,724

+ 29,173

28,247

+

12,696

52,164

Kalmar............

........ ))

38,438

80,747

+ 42,309

50,921

+

12,483

70,876

Gotlands .........

........ »

8,617

17,874

+ 9,257

10,403

+

1,786

17,470

Blekinge .........

........ ))

31,691

55,833

+ 24,142

35,513

+

3,822

25,203

Kristianstads ...

........ »

15,708

55,303

+ 39,595

37,244

+

21,536

55,392

Malmöhus .....

........ »

57,838

111,552

+ 53,714

78,971

+

21,133

119,045

Hallands .........

........ ))

27,132

50,490

+ 23,358

31,574

+

4,442

60,967

Göteborgs och

Bohus »

28,605

60,751

+ 32,146

71,450

+

42,845

36,915

Elfsborgs.........

......... »

30,688

80,071

+ 49,383

51,093

+

20,405

97,036

Skaraborgs ......

........ »

32,329

76,385

+ 44,056

43,006

+

10,677

46,300

Vermlands ......

......... »

25,751

71,312

+ 45,561

48,261

+

22,510

63,206

Örebro ............

......... »

31,900

63,265

+ 31,365

35,422

+

3,522

34,776

Vestmanlands...

......... >)

36,483

58,761

+ 22,278

32,234

—

4,249

43,294

Kopparbergs ...

........ »

23,221

37,950

56,268

+ 33,047

35,702

+

12,481

51,043

Gefleborgs ......

......... ))

69,501

+ 31,551

44,222

+

6,272

50,421

Vesternorrlands

........ »

28,476

58,861

+ 30,385

34,030

+

5,554

88,993

Jemtlands ......

......... »

6,142

21,181

+ 15,039

12,148

+

6,006

100,240

Vesterbottens...

......... »

11,570

30,546

+ 18,976

17,264

+

5,694

21,922

Norrbottens......

........ »

9,286

25,384

+ 16,098

15,793

+

6,507

33,602

Summa

633,199

1,370,695

737,496

895,152

+ 270,060

- 8,107

261,953

1,245,562

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillnings-TJtskoUets Betänkande N:o 7.

Förslag

till

Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.

Kongl. Maj ds förslag:

§ 1-

Handel med bränvin delas i

partihandel, minuthandel och utskänkning.

(Se nedan § 35.)

§ 2 (n. v. §§ 1 och 2).

1. Vid partihandel vare minsta

tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter

samt vid minuthandel en liter, och

får hvad såldt blifvit icke i mindre

belopp än det minsta, som i hvartdera

fallet säljas må, utlemnas eller

mellan flera köpare fördelas; ej heller

får något af det sålda på försäljningsstället

förtäras.

Utskottets förslag:

§ 1■

1. Försäljning af bränvin delas

i partihandel, minuthandel och utskänkning.

2. Hvad i denna förordning är

stadgadt om försäljning af bränvin

skall, med undantag af den i § 33

meddelade föreskrift om bränvinets

beskaffenhet och styrka, gälla äfven

för sprit samt andra brända eller

distillerade in- eller utländska spirituösa

drycker äfvensom för drycker,

hvilka äro dermed tillagade eller hålla

en högre alkohollialt än 25 procent.

§ 2.

1. Vid partihandel vare minsta

tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter

samt vid minuthandel en liter, och

får hvad såldt blifvit icke i mindre

belopp än det minsta, som i hvardera

fallet säljas må, utlemnas eller

mellan flera köpare fördelas; ej heller

får något af det sålda på försäljningsstället

förtäras.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

2. Hvad i öfrigt i denna förordning

bestämmes om handel med

bränvin vare ej tillämpligt å partihandel,

utan gälle allenast minuthandel

och utskänkning.

§ 3 (n. v. § 3).

Vid utskänkning må bränvin

försäljas till huru ringa belopp som

helst, vare sig till förtäring på stället

eller till afhemtning, dock med

de undantag, hvarom i § 13 mom.

2 och § 26 mom. 7 här nedan sägs.

Utskottets förslag:

(Utgår.)

§ 3.

Vid utskänkning må bränvin

försäljas till huru ringa belopp som

helst, vare sig till förtäring på stället

eller till afhemtning, dock med

det undantag, hvarom i § 13 mom.

2 här nedan sägs.

§ 4 (n. v. § 4).

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin

i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfva!’, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 3 (n. v. § 6 mom. 1, § 5, § 6

mom. 2).

1. Rättighet till bränvinshandel

må ej tilldelas eller öfverlåtas å annan

än den, som har medborgerligt

förtroende, gjort sig känd för ordentlighet,

kan försvarligt skrifva

och räkna, råder öfver sig och sitt

gods samt pröfvas i öfrigt till rörelsens

utöfvande lämplig vara.

2. Med undantag för vinhandel

må bränvinsförsäljning icke vara

förenad med annan handel, till hvars

bedrifvande särskild anmälan erfordras.

§ <5-

1. Rättighet till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin må

ej tilldelas eller öfverlåtas å annan

än den, som har medborgerligt förtroende,

gjort sig känd för ordentlighet,

kan försvarligt skrifva och

räkna, råder öfver sig och sitt gods

samt pröfvas i öfrigt till rörelsens

utöfvande lämplig vara.

2. Med undantag för vinhandel

må minuthandel med eller utskänkning

af bränvin icke vara förenad med

annan handel, till hvars bedrifvande

särskild anmälan erfordras.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bemllnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

3. Den, som enligt nådiga förordningen

angående vilkoren för

tillverkning af bränvin icke får med

sådan sig befatta, äfvensom apotekare

må ej tilldelas rättighet till

bränvinshandel.

§ 6 (n. v. § 9).

1. Rättighet till bränvinshandel,

som i stad innehafves på grund

af burskap eller särskildtprivilegium,

tillkommet innan nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående

vilkoren för försäljning af bränvin

blef till efterlefnad gällande, må

fortfarande, så länge den ej uppsäges

eller förverkas, åtnjutas, dock

endast i hittills gällande utsträckning.

2. Burskap, som meddelats

efter det nådiga förordningen den

18 Januari 1855 angående vilkoren

för bränvins försäljning blef till

efterlefnad gällande, medför ej rätt

till handel med bränvin.

§ 7 (n. v. § 12 mom. 1, 2 och 5).

1. Har för gästgifveri å landet

vid den tid, då nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående vilkoren

för försäljning af bränvin och

andra brända eller distillerade spirituösa

drycker blef till efterlefnad

gällande, utskänkningsrättighet ut
-

Utskottets förslag:

3. Den, som enligt nådiga förordningen

angående vilkoren för

tillverkning af bränvin icke får med

sådan sig befatta, äfvensom apotekare

må ej tilldelas rättighet till

minuthandel med eller utskärning

af bränvin.

§ 6.

1. Rättighet till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin,

som i stad innehafves på grund af

burskap eller särskild! privilegium,

tillkommet innan nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående

vilkoren för försäljning af bränvin

blef till efterlefnad gällande, må

fortfarande, så länge den ej uppsäges

eller förverkas, åtnjutas, dock

endast i hittills gällande utsträckning.

2. Burskap, som meddelats

efter det nådiga förordningen den

18 Januari 1855 angående vilkoren

för bränvins försäljning blef till

efterlefnad gällande, medför ej rätt

till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin.

§ 7.

1. Har för gästgifveri å landet

vid den tid, då nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående

vilkoren för försäljning af

bränvin blef till efterlefnad gällande,

utskänkningsrättighet utöfvats och

sedermera icke upphört; då må

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillning#-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

öfvats och sedermera icke upphört;

då må samma handel, så framt rättigheten

dertill icke varder uppsagd

eller förverkad, fortfarande

tillgodonjutas, dock endast af den,

som, då nådiga förordningen den

26 Augusti 1873 angående vilkoren

för försäljning af bränvin blef till

efterlefnad gällande, var egare till

sådant gästgifveri, och af hans

hustru, så länge någon af dem lefver

och gästgifverihållningen vid

samma gästgifveri, sjelf eller genom

annan behörig person, besörjer.

2. Eges sådant gästgifveri af

kommun eller annan menighet eller

af bolag, å hvilket de i § 9 mom.

2 befintliga föreskrifter icke äro tilllämpliga,

då må rättigheten till handel

med bränvin af samma kommun,

menighet eller bolag under

förestående vilkor tillgodonjutas under

loppet af tjugu år, räknade från

den dag, då nådiga förordningen

den 26 Augusti 1873 angående vilkoren

för försäljning af bränvin blef

till efterlefnad gällande.

3. Der gästgifverihållning är

mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet

af dem icke

samtidigt utöfvas, utan af hvardera

endast under den tid, han gästgifverihållningen

besörjer. Den, som

vill sin andel i utskänkningsrättigheten

uppsäga, vare dertill berättigad,

der uppsägning sker inom den

tid, som i § 16 mom. 4 här nedan

är bestämd.

Utskottets förslag:

samma handel, så framt rättigheten

dertill icke varder uppsagd eller

förverkad,fortfarande tillgodonjutas,

dock endast af den, som, då nådiga

förordningen den 26 Augusti 1873

angående vilkoren för försäljning

af bränvin blef till efterlefnad gällande,

var egare till sådant gästgifveri,

och af hans hustru, så länge

någon af dem lefver och gästgifverihållningen

vid samma gästgifveri,

sjelf eller genom annan behörigperson,

besörjer.

2. Eges sådant gästgifveri af

kommun eller annan menighet eller

af bolag, å hvilket de i § 9 mom.

2 befintliga föreskrifter icke äro

tillämpliga, då må rättigheten till

bränvinsutskänkning af samma kommun,

menighet eller bolag under

förestående vilkor tillgodonjutas

under loppet af tjugu år, räknade

från den dag, då nådiga förordningen

den 26 Augusti 1873 angående

vilkoren för försäljning af bränvin

blef till efterlefnad gällande.

3. Der gästgifverihållning är

mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet

af dem icke

samtidigt utöfvas, utan af hvardera

endast under den tid, lian gästgifverihållningen

besörjer. Den, som vill

sin andel i utskänkningsrättigheten

uppsäga, vare dertill berättigad, der

uppsägning sker inom den tid, som

i § 16 mom. 4 här nedan är bestämd.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillnings-Utskotteta Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj ds förslag:

§ 8. (n. v. § 7).

1. I stad skall magistraten

hvarje år inom första hälften af

April månad för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

uppgifva de näringsidkare,

hvilka rätt till bränvinshandel

tillkommer på grund af

stadgandet i § 6 mom. 1.

2. För hvarje år skall, sedan

stadsfullmägtige eller, der sådane

ej finnas, allmän rådstufva hörde

blifvit, magistraten till Kong], Maj:ts

Befallningshafvande afgifva utlåtande,

huruvida derjemte rättighet

att då idka minuthandel med eller

utskänkning af bränvin må andra

personer för högst tre år tilldelas

och, i sådant fall, föreslå försäljningsställenas

antal, äfvensom i hvilken

trakt af staden hvarje försäljningsställe

finnas må, i fall föreskrift

jemväl i sistnämnda hänseende

anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

fatte derefter sitt beslut i

ämnet och gifve det magistraten

till känna; dock må ej mot både

magistratens och stadsfullmägtiges

eller allmän rådstufvas afstyrkande

beslutas, att näringsidkare enligt

mom. 2 antagas skola, ej heller sådane

näringsidkares antal bestämmas

högre än det, hvarom magistraten

och stadsfullmägtige eller

allmän rådstufva äro ense.

Utskottets förslag:

§ 5.

1. I stad skall magistraten

hvarje år inom utgången af Januari

månad för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

uppgifva de näringsidkare,

hvilka rätt till minuthandel med eller

utskänkning af bränvin tillkommer på

grund af stadgandet i § 6 mom. 1.

2. För hvarje år skall, inom

samma tid, sedan stadsfullmägtige

eller, der sådane ej finnas, allmän

rådstufva hörde blifvit, magistraten

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

afgifva utlåtande, huruvida

derjemte rättighet att då idka minuthandel

med eller utskänkning af

bränvin må andra personer för högst

tre år tilldelas och, i sådant fäll,

föreslå försäljningsställenas antal,

äfvensom i hvilken trakt af staden

hvarje försäljningsställe finnas må,

i fall föreskrift jemväl i sistnämnda

hänseende anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

fatte derefter sitt beslut i

ämnet och gifve det magistraten

till känna; dock må ej mot både

magistratens och stadsfullmägtiges

eller allmän rådstufvas afstyrkande

beslutas, att näringsidkare enligt

mom. 2 antagas skola, ej heller sådane

näringsidkares antal bestämmas

högre än det, hvarom magistraten

och stadsfullmägtige eller

allmän rådstufva äro ense.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 9. (n. v. § 10).

Utskottets förslag:

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda

försäljningsrättigheter, äfvensom

de, hvilka magistraten, sedan

stadsfullmägtige eller, der sådane

ej finnas, allmän rådstufva blifvit

hörde, finner skäligt låta i uppsagda

eller förverkade rättigheters ställe

under nästföljande försäljningsår utöfvas,

varde innan Juli månads utgång

af magistraten på offentlig,

minst fjorton dagar förut kungjord

auktion utbjudna för den af Kongl.

Maj ds Befallningshafvande jemlik!

§ 8 bestämda tid af högst tre år åt

den eller dem, som åtaga sig afgift

för högsta litertal, och må härvid

allenast en rättighet i sänder

utbjudas. Auktionsanbuden pröfvas

af magistraten, som ege dem, med

afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven

å den erbjudna afgiftens belopp,

antaga eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt

särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den bränvinshandel,

hvilken eljest skall, enligt

näst föregående mom., å auktion

utbjudas, må magistraten genom

minst en månad förut utfärdad offentlig

kungörelse, inom viss utsatt tid

infordra skriftliga anbud å handelns

öfvertagande. Inkomna anbud, som

böra åtföljas af bolagets stadgar,

granskas af magistraten, hvilken,

efter det stadsfullmägtige eller, der

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda

försäljningsrättigheter, äfvensom

de, hvilka magistraten, sedan

stadsfullmägtige eller, der sådane

ej finnas, allmän rådstufva blifvit

hörde, finner skäligt låta i uppsagda

eller förverkade rättigheters ställe

under nästföljande försäljningsår utöfvas,

varde innan Juli månads utgång

af magistraten på offentlig,

minst fjorton dagar förut kungjord

auktion utbjudna för den af Kongl.

Maj ds Befallningshafvande jemlikt

§ 8 bestämda tid af högst tre år åt

den eller dem, som åtaga sig afgift

för högsta litertal, och må härvid

allenast en rättighet i sänder utbjudas.

Auktionsanbuden pröfvas

af magistraten, som ege dem, med

afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven

å den erbjudna afgiftens belopp,

antaga eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt

särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel

med eller all den utskärning

af bränvin, hvilken eljest skall, enligt

näst föregående mom., å auktion

utbjudas eller af beggedera, må

magistraten genom minst en månad

förut utfärdad offentlig kungörelse

inom viss utsatt tid infordra skriftliga

anbud å sådan minuthandel eller

utskärning eller å beggedera. Inkomna

anbud, som böra åtföljas af

Bih. till Rilesd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 7 Käft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillnings- Utskottets

Kongl. Maj:ts förslag:

sådane ej finnas, allmän rådstufva

blifvit hörde, insänder handlingarne

jemte eget utlåtande till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, som med

afseende å ej mindre bolagens lämplighet

än äfven den erbjudna afgiftens

belopp samt förhållandet

mellan nämnda afgift och det litertal

bränvin, bolaget anses kunna

afyttra, eger anbuden antaga eller

förkasta. Sådant anbud får dock

icke antagas, om afgiften är lägre,

än sammanlagda beloppet skolat,

enligt § 17, minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna

varit åt särskilda

personer upplåtna; och må

magistraten, om gjordt anbud antages,

med bolaget sluta aftal för

den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bestämda tid; skolande i

annan händelse, äfvensom då af

bolag gjordt anbud icke före Juni

månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras

såsom i mom. 1 stadgadt är.

Betänkande N:o 7.

Utskottets förslag:

bolagets stadgar, granskas af magistraten,

hvilken, efter det stadsfullmägtige

eller, der sådane ej finnas,

allmän rådstufva blifvit hörde,

insänder handlingarne jemte eget

utlåtande till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som med afseende

å ej mindre bolagens lämplighet än

äfven den erbjudna afgiftens belopp

samt förhållandet mellan nämnda

afgift och det litertal bränvin, bolaget

anses kunna afyttra, eger anbuden

antaga eller förkasta. Sådant

anbud får dock icke antagas, om

afgiften är lägre, än sammanlagda

beloppet skolat, enligt § 17, minst

utgöra, i fall försälj ningsrättigheterna

varit åt särskilda personer

upplåtna; och må magistraten, om

gjordt anbud antages, med bolaget

sluta aftal för den af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande bestämda tid;

skolande i annan händelse, äfvensom

då af bolag gjordt anbud icke

före Juni månads utgång blifvit

pröfvadt, förfaras såsom i mom. 1

stadgadt är.

§ 10 (n. v. § 14).

1. Vill någon väcka förslag, att annan iskänkning än den, som

kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet idkas,

göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom första

hälften af Mars månad det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden

skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande

och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes,

utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas

till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte, innan April må
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

nads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst,

socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämma

ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman bifall

tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit hållen,

ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens

yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

in. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte deri sitt beslut

och gifve det kommunalnämndens ordförande till känna.

2. Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin

i socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt

är.

§ 11 (n. v. § 15).

1. De enligt näst föregående

paragraf medgifna försäljningsrättigheterna

i socknen varde derefter

inom Augusti månads utgång på

offentlig auktion, som minst fjorton

dagar förut skall vara genom kungörelse

i socknens kyrka tillkännagifven,

utbjudne för den af Kongl.

Maj ^Befallningshafvande bestämda

tid af högst tre år åt den eller dem,

som åtaga sig afgift för högsta litertal,

och må härvid allenast en rättighet

i sänder utbjudas. Kommunalnämnden

pröfve de anbud, som

dervid göras, och ege dem, med

afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven

å den erbjudna afgiftens belopp,

antaga eller förkasta.

2. På Kongl. Maj:ts särskilda

pröfning i hvarje fall skall bero,

om och under Indika vilkor och bestämmelser

all den bränvinshandel

inom köping, hvilken eljest skall,

enligt nästföregående mom., å auk
-

§ 11•

1. De enligt näst föregående

paragraf medgifna försäljningsrättigheterna

i socknen varde derefter

inom Augusti månads utgång på

offentlig auktion, som minst fjorton

dagar förut skall vara genom kungörelse

i socknens kyrka tillkännagifven,

utbjudne för den af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande bestämda

tid af högst tre år åt den eller dem,

som åtaga sig afgift för högsta litertal,

och må härvid allenast en rättighet

i sänder utbjudas. Kommunalnämnden

pröfve de anbud, som

dervid göras, och ege dem, med

afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven

å den erbjudna afgiftens belopp,

antaga eller förkasta.

2. På Kongl. Maj:ts särskilda

pröfning i hvarje fall skall bero,

om och under hvilka vilkor och

bestämmelser all den minuthandel

med eller utskänkning af bränvin

inom köping, hvilken eljest skall,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj ds förslag:

tion utbjudas, må åt bolag, som

inom köpingen för ändamålet bildats,

öfverlåtas.

§ 12 (n. v. § 20 mom. 1).

Den som uppsagt eller förverkat

rättighet till handel med bränvin,

må ej ånyo vinna rättighet till

dylik handel annorlunda än i § 9

eller § 11 medgifves.

§ 13 (n. v. § 23 mom. 1, 2 och 4).

1. Vid läger eller der trupp

eljest är för flere dagar sammandragen,

vid sådan helsobrunn eller

badort, der särskild läkare finnes

anstäld, på passagerarefartyg eller

der värdshusrörelse af annan anledning

kan för någon del af året tillfälligtvis

vara af omständigheterna

påkallad, må för kortare tid än år

rättighet till bränvinsutskänkning

meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

när, i förstnämnda

fall, befälhafvande militärchef och,

i öfriga fall, andra vederbörande

derom gjort anmälan.

2. Rättighet till utskänkning å

passagerarefartyg sökes hos Kong].

Maj:ts Befallningshafvande i det län,

hvarest fartygets rederi har sitt

hufvudsäte. Sådan utskänkning må

endast ske till förtäring ombord å

fartyget, och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att jemväl i öfrigt

Utskottets förslag:

enligt nästföregående mom., å auktion

utbjudas, må åt bolag, som

inom köpingen för ändamålet bildats,

öfverlåtas.

§ Ii
Den

som uppsagt eller förverkat

rättighet till minuthandel med

eller utskänkning af bränvin, må ej

ånyo vinna rättighet till dylik handel

annorlunda än i § 9 eller § 11

medgifves.

§ 13.

1. Vid sådan helsobrunn eller

badort, der särskild läkare finnes

anstäld, på passagerarefartyg eller

der värdshusrörelse af annan anledning

kan för någon del af året

tillfälligtvis vara af omständigheterna

påkallad, dock ej vid läger

eller der trupp eljest är för flera dagar

sammandragen, må för kortare

tid än år rättighet till bränvinsutskänkning

meddelas af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, när vederbörande

derom gjort anmälan.

2. Rättighet till utskänkning å

passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i det län,

hvarest fartygets rederi har sitt

hufvudsäte. Sådan utskänkning må

endast ske till förtäring ombord å

fartyget, och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att jemväl i öfrigt

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj ds förslag:

dervid föreskrifva de inskränkningar,

som kunna finnas nödiga.

3. Då rättighet till kran vinshandel

enligt denna paragraf meddelas,

underrätte Kongl. Maj ds Befallningshafvande

derom vederbörande

i och för den åtgärd, som

på taxeringsmyndigheterna ankommer.

Utskottets förslag:

dervid föreskrifva de inskränkningar,

som kunna finnas nödiga.

3. Då rättighet till bränvinsutskänkning

enligt denna paragraf

meddelas, underrätte Kongl. Majds

Befallningshafvande derom vederbörande

i och för den åtgärd, som

på taxeringsmyndigheterna ankommer.

§ 14 (n. v. § 16).

Försäljningsåret räknas för stad från den 1 Oktober och å landet

från den 1 November.

§ 15 (n. v. § 21).

1. På auktion inropad rättighet

till bränvinshandel må ej på

annan person öfverlåtas, utan att

denne i stad af magistrat och å

landet af kommunalnämnd pi’öfvas

lämplig och i öfrigt behörig.

2. öfverlåtelse af annan rättighet

till handel med bränvin vare

ej medgifven.

3. Bolag i stad eller köping,

som jemlikt föreskriften i § 9 mom.

2 eller § 11 mom. 2 fått öfvertaga

bränvinshandel i staden eller köpingen,

får icke denna rätt på annan

person öfverlåta; men skulle

sådant bolag vilja mot bestämd,

till bolaget erlagd afgift åt annan

upplåta någon af de utaf bolaget

öfvertagna utskänknings- eller mi
-

§ 15■

1. På auktion inropad rättighet

till minuthandel med, eller utskärning

af bränvin må ej på annan

person öfverlåtas, utan att denne

1 stad af magistrat och å landet af

kommunalnämnd pröfvas lämplig

och i öfrigt behörig.

2. Öfverlåtelse af annan rättighet

till minuthandel med eller utskärning

af bränvin vare ej medgifven.

3. Bolag i stad eller köping,

som jemlikt föreskriften i § 9 mom.

2 eller § 11 mom. 2 fått öfvertaga

all minuthandel'' med eller all utskärning

af bränvin eller beggedera i staden

eller köpingen, får icke denna

rätt på annan person öfverlåta; men

skulle sådant bolag vilja mot bestämd,

till bolaget erlagd afgift åt

annan upplåta någon af de utaf bo
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

nuthandelsrättigheter, må bolaget

härom göra framställning hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, som efter

magistratens hörande eger att,

med afseende å så väl skälen för

öfverlåtelsen samt lämpligheten och

behörigheten hos den person, å

hvilken öfverlåtelsen ifrågasattes,

som å afgiftens förhållande till den

inkomst, hvilken anses kunna af

rörelsen uppkomma, framställningen

bifalla eller afslå.

4. Aflider den, som på annan

grund än burskap eller sådant medgifvande,

hvarom i § 13 sägs, innehar

rättighet till handel med bränvin,

må rörelsen för sterbhusdelegarnes

räkning icke fortsättas

längre, än till slutet af löpande försäljningsår

och endast under vilkor,

att sådant behörigen anmäles

samt att rörelsen förestås af person,

som i stad af magistrat och å

landet af kommunalnämnd pröfvas

lämplig och i öfrigt behörig.

5. Aflider den, som på grund

af stadgandet i § 13 innehar rättighet

till handel med bränvin, må

rörelsen för sterbhusets räkning

fortsättas till utgången af den tid,

för hvilken rättigheten blifvit medgifven,

med vilkor att sådant behörigen

anmäles och att för rörelsens

utöfvande ställes person, som

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

pröfvas behörig och lämplig.

Utskottets förslag:

laget öfvertagna utskänknings- eller

minuthandelsrättigheter, må bolaget

härom göra framställning hos Kong],

Maj:ts Befallningshafvande, som efter

magistratens hörande eger att,

med afseende å så väl skälen för

öfverlåtelsen samt lämpligheten och

behörigheten hos den person, å

hvilken öfverlåtelsen ifrågasättes,

som å afgiftens förhållande till den

inkomst, hvilken anses kunna af

rörelsen uppkomma, framställningen

bifalla eller afslå.

4. Aflider den, som på annan

grund än burskap eller sådant medgifvande,

hvarom i § 13 sägs, innehar

rättighet till minuthandel med

eller utskänkning af bränvin, må rörelsen

för sterbliusdelegarnes räkning

icke fortsättas längre, än till

slutet af löpande försäljningsår och

endast under vilkor, att sådant behörigen

anmäles samt att rörelsen

förestås af person, som i stad af

magistrat och å landet af kommunalnämnd

pröfvas lämplig och i öfrigt

behörig.

5. Aflider den, som på grund

af stadgandet i § 13 innehar rättighet

till bränvinsutskbukning, må

rörelsen för sterbhusets räkning

fortsättas till utgången af den tid,

för hvilken rättigheten blifvit medgifven,

med vilkor att sådant behörigen

anmäles och att för rörelsens

utöfvande ställes person, som

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

pröfvas behörig och lämplig.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

63

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 16 (n. v. § 8 samt § 12 mom. 3

och. 4).

1. För hvarje sådan näringsidkare,

hvarom förmäles i § 8 mom.

1, skall årligen, så länge hans rättighet

fortfar, den nämnd, som för

bevillningstaxering satt är, beräkna

det litertal bränvin, som må anses

komma att af honom under det nästföljande

försäljningsåret i staden

föryttras, i fall han sin rätt till

bränvinsförsäljning då fortfarande

utöfvar.

2. Näringsidkare, som icke

inom 14 dagar, från det taxeringsnämndens

förrättning blifvit afslutad

sin rätt till bränvinsförsäljning

hos magistraten uppsagt, vare underkastad

den afgift, som bör under

det nästföljande försäljningsåret

utgå för det litertal, hvilket i

nu stadgad ordning blifvit bestämdt.

3. Hvarje år, så länge sådan

rättighet till bränvinsliandel, hvarom

förmäles i § 7 mom. 1, tillkommer

innehafvare af gästgifveri å

landet, skall, innan bevillningstaxeringsnämnden

för socknen sammanträder,

kommunalnämnden beräkna

det litertal bränvin, som må anses

komma att under det nästföljande

försäljningsåret å gästgifveriet försäljas,

i fall handeln der fortfarande

utöfvas. Taxeringsnämnden pröfve

beräkningen och bestämme det litertal,

för hvilket afgift skall erläggas.

Utskottets förslag:

§ 16.

1. För hvarje sådan näringsidkare,

hvarom förmäles i § 8 mom.

1, skall årligen, så länge hans rättighet

fortfar, den nämnd, som för

bevillningstaxering satt är, beräkna

det litertal bränvin, som må anses

komma att af honom under det nästföljande

försäljningsåret i staden

föryttras, i fall han sin rätt till

bränvinsförsäljning då fortfarande

utöfvar.

2. Näringsidkare, som icke

inom 14 dagar från det taxeringsnämndens

förrättning blifvit afslutad

sin rätt till bränvinsförsäljning

hos magistraten uppsagt, vare underkastad

den afgift, som bör under

det nästföljande försäljningsåret utgå

för det litertal, hvilket i nu

stadgad ordning blifvit bestämdt.

3. Hvarje år, så länge sådan

rättighet till bränvinsutskänkning,

hvarom förmäles i § 7 mom. 1, tillkommer

innehafvare af gästgifveri

å landet, skall, innan bevillningstaxeringsnämnden

för socknen sammanträder,

kommunalnämnden beräkna

det litertal bränvin, som må

anses komma att under det nästföljande

försäljningsåret å gästgifveriet

försäljas, i fall rättigheten der

fortfarande utöfvas. Taxeringsnämnden

pröfve beräkningen och

bestämme det litertal, för hvilket

afgift skall erläggas.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

4. Gästgifvare, som icke inom

en månad från det taxeringsnämndens

förrättning blifvit afslutad hos

kommunalnämnden uppsagt den

rätt till bränvinshandel, hvarom ofvan

förmäles, vare underkastad den

afgift, som bör under det nästföljande

försäljningsåret utgå för det

litertal, hvilket i nu stadgad ordning

blifvit bestämdt.

§ 17 (n. v. § 17).

Vid den beräkning, som i näst

föregående paragraf föreskrifves, må

litertalet för hvarje rättighet till

bränvinshandel i stad ej sättas

under 3,000 och å landet ej under

1,500. Ej heller får auktionsanbud,

som enligt § 9 eller § 11 för hvardera

slaget af handel antages, understiga

i stad 3,000 eller å landet

1,500 liter.

§ 18 (n. v. § 18).

1. För sådan rättighet till bränvinshandel,

som i § 6 eller § 7 omförmäles,

äfvensom för de genom

inrop å auktion enligt § 9 eller §

11 förvärfvade rättigheter till handel

med bränvin erlägges afgift

med 15 öre för hvarje liter af det

bränvin, som enligt ofvan berörda

§§ blifvit beräknadt eller hvarför

afgift åtagen är.

Utskottets förslag:

4. Gästgifvare, som icke inom

en månad från det taxeringsnämndens

förrättning blifvit afslutad hos

kommunalnämnden uppsagt den

rätt till bränvinsutskänkning, hvarom

ofvan förmäles, vare underkastad

den afgift, som bor under det nästföljande

försäljningsåret utgå för

det litertal, hvilket i nu stadgad

ordning blifvit bestämdt.

§ n
Vid

den beräkning, som i näst

föregående paragraf föreskrifves,

må litertalet för hvarje rättighet

till minuthandel med eller utskärning

af bränvin i stad ej sättas under

3,000 och å landet ej under 1,500.

Ej heller får auktionsanbud, som

enligt § 9 eller § 11 för hvardera

slaget af handel antages, understiga

i stad 3,000 eller å landet 1,500

liter.

§ 18.

1. För sådan rättighet till minuthandel

med eller utskärning af

bränvin, som i § 6 eller § 7 omförmäles,

äfvensom för de genom

inrop å auktion enligt § 9 eller §

11 förvärfvade minuthandels- eller

utskänkningsrättigheter erlägges afgift

med 15 öre för hvarje liter af

det bränvin, som enligt ofvan berörda

§§ blifvit beräknadt eller

hvarför afgift åtagen är.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

2. Då i stad bränvinshan dela

blifvit, på sätt i § 9 mom. 2 sägs,

å bolag öfverlåten, skall, förutom

den der bestämda afgift, bolaget

afstå hela den nettovinst, som, sedan

nödiga förvaltningskostnader

blifvit afdragna, enligt bolagets räkenskaper

visat sig hafva uppkommit

af all den bränvinshandel, bolaget

idkat. Granskning af dessa

räkenskaper och bolagets förvaltning

skall hvarje år i Januari månad

å dag, som af Kongl. Majds

Befallningshafvande i länet bestämmes,

ske för näst föregående försäljningsår

af fem revisorer, af

hvilka stadsfullmäktige eller, der

sådane ej finnas, allmän rådstufva

utse två, landstinget en, hushållningssällskapet

en samt Kong],

Maj ds Befallningshafvande den

femte. I stad, som icke deltager

i landsting, utse stadsfullmäktige

jemväl den revisor, som eljest

skulle af landstinget väljas. I Stockholm

utses tre revisorer af stadsfullmäktige

och två af Öfverståthållareembetet.

Berättelse öfver revisionen

meddelas stadsfullmäktige

eller allmän rådstufva, landstinget

och hushållningssällskapet. Revisorerne

ega åtnjuta ersättning efter

fjerde klassen i gällande resereglemente,

hvilken ersättning skall af

ofvanberörda vinstmedel utgå. Vägrar

landsting eller hushållningssällskap

ansvarsfrihet för bolagets förvaltning,

hänskjutes saken till

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;

Utskottets förslag:

2. Då i stad all minuthandel

med eller all utskänkning af bränvin

eller beggedera blifvit, på sätt i

§ 9 mom. 2 sägs, å bolag öfverlåten,

skall, förutom den der bestämda

afgift, bolaget afstå hela den nettovinst,

som, sedan nödiga förvaltningskostnader

blifvit afdragna, enligt

bolagets räkenskaper visat sig

hafva uppkommit af all den bränvinshandel,

bolaget idkat, likasom

ock de afgifter hvilka bolaget uppburit

på grund af öfverlåtelse af rättigheter

enligt § 15 mom. 3. Bolagets

räkenskaper skola föras enligt

föreskrifter och formulär, som af

Kongl. Finansdepartementets kontrolloch

justering sbyrå utfärdas. Granskningen

af dessa räkenskaper och

bolagets förvaltning skall hvarje år

i Januari månad å dag, som af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet bestämmes, ske för näst

föregående försäljningsår af fem

revisorer, af hvilka stadsfullmäktige

eller, der sådane ej finnas, allmän

rådstufva utse två, landstinget en,

hushållningssällskapet en samt

Kongl. Majds Befallningshafvande

den femte. I stad, som icke deltager

i landsting, utse stadsfullmäktige

jemväl den revisor, som

eljest skulle af landstinget väljas.

I Stockholm utses tre revisorer af

stadsfullmäktige och två af Öfverståthållareembetet.

Berättelse öfver

revisionen skall för q påföljande

Februari månads utgång meddelas

stadsfullmäktige eller allmän råd
-

Bih. till Rihsd, Prot. 1883. 5 Sami. 1 Af cl. 7 Haft.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevitlnings-Utskottets Betänkande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag:

och vare bolaget pligtigt ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

kan meddela till rättelse i anmärkta

åtgärder. Tredskas bolaget sådant

fullgöra, eger Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

förelägga lämpligt

vite.

§ 19 (n. v. § 19).

Årsafgift för rättighet till handel

med bränvin skall för hvarje

halfår förskottsvis erläggas och inbetalas

till vederbörande uppbördsman.

Utskottets förslag:

stufva, landstinget och hushållningssällskapet.

Revisorerne ega åtnjuta

ersättning efter fjerde klassen i gällande

resereglemente, hvilken ersättning

skall af ofvanberörda vinstmedel

utgå. Vägrar landsting eller

hushållningssällskap ansvarsfrihet

för bolagets förvaltning, hänskjutes

saken till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;

och vare bolaget pligtigt

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

kan meddela till rättelse

i anmärkta åtgärder. Tredskas bolaget

sådant fullgöra, eger Kong].

Maj:ts Befallningshafvande före! ägga

lämpligt vite.

§ 19.

Årsafgift för rättighet till minuthandel

med eller utskänkning af

bränvin skall för hvarje halfår förskottsvis

erläggas och inbetalas till

vederbörande uppbördsman.

§ 20 (n. v. § 23 mom. 3 och § 24 mom. 4).

1. Afgiften för utskänkning, dertill på grund af § 13 rättighet

meddelats, bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande

nämnd, men får ej understiga det belopp, som för den

ifrågavarande tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17

och 18 stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå bör. Skulle tiden

ej uppgå till 14 dagar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas.

Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp

förskottsvis erläggas till vederbörande uppbördsman.

2. Afgiften för rätt till utskänkning å passagerareångbåtar skall

uppbäras i den stad eller kommun, der rederiet har sitt hufvudsäte.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Bevillnirigs- Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

§ 21 (n. v. § 13).

1. Öfver beslut, som taxeringsnämnd, jemlikt § 16 mom. 1 och

mom. 3, meddelar i fråga om beräkning af det litertal bränvin, för

hvilket försäljningsafgift skall erläggas, eller jemlikt § 20 rörande bestämmandet

af sådan afgift, eger sfi väl den skattskyldige som vederbörande

landsting, hushållningssällskap, stad, magistrat, socken eller

kommunalnämnd att hos pröfningsnämnd anföra besvär inom den tid

och i den ordning, som för Överklagande af taxeringsnämndens beslut

i allmänhet äro bestämda; äfvensom pröfningsnämnd tillkommer att,

ehvad dylikt beslut blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar,

som finnas skäliga; och må vidare klagan öfver pröfningsnämnds

beslut, i den ordning förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst i allmänhet bestämmer, fullföljas af dem, hvilka

öfver taxeringsnämnds beslut, enligt hvad här ofvan sägs, ega besvär

anföra.

2. Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter

det af taxeringsnämnd bestämda litertal, intill dess ändring deri blifvit

vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.

§ 22 (n. v. § 24).

1. De utgifter, som enligt denna

förordning inflyta för rättigheterna

till handel med bränvin, äfvensom

den nettovinst på rörelsen, som bolag

i stad enligt § 18 skall afstå,

skola på följande sätt fördelas:

§ 22.

1. De af gifter, som enligt denna

förordning inflyta för rättigheterna

till minuthandel med eller utskärning

af bränvin, äfvensom den nettovinst

pa rörelsen, som bolag i stad

enligt § 18 skall afstå, skola pa följande

sätt fördelas:

för Stockholms stad:

åtta tiondedelar tillfalla staden,

så vida bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag; i annat fall erhåller

staden sju tiondedelar;

återstoden insättes i Statskontoret

;

för Stockholms stad:

Tre fjerdedelar tillfalla staden;

återstoden insättes i Statskontoret;

s. 68 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

68

Kongl. Maj:ts förslag:

för annan stad, som ej deltager

i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är

öfver låt en åt bolag:

sju tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets

hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i Statskontoret;
b)

dä bränvinshandeln i staden ej är

öfverlåten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets

hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i Statskontoret;
-

Utskottets förslag:

för annan stad eller köping:

hälften tillfaller staden eller

köpingen; af återstoden insättes den

ena hälften i vederbörande landtränteri,

den andra hälften i Statskontoret.

för stad, som deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är

öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets

landsting;

en tiondedel tillfaller länets

hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i Statskontoret;
b)

dä bränvinshandeln i staden ej är

öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;
två

tiondedelar tillfalla länets

landsting;

en tiondedel tillfaller länets

hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i Statskontoret;
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

för landsbygdskommunerna:

hela afgiften insattes i vederbörande

landskontor, som fördelar

densamma med:

sju tiondedelar till länets samtliga

landsbygdskommuner efter folkmängden;
två

tiondedelar till länets

landsting;

en tiondedel till länets hushållningssällskap.

I köping, der jemlikt § 11 mom.

2 bränvinshandeln blifvit åt bolag

öfverlåten, skola försäljningsafgifterna

och vinstmedlen fördelas efter

lika grunder, som här ofvan

äro bestämda för stad, i hvilken

bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

för landtkommunerna:

hela beloppet insättes i vederbörande

landtränteri.

Alla till Statskontoret influtna

medel fördelas af Statskontoret till

Stockholms stad och länen efter folkmängden.

Inom hvarje län fördelas sedermera

genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

summan af den för

länet behållna och den efter folkmängden

tilldelade andelen sålunda,

att fyra tiondedelar tillfalla landsting

och stad, som ej i landsting deltager,

tre tiondedelar hushållningssällskap

och tre tiondedelar länets samtliga

landtkommuner.

Emellan landsting och stad, som

ej i landsting deltager, samt landtkommunerna

emellan sker fördelningen

likaledes efter folkmängden.

I köping, der jemlikt § 11 mom.

2 minuthandel med eller utskänkning

af bränvin eller beggedera blifvit åt

bolag öfverlåten, skola försäljningsafgifterna

och vinstmedlen fördelas

efter lika grunder, som här ofvan

äro bestämda för stad, i hvilken bolag

blifvit bildadt.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag :

2. De andelar af i näst föregående

mom. omförmälda medel,

som tillfalla landsting och hushållningssällskap,

insättas i vederbörande

landskontor. De andelar åter,

som ingå till Statskontoret, skola

genom dettas försorg fördelas på

rikets samtliga landstingsområden

efter folkmängden, med iakttagande

af, att folkmängden för hvarje landstingsområde,

inom hvilket ligger

stad, som ej deltager i landsting,

minskas med samma stads folkmängd.

Af det belopp, som efter

denna fördelning tillkommer hvarje

landstingsområde, eger landstinget

uppbära tre fjerdedelar och vederbörande

hushållningssällskap en

fjerdedel.

3. Rörande användningen af

de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar,

landsting och hushållningssällskap,

skall, der Chefen för Kongl. Finansdepartementet

sådant fordrar, redogörelse

till nämnda departement af

vederbörande afgifvas.

Ut sko Hets förslag:

2. I stad, der minuthandel med

eller utskärning af bränvin eller beggedera

icke är till bolag öfverlåten, af står

staden ytterligare en tiondedel af der

inflytande afgifter, hvilket belopp afdrages

från staden eljest tillkommande

andel. Detta belopp insändes

till Statskontoret och fördelas i sammanhang

med öfriga dit influtna

medel.

3. Rörande användningen af

de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar,

landsting och hushållningssällskap,

skall, der Chefen för Kongl. Finansdepartementet

sådant fordrar, redogörelse

till nämnda departement af

vederbörande afgifvas.

§ 23 (ny).

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller

torg, och må å landet ej förläggas stad eller köping närmare än en

half mil, utan att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter särskild pröfning

och vederbörandes hörande det medgifvit och bestämt vilkoren

derför.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hafva eu i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

§ 24 (ny).

1. Försäljningen må ej börjas förr, än besigtning å den lägenhet,

der rörelsen skall drifvas, hållits i stad af stadsfiskal och på landet af

kronobetjent jemte två personer utsedde af magistrat eller kommunalnämnd,

samt besigtningsmännen utfärdat bevis derom att föreskrifterna

i näst föregående § blifvit uppfylda.

2. Hvad här föreskrifves galle ock då försäljningsställe ombytes.

§ 25 (n. v. § 25 mom. 1 och 2

samt § 26 mom. 2).

1. Å landet vare bränvinshandel

förbjuden på eller inom 0,2

mil från ställe, der auktion, marknad,

torgdag, uppbördsstämma eller

mönstring med beväringsmanskap

hålles.

2. Vid annan till större folksamling

ledande förrättning å landet

eller der i stad vid tillfälle, som i

nästföregående eller detta mom. omförmäles,

anledning förekommer till

enahanda förbud, ege för landet

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

och i stad vederbörande polismyndighet

att derom meddela föreskrift.

§ 26 (n. v. § 26 mom. 1 och § 28).

1. Minuthandel med bränvin

må ega rum söcknedagar från klockan

8 förmiddagen till 9 eftermiddagen

utom å dagen före sön- eller helgdag,

då den ej må fortfara längre

än till klockan 7 eftermiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må

under söcknedagar begynna tidigast

klockan 6 på morgonen och i stad

§ 25.

1. A landet vare minuthandel

•med eller utskänkning af bränvin förbjuden

på eller inom 0,2 mil från

ställe, der auktion, marknad, torgdag,

uppbördsstämma eller mönstring

med beväringsmanskap hålles.

2. Vid annan till större folksamling

ledande förrättning å landet

eller der i stad vid tillfälle,

som i nästföregående eller detta

mom. omförmäles, anledning förekommer

till enahanda förbud, ege

för landet Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

och i stad vederbörande

polismyndighet att derom meddela

föreskrift.

§ 26.

1. Minuthandel med bränvin

må ega rum endast söcknedagar

från klockan 8 förmiddagen till 9

eftermiddagen utom å dagen före

sön- eller helgdag, då den ej må

fortfara längre än till klockan 7

eftermiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må

under söcknedagar begynna tidigast

klockan 6 på morgonen och i stad

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj ds förslag:

eller köping i allmänhet ej fortfara

längre än till klockan 10 och å landet

till klockan 8 på aftonen, men

vare å dagen näst före sön- eller

helgdag ej medgifven efter klockan

7 eftermiddagen.

3. Under sön- och helgdagar

vare iskänkning af bränvin i stad

tillåten endast vid middagstiden

under högst tre timmar, som af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

efter kommunalstyrelsens hörande,

bestämmas.

4. På landet vare å sön- och

helgdagar all annan bränvinsutskänkning

förbjuden än på gästgifvaregårdar

åt resande.

5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe

alltid vara tillstängdt.

6. Skulle ytterligare inskränkningar

i de här ofvan i denna §

bestämda tiderna för bränvinsutskänknings

utöfvande befinnas erforderliga,

eger Kongl. Majs Befallningshafvande

att på framställning

af kommunalstyrelse samt efter

magistrats eller kommunalnämnds

hörande derom besluta.

Utskottets förslag:

eller köping i allmänhet ej fortfara

längre än till klockan 10 och å landet

till klockan 8 på aftonen, men

vare å dagen näst före sön- eller

helgdag ej medgifven efter klockan

7 eftermiddagen.

3. Under sön- och helgdagar

vare i allmänhet all utskärning af

bränvin förbjuden.

4. Der särskilda omständigheter

föranleda behof af inskränkning

eller utsträckning af de här ofvan

i denna § bestämda tiderna för

bränvinsförsäljnings utöfvande, eger

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

förra fallet på framställning af kommunalstyrelse

samt i alla händelser

efter magistrats eller kommunalnämnds

hörande derom förordna.

5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe

alltid vara tillstängdt.

(Se ofvan mom. 4.)

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

7. Der rätt till utskänkning

enligt § 13 inom. 1 lemnats till

utöfning vid läger eller der trupp

eljest är för flere dagar sammandragen,

må bränvin utlemnas endast

till lägerpersonalen ocli till förtäring

på stället samt utskänkningen (Utgår.)

ej ega rum före klockan 6 förmiddagen

eller efter klockan 5 eftermiddagen;

dock vare å sön- och

helgdagar afl utskänkning förbjuden

utom under högst tre timmar

vid middagstiden, hvilka af högsta

befälhafvaren på stället bestämmas.

§ -27 (n. v. § 31).

1. Vid tider, då bränvinshandel enligt näst föregående § ej är

tillåten, vare allt utlemnande af bränvin från försäljningsställe förbjudet.

2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven,

låta bränvin å utskänkningsställe förtäras.

§ 28 (n. v. § 3 mom. 2 och § 29).

1. Vid utskänkning skall lagad

mat alltid vara att tillgå.

2. Bränvin må å försäljningsställe

icke utlemnas till den, som

är rusig, ej heller till minderårig.

3. Öfverlastad person får ej

utdrifvas från utskänkningsställe,

der han förtärt starka drycker, eller

lemnas utan vård.

§ 25.

1. Vid utskänkning skall lagad

mat alltid vara att tillgå.

2. Bränvin må å försäljningsställe

icke utlemnas till den, som

är rusig, ej eller å utskänkningsställe

till minderårig.

3. Öfverlastad person får ej

utdrifvas från utskänkningsställe,

der han förtärt starka drycker, eller

lemnas utan vård.

§ 29 (n. v. § 30). § 29.

Under det bränvinshandel på- Under det minuthandel med eller

Bih. till Riksd. Prof, 1885. 5 Sand. 1 Afd. 7 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillnings-Ut skottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj ds förslag:

går, får dörren till försäljningsrummet

ej vara läst.

§ 30 (n. v. §§ 39, 40 och 38).

1. Der bränvinshandel idkas,

skall vara anbragt skylt, som rörelsen

utvisar.

2. I försäljningsrummet skall

ett exemplar af denna förordning

vara anslaget.

3. Å gästgifveri, der rörelsen

är mellan flere åbor fördelad, skall

en af kronobetjent påtecknad uppgift

om den tid, hvardera åbon är

till bränvinsutskänkning berättigad,

vara anslagen i försäljningsrummet

hos den, som för tillfället rättigheten

utöfvar.

Utskottets förslag:

utskärning af bränvin pågår, får

dörren till försäljningsrummet ej

vara läst.

§ 30.

1. Der minuthandel med eller

utskärning af bränvin idkas, skall

vara anbragt skylt, som utvisar rörelsen.

2. I försäljningsrummet skall

ett exemplar af denna förordning

vara anslaget.

3. Å gästgifveri, der rörelsen

är mellan flere åbor fördelad, skall

eu af kronobetjent påtecknad uppgift

om den tid, hvardera åbon är

till bränvinsutskänkning berättigad,

vara anslagen i försäljningsrummet

hos den, som för tillfället rättigheten

utöfvar.

§ 31 (n. v. § 32).

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom

vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.

§ 32 (n. v. § 34).

§ 32.

Byteshandel med bränvin vare

lika med bränvinshandel ansedd.

Byteshandel med bränvin vare

lika med bränvinsförsäljning ansedd.

§ 33 (n. v. § 35).

Bränvin, som är försatt med

något för helsan skadligt ämne

eller som icke är renadt från finkel
-

§ 33.

Bränvin, som är försatt med

något för hels an skadligt ämne

eller som icke är renadt eller hvars

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

olja eller hvars styrka ej uppgår styrka ej uppgår till minst 46 pistill

minst 46 procent, får ej till cent, får ej till salu hållas,

salu hållas.

§ 34 (n. v. § 33).

1. Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som

blifvit vid iskänkning utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre

belopp än 3 liter utborgadt.

§ 35 (n. v. § 37).

Med undantag af den i § 33

meddelade föreskrift om bränvinets

rening och styrka, skall hvad i

denna förordning är stadgadt om

handel med bränvin gälla äfven för

sprit samt andra brända eller distillerade,

in- eller utländska, spirituösa

drycker, äfvensom för drycker,

Indika äro dermed tillagade.

§ 36 (n. v. § 26 mom. 3).

1. Polismyndighet i stad samt

kronobetjent och kommunalnämnd

å landet åligge tillse, att å ställe,

der bränvinshandel idkas, ordning

samt de i denna författning meddelade

föreskrifter noga iakttagas;

och eg a dessa myndigheter anbefalla

stängning af handelsställe och

bränvinshandelns inställande, när

störande oordning förekommer eller

anledning finnes att sådan befara.

2. Förekomma å gästgifveri

eller å annat ställe, der bränvins
-

(Se ofvan § 1 mom. 2.)

§ 35.

1. Polismyndighet i stad samt

kronobetjent och kommunalnämnd

å landet åligge tillse, att å ställe,

der minutering eller utskärning af

bränvin idkas, ordning samt de i

denna författning meddelade föreskrifter

noga iakttagas; och eg a

dessa myndigheter anbefalla stängning

af lokalen och rörelsens inställande,

när störande oordning förekommer

eller anledning finnes att

sådan befara.

2. Förekomma å gästgifveri

eller å annat ställe, der minuthan
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

handel utöfvas, vid särskilda tillfällen

oordningar af den art, att

innehafvaren af rättigheten icke kan

anses fortfarande lämplig att densamma

utöfva, eller har någon af

de enligt § 13 meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda

störande oordningar, må Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan

i stad af magistraten eller

stadsfullmägtige och på landet af

socknens eller angränsande sockens

kommunalnämnd, efter vederbörlig

undersökning, ega att förenämnda

rättighet inskränka eller indraga

eller ock innehafvaren derifrån skilja;

dock ege innehafvare af rättigheten

i sådant fall att af redan erlagd försäljningsafgift

återfå så stor del,

som motsvarar den tid, hvarunder

rättigheten ej utöfvats.

§ 37 (n. v. § 27).

1. Å apotek må bränvin eller

sprit hvarken säljas eller annorledes

utlemnas utom för medicinskt ändamål

uppå behörig läkares recept,

för tekniskt behof, då detsamma

behörigen styrkes medelst intyg af

magistratsledamot, kronobetjent,

kommunalstämmas eller kommunalnämnds

ordförande eller vice ordförande,

och för vetenskapliga ändamål

uppå skriftlig reqvisition af

känd vetenskapsidkare; börande

alla sådana recept, intyg och re
-

Utskottets förslag:

del med eller utskänkning af bränvin

utöfvas, vid särskilda tillfällen oordningar

af den art, att innehafvaren

af rättigheten icke kan anses fortfarande

lämplig att densamma utöfva,

eller har någon af de enligt

§13 meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda störande

oordningar, må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

på anmälan i stad

af magistraten eller stadsfullmägtige

och på landet af socknens eller

angränsande sockens kommunalnämnd,

efter vederbörlig undersökning,

ega att förenämnda rättighet

inskränka eller indraga eller ock

innehafvaren derifrån skilja; dock

ege innehafvare af rättigheten i sådant

fall att af redan erlagd försälj

ningsafgift återfå så stor del,

som motsvarar den tid, hvarunder

rättigheten ej utöfvats.

§ 36.

1. A apotek må bränvin eller

sprit hvarken säljas eller annorledes

utlemnas utom för medicinskt ändamål

uppå behörig läkares recept,

för tekniskt behof, då detsamma

behörigen styrkes medelst intyg af

magistratsledamot, kronobetjent,

kommunalstämmas eller kommunalnämnds

ordförande eller vice ordförande,

och för vetenskapliga ändamål

uppå skriftlig reqvisition af

känd vetenskapsidkare; börande alla

sådana recept, intyg och reqvisi
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

qvisitioner å apoteken qvarhållas

och der förvaras.

2. I afseende på försäljningen

af sådana läkemedel, livilka innehålla

bränvin eller sprit, galle hvad

medicinalförfattningarna föreskrifva.

§ 38 (n. v. § 36).

1. Då bränvin försändes sjöledes

och någon del af saltsjön dervid

befares, skall det vara underkastadt

försegling och, på sätt i

tullstadgan föreskrifves, förpassning.

2. Vid annan försändning af

bränvin inom landet eger deremot

förpassning icke rum; skolande dock

bränvin, när det i större myckenhet

än fyratio liter forslas landvägen

inom eu mil från kusten mellan

norska gränsen och gränsen

mellan Blekinge och Kalmar län,

åtföljas af tillverkarens eller säljarens

på tro och heder senast inom

en vecka före uppvisandet afgifna

bevis, att bränvinet icke blifvit i

riket olofligen infördt.

§ 39 (n. v. § 41).

1. Den, som genom minuthandel

eller utskänkning föryttrar

bränvin, utan att i stadgad ordning

hafva dertill förvärfvat rättighet,

eller som, på sätt i § 2 sägs, mel
-

Utskottets förslag:

tioner å apoteken qvarhållas och

der förvaras.

2. I afseende på försäljningen

af sådana läkemedel, Indika innehålla

bränvin eller sprit, gälle hvad

medicinalförfattningarna föreskrifva.

§ 37.

1. Då bränvin försändes sjöledes

och någon del af saltsjön dervid

befares, skall det vara underkastadt

försegling och, på sätt i

tullstadgan föreskrifves, förpassning.

2. Vid annan försändning af

bränvin inom landet eger deremot

förpassning icke rum; skolande dock

bränvin, när det i större myckenhet

än fyratio liter forslas landvägen

inom en mil från kusten mellan

norska gränsen och gränsen

mellan Blekinge och Kalmar län,

åtföljas af tillverkarens eller säljarens

på tro och heder senast inom

en vecka före uppvisandet afgifna

bevis, att bränvinet icke blifvit i

riket olofligen infördt.

§ SS.

1. Den, som genom minuthandel

eller utskänkning föryttrar

bränvin, utan att i stadgad ordning

hafva dertill förvärfvat rättighet,

eller som, på sätt i § 2 sägs, mel
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillnings-Utskottets Betänkande AT:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

lan flere köpare fördelar bränvin,

eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1,

tillhandagår med anskaffande af

bränvin, böte första gången från

och med 30 till och med 60 kronor,

andra gången från 60 till och

med 120 kronor och tredje gången

från 120 till och med 240 kronor.

Den, som fjerde gången eller oftare

med sådan förbrytelse beträdes,

dömes till fängelse från och med

två månader till och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet

befintliga bränvin,

till och med 150 liter tillika med

kärl, som för dess afhemtning tjenliga

äro, underkastade beslag och

förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte

dömd att, då oloflig minuthandel

eller iskänkning egt rum, utgifva

försäljningsafgift för det litertal,

som, efter hvad utredas kan, blifva

olofligen föryttradt, dock ej under

det belopp, som svarar mot en

fjerdedel af livad, enligt de i §§ 17

och 18 stadgade grunder, för år

minst utgå bör; skolande, der den,

som idkar minuthandel, gör sig

skyldig till oloflig iskänkning, den

här stadgade påföljd ådömas, oberoende

af den försäljningsafgift,

som erlägges för minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i

denna paragraf sägs, skett å söneller

helgdag, ökas straffet med böter

från 15 till och med 30 kronor.

Utskottets förslag:

lan flere köpare fördelar bränvin,

eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1,

tillhandagår med anskaffande af

bränvin, böte första gången från

och med 30 till och med 60 kronor,

andra gången från 60 till och

med 120 kronor och tredje gången

från 120 till och med 240 kronor.

Den,, som fjerde gången eller oftare

med sådan förbrytelse beträdes,

dömes till fängelse från och med

två månader till och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet

befintliga bränvin

till och med 150 liter tillika med

kärl, som för dess afhemtning tjenliga

äro, underkastade beslag och

förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte

dömd att, då oloflig minuthandel

eller utskänkning egt rum, utgifva

försäljningsafgift för det litertal,

som, efter hvad utredas kan, blifvit

olofligen föryttradt, dock ej under

det belopp, som svarar mot eu

fjerdedel af livad, enligt de i §§ 17

och 18 stadgade grunder, för år

minst utgå bör; skolande, der den,

som idkar minuthandel, gör sig

skyldig till oloflig utskänkning, den

här stadgade påföljd ådömas, oberoende

af den försäljningsafgift,

som erlägges för minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i

denna paragraf sägs, skett å söneller

helgdag, ökas straffet med böter

från 15 till och med 30 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Bevillning s-Utskottets

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 40 (n. v. § 42).

Om den, som till minuthandel

med bränvin berättigad är, andra

gången beträdes med oloflig utskänkning,

vare han tillika denna

sin handelsrättighet förlustig.

§ 41 (n. v. § 43).

öfverträdes förbud, som i § 37

gifvet är, vare lag som i § 39 sägs.

§ 42 (n. v. § 44).

1. Underlåter den, som erhållit

rättighet till handel med bränvin, att

afgift derför i föreskrifven tid erlägga,

varde afgiften genast utmätt. Vid

sådan underlåtenhet andra gången

vare rättigheten förverkad, och varde

försäljningen genast instäld, i stad

af magistraten och å landet af kronofogden;

men näringsidkaren vare

ändock pligtig att, under försäljningsåret,

afgiften fortfarande utgöra.

2. Den, som idkar handel med

bränvin under tid, hvarför afgift icke

blifvit i föreskrifven ordning erlagd,

höte första gången från och med 15

till och med 30 och andra gången

från 30 till och med 60 kronor.

§ 43 (n. v. § 45).

Idkar någon handel med brän
-

Betänkande N:o 7.

Utskottets förslag:

§ 39.

Om den, som till minuthandel

med bränvin berättigad är, andra

gången beträdes med oloflig utskänkning,

vare han tillika denna

sin handelsrättighet förlustig.

§ 40.

Öfverträdes förbud, som i § 36

gifvet är, vare lag som i § 38 sägs.

§ 41.

1. Underlåter den, som erhållit

rättighet till minuthandel med eller

utskärning af bränvin att afgift derför

i föreskrifven tid erlägga, varde

afgiften genast utmätt. Vid sådan

underlåtenhet andra gången vare rättigheten

förverkad, och varde försäljningen

genast instäld, i stad af

magistraten och å landet af kronofogden;

men näringsidkaren vare ändock

pligtig att, under försäljningsåret,

afgiften fortfarande utgöra.

2. Den, som idkar minuthandel

med eller utskänkning af bränvin under

tid, hvarför afgift icke blifvit i

föreskrifven ordning erlagd, böte första

gången från och med 15 till och

med 30 och andra gången från 30

till och med 60 kronor.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

vin vid tillfälle, då försäljningsrätten

ej utöfvas får, eller å annat ställe

än dertill uppgifvet är, eller begagnar

någon, mot hvad i § 4 mom. 2

stadgadt är, ombud för bränvins utlemnande

å annat ställe, än der han

sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter

den, som icke är till utskänkning

berättigad, att, då han i parti eller

genom minuthandel säljer bränvin,

något af det sålda på försäljningsstället

förtäres eller afhemta^ i mindre

belopp än han är berättigad föryttra,

eller förbryter sig den, som

till handel med bränvin berättigad

är, mot § 26 mom. 4, 5 och 7 eller

§ 27, böte första gången från och

med 30 till och med 60 kronor samt

andra gången från 60 till och med

120 kronor och vare dessutom andra

gången sin handelsrättighet förlustig.

Lag samma vare, om den, som erhållit

rättighet till utskänkning å

passagerarefartyg, utöfvar densamma

annorledes än till förtäring ombord

å fartyget eller utan att iakttaga de

inskränkningar dervid, som i öfrigt

kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande jemlikt § 13

mom. 2 föreskrifna.

§ 44 (n. v. § 46).

Förbrytelse mot § 31 straffes

enligt § 43.

Ut skott et s förslag:

eller utskänkning af bränvin vid tillfälle

då försäljningsrätten ej utöfvas

får, eller å annat ställe än dertill

uppgifvet är, eller begagnar någon,

mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är,

ombud för bränvins utlemnande å

annat ställe, än der han sin försäljningsrätt

utöfvar, eller tillåter den,

som icke är till utskänkning berättigad,

att, då han i parti eller genom

minuthandel säljer bränvin, något af

det sålda på försäljningsstället förtäres

eller afhemtas i mindre belopp

än han är berättigad föryttra, eller

förbryter sig den, som till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin

berättigad är, mot § 26 mom.

3 och 5 eller § 27, böte första gången

från och med 30 till och med

60 kronor samt andra gången från

60 till och med 120 kronor och vare

dessutom andra gången sin rätt till

minuthandel eller utskänkning förlustig.

Lag samma vare, om den,

som erhållit rättighet till utskänkning

å passagerarefartyg, utöfvar densamma

annorledes än till förtäring

ombord å fartyget eller utan att

iakttaga de inskränkningar dervid,

som i öfrigt kunna hafva blifvit

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

jemlikt § 13 mom. 2 föreskrifna.

§ 43.

Förbrytelse mot § 31 straffes

enligt § 42.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Ma,j:ts förslag: Utskottets förslag:

§ 45 (n. v. § 47).

1. Förbrytelse mot §§ 24, 28,

29, 30 eller 33 straffes med böter

från och med 10 till och med 50

kronor.

2. Då förbrytelse skett mot § 33,

vare tillika det till salu hållna bränvin

underkastadt beslag och förbrutet.

§ 46. (n. v. § 48).

Skulle den, som är pligtig att

förbrytelser mot denna förordning

åtala, sjelf beträdas med oloflig

bränvinsförsäljning, vare han förfallen

till dubbla böter och miste

tjensten.

§ 47 (n. v. § 49).

Den, som under tid, då han

för förbrytelse mot förordningen är

under tilltal stäld, samma förbrytelse

fortsätter, skall, när han härtill

lagligen förvunnen varder, för

hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till de

böter eller det fängelsestraff, som

för sådan förbrytelse stadgade äro;

dock må fängelsestraffet icke öfverstiga

ett år.

§ 48 (n. v. § 50).

§ 44.

1. Förbrytelse mot §§ 24, 28,

29, 30 eller 33 straffes med böter

frän och med 10 till och med 50

kronor.

2. Då förbrytelse skett mot § 33,

vare tillika det till salu hållna bränvin

underkastadt beslag och förbrutet.

§ 45.

Skulle den, som är pligtig att

förbrytelser mot denna förordning

åtala, sjelf beträdas med oloflig

bränvinsförsäljning, vare han förfallen

till dubbla böter och miste

tjensten.

§ 46.

Den, som under tid, då han

för förbrytelse mot förordningen är

under tilltal stäld, samma förbrytelse

fortsätter, skall, när han härtill

lagligen förvunnen varder, för

hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till de

böter eller det fängelsestraff, som

för sådan förbrytelse stadgade äro;

dock må fängelsestraffet icke öfverstiga

ett år.

§ 47.

Husbonde ansvarar för förbry- Husbonde ansvarar för förbry
telse,

som, med hans vetskap, mot telse, som, med hans vetskap, mot

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag:

denna förordning begås af hans hustru,

husfolk eller i hans arbete antagen

person likasom vore förbrytelsen

af husbonden sjelf gjord.

§ 49 (n. v. § 51).

Underlåtes vid landväga transport

af bränvin föreskrift, som i §

38 gifven är, dömes varan förbruten,

derest egaren ej gitter visa att

hon är af inhemsk tillverkning eller

blifvit vederbörligen förtullad.

§ 50 (n. v. § 52).

Böter, som efter denna förordning

ådömda äro, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas

enligt allmän strafflag.

§ 51 (n. v. § 53).

Då försäljningsafgift jemte böter

enligt denna förordning ådömda blifvit,

må, der tillgång till afgiften eller

någon del deraf saknas, böterna ej

kunna med penningar gäldas, utan

skall den sakfälde i stället undergå

motsvarande förvandlingsstraff.

§ 52 (n. v. § 54).

Af böter, så ock af försäljningsafgift,

som enligt denna förordning

ådömas, samt värde af bränvin, som

Utskottets förslag:

denna förordning begås af hans hustru,

husfolk eller i hans arbete antagen

person likasom vore förbrytelsen

af husbonden sjelf gjord.

§ 48.

Underlåtes vid landväga transport

af bränvin föreskrift, som i §

31 o-ifven är, dömes varan förbruten,

derest egaren ej gitter visa att

hon är af inhemsk tillverkning eller

blifvit vederbörligen förtullad.

§ 49.

Böter, som efter denna förordning

ådömda äro, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas

enligt allmän strafflag.

§ 50.

*

Då försäljningsafgift jemte böter

enligt denna förordning ådömda blifvit,

må, der tillgång till afgiften eller

någon del deraf saknas, böterna ej

kunna med penningar gäldas, utan

skall den sakfälde i stället undergå

motsvarande förvandlingsstraff.

§ 51.

Af böter, så ock af försäljningsafgift,

som enligt denna förordning

ådömas, samt värde af bränvin, som

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kong!. Maj:ts förslag:

förbrutet anses, tillfälle två tredjedelar

åklagaren och en tredjedel

den stads eller sockens fattigkassa,

der den åtalade förbrytelsen är begången.

Finnes särskild angifvare,

tage han hälften af åklagarens andel.

§ 53 (n. v. § 55).

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hålle allvarlig hand öfver

iakttagande af hvad i förordningen

stadgadt är.

§ 54 (n. v. § 56).

1. Lands- och stadsfiskaler,

krono-, stads- och polisbetjente samt

de personer, hvilka särskildt antagas

att vaka öfver förordningens

efterlefnad, åligge att förbrytelser

mot densamma åtala.

2. I öfrigt ege en hvar rättighet

att för sådana förbrytelser

anställa åtal, dock ej barn mot föräldrar,

eller tjenstehjon, så länge

de i tjensten äro, mot husbondefolk.

3. Då åtal anställes af annan

än den, som i mom. 1 af denna §

nämnd är, gifve han sin talan allmän

åklagare till känna så tidigt,

att denne må kunna målets utförande

öfvervara.

§ 55 (n. v. § 57).

o

1. A landet bör kommunalnämnd

och i stad vederbörande

Utskottets förslag:

förbrutet anses, tillfälle två tredjedelar

åklagaren och en tredjedel

den stads eller sockens fattigkassa,

der den åtalade förbrytelsen är begången.

Finnes särskild angifvare,

tage han hälften af åklagarens andel.

§ 52.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hålle allvarlig hand öfver

iakttagande af hvad i förordningen

stadgadt är.

§ 53.

1. Lands- och stadsfiskaler,

krono-, stads- och polisbetjente samt

de personer, hvilka särskildt antagas

att yaka öfver förordningens

efterlefnad, åligge ätt förbrytelser

mot densamma åtala.

2. I öfrigt ege en hvar rättighet

att för sådana förbrytelser

anställa åtal, dock ej barn mot föräldrar,

eller tjenstehjon, så länge

de i tjensten äro, mot husbondefolk.

3. Då åtal anställes af annan

än den, som i mom. 1 af denna §

nämnd är, gifve han sin talan allmän

åklagare till känna så tidigt,

att denne må kunna målets utförande

öfvervara.

§ 54.

1. A landet bör kommunalnämnd

och i stad vederbörande

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

Kongl. Maj\ts förslag:

kommunalmyndighet egna synnerlig

uppmärksamhet deråt, att förbrytelser

mot denna förordning varda

till åtal angifna.

2. Rättighet att verkställa beslag

tillkomme de i § 54 mom. 1

omförmälda allmänna åklagare. Beslag

skall göras i två vittnens närvaro.

§ 56 (n. v. § 58).

Ej vare någon jäfvig att angående

oloflig bränvinsförsäljning

vittne bära endast på den grund,

att han dervid bränvin sig tillhandlat

eller förtärt.

§ 57 (n. v. § 59).

Förbrytelser mot denna förordning

böra vid allmänna domstolarna

åtalas och afdömas, med undantag

af frågor om oloflig bränvinsförsäljning

i de städer, der poliskammare

finnes, uti hvilka dylika frågor skola

i hittills vanlig ordning behandlas.

Utskottets förslag:

kommunalmyndighet egna synnerlig

uppmärksamhet deråt, att förbrytelser

mot denna förordning varda

till åtal angifna.

2. Rättighet att verkställa beslag

tillkomme de i § 53 mom. 1

omförmälda allmänna åklagare. Beslag

skall göras i två vittnens närvaro.

§ 55.

Ej vare någon jäfvig att angående

oloflig bränvinsförsäljning

vittne bära endast på den grund,

att han dervid bränvin sig tillhandlat

eller förtärt.

§ 56.

Förbrytelser mot denna förordning

böra vid allmänna domstolarna

åtalas och afdömas, med undantag

af frågor om oloflig bränvinsförsäljning

i de städer, der poliskammare

finnes, uti hvilka dylika frågor skola

i hittills vanlig ordning behandlas.

Rörande förbud mot införsel af

bränvin till Lappmarken gäller hvad (Utgår.)

derom särskildt är stadgadt.

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

från och med det försäljningsår, som från och med det försäljningsår, som

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 7.

85

Kongl. Maj ds förslag:

tager sin början under år 1885; dock

att under nämnda försäljningsår

hittills stadgade försäljningsafgifter

skola utgöras för alla de rättigheter,

som ej blifvit beviljade först efter

det denna förordning trädt i kraft.

Utskottets förslag:

tager sin början under år 1885; dock

att under nämnda försäljningsår

hittills stadgade försäljningsafgifter

skola utgöras för alla de rättigheter,

som ej blifvit beviljade först efter

det denna förordning trädt i kraft.

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 6 Sami. 1 Afd. 1 Bäft.

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till Herr C. F. Waerns reservation vid Bevillningsutskottets

Betänkande N:o 7.

Stockholms stad

hade året 1882—1883 en inkomst af bränvinsförsäljnings
medel

af....................................................................................... Kr. 1,002,972,

af hvilka staden enligt 1877 års förordning fick behålla

det hela.

Kr. 1,002,972.

Enligt Kongl. Maj:ts proposition

skulle staden af dylik inkomst till lika högt belopp få

behålla 8/10 .................................................................................. Kr. 802,378

och i Statskontoret insätta 2/io.......................... Kr. 200,594

deraf efter folkmängden skulle uppbäras s/4

af landstingen ...................................................... » 150,446

V4 af hushållningssällskapen .............................. » 50,148

Kr. 802,378.

Enligt Utskottets förslag:

V4 skulle tillfalla staden .............................................................. Kr. 752,229,

V* insättas i Statskontoret, Kr. 250,743. Deraf skulle

efter folkmängden, beräknad efter förhållandet den 31

December 1883 194/4C04, tilldelas staden............................... » 10,566

Transport Kr. 762,795.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 7 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Transport

Vidare skulle staden efter samma beräkningsgrund af de

Kr.

762,795.

i Statskontoret

insatta medel från Göteborg......

Kr. 131,110

erhålla

194/

/ 4604

»

5,525

» » » Malmö .........

» 37,934

»

))

))

1,592

» » » Norrköping

» 37,134

))

»

))

1,565

» » » städer, som

deltaga i landsting ...........

» 715,088

))

»

))

Kr.

30,132.

801,609

Enligt reservantens förslag:

% skulle tillfalla staden............................................................... Kr. 802,378

och i Statskontoret insättas 2/io ........................ Kr. 200,594

deraf skulle tilldelas efter folkmängden:

Vid till landtkommunerna .................................... » 100,297

2/xo » landstingen................................................... » 40,119

*/io » hushållningssällskapen ........................... » 60,178

Kr. 802,378.

Göteborgs stad

hade året 1882—1883 en inkomst af bränvinsförsäljningsinedel

af Kr. 524,440, af hvilka staden enligt 1877

års förordning fick behålla 8/w med.................................... Kr. 419,552.

och till länets hushållningssällskap afstå

7xo med............................................................. Kr. 104,888 ___

Kr. 419,552.

Enligt Kongl. Maj:ts proposition:

7io skulle tillfalla staden............................................................... Kr. 367,108.

7xo skulle tillfalla länets hushållningssällskap Kr. 52,444

7xo, med Kr. 104,888, insättas i Statskontoret

och deraf efter folkmängden fördelas:

3/i till landstingen ................................................... » 78,666

7é » hushållningssällskapen......................... » 26,222

Kr. 367,108.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Enligt Utskottets förslag:

% skulle tillfalla staden ............................................................. Kr.

7,4 med Kr. 131,110 insättas i landtränteriet och deraf

Y10 med Kr. 52,444 efter folkmängden fördelas mellan

länets landsting och staden, således 188/2(i;i tillfalla landstinget

Kr. 36,652 och 81/2e9 åter fälla till staden............ »

V* med Kr. 131,110 insättas i Statskontoret, af hvilka

Stockholms stad skulle uppbära Kr. 5,525 och af återstoden,

Kr. 125,585, 4/i0 eller Kr. 50,234 efter folkmängden

delas mellan landstingen och de städer, som

som ej i landsting deltaga, således deraf återfalla

till staden..................................................................................... »

Efter enahanda fördelning och beräkning skulle staden

vidare erhålla af Vin af i Statskontoret insatta

bränvinsförsäljningsmedel, sedan afdrag af Stockholms

stads andel efter folkmängd skett, således af

från Stockholm insatta............................ Kr. 240,177 »

» Malmö » » 36,342 »

» Norrköping » » 35,570 »

» städer, som i landsting deltaga ... » 684,956 »

Ytterligare skulle från Göteborgs och Bohus läns landtränteri

tillfalla staden efter folkmängden % af V4 af de

i ränteriet från länets öfriga städer insatta medel, Kr.

116,396, således 81/269 af från städerna insatta Kr. 11,640 »

och 4/10 af hela beloppet utaf de från landtkommunerna

i länet insatta medel Kr. 26,916, således 81/26!, af Kr.

10,766 ......................................................................................_»_

_Kr.

Enligt reservantens förslag:

262,220

15,792

923

1,765

267

261

5,032

3,505

3,242

293,007.

''/10 skulle tillfalla staden............................................................. Kr. 367,108.

yi0 länets hushållningssällskap........................... Kr. 52,444

och i Statskontoret insättas Vid med Kr. 104,888;

deraf efter folkmängd

5/io skulle tillfalla landtkommuner ................. » 52,444

2/10 » » landsting......................... » 20,978

Vxo » 3 hushållningssällskap ......... » 31,466

Kr. 367,108.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Malmö stad

hade 1882—1883 influtna bränvinförsäljningsmedel Kr.

151,737, al hvilka enligt 1877 års Kong!, förordning

staden fick behålla 8/10.............................................................. Kr. 121,390

och till länets hushållningssällskap afstod 2/10 Kr. 30,347

Kr. 121,390.

Enligt Kongl. Maj ds proposition:

7/io skulle tillfalla staden............................................................ Kr. 106,216

7io afstås till länets hushållningssällskap...... Kr. 15,174

Vin insättas i Statskontoret med Kr. 30,347;

deraf skulle tilldelas

% till landstinget.................................................. » 22,760

y<t till hushållningssällskapen............................. » 7,587

_Kr. 106,216.

Enligt Utskottets förslag:

1/i skulle tillfalla staden .............................................................

V* eller Kr. 37,934 insättas i landtränteriet; deraf 4/10 efter

folkmängden fördelas mellan landstinget och staden,

som då återfår 42/:)51 af Kr. 15,134 .......................................

och landstinget tillfalla 309/851 ........................ Kr. 13,358

fi eller Kr. 37,934 insättas i Statskontoret, som efter

afdrag för Stockholms stad Kr. 1,592 af återstoden

Kr. 36,342 fördelar 4/10, Kr. 14,537, mellan landsting

och städer, som ej i landsting deltaga, efter folkmängd,

dervid staden återfår 42/4410.......................................

Efter enahanda beräkning erhåller staden af i Statskon
-

toret insatta medel 42/44,0 af 4/]0 af

från Stockholm insatta..................

» Göteborg » ..................

» Norrköping » ...................

» städer, som i landsting delta

Kr.

.. Kr. 240,177

.. » 125,585

35,570

ga ... » 684,956

Af de i Malmöhus läns landtränteri från länets Övriga

städer insatta x/4 af Kr. 257,030 eller Kr. 64,257 skola

Transport Kr.

75,869

1,816

138

915

479

136

2,609

81,962.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Transport Kr. 81,962.

4/i0, Kr. 25,703, efter folkmängd delas mellan landstinget

och Malmö stad, som deraf erhåller 42/851 ................ 5 3,076

Slutligen erhåller staden af de till landtkommunerna i

Malmöhus län influtna medel Kr. 32,737, deraf 4/i0

eller Kr. 13,095 blifvit i landtränteriet insatta till

fördelning efter folkmängd mellan landstinget och

staden 42/351 .............................................................................. ” 3,076.

Kr. 88,114.

Enligt reservantens förslag:

7/j« tillfalla staden ..................................................

.............. Kr. 106,216

Vio lemnas länets hushållningssällskap...............

Kr.

15,174

2/i„ insättas i Statskontoret med Kr. 30,347,

deraf skulle tilldelas %> efter folkmängd

landtkommunerna ...............................................

))

15,174

2/10 efter folkmängd landstingen ......................

))

6,069

3/10 » » hushållningssällskapen ...

»

9,104

Kr. 106,216.

Norrköpings stad

hade 1882—1883 influtna bränvinsförsäljningsmedel Kr.

148,538, af hvilka staden enligt 1877 års Kongl. förordning

tick behålla 8/10......................................................... Kr. 118,830

och till länets hushållningssällskap afstod 2/io Kr. 29,708_______

Kr. 118,830.

Enligt Kongl. Maj ds proposition:

7/io tillfalla staden ........................................................................ Kr. 103,976

yi0 tillfaller länets hushållningssällskap............ Kr. 14,854

2/10 Kr. 29,708 insättas i Statskontoret, som

deraf lemnar s/4 till landstingen.................... » 22,281

V4 till hushållningssällskapen .............................. » 7,427

Kr. 103,976.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Enligt Utskottets förslag:

’/2 skulle tillfalla, staden ............................................................ Kr.

V* eller 37,135 insättas i länets landtränteri, som fördelar

V10 deraf, Kr. 14,854, efter folkmängden mellan

landstinget och staden, dervid landstinget erhåller 238/2667

Kr. 13,290, och staden återfår .................................... »

y4 Kr. 37,135 insättas i Statskontoret, som efter afdrag

för Stockholms stad Kr. 1,565 af återstoden Kr. 35,570

fördelar 7i« Kr. 14,228 efter folkmängden mellan landstingen

och städer, som ej i landsting deltaga, dervid

Norrköping återfår n/m9........................................................ »

Efter liknande fördelning erhåller staden af från Stockholm

insatta Kr. 240,177 ........................................................ »

från Göteborg insatta Kr. 125,585 ..................................... »

» Malmö insatta Kr. 36,342 ............................................ »

» städer, som deltaga i landsting, Kr. 684,956 ......... »

Af de i Östergötlands läns landtränteri från länets öfriga

städer insatta 1/i af till dem infiutne bränvinsförsäljningsmedel

Kr. 135,966, eller Kr. 33,992, fördelas efter

folkmängden 4/10, Kr. 13,597, mellan landstinget och

staden, som dervid erhåller 28/.:,;c ......................................... »

Slutligen erhåller staden äfven från de i länets landtkommuner

influtna Kr. 23,880, af hvilka 4/10 skola

mellan landstinget och staden efter folkmängden fördelas,

af Kr. 9,552, 28/?og...................................................... »

74,269

1,564

90

610

319

92

1,739

1,431

1,005.

81,119.

Enligt reservantens förslag:

7/i0 tillfalla staden .......................................................................... Kr.

Vio tillfaller länets hushållningssällskap ......... Kr. 14,854

2/10, Kr. 29,708, insättas i Statskontoret, som

efter folkmängden deraf fördelar:

7,o till landtkommunerna ................................. » 14,854

2/io » landstingen................................................... » 5,942

Vxo » hushållningssällskapen ........................ » 8,912

Kr.’

103,976

103,976.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Städer, som deltaga i landsting.

Under året 1882—1883 utgjorde beloppet af i dessa

städer influtna bränvinsförsäljningsmedel Kr. 2,860,355,

deraf de enligt 1877 års Ivongl. förordning fingo behålla

7, ........................................................................................... Kr. 1,716,213.

7* afstods till respektive landsting.................. Kr. 572,071

% » » » hushållningssällskap > 572,071.

Kr. 1,716,213.

Enligt Kongl. Maj:ts proposition:

Vio skulle tillfalla städerna ........................................................ Kr. 1,430,177.

Vid tillfalla landstingen i de län, städerna hvar för sig

tillhöra .................................................................. Kr. 572,071

yi0 tillkomma samma läns hushållningssällskap » 286,035

2/10, Kr. 572,071, insättas i Statskontoret, soin

efter folkmängden utdelar

v* till samtliga landsting.................................... » 429,053

y4 » hushållningssällskapen ........................ » 143,018.

Kr. 1,430,177.

Enligt Utskottets förslag:

y2 skulle tillfalla städerna........................................................... Kr. 1,430,177.

y8, Kr. 715,088, skulle insättas i landtränterierna och deraf

Vio i de län, der städer finnas, som ej deltaga i landsting,

efter folkmängden mellan landsting och sådan

stad fördelas, men i öfriga län utan afdrag tillfalla

landstingen.

Då från städerna i Göteborgs och Bohus län, utom Göteborg,

influtit Kr. 116,396, skall fördelningen der ske

af Kr. 11,640, af hvilka 81/2ie9 tillfalla Göteborg

......................................................................... Kr. 3,505,

18y269 landstinget..................................................... » 8,135,

och då från städerna i Malmöhus län influtit Kr. 257,030,

”föT''flpilt! [v y 703

deraf 42/m tillfalla Malmö stad......................... Kr. 3,076.______________________

Transport Kr. 1,430,177.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

7351 tillfalla landstinget

Transport

................................. Kr. 22,627

samt då i Östergötlands län influtit från städer, utom

Norrköping, Kr. 135,966,

fördelas Kr. 13,597, deraf

V266 tillfalla Norrköping ...................................... Kr. 1,431,

238

''A

landstingen

715,088, skulle

utdelar efter

msättas

folkmängd

Vi, Kr.

deraf

194/

/ 4604 .............................................

och af återstoden Kr. 684,956

8 7^410 af 4/]„ till Göteborgs stad

4y4410 » » » Malmö stad .....

Kr.

7.

4259

4410

''A

Norrköpings stad

landstingen.

8/io till hushållningssällskapen

3/10 » landtkormnunerna........

Kr. 1,430,177.

12,166.

Till landstingen i öfriga länen, i hvilka till städerna influtit

Kr. 2,350,963,

Vxo af 7,.................................................................... Kr. 235,096,

Vxo af Kr. 715,089 tillfalla hushållningssällskapen

.................................................................. » 214,527,

Vxo af Kr. 715,089 tillfalla landtkommunerna » 214,527,

i Statskontoret, som

till Stockholms stad

................... Kr. 30,132,

5,032,

2,609,

1,739,

264,601,

205.487,

205.487.

Kr. 1,430,177.

L an dtkommuner n a.

Under försäljningsåret 1882—1883 influtna bränvinsförsäljningsmedel

hafva utgjort Kr. 309,759, hvilka enligt

1877 års Kongl. förordning blifvit så fördelade, att af

det i hvarje län influtna belopp s/5 aflemnats i landtränteriet,

hvarifrån fördelning deraf på länets samtliga

socknar i förhållande till hvarderas folkmängd genom

Konungens Befallningshafvande skett. Till följd häraf

utföras

7.5 af Kr. 309,759, såsom för landtkommunerna behållna Kr. 185,855

Vs bär insatts i landtränteriet för landstingets

räkning................................................................... Kr. 61,952

Transport Kr. 185,855.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Transport Kr. 185,855.

V, har insatts i landtränteriet för hushållningssällskapets

räkning.................................... » 61,952

_Kr. 185,855.

Enligt Kongl. Maj:ts proposition:

''/xo fördelas genom landtränteriet till hvarje läns samtliga

landsbygdskommuner efter folkmängden............................ Kr. 216,831

2/xo tillfalla hvarje läns landsting........................ Kr. 61,952

Vid » » » hushållningssällskap... » 30,976

Kr. 216,831.

Enligt Utskottets förslag:

Hela beloppet insattes i vederbörande landtränteri, hvarifrån

det inom hvarje län fördelas så att

Vxo tillfalla länets samtliga landtkommuner...........................

Vxo » efter folkmängden landsting och stad, som ej

i landsting deltager.

Till följd af denna bestämmelse skulle i Göteborgs och

Bohus län, der influtna medel utgjort Kr. 26,916,

hvaraf Vio utgöra Kr. 10,766,

87269 tillfalla Göteborgs stad .......................... Kr. 3,242,

''7269 » landstinget ................................... » 7,524,

42

309

Malmöhus län, der influtne medel utgjort

Kr. 32,737, hvaraf 4/10 utgöra Kr. 13,095,

!/ssi tillfalla Malmö stad ................................

7351 >'' landstinget ...................................

i Östergötlands län, der influtna medel utgjort,

Kr. 23,880, hvaraf 4/i0 utgöra Kr. 9,552,

Vsee tillfalla Norrköpings stad........................

238

''''U

landstinget

Uti öfriga län, i hvilka influtna afgifter utgjort

Ivr. 226,226, skulle Vid tillfalla landstingen

.................................................................

7xo tillfalla hushållningssällskapen .....................

Vidare skulle tillfalla landtkommunerna inom

hvarje län efter folkmängden 7io af den 1/i,

Kr.

1,567,

11,528,

1,005,

8,547.

90,490,

92,928.

Transport Kr.

92,928

92,928.

2

Bill. till Rilcsd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Transport Kr.

som af städer inom länet blifvit i landt
-

ränteri insatta, således:

7io från Göteborgs stad af............................ Kr. 131,110. Kr.

7io » Malmö » » .............................. » 37,934. »

3/io » Norrköpings » » .............................. » 37,135. »

Vid » städer som i landsting deltaga..... » 715,088. »

Af de medel, som skulle i Statskontoret insättas, tillfölle

landtkommunerna, sedan proportionel afdrag skett

för Stockholms folkmängd, likaledes 3/10, fördelade efter

länens folkmängd, städernas deruti inbegripen, och

inom hvarje län efter folkmängden i landtkommu
-

nerna, tillsammans:

7io från Stockholms stad af ....................... Kr. 240,177. Kr.

7io ö Göteborgs » » » 125,585. »

7 io u Malmö » » » 36,342. »

8/m » Norrköpings » » » 35,570. »

7m ä städer, som i landsting deltaga ... » 684,956. »

_ Kr.

92,928.

39,333.

11,380.

11,140.

214,527.

72,053.

37,675.

10,903.

10,671.

205,487.

706,097.

Enligt reservantens förslag:

Vio af infiutne Kr. 309,759 tillfalla inom hvarje län landt
-

kommunerna efter folkmängden ..........................................

Af i Statskontoret insatta medel tillfalla landtkommu- nerna efter på deras folkmängd grundad fördelning 7io,

således

Kr.

216,831.

7m af från

Stockholms stad insatte............

Kr. 200,594.

Kr.

100,297.

7 30 S *

Göteborgs » » ............

» 104,888.

52,444.

7w » »

Malmö » » ............

» 30,347.

»

15,174.

Vio » »

7io 5 »

Norrköpings » » ............

städer, som deltaga i landsting,

» 29,708.

»

14,854.

insatte....

» 572,071.

286,036.

Kr.

685,636.

Till dem hafva

bränvinsförsälj

Landstingen.

under försäljningsåret 1882—

ningsmedel influtit.......................

-1883 af

.................. Kr.

633,209.

Kr.

633,209.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Enligt Kongl. Maj:ts proposition:

Enligt Utskottets förslag:

På sätt den betänkandet vidfästade tabell utvisar .

Enligt reservantens förslag:

Af städer, som i landstingen deltaga, skulle inom hvarje

landstingsområde till landstinget af influtne bränvinsförsäljningsmedel

utgå V10 och således till samtliga

landsting 7io af influtna utgifter........... Kr. 2,860,355.

Af i Statskontoret insatta medel likaledes Vio, fördelade

på landstingen efter folkmängden inom deras områden,

således:

200,594.

104,888.

30,347.

29,708.

Kr.

1,370,635.

..... Kr.

895,152.

Kr.

895,152.

Yxo från Stockholms stad af insatte............ Kr

» Göteborgs

» Malmö

» Norrköpings

städer, som deltaga i landsting,

y

7=

af insatte............................................................. Kr. 572,071.

Från landtkommunerna ingå likaledes 7io af influtna försäljningsmedel

till det landsting, kommunen tillhör,

således

Yxo från samtliga landtkommuner af......... Kr. 309,759.

Kr. 572,071.

Kr. 40,119.

» 20,978.

» 6,069.

» 5,942.

Kr. 114,414.

Kr, 61,952.

Kr.

821,545.

Hushållningssällskapen.

Under försäljningsåret 1882-—1883 hafva till dem influtit

Kr.

797,823.

Kr.

797,823.

Enligt Kongl. Maj:t proposition:

Enligt den Kongl. propositionen bifogade tabell ...............

Kr.

645,044.

Kr.

645,044.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Enligt Utskottets förslag:

På sätt den betänkandet vidfogade tabell utvisar ............ Kr. 707,641.

Kr._707,641.

Enligt reservantens förslag:

Inom hvarje hushållningssällskaps område skulle i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts förslag utgå från

stad likasom från landtkommun Vio af influtna bränvinsförsäljningsmedel,

således:

Yio från Göteborgs stad af.........................

Kr. 524,440.

Kr.

52,444.

Yio från Malmö » ...........................

» 151,737.

»

15,174.

Yio från Norrköpings » ...........................

» 148,538.

»

14,854.

Yio från städer, som i landsting deltaga, af

Yio från landtkommuner, som i landsting

» 2,860,355.

»

286,036.

deltaga, af...............................................

Af i Statskontoret insatta medel skulle

efter folkmängden inom hushållnings- sällskapens områden Yio till dem utgå,

således:

» 309,759.

2>

30,976.

Yio af från Stockholms stad insatta .........

» 200,594.

»

60,178.

Yio * Göteborgs » » .........

» 104,888.

»

37,466.

Yio 5> Malmö » » .........

» 30,347.

»

9,104.

Yio » Norrköpings » » ........

Yio » städer, som i landsting deltaga,

» 29,708.

»

8,912.

insatte ........................................................

» 592,071.

»

Kr.

171,621.

680,765.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:83 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition med förslag till förordning angående vilkor eu för försäljning af bränvin och andra brä s. 1 i texten