Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9

1885-05-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1885:9, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:0 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Maj 1885, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riksbankens

styrelse och förvaltning.

Sedan Banko-Utskottet numera genomgått och granskat det för

Riksbankens styrelse och förvaltning gällande reglemente samt dervid

jemväl förehaft till ompröfning här nedan omförmälda, af Herr A. O.

Wallenberg vid innevarande riksdag väckta och till Banko-Utskottet

'' hänvisade motioner om ändringar i sagda reglemente, får Utskottet

härmed till Riksdagen afgifva utlåtande och förslag rörande de reglementsbestämmelser,

i hvilka motionären eller Utskottet funnit ändring

böra eg a rum, äfvensom derjemte, i enlighet med Riksdagens BankoUtskottet

lemnade uppdrag, i fråga om de reglementsändringar, som

påkallas af Riksdagens bifall till Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets

UtlåtandeN:o 1, öfver väckt förslag om höjande af Riksbankens grundfond.

I anledning af sistnämnda förslag har Riksdagen för sin del beslutat

den ändring i § 4 af lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars

1830, sådan denna § lyder enligt Kongl. kungörelsen den 8 September

1882, att Riksbankens deruti till 35 millioner kronor fixerade grundfond

skall höjas till 40 millioner kronor. Under förutsättning att detta

Riksdagens beslut varder af Kongl. Maj:t gilladt, föraulåtes deraf en

motsvarande ändring i § 3 af bankoreglementet äfvensom förändrad

lydelse af det i noten till § 4 i reglementet intagna meddelande rörande

Riksbankens reserverade medel, från hvilken fond medlen till grundfondens

höjande med fem millioner kronor skola tagas. I nämnda not

finnas de reserverade medlen upptagna till 3,718,738 kronor 32 öre.

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 6 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Läggas härtill den genom innevarande Riksdags beslut för Riksbankens

räkning bibehållna andelen af Riksbankens vinst nästlidet år, 1,327,386

kronor 50 öre, uppgå alltså numera Riksbankens reserverade medel

till 5,046,124 kronor 37 öre, hvadan, efter afdrag af det belopp af 5

millioner, som skall till grundfonden öfverflyttas, återstå 46,124 kronor

37 öre.

Utskottet föreslår derföre,

l:o.

att Riksdagen, för den händelse att Kongl. Maj:t

bifaller den utaf Riksdagen för dess del beslutade

ändring i lagen för Rikets Ständers bank, må besluta:

a) att § 3 i

jande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Riksbankens grundfond skall,

utan beräkning af Riksbankens fasta

egendom, inventarier samt myntoch

medaljkabinett, utgöra tretiofem

millioner kronor.

bankoreglementet skall erhålla föl
-

Riksbankens grundfond skall,

utan beräkning af Riksbankens fasta

egendom, inventarier samt myntoch

medaljkabinett, utgöra fyratio

millioner kronor; och

b) att noten till § 4 i bankoreglementet skall

erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

9 De reserverade medlen uppgå, * De reserverade medlen upputan

beräkning af behållna vinsten gå, utan beräkning af behållna

för innevarande år, till 3,718,738 vinsten för innevarande år, till

kronor 32 öre. 46,124 kronor 37 öre.

Skulle åter Riksdagens beslut angående ändring i § 4 af lagen

för Rikets Ständers bank icke af Kongl. Maj:t bifallas, erfordras ej

någon annan ändring i nu ifrågavarande paragraf och not, än att i

den sistnämnda beloppet af de reserverade medlen, i enlighet med

ofvan omförmälda beräkning, förändras till 5,046,124 kronor 37 öre.

Utskottet föreslår derföre,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

2:o.

att Riksdagen, för den händelse att Kong], Maj:t

icke bifaller den utaf innevarande Riksdag beslutade

ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars

1830, inå besluta, att noten till § 4 i bankoreglementet

skall erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

0 De reserverade medlen uppgå,

utan beräkning af behållna vinsten

för innevarande år, till 3,718,738

kronor 32 öre.

* De reserverade medlen uppgå,

utan beräkning af behållna

vinsten för innevarande år, till

5,046,124 kronor 37 öre.

Då vid 1879 års riksdag åtgärder och anordningar af Riksdagen

beslutades med anledning af Kongl. Maj:ts i proposition till Riksdagen

meddelade afsigt att med samma års utgång borttaga de enskilda bankernas

rätt att utgifva sedlar å 5 kronor, intogos i bankoreglementet

bestämmelser om rätt för de enskilda bankerna att från och med ingången

af år 1880 och intill slutet af år 1884 i Riksbanken undfå

vexlingsförskott till bestämda belopp mot erläggande af 2 procent

ränta under år 1880 och 3 procent under de följande åren intill utgången

af år 1884, hvarjemte föreskrift meddelades i hvad mån de

sålunda till enskilda bankerna utlemnade riksbankssedlarne å fem

kronor skulle beräknas såsom utelöpande. Dessa stadganden återfinnas

i § 6 moment 2 sista stycket och i § 31 moment 7 af nu gällande

bankoreglemente, så lydande:

§ 6 moment 2 sista stycket: »De Riksbankens sedlar, hvilkajemlik!,

§ 31 moment 7, blifvit såsom vexlingsförskott till enskild bank

utlemnade, beräknas icke såsom utelöpande annat, än i den mån desamma

blifvit af enskild bank i rörelsen utsläppta eller mot räntegodtgörelse

öfvertagna»; och

§ 31 moment 7: »Enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar berättigas att, så vida de åtaga sig att vid sina hufvudoch

afdelningskontor invexla Riksbankens förslitna sedlar å fem kronor

och lägre valörer, från och med ingången af år 1880 och intill

slutet af år 1884 i Riksbanken mot säkerhet, som af Fullmäktige godkännes,

undfå vexlingsförskott i riksbankssedlar, lydande å fem kro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banico-Utsicottets Utlåtande N:o 9.

nor, intill ett belopp för hvarje enskild bank, motsvarande hvad, enligt

från Kong-1. Finansdepartementet meddelad uppgift, banken under de

sistförflutna tolf månaderna före indragningen haft i medeltal af egna

femkronesedlar utelöpande.

Räntan å detta förskott får för de banker, som derom göra framställning,

beräknas allenast å den del deraf, som enligt den enskilda

bankens räkenskaper är för hvarje dag utelöpande, samt utgår under

år 1880 med två procent och under följande år intill utgången af år

1884 med tre procent för år samt erlägges af de enskilda bankerna

qvartalsvis inom en half månad efter qvartalets utgång.

Enskild bank, som önskar erlägga ränta allenast å den utelöpande

delen af vexlingsforskottet, skall, i enlighet med hvad beträffande uppgiften

om Riksbankens ställning är bestämdt, för hvarje vecka eller,

när månad ej slutar å lördag eller söndag, för sista hela veckan, jemte

återstående dagar i månaden samt för den månad börjande veckodel

jemte första hela vecka i månaden till Riksbanken insända af det vid

enskilda banken anstälda ombud attesterad uppgift å den del af vexlingsförskottet,

som för hvarje dag i veckan varit utelöpande; om hvilka

uppgifters afgifvande, äfvensom i fråga om kontrollen öfver de enskilda

bankernas räkning med Riksbanken samt öfver femkronesedlarnes indragning,

Kongl. Maj:t må, efter Fullmäktiges i Riksbanken hörande,

meddela erforderliga bestämmelser.»

Enär dessa stadganden med utgången af nästlidet år icke vidare

ega tillämplighet, samt vid sådant förhållande desamma, likasom orden

»och vexlingsförskott» i bankoreglementets 26 § rörande utlåningsrörelsens

omfattning samt i rubriken till § 31, icke vidare böra qvarstå,

hemställer Utskottet,

3:o.

att ur bankoreglementet må utgå:

a) sista stycket af mom. 2 i § 6;

b) orden »och vexlingsförskott» i § 26 d);

c) orden »och vexlingsförskott» i rubriken till

§31; och

d) mom. 7 i § 31.

§ 6 mom. 3 i bankoreglementet har följande lydelse:

»Sedelstocken, sålunda beräknad, får aldrig uppgå till mera än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

o

högst tretiofem millioner kronor utöfver sammanlagda beloppet af följande

Riksbankens tillgångar, nemligen:

a) metalliska kassan enligt nästföregående §;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande

guld och silfver i myntad eller omyntad form; och

c) andra hos bankinrättningar eller handelshus å utrikes ort innestående

medel.»

I en inom Riksdagens Första Kammare väckt och till Utskottet

hänvisad motion (N:o 32) har Herr A. O. Wallenberg föreslagit, »att

Riksdagen måtte besluta den ändring i bankoreglemente!, att 6 §,

3 momentet må erhålla följande förändrade lydelse: »Sedelstocken, sålunda

beräknad, får aldrig uppgå till mera än högst fyratio millioner

kronor utöfver sammanlagda beloppet af följande Riksbankens tillgångar

nemligen» (etc. lika med nuvarande lydelsen.)

Motionären har såsom skäl för den af honom sålunda föreslagna

höjningen af den siffra, som betecknar Riksbankens sedelutgifningsrätt

utöfver metalliska kassan och dermed jemförliga tillgångar, anfört, att,

då grundfondens höjning blifvit beslutad, såsom en sjelfföljd deraf Riksbanken

plägat höja den nyssomförmälda siffran.

Anmodade att öfver denna motion afgifva yttrande, hafva fullmäktige

i afgifvet utlåtande anfört, bland annat, följande:

»Häremot anhålla fullmäktige få erinra, att Riksbankens sedelutgifningsrätt

icke står i det förhållande till grundfonden, att den

senares höjning skulle med nödvändighet betinga den förres. För närvarande

uppgå visserligen grundfonden och den af nyssnämnda kassatillgångar

ej betäckta sedelutgifningsrätten till samma belopp, men

detta förhållande är, såsom äfven den flyktigaste undersökning visar,

dock endast en tillfällighet, enär såväl den ena som den andra varit

underkastade förändringar och fått tillväxa i den mån å ena sidan

Riksbankens egna ökade tillgångar dertill beredt, tillfälle och å den

andra rörelsens behof det påkallat.

Ehuru fullmäktige således icke på det af motionären anförda skäl

finna någon höjning af Riksbankens sedelutgifningsrätt betingas deraf

att, såsom motionären i särskild motion tillstyrkt och fullmäktige jemväl

föreslagit, grundfonden må komma att höjas från 35 till 40 millioner

kronor, hafva fullmäktige dock velat här erinra hurusom, med afseende

å den af Herr S. Johnson med flere väckta motionen om åtgärders

vidtagande för indragning af do enskilda bankernas rätt att

utgifva egna tiokronesedlar, fullmäktige uti sitt öfver denna motion

afgifna yttrande framhållit behofvet deraf, att i sådant fall nu gällande

bestämmelser om Riksbankens sedelutgifningsrätt varda ändrade.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Med afseende å hvad fullmäktige sålunda anfört, och då bestämmande

af den ökning af Riksbankens sedelutgifningsrätt och i sammanhang

dermed äfven af dess metalliska kassa, som må blifva erforderlig,

för den händelse att Kongl. Maj:t skulle komma att förordna om indragning

af de enskilda bankernas rätt att utgifva egna banksedlar å

tio kronor, icke synes böra ifrågakomma förr än Kongl. Maj:t i omförmälda

hänseende kan pröfva skäligt framdeles besluta, och de vilkor,

hvarunder Kongl. Maj:t må finna sådant böra ega rum, blifvit Riksdagen

delgifna, anser Utskottet någon ändring i grunderna för Riksbankens

sedelutgifningsrätt icke böra, synnerligast under den sena tid

af riksdagen som nu är inne, vidtagas, och hemställer följaktligen,

4:o.

att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke

för närvarande må vinna bifall.

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till BankoUtskottet

hänvisad motion (N:o 33) har Herr A. O. Wallenberg väckt

förslag om ändring af gällande bestämmelser i fråga om skyldighet

för Riksbanken att efter visst pris inlösa guld i plants, som för bankens

räkning till Myntverket aflemnas.

Dessa bestämmelser återfinnas i bankoreglementets 10 § 4 moment,

så lydande:

»Guld i plants, som till Kongl. Myntverket för Riksbankens räkning

aflemnas, inlöses, enligt Myntverkets bevis, med guldets värde i

svenskt mynt eller 2,480 kronor för ett kilogram fint guld, efter afdrag

derifrån af eu fjerdedels procent i myntningskostnad samt af de

afgifter för smidbargöring och skedning, som kunna ifrågakomma;

börande fullmäktige, så vidt på dem ankommer-, tillse att så stort förråd

af mynt alltid förefinnes, att betalningen i allmänhet må kunna

erläggas omedelbart efter det guldet aflemnats och dess värde i mynt

blifvit behörigen styrkt.

På fullmäktige ankomme dock att, efter särskild pröfning för

hvarje fall, när de finna sådant för banken fördelaktigt, befria säljare

af guld från myntningskostnaden eller större eller mindre del deraf.

Och ega fullmäktige att, i afseende på mottagande af omyntadt

guld vid afdelningskontoren, meddela de särskilda föreskrifter fullmäktige

anse behöfliga.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

Det af Herr Wallenberg väckta förslaget afser, att ofvanintagna

bestämmelser måtte ändras derhän, att Riksbanken blefve förpligtad

alltid inlösa plantsguld, som för bankens räkning till Myntverket aflemnas,

omedelbart efter det dess värde i mynt blifvit behörigen styrkt, desto

hellre, som, enligt motionärens förmenande, »det icke lärer blifva fråga om

att här i landet såsom liqvidationsmedel begära annat än Riksbankens

sedlar», men det nu vore lemnadt åt fullmäktiges i Riksbanken »godtfinnande

att kunna helt och hållet förvägra att lemna sina banksedlar

mot för Riksbankens räkning hos myntverket aflemnadt guld». För

vinnande af detta ändamål föreslår motionären, att ur förenämnda paragraf

och moment må utgå orden: »börande fullmäktige, så vidt på

dem ankommer, tillse, att så stort förråd af mynt alltid förefinnes,

att betalningen i allmänhet må kunna erläggas omedelbart efter det

guldet aflemnats och dess värde i mynt blifvit behörigen styrkt».

I följd af Riksbankens uppgift såsom statsanstalt att befordra

penningrörelsens gång och underlätta landets förseende med mynt på

den enklaste och minst kostsamma väg har i här ofvan omförmälda

stadgande Riksbankens styrelse fått sig ålagdt ej mindre att alltid och

ovilkorligen inlösa det plantsguld, som för Riksbankens räkning till

Myntverket aflemnas, än ock att sörja derför, att denna skyldighet i

allmänhet må kunna fullgöras omedelbart efter det guldet aflemnats

och dess värde i mynt blifvit behörigen styrkt, Någon rätt för Riksbanken

att, såsom motionären förmenat, »kunna helt och hållet förvägra

att lemna sina banksedlar mot för Riksbankens räkning hos

Myntverket inlemnadt guld» förefinnes således icke. Inlösningsskyldigheten

är, såsom nyss nämnts, ovilkorlig, och motionärens yrkande, att

derutöfver skyldighet skulle i reglementet åläggas Riksbanken att alltid

och under alla förhållanden fullgöra denna skyldighet omedelbart

efter företeende af myntattest öfver till Myntverket inlemnadt guld,

är hvarken af någon förekommen anledning påkalladt, enär, efter

hvad Utskottet inhemtat, något uppehåll med liqvid i omförmälda hänseende

aldrig egt rum, eller, vid det förhållande att Myntverket utgör

en från Riksbanken helt och hållet fristående inrättning, i öfrigt tillrådligt,

då nemligen guldplantsar undantagsvis kunna blifva på myntet inlemnade

för Riksbankens räkning till den opåräkneliga betydenhet att,

om Riksbanken vore ovilkorligen skyldig att utan afseende å metalliska

kassans ställning genast inlösa dem, förlägenhet i rörelsen för banken

sjelf, ja må hända svårighet att fullgöra dennes privaträttsliga skyldighet

att inlösa sina sedlar kunde för banken uppstå. Det är nemligen

uppenbart att, om än betalningen i första hand verkställes med

sedlar, dessa omedelbart derefter kunna användas till utfordrande af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

guldmynt Det torde sålunda icke kunna bestridas att, såsom Utskottet

med anledning af motionärens förslag i detta ämne vid sist bållna

riksdag uti afgifvet och af Riksdagen godkändt utlåtande anförde, nödig

omtanke och försigtighet påkalla den nuvarande inskränkningen i

afseende å tiden för inlösningsskyldighetens fullgörande; hvarföre Utskottet

nu, liksom i sitt nyssberörda utlåtande, hemställer,

5:o.

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

I enlighet med stadgandet i § 21 af Kongl. förordningen angående

en postsparbank i riket den 22 Juni 1883 finnes i förenämnda §

58 af bankoreglementet intaget följande stadgande:

»Åt fullmäktige är uppdraget:-----------

enligt Kongl. förordningen angående en postsparbank för riket att

inom sig utse en fullmäktig att vara ledamot i postsparbankens styrelse.

»

Uti § 22 af sagda Kongl. förordning finnas jemväl meddelade

åtskilliga bestämmelser rörande Riksbankens befattning med postsparbankens

medel; och då lämpligt synes vara, att äfven dessa bestämmelser

i bankoreglementet inrymmas, hemställer Utskottet,

6:o.

att förenämnda del af § 58 i bankoreglementet

må erhålla följande förändrade lydelse:

Åt fullmäktige är uppdraget — — —---

enligt Kongl. förordningen angående en postsparbank

för riket: att inom sig utse en fullmäktig att vara

ledamot i postsparbankens styrelse; att besörja att

för de medel, som af denna styrelse anvisas, obligagationer

inköpas af den beskaffenhet sagda förordning

bestämmer; att låta för postsparbankens räkning i

Riksbanken förvara de postsparbanken tillhörande

obligationer och andra värdehandlingar mot den ersättning

till Riksbanken, som af fullmäktige bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

9

mes, samt att på framställning af postsparbankens styrelse

föranstalta om försäljning eller pantsättning af

postsparbankens värdehandlingar till det belopp, styrelsen

finner nödigt.

Medelst utdrag af sitt protokoll för den 12 innevarande månad

har Andra Kammaren meddelat, att vid anstäld gemensam omröstning

'' i anledning af Kamrarnes skiljaktiga meningar i fråga om inrättande

af ytterligare afdelningskontor af Riksbanken beslut af Riksdagen fattats

om öppnande af ett sådant kontor att förläggas i Jönköping.

Med tillkännagifvande häraf har Utskottet anmodat fullmäktige att

till Utskottet afgifva yttrande och förslag om det lånedistrikt, som må

böra tilläggas det nya kontoret äfvensom angående öfriga erforderliga

bestämmelser i afseende å kontorets anordnande, och hafva fullmäktige

i anledning häraf afgifvit utlåtande, som med uteslutande af ingressen,

lyder sålunda:

»Till fullgörande häraf få fullmäktige, hvad först beträffar lånedistriktet

för det beslutade nya kontoret, erinra derom, att lånedistrikten

för de nuvarande Riksbankskontoren i orterna omfatta ett eller flera

län. Otvifvelaktigt är ock att lånedistriktens bestämmande med länsindelningen

såsom norm medför åtskilliga fördelar och lättnader med

afseende å kontorens skötsel, men fullmäktige anse dock denna grund

för distriktsindelningen icke böra under alla förhållanden blifva den

bestämmande, utan torde hänsyn äfven böra tagas till handels- och

affärsförbindelserna med de platser, der kontoren äro förlagda. Att ett

Riksbankskontor i Jönköping bör i främsta rummet omfatta hela Jönköpings

län, finna fullmäktige ostridigt; men då derjemte kan och bör

afses den lättnad för afdelningskontoret i Göteborg, hvilken fullmäktige

mer än en gång framhållit såsom särdeles önskvärd, torde utan

svårighet utom det nyssnämnda länet till det nya distriktet kunna

läggas de delar af Skaraborgs och Elfsborgs län, hvilka kunna antagas

hafva någorlunda lätt och beqväm förbindelse med Jönköping. I öfverensstämmelse

med denna uppfattning anse fullmäktige att af Skaraborgs

län Kåkinds och Gudhems samt Vartofta och Frökinds härader

böra öfverflyttas till Jönköpingslcontoret samt af Elfsborgs län åtminstone

Redvägs härad. Förutom sist nämnda härad har under öfverläggningarna

hos fullmäktige äfven Kinds härad af Elfsborgs län blifva

ifrågasatt att lämpligen kunna och böra hänföras till Jönköpings
Bih.

till Bilcsd. Prof. 1885. 6 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

kontoret, men med afseende å de affärsförbindelser, invånarne i detta

härad lära hafva med Göteborg, och då i alla händelser en icke obetydlig

del af samma härad har lättare och beqvämare förbindelse med

Göteborg än med Jönköping, hafva fullmäktige icke ansett tillrådligt

att i sakens närvarande skick föreslå detta härads skiljande från Göteborgskontorets

lånedistrikt.

Skulle omfattningen af kontorsdistriktet blifva bestämd i enlighet

med detta fullmäktiges förslag, komme detsamma, enligt tillgängliga

statistiska uppgifter, att innefatta ett antal af 277,418 invånare,

nemligen:

Jönköpings län .................................................................. 196,652

Kåkinds härad ..................................................................... 19,650

Gudhems härad .................................................................. 11,479

Vartofta härad...................................... 33,446

Frökinds härad ................................................................. 3,703

Redvägs härad..................................................................... 12,488 277,418.

För jemförelses skull meddelas att invånareantalet i de distrikt,

som de på senare tider inrättade Riksbankskontoren omfatta, utgör

för kontoret i Luleå............................................................ 204,098

„ „ i Östersund................................................... 88,186

„ ,, i Vexiö ........................................................ 306,653.

Vidkommande härefter Utskottets anmodan till fullmäktige att

derjemte afgifva yttrande och förslag angående öfriga erforderliga bestämmelser

i afseende å det beslutade nya kontorets anordnande tillåta

sig fullmäktige tillstyrka, att enahanda uppdrag och bemyndigande,

som vid upprättandet af afdelningskontoren i Östersund och Vexiö lemnades,

måtte varda fullmäktige meddelade.»

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har Utskottet funnit

sig böra biträda, hvad fullmäktige sålunda föreslagit, med undantag

deraf att, på grund af inom Utskottet meddelade upplysningar att Kåkinds

och Gudhems häraders invånare i affärshänseende hafva mera

beröring med Göteborg än med Jönköping samt då det nya kontorets

distrikt ändock blifver till invånareantalet tillräckligt stort, Utskottet

anser dessa båda härader fortfarande böra tillhöra Göteborgskontorets

lånedistrikt; och hemställer Utskottet derföre,

7:o.

att vid slutet af bankoreglementet må införas

följande stadganden:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

11

Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente,

beslutat:

a) att i staden Jönköping skall inrättas ett afdelningskontor

af Riksbanken, afsedt för enahanda

slags rörelse, som i Riksbankens öfriga afdelningskontor

drifves;

b) att detta kontor skall omfatta Jönköpings

län, Vartofta och Frökinds härader af Skaraborgs

samt Redvägs härad af Elfsborgs län, och dessa landsdelar

sålunda i och med kontorets öppnande skiljas

från de kontorsdistrikt, de nu enligt § 25 af bankoreglementet

tillhöra;

c) att det må ankomma på fullmäktige i Riksbanken

att till vexeldiskontering, utlåning och kassakreditivrörelse

anvisa de belopp, fullmäktige må finna

lämpliga; och

d) att fullmäktige tillsvidare, och intilldess Riksdagen

annorlunda beslutar, må ej mindre bestämma,

af huru stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret

i Jönköping skall utgöras, än äfven utse

desse ledamöter, förordna om styrelsens verksamhet

och sättet för dennas utöfvande samt bestämma arfvoden

för styrelsen äfven som besluta om tjenstemännens

antagande, göromål och aflöning samt i öfrigt vidtaga

alla erforderliga åtgärder för kontorets öppnande,

så fort ske kan.

Vid sidan häraf har Utskottet meddelat behörig föreskrift derom,

att hänvisningar, der så erfordras, komme att göras vid de delar i bankoreglementet,

hvilka af sistomförmälda stadganden beröras; hvilket Utskottet

funnit sig böra för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 16 Maj 1885.

På Banko-Utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:82 Skrifvelse till Konungen, med reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten