Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5

1885-02-24 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1885:5, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

B

N:0 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1885, kl. 1 e. na.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande

N:o 2, i anledning af väckt motion om aflåtande till

Kongl. Maj:t af skrifvelse i fråga om inskränkning af

rättigheten att låta nötboskap beta på ohägnad skogsmark,

som anses vara till gemensamt mulbete upplåten.

På sätt motionären Herr Stjernspetz i sin motion, N:o 22, anfört,

väcktes vid 1874 års riksdag inom så väl Första som Andra Kammaren

flere motioner, afseende att minska den skada, som förorsakas å

ungskog af hemdjurs betning å gemensam skogsmark. Dessa motioner

remitterades till särskild! Utskott, enligt hvars utlåtande i ämnet, N:o

4, Riksdagen den 6 Maj samma år beslöt aflåtande till Kongl. Maj:t af

en skrifvelse, deruti Riksdagen i underdånighet anhöll, det Kongl. Maj:t

täcktes, efter landstingens hörande, taga i öfvervägande, huruvida för

landstingsområde eller viss del deraf bör förordnas om en efter ortförhållandena

lämpad inskränkning i rättigheten att låta får och getter

beta å skogsmark, som anses vara till gemensamt mulbete upplåten på

grund af 2 mom. i 5 § af Kongl. förordningen den 21 December 1857,

om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet;

och sedan landstingen blifvit häröfver hörda, utfärdades

Kongl. kungörelsen den 28 Januari 1876, hvarigenom, till skydd för

skogens återväxt, till efterrättelse från 1877 års början förornades att

å ohägnad mark, som anses vara till gemensamt mulbete upplåten,

skall, derest samtlige delegare ej annorlunda öfverenskomma, betande

vara förbjudet: i Stockholms län af getter och under tiden från årets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utsicotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

början till den 15 Juni af får; i IJpsala län af getter och under årets

första hälft af får; i Södermanlands, Östergötlands, Vestmanlands och

Gefleborgs län af getter och före den 15 Juni af får; i Jönköpings län

af getter och före den 1 Juni af får; i Kronobergs län före den 15 Juni

af getter och får; i Kalmar läns norra landstingsområde, Örebro och

Elfsborgs län af getter och under årets första hälft af får; i Kalmar

läns södra landstingsområde under årets första hälft af getter och får;

i Gotlands och Norrbottens län af getter och i Hallands, Skaraborgs,

Vermlands samt Göteborgs och Bohus län af getter och får; dock att

det icke är delegare i betesmarken förmenadt att å sitt eget område

beta getter och får, så vida han om dem håller sådan vård, att de icke

inkomma på annans område; hvarförutan Konungens Befallningshafvande,

derest i något af nämnda län jemkning i den sålunda stadgade

fridlysningstiden skulle för något år finnas af särskilda förhållanden

påkallad, eger att derom hos Kongl. Maj:t gorå anmälan.

I Riksdagens skrifvelse af den 20 Maj 1874 anföras såsom skäl

för bifall till skrifvelsen hufvudsakligen:

att de vid Riksdagen genom enskilda motioner, i syfte att bereda

skydd för skogskulturen, gjorda framställningar om upphäfvande

af bestämmelsen i 2 mom. af 5 § stängselförordningen, att der stängsel

ej finnes emellan egor, som utgöras af skog, utmark eller beteshage

å båda sidor, marken skall anses vara till gemensamt mulbete

upplåten, väl ej borde vinna bifall, enär den gemensamma betesrättens

upphörande sannolikt skulle antingen hindra allt betande å mark, som

var i fråga, eller ock, till skada för skogen, föranleda betydlig tillökning

af stängsel utöfver hvad under gällande förhållanden egde rum,

hvaremot en inskränkning i nämnda betesrätt syntes kunna till allmän

båtnad åstadkommas;

att — enär ostridigt vore att största skadan å de späda skogsplantorna

gjordes icke af de större kreaturen, utan af de smärre, såsom

får och i synnerhet getter, samt att skadan af betningen vore vida

större under våren och försommaren än under den öfriga delen af året

— det af motionärerne afsedda ändamålet, skydd för skogsåterväxten,

således kunde i väsentlig mån och utan betydande olägenheter vinnas

genom förbud mot utsläppande af får och getter åtminstone under våren

och försommaren å den mark, som på grund af 2 mom. 5 § stängselförordningen

anses vara till gemensamt mulbete upplåten;.

samt att det läge i sakens natur, att sådan fridlysningstid icke

lämpligen kunde vara densamma för hela riket.

Motionären, som anser otvifvelaktigt, att ofvannämnda Kongl.

kungörelse den 28 Januari 1876 gagnat skogskulturen, och att tiden är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5. 5

inne att lagstadga en lämplig inskränkning i betesrätten å ohägnad

mark äfven för nötkreatur, föreslår nu Riksdagen att hos Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, efter landstingens hörande, taga i

öfvervägande, huruvida för landstingsområde eller viss del deraf bör

förordnas om en efter ortförhållandön lämpad inskränkning i rättigheten

att låta nötboskap beta å skogsmark, som anses vara till gemensamt

mulbete upplåten på grund af 2 mom. i 5 § af stängselförordningen,

samt anför, att tvånget att hålla getter och får inom hus eller

i afstängda beteshagar tills fram på sommaren verkat derhän, att i

stället på gemensam skogsmark så mycket tidigare utsläppas äldre och

yngre nötkreatur, hvilka åstadkomma nästan lika stor skada å ungskogen

och förderfva mulbetet, hvadan ock dessa förhållanden föranledt

så väl staten som enskilda skogsegare att allt mera afstånga sina skogsmarker

med stor kostnad för dem sjelfva och till skada för dem, som

å den gemensamma marken brukat beta sina kreatur.

Då de skål, som anförts för Riksdagens skrifvelse angående inskränkning

i betesrätten å gemensam ohägnad skogsmark för får och

getter, synas Utskottet i väsentlig mån gällande jemväl angående rätt

till betning å sådan mark af nötkreatur, samt hvad motionären i öfrigt

anfört till stöd för motionen är värdt beaktande, får Utskottet föreslå,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla det Kongl. Maj:t täcktes, efter landstingens

hörande, taga i öfvervägande, huruvida för

landstingsområde eller viss del deraf bör förordnas

om en efter ortförhållandena lämpad inskränkning i

rättigheten att låta nötboskap beta å skogsmark, som

anses vara till gemensamt mulbete upplåten, på grund

af 2 mom. i 5 § af Kongl. förordningen den 21 December

1857, om egors fredande emot skada af annans

hemdjur och om stängselskyldighet.

Stockholm den 24 Februari 1885.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Bill. titt Rihsd. Prof. 1885. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.