Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen.

1885-03-30 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1885:6, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition, med förslag till förändrad lydelse af

6 och 7 §§ Regeringsformen.

Med nådig proposition N:o 20, sora till Utskottet hänvisats, har

Kongl. Maj:t till Riksdagens antagande öfverlemnat följande förslag till

förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen:

§ 6.

»Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena för Utrikesdepartementet;

En chef för Justitiedepartementet;

En för Landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för armén;

En för Sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för flottan;

En för Civildepartementet;

En för Finansdepartementet;

En för Ecklesiastikdepartementet; samt

En för Landtbruks-, industri- och handelsdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 3 Sami. 5 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 15 §§

omförmälas, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.

Öfver de ärenden, hvilka enligt instruktion, som af Konungen utfärdats,

blifvit af departementschef afgjorda, skall han till Konungen i

Statsrådet afgifva berättelse. Ej må till departementschefs afgörande

öfverlemnas ärende, som innefattar klagan öfver embetsmyndighets åtgärd.

»

Af de den nådiga propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas

bland annat följande:

I Statsrådet den 19 December 1884 yttrade Hans Excellens Herr

Statsministern: Den länge sväfvande frågan rörande organisationen af

det embetsverk, som skulle handlägga ärenden angående handel och näringar,

hade nyligen varit föremål för behandling af en särskild komité,

hvilken med den förutsättning, som för komitén vid dess bildande blifvit

uttryckligen bestämd, eller att för dessa ärendens handläggning borde

finnas ett särskildt embetsverk, utarbetat ett förslag till upprättande i

det nuvarande Kommerskollegiets ställe af eu styrelse för handel och

näringar. Under senare tiden hade emellertid den åsigt börjat med

ökad styrka göra sig gällande, att berörda frågas lösning borde sökas

på en annan väg än genom bibehållande af ett fristående centralt embetsverk

för nu nämnda ärenden. Redan till 1868 års Riksdag afläts

Kongl. proposition om bildande af ett särskildt departement för näringar

och allmänna arbeten. Den vann icke Riksdagens bifall, men den sedermera

förflutna tiden hade gifvit ytterligare bekräftelse åt den redan då

vunna erfarenheten, att icke allenast den af folkmängdens tillväxt och landets

utveckling helt naturligt alstrade tillökningen i regeringsärendenas

mängd, utan ock indragandet under statens förvaltningsomsorg och lagstiftning

af helt nya inrättningar och frågor, som för en föregående tids lagstiftare

varit fullkomligt främmande, gjort den fördelning af regeringsärendena,

som allt sedan departementalorganisationen af år 1840 i hufvudsakliga

delar bibehållits, för nutida förhållanden mindre tillfredsställande.

Civildepartementet företedde en så brokig mångfald och dertill en så

betungande mängd af derunder hörande ärenden, att, äfven om man

måste skänka det fullaste erkännande åt den framstående duglighet, som

allt hitintills möjliggjort fullgörandet af en föredragandes ansvarsfulla

åligganden i alla dessa olikartade ämnen, det dock måste vara en naturlig

sak, att en efter ärendenas olika art verkstäld sönderdelning af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

3

detta departement i två särskilda departement skulle lemna en större

garanti för verklig sakkunskap inom de båda departementens skilda områden

och i följd af den minskade mängden löpande ärenden underlätta

tillfället för de båda departementscheferna att hvar inom sitt fack taga

initiativ i de ständigt uppdykande ämnen, som påkalla regeringens omsorg.

Att åstadkomma en sådan styckning af Civildepartementet och

att för landtbruk, handel och öfriga näringar erhålla en särskild målsman

inom Konungens råd, vore en fordran, som med allt större styrka

framträdde från dessa näringars idkare; och skäl syntes derför vara att

taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke tiden nu kunde vara inne

för tillgodoseende af nämnda fordran jemväl inom vårt land, i likhet

med hvad redan länge sedan skett i flertalet andra länder.

Ett annat statsdepartement, som för närvarande vore lika öfverhopadt

med göromål som Civildepartementet, vore Ecklesiastikdepartementet;

äfven derinom mötte man ärenden af den mest skiljaktiga natur, såsom

å ena sidan kyrko- och undervisningsärendena och å den andra ärenden

angående helsovården, veterinärläroverken och fattigvården. Om Civildepartementet

befriades från befattningen med näringar och handel, borde

det kunna öfvertaga åtskilliga grupper af Ecklesiastikdepartementets

ärenden, såsom angående helso- och fattigvård; och en dylik anordning

skulle ej blott göra fördelningen af ärendena naturligare med hänsyn

till deras inbördes sammanhang, utan äfven åstadkomma en skälig jemkning

i arbetsbördan för de nu strängast sysselsatte departementscheferna.

Då det icke syntes böra ifrågakomma att öka statsrådens antal,

skulle inrättandet af ett nytt departement föranleda en minskning af de

konsultativa statsråden från tre till två, såsom ock föreslagits i den till

1868 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om ett nytt statsdepartement.

Väl skulle numera efter statsministerembetets inrättande emellanåt

inträffa, att det ena konsultativa statsrådet tillika vore statsminister,

men då i sådant fall statsministern vore befriad från befattningen med

vården af något särskildt departement, skulle han vara oförhindrad att

åt samtlige departementschefers verksamhet egna den odelade uppmärksamhet

och den kontroll, som läge i institutionen af konsultativa statsråd.

De sålunda framstälda spörsmålen syntes böra närmare skärskådas,

innan inrättande af ett fristående embetsverk för handel och näringar

företoges till slutlig pröfning. Om nemligen ett nytt statsdepartement

upprättades, torde de göromål, som nu tillhöra Kommerskollegiet, likasom

de ärenden rörande jordbruket, hvilka nu för statens räkning handhafvas

af Landtbruksakadeiniens förvaltningskomité, lämpligen böra förläggas

till byråer under det nya departementet, åt hvilka byråer utan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 6.

svårighet torde kunna gifvas en sådan organisation, att de, jemte sin

uppgift att bereda de inom departementet förekommande regeringsärenden

och deri afgifva nödiga utlåtanden och förslag, äfven kunde

sjelfständigt utöfva förvaltningsbestyr.

På hemställan af Herr Statsministern uppdrog derefter Hans Maj:t

Konungen åt cheferna för Civil- och Ecklesiastikdepartementen att öfver

hvad sålunda blifvit af Herr Statsministern anfördt framdeles afgifva

yttrande.

Dessa yttranden afgåfvos i Statsrådet den 30 December 1884.

Efter att hafva omförmält, hurusom ej blott hushållningssällskapens

år 1883 församlade ombud och det år 1884 i Stockholm samlade industrimötet

beslutit underdåniga framställningar om ett nytt departement,

utan äfven förslag i enahanda syfte bragts å bane vid flere riksdagar

och senast vid den år 1884 församlade, anförde Herr Chefen för

Civildepartementet vidare, att han visserligen icke hoppades, att de missförhållanden,

med hvilka våra näringar för det närvarande kämpade,

skulle afhjelpas genom blotta inrättandet af ett nytt departement, men

att han likväl i allo delade åsigten, att en sådan åtgärd vore lämplig

och att således regeringen borde framlägga förslag derom. Till Civildepartementets

handläggning hörde ärenden af sins emellan så olika

beskaffenhet, att de kräfde olika förutsättningar hos departementets chef.

För behandling af frågor angående landtregeringen, pröfning af besvär

rörande kommunalförfattningarnes tillämpning, för afgörande af de många,

ofta ganska invecklade kamerala målen torde i regeln vara behöfligt att

ega en förut inhemtad embetsmannaerfarenhet. Men till Civildepartementet

hörde äfven alla frågor angående näringarna, och departementets

chef hade således till åliggande att vara deras målsman inför Konungen

och representationen, hvilket åter mindre kräfde embetsmannaerfarenhet

än en närmare kännedom om näringslifvets förhållanden och

deraf föranledd klarare blick för hvad som kunde främja landets materiella

utveckling och förkofran. Svårigheten att fullgöra de åligganden,

som de olika ärendena kräfde, ökades naturligtvis i samma mån ärendena

växte i betydenhet och antal; och utan en efter ärendenas olika

art verkstäld sönderdelning af Civildepartementet i två departement

syntes man ej ega trygghet för verklig sakkunskap inom de båda departementens

skilda områden.

Ofverflyttandet från Civildepartementet till ett nytt departement af

ärenden angående näringarna vore vidare påkalladt med hänsyn till den

mångfald af göromål, som nu vore hopad på det förra departementet.

Derjemte skulle ock genom ett nytt departements upprättande vinnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

den synnerligen afsevärda fördel, att de olika slagen af regeringsärenden

skulle kunna på ett lämpligare och med deras inre natur mera öfverensstämmande

sätt fördelas mellan statsdepartementen. Att definitivt föreslå

eu sådan fördelning vore för tidigt. Emellertid förestälde sig Herr Statsrådet,

att till det nya departementet borde från Civildepartementet öfverflyttas,

förutom alla frågor angående landtbruket, industrien och handeln,

jemväl ärenden angående skiftes-, afvittrings- och kartverken samt stuteriväsendet

äfvensom möjligen veterinärärenden och frågor, som från Statistiska

Centralbyrån understäldes Kong]. Maj:t; hvarjemte Herr Statsrådet

ifrågasatte, huruvida icke dit lämpligen borde från Finansdepartementet

öfverlemnas befattningen med domän- och skogsärenden. Hos Civildepartementet

skulle förblifva befattningen med landsstaten och landtpolisen, med

tillämpningen af kommunalförfattningar samt städernas byggnadsordningar

och dylikt, med kamerala mål angående skjuts- och väghållningsskyldigheten,

med flottningsmål, med kommunikationsväsendet med mera. Befriades

Civildepartementet sålunda från en mångfald af ärenden, borde

detsamma kunna från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga helsovårdsoch

fattigvårdsärenden. Den ifrågasatta bodelningen mellan det nya

departementet och Civildepartementet vore i så måtto afvikande från

flera af de äldre förslagen, att frågor angående allmänna arbeten ansåges

fortfarande böra tillhöra det senare departementet. Såsom skäl härför

åberopades, att dessa ärenden skulle med lika mycket fog kunna tillläggas

hvilketdera af de båda depaidementen som helst, men att, då den

nye departementschefens omtanke och arbetskrafter i allt fall, särskildt

om den tillämnade anordningen för handläggning af de åt Kommerskollegiet

och Landtbruksakademiens förvaltningskomité för närvarande

uppdragna ärenden vunne bifall, komine att till fullo upptagas, Herr

Statsrådet hyste tvekan om lämpligheten att ytterligare pålägga honom

ett förvaltningsbestyr, som i följd af kommunikationernas alltjemt fortgående

utveckling hade en stadig tendens att år efter år medföra ökadt

arbete. Sådana frågor som fastställande af planer för och beviljande af

odlingslån åt vattenaftappningsföretag borde beredas af båda departementen

gemensamt.

Den komité, som år 1883 tillsattes för behandling af frågan om

Kommerskollegiets indragning eller ombildning, hade förklarat, att inrättande

af ett departement för näringarna vore den enda förutsättning,

under hvilken komitén funnit en fullständig indragning af Kommerskollegiet

kunna och möjligen böra ega rum. För egen del trodde ock

Herr "Statsrådet — häri anslutande sig till den uppfattning, som af företrädare

i embetet blifvit till statsrådsprotokollet så väl 1868 som 1874

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

uttalad — att under en sådan förutsättning kollegiet borde indragas

och flertalet af dess göromål förläggas till en byrå af det nya departementet.

Genomginge man en förteckning öfver de ärenden, kollegiet

hade att handlägga, funne man att uti en mängd af dem kollegiet redan

nu fullgjorde alldeles samma funktioner som en byrå inom statsdepartementen,

i det att kollegiet icke fattade något slutligt beslut,

icke vidtoge någon förvaltningsåtgärd, utan allenast lemnade en utredning

af ärendet och afgåfve förslag till Kongl. Maj:ts blifvande beslut.

Så vore förhållandet, bland annat, med en stor grupp af ärenden, som

upptoge nästan en hel rotel inom kollegiet, frågor om fastställandet af

hamntaxor och andra afgifter å allmänna rörelsen samt bestämmandet af

hamnområden. Dylika ärenden borde med mindi’e omgång och tidsutdrägt

kunna handläggas omedelbart inom statsdepartementet, om blott

detta inom sig hade tillgång på nödiga arbetskrafter. I göromålens

egen natur syntes ej heller hinder förefinnas för att en byrå skulle

kunna fullgöra flertalet af de förvaltningsbestyr, som ålåge kollegiet,

tunnes inom byrån män, som vore förtrogne med vilkoren för vår industris

och handels utveckling, och erhölle byrån en i vissa hänseenden

mera sjelfständig ställning, borde ock byrån kunna uppfylla det vigtigaste

åliggande, som tillkomme kollegiet, eller att afgifva utlåtande öfver

större författningsförslag och organisationsfrågor, som ingrepe i näringslifvet.

Om byrån finge ungefär samma förvaltningsbestyr som kollegiet,

hade byrån haft tillfälle se, huru gällande författningar och påbud verkat,

och kunde bedöma, i hvilken mån ändringar och förbättringar vore

behöfliga; och lika väl som kollegiet kunde byrån af underordnade

myndigheter och enskilde näringsidkare — (hvad de senare anginge,

med hjelp af den representation för näringarna, som Herr Statsrådet

antog böra i en eller annan form komma till stånd) — erfara, hvilka

reformer, som af allmänheten ansåges nödiga och nyttiga, samt derå

fästa departementschefens och Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.

Herr Statsrådet utvecklade vidare skälen för att till det nya departementet

förlägga den administrativa verksamhet, som för närvarande tillkomme

Landtbruksakademiens förvaltningskoinité och hvilken hufvudsakligast

bestode i öfverinseendet och kontrollen öfver den offentliga

undervisningen i landtbruk samt i tillsyn öfver landtbruksingeniörerna

och öfriga för landtbruket jemte dess binäringar samt fiskerierna tillsatte

statstjenstemän och anordnandet af dessa personers arbeten. Öfverlernnandet

till förvaltningskomitén af denna verksamhet, hvars omfattning

och betydelse tillvuxit i en från början näppeligen förutsedd

grad, hade medfört den märkliga afvikelse från eljest gällande admini
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

7

strativa grundsatser, att öfverinseendet och kontrollen öfver statsinstitutioner

handhades af en korporation, hvars samtlige ledamöter, ordföranden

undantagen, tillsattes af enskilde personer och hvars ansvarighet

kunde sättas i fråga. Den för omorganisationen af landtbruksläroverken

tillsatta komité hade också uttalat den åsigt, att denna kontroll

följdrigtigast borde utöfvas af staten sjelf och måhända — i likhet med

hvad i flera af de större kulturstaterna äfvensom i våra närmaste grannländer

egde rum — bäst af vederbörande statsdepartement genom förmedling

af någon under detsamma direkt stående byrå. Åt denna byrå

skulle då möjligen, fortsatte Herr Statsrådet, kunna uppdragas tillsynen

öfver de med landtbruket i nära sammanhang stående läroverken för

veterinär- och skogsundervisning, hvaiugenom nödig enhet i den till landets

modernäring hörande undervisningen kunde vinnas.

En så vigtig omgestaltning af vår näringsadministration som den af

Herr Statsrådet ifrågasatta syntes honom emellertid icke kunna komma

till stånd med mindre än att vissa vilkor uppfyldes. Ett sådant vilkor

vore angifvet genom den proposition, som Kongl. Maj:t i sammanhang

med det till 1868 års Riksdag framlagda förslaget till ett nytt statsdepartement

fann sig böra afgifva, nemligen angående rätt för Konungen

att uppdraga afgörandet af vissa ärenden åt departementschef. Det vore

ytterst olämpligt, om alla de ärenden, Kommerskollegiet och Landtbruksakademiens

förvaltningskomité nu hade att afgöra, droges under

Konungens pröfning i Statsrådet. Ganska många af dessa ärenden —

sådana mål, deri kollegiet nu vore besvärsinstans eller deri kollegiet

hade att skilja mellan tvistande myndigheter och enskilde, alltid undantagna

— lämpade sig vida mera för afgörande af departements- eller

byråchefen. Att i dem påkalla Konungens beslut skulle således, såsom

i det vid nyssnämnda proposition fogade statsrådsprotokoll erinrades,

vara lika otjenligt, som det vore obilligt att för ändamålsenligheten af

den åtgärd, som vidtoges, utkräfva en solidarisk ansvarighet af hela

Statsrådet. Alla dessa ärendens beredning och föredragning i Statsrådet

skulle dessutom medtaga en större tid, än som åt dem kunde anslås,

och följden måste blifva, att många af dem till större utsträckning utan

kontroll öfverlemnades till underordnade styrelsers afgörande, än som

behöfde ega rum, om departementschefen, med tillhjelp för hvarje särskilt

fack af en med nödiga insigter utrustad byrå, egde tillräcklig

myndighet att sjelf besluta. Den redan åt chefen för Civildepartementet

genom särskilda Kongl. beslut, ehuru endast i ringa omfattning,

gifna befogenhet att sjelf meddela vissa bestämmelser beträffande

ärenden, som hädanefter skulle tillhöra det nya departementet, nemligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

i fråga om tillsättande och entledigande af geologiska byråns personal

och landtbruksingeniörerna, borde således för den nye departementschefen

i väsentlig mån utvidgas. Vid sådant förhållande och då anledning,

enligt Herr Statsrådets åsigt, förefunnes att äfven åt de öfrige

departementscheferna lemna enahanda myndighet, ansåge Herr Statsrådet

stadgandena härom böra hafva sin plats i grundlagen och således, på

sätt år 1868 föreslagits, ett tillägg till 7 § Regeringsformen blifva erforderligt.

En ej obetydlig del af de till det nya departementet hörande ärenden

vore emellertid af den enklare beskaffenhet, att erforderliga åtgärders

vidtagande lämpligast kunde uppdragas åt vederbörande byråchef,

utan att departementschefens tid behöfde dermed tagas i anspråk. Genom

särskild instruktion borde uppdragas vissa gränser, inom hvilka en sjelfständig

verksamhet skulle tilläggas byråchefen. Så syntes till byråcheferna

kunna öfverlemnas, bland annat, större delen af Kommerskollegiets

befattning med utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för fartyg,

med ärenden rörande smittosamma sjukdomar, med tillsynen öfver bergstjenstemän

och dylikt, likasom Landtbruksakademiens förvaltningskomités

bestyr med inspektionen öfver landtbruksläroverken samt anordnandet

af landtbruksingeniörernas och de öfriga underlydande tjenstemännens

arbeten.

Det nya departementets organisation kunde väl icke ännu bestämmas,

men Herr Statsrådet angaf hufvuddragen sålunda:

Departementet fördelas på två byråer — en för industri och handel

och en för landtbruk och öfriga ärenden — hvilka byråer organiseras

ungefärligen efter mönstret af den nyligen ordnade kontroll- och justeringsbyrån

inom Finansdepartementet, ehuru med en vidsträcktare befogenhet

för byråns chef. Byrån verkställer således i likhet med andra

byråer inom statsdepartementen den nödiga utredningen af de ärenden,

som tillhöra Konungens eller departementschefens afgörande, samt ombesörjer

expeditionen af besluten, men byråns chef har derjemte behörighet

att sjelf afgöra en del förvaltningsfrågor. Han bör derför erhålla

en i förhållande till hittills i Kongl. Maj:ts kansli förekommande byråchefer

sjelfständigare och mera öfverordnad ställning och således äfven

erhålla annan benämning. I utlåtandens afgifvande öfver till byrån remitterade

frågor skall jemte byråns chef deltaga vederbörande kansliråd.

Till industri- och handelsbyrån, hvilken inrättas på två afdelningar med

ett kansliråd på hvarje, förläggas de ärenden, som enligt Kommerskollegie-komiténs

förslag skulle tillhöra den ifrågasatta styrelsen för handel

och näringar, med undantag af patent- och varumärkesmålen. För dessa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitntions-UtsTcottets Utlåtande N:o 6.

9

hvilka icke egna sig att omedelbart handläggas i ett statsdepartement,

torde lämpligast den nyss vidtagna organisationen af patentbyrån böra

bibehållas, och skulle denna byrå således blifva ett fristående verk, så

snart Kommerskollegiet upphört. Jordbruksbyrån, å hvilken anställes

under chefen ett kansliråd, och till hvilken byrå förlägges förvaltningskomiténs

administrativa bestyr, handlägger ärenden angående jordbruk,

skiftes- och afvittringsverken, kartverken och öfriga till departementet

hörande frågor. Till hvilken byrå fiskeriärendena skola förläggas och

huruvida för deras beredning en särskild tjensteman bör anställas, borde

göras beroende af den blifvande fiskerilagstiftningen och den utveckling

näringen tager. Skulle Kongl. Maj:t finna för godt att till det nya

departementet öfverflytta domän- och skogsärenden, borde för dem en

tillökning i jordbruksbyråns personal ega rum.

I fråga om kostnaderna för det nya departementet, till hvilkas bestridande

blefve disponibla löner till en byråchef och en, kanske två

kanslisekreterare inom Civildepartementet samt, under förutsättning af

de konsultativa statsrådens minskning till två, en statsrådslön, äfvensom

samtliga anslagen till Kommerskollegiet samt åtminstone större delen af

de Landtbruksakademiens förvaltningskomité anvisade lönemedel, beräknade

Herr Statsrådet, att dessa disponibla tillgångar skulle åtminstone i

det närmaste förslå till de för det nya departementet nödiga anslag.

Herr Chefen för Ecklesiastikdepartementet, som instämde i Herr

Chefens för Civildepartementet åsigter om önskvärdheten af ett nytt statsdepartements

upprättande samt fattigvårds- och helsovårdsärendenas öfverflyttning

från Ecklesiastik- till Civildepartementet, anförde vidare hufvudsakligen,

att då de för närvarande till Ecklesiastikdepartementet hörande

anstalterna för den tekniska undervisningen vore att betrakta

såsom fackskolor för näringslifvet samt inom den svenska administrationen

den grundsatsen eljest vore temligen konseqvent genomförd, att fackskolor

böra lyda under det departement, som har att göra med den verksamhet,

för hvilken fackskolan utbildar, Herr Statsrådet ansåge, att jemväl

ärenden angående den tekniska undervisningen borde förläggas till

det nya departementet; hvarförutom Herr Statsrådet anmärkte, att, derest

en öfverflyttning af ärenden från Ecklesiastikdepartementet komme att

ega rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit föreslaget,

det borde blifva möjligt att öfverflytta åtminstone någon ordinarie

tjenstebefattning från detta departement till Civildepartementet.

Slutligen erinrade Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena

om nödvändigheten deraf, att den myndighet, hvilken det ålåge

att afgifva utlåtande i frågor angående det unionella konsulatväsendet,

Bill. till Rilcsd. Prot. 3 Samt. 5 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6-

intoge en så oberoende ställning, att dess utlåtanden erhölle den betydelse,

som med rätta tillerkändes de af Kommerskollegiet angifna.

Då Herr Chefen för Justitiedepartementet i Statsrådet den 9 sistlidne

Januari hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

antaga det nu föreliggande grundlagsförslaget, anförde han, med hänvisning

till hvad förut i ärendet förekommit, såsom skäl för sin hemställan

följande:

»Om, såsom jag antager, genom hvad sålunda i detta ärende redan

förekommit, behofvet af ett nytt statsdepartement får anses utredt, tillkommer

det mig att föreslå de ändringar i grundlagarna, som för ändamålet

erfordras.

Att, såsom Konstitutions-Utskottet vid 1868 års riksdag föreslog,

ur grundlagarna utesluta alla bestämmelser om departementens antal

och namn och göra dessa till föremål för en af Konung och Riksdag i

annan ordning än den för grundlag stadgade, stiftad lag, skulle onekligen

medföra det gagn, att förändringar af formerna för den högre

administrationen kunde i de fall, då sådant möjligen vore af vigt, åstadkommas

på kortare tid än som erfordras för en ändring i grundlagarna.

Men genomförandet af denna, i de flesta andra länders konstitutioner

godkända grundsats möter hos oss det hinder, att våra grundlagar fortfarande

innehålla ett ej ringa antal bestämmelser, hvarigenom vissa skyldigheter

åläggas ledamöter af Statsrådet såsom chefer för det ena eller

andra, på vederbörande ställe i grundlagen uttryckligen nämnda departementet.

Konstitutions-Utskottets förslag utvisar ock, att det ansetts

nödigt för det af Utskottet åsyftade ändamål att ändra åtta paragrafer

i Regeringsformen, fyra i Riksdagsordningen och ej mindre än sexton

moment i Tryckfrihetsförordningen. Det kan icke påstås, att olägenheterna

af departementsindelningens upptagande i grundlagen visat sig

så stora, att de gjort en så omfattande grundlagsändring nödig. Utskottets

förslag blef ock af Riksdagen afslaget.

Det återstår då att, med bibehållande af grundlagarna och särskildt

Regeringsformens 6 § så vidt möjligt oförändrade, i den sistnämnda införa

det nya departementets namn, som med hänsyn till de ärenden,

hvilka skulle der handläggas, torde böra blifva: Landtbruks-, industriocli

handelsdepartementet. Då Statsråden utan departement skulle minskas

i antal till två, lärer föreskriften i sista stycket af 6 § ej kunna förblifva

oförändrad; den torde numera kunna utan våda helt och hållet

uteslutas, såsom ock af Kongl. Maj:t föreslogs vid 1868 års riksdag.

Att Konungen kan åt departementschef uppdraga afgörandet af vissa

ärenden torde vara ett oundgängligt vilkor för möjligheten att till ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

11

statsdepartement öfverflytta handläggningen af större delen af de ärenden,

som nu tillhöra Kommerskollegium och Landtbruksakademiens förvaltningskomité.

En sådan myndighet tillkommer visserligen redan nu

vissa departementschefer på grund af särskilda af Konungen meddelade

föreskrifter, hvaraf således framgår, att grundlagarna ej ansetts innefatta

något hinder för Konungen att sålunda förfara. Men då meningen nu

vore att använda detta förfaringssätt i en större utsträckning än hittills,

synes det ej böra sakna ett bestämdt stöd i grundlagen. Särskildt är

ett grundlagsstadgande af nöden för att tillförsäkra Riksdagens Konstitutions-Utskott

rätt att granska denna del af departementschefernas

embetsverksamhet. Enligt ordalagen i Regeringsformens 106 § synes

nemligen Utskottets granskningsrätt, vara inskränkt till de åtgärder, om

hvilka Utskottet inhemtar kännedom genom Statsrådets protokoll.

Med anledning af de mot 1868 års Kong], proposition i ämnet

gjorda erinringar bör det förslag till ändring i Regeringsformens 7 §,

som för ändamålet erfordras, formuleras något annorlunda än då skedde.

Särskildt kan ifrågasättas, om samtliga de begränsningar förstnämnda

förslag innehöll af Konungens rätt att uppdraga vissa ärendens afgörande

åt departementscheferna äro behöfliga. Ett sådant uppdrag skulle enligt

berörda förslag icke få lemnas i fråga om ärenden, som i grundlag särskildt

nämnas bland dem, hvilka Konungen eger afgöra, eller som afse

klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd, eller som eljest äro af

den vigt, att, Konungen vill om dem sjelf besluta. Då lag, vare sig

grundlag eller allmän lag, åt Konungen öfverlemnar afgörandet af ett

visst ärende, torde han redan derigenom vara förhindrad att uppdraga

ett sådant afgörande åt någon annan. Den inskränkning, hvarigenom

ärenden undantagits, som Konungen finner vara af sådan vigt att han

vill om dem sjelf besluta, är uppenbarligen af den art, att den i verkligheten

kommer att göra sig gällande, äfven om den ej i grundlag

stadgas. Deremot torde grundlagen ej böra sakna ett uttryck för den

säkerligen allmänt godkända grundsats, att ärenden, som innefatta klagan

öfver någon embetsmyndighets åtgärd, ej böra af departementschef afgöras.

Det kunde i öfrigt i fråga om dessa inskränkningar förtjena anmärkas,

att Konungen i Norge iitöfvar rätt att åt departementscheferna

uppdraga afgörandet af vissa ärenden, utan att denna rätt finnes begränsad

eller ens omnämnd i grundlagen.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Den Kongl. propositionen afser, såsom man finner, tre särskilda

grundlagsändringar:

inrättande af ett nytt departement för landtbruk, industri och

handel;

minskning af de konsultativa statsrådens antal till två och upphäfvande

af föreskriften, att vissa af dem skola hafva förvaltat civil beställning;

samt

åläggande för departementschef att öfver de ärenden, hvilka han

enligt särskild, af Konungen utfärdad instruktion afgjort, till Konungen

i Statsrådet afgifva berättelse, äfvensom föreskrift, att vissa mål ej må

till departementschefs afgörande öfverlemnas.

Om inrättande af ett åttonde statsdepartement hafva vid ej mindre

än sju föregående riksdagar efter departementalorganisationens införande,

nemligen 1856—1858, 1868, 1874, 1875, 1880, 1881 och 1884, förslag väckts

dels af Kongl. Maj:t, dels ock af enskilde motionärer. Då Utskottet i

sitt betänkande (N:o 12) öfver de vid 1880 års riksdag väckta motioner

redogjort för de tidigare förslagen och deras behandling inom Riksdagen,

kan Utskottet i fråga härom inskränka sig till en hänvisning till

nämnda betänkande, och här blott tillägga, att de motioner, som väcktes

vid 1881 års riksdag om inrättande af ett departement »för landtbruket

och öfriga näringar» och vid 1884 års riksdag om ett departement

»för landtbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten», af

Utskottet, som erkände det behjertansvärda i förslagen, afstyrktes hufvudsakligen

på de grunder, att enligt ämnets egen natur detsamma syntes

rättast böra komma under Riksdagens behandling efter framställning

från Kongl. Maj:t samt att frågan om lämpligaste organisationen af en

öfverstyrelse för rikets handel och industriella näringar kunde utöfva

ett väsentligt inflytande på behofvet af ett nytt departement.

Dessa betänkligheter äro nu häfda, då den Kongl. propositionen

bland annat angifver den rigtning, hvari den länge omtvistade frågan

om Kominerskollegiets ombildning eller indragning borde finna sin lösning.

Utskottet instämmer också i de skäl för inrättande af det nya

departementet, som blifvit af Konungens rådgifvare anförda. Den allmänna

meningen bland de samhällsklasser, hvilkas intressen skulle genom

den nya institutionen tillgodoses, har så mycket större anspråk på

att få sin röst hörd, som de väsentligen förändrade vilkor, under hvilka

vårt landtbruk, vår handel och våra öfriga näringar nu arbeta i jemförelse

med i äldre tider, torde berättiga dem till det kraftiga understödet

af en särskild målsman inom Konungens råd. Och ej mindre

talande är det skäl för förändringen, som hemtas af nödvändigheten att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

13

minska Civildepartementets tunga arbetsbörda. I sitt utlåtande vid 1868

års riksdag var Utskottet i tillfälle att upplysa, att enligt departementets

diarier de inkomna målens antal utgjort

år 1841 ........................................................................... 981,

åren 1841—1850 i medeltal ...................................... 1100,

» 1851—1860 » » 1401,

» 1860—1867 » » 1399.

Af samma diarier har Utskottet inhemtat, att antalet sedermera ytterligare

ökats och utgjort

åren 1868—1870 i medeltal..................................... 1459,

» 1871—1880 » » 1819,

» 1881—1884 » » 1750.

Utskottet saknar visserligen material för bedömande, i hvilken mån

detta höga antal skulle nedbringas genom vissa ärendens öfverflyttande

till det nya departementet, men fäster uppmärksamheten på, att hvad

som framför allt påkallar förändring är den nuvarande föreningen under

ett departement af så många olikartade ämnen. Den största vinsten

af den ifrågasatta delningen af Civildepartementet blefve, efter Utskottets

förmenande, ej så mycket minskningen i målens antal som fast mer arbetets

koncentrering på mera ensartade ämnen och upphäfvande af nödvändigheten

att vid utseende af departementets chef och öfrige embetsman

taga hänsyn till olika qvalifikationer, som sällan torde finnas förenade

hos en och samma person.

Då hvad de vid den Kongl. propositionen fogade statsrådsprotokoll

innehålla om hufvuddragen af det nya departementets verksamhetsområde

och organisation samt om den ändrade fördelning af regeringsärendena

mellan andra departement, som genom det nya departementets

inrättande möjliggöres, synes Utskottet ändamålsenligt, och då vidare

den af Herr Chefen för Civildepartementet lemnade utredning synes

gifva vid handen, att förändringen kan genomföras utan väsentligen

ökade kostnader för statsverket, kan Utskottet ej annat än förorda den

grundlagsändring, som den Kongl. propositionen i denna del åsyftar.

Ej heller har Utskottet något att erinra mot upphäfvandet af sista

momentet i 6 § Regeringsformen, hvarigenom de konsultativa statsrådens

antal skulle minskas samt föreskriften derom, ätt två af dem

skola hafva förvaltat civil beställning, bortfalla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Deremot har Kongl. Maj:ts förslag om ändring af 7 § Regeringsformen

hos Utskottet framkallat betänkligheter.

I proposition till 1868 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t följande

tillägg till nämnda paragraf:

»Af sådana till Konungen inkommande ärenden, som icke äro i

grundlag särskilt nämnda bland dem, hvilka Konungen eger afgöra,

och som för öfrigt hvarken afse klagan öfver någon embetsmyndighets

åtgärd eller eljest äro af den vigt, att Konungen vill om dem sjelf besluta,

vare Konungen obetaget att låta de mål, Han föreskrifver, afgöras

af vederbörande departementschef, hvilken åligger att öfver sålunda afgjorda

mål till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse.»

Detta förslag blef emellertid af Utskottet afstyrka Vore afsigten

med Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag, att Kongl. Maj:t skulle kunna

till departementschefs afgörande hänvisa vissa mål, som till sin beskaffenhet

vore regeringsärenden, och att således det nu föreslagna tillägget

till 7 § Regeringsformen medgåfve ett undantag från regeln i paragrafens

första moment, så skulle häremot gälla samma invändningar som

de af Utskottet mot 1868 års förslag framstälda. Grundsatsen om Konungen

såsom beslutande och statsråden såsom rådgifvare i alla de mål,

hvilkas afgörande är i lag Konungen förbehållet, är, enligt Utskottets

åsigt, en af grundtankarne i vår författning; och Utskottet afstyrker

desto hellre hvarje afvikelse derifrån, som regeringsärendenas föredragning

inför Konungen i Statsrådet synes innebära en garanti för oveld

och allsidighet i deras pröfning samt homogenitet i regeringssystemet.

För öfrigt synes en ändring i 7 § Regeringsformen i sådant syfte, att vissa

regeringsärenden kunde undandragas Konungens beslutanderätt, betinga

en ändring jemväl i nu gällande stadganden om statsrådens ansvarighet,

hvilka endast åsyfta deras åtgärder såsom föredragande och rådgifvande;

likasom ock föreskriften i 10 § Regeringsformen om beredning af de

regeringsärenden, som hos Konungen i Statsrådet föredragas, borde utsträckas

att gälla äfven om dem, hvilkas afgörande anförtroddes åt departementschef.

I allt fall borde väl så vigtiga bestämmelser som de,

hvilka uppdroge gränsen för departementschefens beslutanderätt, erhålla

större stabilitet än den af en lätt ändrad instruktion.

Det af Cheferna för Civil- och Justitiedepartementen anförda skäl

för den föreslagna ändringen af 7 § Regeringsformen — olämpligheten

af att under Konungens pröfning i Statsrådet draga alla de för närvarande

till Kommerskollegiet och Landtbruksakademiens förvaltningskomité

hörande ärenden — har icke öfvertygat Utskottet om ändringens behöflighet.

Dessa ärendens förläggande till det nya departementet påkallar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

15

icke deras förvandling till regeringsärenden, det vill säga sådana, som

skola inför Konungen i Statsrådet föredragas. Departementschefens

ställning såsom Konungens rådgifvare lärer icke få anses oförenlig med

hans verksamhet såsom förvaltningsorgan med sjelfständig beslutanderätt.

Deraf, att Konungen icke kan åt annan delegera någon del af sin rätt

och pligt att afgöra alla regeringsärenden — alla de mål, som enligt

gällande lag eller författning skola af Konungen pröfvas och afgöras —

följer ej något hinder för Konungen att i administrativ lagstiftningsväg

eller för Konung och Riksdag, der frågan vore af kommunal- eller

allmän lags natur, att i den ordning, 57 och 87 §§ Regeringsformen

stadga, åt departementschef uppdraga att vare sig i sista eller i näst

sista instans afgöra vissa ärenden, på samma sätt som åt chefen för eu

byrå inom departementet kan öfverlemnas att, jemte det han verkställer

utredningen af de ärenden, hvilka tillhöra Konungens eller departementschefens

afgörande, tillika på egen hand besluta i vissa frågor. Så

länge t. ex. lagen om aktiebolag stadgar, att bolagsordningen skall pröfvas

af Konungen, kan han icke uppdraga denna pröfning åt Chefen för

Civildepartementet, men 7 § Regeringsformen lär icke hindra Konung

och Riksdag att besluta en sådan ändring i nämnda lag, hvarigenom

denna pröfning blefve departementschefens ensak, lika litet som nämnda

grundlagsbud hindrat Konung och Riksdag att i 19 § af Kongl. kungörelsen

den 12 Juni 1874, angående enskilda banker med rätt att utgifva

egna banksedlar, medgifva Chefen för Finansdepartementet samma

rätt som Konungen att låta anställa undersökning af dylik banks räkenskaper.

En stor del af de ärenden, med hvilka Kommerskollegiet och

Landtbruksakademiens förvaltningskomité hittills haft befattning, torde

vara af den beskaffenhet, att, när en gång nya lagbestämmelser om

deras handläggning skola meddelas, icke Kongl. Maj:t utan vederbörande

departements- eller byråchef bör träda i nämnda myndigheters ställe.

Men dylika lagbestämmelser förutsätta icke någon grundlagsändring.

Utskottet finner alltså det föreslagna tillägget till 7 § Regeringsformen,

såvidt dermed skulle beredas möjlighet att åt departementschef öfverlemna

vissa regeringsärenden, hvarken vara af behofvet påkalladt eller

ens med vår grundlags anda rätt förenligt. Utskottet kan ej heller fördölja,

att, om ett sådant syfte varit med förslaget afsedt, formen synts

Utskottet vara mindre lyckligt funnen. Enligt den föreslagna lydelsen

af ifrågavarande paragraf skulle nemligen dess senare moment icke uttryckligen

medgifva utan allenast förutsätta en afvikelse från den i första

momentet uttalade grundsats: alla regeringsärenden (frånsedt det i första

momentet stadgade undantag) skulle föredragas i Statsrådet, men om i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

vissa fall sådant underlåtits, borde underlåtenheten åtminstone i Statsrådet

anmälas. Vore meningen med det föreslagna tillägget att införa ett verkligt

undantag från regeln om alla regeringsärendens föredragning inför

Konungen, så hade detta bort uttryckligen och positivt stadgas. Såsom

stadgandet är i förslaget affattadt, innebär föreskriften derom, att besvärsmål

icke finge öfverlemnas till departementschefs afgörande, ett

undantag från en icke i grundlagen uttalad regel.

Afser åter det föreslagna nya momentet endast sådana ärenden, som

icke enligt lag skola af Konungen afgöras, synes dess lämplighet i ännu

högre grad kunna sättas i fråga, då statsrådsprotokollen väl endast böra

upptaga regeringsärenden och eu berättelse deri om andra afgjorda

ärenden icke kan vara till någon nytta, samt, hvad sista punkten angår,

den deri uttalade grundsats, äfven om den vore obetingadt rigtig, i allt

fall ej synes behöfva omgärdas med grundlags helgd.

Af Utskottets sålunda utalade åsigter följer, att Utskottet icke kan

tillstyrka antagandet af den Kongl. propositionen i oförändradt skick;

hvaremot Utskottet anser sig böra, med åberopande af de skål, för

hvilka här ofvan redogjorts, hos Riksdagen göra framställning om en

sådan ändring af 6 § Regeringsformen, som Kongl. Maj:t föreslagit.

Utskotter hemställer alltså:

l:ö) att Kongl. Majrts ifrågavarande nådiga proposition

icke måtte af Riksdagen bifallas; och

2:o) att Riksdagen måtte antaga följande förändrade

lydelse af

Regeringsformen.

§

(Nuvarande lydelse:)

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena

för Utrikes-departementet;

En chef för Justitie-departeinentet;
-

6-

(Föreslagen lydelse:)

Af Statsrådets ledamöter skola

åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena

för Utrikes-departementet;

En chef för Justitie-departementet;
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

17

En för Landtförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för

arméen;

En för Sjöförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan

;

En för Civil-departeinentet;

En för Finans-departementet;

samt

En för Ecklesiastik-departemen
tet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskild! utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre Statsråden utan

departement böra minst tvä hafva

förvaltat civil beställning.

En för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för

arméen;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flot
o
tan;
En

för Civil-departementet;

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastikdepartementet;

samt

En för Landtbruks-, industrioch

handels-departementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskild! utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Anm. I händelse hvad Utskottet

kommer att i sitt utlåtande N:o

7 föreslå vinner Riksdagens bifall,

kommer paragrafen att erhålla den

deri föreslagna lydelse.

Stockholm den 30 Mars 1885.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herr von Ehrenheim;

af Herr Hedin: »Jag reserverar mig mot den del af Utskottets ytt
rande

angående förslaget om ett tillägg till Regeringsformen § 7, der

Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 3 Samt. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutions-Utskotttts Utlåtande N:o 6.

Utskottet antyder, att Kongl. Maj:t skulle i vissa fall kunna »i administrativ

lagstiftningsväg» uppdraga åt departementschef att afgöra vissa

ärenden.»

Herrar Gahn och Burenstam hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ifrågavarande ärendes slutliga behandling inom Utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.