Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen.
1885-03-30 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1885:6, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med förslag till förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Eiksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, med förslag till förändrad lydelse af
6 och 7 §§ Regeringsformen.
Med nådig proposition N:o 20, sora till Utskottet hänvisats, har
Kongl. Maj:t till Riksdagens antagande öfverlemnat följande förslag till
förändrad lydelse af 6 och 7 §§ Regeringsformen:
§ 6.
»Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
Ministern för utrikes ärendena för Utrikesdepartementet;
En chef för Justitiedepartementet;
En för Landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för armén;
En för Sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i kommandomål för flottan;
En för Civildepartementet;
En för Finansdepartementet;
En för Ecklesiastikdepartementet; samt
En för Landtbruks-, industri- och handelsdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes
af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bill. till Riksd. Prot. 1885. 3 Sami. 5 Haft.
1
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
§ 7.
Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 15 §§
omförmälas, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.
Öfver de ärenden, hvilka enligt instruktion, som af Konungen utfärdats,
blifvit af departementschef afgjorda, skall han till Konungen i
Statsrådet afgifva berättelse. Ej må till departementschefs afgörande
öfverlemnas ärende, som innefattar klagan öfver embetsmyndighets åtgärd.
»
Af de den nådiga propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas
bland annat följande:
I Statsrådet den 19 December 1884 yttrade Hans Excellens Herr
Statsministern: Den länge sväfvande frågan rörande organisationen af
det embetsverk, som skulle handlägga ärenden angående handel och näringar,
hade nyligen varit föremål för behandling af en särskild komité,
hvilken med den förutsättning, som för komitén vid dess bildande blifvit
uttryckligen bestämd, eller att för dessa ärendens handläggning borde
finnas ett särskildt embetsverk, utarbetat ett förslag till upprättande i
det nuvarande Kommerskollegiets ställe af eu styrelse för handel och
näringar. Under senare tiden hade emellertid den åsigt börjat med
ökad styrka göra sig gällande, att berörda frågas lösning borde sökas
på en annan väg än genom bibehållande af ett fristående centralt embetsverk
för nu nämnda ärenden. Redan till 1868 års Riksdag afläts
Kongl. proposition om bildande af ett särskildt departement för näringar
och allmänna arbeten. Den vann icke Riksdagens bifall, men den sedermera
förflutna tiden hade gifvit ytterligare bekräftelse åt den redan då
vunna erfarenheten, att icke allenast den af folkmängdens tillväxt och landets
utveckling helt naturligt alstrade tillökningen i regeringsärendenas
mängd, utan ock indragandet under statens förvaltningsomsorg och lagstiftning
af helt nya inrättningar och frågor, som för en föregående tids lagstiftare
varit fullkomligt främmande, gjort den fördelning af regeringsärendena,
som allt sedan departementalorganisationen af år 1840 i hufvudsakliga
delar bibehållits, för nutida förhållanden mindre tillfredsställande.
Civildepartementet företedde en så brokig mångfald och dertill en så
betungande mängd af derunder hörande ärenden, att, äfven om man
måste skänka det fullaste erkännande åt den framstående duglighet, som
allt hitintills möjliggjort fullgörandet af en föredragandes ansvarsfulla
åligganden i alla dessa olikartade ämnen, det dock måste vara en naturlig
sak, att en efter ärendenas olika art verkstäld sönderdelning af
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
3
detta departement i två särskilda departement skulle lemna en större
garanti för verklig sakkunskap inom de båda departementens skilda områden
och i följd af den minskade mängden löpande ärenden underlätta
tillfället för de båda departementscheferna att hvar inom sitt fack taga
initiativ i de ständigt uppdykande ämnen, som påkalla regeringens omsorg.
Att åstadkomma en sådan styckning af Civildepartementet och
att för landtbruk, handel och öfriga näringar erhålla en särskild målsman
inom Konungens råd, vore en fordran, som med allt större styrka
framträdde från dessa näringars idkare; och skäl syntes derför vara att
taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke tiden nu kunde vara inne
för tillgodoseende af nämnda fordran jemväl inom vårt land, i likhet
med hvad redan länge sedan skett i flertalet andra länder.
Ett annat statsdepartement, som för närvarande vore lika öfverhopadt
med göromål som Civildepartementet, vore Ecklesiastikdepartementet;
äfven derinom mötte man ärenden af den mest skiljaktiga natur, såsom
å ena sidan kyrko- och undervisningsärendena och å den andra ärenden
angående helsovården, veterinärläroverken och fattigvården. Om Civildepartementet
befriades från befattningen med näringar och handel, borde
det kunna öfvertaga åtskilliga grupper af Ecklesiastikdepartementets
ärenden, såsom angående helso- och fattigvård; och en dylik anordning
skulle ej blott göra fördelningen af ärendena naturligare med hänsyn
till deras inbördes sammanhang, utan äfven åstadkomma en skälig jemkning
i arbetsbördan för de nu strängast sysselsatte departementscheferna.
Då det icke syntes böra ifrågakomma att öka statsrådens antal,
skulle inrättandet af ett nytt departement föranleda en minskning af de
konsultativa statsråden från tre till två, såsom ock föreslagits i den till
1868 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om ett nytt statsdepartement.
Väl skulle numera efter statsministerembetets inrättande emellanåt
inträffa, att det ena konsultativa statsrådet tillika vore statsminister,
men då i sådant fall statsministern vore befriad från befattningen med
vården af något särskildt departement, skulle han vara oförhindrad att
åt samtlige departementschefers verksamhet egna den odelade uppmärksamhet
och den kontroll, som läge i institutionen af konsultativa statsråd.
De sålunda framstälda spörsmålen syntes böra närmare skärskådas,
innan inrättande af ett fristående embetsverk för handel och näringar
företoges till slutlig pröfning. Om nemligen ett nytt statsdepartement
upprättades, torde de göromål, som nu tillhöra Kommerskollegiet, likasom
de ärenden rörande jordbruket, hvilka nu för statens räkning handhafvas
af Landtbruksakadeiniens förvaltningskomité, lämpligen böra förläggas
till byråer under det nya departementet, åt hvilka byråer utan
4
Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 6.
svårighet torde kunna gifvas en sådan organisation, att de, jemte sin
uppgift att bereda de inom departementet förekommande regeringsärenden
och deri afgifva nödiga utlåtanden och förslag, äfven kunde
sjelfständigt utöfva förvaltningsbestyr.
På hemställan af Herr Statsministern uppdrog derefter Hans Maj:t
Konungen åt cheferna för Civil- och Ecklesiastikdepartementen att öfver
hvad sålunda blifvit af Herr Statsministern anfördt framdeles afgifva
yttrande.
Dessa yttranden afgåfvos i Statsrådet den 30 December 1884.
Efter att hafva omförmält, hurusom ej blott hushållningssällskapens
år 1883 församlade ombud och det år 1884 i Stockholm samlade industrimötet
beslutit underdåniga framställningar om ett nytt departement,
utan äfven förslag i enahanda syfte bragts å bane vid flere riksdagar
och senast vid den år 1884 församlade, anförde Herr Chefen för
Civildepartementet vidare, att han visserligen icke hoppades, att de missförhållanden,
med hvilka våra näringar för det närvarande kämpade,
skulle afhjelpas genom blotta inrättandet af ett nytt departement, men
att han likväl i allo delade åsigten, att en sådan åtgärd vore lämplig
och att således regeringen borde framlägga förslag derom. Till Civildepartementets
handläggning hörde ärenden af sins emellan så olika
beskaffenhet, att de kräfde olika förutsättningar hos departementets chef.
För behandling af frågor angående landtregeringen, pröfning af besvär
rörande kommunalförfattningarnes tillämpning, för afgörande af de många,
ofta ganska invecklade kamerala målen torde i regeln vara behöfligt att
ega en förut inhemtad embetsmannaerfarenhet. Men till Civildepartementet
hörde äfven alla frågor angående näringarna, och departementets
chef hade således till åliggande att vara deras målsman inför Konungen
och representationen, hvilket åter mindre kräfde embetsmannaerfarenhet
än en närmare kännedom om näringslifvets förhållanden och
deraf föranledd klarare blick för hvad som kunde främja landets materiella
utveckling och förkofran. Svårigheten att fullgöra de åligganden,
som de olika ärendena kräfde, ökades naturligtvis i samma mån ärendena
växte i betydenhet och antal; och utan en efter ärendenas olika
art verkstäld sönderdelning af Civildepartementet i två departement
syntes man ej ega trygghet för verklig sakkunskap inom de båda departementens
skilda områden.
Ofverflyttandet från Civildepartementet till ett nytt departement af
ärenden angående näringarna vore vidare påkalladt med hänsyn till den
mångfald af göromål, som nu vore hopad på det förra departementet.
Derjemte skulle ock genom ett nytt departements upprättande vinnas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
den synnerligen afsevärda fördel, att de olika slagen af regeringsärenden
skulle kunna på ett lämpligare och med deras inre natur mera öfverensstämmande
sätt fördelas mellan statsdepartementen. Att definitivt föreslå
eu sådan fördelning vore för tidigt. Emellertid förestälde sig Herr Statsrådet,
att till det nya departementet borde från Civildepartementet öfverflyttas,
förutom alla frågor angående landtbruket, industrien och handeln,
jemväl ärenden angående skiftes-, afvittrings- och kartverken samt stuteriväsendet
äfvensom möjligen veterinärärenden och frågor, som från Statistiska
Centralbyrån understäldes Kong]. Maj:t; hvarjemte Herr Statsrådet
ifrågasatte, huruvida icke dit lämpligen borde från Finansdepartementet
öfverlemnas befattningen med domän- och skogsärenden. Hos Civildepartementet
skulle förblifva befattningen med landsstaten och landtpolisen, med
tillämpningen af kommunalförfattningar samt städernas byggnadsordningar
och dylikt, med kamerala mål angående skjuts- och väghållningsskyldigheten,
med flottningsmål, med kommunikationsväsendet med mera. Befriades
Civildepartementet sålunda från en mångfald af ärenden, borde
detsamma kunna från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga helsovårdsoch
fattigvårdsärenden. Den ifrågasatta bodelningen mellan det nya
departementet och Civildepartementet vore i så måtto afvikande från
flera af de äldre förslagen, att frågor angående allmänna arbeten ansåges
fortfarande böra tillhöra det senare departementet. Såsom skäl härför
åberopades, att dessa ärenden skulle med lika mycket fog kunna tillläggas
hvilketdera af de båda depaidementen som helst, men att, då den
nye departementschefens omtanke och arbetskrafter i allt fall, särskildt
om den tillämnade anordningen för handläggning af de åt Kommerskollegiet
och Landtbruksakademiens förvaltningskomité för närvarande
uppdragna ärenden vunne bifall, komine att till fullo upptagas, Herr
Statsrådet hyste tvekan om lämpligheten att ytterligare pålägga honom
ett förvaltningsbestyr, som i följd af kommunikationernas alltjemt fortgående
utveckling hade en stadig tendens att år efter år medföra ökadt
arbete. Sådana frågor som fastställande af planer för och beviljande af
odlingslån åt vattenaftappningsföretag borde beredas af båda departementen
gemensamt.
Den komité, som år 1883 tillsattes för behandling af frågan om
Kommerskollegiets indragning eller ombildning, hade förklarat, att inrättande
af ett departement för näringarna vore den enda förutsättning,
under hvilken komitén funnit en fullständig indragning af Kommerskollegiet
kunna och möjligen böra ega rum. För egen del trodde ock
Herr "Statsrådet — häri anslutande sig till den uppfattning, som af företrädare
i embetet blifvit till statsrådsprotokollet så väl 1868 som 1874
6
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
uttalad — att under en sådan förutsättning kollegiet borde indragas
och flertalet af dess göromål förläggas till en byrå af det nya departementet.
Genomginge man en förteckning öfver de ärenden, kollegiet
hade att handlägga, funne man att uti en mängd af dem kollegiet redan
nu fullgjorde alldeles samma funktioner som en byrå inom statsdepartementen,
i det att kollegiet icke fattade något slutligt beslut,
icke vidtoge någon förvaltningsåtgärd, utan allenast lemnade en utredning
af ärendet och afgåfve förslag till Kongl. Maj:ts blifvande beslut.
Så vore förhållandet, bland annat, med en stor grupp af ärenden, som
upptoge nästan en hel rotel inom kollegiet, frågor om fastställandet af
hamntaxor och andra afgifter å allmänna rörelsen samt bestämmandet af
hamnområden. Dylika ärenden borde med mindi’e omgång och tidsutdrägt
kunna handläggas omedelbart inom statsdepartementet, om blott
detta inom sig hade tillgång på nödiga arbetskrafter. I göromålens
egen natur syntes ej heller hinder förefinnas för att en byrå skulle
kunna fullgöra flertalet af de förvaltningsbestyr, som ålåge kollegiet,
tunnes inom byrån män, som vore förtrogne med vilkoren för vår industris
och handels utveckling, och erhölle byrån en i vissa hänseenden
mera sjelfständig ställning, borde ock byrån kunna uppfylla det vigtigaste
åliggande, som tillkomme kollegiet, eller att afgifva utlåtande öfver
större författningsförslag och organisationsfrågor, som ingrepe i näringslifvet.
Om byrån finge ungefär samma förvaltningsbestyr som kollegiet,
hade byrån haft tillfälle se, huru gällande författningar och påbud verkat,
och kunde bedöma, i hvilken mån ändringar och förbättringar vore
behöfliga; och lika väl som kollegiet kunde byrån af underordnade
myndigheter och enskilde näringsidkare — (hvad de senare anginge,
med hjelp af den representation för näringarna, som Herr Statsrådet
antog böra i en eller annan form komma till stånd) — erfara, hvilka
reformer, som af allmänheten ansåges nödiga och nyttiga, samt derå
fästa departementschefens och Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.
Herr Statsrådet utvecklade vidare skälen för att till det nya departementet
förlägga den administrativa verksamhet, som för närvarande tillkomme
Landtbruksakademiens förvaltningskoinité och hvilken hufvudsakligast
bestode i öfverinseendet och kontrollen öfver den offentliga
undervisningen i landtbruk samt i tillsyn öfver landtbruksingeniörerna
och öfriga för landtbruket jemte dess binäringar samt fiskerierna tillsatte
statstjenstemän och anordnandet af dessa personers arbeten. Öfverlernnandet
till förvaltningskomitén af denna verksamhet, hvars omfattning
och betydelse tillvuxit i en från början näppeligen förutsedd
grad, hade medfört den märkliga afvikelse från eljest gällande admini
-
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
7
strativa grundsatser, att öfverinseendet och kontrollen öfver statsinstitutioner
handhades af en korporation, hvars samtlige ledamöter, ordföranden
undantagen, tillsattes af enskilde personer och hvars ansvarighet
kunde sättas i fråga. Den för omorganisationen af landtbruksläroverken
tillsatta komité hade också uttalat den åsigt, att denna kontroll
följdrigtigast borde utöfvas af staten sjelf och måhända — i likhet med
hvad i flera af de större kulturstaterna äfvensom i våra närmaste grannländer
egde rum — bäst af vederbörande statsdepartement genom förmedling
af någon under detsamma direkt stående byrå. Åt denna byrå
skulle då möjligen, fortsatte Herr Statsrådet, kunna uppdragas tillsynen
öfver de med landtbruket i nära sammanhang stående läroverken för
veterinär- och skogsundervisning, hvaiugenom nödig enhet i den till landets
modernäring hörande undervisningen kunde vinnas.
En så vigtig omgestaltning af vår näringsadministration som den af
Herr Statsrådet ifrågasatta syntes honom emellertid icke kunna komma
till stånd med mindre än att vissa vilkor uppfyldes. Ett sådant vilkor
vore angifvet genom den proposition, som Kongl. Maj:t i sammanhang
med det till 1868 års Riksdag framlagda förslaget till ett nytt statsdepartement
fann sig böra afgifva, nemligen angående rätt för Konungen
att uppdraga afgörandet af vissa ärenden åt departementschef. Det vore
ytterst olämpligt, om alla de ärenden, Kommerskollegiet och Landtbruksakademiens
förvaltningskomité nu hade att afgöra, droges under
Konungens pröfning i Statsrådet. Ganska många af dessa ärenden —
sådana mål, deri kollegiet nu vore besvärsinstans eller deri kollegiet
hade att skilja mellan tvistande myndigheter och enskilde, alltid undantagna
— lämpade sig vida mera för afgörande af departements- eller
byråchefen. Att i dem påkalla Konungens beslut skulle således, såsom
i det vid nyssnämnda proposition fogade statsrådsprotokoll erinrades,
vara lika otjenligt, som det vore obilligt att för ändamålsenligheten af
den åtgärd, som vidtoges, utkräfva en solidarisk ansvarighet af hela
Statsrådet. Alla dessa ärendens beredning och föredragning i Statsrådet
skulle dessutom medtaga en större tid, än som åt dem kunde anslås,
och följden måste blifva, att många af dem till större utsträckning utan
kontroll öfverlemnades till underordnade styrelsers afgörande, än som
behöfde ega rum, om departementschefen, med tillhjelp för hvarje särskilt
fack af en med nödiga insigter utrustad byrå, egde tillräcklig
myndighet att sjelf besluta. Den redan åt chefen för Civildepartementet
genom särskilda Kongl. beslut, ehuru endast i ringa omfattning,
gifna befogenhet att sjelf meddela vissa bestämmelser beträffande
ärenden, som hädanefter skulle tillhöra det nya departementet, nemligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
i fråga om tillsättande och entledigande af geologiska byråns personal
och landtbruksingeniörerna, borde således för den nye departementschefen
i väsentlig mån utvidgas. Vid sådant förhållande och då anledning,
enligt Herr Statsrådets åsigt, förefunnes att äfven åt de öfrige
departementscheferna lemna enahanda myndighet, ansåge Herr Statsrådet
stadgandena härom böra hafva sin plats i grundlagen och således, på
sätt år 1868 föreslagits, ett tillägg till 7 § Regeringsformen blifva erforderligt.
En ej obetydlig del af de till det nya departementet hörande ärenden
vore emellertid af den enklare beskaffenhet, att erforderliga åtgärders
vidtagande lämpligast kunde uppdragas åt vederbörande byråchef,
utan att departementschefens tid behöfde dermed tagas i anspråk. Genom
särskild instruktion borde uppdragas vissa gränser, inom hvilka en sjelfständig
verksamhet skulle tilläggas byråchefen. Så syntes till byråcheferna
kunna öfverlemnas, bland annat, större delen af Kommerskollegiets
befattning med utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för fartyg,
med ärenden rörande smittosamma sjukdomar, med tillsynen öfver bergstjenstemän
och dylikt, likasom Landtbruksakademiens förvaltningskomités
bestyr med inspektionen öfver landtbruksläroverken samt anordnandet
af landtbruksingeniörernas och de öfriga underlydande tjenstemännens
arbeten.
Det nya departementets organisation kunde väl icke ännu bestämmas,
men Herr Statsrådet angaf hufvuddragen sålunda:
Departementet fördelas på två byråer — en för industri och handel
och en för landtbruk och öfriga ärenden — hvilka byråer organiseras
ungefärligen efter mönstret af den nyligen ordnade kontroll- och justeringsbyrån
inom Finansdepartementet, ehuru med en vidsträcktare befogenhet
för byråns chef. Byrån verkställer således i likhet med andra
byråer inom statsdepartementen den nödiga utredningen af de ärenden,
som tillhöra Konungens eller departementschefens afgörande, samt ombesörjer
expeditionen af besluten, men byråns chef har derjemte behörighet
att sjelf afgöra en del förvaltningsfrågor. Han bör derför erhålla
en i förhållande till hittills i Kongl. Maj:ts kansli förekommande byråchefer
sjelfständigare och mera öfverordnad ställning och således äfven
erhålla annan benämning. I utlåtandens afgifvande öfver till byrån remitterade
frågor skall jemte byråns chef deltaga vederbörande kansliråd.
Till industri- och handelsbyrån, hvilken inrättas på två afdelningar med
ett kansliråd på hvarje, förläggas de ärenden, som enligt Kommerskollegie-komiténs
förslag skulle tillhöra den ifrågasatta styrelsen för handel
och näringar, med undantag af patent- och varumärkesmålen. För dessa,
Konstitntions-UtsTcottets Utlåtande N:o 6.
9
hvilka icke egna sig att omedelbart handläggas i ett statsdepartement,
torde lämpligast den nyss vidtagna organisationen af patentbyrån böra
bibehållas, och skulle denna byrå således blifva ett fristående verk, så
snart Kommerskollegiet upphört. Jordbruksbyrån, å hvilken anställes
under chefen ett kansliråd, och till hvilken byrå förlägges förvaltningskomiténs
administrativa bestyr, handlägger ärenden angående jordbruk,
skiftes- och afvittringsverken, kartverken och öfriga till departementet
hörande frågor. Till hvilken byrå fiskeriärendena skola förläggas och
huruvida för deras beredning en särskild tjensteman bör anställas, borde
göras beroende af den blifvande fiskerilagstiftningen och den utveckling
näringen tager. Skulle Kongl. Maj:t finna för godt att till det nya
departementet öfverflytta domän- och skogsärenden, borde för dem en
tillökning i jordbruksbyråns personal ega rum.
I fråga om kostnaderna för det nya departementet, till hvilkas bestridande
blefve disponibla löner till en byråchef och en, kanske två
kanslisekreterare inom Civildepartementet samt, under förutsättning af
de konsultativa statsrådens minskning till två, en statsrådslön, äfvensom
samtliga anslagen till Kommerskollegiet samt åtminstone större delen af
de Landtbruksakademiens förvaltningskomité anvisade lönemedel, beräknade
Herr Statsrådet, att dessa disponibla tillgångar skulle åtminstone i
det närmaste förslå till de för det nya departementet nödiga anslag.
Herr Chefen för Ecklesiastikdepartementet, som instämde i Herr
Chefens för Civildepartementet åsigter om önskvärdheten af ett nytt statsdepartements
upprättande samt fattigvårds- och helsovårdsärendenas öfverflyttning
från Ecklesiastik- till Civildepartementet, anförde vidare hufvudsakligen,
att då de för närvarande till Ecklesiastikdepartementet hörande
anstalterna för den tekniska undervisningen vore att betrakta
såsom fackskolor för näringslifvet samt inom den svenska administrationen
den grundsatsen eljest vore temligen konseqvent genomförd, att fackskolor
böra lyda under det departement, som har att göra med den verksamhet,
för hvilken fackskolan utbildar, Herr Statsrådet ansåge, att jemväl
ärenden angående den tekniska undervisningen borde förläggas till
det nya departementet; hvarförutom Herr Statsrådet anmärkte, att, derest
en öfverflyttning af ärenden från Ecklesiastikdepartementet komme att
ega rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit föreslaget,
det borde blifva möjligt att öfverflytta åtminstone någon ordinarie
tjenstebefattning från detta departement till Civildepartementet.
Slutligen erinrade Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena
om nödvändigheten deraf, att den myndighet, hvilken det ålåge
att afgifva utlåtande i frågor angående det unionella konsulatväsendet,
Bill. till Rilcsd. Prot. 3 Samt. 5 Käft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6-
intoge en så oberoende ställning, att dess utlåtanden erhölle den betydelse,
som med rätta tillerkändes de af Kommerskollegiet angifna.
Då Herr Chefen för Justitiedepartementet i Statsrådet den 9 sistlidne
Januari hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
antaga det nu föreliggande grundlagsförslaget, anförde han, med hänvisning
till hvad förut i ärendet förekommit, såsom skäl för sin hemställan
följande:
»Om, såsom jag antager, genom hvad sålunda i detta ärende redan
förekommit, behofvet af ett nytt statsdepartement får anses utredt, tillkommer
det mig att föreslå de ändringar i grundlagarna, som för ändamålet
erfordras.
Att, såsom Konstitutions-Utskottet vid 1868 års riksdag föreslog,
ur grundlagarna utesluta alla bestämmelser om departementens antal
och namn och göra dessa till föremål för en af Konung och Riksdag i
annan ordning än den för grundlag stadgade, stiftad lag, skulle onekligen
medföra det gagn, att förändringar af formerna för den högre
administrationen kunde i de fall, då sådant möjligen vore af vigt, åstadkommas
på kortare tid än som erfordras för en ändring i grundlagarna.
Men genomförandet af denna, i de flesta andra länders konstitutioner
godkända grundsats möter hos oss det hinder, att våra grundlagar fortfarande
innehålla ett ej ringa antal bestämmelser, hvarigenom vissa skyldigheter
åläggas ledamöter af Statsrådet såsom chefer för det ena eller
andra, på vederbörande ställe i grundlagen uttryckligen nämnda departementet.
Konstitutions-Utskottets förslag utvisar ock, att det ansetts
nödigt för det af Utskottet åsyftade ändamål att ändra åtta paragrafer
i Regeringsformen, fyra i Riksdagsordningen och ej mindre än sexton
moment i Tryckfrihetsförordningen. Det kan icke påstås, att olägenheterna
af departementsindelningens upptagande i grundlagen visat sig
så stora, att de gjort en så omfattande grundlagsändring nödig. Utskottets
förslag blef ock af Riksdagen afslaget.
Det återstår då att, med bibehållande af grundlagarna och särskildt
Regeringsformens 6 § så vidt möjligt oförändrade, i den sistnämnda införa
det nya departementets namn, som med hänsyn till de ärenden,
hvilka skulle der handläggas, torde böra blifva: Landtbruks-, industriocli
handelsdepartementet. Då Statsråden utan departement skulle minskas
i antal till två, lärer föreskriften i sista stycket af 6 § ej kunna förblifva
oförändrad; den torde numera kunna utan våda helt och hållet
uteslutas, såsom ock af Kongl. Maj:t föreslogs vid 1868 års riksdag.
Att Konungen kan åt departementschef uppdraga afgörandet af vissa
ärenden torde vara ett oundgängligt vilkor för möjligheten att till ett
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
11
statsdepartement öfverflytta handläggningen af större delen af de ärenden,
som nu tillhöra Kommerskollegium och Landtbruksakademiens förvaltningskomité.
En sådan myndighet tillkommer visserligen redan nu
vissa departementschefer på grund af särskilda af Konungen meddelade
föreskrifter, hvaraf således framgår, att grundlagarna ej ansetts innefatta
något hinder för Konungen att sålunda förfara. Men då meningen nu
vore att använda detta förfaringssätt i en större utsträckning än hittills,
synes det ej böra sakna ett bestämdt stöd i grundlagen. Särskildt är
ett grundlagsstadgande af nöden för att tillförsäkra Riksdagens Konstitutions-Utskott
rätt att granska denna del af departementschefernas
embetsverksamhet. Enligt ordalagen i Regeringsformens 106 § synes
nemligen Utskottets granskningsrätt, vara inskränkt till de åtgärder, om
hvilka Utskottet inhemtar kännedom genom Statsrådets protokoll.
Med anledning af de mot 1868 års Kong], proposition i ämnet
gjorda erinringar bör det förslag till ändring i Regeringsformens 7 §,
som för ändamålet erfordras, formuleras något annorlunda än då skedde.
Särskildt kan ifrågasättas, om samtliga de begränsningar förstnämnda
förslag innehöll af Konungens rätt att uppdraga vissa ärendens afgörande
åt departementscheferna äro behöfliga. Ett sådant uppdrag skulle enligt
berörda förslag icke få lemnas i fråga om ärenden, som i grundlag särskildt
nämnas bland dem, hvilka Konungen eger afgöra, eller som afse
klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd, eller som eljest äro af
den vigt, att, Konungen vill om dem sjelf besluta. Då lag, vare sig
grundlag eller allmän lag, åt Konungen öfverlemnar afgörandet af ett
visst ärende, torde han redan derigenom vara förhindrad att uppdraga
ett sådant afgörande åt någon annan. Den inskränkning, hvarigenom
ärenden undantagits, som Konungen finner vara af sådan vigt att han
vill om dem sjelf besluta, är uppenbarligen af den art, att den i verkligheten
kommer att göra sig gällande, äfven om den ej i grundlag
stadgas. Deremot torde grundlagen ej böra sakna ett uttryck för den
säkerligen allmänt godkända grundsats, att ärenden, som innefatta klagan
öfver någon embetsmyndighets åtgärd, ej böra af departementschef afgöras.
Det kunde i öfrigt i fråga om dessa inskränkningar förtjena anmärkas,
att Konungen i Norge iitöfvar rätt att åt departementscheferna
uppdraga afgörandet af vissa ärenden, utan att denna rätt finnes begränsad
eller ens omnämnd i grundlagen.»
12
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
Den Kongl. propositionen afser, såsom man finner, tre särskilda
grundlagsändringar:
inrättande af ett nytt departement för landtbruk, industri och
handel;
minskning af de konsultativa statsrådens antal till två och upphäfvande
af föreskriften, att vissa af dem skola hafva förvaltat civil beställning;
samt
åläggande för departementschef att öfver de ärenden, hvilka han
enligt särskild, af Konungen utfärdad instruktion afgjort, till Konungen
i Statsrådet afgifva berättelse, äfvensom föreskrift, att vissa mål ej må
till departementschefs afgörande öfverlemnas.
Om inrättande af ett åttonde statsdepartement hafva vid ej mindre
än sju föregående riksdagar efter departementalorganisationens införande,
nemligen 1856—1858, 1868, 1874, 1875, 1880, 1881 och 1884, förslag väckts
dels af Kongl. Maj:t, dels ock af enskilde motionärer. Då Utskottet i
sitt betänkande (N:o 12) öfver de vid 1880 års riksdag väckta motioner
redogjort för de tidigare förslagen och deras behandling inom Riksdagen,
kan Utskottet i fråga härom inskränka sig till en hänvisning till
nämnda betänkande, och här blott tillägga, att de motioner, som väcktes
vid 1881 års riksdag om inrättande af ett departement »för landtbruket
och öfriga näringar» och vid 1884 års riksdag om ett departement
»för landtbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten», af
Utskottet, som erkände det behjertansvärda i förslagen, afstyrktes hufvudsakligen
på de grunder, att enligt ämnets egen natur detsamma syntes
rättast böra komma under Riksdagens behandling efter framställning
från Kongl. Maj:t samt att frågan om lämpligaste organisationen af en
öfverstyrelse för rikets handel och industriella näringar kunde utöfva
ett väsentligt inflytande på behofvet af ett nytt departement.
Dessa betänkligheter äro nu häfda, då den Kongl. propositionen
bland annat angifver den rigtning, hvari den länge omtvistade frågan
om Kominerskollegiets ombildning eller indragning borde finna sin lösning.
Utskottet instämmer också i de skäl för inrättande af det nya
departementet, som blifvit af Konungens rådgifvare anförda. Den allmänna
meningen bland de samhällsklasser, hvilkas intressen skulle genom
den nya institutionen tillgodoses, har så mycket större anspråk på
att få sin röst hörd, som de väsentligen förändrade vilkor, under hvilka
vårt landtbruk, vår handel och våra öfriga näringar nu arbeta i jemförelse
med i äldre tider, torde berättiga dem till det kraftiga understödet
af en särskild målsman inom Konungens råd. Och ej mindre
talande är det skäl för förändringen, som hemtas af nödvändigheten att
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
13
minska Civildepartementets tunga arbetsbörda. I sitt utlåtande vid 1868
års riksdag var Utskottet i tillfälle att upplysa, att enligt departementets
diarier de inkomna målens antal utgjort
år 1841 ........................................................................... 981,
åren 1841—1850 i medeltal ...................................... 1100,
» 1851—1860 » » 1401,
» 1860—1867 » » 1399.
Af samma diarier har Utskottet inhemtat, att antalet sedermera ytterligare
ökats och utgjort
åren 1868—1870 i medeltal..................................... 1459,
» 1871—1880 » » 1819,
» 1881—1884 » » 1750.
Utskottet saknar visserligen material för bedömande, i hvilken mån
detta höga antal skulle nedbringas genom vissa ärendens öfverflyttande
till det nya departementet, men fäster uppmärksamheten på, att hvad
som framför allt påkallar förändring är den nuvarande föreningen under
ett departement af så många olikartade ämnen. Den största vinsten
af den ifrågasatta delningen af Civildepartementet blefve, efter Utskottets
förmenande, ej så mycket minskningen i målens antal som fast mer arbetets
koncentrering på mera ensartade ämnen och upphäfvande af nödvändigheten
att vid utseende af departementets chef och öfrige embetsman
taga hänsyn till olika qvalifikationer, som sällan torde finnas förenade
hos en och samma person.
Då hvad de vid den Kongl. propositionen fogade statsrådsprotokoll
innehålla om hufvuddragen af det nya departementets verksamhetsområde
och organisation samt om den ändrade fördelning af regeringsärendena
mellan andra departement, som genom det nya departementets
inrättande möjliggöres, synes Utskottet ändamålsenligt, och då vidare
den af Herr Chefen för Civildepartementet lemnade utredning synes
gifva vid handen, att förändringen kan genomföras utan väsentligen
ökade kostnader för statsverket, kan Utskottet ej annat än förorda den
grundlagsändring, som den Kongl. propositionen i denna del åsyftar.
Ej heller har Utskottet något att erinra mot upphäfvandet af sista
momentet i 6 § Regeringsformen, hvarigenom de konsultativa statsrådens
antal skulle minskas samt föreskriften derom, ätt två af dem
skola hafva förvaltat civil beställning, bortfalla.
14
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
Deremot har Kongl. Maj:ts förslag om ändring af 7 § Regeringsformen
hos Utskottet framkallat betänkligheter.
I proposition till 1868 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t följande
tillägg till nämnda paragraf:
»Af sådana till Konungen inkommande ärenden, som icke äro i
grundlag särskilt nämnda bland dem, hvilka Konungen eger afgöra,
och som för öfrigt hvarken afse klagan öfver någon embetsmyndighets
åtgärd eller eljest äro af den vigt, att Konungen vill om dem sjelf besluta,
vare Konungen obetaget att låta de mål, Han föreskrifver, afgöras
af vederbörande departementschef, hvilken åligger att öfver sålunda afgjorda
mål till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse.»
Detta förslag blef emellertid af Utskottet afstyrka Vore afsigten
med Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag, att Kongl. Maj:t skulle kunna
till departementschefs afgörande hänvisa vissa mål, som till sin beskaffenhet
vore regeringsärenden, och att således det nu föreslagna tillägget
till 7 § Regeringsformen medgåfve ett undantag från regeln i paragrafens
första moment, så skulle häremot gälla samma invändningar som
de af Utskottet mot 1868 års förslag framstälda. Grundsatsen om Konungen
såsom beslutande och statsråden såsom rådgifvare i alla de mål,
hvilkas afgörande är i lag Konungen förbehållet, är, enligt Utskottets
åsigt, en af grundtankarne i vår författning; och Utskottet afstyrker
desto hellre hvarje afvikelse derifrån, som regeringsärendenas föredragning
inför Konungen i Statsrådet synes innebära en garanti för oveld
och allsidighet i deras pröfning samt homogenitet i regeringssystemet.
För öfrigt synes en ändring i 7 § Regeringsformen i sådant syfte, att vissa
regeringsärenden kunde undandragas Konungens beslutanderätt, betinga
en ändring jemväl i nu gällande stadganden om statsrådens ansvarighet,
hvilka endast åsyfta deras åtgärder såsom föredragande och rådgifvande;
likasom ock föreskriften i 10 § Regeringsformen om beredning af de
regeringsärenden, som hos Konungen i Statsrådet föredragas, borde utsträckas
att gälla äfven om dem, hvilkas afgörande anförtroddes åt departementschef.
I allt fall borde väl så vigtiga bestämmelser som de,
hvilka uppdroge gränsen för departementschefens beslutanderätt, erhålla
större stabilitet än den af en lätt ändrad instruktion.
Det af Cheferna för Civil- och Justitiedepartementen anförda skäl
för den föreslagna ändringen af 7 § Regeringsformen — olämpligheten
af att under Konungens pröfning i Statsrådet draga alla de för närvarande
till Kommerskollegiet och Landtbruksakademiens förvaltningskomité
hörande ärenden — har icke öfvertygat Utskottet om ändringens behöflighet.
Dessa ärendens förläggande till det nya departementet påkallar
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
15
icke deras förvandling till regeringsärenden, det vill säga sådana, som
skola inför Konungen i Statsrådet föredragas. Departementschefens
ställning såsom Konungens rådgifvare lärer icke få anses oförenlig med
hans verksamhet såsom förvaltningsorgan med sjelfständig beslutanderätt.
Deraf, att Konungen icke kan åt annan delegera någon del af sin rätt
och pligt att afgöra alla regeringsärenden — alla de mål, som enligt
gällande lag eller författning skola af Konungen pröfvas och afgöras —
följer ej något hinder för Konungen att i administrativ lagstiftningsväg
eller för Konung och Riksdag, der frågan vore af kommunal- eller
allmän lags natur, att i den ordning, 57 och 87 §§ Regeringsformen
stadga, åt departementschef uppdraga att vare sig i sista eller i näst
sista instans afgöra vissa ärenden, på samma sätt som åt chefen för eu
byrå inom departementet kan öfverlemnas att, jemte det han verkställer
utredningen af de ärenden, hvilka tillhöra Konungens eller departementschefens
afgörande, tillika på egen hand besluta i vissa frågor. Så
länge t. ex. lagen om aktiebolag stadgar, att bolagsordningen skall pröfvas
af Konungen, kan han icke uppdraga denna pröfning åt Chefen för
Civildepartementet, men 7 § Regeringsformen lär icke hindra Konung
och Riksdag att besluta en sådan ändring i nämnda lag, hvarigenom
denna pröfning blefve departementschefens ensak, lika litet som nämnda
grundlagsbud hindrat Konung och Riksdag att i 19 § af Kongl. kungörelsen
den 12 Juni 1874, angående enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar, medgifva Chefen för Finansdepartementet samma
rätt som Konungen att låta anställa undersökning af dylik banks räkenskaper.
En stor del af de ärenden, med hvilka Kommerskollegiet och
Landtbruksakademiens förvaltningskomité hittills haft befattning, torde
vara af den beskaffenhet, att, när en gång nya lagbestämmelser om
deras handläggning skola meddelas, icke Kongl. Maj:t utan vederbörande
departements- eller byråchef bör träda i nämnda myndigheters ställe.
Men dylika lagbestämmelser förutsätta icke någon grundlagsändring.
Utskottet finner alltså det föreslagna tillägget till 7 § Regeringsformen,
såvidt dermed skulle beredas möjlighet att åt departementschef öfverlemna
vissa regeringsärenden, hvarken vara af behofvet påkalladt eller
ens med vår grundlags anda rätt förenligt. Utskottet kan ej heller fördölja,
att, om ett sådant syfte varit med förslaget afsedt, formen synts
Utskottet vara mindre lyckligt funnen. Enligt den föreslagna lydelsen
af ifrågavarande paragraf skulle nemligen dess senare moment icke uttryckligen
medgifva utan allenast förutsätta en afvikelse från den i första
momentet uttalade grundsats: alla regeringsärenden (frånsedt det i första
momentet stadgade undantag) skulle föredragas i Statsrådet, men om i
16
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
vissa fall sådant underlåtits, borde underlåtenheten åtminstone i Statsrådet
anmälas. Vore meningen med det föreslagna tillägget att införa ett verkligt
undantag från regeln om alla regeringsärendens föredragning inför
Konungen, så hade detta bort uttryckligen och positivt stadgas. Såsom
stadgandet är i förslaget affattadt, innebär föreskriften derom, att besvärsmål
icke finge öfverlemnas till departementschefs afgörande, ett
undantag från en icke i grundlagen uttalad regel.
Afser åter det föreslagna nya momentet endast sådana ärenden, som
icke enligt lag skola af Konungen afgöras, synes dess lämplighet i ännu
högre grad kunna sättas i fråga, då statsrådsprotokollen väl endast böra
upptaga regeringsärenden och eu berättelse deri om andra afgjorda
ärenden icke kan vara till någon nytta, samt, hvad sista punkten angår,
den deri uttalade grundsats, äfven om den vore obetingadt rigtig, i allt
fall ej synes behöfva omgärdas med grundlags helgd.
Af Utskottets sålunda utalade åsigter följer, att Utskottet icke kan
tillstyrka antagandet af den Kongl. propositionen i oförändradt skick;
hvaremot Utskottet anser sig böra, med åberopande af de skål, för
hvilka här ofvan redogjorts, hos Riksdagen göra framställning om en
sådan ändring af 6 § Regeringsformen, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Utskotter hemställer alltså:
l:ö) att Kongl. Majrts ifrågavarande nådiga proposition
icke måtte af Riksdagen bifallas; och
2:o) att Riksdagen måtte antaga följande förändrade
lydelse af
Regeringsformen.
§
(Nuvarande lydelse:)
Af Statsrådets ledamöter skola
sju vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
Ministern för utrikes ärendena
för Utrikes-departementet;
En chef för Justitie-departeinentet;
-
6-
(Föreslagen lydelse:)
Af Statsrådets ledamöter skola
åtta vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:
Ministern för utrikes ärendena
för Utrikes-departementet;
En chef för Justitie-departementet;
-
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 6.
17
En för Landtförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för
arméen;
En för Sjöförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för flottan
;
En för Civil-departeinentet;
En för Finans-departementet;
samt
En för Ecklesiastik-departemen
tet.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en
särskild! utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre Statsråden utan
departement böra minst tvä hafva
förvaltat civil beställning.
En för Landtförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för
arméen;
En för Sjöförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för flot
o
tan;
En
för Civil-departementet;
En för Finans-departementet;
En för Ecklesiastikdepartementet;
samt
En för Landtbruks-, industrioch
handels-departementet.
Den närmare fördelningen af
ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en
särskild! utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Anm. I händelse hvad Utskottet
kommer att i sitt utlåtande N:o
7 föreslå vinner Riksdagens bifall,
kommer paragrafen att erhålla den
deri föreslagna lydelse.
Stockholm den 30 Mars 1885.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Reservationer:
af Herr von Ehrenheim;
af Herr Hedin: »Jag reserverar mig mot den del af Utskottets ytt
rande
angående förslaget om ett tillägg till Regeringsformen § 7, der
Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 3 Samt. 5 Häft. 3
18
Konstitutions-Utskotttts Utlåtande N:o 6.
Utskottet antyder, att Kongl. Maj:t skulle i vissa fall kunna »i administrativ
lagstiftningsväg» uppdraga åt departementschef att afgöra vissa
ärenden.»
Herrar Gahn och Burenstam hafva begärt få antecknadt, att de icke
deltagit i ifrågavarande ärendes slutliga behandling inom Utskottet.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1885.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.