Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 6 § Regeringsformen.

1885-03-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1885:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 6 § Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 7.

Ant till Riksd. Kansli den 31 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 6 § Regeringsformen.

Uti en vid 1884 års riksdag vackt motion anförde Herr Hedin

hufvudsakligen:

Uti den Kongl. proposition till 1868 års Riksdag, hvari föreslogs

inrättande af ett nytt statsdepartement för näringar och allmänna arbeten,

omförmäldes bland annat, hurusom Ecklesiastikdepartementet lika

med Civildepartementet blifvit betungadt med handläggning af ärenden,

hvilka så väl i anseende till det stora antalet som den olikartade

beskaffenheten icke utan stor svårighet kunnat af dem behörigen medhinnas;

att Ecklesiastikdepartementet dessutom vore icke blott ett embetsverk,

som hade att handlägga dit inkomna mål, utan det hade

utvecklat sig till en verklig läroverksstyrelse, hvars personliga beröring

med läroverken fordrade föga mindre tid än de inkomna målens handläggning;

samt att från detta embetsverk väl lämpligen kunde skiljas

befattningen med medicinal-, veterinär- och fattigvårdsärendena, men att

Civildepartementet i sitt dåvarande skick, långt ifrån att kunna öfvertaga

dessa ärenden, tvärt om ty förutan hade stort behof af lättnad.

Dels af det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokoll och

dels uti Ecklesiastikdepartementet hade motionären inhemtat, att de till

Ecklesiastikdepartementet inkomna målens antal utgjort

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 3 Sami. 6 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

år 1855

» 1867

» 1881

»> 1882

» 1883

1,866 och

1,903;

1,102,

1,892,

1,711,

hvarvid dock borde märkas, att siffrorna skulle vara ej obetydligt högre,

derest ej inom detta departement i flere fall följdes den grundsats vid

registreringen, att från olika håll inkommande handlingar angående ett

och samma ämne föras under gemensamt nummer.

Derest den vid den då pågående riksdagen väckta motion om inrättande

af ett nytt statsdepartement för landtbruket och öfriga näringar samt

allmänna arbeten lomme att röna framgång, mötte ej hinder för medicinal-,

veterinär- och fattigvårdsärendenas skiljande från Ecklesiastikdepartementet.

Men dermed hade man ännu icke nått det vigtiga syftet

att förvandla Ecklesiastikdepartementet till ett undervisning sdepartement,

som kunde egna sig uteslutande åt undervisningens mer och mer omfattande

angelägenheter. Genom kyrkoärendenas öfverflyttning till Justitiedepartementet

skulle deremot detta syftemål vinnas. Att denna åtgärd

numera, sedan prestlöneregleringen afslutats, skulle leda till allt för

svår tunga för Justitiedepartementet, syntes ej antagligt. Detta departements

göromål hade väsentligen underlättats dels genom Lagbyrån och

dess efterträdare Nya Lagberedningen, dels ock genom utsträckt användning

af komitéer för lagförslags utarbetande. Genom den år 1876 beslutade

förändring af 5 och 6 §§ Regeringsformen hade sambandet mellan

chefskapet för Justitiedepartementet och statsministersvärdigheten blifvit

upplöst, så att chefen för nämnda departement antagligen för framtiden

komme att slippa bestyren såsom främste ledamot af statsrådet. För

lämpligheten af kyrkoärendenas öfverflyttning till Justitiedepartementet

talade synnerligen kraftigt den omständigheten, att frågor om stiftande,

upphäfvande, ändring eller förklaring af kyrkolag enligt Kongl. stadgan den

16 Maj 1840 höra till Justitiedepartementet, och att just dessa frågor syntes

komma att under en längre framtid blifva de vigtigaste bland kyrkoärendena.

Förslaget om förenande i en hand af justitie- och kyrkoärendena

egde för öfrigt stöd så väl af föredömet från vissa större länder

(Frankrike och Italien), som särskildt af den organisationsförändring i

samma syfte, som blifvit ifrågasatt i Finland och för hvilken i motionen

närmare redogjordes.

Det tycktes, fortfor motionären, ej vara för tidigt eller för mycket

begärdt, att hela den lägre och högre offentliga undervisningens intressen

omsider måtte få anses förtjena att handhafvas och vårdas af ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

särskilt regeringsdepartement, att de måtte få anses förtjena och behöfva

det lika väl som t. ex. vårt till ett ringa minimum reducerade sjöförsvar,

och att undervisningens stora natipnalangelägenhet, nu bortskymd

under »Ecklesiastikdepartementets» föråldrade namn, måtte få, i den högsta

statsförvaltningens organisation, synas och nämnas vid sidan af öfriga

administrationens hufvudgrenar. En sådan förändring vore, med den

omfattning undervisningsfrågorna längesedan tagit, så mycket mer påkallad,

som för dessa ärenden icke funnes någon samfäld andra instans,

motsvarande de kollegier och andra högre förvaltande verk, som bereda

andra civila samt de militära målen. Ett förslag sådant som Hartmansdorffs

1823 — förnyadt 1853 — om inrättande af ett Ecklesiastikkollegium,

kunde ei mer ifrågasättas. Härtill komme, dels att man redan

länge önskat en ombildning af den lokala administrationen åt elementarläroverken

och dess skiljande från den kyrkliga stiftsstyrelsen, dels att en

djupgående, principiel reform af undervisningsväsendet ovedersägligen

tränger sig fram, hvilkens planläggning och utförande förutsatte att en

undervisningsminister finge deråt egna hela sin kraft.

Öfverflyttningen från Ecklesiastik- till Justitiedepartementet af kyrkoärender

vore för öfrigt en konseqvens af hvad Kongl. Maj:t sjelf föreslog

år 1868: dermed blefve steget helt i stället för hälft. Visserligen

hade man under förflutna tider, helt skiljaktiga från våra, funnit sammangyttringen

i ett departement af undervisnings-, kyrko-, fattigvårds-,

medicinal- och veterinärärenden alldeles förträfflig. Men lämpligheten

af denna förening hade Kongl. Maj:t sjelf underkänt i ofvan åberopade

proposition tills 1868 års Riksdag, då förslag väcktes om helsovårdsoch

veterinärärendenas öfverflyttande till Civildepartementet. Hvad

Justitiestatsministern då yttrade derom, att den tid längesedan vore förbi,

då sjukvården tillhörde kyrkan, kunde äfven tillämpas å förhållandet

mellan kyrkan och undervisningen: den tid vore förbi, då skolan tillhörde

kyrkan. Fullt ut så väl som fattigvård och sjukvård, kräfde den

högsta vården om folkets uppfostran att lösas ur en numera onaturlig

sammankoppling med de ecklesiastika ärendena.

Vidare anförde motionären:

»På den tid, då departementalstyrelsen infördes, torde väl ingen

hafva gjort sig ens en någorlunda rigtig föreställning om, hvad omfattning

Ecklesiastikdepartementets undervisningsärenden om några decennier

skulle få. I Kongl. Maj:ts proposition N:o 7 till 1840 års Riksdag meddelades,

att »omkring hälften af församlingarna i riket sakna ännu så

väl fast skola som ständig med lön försedd lärare». Enligt en propositionen

bilagd tabell j hade 1,009 församlingar fasta, 377 församlingar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

ambulatoriska skolor, medan 1,211 församlingar alldeles saknade skolor;

98 folkskolor voro af statsmedel bekostade. År 1882 funnos 9,652 folkskolor;

folkskoleangelägenheterna, som 1840 utgjorde en knappt nämnvärd

obetydlighet bland Ecklesiastikdepartementets göromål, höra nu till

dess vigtigaste ärenden. Från en annan sida visar sig skilnaden mellan

Ecklesiastikdepartementet nu och för fyrtio år sedan vid en jemförelse

mellan då- och nuvarande budget. Åttonde hufvudtiteln i nuvarande

riksstat slutar med en summa af 11,663,000 kronor. Sammanlägger man

åter de poster å dåvarande femte, sjette, åttonde, nionde och tionde

hufvudtitlarne, som i riksstaten för år 1841 motsvara vår tids åttonde

hufvudtitel, kommer man ej på långt när till 1 million rdr bko, och

äfven den nya åttonde hufvudtiteln i riksstaten för år 1842 och följande

år till nästa riksdag understiger något sistnämnda belopp. På hvilket

område af Ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde den stora budgettillväxten

företrädesvis faller, behöfver ju ej nämnas.»

Efter att slutligen hafva anmärkt, hurusom ej blott undervisningsärendenas

i och för sig tunga arbetsbörda utan äfven deras och kyrkoärendenas

inbördes olika beskaffenhet försvårade departementschefens

kall, föreslog motionären, att Riksdagen måtte för sin del besluta den

förändring af 6 § Regeringsformen, att af de sju departementscheferna

en skulle vara chef för »Justitie- och Kyrkodepartementet» samt en för

»Undervisningsdepartementet», samt erinrade till sist, att förslagets godkännande

komme att föranleda en ändring jemväl i 2 § af Kongl. förordningen

den 16 November 1863 angående allmänt kyrkomöte.

Då Utskottet afgaf utlåtande i anledning af denna motion, hade

emellertid frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement för landtbruket

och öfriga näringar samt allmänna arbeten genom Kamrarnes skiljaktiga

beslut för den riksdagen förfallit; på grund hvaraf och då motionens

syfte att vinna ett uteslutande för undervisningsärendena afsedt departement

icke kunde genom bifall till densamma uppnås, Utskottet afstyrkte

motionärens förslag, som också blef af båda Kamrarne afslaget.

Nu har Herr Hedin uti en från Andra Kammaren till Utskottet

hänvisad motion N:o 149 återupptagit förslaget. Han har sett sig dertill

föranledd af två skäl. Det ena är det genom Kongl. Maj:ts proposition

N:o 20 väckta förslaget om inrättande af ett nytt departement för

landtbruk, industri och handel. Om detta förslag blefve bifallet, kunde

Civildepartementet öfvertaga de rätteligen dit hörande medicinal- och

fattigvårds-ärendena; öfverflyttades derefter de kyrkliga ärendena till

Justitiedepartementet, så blefve Ecklesiastikdepartementet förvandladt

till ett undervisningsdepartement. — Det andra skälet är det förslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

5

till en »öfverstyrelse för de allmänna läroverken», som Läroverkskomitén

framlagt i sitt den 25 Augusti 1884 afgifna utlåtande och förslag angående

organisationen af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande

frågor, ett förslag, mot hvilket de beräknade kostnadernas

icke obetydliga belopp vore den minst vägande anmärkningen. Enligt

detsamma skulle de särskilda läroverkens lokalstyrelse sortera under en

centralstyrelse. De skäl, Läroverkskomitén anfört för sin åsigt, att

Ecklesiastikdepartementet icke kunde blifva denna centralstyrelse, finner

motionären ej tillfredsställande. Redan år 1868 hade detta departement

i Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nåd. proposition betecknats såsom en

dylik centralstyrelse, och komitén ville väl ej bestrida att undervisningens

utveckling under dess ledning, ehvad man än haft att mot systemet

anmärka, varit vida kraftigare än under någon annan tidrymd. Enligt

komiténs förslag skulle öfverstyrelsen öfvertaga den nuvarande läroverksbyråns

åligganden samt utöfva en »sakkunnig, ofta återkommande och

verksam inspektion»; men detta vore ej något nytt, som kräfde en ny

organisation, om än måhända utvidgning af en gammal. Vidare skulle den

afgöra några, för närvarande efori myndighet underlagda saker, hvilka

dock mycket väl kunde öfverlåtas antingen åt lärarekollegiet eller åt

lokalstyrelsen. Slutligen skulle den stiftsstyrelserna nu tillkommande

»disciplinära domsrätt och befattning med lärarnes tillsättning öfverflyttas

å den nya centralmyndigheten». Men dessa mål vore hvarken

till antal eller betydenhet sådana, att deri mötte något hinder för deras

afgörande af Kongl. Maj:t. Åtminstone hade komitén i fråga om disciplinmålen

icke anfört någon siffra, hvaraf motionären drager den slutsats,

att den verkliga siffran, derest den anförts, icke skulle varit mycket

bevisande; och i fråga om utnämningsfrågor hade komitén sjelf

upplyst, att under de senaste 7 åren utnämnts årligen i medeltal allenast

14 lektorer och 21 adjunkter.

Det funnes emellertid ett verkligt skäl mot centralstyrelsens förläggande

till Ecklesiastikdepartementet, hvilket skäl komitén emellertid

blott i förbigående omtalat: att »Ecklesiastikdepartementets chef, under

nuvarande organisation af departementen, är till den grad öfverhopad

af mångahanda olikartade ämnen, att han svårligen kan förutsättas egna

åt de allmänna läroverken den tid och uppmärksamhet, som en verklig

styrelse af desamma nödvändigt skulle kräfva». Men detta skäl förfölle,

om från det nuvarande Ecklesiastikdepartementet afskildes dels kyrkoärendena

till Justitie-, dels medicinal- och fattigvårds-ärendena till Civildepartementet,

hvarigenom Ecklesiastikdepartementet förvandlades till

ett undervisningsdepartement.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

Efter att vidare hafva kriticerat den af komitén föreslagna organisation

af den nya öfverstyrelsen, anmärker motionären, hurusom en dylik

öfverstyrelses upprättande skulle hafva till oundviklig följd att antingen

utvidga eller ock förminska den inför Riksdagen ansvarige departementschefens

inflytelse å läroverksangelägenheterna, men i båda fallen inskränka

hans ansvarighet, samt att från hvarandra söndra handläggningen

och bedömandet af de högre läroverkens och folkskolans angelägenheter

och sålunda motverka ett af den nu ifrågasatta läroverksreformens

vigtigare ändamål.

Allt detta undvekes genom Ecklesiastikdepartementets förvandlande

till ett Undervisningsdepartement. Inrättande af ett dylikt departement

hade Riksens Ständer i en år 1863 aflåten underdånig skrifvelse såsom

en alternativ åtgärd, åsyftande att »till enig samverkan och stigande utveckling

leda elementarundervisningen», understält Kongl. Maj:ts ompröfning,

och hvad då hufvudsakligen deremot invändts — att, om undervisningsärendena

skildes från Ecklesiastikdepartementet, återstoden blefve

för ringa för ett särskildt departement — vore undanröjdt genom motionärens

förslag.

Under åberopande af hvad han sålunda och i sin motion vid sistlidet

års riksdag anfört hemställer motionären, att Riksdagen ville för

sin del besluta följande förändrade lydelse af 6 § Regeringsformen:

»Af Statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena för Utrikesdepartementet;

En chef för Justitie- och Kyrkodepartementet;

En för Landtförsvarsdepartementet, hvilken (o. s. v. = nuvarande

lydelse);

En för Sjöförsvarsdepartementet, hvilken (o. s. v. = nuvarande

lydelse);

En för Civildepartementet;

En för Finansdepartementet;

En för Undervisningsdepartementet; samt

En för Landtbruks-, industri- och handelsdepartementet.

Den närmare fördelningen (o. s. v. — nuvarande lydelse).»

Sista stycket i nuvarande § 6 utgår.

Derest Utskottets förslag om inrättande af ett åttonde statsdepartement

vinner Riksdagens bifall och möjlighet således beredes att till

Civildepartementet öfverflytta ärendena angående helsovården, veterinär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

7

läroverken och fattigvården, så har dermed det skäl mot förslaget,

hvarpå Utskottet förlidet år grundade sitt afstyrkande, förfallit. Utskottet

har alltså nu att ingå i en närmare undersökning af den föreslagna

förändringens lämplighet och behöflighet i öfrigt.

Att ett bland de väsentligaste vilkoren för undervisningsväsendets

utveckling är en stark och lifskraft^ centralstyrelse, har länge varit

erkändt. Utskottet har desto mindre skäl att inlåta sig på en redogörelse

för de olika vägar, på hvilka man under skilda perioder af vårt

århundrade sökt uppnå detta syfte, som Utskottet i fråga derom kan

hänvisa till Läroverkskomiténs ofvan åberopade betänkande. Här bör

blott erinras, att, såsom jemväl motionären framhållit, Ecklesiastikdepartementet

och dess särskilda byråer för undervisningsärendena så

småningom utvecklat sig till en dylik centralstyrelse, under hvars vård

och ledning den offentliga undervisningen gjort högst väsentliga framsteg.

Den första fråga, Utskottet nu har att upptaga till besvarande, är

alltså den, huruvida man bör fortgå på den redan beträdda vägen och

genom omorganisation af departementet söka göra detsamma alltmera

vuxet denna sin uppgift, eller om man i stället bör, såsom en

mellanlänk mellan lokalstyrelserna (eller kretsstyrelserna) och Kongl.

Maj:t, upprätta ett fristående centralt embetsverk. Läroverkskomitén

har, hvad de allmänna läroverken angår, såsom motionären omförmält,

uttalat sig för den senare utvägen. Ett af de skäl, på hvilka denna

komiténs åsigt grundas, förfaller emellertid, .såsom motionären antydt,

derest departementet befrias från alla andra ärenden än undervisningsärendena.

Om så sker, lider det intet tvifvel, att departementschefen

skall kunna åt de allmänna läroverken så väl som åt öfriga undervisningsanstalter

»egna den tid och uppmärksamhet, som en verklig styrelse af

desamma, sådan den borde blifva efter komiterades förslag, nödvändigt

skulle kräfva». Motionärens förslag träffas således icke af den invändning

mot ett statsdepartement såsom centralstyelse, hvilken komitén

hemtat deraf, att Ecklesiastikdepartementet under dess nuvarande organisation

är alltför öfverhopadt af mångahanda olikartade ärenden.

Den andra invändningen hemtar komitén derifrån, att, enligt dess

åsigt, »all egentlig administrativ verksamhet i departementen utgår frän

och beror på beslut af Kongl. Maj:t i Statsrådet, att byråchefens embetsverksamhet

väsentligen måste inskränkas till inhemtande af upplysningar,

uttalande af åsigter och beredande af ärenden till departementschefens

föredragning, att åter statsrådets och departementschefens embetsutöfning

likaså består uti föredragning och rådgifning inför Kongl. Maj:t

och bringande till verkställighet af Kongl. Maj:ts beslut, att sålunda den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

administrativa verksamhet, som kan ifrågakomma från en läroverkens

centralstyrelse inom Kongl. Maj:ts kansli, gerna tager karakteren af regeringsverksamhet

med alla de nödvändigtvis något tunga former, som

fordras för åstadkommande af Konungens i Statsrådet fattade beslut.»

Men denna komiténs åsigt kan Utskottet icke dela. Utskottet måste

nemligen erinra, hurusom åt chefer för byråer inom”statsdepartementen

i särskilda fall uppdragits en icke oväsentligt sjelfständigare verksamhet

än den af komitén angifna. Så har t. ex. chefen för Finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå enligt Kongl. instruktionen den 31

Oktober 1884 till åliggande bland annat: att utöfva förmanskap för de

vid bränvins- och hvitbetssockerkontrollen samt vid justeringsverket anstälde

personer och, i enlighet med gällande författningar, meddela dem

erforderliga föreskrifter; att i brist af godvillig öfverenskommelse bestämma

det arfvode, justerares vikarie bör tillgodokomma; och att

besörja anskaffandet af föreskrift^ kontrollredskap samt af likare för

mått och vigt äfvensom andra behöfliga justeringsredskap. En sådan

något sjelfständigare befattning med vissa ärenden skulle, antager Utskottet,

kunna utan någon risk uppdragas äfven åt byråcheferna inom

det föreslagna undervisningsdepartementet, derest sådant för vinnande af

lättnad i arbetssättet anses nödigt. Vidare föreställer sig Utskottet, att

åtskilliga ärenden, hvilka tilläfventyrs anses icke böra anförtros åt

byråchefen, likväl icke äro af den vigt, att deras handläggning måste

»antaga karakteren af regeringsverksamhet», utan att de skulle kunna

öfverlemnas till departementschefens afgörande. Det lärer näppeligen

kunna påstås, att frågor angående tider för pröfningarne i mogenhetsexamen

och om ämnena i den skriftliga pröfningen för samma examen

äro hvad 7 § Regeringsformen kallar regeringsärenden; och likasom dessa

frågor hitintills, så lära ock åtskilliga andra i framtiden kunna afgöras

af departementschefen.

Utskottet tror således att antagandet af motionärens förslag icke

möter hinder ur någon af de synpunkter, läroverkskomitén angifvit;

och då af komiténs betänkande synes framgå, att om Ecklesiastikdepartementet

icke varit så öfverhopadt med arbete och om centi’alstyrelsens

förvaltning kunde dit förläggas utan att derigenom iklädas »de tunga

former, som fordras för åstadkommande af Konungens i Statsrådet fattade

beslut», komitén icke skulle haft något emot att bibehålla departementet

såsom centralstyrelse för läroverken, anser Utskottet, efter den utredning,

som ofvan lemnats, och i fråga hvarom Utskottet ytterligare hänvisar

till sitt denna dag afgifna betänkande N:o 6, något skäl mot

reformen icke kunna heintas af komiténs auktoritet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

9

Tvärt om kan för förslaget hemtas stöd i vissa uttalanden af läroverkskomitén.

Efter en synnerligen omsorgsfull undersökning kommer

komitén till det resultat, att de nuvarande konsistorierna och eforsembetena

äro olämpliga såsom kretsstyrelser för läroverken samt att,

om, såsom upprepade gånger påyrkats, konsistorierna komme att ombildas

i den retning, att de blefve sammansatta med uteslutande afseende

å deras rent kyrkliga uppgifter, desamma under inga vilkor längre

skulle kunna tjenstgöra såsom läroverksstyrelser. Och efter komiténs

åsigt skulle det ej ens vara befogad!, eller ändamålsenligt att bibehålla

biskoparne såsom sjelfskrifne ordförande i en efter nya grunder ordnad

kretsstyrelse (från hvars inrättande komitén visserligen afråder); likasom

komitén ej heller beredt det kyrkliga elementet någon plats i de förordade

lokalstyrelserna. Komitén har således uppenbarligen icke hyst

den ringaste betänklighet vid att i mellaninstanserna skilja läroverken

från kyrkan; och då komitén talar om den tid såsom förgången, då

»kyrka och skola stodo i en innerligare förbindelse till hvarandra», torde

deraf likasom ock af åtskilliga andra uttalanden kunna slutas, att komitén

ej sätter synnerligen högt värde på ett fortsatt samband mellan kyrka

och skola.

Utskottet är för sin del öfvertygadt, om de stora fördelarne af undervisningsärendenas

handläggning af ett för dem enkom afsedt statsdepartement.

Redan denna förvaltningsgrens oerhörda och alltjemt växande

omfång i jemförelse med förhållandena vid departementalorganisationens

införande hänvisar på nödvändigheten att så ordna densamma, att dess

chef och öfriga embetsman kunna få deråt odelade egna sina krafter

samt att vid dessa embetsmäns tillsättande hänsyn ej må behöfva tagas

till åtskilliga, för undervisningsväsendet mer eller mindre främmande

uppgifter. En dylik anordning af läroverkens centralstyrelse har efter

Utskottets förmenande åtskilliga företräden framför dess förläggande till

ett fristående embetsverk. Att derigenom den högsta ledningen af hela

den offentliga undervisningen lades i en hand och dess sammanslutning

till ett organiskt helt förbereddes, torde kanske mindre böra framhållas,

då komitén sjelf tyckes hafva såsom möjlig tänkt sig en sådan anordning

af »öfverstyrelsen», att densamma kunde öfvertaga åtminstone folkskoleväsendet.

Men redan fördelen af att, i stället för att beträda en ny väg,

allenast utveckla och fullkomna en redan befintlig organisation synes i

hög grad afsevärd; och den tvifvelaktiga fördelen af en fristående mellaninstans

mellan lokalstyrelserna och Kongl. Maj:t kan ingalunda anses värd

de deraf föranledda, högst betydande kostnaderna.

För bedömande af den nu föreliggande frågan — om lämpligheten

Bill. till Rilcsd. Prot. 1885. 3 Sami. 8 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

af undervisningsärendenas handläggning af ett särskildt statsdepartement

— torde det knappast vara nödigt att närmare inlåta sig på det omtvistade

spörsmålet om skolans skiljande från kyrkan. Utskottet finner

visserligen hvarken det faktum, att skolan uppvuxit ur kyrklig grund,

eller den obestridligen rigtiga grundsats, att religionen bör vara all uppfostrans

grundval, föranleda dertill, att den offentliga undervisningen

allt framgent skall af de kyrkliga myndigheterna handledas. Men man

må derutinnan hysa hvilken åsigt som helst, så torde det näppeligen

kunna sägas, att den föreslagna förändringen i någon väsentlig mån förminskar

det kyrkliga elementets inflytande på skolans angelägenheter.

Åtminstone under de senaste tjugufem åren hafva cheferna för Ecklesiastikdepartementet

varit lekmän; och att de jemte sin uppgift såsom

skolans målsmän tillika haft såsom sin andra dermed samordnade uppgift

att vårda kyrkans intressen, kan icke betraktas såsom något uttryck

för kyrkans inflytande på skolan. Men det är å andra sidan uppenbart,

att skolans intressen skola blifva bättre tillgodosedda, om de och inga

andra behöfva göras gällande vid val af undervisningens målsman inom

Konungens råd. Och skulle omorganisationen af undervisningsväsendet

såsom sannolikt synes — komma att gå i den rigtningen, att det

kyrkliga elementets sjelfskrifvenhet bortfölle, så kunde knappast de ifri - gaste vänner af kyrkans och skolans förening fästa någon synnerlig vigt

vid den omständigheten, att deras angelägenheter handhades af samma

statsdepartement.

Ur undervisningsväsendets synpunkt medför således, efter Utskottets

åsigt, den föreslagna förändringen många och vigtiga fördelar, men ingen

olägenhet.

Det återstår då att tillse, huruvida de kyrkliga intressena skulle förlora

på förändringen. Såsom ofvan anmärkts har under de senaste årtiondena

chefsplatsen inom Ecklesiastikdepartementet beklädts af lekmän;

och de öfriga embets- och tjensteman inom departementet, som

haft befattning med kyrkoärendena, torde väl oftast hafva erhållit juridisk,

men sällan, om någonsin, presterlig bildning. Med hänsyn till departementets

personal kan således knappast någon betänklighet uppstå mot

kyrkoärendenas förläggande till Justitiedepartementet. De flesta till

kyrkoärendena hörande frågor torde också vara af den beskaffenhet, att

vanlig embetsmannabildning ger större utsigt till ett godt arbetsresultat

än speciel utbildning för det presterliga kallet. Särskildt bör det, framhållas,

hvad jemväl motionären anmärkt, att frågor om stiftande eller

ändring af kyrkolag redan nu tillhöra Justitiedepartementets föredragning.

Då kyrkoärendenas antal är för ringa för att berättiga dem till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitution s-Utskottets Utlåtande N:o 7.

11

ett särskildt departement och då deras förening med justitieärendena

hvarken med hänsyn till de senares mängd eller art möter större, utan

snarare mindre betänkligheter än deras förening med undervisningsärendena,

finner Utskottet den föreslagna förändringen jemväl ur kyrklig synpunkt

böra förordas. Skulle det en gång inträffa, hvad från många håll

påyrkats, att kyrkan skildes ifrån staten, lärer det vara uppenbart, att

de kyrkan berörande frågor, som det oaktadt kunde blifva föremål för

statsmakternas pröfning, icke rimligtvis kunde förläggas till något annat

statsdepartement än Justitiedepartementet.

Då Utskottet sålunda gillar motionens syfte och ej heller har något

att erinra vid den föreslagna lydelsen af ifrågavarande paragraf, får

Utskottet, som i fråga om de delar af motionen, deri den öfverensstämmer

med Ivongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 20, hänvisar till sitt

utlåtande N:o 6, hemställa,

att Riksdagen måtte till hvilande i grundlagsenlig

ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse af

Regeringsformen.

§ 6.

(Nuvarande lydelse:)

Af Statsrådets ledamöter skola

sju vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena

för Utrikesdepartementet;

En chef för Justitiedepartementet;

Eu för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för

arméen;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;
En

för Civildepartementet;

(Föreslagen lydelse:)

Af Statsrådets ledamöter skola

åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena

för Utrikesdepartementet;

En chef för Justitie- och Kyrkodepartementet;
En

för Landtförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för

arméen;

En för Sjöförsvarsdepartementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;
En

för Civildepartementet;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

En för Finansdepartementet;

samt

En för Ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan

departement böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

Stockholm den 30 Mars 1885.

En för Finansdepartementet;

En för Undervisningsdepartementet;

samt

En för Landtbruks-, industriocli

handelsdepartementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herrar Hallenborg, von Ehrenheim, Friherre von Essen, Friherre

Hamilton, Friherre Hierta, Grefve Wachtmeister, Richter och von Post.

af Herr Hedin: »Jag reserverar mig mot Utskottets gillande eller

åtminstone ej ogillande uttalande angående de fall, då Kongl. Maj:t åt

departementschef uppdragit en, enligt min uppfattning, med regeringsformen

alldeles icke förenlig maktbefogenhet.»

Herrar Galen och Burenstam hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ifrågavarande ärendes slutliga behandling inom Utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.