Sök i Ratio Lex

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8

1885-03-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1885:8, Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning a,f väckt motion angående

förändring af åtskilliga §§ i Riksdagsordningen,

beträffande valrätt och valbarhet vid riksdagsmannaval.

Uti en från Första Kammaren till Utskottet hänvisad motion,

N:o 2, har Friherre Klinckowström andragit hufvudsakligen följande.

Frågan om utvidgad politisk rösträtt vore en brännande fråga, som

icke kunde falla. 1865 års grundlagsförbättrare hade begått ett stort

misstag genom att sätta penningen till värdemätare för medborgerliga

rättigheter. De vigtigaste skälen för det klander, som sålunda rigtats

mot Riksdagsordningens nuvarande bestämmelser i detta hänseende,

vore följande.

Då Första Kammarens ledamöter väljas af landsting och stadsfullmäktige,

vore deraf en följd, att fordringarne, för rätt att deltaga i

val af riksdagsmän i Första Kammaren vore mindre än för valrätt till

Andra Kammaren, hvilket vore oegentligt och origtigt.

Landsting och stadsfullmäktige kunna reorganiseras genom en

förändring af kommunallagarne, men så vigtiga bestämmelser som de

om valmännens qvalifikationer borde kunna ändras endast i den för

grundlagar stadgade ordning.

Det finnes ingen föreskrift derom, att den, som uppgifves besitta

fastighet af 80,000 kronors eller 1,000 kronors taxeringsvärde och som

sålunda anses valbar till, respektive, Första eller Andra Kammaren,

»verkligen eger» denna fastighet, hvarmed motionären afser den möjligheten,

att egendomen kan vara för gäld intecknad. I verkligheten

kunna således nu i båda Kamrarne sitta personer, hvilka, ehuru dit

invalde på grund af den fastighet, de kalla för sin, likväl öfver hufvud

taget ega ingenting.

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 3 Sami. 7 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

Riksdagsordningen meddelar ingen föreskrift rörande de vid

medelbara val till Andra Kammaren fungerande elektorers qvalifikationer.

De kunna således vara hvad för slags folk som helst; det är

ej ens bestämdt, huru vida de skola tillhöra det manliga eller qvinliga

könet.

Valrätt och valbarhet äro beroende af bestämmelserna om allmän

bevillning efter II artikeln, hvilka emellertid kunna, derest denna skatt

anses obehöflig eller olämplig, genom Riksdagens beslut förfalla.

Taxeringskomitéerna, hvilka i sin hand hafva uppskattningen af

inkomst och af fastighets värde, kunna således genom sina åtgöranden

beröfva personer deras politiska rättigheter.

»Det är således», utbrister motionären, »endast penningen, som utgör

grunden för erhållandet eller bibehållandet af den dyrbaraste medborgerliga

rättigheten, den politiska. Det är tid att denna Mammons

dyrkan upphör och att vi sluta upp att dansa omkring den gyllene

kalfven, som vi gjort nu i mer än 17 år.»

Vidare anmärker motionären, att, ehuru § 9 Riksdagsordningen

stadgar, att om riksdagsman, efter det han vald blifvit, kommer i den

ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren,

skall han frånträda denna sin befattning, grundlagen likväl icke gifver

någon föreskrift i fråga om kontrollen öfver dessa förhållanden.

Slutligen framhåller motionären, huru som jemväl grundlagens bestämmelser

om riksdagsmännens moraliska qvalifikationer äro oefterrättliga,

i ty att i berörda afseende inga andra disqvalifikationer numera

äro gällande än saknad af medborgerligt förtroende och ovärdighet

att föra andras talan, i följd hvaraf åtskilliga grofva brottslingar

icke äro från valbarhet utestängde.

Efter att halva meddelat åtskilliga uppgifter om främmande lagstiftningar

i denna fråga, angifver motionären i korta drag de förändringar,

han anser erforderliga. I fråga om denna redogörelse och

en deri förekommande beräkning af den tillökning i de politiskt valberättigades

antal, som de föreslagna förändringarne skulle hafva till

följd, hänvisar Utskottet desto hellre till sjelfva motionen, som deri

icke återfinnes någon egentlig motivering till de särskilda bestämmelserna.

Här bör dock i korthet nämnas, att enligt motionärens förslag

valrätt till Första och till Andra Kammaren skulle vara beroende af

samma qvalifikationer; samt att, utom de föreslagna särskilda vilkoren

för valbarhet till Första Kammaren, bibehållandet af nu gällande bestämmelser

derom att ledamot af Första Kammaren kan väljas öfver

hela landet, att han utses för nio år, att han eger rätt att vägra att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

mottaga förtroendet, och att han ej eger uppbära något arfvode eller

reseersättning, af motionären antagits skola innebära tillräckliga skiljaktigheter

för att Första Kammaren skulle komma att bestå af personer

från helt olika samhällsklasser än Andra Kammaren.

Slutligen framlägger motionären följande förslag till förändrad

lydelse af nedannämnda paragrafer i Riksdagsordningen:

§ 6.

»Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år utses af»

valmän (elektorer), hvilka dertill kallas genom val af de, som äro valberättigade

att utse ledamöter till Riksdagens Andra Kammare. Valman skall

vara valberättigad inom sin kommun. Hvarje kommuns valberättigade sammankallas

och hälla valet på samma tid och i samma ordning, som för

landstingsmannaval nu eger rum. De sålunda utsedde valmän, till samma

antal , som landsting smännen, sammanträda på samma ort och tid som

landstinget eller stadsfullmäktige, för att, inför landstingets eller stadsfullmäktiges

ordförande, företaga val af ledamöter till Riksdagens Första

Kammare.

Ofriga bestämmelser rörande valmännens val, kungörelse derom, valmännens

antal, godtgörelse för resor m. m. d. blifva lika med hvad gällande

författningar nu (1884) föreskrifva rörande landstings ledamöter

eller stadsfidlmäktige, i hvad de röra ifrågavarande valmän i deras verksamhet

i och för utseende af ledamöter till Första Kammaren.

Valmännen för »hvarje landstings» område »och sådan stad som nu

nämnd är», välja, »efter folkmängden inom sitt område, eu riksdagsman

för hvarje fullt tal af trettio tusen. Går ej folkmängden upp till

trettiotusen, väljes dock en riksdagsman.»

§ 7.

»Val af riksdagsman i Första Kammaren anställes af» ofvannämnde

valmän, »så ofta ledighet uppstår in omt> landstingsområdet eller stad, bland

de af dem valde ledamöter i Riksdagens Första Kammare, »eller då

Konungen förordnat nya val». Valmännen sammanträda. »för detta

ändamål, der så erfordras, till urtima möte», hvilket dä sker oberoende af

landstings eller stadsfullmäktiges sammanträde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:ö 8.

§ 9.

»Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som

uppnått trettiofem års ålder», så vida de valberättigade äro och

antingen tagit godkänd mogenhetsexamen för inträde vid universitet

eller ock annan dermed jemförlig offentlig examen;

eller innehafva eller minst ett år innehaft förtroendeuppdrag såsom

kommunal- eller stadsfullmäktig, eller såsom ordförande i kommunalstämma

eller ledamot i kommunalnämnd;

eller äro eller hafva varit ledamöter i Bevillning sberedning, eller i

Taxerings- eller Pröfningskomité;

eller minst ett ar hafva varit ledamöter af häradstings nämnd;

eller, under, minst ett år, hafva varit lärare vid offentligt läroverk;

eller deltagit i fälttag, eller fältslag, eller biff vit sårade i strid mot

rikets fiender och derför emottaga offentligt erkännande eller belöning.

»Kommer riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning

att lian ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträder

han sin befattning». Vederbörlig, tjenlig och noggrann kontroll

häröfver uppdrages åt herrar fullmäktige i Riksgäldskontor et att utöfva.

§ io.

»För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas

vid valförrättningens slut fullmakt, som» underskrifves af valförrättningens

ordförande och två af de i valet deltagande, af valförrättningen

dertill utsedde personer. »Fullmakterna böra hafva följande lydelse:
»I

kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N.» valkrets »blifvit

(len ~ förrättadt, varder N. N. härigenom befullmäktigad

att, för en tid af nio år från nämnda dag, vara ledamot af Riksdagens

Första Kammare. Ort och tid.»

§ 14-

»Valrätt tillkommer, inom den kommun der han bosatt är, en hvar»

infödd svensk man af fylda tjugufem års ålder, som erlagt skatt, under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8.

5

senast förflutna uppbördsår, till stat och kommun; som ej, genom laga kraftvunnen

dom, blifvit ådömd urbota straff; som eger och städse egt medborgerligt

förtroende och rätt att föra andras talan; som fullgjort allmän värnpligt

i fredstid eller ock derifrån lagligen befriad blifvit; som råder öfver

sig sjelf; som genomgått allmän folkskola eller elementarläroverk, och som

tillhör kristet religionssamfund.

Valrätt kan icke utöfvas:

af den, som står under förmynderskap; a- 0-

a. af den, som till borgenärer sin egendom afträdt och icke, som lag förmår,

gitter visa, att lian från deras kraf befriad är; a- 2)-

b. af den, som förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan; a- 3)

af den, som åtnjuter offentligt fattigunderstöd;

c. af den, som sinnessvag, blind, clöf eller stum är;

d. af den, som, tillhörande arméns eller flottans stamtrupp, är inkallad

till aktiv tjenstgöring;

e. af den, som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med penningar

eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning afgifvit sin

röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten. a- ‘ö
§

16-

»Valen förrättas på landet», vare sig en kommun eger att ensamt

eller gemensamt med andra kommuner välja riksdagsman, medelst det omedelbara

valsättet, hvarvid de valberättigade afgifva rösterna, »särskildt för

hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat;

och skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt

den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför

magistraten en valman (elektor) för hvarje stad och derutöfver, efter

folkmängden, en för hvarje fullt tal af fem hundra. Desse valmän

(elektorer) sammanträda till riksdagsmannaval inför magistraten i den

stad inom valkretsen, som största folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas

valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän

skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt,

kunna indelas i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall

den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga

den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18,

20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

§ 19-

»Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast de väljas, som

uppnått trettio års ålder, samt enligt 14 §:n ega och minst ett år näst

före valet egt valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.»

§ 26.

»Riksdagsmannabefattningen kan endast af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas»:

Den som ej valberättigad är, ej heller den som, enligt 14 §:n i denna

riksdagsordning, sin valrätt icke får utöfva.

Till sist anhåller motionären, att Utskottet, derest hans förslag

godkännes, ville göra de formella rättelser i ordalagen, som kunna

anses nödiga, äfvensom till Riksdagen framställa förslag till ändringar

i de öfriga grundlagsparagrafer, som till äfventyrs af motionen beröras.

Såsom man finner, afser motionen ingenting mindre än en fullständig

omhvälfning af vårt representationssätt; men en sådan är efter

Utskottets öfvertygelse lika litet af omständigheterna påkallad, som

den skulle kunna påräkna något stöd i den allmänna meningen. Och

då Utskottet sålunda ogillar sjelfva grundtanken i motionen, har Utskottet

icke ansett sig böra här ingå i någon närmare granskning af

de nya grunder för representationssättet, som i motionen föreslagits,

eller, än mindre, af förslagets detaljer, utan hemställer allenast,

att Friherre Klinckowströms ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 Mars 1885.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.