Sök i Ratio Lex

Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 11

1885-02-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:11, Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

A tik. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1885, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande,%i anledning af väckt motion om omarbetning

af gällande förordning om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått till sig hänvisad en af

Herr I. Lyttkens afgifven motion, K:o 75, hvari motionären förmäler, att

som 19 år förflutit, sedan nu gällande Kongl. förordning af den 14 April

1866, angående expropriation af enskilde personer eller menigheter tillhörande

mark för allmänt behof, utfärdades, och denna förordning visat sig icke innehålla

nog tydliga bestämmelser i fråga om de expropriationer, som nu mera

vore af den största omfattning och vigt, nemligen för jernvägsanläggningar,

vattenledningar, grustägter in. in., samt äfven i många andra afseenden icke

motsvarade nutidens kraf och mera utvecklade rättsförhållanden, han ville

föreslå, »att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med

anhållan det Kongl. Maj:t täcktes låta ofvan nämnda förordning af den 14

April 1866 underkastas nödig omarbetning.»

Då motionären icke närmare, än nu angifvits, utvecklat skälen till

det af honom afgifna förslag om omarbetning af ifrågavarande 1866 års

förordning;

samt Utskottet följaktligen ock saknar närmare ledning för sitt omdöme,

i Indika afseenden nämnda förordning af motionären anses bristfällig;

Bill. till Rilcsd. Prat. 1885. 7 Sami. 9 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-TJtskottefs Utlåtande N:o 12.

föranlåtes Utskottet hemställa,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1885, kl. 12 mild.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändrad

lydelse af 17 kap. 7 § Rättegångsbalken.

Lag-Utskottet afgifver härmed på grund af remiss frän Andra Kammaren

utlåtande öfver eu af Herr Anders Nilsson i Rinkahy afgifven motion,

X:o 99, hvari motionären anför, bland annat, hurusom det vore vanligt, att

den ännu enfaldiga allmogen anförtrodde sig och sina rättegångsärenden åt

mer eller mindre rättrådiga sakförare, hvilka uti sina anföranden inför rätta

icke alltid följde sanningen, samt hurusom det, under sådana förhållanden,

vore farligt, att dylika advokater, när de icke funne tillräckligt tjenstvilliga

vittnen, finge sjelfve framträda och vittna uti egen eller sin hufvudmans

sak, helst våra domare ännu vore bundne vid de i 17 kap. Rättegångsbalken

framstälda regler för laga bevis. Stadgandet i nämnda 17 kap. 7 §:

»Ej må ock fullmäktig vittna om det, som hans hufvudman honom

under den rättegång förtrott; finnes det, att han derföre är till fullmäktig

tagen, att han ej vittna måtte; då bör han saken lemna, och vittne bära.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.