Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af klockares hrefbäringsskyldighet.

1885-02-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af klockares hrefbäringsskyldighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ant. till Biksd. Kansli den 27 Febr, 1886, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande

af klockares hrefbäringsskyldighet.

Uti 24 kap. 32 § Kyrkolagen stadgas, bland annat, att klockaren

»skall bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när

de honom tillhandakomma, till nästa klockare, och der sådant försummas,

till skadan, som deraf timar, svara».

i Lag-Utskottet har nu från Andra Kammaren emottagit en af Herr

Catl Persson afgifven motion, N:o 131, hvari hemställes, det ofvan intagna

stadgande måtte utgå ur åberopade lagrummet.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 19 Maj 1874 hos Kongl. Maj:t

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida, i likhet

med hvad redan blifvit förordnadt i fråga om kronobrefbäringen,

den brefbäringsskyldighet, som enligt 24 kap. 32 § Kyrkolagen ålåge

klockare, kunde öfverflyttas på postverket, samt derefter hos Riksdagen

gorå den framställning i ämnet, som för ändamålets vinnande kunde

finnas, erforderlig; så fann Kongl. Maj:t den 10 Augusti 1877, vid föredragning

af omförmälda skrifvelse, densamma icke för det dåvarande

föranleda till annan åtgärd, än att Kongl. Maj:t förordnade:

Bill. till Biksd, Prof. 1885. 7 Sami. 10 Höft,

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 13.

att deri, enligt nådiga kungörelsen den 5 December 1873, angående

fribrefsrättens uppkörande m. in., kyrkoherdar tillagda rätt att

för skrivelser i tjensteärenden, hvilka med allmän post befordrades,

begagna tjenstefrimärken och tjenstebref kort, skulle äfven till komministrar

och kapellpredikanter samt pastorats- och scrckenadjunkter utsträckas

; samt

att, då ecklesiastik tjensteman, hvilken egde att anlita klockareposten,

anmälde sig ä postanstalt till begagnande af lösväska för befordran

af försändelser, som rörde tjensten, dylikt postförsändningssätt

skulle honom medgifvas, utan att, der ej lösväskan användes för fortskaffande

af andra försändelser än dem, som anginge hans tjenst, någon

afgift finge honom affordras för lösväskans expedierande å postanstalt.

eller för densammas fortskaffande med allmänna posten.

Då fråga om afskaffande af klockares brefbäringsskyldighet år

1883 förevar, uttalade Utskottet, att till följd af ofvan anförda bestämmelser

ecklesiastik tjensteman, som egde att anlita klockareposten,

ytterst sällan torde behöfva begagna sig af denna rätt, hvilken följaktligen

ock ytterst sällan borde komma i användning, och att sålunda

den klockarne i Kyrkolagen ålagda brefbäringsskyldighet under nuvarande

förhållanden ej borde kunna vara för dem betungande.

Vid den förnyade behandling af frågan. Utskottet nu företagit,

hafva emellertid för Utskottet framlagts upplysningar, hvilka synas sätta

utom tvifvel, att nämnda brefbäringsskyldighet ännu mångenstädes inom

landet anlitas i eu utsträckning, hvilken icke blott måste betecknas

såsom för vederbörande klockare understundom verkligen betungande,

utan ock såsom, med nutida postkommunikationsförhållanden, lindrigast

sagdt öfverflödig.

Så anlitas ännu klockareposten i följande kontrakt inom de särskilda

stiften:

inom Upsala stift:

i Vaksala (vard. 4 ggr årl.), i Närdinghundra (vank 24 ggr årl.), i

Olands och Frösåkers (minst 5 ggr årl.), i Seminghundra, i Alstra

Roslags och i Örbyhus (4—6, stundom flere ggr årl.);

inom Linköpings stift:

i Domprosteriet (1—2 ggr i månaden), i Norrköpings (minst 12 ggr årl.),

i Vikbolands (högst 4 ggr årl.), i Ydre, i Vifolka och Valkebo (minst

6 ggr årl.) samt i Göstrings (klockarne betala i stället 3 kronor hvarje);

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

inom Skaraborgs stift:

i. Vane, i Rinna och i Norra Vadsbo (24 ggr årl., en klockare går sålunda

årl. 37,6 mil);

inom Strengnäs stift:

i Domprosteriet,'' i Villåttinge, i (Upplinda (6 — 12 ggr årl.), i Nyköpings

vestra, i Nyköpings östra, i Södertörns, i Vester Rekarnes, i

Askers, i Glanshammars och i Rumla (1—2 ggr i månaden);

inom Vexiö stift:

i Allbo (under sista åren hafva ldockarne årligen i stället för skyldighetens

utgörande till presterna betalt kronor 1,75 å 2,so för den person,

hvilken, vid förekommande behof, skulle ombesörja brefbäringen), i

Sunnerbo, i Ronga, i Norrvidinge (klockarne betala årl. kronor 2,33

hvardera), i Tveta och i Ostra härads;

inom Lunds stift:

i Frosta, i Färs, i Vestra Göinge (minst 12 ggr årl.), i Villands (i

medeltal 18 ggr årl.) och i Gärds (10 — 12 ggr årl.);

inom Göteborgs stift:

Elfsyssels norra, i Orust och Tjörns, i''Vikornas södra, i Domprosteriets

norra kontrakt, i Marks och Bollebygds samtiRinds(6—7 ggr årl.);

inom Kalmar stift:

i Södra Möres, i Ölands medel- och i Ölands södra (»ibland hvar eller

hvarannan vecka»);

inom Visby stift:

i Medelkontraktet (3—4 ggr årl.) och i Södra kontraktet (vanligen 2

ggr årl.).

Ett dylikt anlitande af klockareposten, hvarå nu gifvits exempel,

kan icke annat än vara för klockaren med dennes små löneinkomster

betungande, äfven om icke klockarepostväskan, såsom från flere håll

uppgifvits, vore en stor tung låda af trä eller metall, och man måste

äfven taga i betraktande, att nämnda postföringsskyldighet ofta kan

komma att menligt inverka på folkskoleundervisningen, enär ju i de

flesta församlingar klockaren tillika är folkskolelärare, samt kanske

måste, i och för postföringens verkställande, inställa skolundervisningen,

der han icke vill betala särskild person att verkställa den förra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 13.

Utskottet kan icke undgå att finna, det nu ifrågavarande institution

är grundad på eu helt annan tids förhållanden än den närvarandes,

samt att institutionens fortfarande anlitande mera torde kunna

tillskrifvas uteslutande den omständighet, att skyldigheten ännu är lagligen

bestående, än ett verkligt behof af dess utkräfvande. De ställen

i vårt land torde vara få, der icke för nu ifrågavarande försändelser

posten skulle kunna med tillfredsställande resultat anlitas; och i de —

i alla händelser temligen sällsynta — fall, der något skyndsammare

budskickning erfordrades, torde sådan väl kunna verkställas genom någon

af vederbörande prestmäns gårdsfolk, likasom ock redan nu, i och

för posts emottagande och afsändande, enskilda bud ju måste sändas

emellan prestgården och närmaste postanstalt.

Utskottet får med anledning af det nu anförda hemställa,

att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till förevarande motion,

må för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 24 kap. 32 § Kyrkolagen.

Härigenom förordnas, f^tt 24 kap. 32 § Kyrkolagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Han skall ock vara kyrkan trogen, och kyrkoherden och församlingen

lydig, sörja för ringningen och klämtningen, på behörige tider

ställa timklockorna, samt taga allt det i noga akt och förvar, som honom

i händer antvardas och förtros. Desslikes skall han vara presterna vid

gudstjensten, skriftermålen och, när det befalles, uti socknebud, samt

annan kyrko-tjenst, vid handen; men ingalunda genom någon kyrkoherdens

enskilde tjenst besväras, hindras eller afhållas ifrån den pligt

honom åligger, med all flit och trohet att drifva barnaläran. I det öfrige,

hvad hans embete angår, så rättar han sig efter den förordning, som

biskopen och konsistorium honom föreskrifva.

Stockholm den 27 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:19 Skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående ändrad lydelse af 24 kap. 32 § Kyrkolagen. s. 13 i texten