Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

1885-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:15, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Eiksd. Kansli den 2 Mars 1885, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande

af särskildt sträf för fylleri, ä allmänt ställe.

Gällande strafflag stadgar i 18 kap. 15 §:

»Öfverlasta!- sig någon af starka drycker så. att af hans åtbörder

eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken är,

och träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt ställe;

straffes, för fylleri, med böter, högst tjugo Riksdaler.»

Lag-Utskottet har nu från Första Kammaren emottaga en af Herr J.

Mankön afgifven motion, N:o 16, hvari på anförda skäl föreslås, »att Riksdagen

för sin del måtte besluta, att § 15 af kap. 18 uti Strafflagen måtte

utgå, samt att i öfverensstämmelse dermed hänhörande punkter af förordningen

emot fylleri och dryckenskap af den 16 November 1841, jemte andra

ämnet rörande stadganden eller lagrum, måtte ändras.»

Af de skäl, som i motionen anföras för det uti densamma innefattade

förslag, torde endast det förtjena särskildt bemötande, att genom ifrågavarande,

ofvan intagna lagstadgande staten icke bestraffar den förargelse,

som genom fylleri å allmänt ställe kan åstadkommas, enär härför straff

redan vore stadgadt i 11 kap. 15 § Strafflagen, hvadan det, som staten här

bestraffade, skulle vara omåttlighet i dryck, ådagalagd på allmänt ställe,

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 12 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lax/-Utskottets Utlåtande N:n 15.

något, som emellertid icke borde utgöra föremål för statens bestraffande

verksamhet.

Det sålunda åberopade stadgandet i IT kap. 15 § Strafflagen har

följande lydelse:

»Gör man oljud eller oväsende, eller far öfverdådigt fram, så att

annan deraf skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad, å allmän väg,

gata eller torgplats, eller der allmän marknad eller auktion hålles; straffes

med böter, högst etthundra Riksdaler. Våldförer man annan å sådant ställe,

som nu sagclt är; då skall den omständighet, vid straffets bestämmande för

våldet, såsom försvårande anses.»

Då hela IT kap. Strafflagen enligt sin öfverskrift handlar »om fridsbrott»,

torde det få antagas, att den förargelse, som kan enligt dess 15 §

bestraffas, måste vara af någon frid störande beskaffenhet. Äfven om det

medgifves, att egentliga anledningen, hvarföre den förseelse, som benämnes

fylleri å allmänt ställe, blifvit i lagen ansedd för sedlighetsbrott och derstädes

belagd med straff, är att söka i den förargelse, förseelsen åstadkommer

eller kan åstadkomma, så lärer dock denna »förargelse» till sina gränser

vara något vidare, än den i 11 kap. 15 § strafflagen omförmälda. Man

torde nemligen kunna, utan att göra sig skyldig till »fridsbrott», å allmänt

ställe befinna sig i det tillstånd, att af åtbörder och, framför allt, af oredig

sinnesförfattning synbarligen märkas kan, att man drucken är, samt dymedelst

åstadkomma eller kunna åstadkomma förargelse, den der icke skulle

vara straffbar enligt 11 kap. 15 § Strafflagen.

Utskottet tror nu för sin del icke, att det skulle vara öfverensstämmande

med den allmänna uppfattningen i vårt land, att en person, som å

allmänt ställe på sistnämnda sätt förginge sig, blefve fri från straff derför;

och säkerligen skulle en dylik straffrihet icke bidraga till vinnande af det

för vårt folk så särdeles angelägna syftet af nykterhetens befrämjande.

Härtill kommer, att, på grund af den affattning, motionären gifvit sitt

förslag, det förefaller såsom om hans mening varit att, hvithet ock följdrigtigheten

kunde synas fordra, den i 2 § af förordningen emot fylleri och

dryckenskap den 16 November 1841 stadgade särskilda påföljd af förlust

af prestembete och innehafvande tjenst för prestman samt afsättning'' eller

suspension i vissa fall för annan embets- eller tjensteman, som under tjenstens

utöfning är af starka drycker öfverlastad, hvilken särskilda påföljd på

grund af 18 § 3 mom. i förordningen om nya strafflagens införande och

hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 Februari 1864 för närvarande

måste ådömas, nu jemväl skulle upphäfvas, något, som emellertid icke borde

kunna ifrågakomma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 16.

Utskottet hemställer,

att motionen icke må vinna vidare afseende.

Stockholm den 2 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

X:o 16.

Ank. till” Riksd. Kansli den 2 Mars 1885, kl. 12 rnidd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

99 § Utsökning slag en.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet emottagit en af Herr Olof

Ahlström afgifven motion, N:o 109, hvari andrages följande:

.*1 Utsökningslagens 99 § stadgas angående sättet för kungörande af

exekutiv auktion å fast egendom, att auktionsförrättaren skall låta kungörelse

om auktionen, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället, införas

i allmänna. tidningar^ tre gånger, första gången minst fyra veckor och sista

gången minst fjorton dagar före auktionsdagen, äfvensom intagas i länskungörelserna

samt tillika foga anstalt att kungörelsen varder minst fyra veckor

före auktionsdagen å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen

a det ställe, der auktionen hålles; hvarförutom i 100 § föreskrifves att de,

hvilka hafva inteckning i egendomen eller fordran eller rättighet, hvarför

egendomen enligt 11 kap. 2 § Jordabalken häftar, eller ega rätt till ränta

eller annan afgäld, som bör ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.