Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch byvägar. Utarbetande och framläggande för Riksdagen af lagförslag med närmare bestämmelser om byggande och underhåll af smärre, s. k. utfartsoch byvägar ifrågasattes uti tvenne från Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnade motioner, N:o 16 och N:o 35.

1885-03-31 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:25, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch byvägar. Utarbetande och framläggande för Riksdagen af lagförslag med närmare bestämmelser om byggande och underhåll af smärre, s. k. utfartsoch byvägar ifrågasattes uti tvenne från Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnade motioner, N:o 16 och N:o 35.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

3

N:o 25.

Ank. till Rilssd. Kansli flen 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Lag-Utskotttes Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning

rörande byggande och underhåll af utfarts- och

byvägar.

Utarbetande och framläggande för Riksdagen af lagförslag med

närmare bestämmelser om byggande och underhåll af smärre, s. k.

utfarts- och byvägar ifrågasattes uti tvenne från Andra Kammaren till

Lag-Utskottet öfverlemnade motioner, N:o 16 och N:o 35.

I den förra af dessa motioner erinrar Herr Anders Bengtsson i Kärrmossen

derom, att i vårt land funnes många och stora byalag, som

hade långa byvägar att färdas, innan de komme till allmän väg eller

afsättningsort; att, då icke någon lag för byvägars byggande och underhåll

funnes, hvarigenom de tredskande ålades att hålla sina vägstycken

i farbart skick, de flesta byvägar vore mycket svåra att

färdas samt vissa tider af året nästan ofarbara och alltså lade hinder i

vägen för att kunna, som sig borde, upphjelpa jordbruket och ladugårdsskötsel^

hvarför erfordrades farbara vägar för att kunna frakta gödningsämnen

och kraftfoder m. m. till egendomarne och landtmannaprodukter

från desamma; och då nu frågan om en ny lag för de allmänna

vägarnes byggande och underhåll stode på dagordningen, och en sådan

lag antagligen med första komme att framläggas till Riksdagens prof
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

ning och afgörande, ansåge motionären tiden vara inne att söka få en

lag för byvägars byggande och underhåll, ty detta skulle, enligt

hans åsigt, betydligt upphjelpa jordbruket å de egendomar, som läge

aflägse från allmänna vägar eller lätta kommunikationer. — Några

byalag hade ingått i förening om att hålla sina byvägar i lagligt och

farb art skick samt antagit och befullmäktigat syneförrättare, hvilken

egde att, mot lega, på de försumliges bekostnad sätta vägen i fullgodt

stånd, och hade erfarenheten visat, att dessa byalag hade goda byvägar

utan synnerlig kostnad; men sådana föreningar vore icke lätta att få

till stånd samt vore ej bindande för andra än dem, som underskrifvit

föreningen, utan vore en lag för byvägars byggande och underhåll af

behofvet påkallad, hvarföre motionären föreslår,

»att Riksdagen för sin del ville besluta att ingå till Kongl. Maj:t

med underdånig skrifvelse om, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och

till nästa års Riksdag framlägga förslag till lag för byvägars byggande

och underhåll».

I den senare motionen an drager Herr J. Andersson i Lysvik. att,

med den utveckling, samfärdseln numera fått, ock byvägarne erhållit

en långt större betydelse än fordom, i tv att numera dessa vägar mångenstädes

användes ej allenast för liemkörslor, utan äfven för samfärdseln

i allmänhet, för fortskaffande af produkter och varor till och från

jernväg eller lastageplats m. m.; att, då användningen af dessa vägar

vore så omfattande, men stadgandet om deras underhåll så inskränkt

och sväfvande, detta måste anses som en brist i lagstiftningen, hvilken

påkallade rättelse; att af de nu gällande få lagbestämmelser i ämnet

väl framginge rätta forum för tvister om byvägar, att de skulle anläggas

på oskiftad mark, samt att med sådana vägars underhåll icke

det allmänna, såsom häradet eller till och med socknen, finge besväras;

men att, hvad beträffade underhållsskyldigheten, stadgandet derom vore

allt för obestämdt, hvadan villrådighet måste uppstå vid tillämpningen

deraf. Om fördelningen af denna skyldighet eller det skick, hvari

vägen borde hållas, derom stadgades ingenting. — Någon gång kunde

genom öfverenskommelse delning af detta slags vägar åstadkommas.

Men sådan öfverenskommelse kunde ej komma till stånd, derest ej de

delegare, för hvilka behofvet af vägens istånd sättande vore störst, åtoge

sig en oskäligt dryg andel. Eu dylik öfverenskommelse, hvilken vore

bindande endast för dem, som dertill förbundit sig, plägade tillgå sålunda,

att hvar och en delegare sjelf bestämde sin andel. — Att

draga under domstols pröfning och afgörande en så beskaffad fråga,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 25.

o

som icke genom lag vore närmare bestämd, kunde vara både äfventyrlig!

och kostsamt samt förenadt med besvär och obehag. Derjemte

kunde i följd af otydlighet i lagstiftningen rörande detta ämne den ena

domstolen komma till ett helt annat resultat än den andra, och således

olika tillämpning af lagens stadgande inom skilda orter ega ruin. Derför

vore af vigt, att eu lag komme till stånd med tydliga bestämmelser

om grunden för utgörande af detta slags åliggande samt rättvis fördelning

af skyldigheten mellan dem den ålåge. — Man skulle af nu gällande

lagstiftning kunna sluta till, att en skilnad förefunnes mellan väg

mom by (byväg) och väg från by (utfartsväg). En skiljaktighet dem

emellan torde dock med skäl få anses i verkligheten ega rum. —- Beträffande

egentliga byvägar eller vägar inom by, så syntes dessas underhåll

böra åligga bymännen sjelfva, dock ej allenast egare af jordbruksutan

äfven annan fastighet, men efter en bestämd och rättvis grund,

så att aflägset boende ej blefve mer betungade än de till allmän farväg

närboende. — Vidkommande deremot utfartsvägar eller vägar från by,

så vore dessa för mer allmänt bruk afsedda och begagnade. De kunde

betraktas som gemensamma för en hel kommun, och deras underhåll

borde derför, enligt motionärens förmenande, rätteligen blifva en kommunalangelägenhet,

— Ehuru motionären ej tilltrodde sig kunna framlägga

något detaljeradt lagförslag, vågade han dock antyda några grunder

för eu lagstiftning i förevarande ämne. Med afseende på de förhållanden,

som förefunnes inom den ort, han tillhörde, syntes honom följande

vara att beakta:

Do. a) att, derest för väg inom bv och väg frän by enahanda stadgande

ansåges böra gälla, alla jordegare och industriidkare, som bodde

utefter dylik väg och sig deraf begagnade, då skulle deltaga i densammas

underhållande.

b) att, derest olika stadgande!! beträffande dessa två slag af byvägar

ansåges nödiga, i underhåll af väg inom by då skulle deltaga alla inom

samma by varande egare af jordbruks- eller annan fastighet, samt underhållet

af väg från by bestridas af kommunen;

2:o. att i detta underhåll skulle deltaga egare af jordbruks- eller

annan fastighet efter taxeringsvärdet;

3:o. att vägen, hvilken borde till underhåll fördelas, om någon

underhållsskyldig det fordrade, skulle underhållas i godt och farbart

skick både sommar och vinter samt årligen synas äfvensom befintliga

brister emot lega afhjelpas, på sätt om de allmänna vägarne vore stadgadt;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-ZJtskottets Utlåtande N:o 25.

4:o. att synemän borde utses på kommunalstämma.

Frågan vore dock af den vidt omfattande beskaffenhet, att hvarken

en enskild motionär eller ett Riksdagens Utskott kunde i detalj

utarbeta ett lagförslag i ämnet, som skulle vara lämpligt för hela riket.

Då alltså för ärendets definitiva behandling och afgörande en utredning

måste anses böra förutgå, hemställer motionären, »att Rikdagen

måtte besluta att i afgående skrifvelse anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes

låta utarbeta och till en kommande Riksdag framlägga lagförslag angående

upparbetande, fördelning och underhåll af enskilda s. k. utfartsoch

byvägar.»

Nu gällande stadganden i förevarande ämne äro både ganska få

och ganska obestämda.

Enligt 1 kap. 1 § Byggningabalken skall gata i by läggas af

oskifto mellan hvarje tomt i by, efter ty, som lägenhet dertill är: och

skall så den by, som för mindre ligger, som den för mera ligger,

hafva farväg till och ifrån. I 4 kap. 1 § af samma balk bestämmes

detta närmare sålunda, att farväg till och ifrån by, så ock till åker och

äng, kyrka och qvarn, bör läggas af oskifto, sex alnar bred, och dess

utom två alnar å hvardera sidan till dike, om så tarfvas. Genom Kong!,

resolutionen och förklaringen på allmogens besvär den 16 Mars 1739,

p. 39, lemnade Kongl. Maj:t sitt nådiga samtycke till allmogens underdåniga

ansökning, att på de orter, hvarest omöjligheten bevisligen funnes

ligga i vägen, och der det eljest pröfvades onödigt, de mindre vägar,

såsom by- och qvarnvägar, efter omständigheterna, måtte undantagas

ifrån den bredd af 6 alnar, som lagen förmådde och innehölle, hafvandes

vederbörande, efter behörig skedd undersökning, att lämpa denna bredd

efter hvarje orts befunna art och beskaffenhet, så att allmogen med

onödigt och odrägligt besvär ej måtte betungas, och de vägfarande icke

hindras uti deras fortkomst. I 66 § af gällande skiftesstadga bestämmes

yttermera, att för allmänna gator och vägar till stad, kyrka och qvarn,

grödans inkörsel, skogsfärder, torfmossar, vattenställen, in. in. samt

aflopps- och floddiken, nödigt utmål bör af oskifto tagas; samt att gator,

vägar och diken helst skola läggas i skilnaden lotterna emellan samt

alltid utstakas räta, der det ske kan; och genom förordningen den 29

Januari 1850 är stadgadt, att, då, till följd af laga skifte, ny väg för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

en eller flere skiftesdelegare varder oundgängligen nödig, ocli den ej

kan försättas i erforderligt skick utan så dryg kostnad i förhållande

till de fördelar, som genom skiftet vinnas, att den icke skäligen kan

anses böra ensamt drabba den eller de delegare, för Indika vägen behöfves,

skall kostnaden lör densammas första anläggning af skiftesman

och gode män, i sammanhang med skiftet, mellan samtlige skiftesdelegarne

särskild! fördelas, på sätt som för bidrag till utflyttning

stadgadt är; hvaremot med kostnaden för vägens framtida underhållande

bör förhållas efter hvad för enskilda by- och utfartsvägar i allmänhet

är förordnadt

Angående skyldighet att deltaga i underhållet af byvägar innehåller

3 punkten i Kongl. resolutionen på adelns besvär den 8 Januari

1735, § 8, att Kongl. Maj:t i nåder vill, att de så kallade byvägar endast

af dein som sig deraf betjena underhållas skola, så att landet dermed

icke vidare för en eller annans beqvämlighets skull bör besväras.

Om sattet för afgörande af tvister om dylika vägar stadgade åter

Kongl. Maj:t i skrifvelse till Kammarkollegium af den 17 April 1828,

kungjord af Kollegiet den 9 Maj s. å., att som Kongl. Maj:t kommit

i erfarenhet deraf, att tvister om anläggning och underhåll af enskilda

utfartsvägar för byar och hemman, qvarnar med flera lägenheter blifvit

ömsom i administrativ väg, på samma sätt som frågor om allmänna

lands-, härads- och socknevägar behandlade, och ömsom af domstolarne,

såsom tvistemål upptagna och afgjorda, Kongl. Maj:t alltså, till förekommande

af en sådan olika behandling af berörda tvister, funnit i nåder

godt stadga och förklara, det skulle alla uppkommande tvister om anläggning

och underhåll af enskilda utfartsvägar för by, hemman, qvarn

eller annan lägenhet, och då vägens beskaffenhet af allmän lands-,

härads- och sockneväg således icke vore i fråga, af domstolen i orten,

såsom, efter författningarne, rätteligen dit hörande upptagas och afgöras,

samt sedermera, i den ordning lagen för tvistemål i allmänhet stadgade,

fullföljas. 01

Nu anförda stadganden har Utskottet, i likhet med motionärerne,

funnit hvarken nog omfattande eller tillräckligt bestämda för ordnande

af skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar;

och enär dylika vägar, numera, med vår tids höjda anspråk å beqväma

och lätta kommunikationsmedel, torde vara af vida större betydelse än

då åberopade stadganden tillkommo, får Utskottet hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen

förslag till lag om byggande och underhåll af utfartsoch

byvägar.

Stockholm den 31 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

R e s e r v a t i o n e r:

af Herrar Bergström, Fröberg, WidmarJc, Nisse*- och Näslund, hvilka

ansett, att Utskottet bort afstyrka bifall till motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.