Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862. Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en från Andra Kammaren till Utskottet hänvisad motion, N:o 41, af Herr K. P. Årnoldson, om vissa ändringar i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862.

1885-03-31 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:33, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862. Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en från Andra Kammaren till Utskottet hänvisad motion, N:o 41, af Herr K. P. Årnoldson, om vissa ändringar i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Vtslwttets Utlåtande N:o 33.

N:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändringar

i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23

Maj 1862.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en från Andra Kammaren

till Utskottet hänvisad motion, N:o 41, af Herr K. P. Årnoldson,

om vissa ändringar i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 Maj 1862.

Enligt de föreskrifter, som meddelades i Kong!, förordningen af den

23 Maj 1862, om kommunalstyrelse i Stockholm, säger motionären, vore

hufvudstaden för val af stadsfullmäktige indelad i fem valkretsar, som hvardera

utsåge 20 fullmäktige, och som till sitt omfång bestämdes af magistraten.

— Men valkretsarnes fördelning skedde icke efter folkmängd, utan efter

bevillning, så att en ungefärligen lika stor summa af bevillning för fastighet

eller inkomst folie på hvarje krets. — Stockholms stad vore emellertid det

enda samhälle i riket, der denna grund för representationsrättens fördelning

tillämpades. I alla andra fall bestämdes antalet representanter i förhållande

till folkmängden. Så vore fallet vid valen till Riksdagens båda Kamrar

och till landstingen, med hvilka Stockholms stadsfullmäktige närmast vore

att jemföra. Äfven antalet fullmäktige i alla andra städer inom riket berodde

af deras respektiva folkmängd. — Som det varit att vänta, häda åtskilliga

olägenheter och ojemnheter blifvit en följd häraf. De mindre, men

rikare stadsdelarne gåfve vid val af fullmäktige städse utslaget gent emot de

större och fattigare. — Härtill komme de oegentligheter, som uppstode i

följd af det stadgande, enligt hvilket valkretsarnes antal fastsloges till fem,

hvarigenom, då rika församlingar sammansloges med fattiga, naturligen in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

13

träffade, att den rikare församlingen vid valen alltid kunde öfverrösta den

fattigare, äfven om den senare vore mera folkrik. — Att denna ojemnhet

i den kommunala representationens fördelning icke gerna kunde förblifva

utan inverkan på dess beslut, läge i sakens natur. Äfven med bästa vilja

att visa all möjlig opartiskhet kunde det svårligen undgås, att de stadsdelar

i någon mån blefve tillbakasätta, som ej bland kommunens valda

ombud erhållit tillräckligt många representanter, hvilka der vore i stånd

att bevaka deras rätt och föra deras talan. — Det syntes alltså högeligen

önskvärd!, att hvarje valkrets måtte få välja det antal fullmäktige, som närmast

svarade mot deas folkmängd, och att kommunallagen ändrades i detta

syfte. Men dervid fordrades ej blott, att antalet valde från de olika kretsarne

förändrades, utan äfven, att sjelfva valkretsindelningen fotades på en

helt annan och mera naturlig grund. — Enklast och rigtigast vore dervid

att låta valkretsarne sammanfalla med hufvudstadens territoriella församlingar.

Indelningen i församlingar hade sin förutsättning i stadens historiska utveckling

och borde derför erbjuda en fullt naturlig grund för indelningen i valkretsar.

— Då vidare antalet af stadens fullmäktige utgjorde 100, borde

det stadgas, att det antal fullmäktige, som hvarje krets utsåga, borde vara i

det närmaste lika med det procenttal af stadens befolkning, som derinom hade

sin bostad. — Ännu en omständighet förtjenade härvid att tagas i betraktande.

I fall Stockholm framdeles komme att för val af riksdagsmän indelas i valkretsar,

skulle detta enligt paragraf 16 Riksdagsordningen ske »på sätt om

val till stadsfullmäktige är stadgadt.» Af denna anledning vore det dubbelt

angeläget, att den nuvarande, delvis rent af onaturliga hopkopplingen af olika

stadsdelar med första upplöstes och ersattes med en efter behofvet bättre

lämpad kretsindelning. — På grund af det nu sagda föreslår motionären,

att Riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar i Kongl. förordningen

af den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, att dels

hvarje territoriet församling vid val af stadens fullmäktige skulle utgöra en

valkrets, dels hvarje sådan valkrets skulle utse det antal fullmäktige, som

närmast svarar mot dess folkmängd.

Utskottet har sig icke bekant, att mot de för närvarande med afseende

ä val af stadsfullmäktige gällande grunder för Stockholms indelning i

valkretsar något allmännare missnöje inom kommunen försports. Icke heller

torde den af motionären framstälda anmärkning, att, till följd af sättet för

stadsfullmäktigvalen i hufvudstaden, dess stadsfullmäktige skulle mera tillgodose

de rikare stadstrakternas behof, än de fattigares, vara öfverenstämmande

med verkliga förhållandet. Det har hittills i allmänhet ansetts önskBih.

till Riksd. Prof. 1885. 7 Samt. 20 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-VtsJcottets Utlåtande N:o 33.

ligt, att förslag till förändringar i kommunalförordningen för Stockholm, Skatt

tillvinna sig afseende, utginge från kommunen sjelf; och minst torde det

böra ifrågakomma att på enskild motion af en icke af Stockholms stad vald

riksdagsledamot, i hvilkens motion icke någon af representanterna för hufvudstaden

instämt, vidtaga högst genomgripande förändringar i den för

lmfvudstaden gällande kommunalförordning.

Utskottet hemställer,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.