Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34

1885-04-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:34, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

1

N:o U.

Ank. till Eiksd. Kansli (len 7 April 1885, kl. 3 e. in.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om författning

i syfte, att prest inom svenska kyrkan fritages från skyldighet

att med vigsel stadfästa äktenskap, som ingås af frånskild

make.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått emottaga en af Herr

Erik Nyström afgifven motion, N:o 123, hvaruti motionären hufvudsakligen

anför följande.

Frågan om presternas befrielse från skyldighet att med kyrklig vigsel

stadfästa äktenskap mellan frånskilda äkta makar hade flere gånger varit

föremål för kyrkomötenas öfverläggningar, utan att dessa dock ännu ledt till

något resultat. Ännu stode denna skyldighet qvar, tyngande hårdt på många

af kyrkans tjenare. — Den enklaste utvägen vore den, att man finge en

särskild förordning, som bestämde, att äktenskap mellan kontrahenter, der

endera eller begge vore frånskilda, skulle fullbordas genom borgerlig vigsel,

men att dock den oskyldiga parten i skilsmessa för hors skull ej vore förhindrad

att erhålla kyrklig vigsel, der så önskades.—Att »civiläktenskapet»

sålunda så småningom komme att blifva kändt såsom en borgerligt giltig

form för äktenskaps ingående, vore ju ock en god begynnelse till genomförande

af den åtskilnad mellan det andliga och det verldsliga regementet,

som Luther så allvarligt betonat, men som månge af dem, Indika bure hans

namn, vore rädda för att låta göra sig fullt gällande i tillämpningen. — På nu

anförda grunder och med hänvisning för öfrigt till hvad på senaste kyrkomöten

i denna fråga förekommit anhåller motionären att få föreslå, »att RiksJBih.

till Likså. Prof. 1885. 7 Sami. 21 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

dagen ville för sin del besluta om eu författning i det syfte, att prest inom

svenska kyrkan fritages från skyldigheten att sammanviga frånskilda makar.»

Vid 1868 års Kyrkomöte väcktes af enskild motionär (motion Ko 35)

förslag, »att Kyrkomötet hos Kongl. Maj:t måtte i underdånighet begära,

det ville Kongl. Maj:t snarast möjligt grundlagsenligt bereda den förändring

i nu gällande äktenskapslagstiftning, att kyrklig lysning och vigsel ej må

tillkomma kontrahenter, som på grund af Matth. 19: 9 äro förhindrade att

äktenskap ingå.» Kyrkolags-Utskottet förklarade (i betänkande K:o 13, i samlingen

N:o 27) sig anse, att samhället icke borde förändra sina lagar endast på den

grund, att någon af samvetsbetänklighet ansåge sig förhindrad att lyda en eller

annan af deras bestämmelser, samt hemstälde, att motionen icke måtte till

någon Kyrkomötets åtgärd föranleda. Utskottets hemställan bifölls af Kyrkomötet

(30 September) med 37 röster mot 12, hvilka senare ville bifalla

motionen.

Vid 1883 års kyrkomöte väcktes frågan å nyo i tvänne afgifna enskilda

motioner, i hvilka liemstäldes,

i flen ena, Ko 30,

att Kyrkomötet måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan,

att sådana lagstiftningsåtgärder måtte vidtagas, som fritaga prest inom

svenska kyrkan från skyldigheten att såsom ett kristligt äkta förbund utlysa

och med kyrklig vigsel stadfästa äktenskap, vid hvilka någondera af parterna

är eu person, som sjelfvilligt upplöst ett föregående äktenskap»;

samt i den andra, Ko 38,

»att Kyrkomötet ingår till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att

åtgärder måtte vidtagas för vinnande af sådan förändring i kyrkolagens

stadganden om äktenskap, som frikalla!’ vår kyrkas presterskap tran skyldigheten

att, då frånskild make eller maka under förra kontrahentens lifstid

vill ingå äktenskap med annan person, helga detta förbund med kyrklig

vigsel, utom i fråga om den oskyldiga parten i för horsbrott upplöst äktenskap

».

I betänkande Ko 11 (i samlingen Ko 15) yttrade sig KyrkolagsUtskottet

öfver motionerna sålunda.

»Det synes Utskottet, som borde motionärerna från sin utgångspunkt

hafva kommit till mera omfattande yrkanden än dem, som i motionerna

föreligga. Den satsen, att ifrågavarande slags äktenskap ej kunna erkännas

såsom kristliga, borde hafva ledt till eu fordran derpå, att de ej heller skulle

få af kyrkans tjenare stadfästas såsom sådana. En dylik fordran uppställa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N''o 34.

emellertid icke motionärerna. Den nya lagstiftningen, de åstunda, skulle

innefatta allenast rättighet för prest att vägra kyrklig fastställelse, ej skyldighet

till sådan vägran. Lagstiftningen skulle uppställa en grundsats såsom

rigtig, men göra det tillåtet för den enskilde prestmannen att handla deremot.

Uppenbarligen har ett ensidigt behjertande af den samvetsnöd, hvilken bestående

lagstiftning kunnat vålla en och annan kyrkans tjenare, och motionärernas

önskan att se honom derifrån förskonad förledt dem att förbise de

konseqvenser, hvartill deras satser leda. Klart är emellertid, att enskildas

samvetsbetänkligheter i fråga om handlingar, dem lagstiftaren påbjudit, ej

kunna af denne tagas i hänsyn utan i den mån han från allmän synpunkt

finner, att lagen bör ändras, i hvilken händelse hvad som tidigare varit anhefaldt

ej vidare bör tillstädjas.

»Enligt Utskottets åsigt måste således en ändring i hvad för närvarande

uti ifrågavarande afseende gäller innefatta förhud för prest att såsom kristliga

behandla de äktenskap, om Indika här är fråga.

»En sådan förändring kan Utskottet icke tillstyrka. Den skulle innebära

att ett äktenskap, som enligt statens lag vore tillåtet, af kyrkan betraktades

såsom ett brott och derföre icke af hennes tjenare finge med vigsel

afslutas — eu olikhet i uppfattning, som skulle fordra och väl äfven leda

till, att staten och kyrkan i fråga om lagstiftningen för äktenskapet fullständigt

åtskildes; ty icke kunna stat och kyrka samverka på ett område,

der den förra tillåter hvad den senare förkastar såsom brottsligt äfven inför

den lag, som kyrkan såsom yttre samhälle anser sig skyldig att uppehålla.

Ett sådant särskiljande, som skulle medföra tillämpning af det civila äktenskapet

icke blott der det af trosskiljaktigheter nödvändiggöres, utan i hela

dess vidd, hör enligt Utskottets tanke icke utan tvingande skäl framkallas,

och då Utskottet ej anser den tillämpning af den heliga skrift, som motionärerna

fordra och hvarpå de grunda sina framställningar, vara från synpunkten

af den heliga skrifts betydelse för kyrkans yttre ordning oeftergiflig,

så anser sig Utskottet höra hemställa,

att förevarande motioner ej må till någon Kyrkomötets åtgärd föranleda».

Inom Kyrkomötet uppstod (1 Oktober) i ärendet en längre öfverläggning,

efter hvars slut mötet med 29 röster mot 27, hvilka gillade Utskottets

hemställan, med afslag å betänkandet biföll ett under öfverläggningen

af den ene motionären framstäldt förslag. Kyrkomötets beslut innefattas i

Mötets underdåniga skrifvelse till Konungen af den 8 Oktober (N:o 12),

hvari Mötet förklarar sig icke hafva ansett lämpligt, att rätten till beviljande

eller vägrande af kyrklig vigsel skulle i hvarje särskild! fall öfverlemnas åt

den enskilde prestmannens ompröfvande, utan ansett, att en för kyrkans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

samfälda presterskap utan undantag'' gällande regel borde i berörda afseende

fastställas; i enlighet hvarmed Kyrkomötet på grund af hvad vid frågans

behandling förekommit i underdånighet anhöll »om grundlagsenliga åtgärders

vidtagande för vinnande af sådan lagbestämmelse, att äktenskap, som person,

hvilken sjelfvilligt och utan att vara föranledd af horsbrott å den andra

partens sida vållat ett föregående äktenskaps upplösning, önskar ingå under

förra kontrahentens lifstid, icke måtte såsom kristligt äkta förbund utlysas

eller med kyrklig vigsel stadfästas».

Öfver denna Kyrkomötets skrifvelse infordrade Kongl. Maj:t yttranden

af rikets samtlig^ domkapitel, äfvensom Stockholms stads konsistorium samt

Hofkonsistorium; och, sedan dessa yttranden inkommit, föredrogs ärendet inför

Kongl. Maj:t den 18 April 1884, dervid Kongl. Maj:t förklarade, att ifrågavarande

framställning, hvilken af de flesta konsistorierna afstyrkts, icke

föranledde till någon vidare Kongl. Maj:ts åtgärd.

Då Lag-Utskottet för sin del i hufvudsak gillar hvad KyrkolagsUtskottet

vid 1883 års kyrkomöte i frågan yttrat;

då motionären icke framlagt något förslag till formulering af den författning,

om hvars antagande af Riksdagen han gör framställning;

och då i alla händelser, när Kyrkomötets, med endast så knapp majoritet

fattade, beslut afstyrkts af flertalet af rikets domkapitel samt icke

vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, någon utsigt icke för närvarande lärer

förefinnas för sakens genomförande:

får Utskottet hemställa,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens vidare

åtgärd.

Stockholm den 7 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.