Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i kap. 11 § 12 kyrkolagen. Inom Andra Kammaren har Herr P- Waldenström afgifvit en motion, N:o 138, hvilken blifvit hänvisad till Lag-Utskottet samt har följande lydelse: »

1885-04-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:36, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i kap. 11 § 12 kyrkolagen. Inom Andra Kammaren har Herr P- Waldenström afgifvit en motion, N:o 138, hvilken blifvit hänvisad till Lag-Utskottet samt har följande lydelse: »

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Rikscl. Kansli den 7 April 1885, kl. 3 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

kap. 11 § 12 kyrkolagen.

Inom Andra Kammaren har Herr P- Waldenström afgifvit en motion,

N:o 138, hvilken blifvit hänvisad till Lag-Utskottet samt har följande

lydelse:

»Genom Kongl. förordningen den 20 September 1859 är sådan

frihet från hvad kyrkolagens kap 11 § 11 stadgar medgifven, att om

någon önskar att äfven vid annat tillfälle, än då nödfall inträffat, låta

sig skriftas och anamma Herrens nattvard i annan församling än den,

till hvilken han hörer, eller att för ändamålet söka annan prest än den

som i denna församling är anstäld, sådant må vara honom tillåtet, der

han med sin själasörjares bevis styrker, att han till sakramentets begående

är efter gällande lag oförhindrad. Denna frihet är dock väsentligen

inskränkt genom stadgandet i § 12, att Herrens nattvard skall,

derest icke nödfall är för handen, begås i kyrkan. Om nemligen den

pastor, som förfogar öfver kyrkan, icke för ändamålet öppnar henne,

så existerar icke vidare den nämnda friheten »att söka annan prest».

»När härtill kommer, att hvarken Guds ord eller den lutherska

kyrkans symboliska böcker på något sätt binda nattvardens firande vid

ett visst rum, så synes det icke vara mer än billigt, att den gentemot

§11 redan medgifna friheten utsträckes äfven till § 12, och jag beder

derför att få föreslå, att Riksdagen måtte för sin del besluta samt hos

Bill. till Biksd. Prof, 1885. 7 Sami. 22 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring af Kyrkolagens kap. 11 § 12,

att prestman må vara berättigad att på kallelse äfven utan nödfall utdela

Herrens nattvard å annan lokal än i kyrka.»

1686 års Kyrkolag stadgar:

i kap. 11 § 11:

»Ingen skall vara tillåtlig!, att gå ifrån den församling, uti hvilken

han bor och till hvilken han hörer och låta skrifta sig samt anamma

Herrans nattvard uti en annan och af hvad prest han helst vill; utan

det skall ske af församlingens ordinarie kyrkoherde eller kapellan; men

uti nödfall stånde hvar och en fritt att söka den prest han vill och honom

är närmast»;

samt i samma kapitel, § 12:

»Herrans högvärdiga nattvard skall begås i kyrkan och icke

hemma i husen, utan för sjukdom skull eller särdeles vigtig orsak och

i nödfall. Folket skall ock tillsägas, att intet gå utur kyrkan förr än

den heliga nattvarden är hållen, och gudstjensten med välsignelse sluten;

så framt icke någon, af dess skäligare orsaker, blifver dertill föranledd,

eller för opasslighet skull icke förmår ändan afbida».

Genom förordningen den 20 September 1859 fann Kongl. Maj:t

godt att, med ändring af 11 kap. 11 § Kyrkolagen, stadga, att, om

någon åstundar att, äfven vid annat tillfälle, än då nödfall inträffat, låta

sig skriftas och anamma Herrans nattvard i annan församling, än den,

till hvilken han hörer, eller att för ändamålet söka annan prest, än den,

som i denna församling är anstäld, sådant må vara honom tillåtet, derhän

med sin själasörjares bevis styrker, att han till sakramentets begående

är, efter gällande lag, oförhindrad.

Det är detta senast anförda stadgande, motionären nu åberopar,

i det han förklarar, att den frihet, här lemnats, är väsentligen inskränkt

genom stadgandet i kap. 11 § 12 kyrkolagen, att Herrans nattvard

skall, derest icke nödfall är för handen, begås i kyrkan; hvarföre han

yrkar, att prestman må vara berättigad att på kallelse äfven utan nödfall

utdela Herrans nattvard å annan lokal än i kyrka.

Lag-Utskottet instämmer i det uttalande, som vid 1878 års kyrkomöte

Kyrkolags-Ut.skottet med anledning af väckt liknande motion om

ändring af kap. 11 § 12 i kyrkolagen afgaf i betänkande N:o 20, att 1859

års förordning tydligen endast meddelar församlingsmedlem rätt att begå

Herrans heliga nattvard inom annan församling, än den han sjelf till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

hör, och att, under samma förutsättning, som annars berättigar till

enskild nattvardsgång, »för ändamålet söka annan prest än den, som i

församlingen är anstäld», äfven om ej det nödfall inträffar, att han icke

af sin församlingsprest kan varda betjenad, men att hvad i motionen

föreslagits skulle innebära en utsträckning af de i 1859 års förordning

gjorda medgifvanden, som skulle leda till upphäfvande af den för församlingsenhetens

bevarande vigtiga grundsatsen, att nattvarden är en

församlingens sak och högtid. Med dessa åsigter kan Utskottet icke

finna, att motionären kan uti 1859 års förordning erhålla något stöd

för det förslag, han fram stält; och då Utskottet för sin del anser, att,

om än det skulle vara rigtigt, hvad motionären säger, att hvarken Guds

ord eller den lutherska kyrkans symboliska böcker binda nattvardens

firande vid ett visst rum, kyrklig god ordning dock kräfver, att detta

firande hädanefter såsom hittills må, der nödfall ej inträffar, ega rum

i den för församlingens gemensamma gudstjenst afsedda och härtill

invigda lokal eller kyrkan, får Utskottet hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.