Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

1885-02-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:4, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o é.

Ank. till Kiksd. Kansli den 13 Febr. 1385, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om upphörande

af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet, såsom ordförande i skolråd.

Lag-Utskottet bär från Andra Kammaren fått till sig hänvisad

en af Herr 6f. Jansson i Krakerud afgifven motion, N:o 37, så tydande:

nAtt folkskolesaken under de senare årtiondena gjort stora och

välsignelserika framsteg inom vårt land bör tacksamt erkännas. Både

stat och kommun hafva i^ed stora uppoffringar befordrat dess utveckling.

Men det är af vigt för sakens fortsatta framgång att undanrödja allt'',

som kan vara den till skada. Ett hinder för folkskolesakens sunda utveckling

tror jag ligger i pastors sjelfskrifvenhet att vara skolrådets

ordförande. Visserligen hafva presterna mångenstädes med nit och omtanke

vårdat sig om folkskolesaken, men exempel af motsatt slag torde

ock kunna, mångenstädes uppvisas. Dessutom ligger i sjelfva sjelfskrifvenheten

till en plats någonting förhatligt, som borde undanrödjas. Jagär

fullt öfvertygad om, att, der det finnes förståndiga och nitiska pre^

sfer, komma dessa att väljas till skolrådets ordförande, men tillfälle

borde beredas att kunna välja en annan dertill passande person, om

skolrådets öfrige medlemmar anse, att sådant är af nöden, och det är

svårt att förstå, hvarför en undantagslag för besättandet af ordförandeplatsen

inom skolrådet är af nöden.

»På grund af hvad jag ofvan anfört får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta:

Bill. till Likså. Prof . 1885. 7 Sami, 4 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

att § af Kong], förordningen om kyrkoråd och skolråd måtte

i så måtto ändras, att i stället för orden »Skolrådet väljer inom sig

vice ordförande» insattes Skolrådet väljer inom sig ordförande, och vice ordförande.

hvarjemte orden i samma paragraf »I skolrådet skall jemväl

kyrkoherden eller den hans embete förestår vara ordförande» skola

utgå.»

Den sålunda af Herr G. Jansson väckta fråga utgjorde under

första tiden af det nya representationsskicket en af dem, öfver hvilka

Lag-Utskottet, med anledning af åter och åter förekommande motioner,

oftast hade tillfälle att uttala sig. Frågan, som förekom redan vid

1850 — 1851, 1859—1860, 1862—1863 och 1865—1866 års ståndsriksdagar,

var nemligen sedermera före vid riksdagarne 1867, 1868, 1869,

1871 (i motion, hvilken emellertid icke hann blifva af Lag-Utskottet

behandlad), 1872, 1873, 1874, 1875 och 1876, utan att dock häraf uppstått

annat resultat, än att numera, på grund af Kongl. kungörelsen

den 30 Oktober 1868, skolråd eger att inom sig utse vice ordförande.

Vid dessa föregående tillfällen, då frågan utgjort föremål för

Riksdagens handläggning, har erinrats derom, att folkskolan hos oss

hade, likasom i allmänhet vårt undervisningsväsende, vuxit upp ur

kyrklig grund och att densamma hade sin rot i religionsundervisningen,

hvars målsman presten vore och måste vara. Det vore derföre helt

naturligt, att vården af folkskolans angelägenheter och tillsynen å dess

verksamhet kommit att betraktas såsom en del af prestens embetsåligganden,

och att, då han företrädesvis ansetts skyldig att fullgöra

dessa uppdrag, han också fått sig i lag tillagd rättigheten dertill. Visserligen

vore icke folkskolan längre en uteslutande religiös institution,

utan hade tillika utvecklat sig till eu läroanstalt, afsedd att åt de barn,

hvilka icke begagnade sig af undervisningen i de allmänna läroverken,

meddela de första grunderna för en allmänt medborgerlig bildning;

men religionsundervisningen vore dock och borde fortfarande vara en

af dess förnämsta angelägenheter. Enligt gällande folkskolestadga vore

ju kyrkoherden pligtig att utöfva en sorgfällig uppsigt öfver religionsundervisningen

i skolorna, och härtill komrne, att presterskapet till

följd af sin bildning och sin öfvervägande intellektuella verksamhet

syntes vara i hög grad egnadt att fatta folkskolans stora betydelse och

att inom församlingen föra dess talan. Om det ock, efter hvad erfarenheten

visat, någon gång kunnat inträffa, att kyrkoherden till följd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. 3

af ålderdom, sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke varit lämplg

till ordförande i skolrådet, sa hade dock, på sätt folkskoleinspektörernas

embetsberättelse!’ gåfve vid handen, folkskolans angelägenheter i

allmänhet blifvit af presterskapet omfattade med en nitälskan, som icke

allestädes motsvarats af benägenhet å församlingarnes sida att underkasta

sig de för skolväsendets utveckling erforderliga uppoffringar och

många församlingar saknade bland sina medlemmar andra personel''

ämpliga och oförhindrade att utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla

befattning. I fall befattningen gjordes till blott ett kommunalt

uppdrag, kunde ej heller kyrkoherden gerna tillförbindas vidsträcktare

skyldighet att efter val emottaga eller innehafva detta uppdra^ än

som ålåge eu hvar af församlingens öfrige medlemmar.

I sålunda uttalade åsigter hemtar Utskottet stöd för sin uppfattning,

att någon ändring uti ifrågavarande afseende nu icke bör ega

rum. Pi esteiskåpets hittills varande nit och intresse för folkskolan och

de8s. utveckling äro allmänt samt äfven af motionären erkända, och anledning

synes icke förekomma, att detta nit och detta intresse skola

för framtiden slappas, lika litet som den åsigt torde vara stödd på verkliga

grunder, att pastors sjelfskrifvenhet skulle inom församlingen eller

sko rådet i öfrigt åstadkomma likgiltighet för folkskolesaken. För folkskolan,

torde det, ej. minst i dess. .nuvarande utvecklingsskede, vara af

stoj vigt, att i hvarje församling i spetsen för densamma står någon,

som har befordrandet af dess väl till sitt embetes pligt, och staten,

som 1 sm icke obetydliga mån bidrager till skolans underhåll, har häruti

en garanti för bidragets ändamålsenliga användande, en garanti, som

icke torde göras öfverflödig af den å statens vägnar anordnade folkskoleinspektionen.

Och äfven ur denna inspektions eller ur rent administrativ

synpunkt torde kyrkoherdens sjelfskrifvenhet såsom ordförande

1 skolrådet vara. förtjent af att bibehållas. För de redogörelser och de

statistiska uppgifter, som skola från skolrådet ingå, torde ingen vara

ämpligare att bära närmaste ansvaret än församlingens pastor, hvilken.

ock torde vara bäst skickad att i öfrigt lemna de särskilda uppysningar,

som i förekommande folkskoleärenden kunna från skolrådet

begäras; och vid nuvarande förhållanden med folkskoleinspektionen

torde det icke vara utan. sin stora betydelse, att vederbörande inspektör

tiar inom hvarje församling någon med tjenstemannaansvar att i förekommande

fall hålla sig till.

Vid sådant förhållande kan Utskottet icke tillstyrka, att ifrågavarande

sjelfskrifvenhet — som ock förefinnes i Norge och i Danmark

(a landet), hvarjemte äfven i det protestantiska Tyskland och i Skoband

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

presten i

hos oss u

kraft af sitt embete innehar en likartad ställning - nu skulle

pphäfvas, utan hemställer, , . ,.

citt motionen icke mätte vmnn Riksdagens biiäll.

Stockholm den 13 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af Herr J. Anderson t Tenhult: »Att presterskapet inom en del

församlingar med berömvärdt nit och omtanke sökt befordra folkskolans

sanna bästa, under det att i en del andra församlingar ett motsatt förhållande

egt rum, lärer icke kunna bestridas. Så länge som kyrkoherden

är sjelfskrifven ordförande i skolrådet, är ej att vänta ändrade förhållanden.

Att folkskolan med värma omfattas så väl af regeringen som

representationen och kommunerna finner man deraf, att betydliga penning-belopp

årligen utbetalas, ändamålsenliga och storartade skolhus uppföras

och barnen i de allra flesta fall regelmessigt besöka skolan Da

det icke kan ligga i folkskolans sanna intresse, att en viss samhällsklass

till följd af sin tjenstemannaegenskap skall utan särskild! val,

ehvad lämplighet förefinnes eller ej, vara sjelfskrifven ordförande i en

institution, som nu mera är af så stor betydelse, yrkar jag, i likhet med

motionären, att Riksdagen ville besluta sådan ändring i 6 mom åt 23

8 i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skoliad

den 21 Mars 1862, som motionen afser, och såsom följd deraf 2 mom.

i samma paragraf utgå»; samt . , „ TT, i ,. .

af Herrar H. Andersson i Jsöbbélöf och Lev/n mot den ad Utskottet

använda motivering;

Herr Smedberg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.