Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphöliörande af den vissa slags hemman medgifna frihet från inqvarteringsskyldighet under fredstid.

1885-04-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:40, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphöliörande af den vissa slags hemman medgifna frihet från inqvarteringsskyldighet under fredstid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1885, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphöliörande

af den vissa slags hemman medgifna frihet från

inqvarteringsskyldighet under fredstid.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning emottagit

en af Herr Anders Persson i Mörarp afgifven motion, N:o 114,

om upphörande af den vissa slags hemman medgifna frihet från inqvarteringsskyldighet

under fredstid.

Motionären förmäler, hurusom bland stadganden, som röjde sitt

ursprung från en förgången tid, förekomme skyldigheten att emottaga

och herbergera tågande trupper under fredstid. Dels vore nemligen

från denna skyldighet, på grund af stadganden i Kongl. Qvarterordningen

den 28 Mars 1719 in. fl. Kongl. förordningar, säteri- och ladugårdar,

rå- och rörshemman, vissa slag af boställen, post- och lotshemman,

kyrkoherde- och klockarebol helt och hållet befriade, och dels

ålåge samma skyldighet frälsehemman endast intill hälften mot kronooch

skattehemman. I vår tid, då man sträfvade att utjemna gamla skattebördor

och rättvisare fördela dessa samhällsklasserna emellan, läte qvarståendet

af ett dylikt stadgande, då det påpekades, näppeligen försvara

sig. Visserligen lemnades ersättning för den proviant och de rationer,

som det ålåge de inqvarteringsskyldige att anskaffa och tillhandahålla;

men dels vore denna ersättning ofta ganska knapp i förhållande till

Bill. till Rfksd. Prof. 1885. 7 Sami. 23 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utledande N:o 40.

den verkliga kostnaden, då väl högst sällan, om ens någonsin, förekomme

att eu husvärd utspisade manskapet efter gällande provianteringsstat,

och dels vore ett årligt återkommande onus och intrång, då

detta skulle utgöras af och vidlåda ett ringa fåtal, i stället för att vara

fördeladt på ett flertal medborgare inom samhället, förenadt både med

uppoffringar, de der vore oproportionerliga, och med obehagligheter af

mer än ett slag. Fördelades deremot detta onus på samtlige fastighetsinnehafvare

inom den kommun, der inqvartering skulle ega rum,

blefve bördan lättare att bära, och en hvar borde icke då rimligtvis

hafva att befara, det han finge sig tilldeladt större antal än han

kunde herbergera. Motionären föreslår, »det Riksdagen ville för sin del

besluta, att den frihet från inqvarteringsskyldighet under fredstid, som

nu, i följd af särskilda stadganden, förefinnes för vissa slag af hemman,

måtte från och med den 1 Januari 1886 upphöra att gälla», hvarjemte

han anhåller, att Lag-Utskottet, till hvilket motionen torde blifva,

remitterad, ville uppsätta förslag till författning i ämnet.

Inqvartering är af tvenne slag: ständig och tillfällig. Den senare

utgöres, så å landet som i städerna, när trupp är stadd på tåg, och

skiljer sig härigenom från den ständiga, som utgår till trupp, hvilken

blifvit anbefald att längre tid uppehålla sig på ett ställe.

Tillfällig inqvartering består af husrum, ljus, värme och sängkläder

och utgöres å landet af egare eller innehafvare af sådan jord, för hvilken

icke, enligt hvad här nedan förmäles, frihet åtnjutes från detta besvär,

samt i städerna af dem, som äro skyldiga att deltaga i den ständiga

inqvarteringens utgörande. Skyldigheten att utgöra tillfällig inqvartering

är olika i fred och under krig.

I fred äro ä landet frie derifrån de, som innehafva 1) Kungsgårdar

och kungsladugårdar (K. Br. 2 Nov. 1719; 2) Sätes- och ladugårdar,

oskattlagda rå- och rörshemman (Kongl. förnyade Qvarterordningen 28

Mars 1719, § 23 samt Adb Priv. § 8); 3) Officerareboställen; 4) Gästgifvaregårda.

r; 5) Kyrkoherde- och kapellansbol (3—5 enligt Qvarterordningen

28 Mars 1719, § 23); 6) Lotshemman (K. F. 17 Sept.

1783, § 2); 7) Allmänna frälsehemman till hälften (Adb Priv. § 9);

8) Skatte- och kronobonde, som uppfunnit mineralstreck (K. F. 27 Aug.

1723, § 2); ovisst torde dock vara, att detta stadgande kan anses vara

ännu gällande; samt 9) Nämndemän för den hemmansdel de bebo (K. Br.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40. 3

27 Juni 1791). / städerna åtnjutes friheten af dem, som äro frie från

ständig inqvartering.

Under krig utgöres åt landet inqvartering äfven af dem, hvilka här

ofvan finnas under 1—5 upptagne bland de i fredstid frikallade (Qvarterordningen

28 Mars 1719, § 23; K. K. 6 April 1810); samt af allmänna

frälset fullt (Adb Priv. § 9), hvadan alltså denna frihet i krigstid

endast tillkommer lotshemman, skatte- och kronobonde, som uppfunnit

mineralstreck, samt nämndemän; 1 städerna åtnjutes äfven under krig frihet

af dem, som i fred äro från detta onus fritagne.

Ständig inqvartering medförer äfvenledes dels rättigheten till fritt

husrum, dels rättigheten till säng och sängkläder, ved och ljus, hvilka

fyra sistnämnda förmåner innefattas under benämningen servis. Den

del af inqvarteringen, som består af fritt husrum, utgöres antingen medelst

inqvartering in natura, i något Kronan eller den inqvarteringsskyldiga

staden tillhörigt hus, eller genom ersättning i kontant; servisen

utgår alltid kontant och utbetalas äfven till den, som har inqvartering

in natura (Inqvarteringsordning för Stockholm 28 Febr. 1856,

§ 12; Inqvarteringsordning för städerna utom Stockholm 22 Febr. 1841,

§§ 12, 15). Penningeersättningen, så väl för husrum som för servis,

utgår till olika, i tariffer bestämda, belopp efter hvarje särskild tjenstegrad.

Ersättningen för den ständiga inqvarteringen till de i Stockholm

garnisonerande regementen bestrides dels af vissa å den allmänna

rörelsen lagda afgifter, dels af ett bidrag af stadens inqvarteringsskyldige

innevånare, dels af statsmedel (Inqv. ordn. för Stockholm, § 1);

för de i öfriga städer garnisonerande trupper bestrides den de! af inqvarteringskostnaden,

som utgör ersättning för husrum, af staten, ersättningen

för servis af staden (Inq. ordn. för städerna utom Stockholm, §§ 15,

17) och detta efter den fördelning, der ej annan blifvit faststäld, att den

ena hälften deraf åligger borgerskap^, den andra husen och gårdarne efter

den proportion, i hvilken de äro taxerade till brandvaktsafgift (K. F. 13

Nov. 1766), och äro bland dessa befriade endast biskopars, pr esters, läsemästares

och klockares embetsgårdar (Prest. Priv. § 7, K. K. 6 April 1810,

jfr. K. F. 3 Okt. 1873). Den förut gällande förnyade Kong!, inqvarteringsordningen

för flottan af den 22 Juli 1858 är till all vidare kraft

och verkan upphäfd genom Kongl. kungörelsen den 20 Januari 1882.

Lika med motionären, som dock synes fäst sin uppmärksamhet

uteslutande vid den tillfälliga inqvarteringen å landet, finner Utskottet

de bestämmelser om inqvartering, hvilka för närvarande äro gällande,

icke vidare tidsenliga eller på full rättvisa grundade, särskildt med afseende

å de flerehanda slags fastigheter, för hvilka frihet från detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40.

onus åtnjutes. Den grundsats, från hvilken bestämmelserna om inqvartering

utgå, eller att detta onus, der det in natura utgöres, bör åligga

fastighetsegare och fastighetsinnehafvare, anser Utskottet deremot ligga

i sjelfva arten af detta slags besvär. Att nu omedelbart lagstifta i

ämnet, på sätt motionären föreslår, finner Utskottet mindre lämpligt,

enär härför torde erfordras en sorgfälligare och mera omfattande utredning

af alla hithörande förhållanden, än Utskottet varit i tillfälle att

åt ärendet egna; och får Utskottet alltså, med anledning af motionen,

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen

förslag till ändrade bestämmelser angående inqvarteringsskyldigheten,

hvarigenom denna skyldighet blefve

efter billiga grunder fördelad på egare eller innehafvare

af allt slags fastighet.

Stockholm den 7 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Hisser, Hasselrot och Sandberg.

Stockholm, ÅL L. Beckman, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.