Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i 1, 3 och 14 §§ i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

1885-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:41, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i 1, 3 och 14 §§ i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till fiiksd. Kansli den 10 April 1885, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i 1, 3 och 14 §§ i förordningen angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning den 31

Oktober 1873.

I fråga om ändring uti de i förordningen angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873 stadgade

vilkor för utträde ur svenska kyrkan hafva vid innevarande riksdag

inom Andra Kammaren afgifvits tvenne motioner, hvilka blifvit

hänvisade till handläggning af Lag-Utskottet.

I den ena af dessa, N:o 95, anför Herr Jakob Erikson hufvudsakligen

följande:

Med alla sina förtjenster vore likväl 1873 års förordning besvärad

af många felaktigheter. Till dessa senare ansåge motionären höra

den inskränkning i friheten att ur svenska kyrkan utträda, som läge

deri, att sådant utträde icke beviljades andra än dem, hvilka uppgåfve

ett visst samfund, till hvilket de ville öfvergå. Denna inskränkning

åsyftade uppenbarligen att med eller mot den utträdessökandes vilja

sörja derför att han blefve fortfarande föremål för ett direkt inflytande

från kristendomen, hvilket vore i hög grad berömvärdt, strede det

blott icke mot religionsfrihetens grundsats. Huru olämpligt ofvan påpekade

stadgande vore för vinnande af angifna syftet, framginge tydBih.

till llilsd. Prof. 1885. 7 Sami. 24 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o il.

ligt deraf, att detta stadgande alldeles icke lemuade någon garanti för

att den, som uppgåfve sig vilja öfvergå till ett annat trossamfund,

verkligen inträdde i detta samfund. Att det ginge för sig att på så

sätt kringgå lagen, derpå skulle det icke vara svårt att anföra exempel.

Komme härtill, att de allra flesta sådana samfund af inträdessökande

fordrade vissa qvalifikationer, och det derför alldeles icke kunde tagas

för gifvet, att en person vunne inträde i ett af honom uppgifvet samfund

blott derför, att han ville öfvergå till detsamma, och besinnade

man vidare, att sådana samfund rätt ofta från sig afskilde medlemmar,

Indika bröte mot vid sitt inträdande afgifna förbindelser eller förde

ett oskickligt lefverne o. s. v. — öfvervägde man allt detta, så blefve

det säkert klart, att en så beskaffad lagbestämning som den ofvan

omtalade vore både obehörig och ur praktisk synpunkt värdelös. —

Då det vidare hvarken för kyrkan eller individen sjelf vore gagneligt,

att den förutnämnda inom sig qvarhölle personer, som alldeles icke

gillade hennes läror, utan snarare ett sådant qvarhållande vore egnadt

att främja skrymteri, samt då hvarje försök att med användande af

lagens vapen återföra den förvillade nu mera inför allmänna opinionen

gälde som förföljelse, föreslår motionären, »att Riksdagen ville besluta,

det sådana förändringar göras i § 3 af Kongl. förordningen af den 31

Oktober 1873, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning,

samt öfriga delar af samma förordning, att det varder hvarje

medlem af svenska kyrkan, som sådant önskar, medgifvet att på anmälan

hos vederbörande kyrkoherde få utträda ur kyrkan, utan att

behöfva uppgifva sig vilja öfvergå till något annat samfund.»

I den andra motionen, N:o 118, redogör Herr K. P. Arnoldson

för några hufvudpunkter uti nu ifrågavarande lagstiftnings historia

sedan år 1860, utvecklar derpå närmare samma åsigter i frågan, om

än med andra ord, som den förut anförde motionären, samt föreslår:

»att 3 § i Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873, angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning, måtte erhålla följande

lydelse:

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande lära och vill

för den skull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt till känna för kyrkoherden

i den församling, han tillhör. Framhärdar han i sin afsigt; inställe

sig, sedan minst två månader förflutit, personligen hos kyrko
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

3

herden samt anmäle sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden

derom anteckning i kyrkoboken. Ej må någon på grund af anmälan,

som skett innan han fylt aderton år, anses från svenska kyrkan skild.

I främmande församling må ej heller någon före nämnda ålder upptagas

;

och att i oskiljaktigt samband härmed 1 och 14 §§ i samma förordning

ändras på så sätt, att ordet kristen utgår framför ordet »troslära»

på förra stället och framför ordet »trosbekännelse» på det senare,

hvadan dessa §§ skulle kunna lyda sålunda:

1 §. "Vilja bekännare af annan troslära, än den evangeliskt-lutherska,

bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af

staten erkänd, göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin

trosbekännelse och församlings ordning; bifoge ock, der de svenska

kyrkan tillhört, bevis om sådan anmälan för utträde derur, som i 3 §

omförmäles. Finner Konungen skäl att ansökningen bifalla; ege den

församling rätt till offentlig religionsöfning.

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,

redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

14 §. Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller

eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i trosbekännelse

icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och

skyldigheter.

Den förste motionären har icke formulerat något förslag till de

lagändringar, hvilka han åsyftar, men torde han beträffande dessa få

anses instämma med den andre motionären.

Dennes förslag är ordagrant lika lydande med det, hvilket han

afgaf vid 1882 års riksdag, och hvilket af Lag-Utskottet afstyrktes i

dess utlåtande N:o 11, första punkten.

Utskottet yttrade då:

»Såsom sig visar vid närmare betraktande af motionärens förslag,

åsyftar detta dels frihet för medlem af svenska kyrkan, som omfattat

främmande lära — äfven om denna icke kan anses såsom kristen —

att ur kyrkan utträda, allenast han på föreskrifvet sätt tvenne gånger

anmäler sig hos vederbörande kyrkoherde, hvarvid icke skulle, såsom

enligt nu gällande lagstiftning, erfordras uppgift om det trossamfund,

till hvilket han vill öfvergå; dels oek rättslig möjlighet för bekännare

af hvilken annan troslära som helst, än svenska statskyrkans, att bilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

särskilda, af staten erkända församlingar; hvilken rättsliga möjlighet

således, i motsats mot hvad för närvarande, utom beträffande judar,

är förhållandet, skulle komma jemväl bekännare af annan, icke-lcristen

lära till godo.

»Så genomgripande förändringar i svensk lagstiftning och svenskt

samfundsskick kan Utskottet icke tillstyrka.

»Genom dem skulle i sjelfva verket den svenska staten komma

att uppgifva sin ställning såsom kristen stat och den svenska evangelisk-lutherska

kyrkan sin ställning såsom statskyrka, såsom folkkyrka.

»Men för sådana omgestaltningar skulle det svenska folket säkerligen

icke vara mottagligt. I sekler har det af sin kristna tro och

inom sin evangelisk-lutherska kyrka funnit sitt religiösa behof tillfredsstäldt,

och den svenska staten bär deraf haft frid inåt och styrka utåt.

Utskottet tror icke, att det svenska folket skulle vilja midt ibland sig

se af staten erkända religionssamfund, som stält sig helt och hållet

utanför inflytandet af all slags kristlig tro, och med statens ändamål

skulle det stå i föga öfverensstämmelse, att vissa dess medborgare

skulle få sjelfvilligt lösslita sig från hvarje inverkan från den bestående

folkkyrkans sida för att kanske öfvergå till fullständig religionslöshet

— ställa sig utom all religion.

»Till hvad Utskottet nu anfört kommer, beträffande särskildt det

påyrkade borttagandet af nu gällande fordran af uppgift om det trossamfund,

till hvilket den utträdande vill öfvergå, att föreskriften härom

icke torde böra så förstås, att detta »trossamfund» måste vara något

inom staten befintligt och af staten erkändt. Föreskriften torde endast

angifva, att den svenska kyrkan, som dittills under sin religiösa vård

haft personen i fråga, icke — äfven om han derom uttalar sin önskan

— är färdig att förr, än kyrkan på sätt ske kan förvissat sig, att han

bekänner åtminstone någon kristlig tro, helt och hållet lösgöra honom

från sig och sitt, om än, i anseende till hans åsigter, försvagade religiösa

inflytande».

Utskottet kan nu tillägga, att den uppfattning af 1873 års förordning,

Utskottet sålunda uttalat, vunnit stöd i det, äfven af motionären

omförmälda Kongl. Maj:ts utslag af den 7 November 1884, hvari

Kongl. Maj:t förklarat, att med föreskriften i 3 § af 1873 års förordning,

att medlem af svenska kyrkan, derest han omfattat främmande

kristen troslära och för den skull vill ur kyrkan utträda, skall, bland

annat, för kyrkoherden i den församling han tillhör uppgifva det tros
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

5

samfund, hvartill han vill öfvergå, icke åsyftas, att öfvergång ovilkorligen

skall ske till något af staten redan erkändt trossamfund. (Se bil. A.)

Med afseende å hvad mot motionärens år 1882 afgifna förslag

androgs, har denne nu visserligen i motionen å sin sida förklarat, att

))de grofva sofismer, med hvilka hans framställning möttes af motståndarne,

vittna tydligt nog om det bepreppsförvirrande och sedligt

förnedrande inflytande, som ett sekelgammalt samvetstvång förmår utöfva

på tänkesättet äfven hos annars dugande och aktningsvärde män»;

men enär år 1882 Utskottets afstyrkande utlåtande bifölls af Första

Kammaren utan öfverläggning eller omröstning samt af Andra Kammaren

efter en längre öfverläggning med 130 röster mot 61, hvilka

senare voro för bifall till motionen; får Utskottet, som antager, att de

af motionären åberopade nya allmänna valen icke skola komma att

förändra detta resultat, på de år 1882 anförda skäl hemställa,

att förevarande motioner icke må vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 10 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Thoviasson, F. Andersson i Helgesta, Berglöf, H. Andersson

i Nöbbelöf, J. Anderson i Tenhult och Lewin; samt

af Herr Hasselrot, med hvilken Flerrar Smedberg och Näslund instämt:

»Då jag hyser den åsigt, att staten bör hvila på kristlig

grund samt att religionsfrihetsbegreppet ej bör derhän utsträckas,

att uppenbart affall från kristendomen tillätes, kan jag icke tillstyrka

bifall till Herr Arnoldsons ifrågavarande motion, så vidt den afser dels

ändring i 1 och 14 §§ af Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873

angående främmande trosbekännare och deras religionsutöfning, dels

ock den ändring i 3 § af samma Kongl. förordning att utträde ur

svenska kyrkan må medgifvas den, som omfattat annan främmande lära

än kristen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 .Lag-Utskottets Utlåtande AT:o 41.

Deremot har jag den uppfattning, att nuvarande bestämmelse i

sistberörda § om skyldighet för den, som vill ur svenska kyrkan utträda

att uppgifva det trossamfund, hvartill han vill öfvergå, kan och

bör bortfalla. Genom detta stadgande kan nemligen den allmänna

religionsfrihet, som staten har att skydda och upprätthålla, på det sätt

lida intrång, att den medlem af den svenska kyrkan, som, ehuru befinnande

sig på kristlig ståndpunkt, dock hyllar sådan främmande lära,

som icke omfattas af något visst af staten erkändt eller eljest historiskt

gifvet trossamfund, såsom förhållandet t. ex. är med de så kallade lutherska

separatisterna, mot sitt samvete tvingas att inom svenska kyrkan

qvarstanna. Sedan den äldre bestämmelsen derom, att ingen skulle

anses från svenska kyrkan skild, förr än han blifvit i annat tillåtet

trossamfund upptagen, blifvit upphäfd, och staten på intet sätt kan

kontrollera, huru vida den utträdandes uppgift om sin afsigt att. tillhöra

ett visst annat trossamfund är enligt med verkliga förhållandet, eller

fullföljes, utgör skyldigheten att lemna en dylik uppgift intet hinder

för den mindre nogräknade att blifva från kyrkan skild, endast han

för sådant ändamål förmäler sin afsigt vara att sluta sig till något

kändt trossamfund, äfven om hans tro ej skulle med detta samfunds

bekännelse fullt öfverensstämma, hvaremot den samvetsömme, hvilken

i hufvudsak hyllar t. ex. baptismens lärosatser, men ej kan till alla

delar gilla dessa, icke tilltror sig kunna uppgifva, att han vill till baptistsamfundet

eller något annat visst samfund öfvergå, och alltså tvingas

att i svenska kyrkan qvarstanna. Att emellertid ett dylikt förhållande

icke kan anses för svenska kyrkan på något sätt gagnande eller förmånligt,

är af flera bland denna kyrkas mest framstående målsmän erkändt,

och vid sista kyrkomötet tillstyrktes ett upphäfvande af berörda

skyldighet af kyrkomötets tillfälliga utskott, ehuru detta förslag icke

vann kyrkomötets bifall.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra får jag vördsamt

yrka, att Riksdagen för sin del ville besluta den förändring i 3 § af

Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873, angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning, att orden »uppgifve ock det trossamfund,

hvartill han vill öfvergå)) måtte ur densamma uteslutas».

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

7

Bil. A.

Kongl. Maj:ts utslag på de besvär, Ulrika Charlotta Blomberg i

underdånighet anfört deröfver att,

sedan hon den 29 sistlidne Februari hos kyrkoherden i Tima församling

J. G. Edlund gjort anmälan derom, att hon omfattat främmande

kristen troslära och derföre ville utträda ur svenska kyrkan för

att öfvergå till baptistsamfundet, och Ulrika Charlotta Blomberg två

månader derefter muntligen förnyat sin anmälan, samt bemälde kyrkoherde,

enär Ulrika Charlotta Blomberg icke uppgifvit sig hafva för

afsigt att söka inträde i det af Kong!. Maj:t legaliserade baptisttrossamfundet

i riket, förklarat sig icke kunna anse henne skild från svenska

kyrkan;

så och efter det Ulrika Charlotta Blomberg häröfver besvärat sig

hos Domkapitlet i Strengnäs samt under anförande, att hon genom sin

anmälan uppfylt hvad i Kongl. förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873 stadgas om

uppgift på det trossamfund, hvartill hon ämnade öfvergå, yrkat åliggande

för pastorsembetet i Tima församling att förklara henne skild

från svenska kyrkan och derom göra vederbörlig anteckning i kyrkoboken,

har Domkapitlet, genom beslut den 9 Juli 1884, sig utlåtit, att

som pastorsembetet, då Ulrika Charlotta Blomberg ej förklarat sig hafva

för afsigt att söka inträde i det af Kong], Maj:t legaliserade baptistsamfundet

i riket, rätteligen förfarit, kunde besvären till någon Domkapitlets

åtgärd ej föranleda;

deruti klaganden i underdånighet sökt ändring; öfver hvilka besvär

vederbörande sig förklarat samt Domkapitlet med infordradt underdånigt

utlåtande inkommit; gifvet Stockholms Slott den 7 November

1884.

Kongl. Maj:t har låtit sig föredragas handlingarne i detta mål;

och som enligt 3 § i ofvannämnda förordning medlem af svenska

kyrkan, derest han omfattat främmande kristen lära och för den skull

vill ur kyrkan utträda, skall, bland annat, för kyrkoherden i den församling

han tillhör uppgifva det trossamfund, hvartill han vill öfvergå;

alltså och då klaganden hos vederbörande kyrkoherde tillkännagifvit

sin afsigt att öfvergå till baptistsamfundet, samt klaganden förty fullgjort

nämnda föreskrift, hvarmed icke åsyftas, att öfvergång ovilkorligen

skall ske till något af staten redan erkändt trossamfund, finner

Kongl. Maj:t med undanrödjande af Domkapitlets beslut, den af Dom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 42.

kapitlet och kyrkoherden åberopade omständighet icke hafva utgjort

hinder för anteckning i kyrkoboken om klagandens utträde ur svenska

kyrkan; i följd hvaraf ärendet visas åter till pastorsembetet i Tunn

församling att, på anmälan af klaganden, dermed lagligen förfara.

Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

OSCAE.

(L. S.)

C. J. Hammarskjöld.

Utslag på besvär angående rätt för Ulrika Charlotta Blomberg att

utträda ur svenska kyrkan.

Vidimeras

ex officio

«/. Schröderheim.

N:o 42.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 April 1885, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af § 15 i förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven samt till handläggning af

Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 116, andrager Herr K. P. Arnoldson

hufvudsakligen följande.

»Kongl. förordningen den 23 Oktober 1860 angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning, § 15, mom. 2, stadgar:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält,

offentlig tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,

att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma

nämnas samt konungen eller den myndighet, som eger att tjensten

tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.