Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 15 i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

1885-04-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:42, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 15 i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 42.

kapitlet och kyrkoherden åberopade omständighet icke hafva utgjort

hinder för anteckning i kyrkoboken om klagandens utträde ur svenska

kyrkan; i följd hvaraf ärendet visas åter till pastorsembetet i Tunn

församling att, på anmälan af klaganden, dermed lagligen förfara.

Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

OSCAE.

(L. S.)

C. J. Hammarskjöld.

Utslag på besvär angående rätt för Ulrika Charlotta Blomberg att

utträda ur svenska kyrkan.

Vidimeras

ex officio

«/. Schröderheim.

N:o 42.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 April 1885, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af § 15 i förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven samt till handläggning af

Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 116, andrager Herr K. P. Arnoldson

hufvudsakligen följande.

»Kongl. förordningen den 23 Oktober 1860 angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning, § 15, mom. 2, stadgar:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält,

offentlig tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,

att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma

nämnas samt konungen eller den myndighet, som eger att tjensten

tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 42. 9

»Lag-Utskottet vid 1869 års riksdag föreslog, att detta stadgande

skulle i den tillämnade nya dissenterlagen erhålla följande lydelse:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält,

offentlig tjenst, varde derifrån skild, så framt hans trosbekännelse skulle

utgjort hinder för utnämning till tjensten.»

»Båda Kamrarne antogo enhälligt denna förändring. Men i en Kongl.

proposition till 1873 års Riksdag föreslogs bibehållandet i den nya dissenterlagen

af den förra lydelsen, och samma års Riksdag antog henne,

till följd hvaraf hon är vorden lagfäst i 15 § af nu gällande Kongl.

förordningen den 31 Oktober 1873 angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning.

»Paragrafens slutord — »samt konungen eller den myndighet, som

eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla» —

stå i rak strid med närmast föregående § i samma förordning. Det

heter nemligen i 14 §: »Med de undantag och inskränkningar, som af

grundlagen eller eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet

i kristen trosbekännelse icke medföra någon olikhet i svenska medborgares

rättigheter och skyldigheter.» De tyckas ock sakna hållbart stöd

i Regeringsformens 28 §, 1 inom., som med afseende på föreliggande

fråga stadgar: »Till presterligt embete eller till annan tjenst, hvarmed

är förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk

vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner den rena

evangeliska läran. Till alla öfriga embeten eller tjenster, med det

undantag i afseende å Statsrådets medlemmar, som i 4 § stadgas, må

bekännare af annan kristen troslära, äfvensom af den mosaiska, kunna

nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör den rena evangeliska läran,

såsom domare eller innehafvare af annan tjenst deltaga i handläggning

eller afgörande af frågor, som angå religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska kyrkan.»

»Dessa stadganden gifva ju ingen synbar anledning till att öfverlemna

åt »konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta»,

makten att kunna, när helst vederbörande finna det »skäligt»,

afskeda en tjensteman, som af samvetsskäl önskar utträda ur svenska

kyrkan, äfven då hans tjenst »är af den beskaffenhet, att han Titan afseende

å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas.»

»En sådan undantagsmakt öfver vissa medborgare tyckes mig icke

hafva något förnuftigt ändamål. Det berättigade i svenska medborgares

likställighet i afseende på tillträde till statens tjenster, oberoende af

trosbekännelsen, har småningom vunnit allt större erkännande. Ett

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 7 Sami. 24 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 42.

steg till denna likställighet är taget i den 1870 gjorda förändringen af

Regeringsformens 28 §. Men är det icke no g med att den häri medgifna

möjligheten för icke-lutheraner att få efter anlag och förmåga

tjena sitt fosterland är inskränkt till vissa befattningar? Skall denna

möjlighet dessutom inskränkas till tjexistens tillsättning; skall den pligttrogne

tjenstemannen, som af samvetsskäl vill utträda ur statskyrkan,

af denna orsak icke ega rätt att behålla samma tjenst, till hvilken han,

enligt nämnda grundlagsförändring, kunde nämnas — då vore detta

framsteg mera sken än verklighet. En dylik uppfattning af förändringens

betydelse kan skäligen icke vara rigtig och öfverensstämmer väl

ej heller med Regeringsformens 36 §, enligt hvilken inga embete- och

tjensteman, utom de som hafva förtroendesysslor, kunna, utan medelst

ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor afsättas — så vida

icke detta stadgande skall bortförklaras med sofismer.»

»Då — — personer, som öppet vidkännas en från statskyrkans

lära afvikande religiös upfattning, men som ej utträdt ur statskyrkan,

kunna utan någon olägenhet innehafva embete i staten, kan jag ej inse,

hvarför de icke äfven skola kunna det, om de utträdt ur densamma.

Då härtill kommer, att ifrågavarande undantagsmakt, enligt min mening,

strider så väl mot berörda grundlagsbud som mot dissenterlagens 14 §,

och hon svårligen kan utan godtycklighet tillämpas, vågar jag föreslå,

att 15 § i Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873 angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning måtte erhålla denna

förkortade lydelse:

Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig

tjenst; varder han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,

att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas.»

När Utskottet vid 1882 års riksdag (i Utlåtande N:o 11, punkten

2:o) yttrade sig öfver samme motionärs då afgifna, med det nu föreliggande

lika lydande förslag, anförde Utskottet:

»På sätt motionären ock uti motionen rigtigt anför, är lydelsen af

det uti förevarande hänseende nu gällande stadgande lika med lydel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 42.

11

sen af motsvarande bestämmelse uti förordningen den 23 Oktober 1860.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj 1869, om förändrade

stadganden angående främmande kristna trosbekännare och deras religionsöfning,

ifrågasattes deremot uti ämnet en bestämmelse af hufvudsakligen

samma innehåll som den nu föreslagna. I Kongl. Maj:ts proposition

i frågan till 1873 års Riksdag var emellertid den förra lydelsen

bibehållen och öfvergick, af Riksdagen antagen, uti 1873 års förordning.

»Redan denna omständighet, att Kongl. Magt jemförelsevis så nyligen

icke funnit skäl att göra den ändring, som nu åter äskas, finner Utskottet,

i ett ämne af den beskaffenhet som förevarande, göra det mindre

lämpligt att å nyo ifrågasätta sådan ändring, helst enligt Utskottets

tanke nuvarande stadgande icke utan skäl tillkommit.

»De tvenne bestämmelserna, att en person af främmande trosbekännelse

kan nämnas till innehafvare af offentlig tjenst, och att en innehafvare

af sådan tjenst, hvilken vid tiden för utnämningen tillhörde

statskyrkan, icke, derest han sedermera öfvergår till annan trosbekännelse,

har ovilkorlig rätt att varda vid tjensten bibehållen, synas icke

Utskottet vara mot hvarandra stridande. Vid tillsättningen af tjensten

har nemligen den utnämnande myndigheten tillfälle att, i den mån sådant

är förenligt med grundlag och annan gällande lag, pröfva personens

lämplighet för just ifrågavarande tjenst äfven ur synpunkten deraf,

att han är af främmande trosbekännelse, under det att, derest den senare

bestämmelsen ändrades enligt motionärens förslag, all. sådan pröfningsrätt

skulle, om tjensteinnehafvaren öfverginge till främmande trossamfund,

vara nämnda myndighet afskuren.»

På grund af denna motivering hemstälde Utskottet, att motionen

icke måtte vinna Riksdagens bifall. Denna hemställan bifölls af Första

Kammaren utan öfverläggning eller omröstning. När till behandling i

Andra Kammaren förekom ofvan omförmälda utlåtande N:o 11, i hvars

lista punkt Utskottet afstyrkt bifall till ändringar i 1873 års förordning,

liknande dem, hvilka samme motionär äfven vid innevarande Riksdag

afgifvit, enligt hvad Utskottets utlåtande N:o 41 utvisar, rörde sig

öfverläggningen på en gång kring båda punkterna; hvarefter Utskottets

hemställan under första punkten godkändes med 130 röster mot 61,

hvilka afgåfvos för motionen, samt andra punkten äfvenledes gillades

utan särskild öfverläggning eller omröstning.

Utskottet, som vidblifver sitt förut i frågan afgifna ofvan anförda

uttalande och härför hemtar särskild! stöd af den omständighet, att

Riksdagens båda Kamrar bifallit Utskottets på grund deraf gjorda hem
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 42.

ställan om afslag å motionärens förra liknande förslag i ämnet, hemställer

äfven nu,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Smedberg, som ansett, att Utskottet bort tillstyrka bifall

till motionen.

Stockholm, K. L. Beckman, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.