Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade grunder för val af landstingsman. Inom Andra Kammaren har Herr P. M. Larsson i Loa afgifvit en till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 137, hvari påyrkas ändrade grunder för val af landstingsmän.

1885-04-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:47, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade grunder för val af landstingsman. Inom Andra Kammaren har Herr P. M. Larsson i Loa afgifvit en till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 137, hvari påyrkas ändrade grunder för val af landstingsmän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande JSf:o 47,

1

N:o 47.

Aak. till Riksd. Kansli den 17 April 1885, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade

grunder för val af landstingsman.

Inom Andra Kammaren har Herr P. M. Larsson i Loa afgifvit en

till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 137, hvari påyrkas ändrade

grunder för val af landstingsmän.

Uti 3 § af Kongl. förordningen om landsting den 21 Mars 1862

vore stadgadt, säger motionären, att vaL af landstingsmän i stad skulle

verkställas efter de för val till kommunala befattningar derstädes

gällande föreskrifter. Detta innebure, att landstingsmännen skulle väljas

af stadsfullmäktige, der sådana funnes, men i annat fall omedelbart å

allmän rådstuga. På landet utsages landstingsmän för härad eller tingslag,

som bestode af blott en kommun, omedelbart å kommunalstämma,

men för härad med flere kommuner medelbart genom särskild! utsedde

elektorer. Kommun med intill 1,000 invånare utsåge en elektor, med

intill 3,000 tva, intill 6,000 tre, intill 9,000 fyra, o. s. v. — Lläraf

syntes, att för vissa städer och härad vore det omedelbara, för andra

det medelbara valsättet ovilkorligen föreskrifvet. Någon frihet att välja

mellan båda vore ej medgifven, såsom vid val till Andra Kammaren

vore fallet. Detta hade ledt till åtskilliga besynnerligheter. Så t. ex.

användes på landet omedelbart valsätt företrädesvis inom Norrbottens

län och derutanför nästan endast i Vesterbottens och Kopparbergs län,

enär härad med en enda kommun knappast förekomme utanför dessa

län. Medan eljest det omedelbara valsättet vanligen ansåges böra användas

i tätare, det medelbara i glesare bebyggda orter, egde alltså bär

ett rakt motsatt förhållande rum. — Härtill komme, att valens utgång

Bih. till Jiiksd. Prof. 1885. 7 Sami. 28 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag- Utskottets Utlåtande N:o 47.

på landsbygden blifvit lagd i händerna på ett så ytterst ringa fåtal

valmän, att de inom det vida öfvervägande flertalet härad eller tingslag

i mellersta och norra Sverige icke öfverstege ett tiotal. Ja, tingslag

funnes, der landstingsmän utsåges af tre elektorer. Det sade sig sjelft,

att faran för kotteriväsen och obehöriga sidoinflytelser på valen måste

ökas i samma män som antalet elektorer minskades. Om dertill inträffade,

att inom ett dylikt mindre härad eu kommun ensam utsåge

halfva antalet elektorer, och inom denna kommun en enda innehafvare

af högt fyrktal öfverröstade alla öfriga röstegande, så kunde det lätt

hända, att denne ende mäktige valman ensam tillsatte landstingsmän

för hela häradet. — Alla dessa olägenheter skulle kunna undvikas, och

dertill betydligt större intresse och lifaktighet vid landstingsvalen

framkallas, om det omedelbara valsättet dervid Ange i större utsträckning

användas. — Allt hvad blifvit sagd!, i fråga om de omedelbara

valens företräde framför de medelbara vid utseende af ledamöter i

Andra Kammaren gälde i sin fulla utsträckning äfven i fråga om val

af landstingsmän. I båda fallen talade alldeles samma skäl för det

omedelbara valsättets möjligast vidsträckta användande. Vid riksdagsmannaval

vore det redan infördt. i samtliga städer och i mer än 80 af

landsbygdens 145 valkretsar; och det vore all anledning förmoda, att

dess bruk vid landstingsvalen mycket hastigt skulle sprida sig, om det

vore medgifvet — detta så mycket hellre, som den mindre kretsen,

häradet, lättare borde kunna enas om val af landstingsmän än den

större, domsagan, om val af riksdagsmän. — Det förnämsta inkastet

mot det omedelbara valsättet, sådant det hos oss tillämpades, gälde

den röstsplittring, som ofta följde dermed. Vid val af landstingsmän

vore emellertid denna olägenhet- redan undanröjd genom stadgandet i

9 § landstingsförordningen, att absolut röstöfvervigt fordrades för att

vara till landstingsman vald, och att, der ingen eller ej nog många

uppnått sådan öfvervigt, ny omröstning skulle ske mellan de i röstetal

närmaste, till dubbla antalet af dem, som skulle väljas. Då härmed

faran af röstsplittring vore upphäfd, och hufvudhindret för användande

af omedelbart valsätt dermed bortfallit, syntes dess tillämpning

vid omval af detta slag böra ovilkorligen föreskrifvas, äfven der

det första valet skett genom elektorer. — Ett annat fall, der detta

valsätt syntes böra utan inskränkning tillämpas, vore vid städernas

landstingsval, som nu förrättades af stadsfullmäktige, der sådana funnes.

Här vore visserligen olägenheterna af de medelbara valen ej desamma

som på landet; dels vore valnämnderna talrikare, dels vore de

ej tillfälligt hopkomna i och för en enda förrättning. Men då nu hvar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 47.

3

enda stad i riket kommit så långt i politisk myndighet, att dess medborgare

sjelfve omedelbart utsåge sina riksdagsmän, vore det svårt att

fatta, hvarför de i fråga om landstingsval skulle vara bundna vid ett

valsätt, som förklarade valmännen omyndige och dödade allt intresse

hos dem för valet eller dess resultat. Den grundsats, som gälde vid

val af landstingsman på landet eller af ledamöter i Andra Kammaren,

att valkrets, som bestode af en enda kommun, valde omedelbart, borde

alltså utsträckas äfven till städerna. — En icke ringa fördel af omedelbara

landstingsval vore, att de större röstegandes inflytande vid dem

blefve icke obetydligt mindre än nu, och det utan att deras röstetal

derför behöfde minskas med en enda fyrk, äfven om detta af andra

skäl kunde finnas nödigt. Medan nu i öfver fyra hundra kommuner

en enda eller ett par röstegande förfogade öfver mer än hälften eller

fjerdedelen af kommunens hela röstetal, vore ett sådant missförhållande

väl knappast rådande inom ett enda härad. De smärre röstegande

finge alltså vid omedelbara val långt mera tillfälle än nu att göra sig

gällande. — Då landstingen utgjorde valnämnder till Första Kammaren,

mötte troligen från det beståendes vänner det inkast, att förslaget

skulle åsyfta att rubba denna Kammares grundvalar. Eu sådan invändning

saknade stöd i de för handen varande förhållandena. Ingen

skulle genom denna förändring se sitt röstetal minskadt; och lika litet

som erfarenheten utvisat någon olikhet mellan de val af riksdagsmän,

som framgått ur det ena eller andra valsättet, torde detta varda fallet

vid landstingsvalen. Men just i landstingens egenskap af politiska

valnämnder läge ett ytterligare skäl för att så mycket som möjligt

ställa dem i samband med sina egna valmän och göra hvad göras

kunde för att landstingsvalen af dessa måtte med lifligt och vaket intresse

omfattas i stället för att ligga i händerna på mer eller mindre

ensidiga kotterier. — Motionären föreslår alltså, »att Riksdagen ville

för sin del besluta sådana ändringar i Kongl. förordningen om landsting,

att

dels val af landstingsmän i städerna måtte förrättas å allmän rådstuga

;

dels att vid sådant val inom härad eller tingslag, som består af

flere kommuner, det må stå valmännen öppet att förena sig om det

omedelbara valsättet, efter ungefärligen samma grunder, som i 16 §

Riksdagsordningen äro stadgade för val till Andra Kammaren;

dels att vid sådana omval, som i 9 § landstingsförordningen säges,

det omedelbara valsättet alltid må användas.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 47.

Den omständighet, att motionären endast i allmänlighet angifvit

de genomgripande förändringar i sättet för utseende af landstingsmän,

hvilka han åsyftar, men icke framlagt förslag till den för genomförande

af dessa förändringar erforderliga ändrade lydelse af förordningen

om landsting i hit hörande delar, kunde ensam för sig innebära

giltig anledning för Utskottet att afstyrka bifall till motionen.

Utskottet vill emellertid för sitt afstyrkande äfven andraga några

ytterligare skäl, hemtade från sjelfva beskaffenheten af de grunder för

förändringarne, hvilka motionären förordat till antagande.

Motionären önskar, att, äfven i de städer, hvarest stadsfullmäktige

finnas, val af landstingsmän måtte förrättas å allmän rådstuga. Utskottet

kan icke finna, hvarföre, då åt stadsfullmäktige i öfrigt är uppdragen

kommunens beslutanderätt, äfven hvad en mängd olika val

angår, just nu ifrågavarande val skulle vara härifrån undantagna. Det

torde icke heller lida något tvifvel, att en mindre, härför icke särskild!

tillsatt korporation, såsom stadsfullmäktige, med större omsigt kan förfara

vid dylika val än en stor, för ändamålet från olika håll sammankommen

valkorporation, och att följaktligen i sjelfva valsättet ligger

en icke ovigtig garanti för tillbörliga val.

Detta senare torde i än högre grad vara fallet beträffande det nu

gällande sättet för utseende af landstingsmän i de härad eller tingslag,

hvilka bestå af flere kommuner. Att här vid lag, på sätt motionären

föreslår, införa valfrihet för vederbörande väljare mellan medelbara och

omedelbara val skulle i Utskottets tanke, långt ifrån att öka garantierna

för ett godt valresultat, tvärt om i väsentlig mån minska dem.

I allmänhet skulle, der omedelbara val vore införda, hvarje kommuns

väljare hålla på kandidater från sin kommun: kommunerna skulle

komma att stå emot hvarandra, och stor röstsplittring skulle uppstå.

Att, såsom motionären äfvenledes föreslår, »vid sådana omval, som

i 9 § landstingsförordningen säges, det omedelbara valsättet alltid må

användas», har dessutom det emot sig, att, då tillämpningen af ett dylikt

valsätt skulle komma att göra valet inveckladt, dymedelst försvåra

dess afslutande samt antagligen högst betydligt öka det antal fall, i hvilka

landstingsmannaval öfverklagas, vid landstingets sammanträde kanske

ett större antal landstingsmannaplatser skulle komma att stå obesatta.

Slutligen möter mot den af motionären föreslagna anordningen

i dess helhet den hufvudanmärkning, att genom omedelbara val hela

valets karakter skulle blifva en annan och valresultatet mångenstädes

ett annat, än hvad med nu gällande bestämmelser i ämnet är afsedt,

och att förslaget sålunda i sjelfva verket innefattar ett förslag till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 4-7.

5

maktöfverflyttning i ganska väsentlig män i fråga om nu förevarande

val, en maktöfverflyttning, hvilken icke torde vara af förhållandena i

allmänhet påkallad.

Utskottet hemställer följaktligen,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens

vidare åtgärd.

Stockholm den 17 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Lewin har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i ärendets

behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.