Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om af skaf ande af vissa helgdagar.

1885-04-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:50, Utlåtande, i anledning af väckt motion om af skaf ande af vissa helgdagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50,

1

K:o 50.

Ank. till Rifesd. Kansli den 21 April 1885, kl. 12 midd.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om af skaf ande

af vissa helgdagar.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet emottaga en af Herr A.

P. Lind afgifven motion, N:o 63, hvilken har följande lydelse:

»Den motion jag nu går att framlägga är ingalunda ny, utan har

tillförene utgjort föremål för både Riksdag och Kyrkomöte.

»Att många så kallade helgdagar icke befrämja religionen torde vara

klart, ty ''fåfäng gå lärer mycket ondf. Om dessa ord ur Vishetens bok

äro sanna, hvilket de utan tvifvel äro, så ligger deri en tillräcklig grund för

det antagandet, att mänga dagar, egnade åt sysslolösheten, icke kunna vara

för ett folks gudsfruktan och sedlighet nyttiga. Kär hvilodagen följer i en

tillbörlig omvexling med arbetsdagen, så stärkes den moraliska kraften; men

för många hvilodagar verka motsatsen.

»Svenska kyrkan är — af alla dem, Indika under reformationsseklet

afföllo från den vesterländsk-katolska — den enda, som bibehållit åtskilliga

helgdagar såsom minnesfester af och efter helgon. De andra protestantiska

länderna, till exempel England, hafva frigjort sig från nästan alla de särskilda

festdagar, utom söndagen, Indika vi ännu bibehålla, och detta har

ländt till gagn, men ej till skada för det religiösa lifvet. De så kallade

annandagarne äro i dessa länder alldeles obekanta och böra äfven hos oss

aflysas.

Bill. till Riksd, Prof. 1885. 7 Sami. 30 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

»På grund af den öfvertygelse jag nu uttalat och som jag hoppas

skall delas af Riksdagen föreslår jag,

att de tre så kallade annandagarne vid jul, påsk och pingst må varda

indragna såsom helgdagar äfvensom ock trettondedag jul, samt att firandet

af Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag må förflyttas till närmaste

söndag».

Jemte motionen har Utskottet från Andra. Kammaren fått emottaga

ett vid remissen af densamma af Herr Wretlind afgifvet yttrande.

Vid 1828—1830 års riksdag väcktes inom Ridderskapet och Adeln

eu motion om förflyttning till söndagarne af Marie bebådelsedag, Långfredagen

och Kristi himmelsfärdsdag, äfvensom derom, att Trettondedagen och

Annandag Pingst borde upphöra att anses som helgdagar. Såsom skäl för

förslaget anfördes hufvudsakligen: att, tid efter annan, äfven här i Sverige,

flere under veckan inträffande helgdagar hlifvit afskaffäde, hvarföre också de

anförda kunde och borde dela samma öde; att dylika helgdagar ofta ledde

till oordning bland den arbetande klassen och vore menliga för moraliteten;

och slutligen, att genom indragningen eller förflyttningen flere tusen dagsverken,

som för det dåvarande gingo förlorade, skulle besparas för landet

— sålunda nästan alldeles samma skäl, som än i dag göras gällande för

samma sak.

Denna motion »väckte emellertid inom Riddarhuset den lifligaste oro»,

och motionären återtog, med vidhållande i öfrigt af sitt förslag, den del deraf,

som afsåg förflyttning af Långfredagen. Motionen behandlades af Allmänna

Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som i utlåtande N:o 66, hvilket uppgifves

vara författadt af biskop Tegnér, »på det högsta afstyrkte motionen i alla

dess delar». Utlåtandet blef bifallet af alla fyra stånden.

Vid 1859—1860 års riksdag väcktes inom Bondeståndet motion »att,

med undantag af Juldagen, Nyårsdagen, Långfredagen och Midsommardagen,

alla öfriga helgedagar, hvilkas firande ej infölle på söndag, måtte aflysas,

eller, om detta ej läte sig göra, deras firande måtte uppskjutas till näst

derpå följande söndag». Äfven denna den 1 December 1859 afgifna motion

måtte inom Bondeståndet väckt oro, enär motionären fann sig föranlåten att

den 3 i samma månad återtaga densamma, likasom en annan af honom af
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

lemnad motion, »att Riksens Ständer beliagade, med upphäfvande af kap. 3

§ 7 Missgemingsbalken jemte kap. 14 § 1 Kyrkolagen, besluta, att allehanda

slags arbeten ma vara tillåtna samt nödfallsarbeten jemväl anbefalde, äfven

på sön- och helgedag^!'' efter slutad högmässogudstjenst».

Vid 1867 års riksdag kom frågan åter före genom väckt motion, »att

de tre sa kallade annandagarne vid Jul, Påsk och Pingst må varda indragna

såsom helgdagar, äfvensom ock Trettondedag Jul, samt att firandet af Marie

bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag må förflyttas till närmaste söndag»,

äfvensom »att Midsommardagen må betraktas såsom en fridag för den arbetande

befolkningen, utan att behöfva vara förenad med offentlig gudstjensts

hållande». Motionen afstyrktes af Lag-Utskottet i utlåtande N:o 36, och

utlåtandet bifölls af Första Kammaren med 49 röster mot 25, Indika afgåfvos

för återremiss, samt af Andra Kammaren med 82 röster mot 77, Indika

senare afgåfvos för att »Kammaren skulle besluta lägga utlåtandet till handlingarne,

under förklarande att Kammaren läte vid Utskottets afstyrkande

bero». Samme, motionär återupptog frågan vid 1868 års riksdag men inskränkte

nu sitt yrkande dertill, »att firandet af de särskilda helgdagarne

Trettondedag Jul, Marie ^bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag må förflyttas

till närmaste söndag». Äfven denna motion blef af Lag-Utskottet

afstyrkt i utlåtande N:o 29, dock under reservation af tre ledamöter. Utlåtandet

bifölls af Första- Kammaren med 45 röster mot 28, samt af Andra

Kammaren med 62 röster mot 56. Minoriteten i båda Kamrarne ville bifalla

motionen.

I det af särskilde komiterade den 2 Oktober 1873 afgifna förslag till

kyrkolag skulle enligt kap. 2, § 1 af förslaget de förut sedvanliga helgdagar

bibehållas. Dä Högsta Domstolen yttrade sig öfver komiterades förslag,

anförde emellertid 5 ledamöter af Domstolen beträffande förslaget i denna del

följande: »Skäl torde saknas att, när de kyrkliga förhållandena skola genom

ny kyrkolag ordnas, längre behålla Marie bebådelsedag såsom särskild högtidsdag,

utan kan densamma, om den skall behållas såsom högtidsdag, lämpligen,

såsom förut skett med förstnämnde tre högtider (Marie kyrkogång,

Mikaelis dag och Allhelgonadag), förläggas till söndag».

Vid 1878 ars kyrkomöte afgafs en motion (N:o 9), deri påyrkades

1) förläggandet af Marie bebådelsedag på en söndag; 2) att Annandag Jul

skulle upphöra såsom helgdag, »åtminstone de år, när han komme att utgöra

sjelf tredje gudstjenstdagen i en svite, eller när blott en icke-helgdag följde

på 4:de adventssöndagen»; 3) att böndagarne måtte upphöra i deras närvarande

form. .Motionen afstyrktes af Kyrkolags-Utskottet i dess betänkande N:o 5,

i samlingen N:o 15, enär, »så vidt Utskottet hade sig bekant, icke inom

församlingsmenigheterna något missnöje öfver de i motionen påpekade för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 50.

hållanden försports, utan fast hellre skäl icke torde saknas för det antagande,

att en förändring, sådan motionären åsyftade, ingalunda skulle mottagas med

bifall». Efter någon öfverläggning blef utlåtandet af Kyrkomötet godkändt.

Den motion, hvaröfver Utskottet har att nu yttra sig, innefattar tre

särskilda förslag, nemligen dels »att de tre så kallade annandagarne vid

Jul, Påsk och Pingst må varda indragna, dels att äfvenledes Trettondedag

Jul må indragas samt dels att firandet af Marie bebådelsedag'' och Kristi

himmelsfärdsdag må förflyttas till närmaste söndag.

Hvad nu angår motionen i dess förutnämnda del eller den ifrågasatta

indragningen af de s. k. annandagarne såsom helgdagar, finner Utskottet

sig icke kunna härtill tillstyrka bifall. Utskottet tror nu visserligen icke,

att kyrkans bestånd eller religionens värdiga utöfning i och för sig beror

på ett större eller mindre antal helgdagar, utöfver sabhatsdagarne. Jul,

Påsk och Pingst utgöra emellertid kyrkans förnämsta stora högtider, och

Utskottet finner det lämpligt, att dessa högtiders stora kyrkliga betydelse

ock må framträda derutinnan, att tvenne helgdagar användas till högtidernas

värdiga firande. Att nu så på flere ställen icke sker, utan att annandagarne

användas till verldsligt nöjen eller rent af till svalg och dryckenskap, är för

Utskottet icke ett skäl att upphäfva deras karakter af helgdagar, men väl

att uttala önskvärdheten deraf, att hvar och en medborgare i sin stad må

gorå sitt till, på det att dessa helgdagar må värdigare begås. Man torde

ej heller få förbise vigten deraf, att, med den nuvarande anordningen af de

tre stora kyrkliga högtiderna, de, som bära hvardagarnes tunga och hetta,

åtminstone Henne gånger om året hafva två helgdagar i följd att egna åt

hvila från verldsligt arbete. Ett hufvudskäl för annandagarnes bibehållande

hos oss torde man ock finna i den omständighet, att i vårt land på många

trakter de kyrkobesökande hafva så långt att färdas till kyrkan, att, då

hemmet till följd af dess afskilda läge icke kan lemnas alldeles öde och då

ofta ej heller fortskaffningsmedlen räcka till för samtliga husfolkets förande

till kyrkan, annandagarne torde vara nödvändiga, på det att dock alla må

ega tillfälle att under de tre stora högtiderna någon gång uppträda i Huds

hus. På dessa grunder får Utskottet afstyrka motionen i denna del.

Motionären har vidare föreslagit, ej mindre att Trettondedag Jul må

såsom helgdag indragas än att firandet af Marie bebådelsedag och Kristi

himmelsfärdsdag förflyttas till närmaste söndag. Hvad beträffar Kristi himmelsfärdsdag,

så torde den tilldragelse, till hvars minne denna helgdag firas,

för den heliga historien vara af den utomordentliga betydelse, att denna väl

torde kunna försvara firandet såsom helgdag af fyrationde dagen efter påsk,

och onekligt torde vara att, just till följd af det tidsförhållande, i hvilken

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

himmelsfärden står till uppståndelsen, högtidligheten af den förras firande

måste minskas, derest detta tidsförhållande icke dervid iakttages. Utskottet

afstyrka’ följaktligen motionärens förslag, att firandet af Kristi himmelsfärdsdag

må förflyttas till närmaste söndag.

Utskottet hyser deremot icke betänklighet vid att, hvad angår motionärens

förslag beträffande den s. k. heliga tre konungars dag, hvilken hittills

firats å trettonde dagen efter jul eller den 6 Januari, samt Jungfru

Marie bebådelsedag, som hittills i regeln firats den 25 Mars, på det sätt

tillstyrka samma förslag, att firandet af dessa minneshögtider må förflyttas

till närmaste söndag. Utskottet finner nemligen icke, att dessa minnesdagars

särskilda betydelse skulle i någon mån minskas genom en dylik förflyttning,

hvilken synes så mycket mera berättigad, som båda dessa helgdagar för närvarande

infalla i närheten af stora kyrkliga högtider. Utskottet tror icke

heller, att en sådan förflyttning skulle såra folkets känslor, å Indika man,

allra mest i frågor som den förevarande, måste fästa största afseende. För

ett varsamt indragande af helgdagar kunna ock åberopas flere exempel, gifna

under föregående tider i vårt land, liksasom ock exempel finnas å följden af

ett ovarsamt sådant. Fn stor del af de utaf katolicismen införda, med minnesfesterna

af Kristus ingen gemenskap egande helgdagar afskaffades redan

under reformationen (1529), 1741 försöktes visserligen genom förordningen

den 11 November samma år en ytterligare indragning, men denna väckte

sådan missbelåtenhet inom landet, att man fann sig föranlåten att genom

förklaringen den 25 Juli 1743 återkalla hvad 1741 blifvit påbjudet. Sedermera

Idel'' emellertid antalet till firande påbjudna högtids- och helgedag^’

inskränkt genom förordningen den 4 November 1772, hvarigenom förklarades,

bland annat, »att Marie kyrkogångs-, Mikelsmesso- och Allhelgonadag, tillika

med de fyra årliga allmänna bönedagarne varda på det sätt bibehållna, att de

sistnämnda eller bönedagarne flyttas ifrån fredagen till lördagen, och de tre

förutnämnde helgedag^!-, då de skulle infalla på någon söknedag, firas den

nästföljande söndagen, eller om Marie kyrkogång skulle inträffa i veckan

för fastlagssöndagen, flyttas den till söndagen förut»; men att »tredje och

fjerdedagarne i de tre större högtiderna, Marie besökelsedag, skärtorsdagen,

apostladagarne, och de näst efter bönesöndagen följande och sä kallade gångedagar

varda till firande såsom helge- och predikodagar indragne.» Med böndagarne

har, såsom bekant, förändring sedan skett, men i öfrig! ligger 1772

års förordning, jemförd med kap. 14 § 1 kyrkolagen, ännu till grund för

firandet inom svenska kyrkan af särskilda högtids- och helgdagar. Utskottet

är af den mening, att tiden nu är inne, då man, utan att stöta folkets

religiösa känsla, torde kunna taga ännu ett varsamt steg till indragning af

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 7 Sami. 30 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 50.

några särskilda helgdagar; och Utskottet får följaktligen, med anledning af

motionen och på de anförda skälen, hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående firande å söndag af Heliga tre Konungars dag

samt Marie bebådelsedag.

Härigenom varder, med ändring af hvad kyrkolag eller

annan författning innehåller häremot stridande, förordnadt,

att Heliga tre Konungars dag samt Marie bebådelsedag

hädanefter skola firas å närmast efterföljande söndagar;

dock att, då den 25 Mars infaller i veckan före Palmsöndagen

eller veckan före Påskdagen, Marie bebådelsedag

skall firas å närmaste söndagen före Palmsöndag.

Stockholm den 21 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Fröberg, Sandberg och Grefve Bonde.

Herrar Stråle och Widmark hafva begärt få här antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, Associations-Boktvyckeriet, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.