Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om lagbestämmelser i fråga om hvad som är att hänföra till fast eller till läs egendom.

1885-04-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:51, Utlåtande, i anledning af vackt motion om lagbestämmelser i fråga om hvad som är att hänföra till fast eller till läs egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

1

N:o 51.

Ant. till Riksd. Kansli den 21 April 1885, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om lagbestämmelser

i fråga om hvad som är att hänföra till fast eller

till läs egendom.

Vid sistlidne riksdag’ afgaf inom Första Kammaren Herr Grefve

Fr. Strömfelt en motion af följande lydelse:

»I få, om ens något hänseende torde vår lag vara ofullständigare

än i fråga om bestämmelser rörande hvad som är att hänföra till fast

eller lös egendom; dessa begrepp äro hänvisade till den mest subjektiva

uppfattning hos lagtolkaren, hvarför också fullkomligt motsatta

domslut höra till ordningen. Om olägenheter häraf försports inom de

flesta områden och haft otaliga rättstvister till följd, så hafva de dock

framstått tydligast, känbarast och till sina följder olyckligast inom och

för fabriksindustrien, der denna egendom såsom pantobjekt ofta måste

i och för förlag anlitas och räknar stora summor i värde- Det gifves

väl knappt någon domstol eller kompromissrätt, som haft att handlägga

dylika ärenden, hvilken icke djupt känt olägenheterna af denna lagens

bristfällighet och som icke med glädje skulle helsa den dag, då tydliga

bestämmelser härom i densamma infördes. Ju mer landets industri

utvecklats, ju känbarare hav denna olägenhet framträda och många

Bill. till Riksd, Prof. 1885. 7 Sarnl. 31 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-UtsJcottds Utlåtande N:o 51.

erkännanden häraf hafva tid efter annan blifvit uttalade. Komitén för

utarbetande af förslag till förordning angående förlagsinteckning yttrar:

»Vår lagstiftning saknar, såsom bekant, utförligare bestämmelser rörande

skilnaden mellan fast cell lös egendom — ett förhållande, som ofta ledt

till stridiga tolkningar af hvad som är att till det ena eller andra slaget

hänföra. T all synnerhet pläga svårigheter möta, då det ifrågakommer

att afgöra hvad som vid industriella anläggningar bör räknas till fast

egendom eller anses såsom löst gods. Ehuru det sätt, hvarpå denna

fråga kan vinna lösning, måste utöfva ett ingalunda obetydligt inflytande

på en förläggares rätt, är frågan dock af den omfattning, att

dess besvarande icke lärer tillhöra den undantagslagstiftning, som har

till föremål ordnandet af förhållandena mellan förläggare och förlagstagare,

och komiterade lära för den skull i afseende derå böra inskränka

sig till det uttalande, att, om genom noggranna och tydliga bestämmelse]'',

införda å sin rätta plats i lagen, all tvekan i förenämnda ämne

kunde förebyggas, sådant vore till synnerlig fördel, äfven hvad angår

förlagsinteckningar.» Fullmäktige i Jernkontoret säga i sitt utlåtande

af den 13 Oktober 1881 följande: — —- »med kännedom om de olika

tolkningar, som vid särskilda tillfällen, särdeles hvad beträffar maskiner

inom industriella inrättningar, gjort sig gällande i fråga om naturen af

fast eller flis egendom, hvarigenom under närvarande förhållanden icke

ringa osäkerhet råder för bedömande af vidden och beskaffenheten af

den egendom, som utgör föremål för förlagsinteckning, kunna fullmäktige

ej annat än i komiterades ofvannämnda uttalande på det lifligaste

instämma.» Fabriksföreningen i Norrköping yttrar i infordradt utlåtande

till Kommerskollegium den 10 September 1881, att »stadgande,

hvarigenom begreppen lös och fast egendom närmare bestämdes, varit

af behofvet påkalladt, då, enligt hvad föreningen har sig bekant, saknaden

af ett dylikt stadgande i vår nu gällande lag ofta föranledt tvistigheter

vid försäljningen af industriella inrättningar, huruvida egendom

bör beräknas till det ena eller andra slaget, samt, så länge ett

dylikt stadgande icke finnes, den förmånsrätt, som förlagsinteckning —

skall medföra, synes föreningen i afseende å föremålen derför vara

allt för obestämd.» Fabriksföreningen i Gefle anför i sitt utlåtande

den 10 Oktober 1881: »med den nuvarande otydligheten i lagbestämmelse]'',

om hvad som skall inom en fabriksegendom räknas till fast

eller lös egendom, uppstå oupphörligen förvecklingar mellan långifvare!

å fabriksfastigheter och oprioriterade fordringsegare eller förlagsgifvare,

så snart någon fördelning af en gäldenär egendom skett eller

skilda försäljningar kommit till stånd. Dessa återkommande förveck
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

lingar äro af sådan natur, att de starkt inverka på möjligheten att få

fabriksfastighetsinteckningar belånade, och försvåra i hög grad för industriidkaren

anskaffandet af nödigt »driftkapital». Åtskilliga auktoriteter

inom industrien hafva sålunda på det bestämdaste framhållit behof

vet af att tydliga bestämmelser om hvad som är att hänföra till fast

eller lös egendom införas i lagen; med anförande af några domslut

och rättstvister hoppas jag kunna visa nödvändigheten af att någon åtgärd

vidtages i och för detta ändamåls vinnande.

»Kongl. Maj:t har i domar af den 30 September 1840 och den 3

December 1879 förklarat tvenne inmurade bryggeripannor och en plåtugn,

inmurad i en muröppning, vara lösegendom, under det att vid Lofvers

alunbruk på Öland tvenne inmurade blypannor, flere inmurade

tackjernsgrytor, i huset uppbyggda större kar, bingar och reservoarer,

hvithet allt Konungens Befallningshafvande förklarat vara lösegendom,

blifvit af öfverdomstolarne, med upphäfvande af Konungens Befallningshafvandes

utslag, ansedda tillhöra fastigheten, hvarefter dess antagna

värde beräknats såöbm tillökning i försäljningsvärdet af fastigheten och

detsamma tillagdt (Kongl. Hofrättens dom den 15 November 1850 och

Kongl. Maj:ts dom den 30 Oktober 1851).

»I Kong]. Maj:ts dom af den 10 Juni 1879 fastställes, mot Nedre

revisionens hemställan, underrätts dom, som förklarat en •jernspis, inmurad

i köksspis, vara lösegendom, under det att Kongl. Maj:t i dom

den 29 December 1876 stadfäst underrätternas domar, deri förklaras,

att 13 jernspisar och 14 spisrör af jernplåt med spjell med afseende å

deras ändamål och beskaffenhet måste såsom nödigt tillbehör till den

fasta egendomen anses, hvarför inroparen af fastigheten dömdes behålla

desamma. (Rådstufvurättens dom den 8 December 1873 och Svea Hofrätts

dom den 13 April 1876).

»I Kongl. Maj:ts dom den 10 Juni 1879 fastställes, att eu vid uthusbyggnad

fäst klockstapel med vällingsklocka måste såsom lösegendom

anses, under det att Kongl. Magt i dom den 29 December 1876 stadfäst,

att åtskillig brandredskap, enligt vittnesmål bestående af stege,

svablar, hinkar, sprutor och brandhake, vore att anse såsom nödigt tillbehör

till den fasta egendomen., hvarför köparen af fastigheten, inropad

på utmätningsauktion, tilldömdes densamma.

»I dom af den 3 December 1879 har Kongl. Maj:t, med upphäfvande

af Hofrättens dom, faststält Rådhusrättens utslag, deri 2 skänkar

och 2 diskar, ehuru med spik eller s. k. jernsprintar fästa vid väggar

och golf, blifvit hänförda till lösegendom, under det Kong], Maj:t i dom

den 18 December 1849 faststält, att kyrkbänkar borde till väggfast innan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

rede räknas, och i dom den 29 December 1876, att sex målade större

vedlårar, hvilka enligt vittnesmålen voro lösa, fristående och utan bottna]-,

90 lufter innanfönster och 16 latrinkärl vore att såsom nödigt tillbehör

till den fasta egendomen, hvaruti de vid utmätningsauktionen befunnits,

anse.

»Efter det tvenne fabriksegendomar i Norrköping kort efter hvarandra

blifvit å konkursauktioner inropade, gjordes af konkursförvaltningarne

anspråk på åtskillig, enligt deras åsigt varande lösegendom, som

köparne ansett tillhöra de intecknade fastigheterna. I båda fallen enades

parterna slutligen att kalla kompromissrätt. Af protokollen inhemtas,

att ångmaskinerna voro med skrufbultar fastade, i ena fallet vid särskild

grundmur, i andra vid golf och väggfast lagerstol, att vid båda

fabrikerna funnos insatte transmissioner med tillbehör, såsom axlar, remtrissor,

lagerstolar in. m. Den ena kompromissrätten dömde den 19

Mars 1881 ångmaskin jemte utvexlingar, axlar, remtrissor och lagerstolar

till fast egendom, och den andra rätten dömde den 30 Januari

1882 ångmaskiner samt axelledningar, remtrissor, läger och lagerstolar

till lösegendom.

»Sedan Flensburgs fabrikers aktiebolag blifvit i konkurs försatt,

inropades å konkursauktion den 27 December 1879 bolagets fastigheter

för fordran; konkursförvaltningen sålde derefter på auktion den 23 Januari

1880 lösegendomen, bestående bland annat af diverse ur fabriken

löstagna maskiner, inventarier, varor m. m.; mot denna försäljning protesterade

de nya fastighetsegarne, anförande att förlagsinteckningen, som

blifvit faststäld i fabrikens samtliga effekter, icke kunde omfatta maskiner

med tillbehör, hvilka de ansågo tillhöra fastigheten; då maskiner

in. m. nedtogos hade fastigheten skadats, hvarför egarne till densamma

den 18 Maj 1880 uttogo stämning på sysslomännen hos Gefle Rådhusrätt,

deri yrkades, dels återinsättande af maskiner och andra föremål,

dels byggnadens iståndsättande, dels ersättning för den förlust, som

uppkommit derigenom att kärandena, i saknad af maskiner m. m., icke

kunnat drifva fabrikerna såsom tilltänkt varit; utslag föll den 14 Januari

1881 af innehåll, att, som kärandena icke, mot sjusslomännens bestridande,

gittat visa att vid auktion å lösegendomen den 23 Januari 1880

afyttrats några maskiner eller elfekter, som enligt auktionskungörelsen

angående försäljning af fastigheten blifvit till dem sålde eller eljest lagligen

tillhört inköpta fastigheten, så ogillades käromålet i hvad det afsåg

yrkandet om återbekommande och återinsättande af ifrågavarande

maskiner och effekter så väl som ock angående ersättning för förlust

för det fabriken icke kunnat drifvas i saknad af dessa maskiner; men

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

sysslomannen ålades att på sin bekostnad fullständigt låta bota de vid

maskinernas lösbrytande och uttagande fastigheten tillskyndade skador.

Detta utslag öfverklagades af kärande parter i Svea Hofrätt, som i

dom den 23 December 1881 förklarade, att besvären ej till pröfning kunnat

upptagas. Emellertid hade egarne af fastigheten, såsom nämndt blifvit, protesterat

mot den auktion, som sysslomännen höllo på lösegendomen den 23

Januari 1880, men då tillika yrkat, att allt hvad som såldes skulle afhemtas

före deras tillträdande af fastigheten, som borde ske den 7

Februari 1880; icke dess mindre vägrade sedermera samma fastighetsegare

inroparne af lösegendomen, hvilken redan den 2 Februari blifvit

af dem liqviderad, att efter auktionen afhemta densamma och läto notarius

publicus hos sysslomännen deremot afgifva protest. Sedan derefter

taket å den uthusbyggnad, tillhörande fastigheten, i hvilken en

del af den köpta lösegendomen förvarades, instörtat och delvis förstört

samma egendom, uttogo köparne deraf den 15 Mars 1881 stämning å

fastighetsegarne med yrkande att de, som varit vållande till skadan och

att egendomen icke utbekommits, skulle öfvertaga densamma och derför

godtgöra kärandena med uppskattade 30,626 kronor 15 öre. Rådhusrätten

förklarade den 13 Maj 1881 målet hvilande och beroende på

anmälan, enär frågan om eganderätten till maskiner in. m. ännu vore

på högre rätts pröfning beroende, och således äfven käromålet på utgången

deraf. Häröfver anfördes besvär i Svea Hofrätt, som i dom den

20 December 1881 undanröjde Rådhusrättens beslut och förklarade att

hinder icke mött för pröfning af ersättningsanspråken. Målet anhängiggjordes

å nyo vid Rådhusrätten, som, efter många begärda och beviljade

uppskof, den 21 Juli 1882 förklarade att, ehuru i saken vore

ostridigt, att lösegendomen inköpts å auktion den 23 Januari 1880, att,

då köparne af densamma varit sysselsatta med lösbrytande af en inköpt

maskin, egarne till fastigheten tillstängt densamma och förhindrat den

köpta lösegendomens bortförande, samt att ett å fastigheten beläget

uthus, deri eu del af samma lösegendom förvarats, sedermera omkullstörtat,

dervid egendomen tagit skada, hvars belopp ej vore utredt, kunde

käromålet icke bifallas. Häröfver anfördes besvär i Svea Hofrätt, som

den 1 Juni 1883 faststälde Rådhusrättens utslag. För närvarande är

målet på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.

»Flera såväl domar som processer, föranledda af lagens framhållna

brist, kunde andragas, men det anförda torde vara nog för att visa,

hurusom alldeles motsatta beslut angående föremål af samma slag meddelas,

och processer, tidsödande och dyrbara, icke kunna vid inträffande

obestånd undvikas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

»Lagen medgifver inteckning i så väl fast som lös egendom för

lemnad försträckning, men man får icke frågan om hvad som är fast

eller lös egendom bestämd, när inteckning sökes eller meddelas, utan

först när panten skall realiseras eller blifvit realiserad, och då uppstår

ofta, åtminstone vid fabriksindustri, process för att få afgjordt, hvad

som rättsligen varit att hänföra till det ena eller andra begreppet, när

inteckningen beviljades, och förlagsgifvaren får då se sig om, i fall han

och förlagstagaren ansett det vara lösegendom, som, då lagens skydd

tages i anspråk, dömes tillhöra fastigheten; först då blir klart hvad

säkerheten omfattat. Utan tvifvel kan man säga, att lagens ofullständighet

i ifrågavarande hänseende åstadkommer ett tillstånd af rättslöshet,

som särdeles störande ingriper i affärslifvet, och då så är, torde hög

tid vara att framstälda anspråk på lagens fullkomnande tillgodoses; frågan

är likväl så omfattande, att det icke torde tillkomma en motionär

att afgifva förslag till dess ordnande. Några tankar torde jag dock

böra uttrycka och vill då framhålla såsom önskvärdt, att allmänna satser,

efter hvilka domaren skall subjektivt pröfva och bedöma de under

tvist kommande föremålens natur, såvidt möjligt borde undvikas, och

att allt det, som är att hänföra till fast egendom, borde bestämmas,

specificeras och å sin rätta plats i lagen införas, hvarefter det öfriga,

ej nämnda, torde böra förklaras vara att till lösegendom hänföra; jag

tror att ett sådant tillvägagående vore det rätta för att bringa till reda

de nu allt för sväfvande begreppen; det verkar icke mycket, om derigenom

ett eller annat svårbestämdt föremål kommer att hänföras till

ena eller andra slaget af egendom, blott man får i lag bestämdt, hvart

det skall hänföras.

På grund af det anförda får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med

anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda hvad som bör vara att

till fast eller lös egendom hänföra samt för Riksdagen framlägga förslag

till de tillägg i allmänna lagen, som deraf föranledas.»

Denna motion remitterades af Första Kammaren till Kammarens

Första Tillfälliga Utskott, hvilket i betänkandet N:o 2 (i samlingen N:o

2), efter en redogörelse för motionens innehåll, yttrade sig sålunda:

»Inom Utskottet har blifvit upplyst, att ett brandstodsbolags åtgärd

att i sammanhang med försäkring af en fabriksfastighet till försäkring

jemväl antaga i polisen upptagne maskiner, motorer och dylikt,

gifvit taxeringskomité anledning att höja fabrik sfastighetens taxeringsvärde

med flere hundra tusen kronor, under det att till fastighet lika

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

mycket eller lika litet hänförlig egendom, som icke varit i brandförsäkring,

spolis upptagen, lemnats af taxeringskomité!! obeaktadt, samt att

detta taxeringskomiténs beslut blifvit af pröfningskomitén faststäldt.

»Af en dylik åtgärd följer att, om en industriidkare behöfver inteckna

eu på sådant sätt taxerad fastighet, långifvare!! från taxeringsvärdet

nödgas för säkerhets skull afdraga så stor del af pantobjektets

värde, som belöper sig på den i fastighetsvärdet upptagna egendom,

angående hvilken han kan antaga att olika meningar kunna uppstå om

dess egenskap af fast eller lös egendom, samt att enahanda förhållande

beträffande lösegendomens uppskattade värde måste uppstå, derest

samma industriidkare skulle behöfva att mot förlagsinteckning förskaffa

sig erforderligt driftkapital. På detta sätt ej allenast hindras egaren

att såsom pantobjekt använda en mången gång särdeles värdefull egendom,

utan måste slutligen inträffa, hvad Gefle fabriksförening antydt, att

fastiglietskrediten i ingalunda oväsentlig mån rubbas; detta endast till

följd af lagens ofullständighet. Härtill får läggas, att fastighetsbevillning

måste i nämnda fall utgöras för egendom och maskiner, hvilka senare

äro »redskap», som sedermera möjligen kunna förklaras icke hafva varit

till fast egendom hänförliga.

»Utskottet, som i öfrigt tillåter sig hänvisa till den fullständiga utredning

i ämnet, som motionen innehåller, delar motionärens uppfattning

derom, att de förvecklingar, hvilka ofta uppstå och med nödvändighet

måste framgå ur lagens nuvarande brist i afseende å noggranna

bestämmelser om hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom,

tarfva lagstiftningens mellankomst för vinnande af ordning och säkerhet

uti hit hörande förhållanden; och då Utskottet har sig bekant att

störa förluster under senare årtionden drabbat så väl enskilda personer

som kreditanstalster, då en mängd af rättegångar uppstått och under

längre tid fortgått till stort men för affärslifvets sunda utveckling, och

då i förevarande hänseende mot hvarandra stridande domslut angående

föremal af samma eller likartad! slag meddelats af den högst dömande

myndigheten, allt detta till följd deraf att lagen saknar erforderliga bestämmelser

angående hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom,

samt dertill kommer att denna brist i lagen, som i mer eller mindre

mån berör så val alla egare af eller inteckningsgifvare uti fast egendom

. som ock förlagsgifvare och andra affärsförhållanden, framhållits

ej mindre utaf ofvan åberopade komité, fullmäktige och fabriksföreningar,

utan äfven af en mängd enskilde affärsmän, industriidkare och

domare, hvarjemte lagkomité!! och lagberedningen redan för längre

tid tillbaka ansett frågan vara beaktansvärd, föranlåtes Utskottet vörd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

samt hemställa, att, med bifall till motionen, Riksdagen ville besluta en

skrifvelse till Kongl. Maj:t. med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta

uppgöra och för Riksdagen framlägga förslag till nödiga tillägg i lagen

innefattande bestämmelser om hvad som bör vara att till fast egendom

hänföra».

Detta Utskottets betänkande blef af Första Kammaren bifallet

med 68 röster mot 9, Indika senare afgåfvos för afslag. Sedan Första

Kammarens sålunda fattade beslut blifvit genom protokollsutdrag delgifvet

Andra Kammaren, beslöt denna Kammare, såsom af öfverläggningen

framgår, på det formella skäl, att motionen icke blifvit behandlad

af Lag-Utskottet, att förklara sig icke biträda Första Kammarens

beslut. Frågan afgjordes i denna Kammare med 100 röster mot 69,

hvilka senare röstade för att frågan skulle, för vidare utredning, hänvisas

till ett af de inom Andra Kammaren tillsatta Tillfälliga Utskott
Inom

Andra Kammaren har nu Herr Axel Srartlwg i afgifven motion,

N:o 101, hvilken blifvit remitterad till Lag-Utskottet, återupptagit

Herr Grefve Strömfelts förslag, under anförande, att af det beslut, som

Första Kammaren sistlidet år med stor pluralitet fattade, och af den

diskussion, som då vid ärendets afgörande i Andra Kammaren fördes,

otvetydigt framginge att behofvet af en lagbestämmelse i det syfte, motionen

antydde, temligen allmänt erkändes; att frågan fallit endast på

rent formella skäl; samt att vid sådant förhållande, och då sedan sistlidne

riksdag, så vidt motionären visste, icke från annat håll något steg

tagits för beredande af denna vigtiga frågas lösning, samt han dessutom,

som ledamot af komitén för utarbetande af förslag till förordning angående

förlagsiåteckning, redan år 1881 funnit skäl framhålla nödvändigheten

att i vår lag erhålla bestämmelse om hvad som skulle hänföras

till fast eller lös egendom, lian nu vågade upptaga denna fråga. På

de grunder, som i ofvan omförmälda motion vore anförda, föreslår motionären,

»att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda hvad som bör vara att till

fast eller lös egendom hänföra samt för Riksdagen framlägga förslag

till de tillägg i allmänna lagen, som deraf föranledas.»

Utskottet finner på de sålunda redan vid förra riksdagen ej mindre

af dåvarande motionären i hans motion, än äfven af Första Kammarens

Första Tillfälliga Utskott andragna skäl, någon åtgärd i niotio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

9

nens syfte erforderlig. Särskilda föreskrifter om hvad som är att till

fast egendom hänföra förekomma i den franska Code Civil art. 517—526,

och dessa torde i Frankrike dels förekommit många tvister inför domstol

i fråga härom, dels, der sådana tvister icke kunnat undvikas, i

högst betydlig mån underlättat deras afgörande.

Man säger att frågan bör afgöras af doktrinen. Utskottet skulle

häri instämma, derest frågan verkligen vore af beskaffenhet att kunna

i särskilda fall af doktrinen med någon allmängiltighet och af doktrinens

män med verklig samstämmighet lösas. Men Utskottet tviflar

härpå. För öfrigt kommer det, i rent praktiskt hänseende, härvid mindre

an på, hvad af lagen som förklaras vara lös eller fast egendom,

än derpå, att någorlunda fasta lagliga regler i detta hänseende verkligen

tjena till efterrättelse.

Utskottet får hemställa,

att, med bifall till förevarande motion, Riksdagen

må i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta

utreda hvad som bör vara att till fast eller lös egendom

hänföra samt för Riksdagen framlägga de förslag

till tillägg i allmänna lagen, som deraf må föranledas.

Stockholm den 21 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reserv ation:

af Herr Bergström.

Herr Stråle har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom Utskottet.

o

u

Bill. till Biksd. Prat. 1885. 7 Sand. 31 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.