Sök i Ratio Lex

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58

1885-05-11 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:58, Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.

i

N:o 58.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1885, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrade

föreskrifter rörande utbetalning af ersättning till

vittnen i brottmål.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig hänvisad eu af

Herr Gustaf Hceggström afgifven motion, N:o 27, om förändrade föreskrifter

rörande utbetalning af ersättning till vittnen i brottmål, uti

hvilken motion Herr P. A. Hellgrén instämt.

Motionen har följande lydelse:

»Jemlikt 17 kap. 5 § Rättegångsbalken »skall den vittne påkallat,

betala ty sin resekostnad och färing efter dess värdighet. Sämjas de

ej derom, iägge dem så domaren emellan, som skäligt pröfvas».

»Detta lagens bud tolkas, efter häfdvunnen praxis, af alla domstolar

så, att der vittne blifvit af enskild person till domstol inkalladt,

den, som vittnet påkallat, förpligtas att till vittnet genast förskjuta det

belopp, hvartill vittnets resekostnad och täring kan uppgå.

»Annorlunda gestaltar sig dock förhållandet med de vittnen, som

i brottmål inkallas af allmän åklagare. Väl äro dessa vittnen, jemlikt

förenämnda lagrum samt Kongl. kungörelsen den 6 Augusti 1881 till

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 38 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.

ersättning berättigade och i vissa fall äfven af allmänna medel, men

Kongl. kungörelsen den 8 Oktober 1851 stadgar:

»den ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål, hvilken

af första domstol bestämmes, får, oberoende af målets fullföljd i högre

Rätt eller skedd underställning af Underrätts utslag, till vittnet uppå

dess anmälan, med företeende af styrkt transsumt af första domstols

beslut i hvad det angår berörde godtgörelse, förskottsvis utbetalas, å

landet af kronofogde i det fögderi, der ransakningen varit hållen, samt

i städerna, utom Stockholm, af Magistraten. I Stockholm skola dylika

utgifter af Statskontoret till vederbörande direkte anordnas».

»Den ersättning, som således kan tillfalla vittnen, hvilka i brottmål

blifvit af allmän åklagare inkallade, kan derföre ej till dem utbetalas

förr än första domstols beslut fallit; och ej sällan kan lång tid

förflyta, innan vittnet kan utbekomma sin ersättning, sedan han först

hos den från vittnets bostad mången gång aflägse boende domaren förskaffat

sig ett transsumt af underrättens beslut och derefter med detta

transsumt vändt sig till den till äfventyrs lika aflägse boende kronofogden.

Skyldigheten att aflägga vittnesmål är ett personell onus,

som åligger hvarje svensk man och qvinna och som svårligen lärer

kunna borttagas; men med hvarje skyldighet bör ock följa eu motsvarande

rättighet, och denna är, hvad vittnen angår, att erhålla betalning

för sin resekostnad och låring.

»Denna rättighet blir dock ej sällan fullkomligt illusorisk, om densamma

realiseras lång tid efteråt, kanske först efter åratals förlopp.»

»17 kap. 3 § Rättegångsbalken stadgar bland annat: »kommer

ej vittne, som stämdt är; bote i Underrätt tre daler; i Hofrätt fem

daler, och lägge Rätten sedan viss dag och vite före. Kommer vittnet

ej ändå; lite Rätten å landet Konungens Befallningshafvande till

eller den kronobetjent, som närmast är, att skaffa vittnet in; i staden

eger domaren sjelf makt dertill». Det är ej alltid tredska, som förorsakar

ett vittnes uteblifvande från domstol. Orkeslöshet och fattigdom

äro ej sällan orsakerna dertill, att vittnen ofta nog i det längsta

söka undandraga sig och jemväl måste undandraga sig inställelse vid

domstol, och derigenom vålla uppskof med brottmåls slutliga afgörande;

och huru gestaltar sig då förhållandet? Jo, med tillämpning

af sist åberopade lagrum fäller underrätten det instämda, men uteblilna

vittnet att bota tre daler med 1 krona 50 öre, uppskjuter målet

till viss dag och förelägger vittnet vid vite att sig då inställa. Orkeslösheten

och fattigdomen äro lika stora som förut, och vittnet mäktar

ej inställa sig. Vittnet fälles till vitet, och rätten anlitar Konungens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o ÖS.

o

Befallningshafvande eller den kronobetjent, som närmast är, att skaffa

vittnet in. Efter ett förnyadt uppskof, å landet, gemenligen till nästa

ting eller tingssammanträde, kommer vittnet ändtligen tillstädes, denna

gång »inskaffadt» genom Konungens Befallningshafvandes eller närmast

boende kronobetjents försorg. Vittnet höres och fordrar ersättning

för sin hemförs kalfning, ofta med förmälan, att det saknar alla dertill

erforderliga medel. Kronobetjenten, hvilken, jemlikt Rättens bud,

införskaffat vittnet, bereder sig, genom företeende af Rättens föregående

beslut om vittnets hemtning och bevis att vittnet blifvit inför Rätten

instäldt, genast ersättning för de med vittnets inställande förenade

kostnader, men huru går det med vittnet och de kostnader, som äro

förenade med vittnets hemförskaffning? Jo, med stöd af gällande lagbud,

förklarar underrätten och måste göra det, att vittnets anspråk

å godtgörelse för hemförskaffningen skola i Rättens protokoll antecknas,

för att i sammanhang med målets slutliga afgörande pröfvas; och så

lemnas vittnet handlöst att bäst det kan och gitter taga sig hem till

sitt, åtminstone i Norrland mången gång på fem å sex mils afstånd

från tingsstället belägna hemvist. Att förskaffa sig skjuts har vittnet

ej råd, att gå orkar det icke och betla får det icke, men måste dock

lagstridigt anlita den sistnämnda utvägen. Må man ej komma och säga,

att detta är fantasibilder. De äro tvärt om bilder tagna ur verkligheten

och sådana som ej sällan förekomma. Men hvadan allt detta?

Jo deraf, att staten ej velat ikläda sig samma förbindelse mot den

enskilde, som denne kan utkräfva af en annan dylik. Då likväl ej

mindre billighet än äfven statens intresse att ernå en möjligast skyndsam

rättskipning synas påfordra rättelse i nu anmärkta förhållande,

hvilken ock torde utan större svårighet kunna vinnas, vågar jag vördsamt

hemställa det Riksdagen ville för sin del besluta:

»att vittne, som af allmän åklagare åberopas, skall vara berättigad!,

att, genast efter det blifvit inför domstol hördt, af den åklagare,

som vittnet påkallat, i förskott utbekomma ersättning för sin inställelse

vid domstol och för sin hemförskaffning till belopp, som domstolen i

hvarje särskild! fall bestämmer;

»att för detta ändamål nödiga medel skola åklagarne, emot redovisningsskyldighet,

tillhandahållas af Konungens Befallningshafvande;

samt

»att vid slutliga afgörande! af mål, som af allmän åklagare anhängiggjorts,

det skall åligga domstolen att bestämma, hvilken af parterna

skall vidkännas kostnaderna för vittnenas inställelse, dock att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets L tint ande A:o 58.

härigenom ej någon ändring göres uti föreskrifterna uti Kongl. kungörelsen

den 6 Augusti 1881 angående ersättning till vittnen i brottmål.»

Kongl. kungörelsen angående ersättning till vittnen i brottmål

deri 6 Augusti 1881 lyder, med uteslutande af ingressen, sålunda:

»Hvad lagen stadgar i 17 kap. 5 § rättegångsbalken, att den, som vittne

påkallat, skall betala dess resekostnad och låring, bör äfven tillämpas i

brottmål, som af allmän åklagare anhängiggöras eller utföras, der brottet

är åt den beskaffenhet, att det kan af honom åtalas utan angifvelse af målsegande,

sa att den, som allmän åklagare å tjenstlös vägnar åberopat

till vittne i dylikt mål och som instält sig vid domstolen, oger, så

framt vittnet det äskar och domaren pröfva!- sådant skäligt, att, i de

händelser, da deri tilltalade antingen icke kan till ansvar dömas eller

ock sakfälles, men saknar tillgång att ersättningen utgifva, af allmänna

medel åtnjuta ej mindre ersättning för vittnets uppehälle med högst

en krona 50 öre för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet

vid domstolen erfordras, än äfven, derest vittnets hemvist är beläget

på minst eu hall mils afstånd från det ställe, der domstolen sammanträder,

godtgörelse för resekostnaden med skjutspenningar för en häst

fram och åter, eller, der jernvägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan

eller någon del deraf begagnas, med afgift för billigaste plats å jernväg

eller a ångbåt. \ årder den tilltalade frikänd och finnes åtalet

vara utan skäl anstäldt, åligge nämnda ersättningsskyldighet åklagaren».

Vidare är i Kongl. kungörelsen angående förändrade stadgande!!

i afseende å ersättning, i vissa fall, af allmänna medel till vittnen i

brottmål den 8 Oktober 1851 stadgadt: att den ersättning af allmänna

medel till vittnen i brottmål, hvilken af första domstol bestämmes, får,

oberoende af målets fullföljd i högre rätt eller skedd underställning af

underrätts utslag, till vittnet uppå dess anmälan, med företeende af

styrkt transsumt af första domstols beslut, i hvad det angår berörde

godtgörelse, förskottsvis utbetalas, å landet af kronofogde i det fögderi,

der ransakningen varit hållen, samt i städerna, utom Stockholm,

af magistraten; att, sedan genom slutligt utslag blifvit bestämdt, hvem

gäldandet af denna kostnad åligger, vederbörande exekutor skall, derest

någon varder skyldig känd att till statsverket återgälda förskottet,

detsamma hos denne uttaga, men att, om tillgång saknas, de redan utbetalda

ersättningsmedlen skola, uppå kronofogdes eller magistrats

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.

derå afgifvande verificerade reqvisitionsförslag, af Konungens Befallningshafvande,

efter handlingarnes granskning i landskontoret, under

behörig titel till redovisning i vanlig ordning uti räkenskaperne afiföras;

att Konungens Befallningshafvande eger att i de fall, der sådant

erfordras, åt kronofogdar och magistrater från landtränteriet, emot

framdeles skeende redovisning, i och för vittnesersättningar meddela

lämpliga förskott; samt att, hvad Stockholms stad beträffar, dylika utgifter

komma att af Kong! Statskontoret till vederbörande direkte anordnas.

På sätt, motionären anför, kunna dessa bestämmelser icke anses

tillfredsställande. Nya Lagberedningen har ock, i sitt under den 6

Juni 1884 afgifna Betänkande angående rättegångsväsendets ombildning,

beträffande rättegången i brottmål föreslagit (se ofvan anförda

Betänkande, III, Förslag, XVI kap. 26 §) följande bestämmelser:

Mom. 1. Vittne bör åtnjuta skälig ersättning för omkostnader och

tidsspillan.

Mom. 2. Enskild part, som inkallat vittne, skall genast till ersättningens

utgifvande förpligtas genom . särskild! beslut, som går i

verkställighet, äfven om laga kraft derå ej kommit..

Mom. 3. Vill målsegande eller tilltalad, som vistas på fri fot, till

vittnesmål inkalla någon, hvars vistelseort är belägen på visst, i rättegångslagen

närmare bestämdt afstånd från det ställe, der vittnet skall

höras, är parten pligtig att hos domstolens kansli ställa nöjaktig säkerhet

för den vittnet tillkommande ersättning.

Uppgifver i ty fall vittnet, då kallelsen delgifves, att det saknar

egen tillgång att bestrida kostnaden för inställelsen, skall parten genom

lemnande af förskott eller på annat lämpligt sätt bereda vittnet

tillfälle att inställa sig vid förhöret.

Mom. 4. Inkallas vittne af allmän åklagare, skall ersättningen till

vittnet genast förskottsvis gäldas af allmänna medel enligt, väsentligen

med nu gällande föreskrifter öfverensstämmande särskild taxa;

och bör för ersättningens utbekommande skriftligt besked.om det faststälda

beloppet utan dröjsmål afgiftsfritt tillhandahållas vittnet genom

domstolens ordförande eller tjensteman vid domstolen.

Denna bestämmelse gäller äfven för det fall, att vittne inkallas

enligt domstolens förordnande eller på begäran af tilltalad, som hålles

häktad.

Erfordras i dessa händelser förskott såsom i föregående inom.

sägs eller annan åtgärd för att bereda vittnet tillfälle att inställa sig

vid domstolen, har vittnet att sådant genast anmäla hos åklagaren eller

Bill. till Riksd. Prat. 1885. 7 Sami. 38 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.

Konungens Befallningshafvande, som derutinnan förfar på sätt för ändamålet

synes lämpligast.

Enligt följande 27 § i förslaget äro nu anförda bestämmelser afstäda

att gälla äfven i fråga om de personer, hvilka enligt 23 § samma

kapitel höras endast upplysningsvis.

De här ofvan under mom. 4 anförda föreslagna bestämmelser synas

Utskottet välbetänkta samt egnade att tillfredsställa de välberättigade

önskningar, som fått uttryck i motionen. Bestämmelserna äro emellertid

af Nya Lagberedningen affattade endast såsom utkast att lägga till

grund för ett i detalj gående utarbetande i fullständig lagform; och

får Utskottet, som finner det angeläget, att med ändrade bestämmelser

i förevarande hänseende icke måtte anstå i afvaktan på den ifrågasatta

ombildningen af rättegångsväsendet i dess helhet, följaktligen, med anledning

af motionen, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och, oberoende af förslag

angående ombildning af rättegångsväsendet i dess

helhet, för Riksdagen framlägga ett hufvudsakligen

på ofvan åberopade af Nya Lagberedningen föreslagna

grunder bygd! förslag till ändrade bestämmelser beträffande

ersättning åt vittne, som i brottmål blifvit

af allmän åklagare inkalladt och sig instält.

Stockholm den 11 Maj 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herrar Widmark, Nisser och Hasselrot hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hos K. L Beckman, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:72 Skrifvelse till Konungen, om ändrade bestämmelser beträffande ersättning åt vittne, som i brottmål blifvit af allmän åklagare inkallad.t och sig instält. s. 11 i texten