Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

1885-02-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:8, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ant. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1885, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af dels Kong!. Maj:ts proposition

med förslag till Lag om förändrade bestämmelser rörande

ordalagen vid edgångs fullgörande, dels ock enskild motion

om utbyte af edgång mot annan form af laglig försäkran.

Fråga om ändrade stadganden i afseende å edgång liar ofta utgjort

föremål för representationens uppmärksamhet.

Denna uppmärksamhet rigtades till eu början hufvudsakligen å

de gällande edsformulärens brister samt edernas onödiga upprepande.

I sådant afseende förtjena!’ att erinras om Rikets Ständers underdåniga

skrivelser:

af den 23 Oktober 1823 angående granskning och omarbetning af de

till efterrättelse gällande edsformulär, hvilken skrifvelse hade till följd

åtskilliga åtgärder till inskränkning af edgång och rättelse i stadgade

edsformulär, för hvilka åtgärder finnes närmare redogjordt i Justitiekanslersembetets

utlåtande till Kongl. Maj:t den 21 Juni 1859;

samt af den 22 Februari 1834, deri Rikets Ständer, i den öfvertygelse,

att många af gällande edsformulär vore mindre lämpliga, äfvensom

att vid åtskilliga tillfällen förnyade eder och edsförpligtelser kunde

undbäras, anhöllo om eu revision af gällande föreskrifter i afseende å

eder och deras användande.

Då på denna senare skrifvelse icke följde några genomgripande

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 7 Sami. 7 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

åtgärder, afiäto Rikets Ständer, lios Indika upprepade motioner i ämnet

förekommit vid 1856 — 1858 samt 1859—1860 års riksdagar, den 21

Oktober 1863 en underdånig skrifvelse, i hvilken Rikets Ständer, »då

en längre tid förflutit, sedan Rikets Ständer hos Kong! Maj:t framstält

sin önskan om en revision af lagarne angående edgång, utan att någon

påföljd deraf försports, men behofvet af eu sådan förändring qvarstode

oförminskadt», förnyade sin ofvannämnda begäran, under särskilt betonande,

hurusom, förutom de skäl, Indika tillförene i ämnet anförts,

anmärkningar företrädesvis rigtats mot det anbefalda upprepandet af

eder, som en gång förut blifvit af samma person aflagda. Efter inhemtande

af Justitiekanslersembetets yttrande, som afgafs den 29 April

1865°), föredrogs frågan inför Kong!. Maj:t den 29 Juni 1866, dervid

Kongl. Maj:t fann de af Justitiekanslersembetet väckta frågorna om trooch

huldhetsedens utbytande mot eu »på heder och samvete» afgifven

försäkran samt om afskaffande af alla embets- och tjenstemannaeder

icke böra till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, hvaremot Kongl.

Maj:t beslöt utfärdandet af Kongl. kungörelsen af samma dag, hvari

dels faststäldes nytt formulär till embets- och tjenstemannaed för civile

embets- och tjensteman samt betjente, dels förordnades, att, utan rubbning

af gällande bestämmelser om särskild ed för Statsrådets ledamöter,

civile embets- och tjenstemän samt betjente, hvilka eu gång i denna

egenskap aflagt embets- och tjensteed, derefter icke skulle i följd af

befordran eller transport till annan civil befattning förnyad sådan ed

aflägga, hvarjemte, beträffande den af Rikets Ständer väckta fråga om

ändring eller borttagande af vissa i särskilda författningar förekommande

edsformulär, förklarades, »att afgörandet deraf Ange för hvarje

fall blifva beroende på förnyad anmälan af vederbörande departementschef

vare sig i sammanhang med förslag till ändring i andra delar af

de författningar, hvaruti sådana edsformulär förekomme, eller, om så

nödigt aktades, oberoende af dylika förslag.» Med tillämpning af detta

förklarande faststälde Kongl. Maj:t under den 9 Oktober 1866 förändradt

formulär för krigsmannaeden jemte särskilda bestämmelser om dess

afläggande, likartade med dem för civile embets- och tjenstemän gällande,

samt upphäfde den 4 Januari 1868 den s. k. studenteden, hvaremot

den vcäkta frågan om upphäfvande af föreskriften för läkare att

åt embetsutlåtanden gifva ytterligare bekräftelse genom upprepad skriftlig

edsförpligtelse icke föranledde någon Kongl. Maj:ts åtgärd. På Riksdagens

derom i skrifvelse den 13 Maj 1867 gjorda anhållan förordnades

*) Justitiekanslersembetets omförmälda underdåniga memorial finnes aftryck t såsom bilaga

till motionen N:o 37 i Första Kammaren 1871.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8. 3

vidare den 5 November 1867 om ett nytt förkortadt formulär för

vittneseden.

Emellertid anhöll 1868 års Kyrkomöte i skrifvelse af den 6 Oktober,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta nytt formulär till presteden

pa sadant sätt, att denna ed lämpligen förkortades och från densamma

uteslötes allt annat, än hvad som utgjorde ett allmänt uttryck af det

hufvudsakliga och väsentliga i föremålet och uppgiften för prestens

verksamhet,, och anmoda dem, åt Indika detta uppdrag lemnades, att

tillse, huruvida de sista bekräftelseorden i den dåvarande presteden icke,

helst, kunde alldeles uteslutas, eller, derest några sådana ord ansåges

nödvändigt böra stå qvar, huruvida de då befintliga ej kunde utbytas

mot en bön eller begäran om Guds bistånd till att troget hålla det,

hvarpå löfte. aflagts; samt att i nåder måtte stadgas, att prest, efter

vid inträde i prestembetet eu gång aflagd prested, ej vid tillträde

till eller ombyte af församlingstjenst måtte åläggas ny edgång. I

skrifvelsen uttalade Kyrkomötet, bland annat, att eden rätteligen endast

borde utgöra ett allmänt uttryck af och högtidligt löfte i afseende på

den egentliga och hufvudsakiiga uppgiften för det embete, vid hvars

tillträdande den skulle afläggas; att Kyrkomötet ansåge den nu brukliga

eden enligt sitt syfte och då den rätt förstodes vara ett sådant

löfte under åkallan af Guds bistånd att det obrottsligen hålla; men

att, då dess slutord både kunde föranleda och verkligen föranledt ett

sådant missförstånd, såsom skulle den, som aflade eden, afsåga sig

all vidare hjelp af Gud till lif och själ, om han på något sätt bruste i

dess uppfyllande, denna edens mening borde i sjelfva edsformuläret

tydligare uttryckas. Kyrkomötets nu ifrågavarande skrifvelse öfverlemnades

till Kyrkolagskomitén, hvilken i sitt den 2 Oktober 1873 afgifva

betänkande afstyrkte bifall till Kyrkomötets anhållan, i hvad den

angick ändring i edens slutord.

Revisionsfrågan väcktes åter af enskild motionär vid riksdagarne

1869, 1870 och 1871 utan att föranleda till någon Riksdagens åtgärd,

hvarjemte 1873 års Kyrkomöte anhöll i skrifvelse den 27 September,

att Kongl. Maj:t täcktes förordna om upphäfvande af den 1 Kongl.

cirkulärbrefvet den 23 April 1773 gifna föreskriften för ecklesiastik

tjensteman att, innan embete och lön tillträddes, i konsistorium aflägga

tro- och huldhets- samt tjensteeden, hvilken begäran ock tillmötesgicks

genom Kongl. cirkuläret den 25 September 1874.

Vid 1875 års riksdag väcktes förslag, det Riksdagen måtte hos

Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, bland annat, att jemte en allmän

revision af gällande föreskrifter i afseende å eder, åsyftande en in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

skränkning i deras användande, tillses borde, huruvida ej de sista bekräftelseorden

i gällande edsformulär kunde helst alldeles uteslutas

eller, derest några sådana ord ansåges behöfva qvarstå, de kunde förändras

på sätt 1868 års Kyrkomöte föreslagit. Denna hemställan blef

af Andra Kammaren bifallen, hvaremot Första Kammaren ansåg, att,

der edsförpligtelse!! fortfarande skulle afgifvas, de sista bekräftelseorden

borde utbytas mot andra och mera lämpliga, olika för trohets- och

embetseder och olika för vittnes- och värjemålseder; men då Andra

Kammaren, efter erhållen del af Första Kammarens beslut, vidhöll sin

i ämnet uttalade mening, förföll frågan. Vid 1876 års riksdag upptogs

den å nyo, och den 11 Maj ISIG aflat Riksdagen en underdånig skrifvelse

till Kong!. Maj:t, af innehåll att hos Riksdagen varit framstäldt

förslag om en allmän revision af gällande föreskrifter i afseende å eder,

åsyftande inskränkning i deras användande, och att, som Riksdagen ansåge

en dylik åtgärd vara önskvärd och förestälde sig, att en sådan

revision skulle ådagalägga, att i många förekommande fall användandet

af edgång vore obehöfligt och sålunda innebure ett missbruk af eden,

hvilket blott försvagade dess helgd och motarbetade dess ändamål,

Riksdagen, som för sin del godkände den uppfattningen, att samhället

borde låta sig angeläget vara att icke någon ed bibehölles, hvilken

utan fara kunde undvaras, i underdånighet anhölle, att en allmän revision

af gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning

i deras användande, måtte ega rum.

Sedan revisionsfrågan å nyo förevarit vid 1878 års riksdag, samt

1878 års Kyrkomöte, i anledning af inom Mötet väckta motioner angående

i lag påbjudna eder i allmänhet och särskild! de ecklesiastika embetsederna,

i skrifvelse den 7 Oktober, under uttalande af den åsigt, att

Mötet till fullo delade vederbörande motionärers åsigt om de gällande edsformulärens

olämplighet, hos Kongl. Maj:t anhållit, att de af Kyrkolagskomitén

föreslagna edsformulär måtte varda till bruk anbefalda, så utfärdades

Kongl. kungörelser dels under den 25 Oktober 1878 om förändrade

edsformulär för ecklesiastike embete- och tjenstemän, dels ork under den 13

December samma år af innehåll, att, sedan Riksdagen anhållit, att eu allmän

revision af gällande föreskrifter i afseende å eder, åsyftande inskränkning

i deras användande, måtte ega rum, samt Justitiekansleren i

anledning häraf afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, så hade Kongl.

Maj:t, som vid utfärdande af nya författningar redan tagit i öfvervägande,

huruvida i vissa fall, der föreskrift om edgång förut varit

meddelad, sådan föreskrift kunnat uteslutas, samt nu meddelade särskild

bestämmelse i afseende å lydelsen af den ed, som läkare vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

legitimation inför Medicinalstyrelsen, ocli som rättskemisten eller den

hans befattning förestode äfvensom farmacie studiosi hade att aflägga,

funnit godt i nåder förordna, att den edgång, som på grund af särskilda

författningar det ålåge civile émbets- och tjensteman samt betjente

med flere att fullgöra i enlighet med det genom nådiga kungörelsen

den 29 Juni 1866 derför faststälda formulär, icke vidare skulle

ega rum.

Emellertid fann Riksdagen icke nu anförda åtgärder tillfyllestgörande.

I skrifvelse till Konungen. den 2 Juni 1882 förklarade Riksdagen

sig hysa den åsigt, att en ytterligare inskränkning af edens användande

äfven inom andra områden utan fara kunde ega rum, samt

att edsfrågan och den af 1876 års Riksdag begärda allmänna revision

väl vore förtjent af att ännu en gång komma under Kongl. Maj:ts pröfning.

I sammanhang härmed ansåg sig Riksdagen böra framhålla, hurusom,

i följd af den för mången motbjudande lydelsen af edens slutord,

under senare tiden vid flera tillfällen inträffat, att personer af samvetsskäl

antingen helt och hållet vägrat att gå ed eller fordrat en

annan form för dess afläggande än den föreskrifna, samt att de statens

embetsmän, som hade att vaka öfver tillämpningen af gällande lagbestämmelser

om edgången, för det dåvarande stode utan makt att förmå

de vägrande att fullgöra eden. De skäl, som föranledt den år 1870

af Kongh Maj:t och Riksdagen beslutade förändringen i jurymannaedens

form, vore äfven fullt tillämpliga vid styrkandet af behofvet utaf en

förändring jemväl i öfriga eders lydelse.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, anhöll Riksdagen,

hos hvilken framställning i ämnet blifvit gjord, hos Kongl. Maj:t,

»ej mindre att, då, enligt Riksdagens åsigt, den förändring uti

gällande edsformulär bör vidtagas, att, när edsförpligtelse skall afgifvas,

bekräftelseorden »så sant mig Gild hjelpe till lif och själ» utbytas mot

andra och mera lämpliga, olika för löfteseder och för bekräftelseeder,

Kongl. Maj:t behagade dels. till Riksdagen aflåta proposition i sådan

syftning beträffande edsformulär, Indika böra beslutas i den ordning

§ 87 Regeringsformen bestämmer, dels ock i fråga om öfriga genom

särskilda författningar stadgade eder, som anses böra bibehållas, förordna

om ofvan antydda förändring uti edsformuläret;

än äfven att eu förnyad allmän revision af nu gällande föreskrifter

i afseende på eder, åsyftande inskränkning i deras användande,

måtte ega rum».

Till derpå följande 1883 års Kyrkomöte öfverlemnade Kongl.

Maj:t en till Konungen ingifven skrift, hvaruti åtskilliga lärare vid uni
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottds Utlåtande N:o 8.

versitet och allmänna läroverk, prestman samt teologie studerande i

underdånighet hemstält om vidtagande af åtgärder för afskaffande

af alla nu föreskrifna presterliga eder samt deras utbyte mot enkla

frågor, i likhet med dem, som förekomme vid presterliga invigningshandlingar,

och infordrade Kongl. Maj:t häröfver Kyrkomötets underdåniga

yttrande. Äfven inom Kyrkomötet väcktes förslag i ofvannämnda

ämne. I skrifvelse till Konungen den 10 Oktoberl883 förklarade Kyrkomötet

sig ej kunnat biträda yrkandet om befrielse från embetsed för prest

vid inträde i embete!,. Kyrkomötet hade nemligen icke funnit sig öfvertygadt

om sanningen af det påståendet, att eden skulle strida mot det

kristliga medvetandet eller det nya testamentets vitnesbörd. Deremot

ansåge Kyrkomötet slutorden i det nuvarande edsformuläret: »så sant

mig Gud hjelpe till lif och själ», hvilka ord företrädesvis hade föranledt

samvetsbetänkligheter, kunna bortfalla, utan att derigenom eden förlorade

i styrka eller till innehållet ändrades. På grund häraf och hvad

i öfrigt vid ärendets behandling förekommit anhöll Kyrkomötet, att

formuläret för ed, som skulle vid prestvigning afläggas, måtte blifva

ändradt så, att slutorden: »så sant mig Gud hjelpe till lif och själ» utginge.

I fråga om prestedens upprepande vid de invigningshandlingar,

som framdeles kunde förekomma för prest i svenska kyrkan,

ansåge Kyrkomötet lämpligt att eden upphörde såväl vid kyrkoherdes

som vid biskops inställande i embete!, likasom kyrkomötet i skrifvelse

den 6 Oktober uttryckte samma åsigt bestäffande eden vid biskopsval.

I förordningen den 16 Maj 1884 bestämdes sedermera, att så väl

20 kap. 2 § Kyrkolagen (angående ed vid biskopsval) som ock hvad i 21

kap. 2 § samma lag stadgades angående skyldighet för biskop att vid invigningen

till embetet aflägga ed skulle upphöra att vara gällande;

och i Kongl. cirkuläret af samma dag förklarade Kongl. Maj:t sig, jemte

det Kongl. Maj:t ansett af Kyrkomötet uttalad önskan om ändring i

stadgade formulär för presteden böra komma under pröfning först i

sammanhang med väckt fråga om ändring i andra föreskrifna edsformulär,

funnit godt att i öfverensstämmelse med Kyrkomötets underdåniga

anhållan upphäfva de i gällande kyrkohandbok intagna föreskrifter om

afläggande af ed vid biskops och vid kyrkoherdes inställande i embetet.

Utskottet hoppas, att den nu lemnade redogörelse för de yttre konturerna

af edsfrågans senare historia i vårt land skall tjena till att i

rätt ljus ställa de framställningar i ämnet, för hvilka Utskottet nu går

att redogöra, och öfver hvilka Utskottet bär att på grund af remisser

från Kamrarne yttra sig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

Under den 9 sistlidne Januari har Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit

en proposition af följande lydelse:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 2 Juni 1883 anhållit att då,

enligt Riksdagens åsigt, den förändring i gällande edsformulär bör vidtagas,

att, när edsförpligtelse skall afgifvas, bekräftelseorden: »så sant mig

Gud hjelpe till lif och själ» utbytas mot andra och mera lämpliga, olika

för löfteseder och för bekräftelseeder, Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen

aflåta proposition i sådan syftning beträffande edsformulär, Indika

böra beslutas i den ordning 87 § Regeringsformen bestämmer, har förslag

till sådan lag blifvit inom Justitiedepartementet utarbetadt; och vill

Kongl. Maj:t, med bifogande af de i ämnet i Statsrådet och Högsta

Domstolen hållna protokoll, enligt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen

att antaga följande förslag till

Lag om förändrade bestämmelser rörande ordalagen vid edgångs fullgörande.

Med upphäfvande af den genom förordningen den 6 Februari 1849

meddelade föreskrift angående förändradt edsformulär, då mosaisk trosbekännare

skall aflägga vittnesed, förordnas härigenom:

att 1 kap. 7 § och 17 kap. IG § Rättegångsbalken, sistnämnda

lagrum sådant det lyder i förordningen den 5 November 1867, skola

erhålla följande förändrade lydelse:

1 kap. 7 §.

Domare skall denna ed svärja: Jag N. N. lofvar och svär, att jag

vid fullgörande af domarekallet vill och skall, efter bästa förstånd och

samvete, rätt och sanning styrka och främja, efter lag och laga stadgar

döma och aldrig uppsåtligen derifrån vika eller orätt göra för hvad orsak

det vara må. Detta svär jag inför Gud den allvetande och allsmäktige.

Kj må någon till domareembetet träda, förr än han så svurit

häfver.

17 kap. 16 §.

Vittnen skola i begge delomännens eller deras ombudsmäns närvaro

denna ed med hand å bok svärja: Jag N. N. lofvar och svär, att

jag skall vittna och gifva till känna allt hvad jag vet i denna sak händt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

och sant vara, så att jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar.

Detta svär jag inför Gud den allvetande och allsmäktige,

samt att jemväl i öfriga fall, då enligt allmän civil- eller kriminallag

edgång skall ega rum, orden »vid Gud och hans heliga evangelium»

i edens begynnelse skola uteslutas och eden afslutas sålunda: Detta

svär jag inför Gud den allvetande och allsmäktige.

Härigenom göres dock ej ändring i hvad 16 § i förordningen angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober

1873 föreskrifver för den händelse, att främmande trosbekännare

är af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga ed.»

Utskottet, som tagit detta grannlaga ärende i det noggranna

öfvervägande, frågans vigt kräfver, finner sig böra tillstyrka bifall till

Kongl. Maj:ts proposition.

Utskottet åberopar i sådant hänseende hvad de handlingar innehålla,

hvilka äro bifogade propositionen, och erinrar särskildt om Kyrkomötets

ofvan anförda, i skrifvelsen den 10 Oktober 1883 gjorda

uttalande, att Kyrkomötet icke funnit sig öfvertygadt om sanningen

af det påståendet, att eden skulle strida mot det kristliga medvetandet

eller det nya testamentets vittnesbörd, men deremot ansett slutorden i

det nuvarande edsformuläret: »så sant mig Gud hjelpe till lif och själ»,

hvilka ord företrädesvis hade föranledt samvetsbetänkligheter, kunna

bortfalla, utan att derigenom eden förlorade i styrka eller ändrades till

innehållet.

Utskottet hemställer,

1) att förevarande proposition må af Riksdagen

antagas.

Utskottet har vidare att yttra sig öfver en inom Andra Kammaren

af Herr Erik Nyström afgifven motion, N:o 122.

Upprepade gånger under de senaste årtiondena, säger motionären,

hade man från både riksmöten, kyrkomöten och prestkonferenser hört

behjertansvärda, ur djupet gående klagomål höja sig mot det öfverflödiga

svärjande, som i både trängda och oträngda mål till följd af gällande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 8. 9

lag\r och förordningar med sorglig nödvändighet gjorde sig gällande i

vart offentliga lif. — Detta ideliga svärjande, hvarigenom staten menade

sig kunna vinna eu fast garanti för att den svärjande skulle fullgöra de

förpligtelse!’ eller ansvara för de uppgifter, hviska han klädde i edens

orm, kunde emellertid endast under två förutsättningar tillmätas någon

. vigt och betydelse. Den ena förutsättningen vore den, att den

svärjande sjelf trodde på den Gud och den lära, som uti edsformulär åberopades.

Den andra förutsättningen vore den, att han afgåfve sin förpliotelse

med godt samvete, utan minsta tvekan om det berättigade uti alt

klåda sm försäkran 1 edens form. Utan dessa förutsättningar blefve iu

edgången ett gyckel och hån. — Hurudan vore nu i detta hänseende ställningen

lävart land? Svaret läge öppet för en hvar i de i de dagliga tidningame

från skilda håll ständigt förekommande berättelserna om huru personer

af olika anledningar uppfordrade att aflägga ed inför domstol

vägrande edgång, hvarpå motionären i en bilaga till motionen ur offentliga

handlingar och tidningar för år 1884 anför exempel. — Anlednmgarne

till sådan edsvägran vore i allmänhet af två slag. Antingen

vore händelsen den, att den vägrande förklarade sig bekänna sådan

fara eller hysa sådan öfvertygelse, att orden Gud, evangelium

sjal o. s. v. för honom alldeles saknade den betydelse de hade för kristen

tro och svensk lag; han förklarade sig vara positivist, ateist eller

dylikt och framholle naturligtvis såsom en orimlighet, att staten skulle

kunna tillmäta någon betydelse af garanti åt en edlig förpligtelse såsom

sådan, afgrfven af den, som hvarken trodde på en Gud eller ett lif efter

detta — joller ock vore händelsen den, att den vägrande förklarade sig

val tro pa Gild, evangelium och ett lif efter detta, men just på grund

af denna sin tro kande sig förhindrad att aflägga ed —''då lian just i

evangelium funne bestämda förbud mot all edgång, och då han vore

ofvertygad om att »for den verkligt samvetsgranne är ett enkelt inför

truds ^ansigte uttaladt ja, 1 öfverensstämmelse med Frälsarens uttryckliga

ord: edert tal skall vara ja, ja och nej, nej’ — lika bindande som nå
gonsin

något svärjande vid Gud eller förpligtelse!! till lif och själ».

Åt _ bada dessa anledningar hände det tid efter annan, att personer

inot sm innersta öfvertygelse genom lagens tvång drefvos att aflägga

LD?a? VUnnf samhället på sådant? Huru gånge det under sådana

förhållanden med aktningen för lag och rätt? Och att ett samhälle, som

säde sig bekänna kristen tro, tilläte och uppmuntrade sådant missbruk

]5unde väl det vara Gud behagligt? — De skriande

missförhållandena har vid lag fordrade, att någonting gjordes för att grundlagens

ord om samvetets frihet äfven häruti måtte blifva eu full sanning.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 7 Höft. 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 8.

Utan afseende på den revision edsformulär! för öfrigt torde behöfva

och komme att få, vore det redan nu af högsta nöden att det blefve så

stäldt, att de, som af ofvan angifna skäl funne sig förhindrade att gå

ed, erhölle dispens derifrån och tillätes att afgifva sin förklaring eller

förpligtelse under någon annan form, som, på samma gång den innebure

samma ansvarspåföljd som edgång, dock vore fri från de ur ofvan

angifna synpunkter betänkliga uttrycken. Vi behöfde ett sätt för laglig försäkran,

som hade edens innebörd, men icke edens form. — På nu anförda

grunder föreslår motionären, med hvilken hafva instämt Herrar P. M.

Larsson i Loa, Wilhelm Carlson och Jakob Erikson, att Riksdagen ville

för sin del besluta om en författning af det innehåll och i det syfte han

här ifrågasatt.»

Redan i den tillstyrkan, hvilken Utskottet här ofvan lemnat till

Kongl. Majrts proposition i ämnet, ligger en förklaring, att Utskottet

icke kan instämma med motionären. »Staten eller kyrkan», sade Kyrkolags-Utskottet

1883, »kan ej af hänsyn blott till någons subjektiva

åskådningssätt rubba anordningar, i hvilka mäktiga garantier för upprätthållande

af borgerlig eller kyrklig ordning innehållas.» Hvad angår

dem som icke tillhöra svenska kyrkan, är redan i 16 § af förordningen

den 31 Oktober 1873 stadgadt: »År främmande trosbekännare af sådan

lära, som ej tillstädjer honom att aflägga ed, då den enligt lag erfordras,

förordne Konungen, huru förfaras bör.» Vid sådant förhållande, och då

motionären icke afgifvit något närmare formuleradt förslag till författning

i det af honom åstundade syfte, utan endast föreslår, att Riksdagen ville

för sin del besluta en författning af det innehåll och i det syfte, som

skulle framgå såsom af honom ifrågasatt ur den motivering, han lemnat,

får Utskottet, som hoppas, att genom ett bifall till Kongl. Maj:ts

förslag de svåraste betänkligheterna mot afläggande af påfordrad ed

skola vara undanröjda, hemställa,

2) att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

11

Reservationer:

af Herrar Fröberg, Sandberg och Lindahl: samt

af Herr Folke Andersson: »Som jag icke har kunnat biträda det slut

hvartill Utskottet har kommit att antaga Kongl. Maj:ts proposition angående

nytt edsformulär oförändradt, så torde jag få angifva skälen derför.

Som vi veta, hafva många af samvetsbetänkligheter vägrat aflägga

den i lag föreskrifna eden, derför att efter deras uppfattning att »svära»

eller svärja är förbjudet i nya testamentet, och då man nu vid ändring

af edsformuläret sökt undanrödja de hinder, som för andra varit bindande

att icke aflägga ed, så har jag trott att man äfven borde taga någon

hänsyn till de af mig härofvan omförmälda, och då enligt mitt förmenande

det kunde ske, utan att förringa edens vigt och värde, genom att utbyta

orden svär mot lofva)-, helst som Nya Lagberedningen i sitt vid Kongl.

Maj:ts proposition fogade utlåtande ansett »dessa ord innebära i sjelfva

verket det samma», så tager jag mig friheten föreslå, att orden »svär»

i första momentena af edsformuläret måtte utbytas mot försäkrar och i

de senare momentena ordet »svär» måtte utbytas mot lofva}''.))

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:17 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Lag om förändrade bestämmelser rörande ordalagen vid edgångs fullgörande. a1 i texten