Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens Sjette hufvudtitel.

1885-02-21 · 121 sidor, varav 116 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 116 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:12a, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens Sjette hufvudtitel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

1

N:o 12 a.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1885, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens

Sjette hufvudtitel.

(2:a U. A.)

Vidkommande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel, omfattande

anslagen under Civildepartementet^ hafva här nedan nämnda förändringar

ifrågakommit.

Kommer skollegium.

A. Kommerskollegium och patentbyrån.

l:o. Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit, att

Riksdagen må dels, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela

Kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och

tjenstemän, med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring

under år 1886 till samma belopp, som för innevarande år beviljats, på

extra stat för år 1886 anvisa 8,540 kronor,

dels medgifva, att intill slutet af år 1886, i den mån sådant är

erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande

åt bemälde embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,

som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af Kongl. Maj:t

må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro i Kommerskollegiets

stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst än äfven

för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 1

Ang. dispositionen

af

lediga löner

samt tillfällig

löneförbättring

för kollegiet.

[U]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

i afseende å hvilka indragning kan eg a rum eller förändring eljest

vidtagas.

Den sedan flera år hvilande frågan om Kommerskollegiets förändrade

organisation eller indragning har numera inträdt i ett nytt

skede. Väl föreligger icke något omedelbart förslag i berörda afseenden,

men till Riksdagen bar af Kongi. Maj:t aflåtits en proposition

angående upprättande af ett nytt statsdepartement för landtbruk, industri

och handel, hvars inrättande skulle föranleda, att Kommerskollegium

kunde indragas och flertalet af dit börande ärenden förläggas

till en byrå inom det nya departementet. På sätt i det Kongi. Maj:ts

proposition angående statsverket bilagd a protokollet öfver civilärenden

den 12 sistlidne Januari (sid. 2} är antydt, måste emellertid, i afbidan

på utgången af förslaget rörande det nya departementet, alla försök

till lösning af frågan om kollegiets ombildning anstå, och det interimistiska

tillstånd, hvari kollegiet länge befunnit sig, sålunda ytterligare

fortvara. Fastän vid sådant förhållande någon omorganisation ej nu

kommer till stånd, har det likväl, af skäl, hvilka i nämnda statsrådsprotokoll

närmare omförmäjas, ansetts vara af vigt, att åt kollegiets

embets- och tjenstemän bereddes samma löneförmåner, som öfriga med

kollegiet eljest likstälda embetsverk redan länge åtnjutit; och skulle

löneförbättringen ske inom de gränser och under de vilkor, som i de

under senare tider faststälda lönestater blifvit i allmänhet bestämda,

i följd hvaraf aflöningsbeloppen sålunda ej skulle kunna öfverstiga 7,000

kronor för en tjensteman i tredje graden, 5,500 kronor i andra graden

och 4,000 kronor i första graden.

Under flera föregående år bar Riksdagen lemnat sitt medgifvande

dertill, att aflöningsbeloppen för ledigblifna eller ledigblifvande befattningar

inom kollegiet under vissa förhållanden finge användas, bland

annat, till förbättrande af qvarstående embets- och tjenstemäns inom

kollegiet aflöningsförmåner till likhet med hvad andre med dem likstälde

tjenstemän åtnjöte. Under sistlidet år 1884 bar genom dödsfall

ett kommerserådsembete blifvit ledigt, hvilket, då med innevarande års

ingång flere grupper af ärenden blifvit skilda från kollegiets handläggning,

synts kunna indragas, så snart de ärenden, som tillhört ifrågavarande

ledigblifna embete, kunde på de tre återstående kommerserådsbefattningarna

öfverflyttas; till följd af livilket förhållande Kongi. Maj: t

endast för år 1885 förordnat om det lediga embetets uppehållande.

På grund häraf skulle, under förutsättning att embetet vid årets slut

varder indraget, det aflöningsbelopp, som är med detsamma förenadt,

kunna användas till lönetillskott åt innehafvare af de tjenster, som bi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

B

behållas, och för att komma i tillfälle härtill har Kongl. Maj:t af Riksdagen

begärt ofvanberörda medgifvande.

Utskottet har visserligen icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten

dervid att, ehuru under de år, under hvilka det interimistiska

tillståndet inom Kommerskollegiet fortvarit, flere tjenstbefattningar

blifvit lediga, i afseende å hvilka indragning ansetts kunna ega

rum eller förändring eljest vidtagas, någon besparing i utgift för aflöningar

inom kollegiet likväl icke ifrågasatts, icke ens för nästkommande

år, då, på sätt ofvan antydts, aflöningen för ett kommerserådsembete

icke behöfver utgå för detta ledigblifna embetes uppehållande.

Då Utskottet emellertid icke ansett sig böra föreslå någon ändring i

Kongl. Maj:ts framställning, har Utskottet dock velat uttryckligen betona,

att blifvande lönetillskott icke må annorledes än såsom tillfälliga

betraktas, samt att på dem icke må grundas någon rätt till pension

till högre belopp än som enligt nu gällande grunder och utan afseende

på möjligen blifvande lönetillskott må tillkomma vederbörande embetsoch

tjensteman.

''Under framhållande häraf hemställer Utskottet, som icke haft

något att erinra mot Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af det

extra anslaget å 8,540 kronor,

att Riksdagen må, under vilkor att de ifrågavarande

lönetillskotten icke må annorledes än såsom

tillfälliga betraktas samt att på dem icke må grundas

någon rätt till pension till högre belopp än som enligt

nu gällande grunder och utan afseende på möjligen

blifvande lönetillskott må tillkomma vederbörande

embets- och tjensteman,

a) på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela

Kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat

uppförde embets- och tjensteman, med undantag af

fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1886

till samma belopp, som för innevarande år beviljats,

på extra stat för år 1886 anvisa 8,540 kronor,

b) medgifva, att intill slutet af år 1886, i den

mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen

inom kollegiet eller för beredande åt bemälde

embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,

som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af

Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp,

som äro i Kommerskollegiets stat anvisade

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. dispositionen

af inflytande

patent-

och

varumärkesafgifter.

[2-]

4 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

ej mindre för en advokatfiskalstjenst än äfven för

andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar

inom kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan

ega rum eller förändring eljest vidtagas.

2:o. Beträffande patentbyrån bär Kongl. Maj:t föreslagit, att

Riksdagen måtte medgifva, att de under år 1886 inflytande afgifter för

patent och för registrering af varumärken finge användas till bestridande

af de utgifter, hvilka betingades af en tillämpning under samma

år af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 4) gifver vid handen har

Kongl. Maj:t i bref till Kommerskollegium den 7 November 1884 meddelat

vissa bestämmelser att lända till efterrättelse under år 1885

rörande anordningen af den myndighet, som har att handlägga patentärenden

och ärenden rörande registrering af varumärken. Enligt dessa

bestämmelser har för handläggningen af nämnda ärenden inrättats en

särskild byrå inom Kommerskollegium, benämd Kongl. patentbyrån,

hvilken förestås af en tillförordnad byråchef och å hvilken är anstäld

för patentärenden såsom ledamot en föreståndare för byråns tekniska

afdelning. Hurudan befattning en hvar af desse tjenstemän skall taga

med förekommande patentärenden inhemtas af statsrådsprotokollet, till

hvilket Utskottet derför hänvisar.

Den för patentbyrån för år 1885 gällande provisoriska staten

slutar å ett belopp af 37,200 kronor; och har, sedan personer förordnats

att förestå byråchefs- och föreståndarebefattningarna, patentbyrån öppnats

den 2 sistlidne Januari.

Då Utskottet vid 1884 års riksdag till behandling förehade Kongl.

Maj:ts framställning om enahanda slags medgifvande i fråga om dispositionen

af de under 1885 inflytande patent- och varumärkesregistreringsafgifterna,

som, på sätt här ofvan finnes omförmäldt, öfven för år

1886 begärts, påpekade Utskottet den äfven i statsrådsprotokollet framhållna

omständigheten, att anordningarna för tillämpningen af de nya

patent- och varumärkesförfattningarna endast skulle blifva provisoriska;

i hvilket afseende försigtighet och varsamhet ansågs vara så mycket

nödvändigare, som ett motsatt förfarande skulle kunna på förhand lägga

svårigheter i vägen för Riksdagen att, vid framdeles skeende pröfning

af det förslag angående kommerskollegiifrågans definitiva lösning, som

då (vid 1884 års riksdag) ansågs vara att vid innevarande riksdag

förvänta, uppehålla den fullständiga handlingsfrihet, hvilken, enligt

sakens egen natur, Riksdagen hade att utöfva i fråga om tillskapandet

af nya tjenstebefattningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

5

Enahanda uttalande förefinnes i Riksdagens skrifvelse den 11

Maj 1884 (N:r 49) angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvud titel; och Utskottet har, utan att uttala något omdöme om

lämpligheten af de för tillämpningen af de ofvannämnda nya författningarna

vidtagna provisoriska anordningarna, velat erinra om berörda

uttalande.

Då frågan om patentbyråns lämpligaste organisation kan, efter

vunnen erfarenhet om de nu vidtagna anordningarnas verkan, allsidigare

och utan minskning af Riksdagens handlingsfrihet bedömas och afgöras,

föranlåtes Utskottet nu endast att hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, medgifva, att de under år 1886 inflytande

afgifterna för patent och för registrering af varumärken

må användas till bestridande af de utgifter, hvilka

betingas af en tillämpning under samma år af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken.

B. Bergsstaten.

3:o. I fråga om bergsstaten har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen

må dels på extra stat för år 1886 anvisa såsom tillfälligt lönetillägg

för tre tjenstemän vid Sala silfververk tjugu procent å de till

dem utgående löner, eller tillsammans 500 kronor,

dels ock, med de i statsrådsprotokollet föreslagna vilkor och förbehåll

i afseende å lönereglering för bergmästarne, godkänna det i

samma protokoll intagna förslag till ny stat för dem; samt till följd

häraf medgifva, att det under sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag »Kommerskollegium», deri anslaget till bergsstaten ingår, höjes

med 8,100 kronor, eller från 76,400 kronor till 84,500 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:r 52) har vidare i

förevarande ämne af Herr C. F. Toll föreslagits, att Riksdagen täcktes

bifalla det af bergsöfverstyrelsen framstälda förslag till lönereglering

för bergsstatens icke blott högre utan äfven lägre tjenstemän.

I afseende å motiveringen till Kongl. Maj:ts samt motionärens

förslag får Utskottet hänvisa till det vid statsverkspropositionen fogade

statsrådsprotokollet till sjette hufvudtiteln (sid. 5—19) samt till motionens

innehåll och här, med ledning af nämnda protokoll, motionen och öfriga

Ang. lönereglering

för

bergmästarne

m. in.

[3-]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.

för Utskottet tillgängliga handlingar, endast meddela en så sammanträngd

framställning som möjligt af de för frågans bedömande vigtigaste

omständigheterna.

11

I Kongl. brefvet den 13 November 1874 hafva föreskrifter blifvit

meddelade angående reglering af bergmästaredistrikten i riket och

andra med organisationen sammanhängande frågor, enligt hvilka föreskrifter

riket indelats i 6 bergmästaredistrikt i stället för förut 9. Dessa

distrikt äro:

l:sta eller norra distriktet, omfattande Norrbottens,Vesterbottens, Jemt
lands

och Yesternorrlands län,

Gefleborgs och Kopparbergs „

Stockholms, Upsala, Södermanlands

och Vestmanlands ,,

med undantag af Sala silfververk;
Örebro

och Skaraborgs ,,

Vermlands, Elfsborgs samt

Göteborgs och Bohus „

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar.

Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Hallands

„

Denna reglering, vid hvilken Kongl. Maj:t låtit anstå med beslut

om till hvilket distrikt Östergötlands län bör förläggas, är i det allra

närmaste numera genomförd, och det enda undantaget består dexd, att

bergmästaren i nuvarande 3:dje eller östra distriktet, som omfattar

Stockholms, Upsala, Södermanlands och Vestmanlands län (utom Sala

silfververk) tillika utöfvar bergmästarebefattningen i Östergötlands, Kalmar

och Gotlands län.

I sammanhang med ifrågavarande reglering inrättades 7 grufingeniörstjenster,

hvilkas innehafvare äro anstälde:

2:dra

•n

Gefle-Dala

3:dje

v

östra

4:de

mellersta

5:te

vestra

6:te

9?

södra

ii

såsom föreståndare för bergsöfverst.yrelsens grufkartekontor,

i 3:dje eller östra bergmästaredistriktet,

„ 4:de ,, mellersta ,,

5:te

6:te

vestra

södra

ii

inom Kopparbergs län, och

„ Gefleborgs ,, med skyldighet för de 2 sistnämnde att

jemväl i enlighet med de föreskrifter, som kunna af bergsöfverstyrelsen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

7

meddelas, tjenstgöra inom l:sta eller norra bergmästaredistriktet; och

tillsättas samtliga grufingeniörsbefattningarna jemlikt regleringsbrefvet

allenast medelst förordnande tills vidare.

Beträffande tjensterna vid Sala silfververk, hvilka äro tre och utgöras

af bergshauptmans-, grufingeniörs- och bergsvärdiebefattningarna,

har den år 1874 beslutade regleringen icke medfört någon ändring.

Den löneregleringsfråga, som nu af Kongl. Maj:t för Riksdagen

framlagts, afser, af skäl som antydas i statsrådsprotokollet (sid. 9),

allenast de 6 bergmästarne, hvaremot Kongl. Maj:t ej funnit nödigt att

nu reglera lönerna för de 6 i orterna anstälde grufingeniörerne, hvilka

åter afses i motionärens förslag; och under åberopande af den i nyssberörda

protokoll lemnade utredningen af ämnet i hela dess vidd, torde

Utskottet kunna här förbigå alla de omständigheter, hvilka icke omedelbart

afse det af Kongl. Maj:t framlagda löneregleringsförslaget.

De inkomster af tjensten, som nu åtnjutas af bergmästarne och

de 6 grufingeniörer, som äro anstälde i orterna, kunna inhemtas af

följande af Utskottet uppgjorda tabell:

Lön å ordi- narie stat.

Tillfällig

löne- förbättring

å extra stat.

Afkastning af

boställe enligt

tjensteinnehaf- varens egen

uppgift, årligen.

Extra in- komster en- ligt egna

uppgifter, i

medeltal

under de 5

sista åren.

Summa.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

1 bergmästare i l:sta

distr.

2,400

—

480

—

—

508

—

3,388

1

11

,, 2:dra

11

2,400

—

480

1,366

4,226

1

11

„ 3:dje

11

2,400

480

—

—

—

438

3,318

1

11

„ 4: de

11

2,400

—

480

—

600

—

554

—

4,034

—

1

V

,, 5:te

11

2,400

480

1,200 °j

—

347

—

4,427

1

11

,, 6:te

11

2,400

480

—

—

—

1,268

4,148

—

1

grufingeniör i lista och

2:dra distrikten

1,500

—

—

—

—

—

1,350

—

2,850

—■

1

11

1 11 11 11

11

1,500

—

—

—

—

450

—

1,950

—

1

11

i 3:dje

11

1,500

—

—

385

—

1,885

—

1

11

„ 4:d''e

11

1,500

—

—

600

—

1,350

—

3,450

—

1

V

„ 5: te

11

1,500!

—

—

575

—

2,075

—

1

11

,, öde

11

1,500|

—

—

—

—

400

—

1,900j

—

*) I detta belopp, 1,200 kronor, ingår äfven afkastningen, 700 kronor, af en åt

bergmästaren i 5:te distriktet upplåten kronojord, hvadan bostället skulle gifva 500 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Så väl bergmästarne som grufingeniörerne äro berättigade till reseoch

traktamentsersättning samt upptagne, de förre under 3:dje och de

senare under 4:de klassen i 1881 års resereglemente.

De sportler, af livilka de extra inkomsterna hufvudsakligen härflyta,

utgöras för bergmästarne af lösen för mutsedlar, utmålsdesignationer

och hviloståndsresolutioner samt för grufingeniörerne af arfvode

för grufmätningar och kart.läggningsförrättningar.

I förestående förteckning å bergmästarnes och grufingeniörernes

inkomster har upptagits afkastningen af de med vissa af dessa tjenster

förenade boställena. Dessa boställen hafva, enligt hvad i statsrådsprotokollet

antydes, uppkommit genom föranstaltande af näringsidkare

inom distrikten och skola för sitt ändamål bibehållas, två enligt Kongl.

brefvet den 9 Januari 1874 och ett enligt Kongl. brefvet den 13 November

samma år. De äro:

Knutsberg med Lilla Elfstorp, upplåtet till bergmästaren i 4:de

distriktet och taxeringsvärderadt till 45,000 kronor;

Boställslius med tomt i Filipstad, upplåtet till bergmästaren i 5:te

distriktet, taxeringsvärderadt till 21,000 kronor0);

Stora gården med Stortorp, upplåtet till grufingeniören i 4:de distriktet,

taxeringsvärderadt till 20,000 kronor.

Utskottet, som ansett det vara af vigt att erhålla en så vidt

möjligt fullständig utredning om tillkomsten af dessa till boställen åt

statens tjenstemän anvisade men ej af staten upplåtna fastigheter, om

hvilkas bibehållande Kongl. Maj:t dock, utan att, så vidt kändt är, upplåtarne

eller deras rättsinnehafvare blifvit hörde, meddelat bestämmelser,

får i sådant afseende hänvisa till en vid detta utlåtande fogad

bilaga (se Bil. Litt. D).

Enligt det förslag till lönereglering vid bergsstaten, som bergsöfver

styr elsen (Kommerskollegium) till Kongl. Maj:t afgifvit, skulle aflöningsstaten

erhålla följande innehåll:

för 1 bergmästare

ii 3 ,,

ii 1 11

med boställe

kronor

ii

ii

Lön.

Tjenstgö ringspenningar.

Summa.

2,500: — 1,500: — 4,000: —

7,500: — 4,500: — 12,000: —

2,000: — 1,500: — 3,500: —

Transport kronor 19,500: —

*) Den nuvarande tjensteinneliafvaren eger derjemte nyttjanderätt till en kronojord,

taxeringsvärderad till 13,900 kronor, livilken jord dock enligt Kongl. brefvet den ^ 1874

skall vid hans afgång indragas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

9

för 1 bergmästare med boställe

grufingeniör

grufingeniörer

1

4 _

1 grufingeniör med boställe

Lön.

Tjenstgörings-

Summa.

penningar.

Transport kronor

19,500

—

cronor

1,500:

— 1,500: —

3,000

—

1,500:

— 1,000: —

2,500

—

6,000:

— 4,000: —

10,000

—

V

1,000:

— 1,000: —

2,000

—

eller

tillsammans kronor

37,000

—

hvar

)

Häraf framgår, att bergsöfverstyrelsen ansett, att å lönen för en

af de bergmästare, som hafva boställe, årligen borde afdragas

vissa belopp, nemligen:

för Knutsberg med Lilla Elfstorp................................. kronor 1,000

,, boställshuset i Filipstad och för kronojorden ... „ 1,000

,, Stora gården med Stortorp ................................... ,, 500

Vidare framgår af bergsöfverstyrelsens förslag till stat, att styrelsen

ansett löneregleringen böra utsträckas till de 6 i orterna anstälde

grufingeniörerne.

Då detta jemte öfriga dermed sammanhängande förslag förelädes

Kongl. Maj:t till pröfning, fann emellertid Kongl. Maj:t, på föredragande

departementschefens framställning, ej skäl att nu föreslå någon lönereglering

för grufingeniörerne, hvaremot Kongl. Maj:t ansåg lönereglering

för bergmästarne böra vidtagas och för dem fastställas följande stat:

1 bergmästare...........................

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

2.500

7.500

2,000

1.500

1.500

4.500

1.500

1,500

4.000

12,000

3,500

3.000

3 d:o ...........................

1 d:o med boställe

1 d:o „ „

Summa kronor

—

—

22,500

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kronor

och efter 10 år med ytter

ligare 500 kronor.

Om från statens slutsumma ............................... kronor 22,500: —

dragas nu till bergmästarne utgående,

å ordinarie stat, ............... kronor 14,400: —

och å extra stat ............................. „ 1,920: — ^ 16,320: —

varder anslagstillökningen i dess helhet .................. kronor 6,180: —

*) I förslaget till stat är afdraget utfördt med allenast 500 kronor, beroende derpå,

att ett lika stort belopp motsvarar afkastningen af en till nuvarande bergmästaren upplåten

kronojord, som framdeles skall indragas.

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

men då, såsom nämndt är, 1,920 kronor utgått från extra stat, kommer

det ordinarie anslaget, om löneregleringen vinner Riksdagens bifall, att

ökas med 8,100 kronor. Af den i staten upptagna lönen, 2,000 kronor,

till bergmästaren i ett af de med boställen försedda distrikten (det

5:te) skulle emellertid under den nuvarande tjensteinnehafvarens tid ett

belopp af 500 kronor icke komma att utgå, enär denna summa beräknats

tillflyta honom i afkastning af kronojorden, hvilken efter hans afgång

skall till statsverket indragas.

Någon rättighet till semester skulle, enligt Kongl. Maj:ts förslag,

icke tillkomma bergmästarne, men, i hufvudsaklig öfverensstämmelse i

öfrigt med hvad för de under senare tider reglerade verk i allmänhet

biifvit stadgadt, döljande vilkor och förbehåll bestämmas:

att bergmästare skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden eller förändring i tjenstgöringsområde,

som kan varda föreskrifven;

att med bergmästareembetet icke må förenas annan tjenst å rikets,

Riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning med

mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen

inom distriktet; dock att bergmästare, som vid nya löneregleringens

inträdande redan innehar annan tjenst, må densamma bibehålla

så länge den icke är för tjenstgöringen inom bergmästaredistriktet

hinderlig;

att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens

innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, förutom sina tjenstgörmgspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkterna för den bergmästare medgifna förhöjning af lönen

efter viss tids fortsatt innehafvande af tjensten bestämmas att inträda:

första förhöjningen efter fem år, under vilkor att innehafvaren mer

än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, och andra förhöjningen efter ytterligare

fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena som

den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern

biifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas den

tid, som före den nya statens tillämpning förflutit från det han på

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

11

grund af förordnande enligt nådiga brefvet den 8 Februari 1878 tillträdt

bergmästarebefattning; samt

att bergmästare skall, då ban uppnått 65 lefnadsår ocb minst 35

tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget

att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå.

Derjemte har Kongl. Maj:t ansett, att såsom vilkor för att nuvarande

bergmästaren i vestra distriktet skall ega åtnjuta den nu föreslagna

högre aflöningen, bör stadgas, att från lönen 500 kronor årligen

skola afdragas, såsom motsvarande den beräknade af kastningen af den

åt honom upplåtna krono]orden.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kongl. Maj:ts

framställning med afseende på det tillfälliga lönetillägget åt tre tjensteman

vid Sala silfververk, hvilka under en följd af år erhållit enahanda

löneförbättring, som nu äskats äfven för år 1866.

Vidkommande den för bergmästare föreslagna löneregleringen

har Utskottet ansett att Kongl. Maj:ts förslag bör af Riksdagen i allt

hufvudsakligt bifallas, dock att, då bergmästaren i 5:te distriktet sjelf

uppgifvit afkastningen af den åt honom för hans tjenstetid upplåtna

kronojorden till 700 kronor årligen, Utskottet funnit giltig anledning

saknas att bestämma det afdrag från den för honom i staten bestämda

lön, som han bör vidkännas, till lägre belopp än det uppgifna, i följd

hvaraf Utskottet i enlighet härmed föreslagit en afvikelse från Kongl.

Maj:ts förslag, i hvilket detta afdrag beräknats blott till 500 kronor.

Derjemte har Utskottet trott att det af de föreslagna vilkoren för åtnjutande

af den nya aflöningen, som afser bergmästarnes pensionsrätt

behöft något förtydligas. Enär nemligen staten, sådan den nu föreligger,

upptager afdragen å aflöningen till de med boställen försedda

bergmästarne å lönen samt beloppet af bergmästarnes pension rättar

sig efter nämnda lön, skulle möjligen den uppfattningen kunna göra

sig gällande, att de bergmästare, som under sin tjenstetid haft boställe

och derför uppburit lägre lön i kontant än öfriga bergmästare jemväl

skulle komma att åtnjuta lägre pension. Då detta emellertid icke är

meningen, har Utskottet, till förebyggande af en dylik uppfattning,

föreslagit en mindre redaktionsförändring af de af Kongl. Maj: t föreslagna

vilkoren i denna del.

Hvad slutligen den af Herr Toll väckta motionen angår, så finner

Utskottet skäl icke hafva blifvit anfördt-, som bör föranleda Riksdagen

att utöfver och emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit nu jemväl be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

sluta om reglering af grufingeniörernas löner, helst ett dylikt tillvägagående

skulle strida mot grundsatsen, att Riksdagen allenast efter

derom af Kongl. Maj:t framstäldt förslag bör besluta om aflöning åt

statens embets- och tjensteman.

Under åberopande häraf hemställer alltså Utskottet:

A) att Riksdagen må på extra stat för år 1886

anvisa såsom tillfälligt lönetillägg, på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit, för tre tjensteman vid Sala silfververk ett

belopp af tillhopa 500 kronor;

B) att Riksdagen må fastställa följande lönestat

för bergmästarne i riket, att tillämpas från och med

år 1886, nemligen

Tjenstgorings
penningar.

Summa.

1 bergmästare 2,500:— 1,500:— 4,000:—kronor.

3 dito 7,500:— 4,500:— 12,000: — „

1 dito medboställe 2,000: — 1,500:— 3,500:— „

1 dito „ „ 1,500:— 1,500:— 3,000:- „

jemte två ålderstillägg å lönen å 500 kronor hvartdera,

att utgå, det första efter 5 års och det andra

efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

C) att Riksdagen må bestämma nedan intagna

vilkor för åtnjutande af den nya aflöningen:

a) att bergmästare skall vara underkastad den

vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

åligganden eller förändring i tjenstgöringsområde, som

kan varda föreskrifven;

b) att med bergmästareembetet icke må förenas

annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommunens

stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre den

finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen

inom distriktet; dock att bergmästare, som

vid nya löneregleringens inträdande redan innehar

annan tjenst, må densamma bibehålla så länge den

icke är för tjenstgöringen inom bergmästaredistriktet

hinderlig;

c) att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast

för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,

men skola för den tid, han varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.

18

cl) att den, sona af sjukdom hindras att förrätta sin

tjenst, eger uppbära hela lönen; men att den, som

eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, förutom sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för

tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

e) att tidpunkterna för den bergmästare medgifna

förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjensten bestämmas att inträda: första förhöjningen

efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen

eller på grund af förordnande annan statens tjenst,

och andra förhöjningen efter ytterligare fem år på

samma vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena

som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens tillämpning

förflutit från det han på grund af förordnande enligt

nådiga brefvet den 8 Februari 1878 tillträd t bergmästarebefattning;
f)

att bergmästare skall, då han uppnått 65 lefnadsår

och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att mot erhållande

af pension å allmänna indragningsstaten

till belopp motsvarande full lön 2,500 kronor jemte

intjenade ålderstillägg, från tjensten afgå, Kongl. Maj:t

dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i

tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå;

och

g) att nuvarande bergmästaren i 5:te eller vestra

distriktet skall för åtnjutande af den nya aflöningen

vidkännas årligt afdrag å lönen af 700 kronor, motsvarande

den beräknade afkastningen af den åt honom

upplåtna kronojorden, hvilken efter hans afgång från

tjensten skall till statsverket indragas;

D) att, i händelse af bifall härtill, Riksdagen må

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till rikets

allmänna

kartverk.1

[5.]

14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

medgifva, att det å sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslaget till »Kommerskollegium», hvari anslaget

till bergsstaten ingår, höjes med 8,100 kronor, eller

från 76,400 kronor till 84,500 kronor; samt

E) att Herr Tolls ofvan omförmälda motion må

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Rikets allmänna kartverk.

4:o. Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riksdagen

måtte dels godkänna hvad uti punkterna 8—10 i statsrådsprotokollet

under detta anslag ifrågasatts, beträffande aflöningsförmåner för

kartverkspersonalen;

dels medgifva, att det för rikets ekonomiska kartverk å ordinarie

stat anvisade anslag å 6,000 kronor må från och med år 1886 utgå

till rikets allmänna kartverk och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse

dermed ändras;

dels ock, utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln på extra

stat för år 1886 anvisa till fortsatt bearbetande af rikets allmänna kartverk

184,000 kronor.

De punkter i statsrådsprotokollet, i hvilka de bestämmelser beträffande

aflöningsförmåner för kartverkspersonalen ifrågasatts, hvilka

Kongl. Maj:t begärt skola af Riksdagen godkännas, äro af följande

innehåll:

den 8:de punkten: att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500

kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive

5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för nuvarande

kartografer vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till

generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om ålderstillägg räkna

sig till godo den tid de tjenstgjort vid det ekonomiska kartverket;

den 9:de punkten: att den officer, som förordnas att handhafva

närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas

ett årligt arfvode af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera

till ett belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer, högst tvenne,

hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning;

och

den 10:de punkten: att arfvodena för öfrig civil personal, såsom

gravörer m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på

beting — äfvensom storleken af de dagaflöningar och reseersättningar,

hvilka skola utgå för arbete å fältet, af Kongl. Maj:t, uppå förslag af

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.

15

afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,

bestämmas.

Till Eongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och

behof är vid sjette hufvudtiteln fogadt såsom bilaga utdrag af protokoll

öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 19 December 1884, ur hvilket protokoll Utskottet här nedan får

meddela följande framställning af de grunder, hvarpå Kongl. Maj:ts

framställning rörande det allmänna kartverket hvilar.

Sedan föredragande departementschefen till en början erinrat,

hurusom, då frågan om fastställandet af en bestämd plan för de allmänna

kartarbetenas fortsatta bearbetande och fullbordan senast, eller

den 2 Januari 1880, gjordes till föremål för Kong], Maj:ts pröfning,

dåvarande chefen för civildepartementet framlagt såväl en öfversigt af

de vigtigaste momenten i detta ärendes behandling vid föregående tillfällen

som ock redogörelse för de förslag till de allmänna kartverkens

framtida ordnande, hvilka i utlåtande af den 6 Maj 1878 afgifvits af

den för detta ändamål genom Kongl. brefvet den 18 Maj 1877 tillsatta

komitén, har föredraganden för Kongl. Maj:t framlagt resultaten af den

ytterligare utredning, som sedan dess egnats detta ärende i den mån

sådant ansågs erforderligt i och för frågans sammanknytning med dess

ståndpunkt vid ofvan nämnda tid, och efter att i sådant hänseende

hafva angifvit innehållet af de 22 punkter, i hvilka beträffande de ekonomiska

och topografiska kartverken ofvannämnda komité sammanfattat

sitt förslag till de allmänna kartarbetenas ordnande, i hvilket förslag

komitén hemstält icke allenast om det ekonomiska kartverkets fortsättande

utan äfven om de af detsamma utarbetade kartornas förseende

med höjdbeteckning genom s. k. backstreck, har föredraganden vidare

anfört, hurusom 1880 års Riksdag, med anledning af en till denna

Riksdag af Kongl. Maj:t aflåten framställning yttrat:

»Det har väl synts icke kunna förnekas att det ekonomiska kartverket

för rikets södra och mellersta delar i sin nuvarande form icke

medför fördelar, motsvarande de kostnader och den tid, som erfordras

för detsammas fullbordande. Visserligen sker fältmätningen för detta

kartverk i skalan 1 : 20,000, men kartorna utgifvas icke i denna skala,

utan i skalan 1 : 50,000 — och detta, sedan 1870 års Riksdags beslut,

blott i de fall, då medel dertill beviljas af landsting, hushållningssällskap

eller kommuner — hvadan alltså de i skalan 1 : 20,000 ritade konceptkartorna

i sjelfva verket blifva till nästan ingen praktisk nytta, förborgade

som de äro i kartverkets arkiv. Ytterligare förringas gagnet

af ifrågavarande kartverk derigenom, att detsamma icke är försedt med

höjdsiffror, till följd hvaraf kartkonceptets hufvudsakliga nytta består

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

endast deruti, att arealen kan på detsamma uträknas; och lärer jemväl

böra beaktas deri omständighet, att, på sätt komiterade anfört, kostnaderna

i väsentlig mån stegras derigenom, att, till följd af den nuvarande

organisationen af de topografiska och ekonomiska kartverken

samt arbetenas derpå grundade fördelning, fältmätning eger rum tvä

gånger, eller såväl i skalan 1 : 20,000 som i skalan 1 : 50,000, liksom

ock komiterades framställningar beträffande anlitandet af billigare arbetspersonal

och mindre kostsamma reproduktionsmetoder torde vara

förtjenta af synnerlig uppmärksamhet.

Att åter ett kartverk, bearbetadt hufvudsakligen enligt den af komiterades

flertal framstälda plan, skulle i många hänseenden blifva till

mycket gagn, har redan, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit i statsrådsprotokollet

vitsordadt, och kan i sådant hänseende härtill ytterligare

anföras, att en dylik karta i skalan 1 : 20,000, som medgifver

framställandet af ett tunnland på ett temligen tydligt sätt (en qvadrat

med ungefär 1,20 linies sida) och försedd med lämplig terrängbeteckning

och höjdsiffror, måste för en hvar, som behöfver utföra ett kartarbete

eller en afvägning i en trakt, öfver hvilken en sådan karta

blifvit upprättad, vara till högst väsentlig nytta. Härvid böi dessutom

särskildt uppmärksammas, att 20,000-dels kartan kan, på sätt i Belgien

redan skett, medelst fotografi förstoras, så att man erhåller en karta i

skalan 1 : 10,000, hvilkens yta är 4 gånger så stor som 20,000-dels

kartans och 100 gånger så stor som 100,000-dels kartans (den nuvarande

topografiska). På en sålunda förstorad karta blifver tunnlandet

en qvadrat med ungefär en fjerdedels decimaltums eller 2,4 limeis sida,

och lärer det alltså ligga i öppen dag, att allt kartarbete och all företagsamhet,

som berör jorden, såsom odlingar, väganläggningar, afdikningar,

vattenaftappningar, m. m. d., måste komma att skörda betydande

fördelar af en dylik förstorad karta, hvilken, sedan 20,000-dels

kartan blifvit fullbordad, kan, efter i Belgien inhemtad erfarenhet, för

jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas; och vill det synas, soin om

just det ändamål, hvilket det ekonomiska kartverket hufvudsakligen

varit afsedt att fylla, men hvilket till följd af ofvan antydda och af

komiterade närmare utvecklade omständigheter icke dermed kunnat

ernås, skulle kunna på ofvan angifvet sätt blifva fullt tillgodosedt.

Då emellertid komiterade ej kunnat enas om lämpligaste sättet

för kartverkens samfälda bearbetande, samt frågan, huruvida det ekonomiska

kartverket bör alldeles upphöra eller fullföljas hufvudsakligen

enligt den af komiterades flertal framstälda plan, måste i väsentlig

mån bero af de kostnader, som deraf komma att betingas, och de beräkningar,

som i sådant hänseende blifvit i komitebetänkandet före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

17

bragta, enligt hvilka det af komiterades flertal föreslagna kartverket

skulle vara fullbordadt inom 36 år med en årskostnad af omkring 220,000

kronor, varit föremål för ganska väsentliga anmärkningar, men det alltid

måste vara svårt, om icke omöjligt, att på förhand utan praktiska,

för ändamålet särskildt anstälda försök beräkna de besparingar af kostnader

och tid, som genom de olika metoderna skulle kunna ernås, vore

det, enligt Riksdagens förmenande, önskvärdt att dylika försök blefve

anstälda, helst sådant så mycket snarare bör kunna ske, som det ekonomiska

kartverket i allt fall af ofvan angifna skäl icke lärer kunna

genast upphöra, utan åtminstone under de närmaste åren torde komma

att fortvara, och således äfven de för detta kartverk anvisade medel

lära kunna för ändamålet användas, så att försökens anställande i intet

fall behöfver förorsaka statsverket några särskilda kostnader. För ordnande

af dessa försök borde sannolikt den af komiterade enhälligt föreslagna

kartverkskommissionen blifva särdeles lämplig, och skulle denna

kommission kunna företaga den ytterligare praktiska utredning rörande

kostnaderna för det föreslagna landkartverket, som må finnas af behofvet

påkallad; och torde alltså en dylik kommission böra tillsättas

för utrönande huru kartverkens gemensamma arbete må kunna ordnas

så, att bästa möjliga produkt erhålles för minsta möjliga kostnad och

under den kortaste tid, som omständigheterna medgifva.»

Departementschefen yttrar härefter:

»Riksdagen, som alltså ansåg, att undersökningar, som erfordrades

för bedömande af kostnaderna för ordnande af ett kartverk i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komiterades flertal uppgjorda

förslag, borde anordnas, beslöt derför i underdånighet anhålla,

att praktiska försök i ofvan antydda hänseenden måtte varda anstälda

och kostnaderna derför bestridas af de till kartverken anvisade medel.

Med bifall till hvad Riksdagen sålunda hemstält täcktes Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 28 maj 1880 tillsätta en kommission

för de allmänna kartarbetena, bestående af chefen för generalstaben

såsom ordförande samt af cheferna för generalstabens topografiska

afdelning, för sjökartverket och för Sveriges geologiska undersökning-

äfvensom af tre öfrige ledamöter; och uppdrogs åt nämnda

kommission, förutom de allmänna åligganden, som skulle utgöra föremål

för kommissionens verksamhet, »att snarast möjligt anordna och

låta verkställa praktiska försök för att utröna, hvilka besparingar af

tid och kostnader må kunna ernås genom att förena de ekonomiska

och topografiska kartverken till ett kartverk med begagnande af en

gemensam fältmätning och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudBih.

till Rilcsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

saklig öfverensstämmelse med det af 1878 års kartverkskomité afgifna

förslag.»

Efter att hatva omförmält de i följd häraf verkstälda praktiska

försök, framstälde föredraganden en af ofvannämnda kommission gjord

sammanfattning af dess utlåtande, hvilken är intagen i statsrådsprotokollet

(sid. 10—15) och till hvilken Utskottet får hänvisa.

Sedan föredraganden derpå omförmält dels ett af nuvarande befälhafvaren

för generalstaben den 12 December 1882 afgifvet utlåtande

i afseende på organisationen samt sättet för södra och mellersta

Sveriges kartläggning och dels för en af afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning år 1883 afgifven berättelse öfver de af

det ekonomiska kartverket under nämnda år utförda arbeten, sammanfattade

departementschefen frågans hufvudgrunder, till hvilka han hänför

förnämligast:

de skalor, hvari kartorna öfver landets olika delar böra upprättas

och i tryck utgifvas, så att kartverket, äfven med afseende fäst på en

längre framtids kraf, väl uppfyller det med detsamma afsedda ändamål;

den organisation, som på samma gång den skänker säkerhet för

kartarbetenas sorgfälliga utförande medför minsta möjliga kostnad;

samt

kostnaden, eller med andra ord de årliga anslagsbelopp, hvilka

med afseende fäst på kartarbetenas möjligast skyndsamma fullbordande

kunna och böra ifrågasättas; och yttrar departementschefen i afseende

på dessa hufvudgrunder, att, »då frågan icke gäller att utstaka

grunderna för något nytt företag, utan fortsättningen och fullbordandet

af arbeten, hvilka under flere årtionden fortgått, de förslag företrädesvis

bort omfattas, hvilka med minsta möjliga rubbning i hittills tillämpade

grunder för landets kartläggning och utan någon betydande förökning

i nuvarande kostnader leda till det här ofvan citerade, af Riksdagen

angifna önskningsmål. Skälen härför torde lätt vara insedda och endast

behöfva i korthet beröras. Förutom nemligen att värdet och

användbarheten af ett allmänt kartverk öfver ett helt land i hög grad

är beroende af den enhet eller homogenitet i afseende på skalor, beteckningssätt

m. m., som förefinnes mellan de särskilda kartblad, hvari

ett sådant kartverk sönderdelas, och hvilket förhållande manar till

stor varsamhet vid vidtagandet af förändringar i dessa afseenden, så

utöfva äfven alltför omfattande och oftare återkommande förändringar

i organisation och arbetsmetoder — under en längre eller kortare

öfvergångstid, innan ny personal hunnit utbildas och de nya metoderna

vunnit stadga — en förlust både i penningar och tid, hvilken

i viss grad motväger de besparingar i dessa afseenden, som genom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

19

de vidtagna förändringarne beräknats vara att vinna. En tillämpning

af denna grundsats behöfver derför långt ifrån förhindra ett

successivt införande af sådana förändringar, livilka vare sig genom de

tekniska hjelpmedlens ständigt fortgående utveckling eller i andra afseenden

kunna leda till arbetenas fullkomnande eller till besparing i

tid och kostnad.

Vidkommande först de skalor, hvari landets olika delar böra uppmätas,

så hafva i fråga om den för det sydliga och mellersta Sveriges

uppmätning lämpligaste skalan äfvensom, i samband dermed, rörande

sättet för denna uppmätnings utförande väsentligt olika åsigter sökt

göra sig gällande. Så hafva två ledamöter af 1878 års komité påyrkat,

att uppmätningsskalan äfven för denna del af landet må inskränkas

till 1 : 50,000, vid hvilket yrkande en af dessa ledamöter fasthållit

i sin till kartverkskommissionens utlåtande fogade reservation.

Under det de öfrige fem ledamöterna af nämnda komité förordat en

fortsättning af den år 1860 under namn af ekonomiska kartverket påbörjade

kartläggningen i skalan 1 : 20,000, så hafva derjemte tre af

dessa yrkat, att nämnda kartläggning äfven bör omfatta återgifvandet

af landets höjdbildning förmedelst ett backstrecksmanér, förtydligadt

genom höjdsiflror. Slutligen hafva inom kartverkskommissionen fyra

ledamöter förordat det af meranämnda komités sistnämnda tre ledamöter

afgifna förslag, under det åter en ledamot uttalat den åsigt, att

den plana kartläggningen i skalan 1 : 20 000 med så få rubbningar

som möjligt bör fortsättas, hvilken åsigt äfven blifvit af befälhafvaren

för generalstaben i hans särskildt afgifna utlåtande omfattad. Jag

har ansett mig böra här ånyo upprepa de många olika förslag, som

blifvit framstälda i fråga om sättet för det sydliga och mellersta

Sveriges kartläggning, då häri, så att säga, inneslutes kartverksfrågans

kärna, kring hvilken nämnda frågas öfriga delar mer eller mindre

nära ansluta sig. Sammanställas dessa olika förslag, så framgår deraf,

att en fortsatt uppmätning af det sydliga och mellersta Sverige i

skalan 1 : 20,000 blifvit med stor samstämmighet tillstyrkt icke allenast

af 1878 års komité och af kartverkskommissionen utan äfven af

de myndigheter, livilka på nådig befallning derom afgifvit underdåniga

utlåtanden; hvaremot meningarne visat sig väsentligt delade i

fråga om lämpligheten att i samma stora skala äfven uppmäta och

återgifva landets höjdbildning.

De många skäl för fortsättningen och påskyndandet af den sedan

nära 25 år tillbaka fortgående kartläggningen i skalan 1 : 20,000

af det sydliga och mellersta Sverige, hvilka blifvit framstälda dels

af Chefen för Civildepartementet i hans anförande till statsrådsproto
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

kollet den 15 December 1871, dels af 1878 års komité, af kartverkskommissionen,

af befälhafvaren för generalstaben m. fl., synas äfven

mig så öfvertygande, att jag icke tvekar tillstyrka, att nämnda uppmätuingsskala

bör för i fråga varande del af landet fortfarande bibehållas.

Men lika litet som jag af Riksdagens i ämnet gjorda framställningar

kan söka stöd för tillstyrkandet af någon sådan åtgärd, som,

om äfven för tillfället ledande till minskad kostnad, skulle beteckna

ett tillbakagående eller en försämring i våra nuvarande kartarbetens

godhet och användbarhet, lika litet synes mig dessa framställningar

gifva skäl för vidtagande af sådana, om än i motsatt rigtning gående

förändringar vid kartverkens fortsatta bearbetande, som skulle leda vare

sig till någon betydande tillökning i nuvarande kostnader eller till en

försening i tidpunkten för kartverkens fullbordande.

Beträffande det i sistnämnda rigtning gående förslaget, att kartverket

i skalan 1 : 20,000 äfven skulle förses med höjdbeteckning, så

torde å ena sidan icke kunna förnekas, att kartverket, på detta sätt

fullständigadt, bättre och i vidsträcktare mån skulle tillgodose de mångfaldiga

ändamål, som med dess upprättande afses att vinnas. Men

tager man å andra sidan hänsyn dels till de ökade kostnader, hvarmed

en sådan fullständig topografisk kartläggning blir förknippad,

dels till de vidtomfattande topografiska arbeten, som redan blifvit i

den mindre skalan 1 : 50,000 utförda öfver en betydlig del af här i

fråga varande område, samt dels slutligen till det vid jemförelse med

andra lands kartarbeten ofullkomligare sätt — eller medelst backstreck

— hvarmed höjdformerna af kostnadsskäl föreslås att äfven i

den större skalan afbildas, så synes mig betänkligt att nu företaga

en så genomgripande rubbning i de hittills tillämpade grunderna för

det sydliga och mellersta Sveriges kartläggning.

I sin reservation till kartverkskommissionens utlåtande uttalar

chefen för Statistiska centralbyrån i denna del af ämnet följande:

»Då jag alltså just med nödig omtanke för rikets topografiska

kartläggning i likhet med nyssnämnde chef (dåvarande afdelningschefen

vid generalstabens, topografiska afdelning) icke kan finna det

välbetänkt att nu företaga en dylik kartläggning i skalan 1 : 20,000,

kan jag dock icke gå så långt som han det föreslår, nemligen att

man helt och hållet skulle öfvergifva alla kartografiska arbeten i donna

skala eller, med andra ord, att man skulle låta det ekonomiska kartverkets

bearbetande alldeles upphöra. I detta hänseende delar jag

deremot den åsigt, som alltid gjort sig gällande såväl inom 1878 års

kartkomité som i den nu varande kommissionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

21

Man har, måhända icke så sällan, velat påstå, att Sverige eger

intet kadasterverk och att då det ekonomiska kartverket, som skulle

ersätta detta, upprättas i en alltför liten skala för att kunna fylla

detta behof, det ekonomiska kartverket skulle vara om ej onödigt dock

ej behöfligt, samt att, då en utvidgning af detta kartverk till en för

kadasterbehof nödig skala skulle leda till snart sagdt orimliga kostnader,

man bör ju förr desto hellre upphöra med att bearbeta ett sådant

kartverk. Detta är enligt min åsigt en missuppfattning af verkliga

förhållanden. Sverige eger ett kadasterverk, visserligen icke fullt

motsvarande de utländska, men dock dermed i vissa delar jemförlig!

Men som detta vårt kadasterverk, jag menar härmed naturligtvis våra

stora och dyrbara samlingar och landtmäterikartor, utarbetats under en

mycket lång tidrymd och utan inbördes sammanhang samt med stora

luckor, så är det ekonomiska kartverket ett alldeles nödvändigt komplement

till kadasterverket. Den ekonomiska kartan har således att

göra ett helt af de spridda delarne och att så godt sig göra låter fylla

bristerna. Denna karta skall derför icke för den enskilde jordegaren

precis utvisa hans innehaf af mark, utan hon skall i stort visa, huru

byars och andra sjelfständiga jordeboks-områden äro till hvarandra belägna;

hon skall, såsom man sagt, lägga jordeboken på karta samt

dessutom ådagalägga, huru mycket af rikets jord fördelar sig i åker,

äng och annan mark. Det tillhör deremot icke en sådan allmän öfversigt

skarta att gifva utslag i tvister om eganderätt, ty detta tillkommer

landtmäterikartan, och, då dess anskaffande hittills alltid tillkommit jordegaren,

synes det icke vara skäl att låta staten nu fullgöra ett sådant

åliggande för den, som dylikt underlåtit eller underlåter. Särskildt har

man velat påstå, att med den jordstyckningsfrihet, som en nyare lagstiftning

medgifver, den tid snart nog kan vara inne, då stora förvecklingar

i fråga om inteckning och lagfart skola uppstå, om egendom,

huru liten han än må vara, ej utmärkes å karta, men då denna karta,

förutsatt att en förändrad lagstiftning uti ifrågavarande hänseenden

skulle fordra en sådan, väl bör vara en egendomskarta, d. v. s. en

landtmäterikarta, så blifver äfven i detta fall den ekonomiska kartan

ett nödvändigt medel för att lemna en öfversigt öfver de många specialkartorna.

Enligt min uppfattning har således den ekonomiska kartan till

hufvuduppgift att komplettera vårt kadasterverk och att möjliggöra

nödiga arealbestämningar af åker, äng, m. m., och om man låter en

sådna karta vara hvad hon hittills alltid varit, d. v. s. om man icke

tillägger någonting som egentligen icke tillkommer henne såsom sådan,

så bör hon ej få tillvitelsen att »förete bilden af något ofärdig!), der
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.

före att hon är hvad hon är, nemligen en plankarta. Hon kan och bör

kompletteras med höjdsiffror, hvilket är en ganska enkel åtgärd, men

hon behöfver ej nödvändigt förses med terrängbeteckning, hvilket återigen

är ett mycket kostsamt företag.»

I öfverensstämmelse härmed uttalar sig äfven befälhafvaren för

generalstaben.

Härtill anser jag mig endast böra tillägga följande. Då man med

begränsade tillgångar måste tillgodose de i viss grad mot hvarandra

stridande fordringarne, eller å ena sidan att hela landets kartläggning

må så skyndsamt som möjligt fullbordas, samt å den andra att de

under alla förhållanden dyrbara arbetena böra, med skälig hänsyn till

olika landsdelars olika vigt och betydelse, utföras med den fullständighet

och noggrannhet, att de må kunna tillfredsställa äfven en längre

framtids kraf, så synes mig den hittills följda grunden för det sydliga

och mellersta Sveriges kartläggning på bästa sätt sammanjemka dessa

fordringar. Det torde nemligen med all säkerhet kunna förutses, att

för denna del af vårt vidsträckta land, som innesluter mer än fyra

femtedelar af hela landets befolkning, och hvilken i afseende på odling

och utveckling kan ställas i jemnbredd med de flesta af Europas öfriga

länder, behofvet af lika fullständiga kartor, som redan sedan lång tid

i dessa länder upprättas, i en icke aflägsen framtid skall göra sig gällande.

Och på samma gång det plana kartverket i skalan 1 : 20,000,

fullständigadt med talrika och noggranna höjdsiffror samt vid sidan af

ett topografiskt kartverk i mindre skala, redan nu kan sägas, med hänsyn

till de tillgångar, som för närvarande rimligtvis kunna tagas i anspråk,

nöjaktigt tillgodose fordringarne, så erbjuder detsamma ett underlag,

som framdeles kan i mån af behof och i de mindre delar af landet,

der en noggrannare kännedom äfven om höjdbildningen anses behöflig,

med lätthet fullständigas till en topografisk karta och dd med tillämpning

af de mera noggranna metoder medelst nivålinier, som för höjdbildningens

återgifvande i större skalor numera nästan öfverallt vunnit

tillämpning.

Man har mot ekonomiska kartverket anmärkt, att i följd af landets

oafbrutet fortgående uppodling, vare sig genom skogsmarks eller ängs

uppbrytning till åker eller genom sanka markers torrläggning, de ekonomiska

kartorna snart skulle blifva föråldrade. Denna olägenhet,

hvilken för öfrigt vidlåder alla kartverk i något större skala, eller att

de efter en viss tid ej gifva en fullt trogen bild af landets utseende,

kan i viss mån afhjelpas genom att å den ekonomiska kartan från de

till generallandtmäteri- och provinskontoren inkommande skiftes- och

andra kartor införa nyodlingar och andra väsendtliga ändringar. På

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

23

enahanda sätt kunna kartor öfver de med statsunderstöd försedda

afdiknings- eller andra dylika företag begagnas och förty föreskrifvas,

att ett exemplar af kartan öfver företaget skall till kartverket atlemnas.

Ett kartverks ändamål kan emellertid icke till fullo uppnås med

mindre att kartorna blifva i tryck för allmänheten tillgängliga. Också

har Riksdagen såsom en af de orsaker, hvarför det ekonomiska kartverket

icke i sin nuvarande form anses motsvara sitt ändamål, framhållit

den omständigheten, att kartorna icke utgifvas i skalan 1 : 20,000

utan i skalan 1 : 50,000, och detta blott i de fall, då medel dertill beviljas

af landsting, hushållningssällskap eller kommuner. De skäl, som

i 1878 års komités utlåtande blifvit anförda för utgifning i oförminskad

skala af den utaf denna komité föreslagna karta i skalan 1 : 20,000, hafva

ock samma giltighet, äfven om kartan i afseende på höjdformerna

endast framställer hvad genom höjdsiffror kan utmärkas; hvarföre

jag anser mig böra tillstyrka, att de öfver det sydliga och mellersta

Sverige upprättade kartor i skalan 1 : 20,000 må medelst något billigt

reproduktionssätt på statsverkets bekostnad i tryck utgifvas.

Beträffande öfriga för olika delar af landet föreslagna uppmätnings-

och utgifningsskalor, så har jag intet att erinra vid de förslag

som blifvit afgifna af 1878 års komité och af kartverkskommissionen.

Dessa förslag äro i hufvudsak öfverensstämmande, endast med det

undantag, att en ledamot af nämnda kommission yrkat, att en ekonomisk

kartläggning i skalan 1 : 50,000 bör utföras äfven öfver Norrland

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de för det ekonomiska kartverket

nu gällande grunder. Ehuru jag erkänner det tilltalande i ett

sådant förslag, kan jag dock icke — äfven om någon beräkning öfver

kostnaden för en dylik kartläggning förefunnes, hvilket icke är fallet —

tillstyrka att redan nu fastställa en bindande föreskrift i detta hänseende.

Öfver de mest odlade och befolkade trakterna af Norrland,

eller kustlandet jemte ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna

samt nejden omkring Storsjön, är den topografiska kartan

föreslagen att upprättas i skalan 1 : 50,000 och öfver det öfriga området

(lappmarkerna undantagna) i skalan 1 : 100,000. Om stomkartan

för den topografiska uppmätningen upprättas i skalan 1 : 50,000 och,

såsom kartverkskommissionen föreslagit, med fäst afseende på att framdeles

läggas till grund för eller på lämpligaste sätt beredas till en

ekonomisk plankarta, det vill säga om denna stomkarta, så vidt den

mindre skalan sådant medgifver, upprättas efter samma grunder som

den stomkarta, som numera lägges till grund för den ekonomiska kartan

i skalan 1 : 20,000, så torde den med höjdbeteckning och höjdsiffror

försedda topografiska kartan jemte stomkartan och de genom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

afvittring och storskifte erhållna specialkartor komma att lemna ett

mycket godt och användbart material att lita till vid alla frågor af

ekonomisk natur, livilka för sin utredning och lösning äro beroende

äf kartografiska upplysningar. Då härtill kommer, att den topografiska

kartläggningen af den ifrågavarande, hittills i afseende på topografiska

kartor förbisedda delen af vårt land icke bör uppskjutas, utan så snart

som möjligt påbörjas och derefter fortgå samtidigt med kartläggningen

af södra Sverige, så synes det mig vara nödvändigt att icke fördröja

detta angelägna arbete genom större kostnaders nedläggande på plankartan,

än som äro erforderliga för upprättande af en för den topografiska

och för den blifvande ekonomiska kartan gemensam stomkarta.

Jag tillstyrker derföre bifall till hvad kartverkskommissionen i nämnda

hänseenden föreslagit.

De bestämmelser, livilka jag med stöd af hvad sålunda blifvit

anfördt anser böra vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna

kartverk fastställas i afseende på uppmätnings- och utgifningsskalor

samt härmed sammanhängande förhållanden, kunna sålunda sammanfattas

:

l:o att för uppmätning och kartläggning af landets

särskilda delar [med undantag af Norrbottens

län, hvars kartläggning fullbordas enligt nu gällande

plan] tre olika skalor användas:

skalan 1 : 20,000 för den ännu icke i denna

skala kartlagda del af landet, som faller söder om

den linie, hvilken betecknar 29:de bladvådens norra

kant å den för »generalstabens karta öfver Sverige»

gällande bladindelning, med de smärre afvikelser från

denna linie, som erfordras för att de deraf afskurna

socknar och härad må blifva i samma skala i sin helhet

kartlagda; och bör uppmätningen i denna skala,

i öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, tills

vidare endast omfatta fullständig planmätning, men i

förening med noggranna höj dbestämmelser, hvilkas

resultat genom siffror å kartorna utsättas;

skalan 1: 50,000 dels för höjdformernas uppmätning

och afbildning å den del af nyss nämnda område,

som ännu icke varit föremål för topografisk

kartläggning i nämnda skala, dels för fullständig

topografisk kartläggning af den del af det norrländska

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

25

kustlandet, som ligger mellan nyssnämnda 29:de bladvådslinie

och södra gränsen för Norrbottens län,

samt af det närmaste området kring de vigtigaste

kommunikationslederna genom Jemtland och omkring

Storsjön; samt

skalan 1 : 100,000 för fullständig topografisk kartläggning

af hela det öfriga området med de undantag,

som kunna befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens

läns fjelltrakter, der ingen afvittringsmätning

kommer att utföras;

2:o att de stomkartor, som sammansättas till underlag

för topografisk uppmätning af de delar af landet,

hvilka icke blifva föremål för kartläggning i skalan

1 : 20,000, utarbetas med hänsyn till att äfven kunna

läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;

3:o att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och

med höjdsiffror fullständigade plankartan utgifves i

oförminskad skala samt i färgtryck förmedelst ett billigt

reproduktionssätt;

4:o att utgifningen af generalstabens karta i

skalan 1: 100,000 fortsättes efter oförändrad plan,

men att den nuvarande gravyrmetoden utbytes mot

heliogravyr; samt

5:o att framdeles efter pröfning af vederbörandes

förslag fastställes, huru öfvergången till de skalor,

hvari kartorna öfver Norrbottens län utgifvas, skall

ordnas efter en med afseende på bladindelningen

lämplig gräns.

Äfven i afseende på organisationen hafva delvis olika förslag blifvit

framstälda. Hvad först vidkommer styrelsen och ledningen af

kartarbetena tillåter jag mig erinra om de flerfaldiga förändringar, som

i detta afseende ansetts böra tid efter annan vidtagas. Så stäldes det

allmänna ekonomiska kartverket vid dess första organisation år 1859

under öfverdirektör en för landtmäteriet, under det ledningen af de

ekonomiska kartarbeten, hvilka samtidigt anbefaldes till påbörjande i

Norrbottens län, uppdrogs åt d. v. landshöfdingen i nämnda län. Kort

derefter entledigades emellertid nämnde öfverdirektör från befattningen

med det allmänna ekonomiska kartverket, hvilket stäldes under en särskild

styresman. År 1870 uppdrogs åter åt landtmäteristyrelsen ledBth.

till RiJcsd. Prof. 188o. 4 Sam!.'' 1 Afä. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12 a.

ningen af sistnämnda kartverk, men från och mod år 1873 stäldes så

väl detta som ock Norrbottens läns kartverk under styrelse och ledning

af chefen för topografiska corpsen, i hvars hand sålunda chefskapen

för de ekonomiska och topografiska kartverken förenades. Sedan

emellertid vid generalstabens omorganisation topografiska corpsens tillvaro

såsom sjelfständig corps år 1874 upphörde, och dess dittillsvarande

åligganden öfverflyttades på en afdelning af nämnda stab, så förändrades

i viss mån detta förhållande. Under det nemligen afdelningschefen

vid generalstabens topografiska afdelning fortfarande såsom chef

utöfvade ledningen af de ekonomiska kartverken, öfverflyttades chefskapet

för de topografiska kartarbetena på chefen för generalstaben.

De olägenheter och det menliga inflytande på kartarbetenas planmessiga

och ostörda fortgång-, som varit en följd af dessa ofta återkommande

förändringar i sättet för kartverkens ledning, anser jag mig

endast behöfva antyda. En annan omständighet, som jemte detta försvårat

den samverkan, som utgör vilkoret för så nära beslägtade arbetens

bästa och billigaste utförande, är att de anslag, som från två

särskilda hufvudtitlar härtill anvisats, till redan på förhand bestämda

belopp fördelats på tre särskilda kartverk. 1 sitt underdåniga förslag

till inkomst- och utgiftsstat för år 1884 för det ekonomiska kartverket

uttalar afdelningschefen för generalstabens topografiska afdelning i

detta afseende följande:

»Så väl vid uppgörandet af arbetsplaner som än mer vid dessas

tillämpning framträder bjert olägenheten af att de till de allmänna

kartarbetena utgående anslag äro till på förhand bestämda belopp fördelade

på tre särskilda kartverk och till olika slag af arbeten. Den

samverkan de särskilda kartverken emellan, som afsågs att vinnas dermed,

att de ekonomiska kartverken från och med år 1873 stäldes under

afdelningschefens vid generalstabens topografiska afdelning styrelse

och ledning, och hvilken samverkan utgör vilkoret för en sådan inbördes

anordning af de olika kartverkens med hvarandra nära sammanhängande

arbeten, att minsta möjliga kostnad uppstår, torde ej

heller kunna till fullo ernås, med mindre än att den vid de olika kartverken

anstälda personal och de till dem anvisade anslag få, oberoende

af de band, som en trefaldig organisation nu pålägga, för det gemensamma

ändamålet användas efter den plan, som Eders Kong!. Maj:t

uppå förslag af kartverkens chef täckes för hvarje år fastställa.»

Efter en omfattande utredning af alla de förhållanden, som vid

frågan om kartverkens lämpligaste organisation måste vara i större

eller mindre grad bestämmande, föreslog 1878 års komité i afseende

på kartverkets styrelse och ledning:

s. 27 Kontrollera mot PDF

tåls-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

27

»att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på

personal och anslag sammanslås till ett kartverk, som ställes under

styrelse och ledning af chefen för generalstaben och benämnes Landkartverket''»,

hvilket förslag med något förändrad ordalydelse tillstyrkes af

kartverkskommissionen.

Ett af de förnämsta vilkoren för att kunna minska de under alla

förhållanden stora kostnader, som äro förenade med ett helt lands

kartläggning, är en sådan organisation, som med minsta möjliga fast

aflönade stam — för de rent vetenskapliga arbetenas utförande samt

för arbetenas ledning m. m. — förmår upptaga ett större antal mera

tillfälligt anstälde personer, hvilka endast åtnjuta dagaflöning för den

tid, de äro tjenstgörande; detta så mycket mer som arbetets natur nödvändigt

förutsätter en betydligt större personal under de fem månader,

som arbetena ä fältet i regel kunna fortgå, än som under den öfriga

delen af året lämpligen kan sysselsättas. 1 detta hänseende uttalar

krigsvetenskapsakademiens föredragande i topografi i sin år 1881 afgifna

årsberättelse jemte annat följande:

»Vid de ekonomiska och topografiska kartverken är, under den tid

arbetena å fältet pågå, anstäld en personal uppgående till omkring 60

till 70 personer. Under det att vid de ekonomiska kartarbetena ständig

personal — för närvarande uppgående till 22 personer — nästan

uteslutande användes, så finner man vid de topografiska arbetena en

vanligen mer än dubbelt så stor personal under sommaren som under

vintermånaderna. Att för de kartografiska arbetena underhålla en särskild

fäst afiöuad tjeustemannacorps af 60 till 70 personer skulle, såsom

lätt inses, blifva oerhördt dyrt. En stor del af dessa arbeten äro

dessutom af så mödosam beskaffenhet, att de taga mera fysiska krafter

i anspråk, än som i allmänhet kunna påräknas hos personer, som öfverskridit

det 45:e lefnadsåret, vid hvilken ålder således flertalet af eu

sådan fäst anstäld personal antingen måste pensioneras eller, ehuru

mindre tjenstbar, bibehållas. Möjligheten att utan oerhörda kostnader

utföra ett lands kartläggning med de fordringar, nutiden derpå ställer,

beror derföre på en sådan organisation och en sådan arbetsfördelning,

att *en tillfälligt anstäld yngre personal kan under ledande och kontrollerande

uppsigt användas för vissa slag af arbeten. Denna princip

har äfven ijde flesta land blifvit tillämpad och den tillfälliga personalen

har med erkänd fördel sökts och funnits bland arméns yngre befäl och

underbefäl. En sådan personal medför icke någon vidare kostnad än

dagaflöning för den tid, han är vid arbetena anstäld, och återgår efter

slutad tjenstgöring vid kartverket till sin fast aflönade anställning vid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

regementet; denna personal har vidare under sin militära utbildning

redan på förhand bibringats den förberedande kunskap, att han under

en sommars öfningskurs kan nöjaktigt utbildas till fältmätare. Att

denna personal efter några års tjenstgöring vid kartarbetena afgår för

att ersättas af en annan, hvilken ånyo måste utbildas, kan visserligen

betraktas såsom en olägenhet — — — — men, såsom ofvan blifvit

antydt, gifves det en gräns, som ganska snart uppnås, då den förvärfvade

större skickligheten motväges af ett aftagande i den ungdomlighet

i lynne och krafter, hvilken utgör en nästan lika nödvändig egenskap

för fyllandet af de anspråk, som i vårt land ställas på fältmätaren.»

På samma gång det torde vara otvifvelaktigt, att orsaken till de

ekonomiska kartarbetenas öfverklagade dyrhet förnämligast är att söka

i den omständigheten, att dessa arbeten, i synnerhet hvad södra och

mellersta Sverige vidkommer, hittills nästan uteslutande utförts af en

last anstäld personal, hvars arfvoden genom ålderstillägg ökas, under

det att den för ansträngande arbeten i skog och mark erforderliga vigör

helt naturligt med åren aftager, så har äfven afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning uttalat den åsigt, att den större

skicklighet, som en sådan personal onekligen bör besitta, likväl icke

behöfver nödvändigtvis förutsättas för alla de olika slagen af arbeten,

samt att, efter hvad erfarenheten redan bekräftat, intet men för arbetenas

godhet är att befara genom att äfven vid kartläggningen i skalan

1 : 20,000 införa en sådan arbetsfördelning, att, såsom vid topografiska

afdelningen alltid varit fallet, arbetena å fältet i hufvudsak utföras af

eu tillfälligt anstäld personal under ledning och kontrollerande uppsigt

af ett färre antal fast anstälde personer, genom hvilken anordning eu

betydligt ökad arbetskraft kan med samma kostnad vinnas.

Då nu den åsigt blifvit enhälligt omfattad, att vårt lands allmänna

kartarbeten böra ställas under en gemensam styrelse; då det vidare på

grund af det anförda samt åt den utredning, 1878 års komité lemnat,

torde framgå, att en militärisk organisation erbjuder väsentliga fördelar,

och då vårt land i generalstabens topografiska afdelning redan eger en

institution, som, om än under andra benämningar, alltsedan århundradets

början haft ledningen och utförandet af landets kartläggning sig

anförtrodda, så synes mig den åsyftade föreningen lämpligast på så

sätt vinnas, att det nuvarande ekonomiska kartverket i afseende på

personal och anslag förenas med generalstabens topografiska afdelning,

hvilken afdelning clet sålunda skulle åligga att utföra alla de med landets

allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten, i enlighet

med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t täcktes utfärda.

En sådan organisation utgör icke heller något hinder för att äfven

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 12 a.

29

i sig upptaga ett civilt element. På samma gång som ett tillräckligt

antal officerare af generalstaben icke kan påräknas för utöfvande af

alla de funktioner, som taga dels vetenskaplig bildning, dels fackkunskap

eller större teknisk färdighet i anspråk, så bör äfven ett fält vara

öppet så väl för landtmätare som andra för yrket hågade och lämplige

civile personer att vid kartverket vinna anställning. Jag har sålunda

intet att erinra mot hvad 1878 års komité i afseende på personalens

organisation föreslagit med det af kartverkskommissionen dervid fogade

tillägg, eller att denna personal förutom officerare af generalstaben och

en professor skall utgöras af mot fasta arfvoden anstälde civile kartografer,

af från armén kommenderade officerare och underofficerare, al''

civile kartografaspiranter samt af qvinlig personal.

1 afseende på de fast anstälde kartografernas antal har ej någon

oföränderlig siffra kunnat bestämmas, då detta antal måste göras beroende

af de skilda arbetsprocessernas olika fortgång. Så måste exempelvis

åt triangelnätets uppmätning och beräkning gifvas ett flerårigt

försprång, hvilket till en början tager en talrikare fast personal i anspråk,

än den, som kan erfordras, sedan detta försprång vunnits. Någon

annan föreskrift torde derföre icke kunna lämpligen gifvas, än att, i

öfverensstämmelse med hvad kartverkskommissionen föreslagit, detta

antal icke må utan särskild framställning ökas öfver 20. Då emellertid

sammanlagda antalet kartografer och vid generalstabens topografiska

afdelning mot arfvoden anstälde civile personer för närvarande uppgår

till 29, så torde under en öfvergångstid undantag från nämnda regel

böra ske.

Rörande storleken af de arfvoden, som böra utgå till meranämnde

kartografer, föreslog 1878 års komité, på anförda skäl, att lägsta arfvode!

borde bestämmas till 2,500 kronor med två ålderstillägg, så att

högsta arfvodet skidle uppgå till 3,500 kronor. Kartverkskommissionen

har härvid föreslagit den förändring, att arfvodet bestämmes

till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter

respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring. Jag anser

likväl skäl icke blifvit angifna, som böra föranleda till någon annan

förändring i nu gällande bestämmelser, än att, med bibehållande af

det lägsta arfvodesbeloppet, af 1,500 kronor, till de nu vilkorligt bestämda

tre ålderstilläggen af 500 kronor lägges ytterligare ett dylikt

ålderstillägg, så att kartograf efter 20 års väl vitsordad tjenstgöring

kan komma i åtnjutande af ett arfvode af 3,500 kronor, hvarjemte de

nu med 500 kronor hvartdera utgående två arfvoden till de kartografer,

hvilka biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, böra fortfarande

bibehållas och i mån af kartarbetenas utvidgning ökas till tre.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Likaledes bör bibehållas det arfvode af 1,000 kronor, som nu utgår

till den officer af generalstaben, som föredrager de, ekonomiska kartverket

rörande ärenden in. m. och som tillika tjenstgör såsom arbetschef

vid det allmänna ekonomiska kartverket. Att, på sätt 1878 års

komité och kartverkskommissionen föreslagit, bestämma ovilkorlig pensionsrätt,

för kartograferna torde deremot icke vara behöfligt eller fullt

lämpligt, utan lärer regeringen icke underlåta att i hvarje särskildt fall,

då en kartograf i följd af ålder eller sjuklighet icke vidare är tjenstbar,

göra framställning om beredande åt honom af skälig pension.

Men om i enlighet med härofvan framstälda förslag de allmänna

kartarbetena sålunda sammanföras under en gemensam institution, förfaller

ock dermed den anledning, som hittills föranledt till att dessa

arbeten sorterat under två särskilda statsdepartement. 1878 års komité

uttalar i detta hänseende följande:

»I sammanhang med landkartverkets organisation liar komitén

äfven afhandlat den frågan, under hvilket statsdepartement kartverket

borde ställas, hvarvid två förslag hafva framstälts, det ena förordande

Landtförsvars-, det andra Civildepartementet. För det förra talar den

omständigheten, att landkartverket skulle blifva en utveckling af den

nu varande topografiska afdelningen vid generalstaben, af hvilken det

skulle komma att ledas, samt att dess fleste arbetare skulle blifva militärer.

Men å andra sidan skulle likväl inom detsamma komma att

finnas ett ganska starkt och mycket vigtigt civilt element, och det

skulle icke vara förenadt med någon olägenhet — äfven chefen för

generalstaben har erkänt detta — om man satte en skiljelinie emellan

generalstaben, som naturligtvis fortfarande måste lyda under Landtförsvarsdepartementet,

och det egentliga kartverket samt läte det senare

höra under Civildepartementet. En liknande organisation finnes i vårt

broderland Norge, der den »geografiske opmäling» hör under departementet

för det inre, ehuru arbetet verkställes af och genom generalstaben

och flottan. I öfrigt, äfven om arbetspersonalen vid Landkartverket

skulle komma att till större delen bestå af militärer, kan man

dock icke säga, att sjelfva kartverket som sådant skulle blifva uteslutande

militäriskt, utan har det tvärtom ett öfvervägande civilt ändamål,

för hvilket chefen för Civildepartementet synes vara rätta målsmannen.»

En följdenlig tillämpning af de skäl, som tala för kartverkens

ställande under en gemensam chef, synes äfven mig fordra, att alla de

allmänna kartarbetena rörande ärenden genom en och samma departementschef

behandlas och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas. 1 öfverensstämmelse

med den åsigt, hvilken vid gemensam öfverläggning

äfven blifvit af chefen för Landtförsvarsdepartementet omfattad, eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

31

att de mångsidiga ändamål, som genom de allmänna kartarbetena afses

att |befrämjas, äro af mera öfvervägande civil än militärisk natur och

stå i närmaste frändskap till flere af de allmänna frågor och ärenden,

hvilka falla under chefens för Civildepartementet handläggning — exempelvis

Sveriges geologiska undersökning — hvilket ock föranledt,

att största anparten af de anslag, som till de allmänna kartarbetena

nu utgå, äro å den 6:e hufvudtiteln uppförda, anser jag mig derför

böra tillstyrka: att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor skola

genom chefen för Civildepartementet beredas och inför Eders Kong],

Maj:t föredragas, ^samt att de för dessa arbeten erforderliga anslag i

sin helhet och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets allmänna

kartverk» uppföras^under den 6:e hufvudtiteln.

De bestämmelser i afseende på organisationen, hvilka jag med

stöd af det anförda ansett mig böra i underdånighet tillstyrka, kunna

sålunda sammanfattas:

6:o. att det nuvarande ekonomiska kartverket i

afseende på personal och anslag förenas med generalstabens

topografiska afdelning och att det framdeles

skall åligga nämnda afdelning att, med biträde af

den personal, hvarom här nedan bestämmes, utföra

alla de med landets allmänna kartläggning och beskrifning

förenade arbeten i öfverensstämmelse med

de allmänna grunder, som här ofvan blifvit angifna,

samt i enlighet med den instruktion, Eders Kongl.

Maj:t täckes utfärda;

7:o. att, förutom af de vid generalstabens topografiska

afdelning kommeuderadegeneralstabsofficerare,

hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,

och den på generalstabens stat uppförde professor,

arbetena skola utföras dels af civile kartografer och

kartografaspiranter, dels af från armén kommenderade

officerare och underofficerare, dels ock af qvinlig

personal;

8:o. att arfvode till kartograf bestämmes till

1,500 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor,

hvilka utgå efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl

vitsordad tjenstgöring, med rätt för nuvarande kartografer

vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till

generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om

s. 32 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

32

ålderstillägg räkna sig till godo den tid, do tjenstgjort

vid det ekonomiska kartverket;

9:0. att den officer, som förordnas att handhafva

närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas

utförande, må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000

kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp

af 500 kronor, tilldelas de kartografer (högst

trenne), hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas

öfvervakande och ledning;

10:o. att arfvodena för öfrig civil personal, såsom

gravörer m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis

måste grundas på beting — äfvensom storleken af de

dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå

för arbete å fältet, af Eders Kongl. Maj:t uppå förslag

af afdelningschefen vid generalstabens topografiska

afdelning såsom kartverkschef bestämmas, samt

ll:o. att alla de allmänna kartarbetena rörande

frågor skola genom chefen för Civildepartementet beredas

och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, och att

de för dessa arbeten erforderliga anslag i sin helhet

och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets allmänna

kartverk» uppföras under den fi:e hufvudtiteln.»

Vidkommande slutligen kostnaderna får Utskottet hänvisa till de

i statsrådsprotokollet (sid. 31—35) meddelade beräkningar öfver desamma,

efter hvilkas anförande föredraganden slutligen yttrat:

»För år 1885 äro till de topografiska och ekonomiska kartarbetena

följande medel anvisade:

från fjerde hufvudtiteln:

till generalstabens topografiska arbeten: extra anslag kronor 60,000: —

från sjette hufvudtiteln:

till ekonomiska kartverken:

ordinarie anslag.......................................... 6,000: —

extra anslag ................................................ 76,000:— v 82,000:_

hvartill kommer under anslaget till landtmäteri
staten

besparade 23 andre landtmätarelöner ... „ 20,700: —

eller tillsammans kronor 162,700: —

Om denna summa delas i det belopp 6,800,000, kronor, som utgör

den sannolika totalkostnaden för kartarbetenas fullbordande enligt

de af mig tillstyrkta grunder, så visar resultatet eu tid af nära 42 år

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

33

såsom den tidrymd, iuom hvilken arbetena med de för närvarande utgående

anslag sannolikt skulle kunna bringas till slut.

Om ock utgifterna för kartarbetenas fullbordande blifva mindre

känbara på ju längre tid dessa utgifter fördelas, så får heller icke

förbises, att i samma mån fördröjes den tidpunkt, då resultaten af dessa

vigtiga arbeten komma till full nytta och användbarhet, liksom ock i

sådant fall sannolikheten minskas att den uppgjorda planen får till

slut fullföljas, innan nya förslag till förändringar i denna plan ånyo

väckas, med häraf följande fleråriga utredningar och all den störande

inverkan på kartarbetenas fortgång, som erfarenheten visat häraf blifva

en följd.

Med fullföljande af den åsigt, hvartill 1878 års komité kommit,

eller att landets kartläggning bör fullbordas på en tid af omkring 36

år, har kartverkskommissionen lagt en tid af 35 år, räknadt från år

1883, till grund för sina beräkningar.

Denna tidrymd af 35 år anser jag med hänsyn till ofvan antydda

förhållanden icke böra öfverskridas; och då vid 1886 års ingång ytterligare

tre år förflutit från den tid, kartverkskommissionen tagit till

utgångspunkt, torde en tid af 32 år lämpligen böra läggas till grund

för beräkningen af den årliga medelkostnad, som från 1886 års början

erfordras för kartarbetenas fullbordande. Denna årliga medelkostnad

visar sig då uppgå till 212,500 kronor.

1 likhet med kartverkskommissionen anser jag likväl, att de årliga

anslagen icke böra omedelbart eller under de närmaste åren höjas utöfver

det sammanlagda belopp, som år 1879 var anvisadt till de ekonomiska

och topografiska kartverken. Nämnda år, eller innan anslaget

å fjerde hufvudtiteln till de topografiska arbetena sänktes med

30,000 kronor, eller från 90,000 till dess nuvarande belopp 60,000

kronor, uppgick detta belopp till 189,100 kronor. Dels torde nemligen

någon tid erfordras, innan en större tillfällig personal kan anskaffas

och utbildas, dels anser jag det förslag vara väl förtjent af uppmärksamhet,

som af kartverkskommissionen blifvit framstäldt, eller att de

till de allmänna kartarbetena anvisade medel först ytterligare böra förhöjas

i den mån de till storskiften och afvittringar nu utgående anslagkunna

minskas, hvarigenom det åsyftade målet kunde vinnas utan någon

förökad börda för statsverket.

Det belopp, som sålunda enligt min åsigt borde år 1886 för allmänna

kartarbetena tagas i anspråk, utgör alltså i jemnt tal 190,000

kronor.

Såsom jag redan erinrat, finnes för rikets ekonomiska kartverk

Bill. till Riksd. Frat. 1885. i Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.

anvisadt ett ordinarie anslag å 6,000 kronor, ock vidare få enligt

1870 års Riksdags beslut till landtmätares sysselsättande vid ekonomiska

kartverket användas under anslaget till landtmäteristaten besparade

23 andre landtmätare-löner, 20,700 kronor. Med hänsyn till de ekonomiska

och topografiska kartverkens blilvande sammanslagning, och då

således anslagen böra få användas till båda kartverken utan åtskilnad,

synes rigtigast och redigast vara, att det ordinarie anslaget å 6,000

kronor får utgå till rikets allmänna kartverk, samt att anslaget till

landtmäteristaten minskas med de besparade andre landtmätare-lönerna,

och i stället extra anslaget till kartverken liöjes med motsvarande belopp.

Det för år 1886 erforderliga extra anslaget till de allmänna

kartverken skulle således uppgå till 184,000 kronor.

Denna summa öfverstiger med 48,000 kronor sammanlagda beloppet

af de för 1885 till de ekonomiska och topografiska kartverken anvisade

extra anslag, 136,000 kronor. Å andra sidan skulle anslaget

till landtmäteristaten minskas med 20,700 kronor, och den verkliga

höjningen i anslagen till kartverken, utöfver hvad nu till dessa utgår,

bestiger sig således till 27,300 kronor. Denna tillökning motväges

dock mer än till fullo af den nedsättning, jag på grund af kndtmätenstyrelsens

redan inkomna hemställan är betänkt föreslå i afseende å

anslagen för år 1886 till storskiftes- och afvittringsverken. Denna

nedsättning utgör nemligen 38,000 kronor.»

I det statsrådsprotokoll den 12 sistlidne Januari, som är bilagdt

den Kongl. propositionen, så vidt den afser sjette hufvudtiteln, hänvisas

till ofvannämnda protokoll den 19 December 1884 och angifvas i öfrigt

ofvan jemväl upptagna hufvudgrunder för det fortsatta bearbetandet af

rikets allmänna kartverk.

Då, efter det de praktiska försök vid kartverket blifvit verkstälda,

om hvilkas företagande Riksdagen i sin år 1880 i ärendet aflåtna

skrifvelse hemstält; då det nu framstälda förslaget afser afhjelpande

af de brister vid det ekonomiska kartverkets handhafvande, som Riksdagen

i samma skrifvelse anmärkt, nemligen med afseende dels på

saknaden af höjdbestämningar å kartorna, dels på behofvet af dessa kartors

offentliggörande, dels på vigten af att åtgärder vidtoges, som ledde

till minskning af kostnaderna; och då de förändringar i bestående förhållanden,

som blifvit föreslagna, leda till förenkling i arbetet och förbättring

af arbetsprodukterna samt följaktligen ytterligare främja fram
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

35

gången af detta för fäderneslandets kännedom vigtiga företag, har Utskottet

ansett sig böra i hufvudsak tillstyrka Riksdagen att bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning.

Det af 1878 års komité framstälda, af 1882 års kommission biträdda

system innebär visserligen tillämpning äfven på det ekonomiska

kartverket af en åskådlig höjdbeteckning, hvarigenom utan gensägelse

de fordringar, som böra ställas på det ekonomiska kartverket, skulle

bäst tillgodoses. Må hända skall det framdeles visa sig möjligt att

tillämpa nämnda system, utan att kostnaden kommer att synnerligen

öfverstiga de nu i frågasatta, men för det närvarande har det synts

Utskottet rådligast att stanna vid den plan för kartläggningen, som

af föredragande Departementschefen förordats.

Vidkommande de af Kongl. Maj:t föreslagna arfvodena för kartograferne,

så har Utskottet ej funnit sig böra tillstyrka beviljandet af

det 4:de ålderstillägget, I allmänhet äro för andra statens tjenstemän

ålderstilläggen två, och att nu för kartograferne medgifva en så stor

afvikelse från hvad som eljest i fråga om antalet ålderstillägg är vanligt,

har synts Utskottet olämpligt, hvadan Utskottet föreslår, att endast

tre sådana tillägg må beviljas.

I fråga om storleken af dagaflöningen till kartografer har Utskottet

ansett, att de bestämmelser, som i Riksdagens skrifvelse den

1.1 Maj 1884 N:o 49 punkt 3:o meddelats angående dagaflöningen, 4

kronor'' 50 öre till ordinarie och extra kartografer under tiden för arbetet

på fältet, fortfarande böra tillämpas.

I öfrigt har Kongl. Maj:ts förslag icke föranledt någon erinran,

hvadan Utskottet hemställer,

att Riksdagen må

A) medgifva:

a) att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500

kronor, med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka

utgå efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad

tjenstgöring, med rätt för nuvarande kartografer vid

ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till generalstabens

topografiska afdelning, att i fråga om ålderstillägg

räkna sig till godo den tid de tjenstgjort vid

ekonomiska kartverket;

b) att den officer, som förordnas att handhafva

närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas

utförande, må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000 kro
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. uteslutande

från

anslaget till

»landtmäteristaten»

af 23

landtmåtarelöner.

[4-]

nor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp

af 500 kronor, tilldelas de kartografer, högst trenne,

hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas öfvervakande

och ledning; samt

c) att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer

m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis måste

grundas på beting — äfvensom storleken af de reseersättningar,

hvilka skola utgå för arbete å fältet, må

af Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen vid

generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,

bestämmas, samt dagaflöningen under tiden för

arbetet på fältet till ordinarie och extra kartografer

utgå med 4 kronor 50 öre;

B) medgifva, att det för rikets ekonomiska kartverk

å ordinarie stat anvisade anslag å 6,000 kronor

må från och med år 1886 utgå till rikets allmänna

kartverk, och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse

dermed ändras; och,

C) utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln

på extra stat för år 1886 anvisa till fortsatt bearbetande

af rikets allmänna kartverk 184,000 kronor.

Landtmäteristaten.

5:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit att,

under förutsättning att Riksdagen bifölle hvad beträffande rikets allmänna

kartverk komme att föreslås, från anslaget till landtmäteristaten

måtte uteslutas 23 andre landtmätare-löner, hvilka uppginge till sammanlagdt

20,700 kronor, samt att följaktligen anslagets slutsumma

måtte nedsättas från 108,800 kronor till 88,100 kronor.

Utskottet, som i nästföregående piinkt af detta utlåtande afgifvit

yttrande öfver Kong], Maj:ts förslag beträffande kartverket, får här,

under förutsättning att Utskottets i nästföregående punkt gjorda hemställan

rörande det allmänna kartverket varder af Riksdagen bifallen,

hemställa,

att från anslaget till landtmäteristaten uteslutas

23 andre landtmätare-löner, uppgående till sammanlagdt

20,700 kronor, samt att följaktligen anslagets

slutsumma nedsättes från 108,800 kronor till 88,100

kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 12 a.

37

Öfverståthållareembetet,

6:o. Till aflöning åt exekutionsbetjeningen i Stockholm har Kongl.

Maj:t föreslagit, att å sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till Öfverståthållareernbetet

må uppföras ett belopp, motsvarande det nu å extra

stat för samma ändamål anvisade, eller 12,200 kronor.

Enär det ansågs vara ovisst, huruvida icke utgifterna för aflöning

åt exekutionsbetjeningen i Stockholm rätteligen borde bestridas uteslutande

af staden, beslöt 1880 års Riksdag att för år 1881 bevilja detta

anslag, som förut utgått från öfverståthållareembetets ordinarie anslag,

endast å extra stat.

Enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 22 och ff.) gifver vid handen,

har på Kongl. Maj:ts befallning Öfverståthållareembetet föranstaltat om

en utredning i ifrågavarande hänseende. För innehållet af densamma

redogöres i statsrådsprotokollet (sid. 22—26); och då af redogörelsen

framgår, att exekutionsbetjeningens i Stockholm aflöning under mer än

200 år bestridts af statsmedel, och att staden aldrig bidragit till densamma,

samt fullt skäl synes förefinnas dertill, att grunden till berörda

förhållande är att söka i den omständigheten att, då Öfverståthållareembetet,

samtidigt med landtregeringens ordnande, genom 1634 års regeringsform

inrättades, Stockholms stad betraktades såsom ett län för

sig, och till följd deraf exekutionsärendena i Stockholm icke såsom i

andra städer stäldes under den af staden aflönade magistraten, utan

öfverlemnades åt Öfverståthållareembetet, för hvars aflönande det tillkom

staten att likasom i fråga om öfriga länsstyrelsers bära tungan,

föranlåtes Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må till aflöning åt exekutionsbetjeningen i

Stockholm från och med år 1886 å sjette hufvudtitelns

ordinarie anslag till Öfverståthållareembetet uppföra

ett belopp, motsvarande det nu å extra stat för

samma ändamål anvisade, eller 12,200 kronor, samt

för sådant ändamål höja ordinarie anslaget till Öfverståthållareembetet

från 75,222 kronor till 87,422 kronor.

Ant7. anslag

till aflöning

åtexeieutionsbetjeningen

i

Stockholm.

[6-3

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. två indragna

länsmanslöners

användande

till inrättandet

af två nya

länsmansdistrikt.

[7-]

Landsstaterna i länen.

7:o. Under denna anslagstitel liar Kong], Maj:t föreslagit att, på

det Frosta härads östra och Svartlösa härads länsmansdistrikt må kunna

delas hvartdera i två länsmansdistrikt, aflöningsbelopp, som blefve tillgängliga

i följd af anbefalda regleringar af länsmansdistrikten inom

Gotlands och Vestmanlands län, finge användas för inrättande af en

länsmanstjenst inom Malmöhus län och en dylik tjenst inom Stockholms

län.

Vid föredragning i Statsrådet af denna fråga yttrade Departementschefen

bland annat följande:

»I Frosta härads östra länsmansdistrikt inom Malmöhus län har

sedan år 1830, då sammanslagning egde rum af de två distrikt, hvaraf

länsman sdistriktet förut utgjordes, folkmängden, som nämnda år uppgick

till 10,792 personer, numera vuxit till omkring 17,000 personer,

hvarjemte samtidigt rörelsen inom distriktet i alla hänseenden tilltagit,

och detsammas lands- och häradsvägar efter en år 1870 företagen ny

vägdelning ökats från 5f till 12§ mil. Härtill kommer, enligt länsstyrelsens

anmälan, att uppvaktningen vid häradstingen samt polisgöromålen

och bestyret med militärinqvartering inom distriktet äro för

länsmannen särdeles tidsödande, så att denne med den ringa lön han

åtnjuter skulle till följd af ständigt förekommande tjensteresor blifva

nästan alldeles lönlös, på samma gång han mycket hardt ansträngdes,

om distriktet fortfarande bibehölles odeladt. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet har derföre i underdånighet föreslagit, att

ifrågavarande länsmansdistrikt måtte åter varda deladt i två distrikt,

det norra och det östra, af hvilka det förra skulle omfatta: Bosjöklosters,

Hörs, Munkarps, Norra Rörums, Södra Rörums och Fulltofta socknar

samt de delar af Tjörnarps och Häglinge socknar, som tillhöra Frosta

härad, och det senare eller östra distriktet: Espinge, Hörby, Lyby,

Höxeröds, Svensköps och Ostra Sallerups socknar.

Behofvet af detta länsmansdistrikts delning i två distrikt har

gjort sig känbart redan under en längre tid; till följd hvaraf ock underdåniga

framställningar i detta syfte inkommit från Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i länet åren 1872 och 1877, ehuru saken

vid dessa tillfällen undanskjutits med afseende derå, att frågan om

landsstatens reglering då ännu icke var slutligen afgjord. Att icke

någotdera af de föreslagna nya länsmansdistrikten skulle blifva obetydligt

vare sig till areal eller folkmängd, framgår af en vid Kammarkolle
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

39

gii och Statskontorets underdåniga utlåtande i ämnet fogad tablå, utvisande

att det norra distriktet, med en areal af 2,5898 qvadratmil, erhölle

en folkmängd af omkring 7,500 personel’, och det östra distriktet,

med eu areal af 2,0784 qvadratmil, en folkmängd af omkring 9,500

personer. Frosta härads vestra länsmansdistrikt har, med en areal af

1,6982 qvadratmil, omkring 9,900 invånare; och för ytterligare jemförelser

tillåter jag mig till upplysning om folkmängd och areal inom öfriga

länsmansdistrikten i Malmöhus län åberopa följande utdrag ur förenämnde

tablå:

....... ....

Härad.

Antal

länsmän

i häradet.

Folkmängd enligt

1883 års mantals- längder.

Arealinnehåll enligt

Kongl. Statistiska

centralbyråns berät- telse för år 1880.

Qv.-mil land och

vatten.

Oxie .....................................................

2

19,724

2,3156

Skytts ......................................................

2

16,084

2,0429

Luggude...................................................

4

43,807

5,5493

Torna........................................................

2

24,183

4,1709

Bara.........................................................

2

16,641

2,6816

Färs.........................................................

2

26,987

5,2927

Ljunits......................................................

1

8,090

0,9466

Herrestads...........................................

1

8,567

1 ,6468

Wemmenhögs.........................................

2

25,185

3,2373

Rönnebergs ............................................

2

12,916

1,8569

Onsjö....................................................

2

16,939

3,3431

Harjagers ...............................................

1

15,183

1,8611

Summa

23

234,306

34,8 3 48

I medeltal för hvarje af de 23

länsmansdistrikten.......................

10,187

1,6146

Hvad Stockholms län vidkommer, har länsstyrelsen i underdånighet

anfört, hurusom inom Svartlösa härads länsmansdistrikt folkmängden

under de senast förflutna tio åren ökats från 9,880 till 13, <60 personer,

hvilken tillökning hufvudsakligen egt rum inom de till hufvudstaden

gränsande Brännkyrka och Siklaö socknar, der fabriker och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 12 a.

andra industriella anläggningar med öfver 1,200 arbetare förefunnes,

och der, hvad särskildt anginge förstnämnda socken, förstaden Årstadal

med Arsta äng uppstått med invånare vid 1888 års mantalsskrifning

till ett antal af 1,474. Genom dessa förhållanden och jemväl till

följd deraf, att i trakterna närmast Horns-, Skans- och Danvikstullar

allt flera boningshus blifvit uppförda med deraf föranledda talrika flyttningar

från och till Stockholm, hvars lösa befolkning till icke obetydligt

antal esomoftast uppehölle sig i nejden, hade tid efter annan göromålen

för länsmannen i häradet så väsentligen ökats, att på nämnde

länsman ensam belöpte omkring lika stort antal utsöknings- och handräckningsärenden

som på fögderiets tre öfrige länsmän tillsammans.

Under en följd af år hade, med anlitande af medel från anslaget till

aflöning för särskild polisstyrka på landet m. m., extra polisbevakning

varit anordnad utanför nyss nämnde tullar, men på senaste tiden hade

särskilde polismän måst förordnas vid Arstadal, med bemyndigande

att inom visst område häkta förbrytare samt anställa och utföra åtal.

Utom statsmedel hade länsstyrelsen för kostnadernas bestridande erhållit

något mer eller mindre tillfälligt bidrag; men gjorda framställningar

till länets landsting och Stockholms stad om bestämdt anslag

hade icke vunnit afseende. Då emellertid, oberoende af dylika bidrag

eller anslag, behofvet för häradets norra del af en ordinarie länsman,

som öfvertoge åklagarekallet samt besörjde de alltmer sig ökande utsöknings-

och handräckningsgöromålen, vore oafvisligt, har Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med anmälan att indragning af någon

länsmansbefattning i annan del af länet och befattningens öfverflyttande

till en del af Svartlösa härad icke lämpligen kunde ega rum,

i underdånighet hemstält, att Svartlösa härad måtte delas uti två ungefär

lika befolkade länsmansdistrikt: det södra omfattande Huddinge,

Grödinge, Salem och Botkyrka socknar med en folkmängd uppgående

år 1883 till 6,749 personer, och det norra omfattande Brännkyrka,

Nacka, Erstaviks och Siklaö socknar med en folkmängd nyssnämnda år

af 7,011 personer.

På sätt Kammarkollegium och Statskontoret meddelat, innehåller

Svartlösa härad, af hvilket Nacka och Erstaviks kapellförsamlingar

samt Siklaö socken, jemlikt nådigt bref af den 12 September 1884,

framdeles komma att sammanföras till en socken och en kommun

under namn af Nacka, en ytvidd af 5,i34i qvadratmil, under det att

Långhundra härad och Vermdö skeppslag i samma län, hvilka hvartdera

äro delade i två länsmansdistrikt, innehafva det förra en areal af

3,7803 qvadratmil och en folkmängd af omkring 10,000 personer och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a. 41

det senare en areal af 4,3601 qvadratmil och en folkmängd af 7,643

personer.»

Då hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat fullt

ådagalägger behofvet af de två nya länsmansdistriktens inrättande

samt medel dertill utan höjning af anslaget kan, på sätt i statsrådsprotokollet

närmare omförmäles, beredas från de aflöningsbelopp, hvilka

blifva tillgängliga genom redan beslutade regleringar inom Gotlands

och Vestmanlands län, hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning och på det att Frosta härads östra och

Svartlösa härads länsmansdistrikt må kunna delas

hvartdera i två länsmansdistrikt, må medgifva att

aflöningsbelopp, som blifva tillgängliga i följd af anbefalda

regleringar af länsmansdistrikten inom Gotlands

och Vestmanlands län få användas för inrättande

af en länsmanstjenst inom Malmöhus län och

en dylik tjenst inom Stockholms län.

8:o. Hos Kongl. Maj:t hade Statskontoret i berättelsen angående Jfnv

statsverkets tillstånd och behof meddelat att följande löningsjord och af anslaget

landsstatsboställen iudragits till statsverket, utan att ersättning till

vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i af landsstatslänen»

uppförd, nemligen: boställen

löningsjord åt landträntmästaren i Östergötlands län, rg f

kronofogdebostället i Hammarkinds och Skärkinds härads fögderi

af Östergötlands län J mantal Flämmestad N:o 1,

kronofogdebostället i Luggude härads fögderi af Malmöhus län

| mantal Fjerrestad N:o 11, samt

kronofogdebostället i Kullings härads fögderi af Elfsborgs län £

mantal Fagerlid N:o 1.

På grund häraf har Kongl. Maj:t föreslagit,

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» må höjas med

det belopp, hvartill nämnda indragna löningsjords och landsstatsboställens

afkastning är i stat beräknad, eller 3,160 kronor; och borde,

derest hvad sålunda föreslagits blefve bifallet, anslaget till »landsstaterna

i länen (deraf 95,000 kronor reservationsanslag))'') höjas från

2,638,019 kronor till 2,641,179 kronor.

Herr Friherre R. Klinckowström har under denna anslagstitel i

sin inom Första Kammaren väckta motion (N:o 8) yrkat att detta anBih.

till Riksd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

slag måtte i 1886 års riksstat endast uppföras med 2,600,000 kronor, hvilket.

yrkande innebär en nedsättning af anslaget med 38,019 kronor.

Vid 1884 års riksdag framlade samme motionär förslag derom, att

det i ifrågavarande anslag inbegripna reservationsanslaget å 96,000 kronor

måtte upphöra att vara reservationsanslag, men berörda förslag blef,

i enlighet med hvad Stats-Utskottet hemstälde, af Riksdagen lemnadt

utan afseende. I den nu väckta motionen förekommer icke desto

mindre en antydan, som synes utvisa, att motionären hyser den föreställningen,

att reservationsanslaget i allt fall nu mera upphört, så att

anslaget till »landsstaterna i länen» i sin helhet är ett bestämdt anslag.

I den vid Riksdagens skrifvelse den 11 Maj 1884 (N:o 49) fogade

tabellbilagan (Bil. A.) upptagas emellertid 95,000 kronor af detta anslag

uttryckligen såsom utgörande reservationsanslag.

I likhet med motionären har Utskottet fäst uppmärksamhet vid

det förhållande att å ifrågavarande anslag småningom uppstått behållningar

till sådana belopp, att den frågan måst uppställas, huruvida

icke en nedsättning skulle kunna utan olägenhet vidtagas, och Utskottet

medgifver, att, om de af motionären anförda uppgifterna å de år efter

år uppkomna behållningarna befunnits rigtiga, så skulle all tvekan hos

Utskottet att gå hans yrkande om anslagets nedsättning till mötes

hafva upphört.

I motionen anföres, att beloppet af de under nedannämnda år

uppkomna besparingarna å det bestämda anslaget till »landsstaterna i

länen» utgjort:

år 1880 ................................................................... Kronor 71,894: —

„ 1881 ................................................................... „ 36,665: —

„ 1882 ........................................................................ „ 45,505: —

Dessa uppgifter äro, då endast helt krontal upptages, fullt rigtiga,

men då motionären vidare anför att reservationerna å den del af anslaget,

som utgår såsom reservationsanslag, årligen utgjort:

år 1880 ................................................................ Kronor 59,069: —

„ 1881 ................................................................ „ 80,794: —

„ 1882 ................................................................. „ 100,832: —,

så har motionären icke oväsentligt misstagit sig. Enligt Utskottet

tillhandahållen uppgift från Kongl. Statskontorets riksboksslutbyrå uppgingo

nemligen ifrågavarande reservationer för

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

43

år 1881 till

1882

1883

1884

n

11

>1

11

11

.. (approximativt)

Lägges till dessa belopp

Kronor 21,725: 24

20,037: 70

17,004: 52

10,600: —.

59,069: 24,

ii

•n

som utgjorde reservationerna från år 1880, så erhålles

.................................................................................

Kronor 128,436: 70,

livilket belopp alltså (approximativt) utgjorde reservationerna vid 1884

års slut å det i landsstatsanslaget ingående reservationsanslaget.

Motionären synes hafva helt och hållet missförstått de i den år

1884 af Riksdagens revisorer afgifna berättelsen angående statsverket

meddelade och af motionären åberopade tabellerna öfver de ordinarie

anslagen i riksstaten, och såsom en följd af detta missförstånd får väl

betraktas den uppgift af motionären, att Revisorerne skulle hafva gjort

sig skyldige till en så vilseledande uppgift som att reservationerna å

landsstatsanslagets reservationsanslag för år 1882 skulle hafva uppgått

till 100,832 kronor 37 öre och således med 5,832 kronor 37 öre öfverskjutit

det till 95,000 kronor uppgående reservationsanslaget. Att reservationerna

å ett dylikt anslag under något år kunna blifva lika stora som anslaget,

torde väl icke vara helt och hållet otänkbart, men omöjligt är, att

de på ett enda år kunna stiga till högre belopp än anslaget sjelft.

Revisorerne hafva icke heller uppgifvit sådant utan rätteligen upptagit

reservationerna till de belopp, hvartill de vid hvarje års slut befunnits

uppgå genom sammanläggning af reservationerna från närmast föregående

år med den reservation, som uppkommit under året. Då sålunda

reservationerna å ifrågavarande anslag för år 1882 uppgifvits till

100,832 kronor 37 öre, så har denna summa erhållits genom att till de

vid 1881 års slut befintliga, delvis under detta och delvis under föregående

år uppkomna reservationerna lägga den under år 1882 å anslaget

gjorda reservationen 20,037 kronor 70 öre.

Ehuru den nu lemnade utredningen gifver vid handen, att

störa reservationer och besparingar å landsstatsanslaget blifvit gjorda,

och således den frågan bör komma under pröfning, om nedsättning —

fastän naturligtvis i mindre omfattning än motionären på grund af sina

beräkningar ansett vara möjligt — kan ega rum å ifrågavarande anslag,

har Utskottet icke trott sig kunna föreslå en sådan åtgärd med

afseende på det bestämda anslaget. Visserligen kan det påvisas, att

besparingar år för år blifvit gjorda å denna del af anslaget, men ensamt

på denna grund kan dock icke nedsättningen ske. Det bör nemligen

härvid komma i betraktande dels att besparingarne under de

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

sista åren varit stadda i sjunkande, så att de approximativt utgjort för

år 1883, kronor 34,248: 49 och för år 1884 kronor 31,861: 82, och

dels att de bero på och betingas af så vexlande och tillfälliga förhållanden,

att någon fast utgångspunkt för beräknande af det belopp,

hvarvid en eventuel nedsättning bör stanna, icke kan vinnas. Besparingar

å det bestämda anslaget, hvilket uteslutande är afsedt till aflöningar

åt landsstatens embets- och tjenstemän, kunna nemligen endast

i det fall uppstå, att någon landsstatstjenst under längre eller kortare

tid står ledig, då lönen inbespares. Omöjligheten att på den lösa

grunden, att det under ett eller annat år inträffat att många tjenster

stått lediga och besparingar sålunda gjorts, fota ett förslag om nedsättning

af anslaget, torde vara uppenbar. Helt annat vore förhållandet,

om förslag förelåge att indraga en eller flere landsstatstjenster, i hvilket

fall naturligtvis en mot aflöningen för sådana tjenster svarande nedsättning

af anslaget kunde och borde ske.

Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå att Utskottet anser, att,

för hvarje å landsstaten uppförd tjenst, det för densamma afsedda aflöningsbelopp

ock bör i staten upptagas; och i enlighet med denna

åsigt har Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts framställning hvila på

redan faststälda grunder för landsstatstjenstemännens aflöning, ansett

sig böra tillstyrka att Riksdagen, med afslag å Herr Friherre Klinckowströms

föi-slag om nedsättning af det bestämda anslaget, må bifalla

Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning.

Hvad åter angår den del af landsstatsanslaget, som är reservationsanslag,

så har det synts Utskottet, att de stora och för hvarje år

ökade reservationerna häntyda derpå, att en nedsättning af detta anslag

kan ega rum. Detta anslag är afsedt till arfvoden åt länsnotarier

och extra biträden samt vikariatsersättningar vid landsstaten, och om

än, såsom det för Utskottet uppgifvits, anledning är att anslaget hädanefter

kommer att till fullo tagas i anspråk för de med detsamma afsedda

ändamål, så är olägenheten af en nedsättning, som möjligen

kan visa sig vara för stor, jemförelsevis mindre å reservationsanslaget

än å det bestämda anslaget, enär de samlade reservationerna för en

tid måste lemna medel till utgifternas bestridande. På grund häraf

anser sig Utskottet kunna föreslå, att detta anslag nedsättes med

5,000 kronor, eller från 95,000 kronor till 90,000 kronor.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

a) att Riksdagen, med afslag å Herr Friherre

Klinckowströms motion om nedsättning af det bestämda

anslaget till »landsstaterna i länen», må på

s. 45 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

45

sätt Kongl. Maj:t föreslagit höja penningeanslaget till

»landsstaterna i länen» med det belopp, hvartill en

indragen löningsjord och tre indragna landsstatsboställens

afkastning är i stat beräknad, eller med

3,160 kronor;

b) att Riksdagen må nedsätta den del af anslaget

till »landsstaterna i länen», som är reservationsanslag,

från 95,000 kronor till 90,000 kronor, eller

med 5,000 kronor; samt

c) att Riksdagen, i händelse af bifall till hvad

i mom. a) och b) föreslagits, må minska slutsumman

af anslaget till »landsstaterna i länen» med 1,840

kronor, så att detta anslag kommer att i 1886 års

riksstat uppföras med 2,636,179 kronor, hvaraf 90,000

kronor reservationsanslag i stället för i nu gällande

riksstat uppförda 2,638,019 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

9:o. Under denna anslagstitel är af Kongl. Maj:t föreslaget, att Mig. höjning

det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten» uppförda re- un undersfkservationsanslaget

»till undersökningar och expenser för allmänna ar- ningar och

beten» måtte från och med år 1886 höjas från 40,000 kronor till 50,000 exi^^nJår

kronor och således med 10,000 kronor. arbeten.

Herr Nils Nilsson i Wrängebol åter har i en inom Andra Kam- [9.]

maren väckt motion (N:o 32) föreslagit, att ofvannämnda anslag måtte

höjas från 40,000 kronor till 60,000 kronor.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 31 och ff.) förmäles, har

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om höjande af ifrågavarande anslag och i sådant afseende anfört:

att de behof, som med detta anslag skulle fyllas, visat sig med

hvarje år ökas; att anledningen härtill vore att söka dels i den af de

senare årens Riksdagar beviljade höjning af anslagen till vägarbeten,

vattenafledningar, hamnbyggnader och andra allmänna arbeten, jemte

skärpta kontroller derå, dels i det alltjemt växande antalet af enskilde

jernvägar, hvilka årligen måste tillses och sålunda förorsakade ökade

inspektioner; dels ock i de berättigade fordringar på förbättring af

befintliga mindre goda vägar och på anläggning af nya vägar, som

allt mer gjorde sig gällande och för tillfredsställandet hvaraf Kongl.

Majrts befallningshafvande såge sig föranlåtna att föranstalta om under
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

sökningar, hvilka borde af samma anslag bekostas; att emellertid de

bidrag till godtgörande af kostnader för redan fullbordade eller förordnade

eller ifrågasatta sådana undersökningar, hvarom framställningar

från Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit, icke kunnat till nöjaktigt

belopp lemnas; samt att derför styrelsen anhölle att hos Riksdagen

måtte utverkas ökning till 50,000 kronor af ifrågavarande anslag;

och har styrelsen vidare till närmare belysande af dessa förhållanden

meddelat att af nämnda anslag för år 1883, hvilket med tillägg

af behållning från 1882 utgjort sammanlagdt 44,875 kronor 44 öre

utgått:

till inspektions- och undersökningskostnader i allmänhet samt

kontroll å enskilda jernvägsbyggnader ................................... 18,184: 29;

till expenser hos styrelsen och i distrikten samt till

inventarier, böcker, ved m. m.................................................... 7,684: 63;

och till Kongl. Maj:ts befallningshafvande för bekostande

af vägundersökningar .................................................. 15,533: —

Summa kronor 41,401: 92.

För år 1883 hade således från tillgångarne å detta anslag utgått

mera än hvad för samma år anvisats, och dock vore att märka, att

styrelsen icke kunnat bevilja samtliga de anspråk på vägundersökningsmedel,

som af Kongl. Maj ds befallningshafvande för nämnda år framstälts,

och hvilka uppgått sammanlagdt till 24,933 kronor, eller sålunda

omkring 9,000 kronor mera än som för ändamålet lemnats.

Då styrelsen den 13 Mars 1884 afgaf sitt underdåniga förslag

till fördelning af samma års tillgångar för undersökningar och expenser

för allmänna arbeten, ansåg stjnelsen i anseende till de knappa

tillgångarna sig icke kunna i deras helhet förorda de framställningar,

som från Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit om att. erhålla

andel af ifrågavarande medel, ehuruväl styrelsen förklarade sig väl

inse, att de fleste af Kongl. Majds befallningshafvande behötcle hvad

de begärt. Sålunda uppförde styrelsen i förslaget för Kongl. Majds

befallningshafvande i åtta län, hvilka begärt tillhopa omkring 23,000

kronor, endast 7,800 kronor; och Kongl. Majds befallningshafvande i

Jemtlands län, som anhållit om så stort belopp, omständigheterna

medgåfve, samt Kongl. Majd.s befallningshafvande i Hallands län,

som begärt 1,500 kronor, fann styrelsen af nyssnämnda anledning ej

kunna uppföras i förslaget till erhållande af någon andel af anslaget.

För år 1885 syntes förhållandena gestalta sig lika, om ej mera

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o. 12 a.

47

ogynsamma, ty, enligt hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse af

den 23 November 1884 upplyst, hade redan vid den tiden inkommit

framställningar från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i 12 län att till

bekostande af vägundersökningar utbekomma tillhopa icke mindre än

26,500 kronor.

För den händelse detta anslag blefve höjdt till 50,000 kronor,

har emellertid styrelsen trott sig kunna föreslå nedsättning i det extra

anslag af 5,000 kronor, som för hvartdera af åren 1884 och 1885 beviljats

till bestridande af dels arfvode åt den hos styrelsen anstälde

extra byråingeniören för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner,

dels ock andra tillfälliga omkostnader, som af kontrollen öfver

odlingsföretagen kunde föranledas. De tillfälliga omkostnader, som

kunde ifrågakomma för möjligen erforderliga lokalbesigtningar i anledning

af framställningar om understöd af statsmedel till vattenaflednings-

och odlingsföretag, har styrelsen nemligen ansett kunna bestridas

af det förhöjda anslaget, hvarför styrelsen under nyssberörda förutsättning

föreslagit att omförmälda extra anslag minskades till 3,000

kronor, motsvarande det belopp, hvartill styrelsen för år 1885 faststält

den extra ingeuiörens aflöning.

Behofvet af en anslagsförhöjning har af vederbörande myndighet

sålunda kraftigt framhållits, och det visar sig, så väl af hvad härutinnan

anförts som af det exempel motionären åberopat, att i synnerhet anspråken

på medel till sådana vägundersökningar, som af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande föranstaltas, stigit så väsentligt, att anslagets nu

varande belopp ingalunda förslår att i motsvarande grad gå de redan

nu framstälda anspråken till mötes. Vid sådant förhållande och då

det, på sätt i statsrådsprotokollet (sid. 33) antydes, icke förefinnes

någon anledning att förmoda, att behofven härutinnan komma att

minskas, utan fast hellre med all säkerhet kan antagas, att så väl de

allmänna inspektionskostnaderna som utgifterna för de vägundersökningar,

hvilka af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltas, komma

att år för år blifva allt större, har Utskottet funnit den i motionen

gjorda framställningen om anslagets höjande redan nu till 60,000 kronor

ej kunna lemnas utan allt afseende; och, ehuru Utskottet funnit

sig böra inskränka sin hemställan till Riksdagen derhän, att Utskottet

i afseende på beloppet af anslagets förhöjning föreslår, att

Kongl. Maj:ts framställning må bifallas, anser sig Utskottet tillika

böra uttala, att Utskottet icke lemnat obeaktadt det förhållande, att

anslaget, med hänsyn till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes behof af

ökade medel för vägundersökningar, utan tvifvel snart måste ökas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. höjning

af storskifteslandtmätares

m. fl. årsarjvoclen

och anslag

till storskiftes-

och

afvittringsverlcen.

[10,110.12]

Inom Utskottet har vidare ifrågasatts, om icke en delning af

anslaget lämpligen borde ske, så att af hela anslaget en bestämd del

årligen afsåges för vägundersökningar i orterna, men Utskottet har

icke tilltrott sig att nu och utan att något på utredning grundadt förslag

af Kongl. Maj: t föreligger föreslå en förändring i antydt syfte i

vidsträcktare mån, än att det synts Utskottet lämpligt, att Riksdagen

uttalade den åsigt, att för år 1886 åtminstone ett belopp af 22,000

kronor måtte, om Kongl. Maj:t finner sådant möjligt, afses för sådana

vägundersökningar, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltas.

Under uttalande häraf får Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Herr Nils Nilssons

motion, må, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning,

höja det under anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten

uppförda reservationsanslaget till »undersökningar

och expenser för allmänna arbeten» från

och med år 1886 från 40,000 kronor till 50,000 kronor,

eller med 10,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

10:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit:

att Riksdagen må dels för år 1886 bevilja förhöjning i årsarfvodet

med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare i Kopparbergs

län, som icke kommer att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens

för storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400 kronor;

dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

år 1886 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens och Norrbottens län

och de storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode

efter taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,

som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund

af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän

godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; dels för

år 1886 åt föredragandena af afvittringsärendena i Vesterbottens och

Norrbottens län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af

400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp; dels ock bevilja

tillfällig förhöjning i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens

län årsarfvode för år 1886 med 200 kronor;

att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och afvittrings
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Siats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.

49

verken under år 1886, för samma år, utöfver ordinarie anslaget,

63,000 kronor, på extra stat anvisas 187,000 kronor; samt

att anslaget till skiften och afvittringar frånskiljes de under sjette

hufvudtitelns underafdelning »jordbruket, handeln och näringarna» uppförda

anslag samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,

nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning »diverse anslag»

och der upptages främst bland de under samma afdelning förekommande

anslag. ■

Utskottet, som, under åberopande af de i statsrådsprotokollet (sid.

34—42) anförda skäl till de här ofvan anförda framställningarna, icke

funnit anledning till någon erinran mot hvad Kongl. Maj:t äskat och

föreslagit, får alltså hemställa,

att Riksdagen må:

a) dels för år 1886 bevilja förhöjning i årsarfvodet

med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare

i Kopparbergs län, som icke kommer ''att åtnjuta

arfvode efter taxa, samt i styresmannens för

storskiftesverket årsafvode likaledes med 400 kronor;

dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna

af tjensten under år 1886 för afvittringslandtmätare i

Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare

i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode

efter taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor

för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000

kronor för dem, som på grund af ålder i ''tjensten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;

dels för år 1886 åt föredragandena af afvittringsärendena

i Vesterbottens och Norrbottens län

samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af

400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp;

dels ock bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens

för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode

för år 1886 med 200 kronor;

b) till bestridande af kostnaderna för storskiftesoch

afvittringsverken under år 1886, för samma år,

utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra

stat anvisa 187,000 kronor; samt

c) besluta, att anslaget till skiften och afvittringar

må frånskiljas de under sjette hufvudtitelns underafdel
Bih.

till Eilcsd. Prof. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 10 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. anslag

till en mejeriskola

i Jemtland.

[13].

Ang. ifrågasatt

statsbidrag

till

premier åt

lärlingarne

vid rikets

lantbruksskolor.

ning »jordbruket, handeln och näringarna» uppförda

anslag samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,

nedflyttas till samma hufvudtitels

underafdelning ''»diverse anslag» och der upptagas

främst bland de under samma afdelning förekommande

anslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

ll:o. Såsom understöd till uppehållande af en mejeriskola inom

Jemtlands län har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja ett årligt

anslag af 3,000 kronor, samt att i följd deraf det ordinarie anslaget

till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

må med motsvarande belopp höjas, eller från 172,400 kronor till 175,400

kronor.

I statsrådsprotokollet (sid. 42—47) redogöres för de skäl, som

ligga till grund för Kongl. Maj:ts framställning; och då af dessa skäl

framgår, att ifrågavarande skola komme att fylla ett känbart behof samt

att hon skulle komma att ordnas i öfverensstämmelse med 1880 års

reglemente för de lägre mejeriskolorna, får Utskottet — under förutsättning

att den nya mejeriskolan kommer att understödjas af vederbörande

landsting eller hushållningssällskap — hemställa,

att Riksdagen, såsom understöd till uppehållande

af en mejeriskola inom Jemtlands län, må bevilja

ett årligt anslag af 3,000 kronor och i följd deraf

höja det ordinarie anslaget till »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» med motsvarande

belopp, eller således från 172,400 kronor till

175,400 kronor.

12:o. I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 28) har

Herr A. Andersson i Smedbyn, med hvilken Herr Allvar Olsson instämt,

på anförda skäl föreslagit, att ett belopp af 8,700 kronor måtte

beviljas till premier åt lärlingarne vid rikets 29 landtbruksskolor.

Motionären har, enligt hvad motionen gifver vid handen, ansett,

att, då det hittills varit stadgadt att lärling skall för vinnande af inträde

i landtbruksskola hafva fylt 18 år, men komiterade för afgifvande

af förslag till den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksskolor

i sitt betänkande föreslagit, att inträdesåldern skulle varda 21 år, samt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

51

erfarenheten visat att svårigheter ofta mötte vid anställandet af fulla

antalet lärlingar — i allmänhet 12 vid hvarje skola —, så komme

denna svårighet att blifva så mycket större, då 21 år erfordrades för

vinnande af inträde i dessa skolor, hvaraf följden blefve, att fulla antalet

lärlingar ej kunde erhållas och att skolorna fördenskull måste indragas.

Redan den omständigheten, att berörda komitébetänkande ännu

icke blifvit pröfvadt, har synts Utskottet innefatta tillräckligt skäl att

afstyrka bifall till motionärens ifrågavarande, på en ännu icke förverkligad

förutsättning om ändring i gällande föreskrifter angående minimiåldern

för inträde såsom lärling i landtbruksskola hvilande förslag;

hvadan Utskottet hemställer,

att Herr A. Anderssons i Smedbyn ifrågavarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit:

att Riksdagen måtte på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en

föreståndare för den växtfysiologiska anstalten vid landtbruksakademiens

experimentalfält ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva,

att föreståndarens lön, efter innehafvarens af beställningen väl

vitsordade tjenstgöring under en tid af 5 år, räknad från och med året

näst efter det, då han blifvit antagen, måtte höjas med 500 kronor

och efter ytterligare 5 års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500

kronor, att utgå från sjette hufvudtitelns anslag till ålderstillägg; och

skulle anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»,

i händelse Riksdagen bifölle hvad sålunda föreslagits,

höjas från 41,450 kronor till 45,450 kronor.

Sedan hushållningssällskapens år 1874 i hufvudstaden församlade

ombud väckt fråga dels om upprättande af en fullständig agrikulturkemisk

och fysiologisk försöksanstalt medelst omorganisation af den

vid landtbruksakademiens experimentalfält befintliga, dels ock om anställande

af agrikulturkemister i landsorten till biträde åt jordbruket

och näringarna, aflat landtbruksakademien på hösten 1875 till Kongl.

Maj:t framställning i dessa ämnen. Dervid framhöll akademien, att

dess experimentalfält och agrikulturkemiska försöksanstalt borde såsom

dittills fortgå med hufvudsakligt ändamål att med de hjelpmedel, vetenskapen

kunde lemna, och genom försök, anstälda efter vetenskaplig

Ang. anslag

till aflöning

åt en växtfysiolog.

L14].

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

metod, verka i det praktiska jordbrukets och dess binäringars intressen;

och förklarade akademien, som förordade anställande på en del ställen

i riket af agrikulturkemister i hushållningssällskapens tjenst, sig anse,

att akademiens försöksanstalt, om dylike tjenstemän komme att antagas,

skulle kunna befrias från analyser och andra undersökningar, som för

enskildes räkning dittills blifvit der utförda, samt med sålunda vunnen

friare verksamhet i vidsträcktare omfång än dittills kunna gagna modernäringen

och medverka till dess utveckling. Anstalten egde äfven,

enligt akademiens åsigt, uti då redan anvisade anslag och uti dess

laboratorium det mesta af hvad som erfordrades för en mera utvidgad

verksamhet i förberörda syfte. Hvad som i detta fall då ännu saknades

var, enligt akademiens tanke, ett växthus för anställande af åtskilliga

kulturförsök samt arfvode till en botanist för mikroskopiska och

växtfysiologiska undersökningar, som i sammanhang med de agrikulturkemiska

arbetena borde bringas till utförande. Då akademien icke

egde medel för bekostande af aflöningen åt botanisten samt uppbyggandet

och underhållet af växthuset, begärde akademien att Kongl.

Maj: t täcktes aflåta proposition i ämnet till Riksdagen. Med bifall härtill

föreslog Kongl. Maj:t uti den till 1876 års Riksdag aflåtna nådiga

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof Riksdagen att

jemte anslag till agrikulturkemiska stationer inom landet på extra stat

för år 1877 anvisa till uppförande af ett växthus vid landtbruksakademiens

agrikulturkemiska försöksanstalt 10,500 kronor äfvensom på ordinarie

stat bevilja till arfvode åt en för mikroskopiska och växtfysiologiska

undersökningar vid agrikulturkemiska försöksanstalten anstäld,

på förordnande af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen

botanist 1,000 kronor och till växthusets underhåll, skötsel och uppvärmning

vintertiden 500 kronor.

Till svar å Kongl. Maj:ts berörda framställningar tillkännagaf

Riksdagen uti skrifvelse den 11 Maj 1876 angående reglering af utgifterna

under riksstatens sjette hufvudtitel, att Riksdagen ej kunnat

undgå att finna, det de föreslagna åtgärderna sannolikt skulle komma

att verka till gagn för jordbrukets äfvensom andra näringars utveckling,

och sålunda ansett sig böra i hufvudsak bifalla Kongl. Maj:ts

ofvan omförmälda förslag, men att det likväl synts Riksdagen som om

så väl det till arfvode åt den föreslagne botanisten som det såsom bidrag

till de ifrågastälda agrikulturkemiska stationerna äskade anslag

åtminstone till en början lämpligen skulle kunna uppföras på extra

stat, till dess någon erfarenhet erhållits om det gagn, som genom ifrågavarande

åtgärder verkligen komme att vinnas; och jemte det Riksdagen

anvisade medel till de kemiska stationerna biföll den äfven

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

53

Kongl. Maj:ts framställning om anslag till uppförande af omförmälda

växthus vid landtbruksakademiens experimentalfält samt beviljade till

dess underhåll, skötsel och uppvärmning vintertiden på ordinarie stat

500 kronor; hvarjemte Riksdagen för anställande af ofvannämnde botanist

på extra stat för år 1877 anslog 1,000 kronor. Sistnämnda belopp

har äfven sedermera år efter år af Riksdagen, på särskilda af Kongl.

Maj:t aflåtna framställningar, beviljats. Byggnaden för inrymmande af

växthuset blef derefter uppförd och har från och med sommaren 1878

varit använd.

Enligt den för botanisten utfärdade instruktion har botanisten, hvilken

skall årligen vara boende vid experimentalfältet från början af Juni

till början af September eller längre, om omständigheterna sådant medgifva,

till hufvudsakligt åliggande att derunder verkställa växtfysiologiska

och andra botaniska undersökningar. I början skulle dessa ske

enligt anvisning af föreståndaren för försöksanstalten, men nu mera

företagas de jemlikt instruktionen af den 14 Mars 1884 efter samråd

med föreståndaren. Derjemte åligger det botanisten att under våren och

hösten, då vegetationsförsök fortgå i försöksanstaltens växthus, men

botanisten ej är boende vid experimentalfältet, minst en gång i veckan

besöka detsamma för att följa försöken och på stället eller i sitt hem

verkställa de mikroskopiska och andra undersökningar, hvartill försöken

kunna gifva anledning. Botanisten skall ock leda och öfvervaka fortsatta

albildningar af Sveriges kulturväxter samt föra dagbok öfver

verkstälda undersökningar och derom till landtbruksakademiens förvaltningskomité

genom försöksanstaltens föreståndare afgifva skriftlig

redogörelse.

Med åberopande af växtfysiologiens starka utveckling under de

senare åren och vigten att för jordbruksnäringen tillgodogöra sig dess

upptäckter, samt att det nu varande växthuset, anordna dt för anställande

af undersökningar efter den utaf vetenskapen nu mera utdömda

vattenkulturmetoden, vore olämpligt och alldeles för trångt för att kunna

tillgodose de fordringar, som nu mera ställas på en anstalt för anställande

af växtfysiologiska försök, gjorde den vid landtbruksakademiens

agrikulturkemiska och fysiologiska anstalt anstälde botanisten doktor

Jakob Eriksson redan i Mars månad 1882 hos landtbruksakademiens

förvaltningskomité hemställan om förändring och utvidgning af lokalen

för den växtfysiologiska anstalten i enlighet med ett af honom uppgjord

t förslag, åsyftande tillika att vid anstalten bereda tjenlig och

ständig bostad åt botanisten. Eriksson påpekade dervid det rika arbetsfält,

som skulle kunna bearbetas af en växtfysiologi anstalt med

det utrymme, som föreslagits. Vid anstalten, sålunda inrättad, borde

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

enligt doktor Erikssons åsigt kunna dels utredas sådana fysiologiska

frågor, hvilka voro af särskildt intresse för vårt land, såsom de nordiska

fröslagens beskaffenhet, den nordiska vegetationens hastiga utveckling

och orsakerna dertill m. m., äfvensom de i vårt land förekommande

växtsjukdomar och deras afhjelpande; dels anställas biologiska

undersökningar af kultur- och ogräsväxter, hvad de senare beträffade,

för att utfinna medel mot deras spridning; dels ock fullföljas det

sedan flera år tillbaka påbörjade arbetet »Sveriges kulturväxter». Med

hänsyn till det rika arbetsfältet för en så inrättad anstalt framhölls,

i sammanhang med det väckta förslaget om förändring och utvidgning

af lokalen för de växtfysiologiska undersökningarna vid experimentalfältet,

önskvärdheten deraf, att en längre årlig arbetstid än de tre

sommarmånaderna bereddes åt botanisten.

I anledning af förevarande, af doktor Eriksson gjorda framställning

infordrade landtbruksakademien yttrande från tre sine ledamöter,

numera aflidne professoren Sten Stenberg och akademiens då varande

sekreterare, numera jemväl aflidne doktor Ferd. Unander samt majoren

A. W. Edelsvärd. Uti det af bemälde komiterade i ärendet afgifna yttrande

instämde desse i de af doktor Eriksson uttalade åsigter om otillräckligheten

och olämpligheten af den växtfysiologiska afdelningens nu

varande lokal, men ansågo sig icke kunna i allo tillstyrka Erikssons

byggnadsförslag, hvilket icke heller sedermera kommit till utförande.

Under år 1883 afgaf doktor Eriksson, på begäran af föreståndaren

för landtbruksakademiens agrikulturkemiska och fysiologiska anstalt

vid experimentalfältet professoren L. F. Nilson, utredning om de behof,

som enligt Erikssons åsigt förefunnes vid anstaltens växtfysiologiska

afdelning. Under åberopande af hvad redan anförts uti förberörda

af Eriksson till förvaltningskomitén ingifna skrift fäste Eriksson

härvid till en början uppmärksamheten derå, att, ehuru enligt dittills

gällande instruktion föreståndaren för den agrikulturkemiska och

fysiologiska försöksanstalten skulle anvisa de växtfysiologiska och

mikroskopiska undersökningar, botanisten hade att verkställa, denna

föreskrift icke kunnat följas, ej ens hvad anginge uppgörande af arbetsplan

för året, hvilket alltid af anstaltens föreståndare uppdragits

åt botanisten, och att man svårligen kunde förfara på annat sätt, för

så vidt icke föreståndaren, som skulle vara kemiker, jemväl vore fackman

på det botaniska området, hvilket dock i våra dagar knappast

vore möjligt för någon naturforskare. Vidare framhölls att den arbetstid,

som med hänsyn till ringheten af det lemnade statsanslaget

vore för botanisten uti instruktionen bestämd, icke vore tillräcklig för

utförande af de arbeten, som nu ålåge fysiologiska anstalten, och än

s. 55 Kontrollera mot PDF

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

55

mindre kunde förslå, derest anstalten finge den omfattning, som Eriksson

i sin förra skrift föreslagit. Enligt Erikssons förslag borde det

nemligen för framtiden åligga botanisten att uttänka plan för och behörigen

förbereda försöken vid anstalten, leda och fullfölja der pågående

försök, bearbeta redan gjorda rön och iakttagelser samt genom

populära skrifter inom facket bland allmänheten sprida kännedom om

nya och för den praktiska växtodlingen vigtiga upptäckter. Eriksson

upplyser hurusom genom den knappt tilltagna tiden för botanistens

vistelse vid anstalten större delen af arbetena måste i förtid afbrytas,

hvilket föranledde att resultaten af arbetena till större delen giugo

förlorade. Han hemstälde till slut att medel måtte beredas för en sådan

utvidgning af försöksanstaltens växtfysiologiska afdelning, att den

komme att förses icke blott med en tillräcklig och ändamålsenligt inredd

arbetslokal utan äfven med tillräcklig arbetskraft, en för hela året

anstäld botanist jemte en för minst sex månader, April—September,

antagen botanisk assistent.

Vid doktor Erikssons sistberörda skrift voro fogade 3''ttranden i

ämnet från professoren i botanik vid universitetet i Lund doktor F.

W. C. Areschoug och professoren i botanik vid Stockholms högskola

doktor Eug. Warming; och är innehållet af dessa yttranden anfördt i

statsrådsprotokollet (sid. 51 och 52).

Sedan vidare professoren V. B. Wittrock yttrat sig i ärendet och

dervid förordat Erikssons förslag, hafva derjemte professorerne S. Stenberg,

Th. M. Fries och Chr. Lovén den 4 Oktober 1883 afgifvit yttrande

och dervid, enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 52—57) utvisar, bland

annat anfört:

»Att allt jordbruk har till sin uppgift skötseln af vissa för menniskan

vigtiga växter är ett axiomatiskt sakförhållande, och lika axiomatiskt

är att en hvar landtbrukares sträfvan bör gå ut på att så ordna skötseln

och behandlingen af dessa kulturväxter, att största möjliga afkastning

deraf kan vinnas. Ej mindre obestridligt är det ock att detta

mål ej kan vinnas utan genom ständigt upprepade försök, likasom ock

att de försök hafva största utsigt att lemna tillfredsställande resultat,

hvilka äro anstälda i öfverensstämmelse med de inom växtverlden rådande

naturlagarne, med klokt användande af de hjelpmedel, som naturen

erbjuder, samt med lika klokt afvärjande af alla de missgynnande

omständigheter, som kunna motverka uppnåendet af ett önskadt resultat.

Ju mera landtbruket fortskridör i utveckling och intensitet, ju mera det

gör anspråk på att vara verkligen rationelt, dess mera måste det derför

göra sig till godo de vetenskapliga resultat, som den rastlöst fortgående

naturforskningen redan vunnit och för hvarje dag vinner. Och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

på grund häraf torde det ej vara förmätet att beteckna den experimentela

växtfysiologien såsom en af de allra kraftigaste häfstängerna för

jordbrukets fortgående höjande samt såsom i lika hög grad som agrikulturkemien

värd att kallas till hjelp för främjandet af vårt lands vigtigaste

näring.

Insigten härom var det tvifvelsutan, som föranledde inrättandet af

den sedan år 1876 vid akademiens agrikultur-kemiska försöksanstalt befintliga

botanistplatsen. Det vore otillbörligt att förneka att härigenom

åtskilliga värdefulla upplysningar till gagn för vårt lands jordbruk vunnits,

men fåfängt vore det ock att försöka dölja att vida mer tvifvelsutan

skulle hafva ernåtts, om sagde akademiens tjensteman intagit en

annan ställning samt haft till sitt förfogande längre arbetstid och bättre

hjelpmedel. Vi anhålla härvid att bestämdt få betona att i detta vårt

uttalande ingalunda döljer sig något klander mot Kongl. landtbruksakademiens

åtgöranden i denna sak; tvärtom länder det henne till obestridlig

heder att hon till och med förr än landets universitet haft öppen

blick för den experimentela växtfysiologiens stora betydelse samt att

först i vårt land hafva lagt grunden till en institution för densammas

befrämjande. Att man, då ännu ingen erfarenhet från vårt eget land

eller ens från grannlanden förelåg, med varsamhet beträdde den nya

banan var tvifvelsutan lika berättigadt som det nu, sedan nödig,erfarenhet

vunnits, är önskvärdt att man vidare fortgår på denna bana

och tager steget fullt ut.

Och detta steg kan, såsom af professorerne Areschoug, Warming

och Wittrock samt doktor Eriksson på ett öfvertygande sätt blifvit

visadt, icke vara något annat, än att landtbruksakademiens botanist

erhåller en lika sjelfständig ställning som dess kemist nu intager, att

han hela året om må kunna egna hela sin tid åt hithörande arbeten

samt att han erhåller sådan arbetslokal och öfriga hjelpmedel, som den

så inom som utom vårt land vunna erfarenheten visat vara nödvändiga

vilkor för en framgångsrik verksamhet i den angifna rigtningen.

Hvad först beträffar botanistens förhållande till föreståndaren för

akademiens agrikulturkemiska försöksanstalt, är för närvarande åt den

förre anvisad en underordnad ställning, i det att enligt ännu gällande

instruktion det är kemisten som skall bestämma hvilka växtfysiologiska

och mikroskopiska undersökningar skola af botanisten verkställas.

För att ett dylikt stadgande skall vara berättigadt, borde ju med nödvändighet

på föreståndaren för den agrikulturkemiska försöksanstalten

ställas den fordran, att han egde så vidt omfattande kunskaper rörande

kultur- och skadeväxternas lifsförhållanden och öfriga dermed i samband

stående botaniska spörsmål, att han kunde bedöma hvad af bota
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

57

nisten bör undersökas eller icke. Med andra ord: lian borde vara en

framstående ej blott kemist utan äfven botanist, och detta senare till

och med i ännu högre grad än sjelfva botanisten. Konseqvensen häraf

ligger i öppen dag. Vid inträffande ledighet skulle man vid val till

föreståndare för den agrikulturkemiska försöksanstalten vara inskränkt

till det ringa antalet af dem, som på en gång äro framstående botanister

och kemister, samt må hända nödgas afstå från förvärfvandet af en

eminent förmåga på det agrikulturkemiska området blott derföre att

tillräckliga botaniska kunskaper saknades, eller ock — hvilket med den

allt mer framträdande tendensen till arbetsfördelning äfven på det naturvetenskapliga

arbetsfältet är ännu mer att befara — skulle akademien,

om hon ville rätta sig efter nu gällande bestämmelser, se sig urståudsatt

att erhålla en föreståndare för försöksanstalten, emedan dertill

kompetent person inom landet icke vore att uppleta.

Det lider för öfrigt intet tvifvel, att en kunnig och nitisk växtfysiolog

vida bättre än eu kemist — huru skicklig i sitt eget fack

denne än må vara — kan bestämma både hvilka växtfysiologiska och

mikroskopiska undersökningar böra företagas samt sättet huru detta

bör ske. Obilligt synes då ock vara, att han ej inom de gränser, som

Kongl. Laudtbruksakademiens förvaltningskomité utstakat, skall ega full

handlingsfrihet samt sjelf bära så väl ansvaret som hedern för hvad

han uträttat.

Men för att han skall kunna uträtta något, hvaraf han kan vänta

verklig heder samt på samma gång så väl landt.bruksvetenskapen som

landtmannayrket skörda verkligt gagn, synes ett oeftergifligt vilkor

vara, att han kan uteslutande egna sig åt sina arbeten på detta fält.

De frågor, som från landtbrukets sida i våra dagar ställas på en växtfysiolog,

äro så omfattande, så olikartade, så vigtiga och ofta så svårlösta,

att det fordras ej blott en stor mångsidighet i kunskaper och

stor om sigt i den dag från dag växande literaturen utan ock osplittrad

tid till försökens planmessiga ordnande och trägna öfvervakande. Detta

är emellertid icke möjligt med den anordning, som för närvarande är

vidtagen. Lönens ringhet gör det för Landtbruksakademiens botanist

nödvändigt att derjemte eg a en annan mera inkomstgifvande tjenst,

till hvilken botanistbefattningen kommer att bilda ett, åtminstone ur

ekonomisk synpunkt sedt, mindre vigtigt bihang. Härtill kommer att

bestämmelsen, att hans arbetstid vid experimentalfältet är inskränkt

till så godt som endast tre månader om året, nödgar honom att antingen

— med förbigående af andra, vigtigare frågor — endast företaga

sådana, om hvilka han kan hysa förhoppning att de under sommarmånaderna

skola kunna medhinnas, eller ock att, då hösten kommer,

Bih. till Riksd. Prot. 1885. å Sami. 1 Afd. 10 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

afbryta redan halfgjordt arbete utan att sbörda någon lön för derå

nedlagd möda. En utsträckning af arbetstiden till hela året med derefter

lämpad aflöning är derföre högeligen önskvärd, och detta så mycket

mer, som äfven under vintern en mängd arbeten lämpligen kunna företagas,

hvilka annars måste inkräkta på sommararbetena, hvarförutom

de vidlyftiga förarbetena för de experiment, som under den egentliga

vegetationsperioden skola anställas, samt bearbetningen af de vunna

resultaten säkerligen komma att upptaga en ej ringa del af den kallare

årstiden.

Mer än väl inse vi, att nära till lxands liggande invändningar finnas

mot det nu sagda, och vi tillåta oss derföre att till bemötande upptaga

ett par af dessa. Äfven med villigt erkännande af den experimentela

växtfysiologiens stora betydelse för landtbruket, trädgårdsskötseln

och skogshushållningen, torde någon anse att det i vårt lilla

land är i detta afseende nog gjordt om, såsom nu sker, man åtnöjer

sig med de anspråkslösa arbeten, som af en knappt aflönad person

under en kort tid af året kunna medhinnas, då man ju har tillfälle

att tillgodogöra sig den erfarenhet, som i de större, materielt bättre

lottade kulturländerna vinnes. Utan att fästa oss vid den föga smickrande

ställning, hvartill vårt fosterland, som dock med rätta är stolt

öfver sina anor på naturforskningens område, härigenom skulle dömas,

vilja vi påpeka att de egendomliga, från andra länders i så många

afseenden afvikande naturförhållandena ej blott nödvändiggöra ett kontrollerande

af de i främmande land vunna resultatens praktiska användbarhet

inom vårt eget, utan ock frammana särskilda, så att säga,

nationella frågor, hvilkas besvarande är af ej blott stort vetenskapligt

intresse utan ock af betydande ekonomisk vigt. För att ej trötta med

upprepande af en mängd dylika spörsmål, må det vara nog att här

blott påpeka frågan om det svenska utsädesfröete egenskaper samt

hvad dermed står i sammanhang — en fråga, som just nu står på

dagordningen, beträffande hvilken för en verkligt kunnig växtfysiolog

mycket ännu återstår att utreda, och hvilken må hända för hela vårt

jordbruk är af en epokgörande betydelse.

Men, torde invändas, rätta platsen för växtfysiologiska undersökningars

anställande är i vårt land ej Landtbruksakademiens experimentalfält

utan universiteten, der de kunna sättas i samband med dervarande

botaniska trädgårdar och laboratorier. Fullkomligt sant är ock,

att växtfysiologien hittills varit vid våra universitet allt för litet uppmärksammad,

samt att önskligt vore, att denna relativt unga gren af

botaniken der snart blefve planterad och rotfästad, men häraf följer

ingalunda obehöfligheten af en växtfysiologi anstalt, uteslutande och

s. 59 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

59

direkt afsedd för landtbrukets behof. Det ligger nemligen i öppen dag,

att man vid universiteten, der vetenskaplig forskning hufvudsakligen

bedrifves utan hänsyn till de vunna resultatens ekonomiska eller praktiska

nytta, endast mera tillfälligtvis skall komma att behandla frågor,

som för agronomien äro af framstående intresse. På alldeles samma

och lika goda grunder, som Kongl. Landtbruksakademien för arbeten

uteslutande i agronomiens tjenst önskar ega en särskild kemist, bör den

ock sträfva att erhålla en egen botanist.

Den ställning, som denne inom vårt land borde komma att intaga,

är äfven af andra skäl än de ofvan angifna synnerligen betydelsefull.

Med vårt lands stora utsträckning är det nemligen ej nog att

försök på ett enda ställe företagas, utan jemförande försök böra, der

så ske kan och nödigt pröfvas, äfven annorstädes verkställas. En kunnig

och för sitt kall intresserad person bör lätt nog genom att sätta sig

i förbindelse med dugliga landtbrukare och trädgårdsodlare i olika delar

af landet kunna inhemta skördar af iakttagelser, hvilka, af honom kritiskt

granskade och ordnade till ett helt, kunna gifva hans egna mera

•vetenskapligt utförda försök det ökade värde, som praktikens kontroll

alltid förlänar. Till honom kunde man från landets alla delar, hänvända

sig för att erhålla upplysningar om de sjukdomar, hvaraf i ekonomiskt

afseende vigtiga växter angripits, samt rad beträffande botande

och förekommande af dylika olyckor. Genom honom skulle systematiskt

ordnade acklimatisationsförsök kunna äfven i vårt land. åstadkommas,

och härigenom nya värdefulla kulturväxter spridas till nya

trakter. Under hans ledning skulle den dyrbara samling af plancher

öfver de i Sverige förekommande kulturväxtformerna, som på Kongl.

Landtbruksakademiens föranstaltande åvägabragts, kunna kompletteras,

vetenskapligt bearbetas och till gagn både för vetenskapen och det

praktiska jordbruket samt trädgårdsskötseln publiceras. Åt fröodlare

och frökontrollanstalter i vårt land skulle han säkerligen komma att

lemna vigtiga råd och upplysningar samt sålunda på dem utöfva ett

säkerligen ej obeliöfligt, vägledande och i viss mån kontrollerande inflytande.

Korteligen, den växtfysiologiska anstalten på Kongl. Landtbruksakademiens

experimentalfält skulle på sätt och vis komma att

blifva ett centrum, dit iakttagelser rörande våra kulturväxter och deras

lifsförhållanden från alla delar af landet skulle samlas, och hvarifrån

råd och upplysningar kunde erhållas af alla de jordbrukare och trädgårdsodlare,

hvilka för ökad framgång i sina sträfvanden önska tillgodogöra

sig växtfysiologiens nyaste resultat.

För att emellertid Kongl. Landtbruksakademiens botanist skall

kunna uppfylla de rättmätiga anspråk, som man af hans verksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

öO

kan komma att kräfva, är en förbättring af de materiella resurser,

hvaröfver lian har att förfoga, oundgängligen nödvändig. Att åt honom

vid experimentalfältet beredes för hela året lämplig bostad, är — såsom

af det förut sagda lätteligen framgår — ett oeftergifligt vilkor. Likaledes

är det oundgängligt, att en tillräcklig och mot sitt ändamål svarande

arbetslokal ställes till hans förfogande. Hvad beträffar det växthus,

som år 1877 byggdes hufvudsakligen med hänsyn till anställande

af de den tiden mycket prisade men sedan af den vetenskapliga kritiken

till det väsentligaste utdömda vattenkulturförsöken, är detsamma

visserligen för växtfysiologiska försök i allmänhet ej fullt lämpligt

men torde dock till smärre kulturförsök, särskildt under den kallare

årstiden, kunna med framgång användas. De flesta och vigtigaste

försöken böra dock, för att eg a ett för vårt land praktiskt värde, verkställas

i det fria på ett mindre försöksfält, hvartill nödig jord antagligen

utan särskild kostnad kan vid experimentalfältet upplåtas. Dessutom

är komplettering af den för undersökningarnas och försökens anställande

behöfliga uppsättningen af instrument och apparater af nöden.

Slutligen få vi påpeka det önskliga i att en assistent vid den nya

växtfysiologiska anstalten anställes. Ofvan har framhållits den mängd

olikartade göromål, hvarmed föreståndaren för sagda anstalt antagligen

blifver öfverhopad, och det är lätt att inse att, i synnerhet under våren,

sommaren och hösten, han icke skall kunna medhinna att ensam nöjaktigt

sköta alla göromålen. Ehuru vi hysa någon tvekan huru vida

ej en assistent för hela året är behöflig, anse vi oss dock nu, innan

nödig erfarenhet i detta afseende ännu vunnits, endast böra förorda

hans antagande för en tid af minst sex månader, April—September.»

På grund af hvad komiterade sålunda anfört hafva de jemväl

afgifvit förslag å de anslag, som erfordrades dels för en gång och dels

årligen för anordnande af en särskild växtfysiologisk försöksanstalt vid

experimentalfältet.

Efter det förvaltningskomitén yttrat sig i frågan, har Landtbruksakademien

med underdånig skrifvelse den 22 September 1884 öfverlemnat

handlingarne i ärendet under tillkännagifvande, att akademien

på det lifligaste instämde i de af Professorerne Stenberg, Fries och

Lovén uti det af dem afgifna yttrande uttalade åsigter. Då akademien

likväl funne sig sakna medel att på egen bekostnad bringa till utförande

hvad som blifvit föreslaget, har akademien, med åberopande

af hvad i ärendet anförts, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta framställning om beviljande af följande

anslag för upprättande vid Landtbruksakademiens experimentalfält af

eu fullständig växtfysiologisk försöksanstalt, nemligen:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

61

a) årsanslag.

Lön åt anstaltens föreståndare (utom nu på extra stat

anvisade 1,000 kronor) 3,000 kronor, eller tillsammans ...... 4,000: —

med rätt till 500 kronors tillägg efter fem och ytterligare

500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring.

Lön åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring) 1,000: —

Till underhåll af materiel, uppassning, eldning m. m. 1,200: —

Summa kronor 6,200: —

b) anslag för en gång.

Nybyggnad af arbets- och bostadslokal enligt bifogad,

af Majoren Edelsvärd uppgjord ritning med tillhörande kostnadsförslag

..................................................................................... 18,000: —

Inledning af gas och vatten i arbetslokalen hufvudsakligen

enligt af W. Wiklund uppgjord kostnadsberäkning 500: —

Möbler i arbetslokalen:

l:o) bord, skåp, m. m. enligt kostnadsberäkning upp
-

gjord af snickaren Ä. Lundgren ............................. 1,075: —

2:o) 2 stolar, rullgardiner m. m................... 75: — 1,150: —

Instrument (ett större mikroskop, våg m. m.) ............ 1,000: —

Summa kronor 20,650: —

Öfver det af majoren Edelsvärd upprättade kostnadsförslaget liar

underdånigt yttrande infordrats från Öfverintendentsembetet, som deri

på anförda skäl ansett förslagets slutsumma böra höjas med 2,000

kronor eller sålunda till 20,000 kronor.

Sedan handlingarna till Civildepartementet inkommit, har till Herr

Statsrådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet från Landtbruksakademiens

sekreterare aflemnats en promemoria angående de åligganden,

som skulle tillkomma den vid anstalten föreslagne assistenten.

Enligt denna promemoria skulle nämnde tjensteman vara bosatt vid

experimentalfältet åtta månader af året från den 1 Mars till den 1

November samt derunder dels biträda föreståndaren för anstalten vid

odlingsförsöken ute i det fria, vid de experimentela och mikroskopiska

undersökningarna inom växthuset och laboratoriet samt vid vården af

anstaltens samlingar, dels ock ensam öfvervaka alla vid anstalten förekommande

arbeten vid sådana tillfällen under tjenstetiden, då föreståndaren

kunde varda af förvaltningskomitén beordrad att företaga

forsknings- och inspektionsresor till olika delar af landet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Genom hvad sålunda blifvit meddeladt har enligt Utskottets åsigt

blifvit ådagalagdt så väl att den växtfysiologiska anstalten vid experimentalfältet,

sådan den för närvarande är ordnad, ingalunda uppfyller

de ändamål, som en sådan anstalt rätteligen har att främja, som ock

att de nya anordningar, som blifvit föreslagna, äro egnade att göra

anstalten i flera afseenden för jordbrukare gagnelig.

Hvad kostnaderna angår, så skulle, enligt hvad i statsrådsprotokollet

(sid. 60) meddelas, med tillgängliga besparingar kunna bestridas

de utgifter för en gång, som behöfdes för anstaltens ordnande i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som blifvit föreslaget, hvarjemte

för uppvärmning och underhåll m. m. det nu å stat uppförda anslaget

af 500 kronor för växthusets skötsel m. m. åtminstone icke för närvarande

skulle erfordra någon förhöjning. Det enda anslag för ändamålet,

som nu ifrågakommer, är sålunda, och då Kongl. Maj:t ej funnit

skäl att nu framlägga något förslag om inrättande af assistentbefattning

vid den nya anstalten, det som är behöfligt för aflöning åt föreståndaren.

Beloppet af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende begärt, nemligen

4,000 kronor jemte två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor,

synes visserligen väl högt, men Utskottet har dock icke velat framställa

förslag om nedsättning deri, då nemligen genom aflöningens

bestämmande till det belopp, som Kongl. Maj:t föreslagit, vid anslagets

beviljande synes utan obillighet kunna fästas det vilkor, att blifvande

föreståndare skall vara skyldig att, i händelse behof af biträde eller

assistent yppas, sjelf vidkännas den derför nödiga utgiften.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på ordinarie stat bevilja till

aflöning åt en föreståndare för den växtfysiologiska

anstalten vid Landtbruksakademiens experimentalfält

ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva, att

föreståndarens lön efter innehafvarens af beställningen

väl vitsordade tjenstgöring under en tid af 5 år,

räknad från och med året näst efter det, då han

blifvit antagen, må höjas med 500 kronor och efter

ytterligare 5 års enahanda tjenstgöring å nyo höjas

med 500 kronor, att utgå från sjette hufvudtitelns

anslag till ålderstillägg; allt dock under vilkor att

blifvande föreståndare skall vara skyldig att sjelf

vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde

eller assistent under någon del af året kunna komma

att erfordras.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

63

Hästafvelns förbättrande.

14:o. Herr Friherre R. Klinckowström har i sin här ofvan i annat

ämne berörda motion (N:o 8), beträffande nu förevarande anslagstitel,

framstält följande förslag:

att hela detta anslag hädanefter skall upphöra att vara reservationsanslag

och uppföras uti 1886 års riksstat såsom bestämdt anslag,

med beloppet nedsatt till 80,000 kronor.

Då Utskottet funnit sig böra vid yttrandes afgifvande i denna

punkt i detalj påpeka de felaktigheter, hvilka förekomma vid Friherre

Klinckowströms beräkningar i fråga om förevarande anslagstitel, har

Utskottet likväl härvid redan nu velat erinra, att en sådan närmare

granskning ej kan af Utskottet framläggas i fråga om alla de anslag

å kufvudtitlarne, vid hvilka samme motionär gjort framställningar, helst

en sådan detaljgranskning vid flera af de ifrågavarande anslagstitlarne

ej synes behöflig till ledning för omdömet om Friherre Klinckowströms

förslag.

Herr Friherre Klinckowströms förevarande förslag är på följande

sätt motiver a dt:

■»Hästafvelns förbättrande (deraf särskildt reservations-anslag 35,000

kronor till prisbelöningar för hästar) — är reservations-anslag, hvilket

från och med år 1879 till och med år 1885 finnes i riksstaterna uppfördt

till samma belopp eller årligen 93,550 kronor. _ Statsrevisionens

senaste berättelse, pag. 198, upplyser oss derom, hvilka reservationer

å detta anslag under åren 1878—1882 äro gjorda; men dervid bör

märkas, att i dessa reservationer innehållas, underligt nog, såväl inventariernas

värden som ock behållningen af spanmål och proviant; ja,

äfven skulderna hafva ingått såsom reservationer! Fråndraga^ dessa

penningposter, hvilkas belopp angifvas i en not uti statsrevisionens

berättelse, pag. 198, så återstå, såsom verkliga reservationer:

för år 1878 .............................................................................. 98,355 kronor

„ „ 1879 ............................................................................... 88,610 „

1880 ............................................................................... 105,365 % „

, 1881 ............................................................................ 79,600 „

” „ 1882 ......................... 138,973 „

eller i medeltal 102,180 kronor årligen. Att dessa stora reservationer,

hvilka årligen återkomma och som alls icke synas vara behöfliga för

sjelfva ändamålet med anslaget, emedan de, såsom den ofvan åberopade

noten upplyser, blifvit utlånta (!) till belopp af mellan 51,215 kronor

Ang. vackt

förslag om

förändring

af anslagets

natur och

nedsättning

af beloppet

af detsamma.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Stats-Utskottets Utlåtande N:o IX a.

(år 1878) och 34,733 kronor (år 1882) — ej böra längre fastlåsas utan

något ändamål för det allmännas bästa, synes mig vara obestridligt»,

Den tabell i revisionsberättelsen, som motionären, enligt sia

uppgift, begagnat för erhållande af de meddelade sifferuppgifterna,

är (se sid. 198), så vidt den afser ifrågavarande anslag, af följande

innehåll:

År 1878.

År 1879.

År 1880.

År 1881.

År 1882.

“)Reservation

667,274

46

672,883

78

672,309

26

667,366

59

665,898

_

Ilästafvelos förbättran-

Anslag

93,550

—

93,550

—

93,550

—

93,550

—

93,550

—

de (deraf särskildt

l 158,211

—

145,079

34

132,271

04

139,356

47

135,939

96

reservationsanslag

b)Uppbörd

\ 5,937

—

5,937

—

5,937

_

5,937

—

5,937

35,000 kronor till pris-

I 41,220

30

1 34,696

92

i 35,023

06

( 34,894

18

( 34,608

79

belöningar för hästar)

e) Utgift

t 210,868

3 7

(210,443

96

(201,677

64

(205,417

88

(221,914

42

Beservation

672,883

78

672,309

26

667,366

69

665,898

—

644,801

74

Den, äfvenledes efter egen uppgift, af motionären anlitade noten till tabellen lyder

sålunda:

År 1877.

År 1878.

År 1879.

År 1880.

År 1881.

År 1882.

Reservationen vid årets slut består af:

Kontant behållning ............................

14,469 6 3

18,177

89

10,570

25

18,774

—

9,230 4 9

12,5671 o 7

Inventariers värden..............................

505,601 8 5

510,646

12

559,572

88

540,615

18

555,144''8 5

534,861 06

Behållning af spanmål och proviant ......

58,482 [ 9 7

63,882

10

24,126

16

21,386

17

21,153 co

20,967 21

Utlånta medel..................................

60,108 7 7

51,215

33

49,403

53

46,815

39

40,925 9 4

34,733 so

Fordringar ......................................

46,059! 8 8

47,204

28

47,796

51

40,837

0 5

39,835; c 2

42,073

37

Summa

684,723[io

691,125

72

691,46913 3

668,427

7 0

666,290 so

645.202

81

Efter afdrag af skulden........................

17,448]c o

18,241

94

19,160 08

1,061

20

392 5 0

401

07

Utgör Netto

667,274! 4 5

672,883

78

672,309,26

667,366

59

665,898!—

644,801

74

Af detta netto utgör reservationen till

prisbelöningar för hästar ..................

9,144; c 5

2,921

35

3,227''43

3,204

37

3,310 10

3,701

40

b) Öfre raden af uppbörden betecknar dels inkomster af språngafgifter oeb fourageersättningar, dels intressemedel och dels

vinst å stuteriernas jordbruk, kreatur, inventarier spanmål m. m. Nedre raden utgöres af extra ordinarie anslaget

“Löneförbättring åt betjeningen vid stuterierna".

De öfre utgiftssiffrorna böra till det särskilda anslaget “Prisbelöningar för hästar11. De nedre utgiftssiffrorna afse den återstående

delen af anslaget “Hästafvelns förbättrande".

Med ledning af dessa, i revisionsberättelsen lemnade uppgifter

får Utskottet nu meddela följande sammanställning:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

65

För hvarje af nedannämnda år utgjorde öfverskott eller brist å

anslaget till »hästafvelns förbättrande'')''):

Enligt motionärens uppgift

“Verklig reservation".

1878 kronor 98,355: —

1879 „ 88,610: —

1880 „ 105,365: —

1881 „ 79,600: -

1882 „ 138,973: —

tillhopa kronor 510,903: —

Enligt tabellen i revisionsberättelsen.

Öfverskott.

kronor 5,609: 33.

n

ii

ii

ii

kronor 5,609: 33.

Brist.

kronor

„ 574: 53.

„ 4,942: gg.

,, 1,468: 59.

,, 21,096: so.

kronor 28,082: 04.

Om öfverskottet å 1878 års anslag..................... kronor 5,609: 33

lägges tillsammans med reservationerna från

1877 ................................................................. „ 667,274: 45,

så erhålles ett belopp af ...................................... kronor 672,883: 78, och

om derifrån dragés bristen under 1879—1882 „ 28,082: 04,

så erhålles det belopp, hvartill, efter afdrag af

skulderna, reservationerna vid 1882 års

slut uppgingo, eller ....................................... kronor 644,801: 74.

Huru stor del af dessa reservationer utgjorde kontant behållning

och fordringar inhemtas af förestående tabeller.

Då af denna redogörelse visar sig, att anslaget till »hästafvelns

förbättrande» från och med 1879 fullt åtgått till utgifternas bestridande,

och att bristen endast kunnat fyllas medelst anlitande af de reservationer,

som uppkommit under föregående år till och med 1878, så torde

ock häraf framgå, att all anledning saknas att minska anslaget, för

så vidt det med detsamma afsedda ändamålet fortfarande skall främjas;

hvarjemte genom de berigtiganden af motionärens uppgifter, som

Utskottet, med användande af samma källa som motionären varit i tillfälle

att meddela, i någon mån torde rubbas vigten af motionärens omdöme,

att reservationerna icke vore »behöfliga för sjelfva ändamålet

med anslaget». Ytterligare ett stöd för denna Utskottets åsigt torde

äfven kunna hemtas af den omständighet, att, enligt hvad Utskottet

inhemtat, de utlånta medel, som i tabellen upptagas, icke »fastlåsts» på

annat sätt, än att de blifvit i bankinrättningar för vederbörande stuteriers

räkning insatta.

Under åberopande af hvad nu anförts hemställer Utskottet,

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. uteslutande

ur riksstaten

af ett

under rubriken

»indelning

och dermed

jemförlig

anvisning, på

förslag-, friheter»

uppfördt

belopp.

[15.]

Ang. anslagets

omflyttning

i rilcsstaten.

[16.]

att Herr Friherre Klinckowströms ifrågavarande

förslag må lemnas utan något afseende.

15:o. I det af Kammarkollegium och Statskontoret den 8 December

1884 afgifna utlåtandet, huru vida, oberoende af frågan om grundskatternas

afskrifning, något hinder kunde anses möta för uteslutande

från och med 1886 ur så väl jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets

räkenskaper af sådana i jordeböckerna upptagna grundskatter

å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt

verk, menighet eller inrättning, hvilka äro vederbörande boställsinnehafvare

eller hemmanets egare anordnade, hafva dessa embetsverk

erinrat, hurusom i de å sjette hufvudtiteln under titeln »hästafvel ns

förbättrande» upptagna friheter inginge värdet åt hästvakansspanmål

för 7 rusthåll vid vestgöte regemente och 2 rusthåll vid andra lifgrenadierregemente!,

från utgörande af hvilken spanmål vederbörande

T och för hingsthållning njöte befrielse. Värdet å denna frihet, utgörande

enligt senast afslutade rikshufvudbok 1,067 kronor 61 öre,

borde enligt embetsverkens åsigt i riksstaten qvarstå och der upptagas

med i jemnadt tal 1,070 kronor, hvaremot återstoden af de under ifrågavarande

titel uppförda friheter, bestående af räntor, som vore Ottenby

stuteriinrättning anordnade af några under dess disposition varande

hemman och lägenheter, hvilka räntor enligt räkenskaperna uppginge

till 1,201 kronor 56 öre, borde ur riksstaten uteslutas.

Kongl. Maj:t har nu föreslagit Riksdagen att af det ofvanberörda,

å anslaget i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning, pa

förslag: friheter», uppförda beloppet, 2,300 kronor, finge uteslutas 1,230

kronor och till följd deraf anslagets slutsumma minskas från 95,850

kronor till 94,620 kronor; och får Utskottet hemställa,

att denna Kongl. Maj:ts framställning må M

Riksdagen bifallas, och således af det å anslaget till

»hästafvelns förbättrande» i kolumnen »indelning och

dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» uppförda

beloppet, 2,300 kronor, ur riksstaten uteslutas

1,230 kronor samt till följd deraf anslagets slutsumma

minskas från 95,850 kronor till 94,620 kronor.

16:o. Slutligen och i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit

får Utskottet hemställa,

att anslaget till »hästafvelns förbättrande» må

s. 67 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

67

frånskiljas de under sjette hufvudtitelns underafdelning

»jordbruket, handeln och näringarna» uppförda anslagen

samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,

nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning

»diverse anslag» och der upptagas närmast

efter anslaget till »jordförluster genom kanal- och vägan

läggningar».

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

17:o. I Herr Friherre Klincko/cströms här ofvan berörda motion Ang. ändring

(N:o 8 i Första Kammaren) är yrkadt, att anslaget till »befrämjande i ^natw-getS

allmänhet af slöjderna» i 1886 års riksstat måtte förändras till bestämdt

anslag.

Vid riksdagen har af annan motionär föreslagits en ökning för år

1886 af ett under förevarande anslagstitel bland de extra anslagen för

innevarande år uppfördt anslag till befrämjande af husslöjden. Detta

förslag har Utskottet, på sätt här nedan i punkt 34 närmare förmäles,

ansett icke böra bifallas just med hänsyn till de å det ordinarie anslaget

gjorda reservationerna, af hvilka, om Kongl. Maj:t finner skäligt ,

medel kunna användas till ökadt understöd åt husslöjden. Af detta

skäl, och då anslagets förändrande till bestämdt anslag skulle kunna

för Kongl. Maj:t bereda svårigheter att tillmötesgå möjligen ökade behof

af understöd för slöjderna, hemställer Utskottet,

att Herr Friherre Klinckowströms motion, så

vidt den afser ifrågavarande anslag, må lemnas utan

något afseende.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

18:o. Då det af Herr Friherre Klinckowström i motionen N:o 8 i Ang. föränFörsta

Kammaren framstälda förslag, att reservationsanslaget till »be- ^agetsnahtr.

främjande i allmänhet af handel och sjöfart» måtte i 1886 års riksstat

förändras till bestämdt anslag icke synts grundadt på fullt giltiga skäl,

får Utskottet hemställa,

att ifrågavarande förslag må lemnas utan afseende.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. ålderstillägg

ät

FisJceriintenäenten

B.

Lundberg.

[17.]

Fiskerinäringens understöd.

19:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att

Riksdagen måtte medgifva, att Fiskeriintendeuten Rudolf Lundberg må

ega att från och med innevarande år uppbära första ålders tillägget till

den med hans befattning förenade lönen, eller 500 kronor.

Till stöd för denna framställning har i statsrådsprotokollet (sid.

61 och ff.) anförts:

att, sedan Fiskeriintendeuten filosofie doktor Rudolf Lundberg i

skrifvelse den 28 Oktober 1884 hos Landtbruksakademiens förvaltningskomité

hemstält om ålderstil]ägg till sin lön, komitén hos Kongl. Maj:t

gjort framställning härom och dervid anfört, att i komiténs protokoll

för den 18 Mars 1878 funnes antecknadt att Lundberg, som då var

förste fiskeriassistent, förordnades efter förste fiskeriintendenten H.

Widegren, hvilken kort förut aflidit, att förestå fiskeriintendentsbefattningen

»tills vidare» och intill dess »den dittills för fiskeriintendenten

gällande tjenstgöringsinstruktionen blifvit reviderad och af komitén

pröfvad»; att derefter, så vidt af de hos komitén tillgängliga handlingar

kunnat inhemtas, någon vidare åtgärd för den ifrågavarande tjenstebefattningens

tillsättning icke blifvit vidtagen; samt att under berörda

förhållande och då dels jemlik! Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 Februari

1864 fiskeriintendent »skall af komitén på förordnande antagas»

och dels sådan tjensteman, enligt komiténs tanke, i följd af 1874

års Riksdags af Kongl. Maj:t godkända beslut vore efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring berättigad till ålderstillägg med 500 kronor, samt

Lundberg under hela den tid af snart sju år han förestått befattningen

alltid till komiténs fulla belåtenhet och på ett förtjenstfull! sätt fullgjort

sina åligganden, komitén ansåge sig böra anmäla honom till erhållande

från och med år 1885 af ålderstillägg med 500 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande i ämnet infordrats, har ansett 1874

års af förvaltningskomitén åberopade riksdagsbeslut innefatta medgifvande

om ålderstillägg endast åt dåvarande innehafvaren af befattningen

samt att förty, och då förvaltningskomitén upplyst, att efter samma

tjenstinnehafvares frånfälle Lundberg den 18 Mars 1878 af uppgifven

anledning allenast blifvit förordnad att tills vidare förestå befattningen,

Lundberg i frågans nuvarande skick icke voro berättigad till ålderstillägg,

men har tillika hemstält huru vida icke, med afseende å hvad

förvaltningskomitén angående Lundbergs tjenstgöring intygat, anledning

förefunnes att till Riksdagen aflåta nådig framställning i ämnet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

69

Rigtigheten af den utaf Statskontoret uttryckta äsigten, att ratt

till ålderstillägg numera ej skulle vara med fiskeriintendentsbefattningen

förenad, har, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, synts

departementschefen kunna med skäl ifrågasättas.

Sedan 1862 och 1863 årens Riksdag till aflöning åt en fiskeriintendent

anslagit 2,000 kronor, och lönen derefter med Riksdagens

begifvande blifvit ökad till 3,000 kronor, föreslog nemligen Kong],

Maj:t i nådig proposition till 1874 års Riksdag, att fiskeriintendentens

lön måtte höjas från 3,000 kronor till 4,000 kronor, och att sistberörda

lönebelopp måtte efter innehafvarens väl vitsordade tjenstgöring under

en tid af 5 år, räknad från och med året näst efter det, då intendenten

blifvit utnämnd eller framdeles utnämndes, höjas med 500 kronor och

således årligen utgå med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem

års sådan tjenstgöring höjas till 5,000 kronor.

I häröfver afgifvet utlåtande hade Stats-Utskottet vid 1874 års

riksdag yttrat, det Utskottet förestälde sig att, om lönen för fiskeriintendenten

från och med år 1875 höjdes från 3,000 till 4,000 kronor,

de för honom föreslagna ålderstilläggen skäligen kunde utgå efter 5

och 10 års tjenstgöring, räknad från 1875 års början; och hade Utskottets

utlåtande vidare affattats sålunda, att Utskottet alltså hemstälde,

att Riksdagen måtte höja fiskeriintendentens lön från 3,000 kronor

till 4,000 kronor samt medgifva att sistberörda belopp måtte efter

dåvarande innehafvares väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem

år, räknad från och med år 1875, höjas med 500 kronor och således

utgå med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem års sådan

tjenstgöring höjas till 5,000 kronor.

I skrifvelse den 17 Maj 1874 hade derefter Riksdagen anmält,

att Riksdagen höjt fiskeriintendentens lön från 3,000 kronor till 4,000

kronor samt medgifvit, att sistberörda belopp finge efter dåvarande

innehafvarens väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad

från och med år 1875, höjas med 500 kronor och således utgå

med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring

höjas till 5,000 kronor.

Ehuru det kunde synas, som om ordalagen i denna Riksdagens

skrifvelse kunde gifva anledning till den uppfattning, som hos Statskontoret

gjort sig gällande, ansåg dock Departementschefen med afseende

å innehållet i Stats-Utskottets utlåtande, och då Riksdagens

skrifvelse ej var åtföljd af någon särskild motivering för en derifrån

skiljaktig mening, Riksdagens skrifvelse rätteligen böra tolkas sålunda,

att deri omnämnda ålderstillägg i allmänhet tillförsäkrats innehafvare

af ifrågavarande befattning, men att tiden för den dåvarande innehafva
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

rens rätt att komma i åtnjutande af ålders tillägget begränsades till

tiden från och med år 1875, så att denne, som, enligt hvad af den

nådiga propositionen vidare inhemtades, 1874 innehaft befattningen i

tio år, icke finge tillgodoräkna sig den tid han varit i tjenst före år

1875.

Denna uppfattning låg äfven till grund lör Departementschefens,

på sätt statsrådsprotokollet för den 9 Januari 1884 utvisar, då gjorda,

af Kongl. Maj:t godkända underdåniga hemställan, att Kongl. Maj:t

täcktes föreslå samma års Riksdag att medgifva att, bland andra, de

»för fiskeriintendenten ifrågakommande ålderstillägg» måtte från och

med innevarande år utgå af förslagsanslaget till »ålderstillägg»; hvilken

framställning ock blef, utan att fiskeriintendentens rätt till ålderstillägg

ifrågasattes, af Stats-Utskottet tillstyrkt och af Riksdagen bifallen.

På grund af hvad sålunda förekommit finge innehafvare af

fiskeriintendentsbefattning anses vara berättigad efter fem års väl vitsordad

tjenstgöring till ålderstillägg med 500 kronor och vidare efter

ytterligare fem års enahanda tjenstgöring till ett andra ålderstillägg

likaledes med 500 kronor, allt årligen.

Huru vida åter Lundberg med hänsyn till innehålletaf det honom

meddelade förordnandet kunde anses vara till befattningen i vederbörlig

ordning antagen, syntes Departementschefen deremot ej vara alldeles

klart. Detta förordnande innehölle enligt förvaltningskomiténs

protokoll allenast, att Lundberg skulle förestå befattningen »tills vidare»

och intill dess »den dittills för fiskeriintendenten gällande tjenstgöringsinstruktionen

blifvit reviderad och af komitén pröfvad». Så snart detta

skett, skulle förordnandet alltså upphöra och nytt förordnande erfordras;

men, enligt hvad så väl komiténs sekreterare som Lundberg sjelf upplyst,

tillämpades ännu den vid tiden för Lundbergs förordnande gällande

instruktionen, utan att ens några åtgärder för dess revision ännu blifvit

vidtagna. En annan omständighet, som icke heller vore utan betydelse

för frågans bedömande, vore att i den till Lundberg utlemnade, af förvaltningskomiténs

dåvarande ordförande undertecknade och med kontrasignation

af dåvarande sekreteraren försedda expeditionen angående förordnandet

förenämnda inskränkning med hänsyn till instruktionens reviderande

ej funnes intaget, utan innehölle denna handling, att komitén antager

och förordnar Lundberg att under år 1878 och framgent, till dess annorlunda

härom varder beslutadt, bestrida fiskeriintendentsbefattningen mot

åtnjutande, af de lönevilkor och öfriga förmåner, som enligt nådiga brefven

den 12 Februari 1864, den 21 Maj 1869, den 29 Maj 1874 och

den 16 Juni 1875 tillkomme innehafvaren af nämnde befattning. Enligt

nådiga brefvet den 12 Februari 1864 antoges fiskeriintendenten af

s. 71 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

71

Landtbruksakademiens förvaltningskomité på förordnande; och det syntes

Departementschefen med skäl kunna ifrågasättas, om icke Lundberg

borde anses hafva erhållit sådant förordnande å tjensten, som 1864 års

bref afsåge.

Då emellertid detta kunde vara tvifvel undorkastadt, men någon

tvekan om billigheten af att Lundberg komme i åtnjutande af första

ålderstillägget till den med fiskeriintendentsbefattningen förenade lön

icke ansågs förefinnas, hemstälde Departementschefen, att Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Fiskeriintendenten Rudolf Lundberg

måtte ega att från och med innevarande år uppbära första åLderstillägget

till den med hans befattning förenade lön, eller 500 kronor.

Hvad sålunda blifvit anfördt har synts Utskottet gifva vid handen,

att Fiskeriintendenten Lundberg icke är berättigad att utan Riksdagens

särskilda medgifvande komma i åtnjutande af det nu för honom

begärda ålderstillägget; och har Utskottet, med afseende på de

angående Lundbergs tjenstgöring meddelade vitsord, ansett sig ega

skäl föreslå, att Lundberg må från och med innevarande år bekomma

ett första ålderstillägg af lönen. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att Fiskeriintendenten

Rudolf Lundberg må ega att från och med innevarande

år 1885 uppbära första ålderstillägget till

den med hans befattning förenade lön, eller 500 kronor.

Sala bergslag.

20:o. På grund af Kammarkollegii och Statskontorets framställning,

att ur riksstaten måtte uteslutas den under förevarande anslagstitel

upptagna frihet, 62 kronor, utgörande ränta till belopp af 61 kronor

98 öre å ett hemman, som jemlikt Kongl. brefvet den 11 Juli

1667 blifvit skänkt till samtliga garmakare och kopparsmeder i Avesta,

har Kongl. Maj:t föreslagit, att det å detta anslag i kolumnen »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» uppförda

belopp, 62 kronor, uteslutes och anslagets slutsumma således minskas

från 6,382 kronor till 6,320 kronor; och hemställer Utskottet,

att denna Kongl. Maj:ts framställning må af

Riksdagen bifallas.

-Ang. uteslutande

frän

anslaget af

“friheter11.

{1 8-j

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Extra utgifter.

Ang. förän- 21:o. I Herr Friherre Klinckowströms i Första Kammaren väckta,

siagetsnatZ''. här ofvan å flera ställen berörda motion (N:o 8) är yrkadt, att reservationsanslaget

till »extra utgifter» måtte i 1886 års riksstat förändras

till bestämdt anslag, i (ifrigt med oförändradt belopp.

Då vid 1884 års riksdag Utskottet fann, att å detta anslag småningom

gjorts besparingar (reservationer) till afsevärda belopp, föreslog

Utskottet på skäl, som finnas anförda i Stats-Utskottets utlåtande vid

nämnda riksdag N:o 12 a, punkt 17:o, att i 1885 års riksstat sjette

hufvudtitelns anslag till extra utgifter skulle bestämmas till 12,000

kronor och således från förut varande 15,000 kronor minskas med

3,000 kronor; och blef Utskottets förslag af Riksdagen bifallet.

Utskottet har velat med anledning af ofvanberörda motion här

erinra om sitt nyssnämnda utlåtande, enär i detsamma meddelas en

tabell utvisande det belopp, hvartill reservationerna vid början af hvartdera

af åren 1875—1884 uppgått. De summor, som i nämnda tabell

upptagits, hafva, såsom naturligt är, erhållits genom att till hvarje års

öfverskott å anslaget, om sådant uppstått, lägga reservationen från

löregående år, eller ock minska sådan reservation med den under det

följande året möjligen uppkomna bristen.

Motionären har, på sätt motionen utvisar, antagit, att ifrågavarande

reservationer uppkommit under loppet af de år, hvilka af motionären

omförmälas, och derigenom kommit till det resultat, att t. ex.

under år 1882, då anslaget i riksstaten upptogs till 15,000 kronor, reservationer

under samma dr gjordes till belopp af 29,517 kronor, således

nästan till anslagets dubbla belopp.

Orimligheten af ett dylikt förhållande ligger för öppen dag; och

då något annat skäl för den ifrågasatta förändringen icke åberopats än

den med stöd af origtigt sammanstälda sifferuppgifter dragna slutsatsen

om anslagets obehöfligt stora belopp, samt motionären icke uppgifvit

något förhållande, på grund hvaraf det kan antagas, att den

åsyftade förändringen i anslagets natur skulle lända till besparing,

hemställer Utskottet,

att Herr Friherre Klinckowströms förslag må ~

lemnas utan afseende.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

73

Öfriga ordinarie anslag.

22:o. För jemnande af hufvudtitelns slutsumma är slutligen af

Kongl. Maj:t begärdt, att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. måtte höjas från 118,874 kronor till 119,153 kronor, eller med

279 kronor.

Deremot liar Kongl. Maj:t, beträffande öfriga under sjette hufvudtiteln

i riksstaten uppförda ordinarie anslag icke föreslagit någon

förändring; och hemställer Utskottet,

att samtliga å sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag, hvilka icke blifvit här ofvan särskildt

ornförmälda, må uppföras till enahanda belopp som i

nu gällande riksstat, dock att i anslaget till »skrifmaterialier

och expenser, ved m. m.» må få göras

den jemkning, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan blifva erforderlig.

Med afseende å tillfälliga behof hänförliga till sjette hufvudtiteln,

äro, förutom hvad här ofvan blifvit omförmäldt, följande framställningar

gjorda:

Statistiska tabeilkommissionen.

23:o. Till bestridande af utgifterna för ett skyndsammare bearbetande af

aflönings- och pensionsstatistiken har Kongl. Maj:t begärt, att på extra

stat för år 1886 måtte anvisas 5,000 kronor.

Med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 13 Maj 1879 gjorda

framställning och på grund af hvad chefen för Statistiska centralbyrån

uti infordradt utlåtande i ämnet anfört, har Kongl. Maj:t den 19 September

1879 i nåder förordnat, att en statistisk redogörelse för de

från stat, kyrka och kommuner årligen utgående aflöningar och pensioner

skulle tid efter annan utarbetas och offentliggöras så fullständig,

som densamma lämpligen kunde med användande af tillgängliga

arbetskrafter och de för ändamålet anvisade medel åstadkommas; och

har Kongl. Maj:t uppdragit åt Statistiska centralbyrån att verkställa

det sålunda ifrågasatta arbetet, med bemyndigande för byrån dels att

efter samråd med statistiska beredningen vidtaga sådana anordningar i

afseende å arbetets fördelning å lämpliga grupper, hvarigenom detBih.

till Riksd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 10

Ang. öfriga

ordinarie anslag

och jemnande

af

hufvudtitelns

slutsumma.

[19.]

Ang. anslag

för påskyndande

af aflönings-

och

pensionsstatistiken.

[20.]

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

samma kunde efter hand utföras utan intrång i de byrån i öfrigt åliggande

göromål, dels ock i mån af behof från samtliga stats-, kyrkooch

kommunalmyndigheter infordra de för arbetets utförande erforderliga

uppgifter.

Arbetet började år 1880 och fortgick under samma år, så att en

plan för detsamma redan den 16 Oktober kunde framläggas till granskning

af statistiska beredningen; och skulle, enligt denna af beredningen

godkända plan, arbetet anordnas i särskilda afdelningar, omfattande:

l:o) en: regeringen, de centrala och Riksdagens embetsverk samt

de under Justitie- och Utrikesdepartementen lydande stater och corpser;

2:o) en: armén och flottan med alla dertill hörande stater och corpser,

landsstaten samt alla öfriga under Civildepartementet lydande stater

äfvensom de till Finansdepartementet hörande post-, telegraf- och

skogsstaterna;

3:o) en: de till Ecklesiastikdepartementet hörande stiftsstyrelserna,

universiteten samt öfriga såväl högre som lägre allmänna och tekniska

undervisningsanstalter, medicinalstaten, fromma stiftelser m. in.;

4:o) en: det egentliga presterskapet, kyrkobetjeningen och folkskolestaten;
5:o)

en: städernas magistrater, med till dem hörande tjenstemän;

stadsfullmäktiges nämnder m. m., jemte landstingen, länslasaretten och

dylikt samt möjligen de till häradenas förvaltning hörande tjenstemän;

samt slutligen

6:o) en: den af kommunalstyrelserua på landet tillsatta tjenstepersonal.

Denna indelning har sedermera måst öfvergifvas, l:sta afdelningen

har sålunda delats i 2 hälfter, som numera utkommit, och äfven den

2:dra afdelningen har måst delas likaledes i 2 hälfter, hvaraf den ena,

omfattande armén och flottan, antages blifva färdig före midten af år

1885.

Jemte meddelande af dessa upplysningar har chefen för Statistiska

centralbyrån uti underdånig skrifvelse den 22 September 1884 vidare

anfört att, om det ifrågavarande arbetet fortginge såsom hittills, skulle

med numera vunnen erfarenhet arbetets första bringande till slut icke

vara att förvänta förr än bortåt ytterligare femton år, då man ändtligen

skulle få tänka på att förnya detsamma. Långsamheten i arbetets

utförande hade centralbyrån icke kunnat afhjelpa i brist af medel för

arbetets påskyndande. Skulle man såsom orsak till arbetets långsamhet

antaga, att sjelfva utförandet tilltagits i långt större skala, än

som ursprungligen åsyftades, vore nog ett sådant antagande så till vida

rigtigt, att man väl ej vid början fullt insåg huru verkligen vidlyftigt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

75

detta arbete måste blifva. Enligt centralbyråns åsigt vore det ej heller

möjligt att på något sätt förenkla planen för arbetets omfång, om arbetet

skulle på ett öfverskådligt sätt framställa hela den skiftande

mångfald af aflönings- och pensionssätt för olika tjenstegrader inom

rikets hela förvaltning. Det vore just dessa, trots alla i senare tider

verkstälda löneregleringar, befintliga skiftningar, som visat sig såsom

ett af de svåraste hinder för arbetets fortgång, och hade i följd häraf

icke något gemensamt formulär kunnat uppställas, enligt hvilket primäruppgifter

kunde på vanligt sätt från vederbörande infordras, utan hade

det varit nödigt att genom studier och anteckningar ur riksdagshandlingar,

svensk författningssamling, afskrifter ur Statskontorets liggare

och andra dermed jemförliga handlingar samt muntliga förfrågningar

söka för hvarje särskildt verk eller inrättning i centralbyrån utreda,

hvilka upplysningar borde inhemtas. Centralbyrån hade sålunda fått

sjelf åstadkomma primäruppgifterna, hvilka sedermera understälts vederbörande

verks och myndigheters granskning. Det vore tydligt, att

ett sådant arbetssätt måste blifva mycket tidsödande och tillika grannlaga,

synnerligast när centralbyrån dessutom sökt att göra redogörelsen

så rikhaltig som möjligt genom angifvande af de förordningar,

Kongl. bref och riksdagsbeslut m. m., som bestämde de olika löneförmånerna.

Centralbyrån hade sålunda erfarit att af alla de åligganden,

som byrån hade sig förelagda, det knappast vore något, som visat sig

så svårt att fullgöra som åstadkommandet af aflönings- och pensionsstatistiken.

Denna svårighet låge dock icke allenast i sakens egen beskaffenhet,

utan ännu mera deri, att icke några särskilda arbetskrafter härför

anvisats, hvartill komme att, enligt byråns åsigt, fråga kunde vara

huruvida icke byrån genom den reglering, som embetsverket år 1879

undergick, snarare lidit en minskning än en tillökning i afseende å

arbetskrafter. Såsom ytterligare exempel på betydenheten i det tillskott

till byråns verksamhet, som genom ifrågavarande arbete uppkommit,

ville byrån upplysa att den afdelning, som komme att redogöra

för rikets presterskap, kyrkobetjent^ samt folkskolelärare och

lärarinnor, torde omfatta ett antal af icke mindre än 15,000 personer,

och att arbetet ensamt dermed såväl med hänsyn till behöfliga arbetskrafter

som publikationskostnad vore fullt jemförligt med hvad som nu

erfordrades för den kommunala samt fattigvårds- och finansstatistiken,

för hvars utarbetande fans under flera år anvisadt ett extra anslag å

10,000 kronor. Det vore visserligen sant, att den nådiga befallningen

i ämnet icke ålade embetsverket annat än att låta arbetet fortgå med

användande af tillgängliga arbetskrafter och utan intrång i de byrån i

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

öfrigt åliggande göromål, hvaraf således skulle följa att, om dessa

senare skulle påkalla alla anvisade krafter, hvilka de ock faktiskt

gjort och gjorde, det nya åliggandet rätteligen bort få anstå tills vidare,

men då centralbyrån ansett, att detta ej kunde hafva varit Riksdagens

önskan eller Kongl. Maj:ts befallning, hade embetsverket måst,

så godt sig göra låtit, söka fullgöra såväl det gamla som det nya åliggandet,

men också icke kunnat hindra, att båda blifvit deraf lidande.

På grund af hvad chefen för Statistiska centralbyrån sålunda

anfört, har han nu understält Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida förhållandet

skall fortgå såsom hittills eller huruvida några särskilda

åtgärder böra vidtagas; och under antagande, att det ifrågavarande

uppdraget skall fullföljas och inom skäligen kort tid afslutas, har

centralbyrån ansett annan utväg att vinna detta mål icke återstå, än

att medel anvisas för anställande af åtminstone en särskild person, som

skulle få till uppgift att uteslutande sysselsätta sig med aflönings- och

pensionsstatistiken samt bringa den till slut första gången, hvarefter

måhända embetsverket sjelft kunde blifva i tillfälle att öfvertaga de

periodiskt återkommande förnyandena, hvilka icke borde blifva på långt

när så arbetsamma som det första utarbetandet. Det vore, säger centralbyrån,

icke möjligt att med någon säkerhet bestämma, inom hvilken

tid en person med biträde till summering, korrekturläsning m. m. skulle

kunna fullständigt afsluta hvad som återstode af första utarbetandet af

aflönings- och pensionsstatistiken, men antagligen skulle härför åtgå i

det minsta tre år, äfven om man toge hänsyn till i hvad mån centralbyråns

egna, för andra ändamål anvisade arbetskrafter kunde bidraga

till arbetets påskyndande.

Den person, som skulle utföra ett arbete sådant som det ifrågavarande,

borde i första rummet eg a vana vid statistiska arbeten jemte

förmåga att kunna granska sitt arbetsmaterial och besörja den deraf

föranledda skriftvexling, men derjemte borde han innehafva icke ringa

kännedom om de olika förvaltningsgrenarna eller åtminstone förmåga

att kunna i hvarje särskildt fall inhemta sådan kännedom af riksdagshandlingar,

Kongl. bref och andra källor, som oftast nog kunde rådfrågas

endast vid besök i statsdepartementen eller de förvaltande verken.

En person med sådana qvalifikationer vore icke lätt att finna

och kunde nog, enär hans åligganden blefve enahanda med en förste

aktuaries, vilja påräkna ett arfvode lika med årsaflöningen för en sådan,

eller 4,500 kronor, eller åtminstone en aktuaries aflöning, eller 3,000

kronor. Kunde någon för ändamålet lämplig person ej erhållas, utan måste

till följd deraf någon af verkets ordinarie tjenstemän begagnas för

s. 77 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.

77

arbetets utförande, borde nämnda 4,500 eller 3,000 kronor för år då

få användas till vikariatsarfvoden med 375 eller 250 kronor i månaden.

För kollationering, summering, renskrifning och dylikt erfordrades

biträde, som borde aflönas på samma vilkor som öfriga biträden i byrån,

hvilka åtnjöte för sex timmars dagligt arbete arfvodesbelopp, vexlande

mellan 65 och 100 kronor i månaden. Beträffande erforderliga tryckningskostnaden

vore det att erinra, att årsanslaget 1,000 kronor hittills

icke kunnat något år helt och hållet användas, utan funnes härå en

samfäld behållning af 2,912 kronor 25 öre, deri inberäknadt 1884 års

anslag, hvaraf antagligen icke något kunde under året utbetalas. Med

denna behållning och följande års ordinarie anslag för samma ändamål

borde blifvande tryckningskostnader kunna bestridas, om ej till fullo,

åtminstone till större delen.

Sammanfattande hvad sålunda blifvit anfördt, har chefen hos Kongl.

Maj:t i underdånighet hemstält:

att, derest Kongl. Maj:t pröfvade skäligt, att särskilda åtgärder

vidtoges för påskyndandet och afslutandet af första fullständiga utarbetandet

och offentliggörandet af den anbefalda aflönings- och pensionsstatistiken,

detta finge verkställas på det sätt, att chefen för Statistiska

centralbyrån erhölle Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag att dels antaga lämplig

person att med tjenstgöringsskyldighet i likhet med centralbyråns

ordinarie tjenstemän och med nödigt arbetsbiträde utföra nämnda arbete,

dels tilldela honom i arfvode härför högst 375 kronor eller åtminstone

250 kronor i månaden och hans biträde arfvoden om mindre

belopp, motsvarande hvad som plägade gifvas åt andra tillfälliga biträden

i centralbyrån; men att, derest någon lämplig person att utföra

arbetet ej skulle erhållas, utan i stället någon af embetsverkets ordinarie

tjenstemän måste dertill tagas, chefen måtte ega att tillförordna vikarier

för upprätthållande under tiden af den eller de härigenom lediga tjenstebefattningarna

i embetsverket samt använda till vikariatsersättningar

nämnda månadsarfvoden, högst 375 kronor eller åtminstone 250 kronor,

efter den fördelning, som kunde finnas skälig;

att för utbetalande af berörda arfvoden eller vikariatsersättningar

nödigt anslag af statsmedel måtte ställas till chefens disposition mot

vanlig redovisning; samt

att detta anslag till en början måtte bestämmas till 5,000 kronor,

men att centralbyrån måtte ega att framdeles inkomma med anmälan om

hvad ytterligare kunde erfordras.

I statsrådsprotokollet, hvarur denna redogörelse är hemtad, anföres

vidare, bland annat, hurusom det äskade beloppet vore afsedt att

användas till arfvode å 3,000 kronor till den person, som komme att

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Stats- Uskottets Utlåtande N:o 12 a.

leda arbetet å löne- och pensionsstatistiken, samt återstoden, eller

2,000 kronor, åt två biträden; och skulle dessa utgifter, sedan arbetet

första gången i sin helhet blifvit utfördt, hvartill enligt chefens beräkningar

skulle åtgå tre år, så vidt nu kunde bedömas, icke vidare komma

i fråga, utan arbetet med löne- och pensionsstatistiken kunna behandlas

i sammanhang med byråns öfriga göromål, och de särskilda kostnaderna

derför bestridas af byråns anslag till tillfälliga biträden.

Under behandlingen af ifrågavarande framställning har Utskottet

icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten derå, att, förutom särskilda

anslag för anställande af särskilda personer i och för löne- och

pensionsstatistikens fullbordande, äfven andra utvägar till arbetets genomförande

sjmas kunna utfinnas; och i hvarje fall skulle det vara

önskligt, om en utredning derutinnan komme till stånd. Inom Riksdagen

har nemligen den mening understundom blifvit antydd, att det

kunde dragas i tvifvelsmål, huruvida icke en inskränkning i det hopande

af statistiskt material af alla slag, som nu eger rum, och i dess

omständliga bearbetande skulle vara möjlig att genomföra. Kunde en

sådan inskränkning göras, skulle naturligtvis de arbetskrafter, som derigenom

blefve för andra arbeten tillgängliga, kunna användas för löneoch

pensionsstatistikens utarbetande, och den fördel derjemte beredas,

att särskilda anslag icke erfordrades för denna, af Riksdagen önskade

statistiks åstadkommande.

Utskottet är icke i tillfälle att nu uttala sig om möjligheten och

lämpligheten af en dylik åtgärd, men Utskottet har trott sig böra påpeka

vigten af att frågan snarligen varder föremål för sakkunnig

pröfning.

Då emellertid för närvarande icke erbjuder sig någon annan utväg

att påskynda arbetena å löne- och pensionsstatistiken; och då Utskottet

finner ett sådant påskyndande vara af synnerlig vigt, får Utskottet,

under uttalande af den förhoppning, att åtminstone, om medel,

utöfver hvad nu begärts, framdeles skulle befinnas erforderliga, sådana då

må kunna beredas genom motsvarande minskning i utgifterna för andra,

nu bearbetade grenar af statistiken, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts framställning,

må till bestridande af utgifterna för ett skynd
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

sammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken

bevilja på extra stat för år 1886 ett anslag af

5,000 kronor.

Öfverståthåliareembetet.

24:o. Angående det af Kongl. Maj:t under denna anslagstitel

framstälda förslag om beviljande af anslag till fortsatt utgifvande af

»polisunderrättelser» kommer Utskottet att framdeles meddela utlåtande;

hvilket bär skolat

anmälas.

Landsstaterna i länen.

25:o. Som någon ledighet bland fögderitjenstemännen inom andra

och tredje fögderierna af Upsala län ännu icke inträffat, sedan Kongl.

Maj:t beslutade dessa fögderiers sammanslagning till ett fögderi, samt

fortfarande inga aflöningsbelopp vore tillgängliga att, i enlighet med

1883 års Riksdags medgifvande, användas till aflöningar åt kronofogden

och häradsskrifvaren i det enligt Kongl. brefvet den 22 Juni 1883 nyinrättade

fögderiet inom Jemtlands län, har Kongl. Maj:t föreslagit,

att för uppehållande af de omförmälda båda fögderitjensterna inom

Jemtlands län under år 1886 måtte på extra stat för samma år anvisas

ett anslag af 6,800 kronor, att utgå i den mån sådant kunde vara erforderligt.

Utskottet får med anledning af denna framställning hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning, må för uppehållande af de omförmälda

båda fögderitjensterna inom Jemtlands län, på extra

stat för år 1886 anvisa ett anslag af 6,800 kronor,

att utgå i den mån sådant kan vara erforderligt.

26:o. Sedan Riksdagen för innevarande år, i likhet med hvad

under flera föregående år egt rum, beviljat ett anslag å 50,000 kronor

att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka pa landet,

der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar

för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gri
-

Ang. anslag

till fortsatt

utgifvande af

«polisunderrättelser

[21].

Ang. anslag

till två fögderitjenster

i

Jemtlands

län.

[22.]

Ang. anslag

för underhållande

af

särskild polisstyrka

å

landet.

[23.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. anslag

för anordnande

af tillsynen

å statens

jernvågsbyggnader.

[24.]

pande, hade från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen inkommit

framställningar om delaktighet i detta anslag med belopp, som sammanlagdt

öfverstege den anvisade summan; och då således detta anslag

fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att äfven för år 1886 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett extra anslag af 50,000 kronor, att användas till aflöning

och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande.

Om denna framställning bifölles, ville Kongl. Maj:t, i likhet med

hvad förut egt rum, förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad

beträffade anslaget till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis

skulle tilldelas kommuner, hvilka sjelfva ville lemna motsvarande

tillskott, eller der landsting eller enskilde vore villige att för ändamålet

bidraga, samt att undantag härifrån endast finge medgifvas i särskilda

fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt funnes oafvisligt, och bidrag

till bestridande af kostnaderna derför icke kunde erhållas.

Då mot denna framställning icke varit något att erinra, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa

ett belopp af 50,000 kronor, att användas till aflönande

och underhåll af särskild polisstyrka å landet,

der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom

till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt

förbrytares efterspanande och gripande.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

27:o. I underdånig skrifvelse den 23 November 1884 har Vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen liemstält, att för tillsynen öfver statens

jernvägsbyggnader måtte jemväl för år 1886 anvisas enahanda belopp,

som årligen från och med år 1883 varit för samma ändamål af Riksdagen

beviljadt, eller 20,000 kronor.

Någon minskning i göromålen för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i fråga om tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader vore för

år 1886 så mycket mindre att emotse, som numera tillkommit öfvervakandet

jemväl af ombyggandet af Sundsvall—Torpshammars jernväg,

hvilken i enlighet med 1884 års riksdagsbeslut blifvit för statens räkning

inköpt och med innevarande års ingång af staten tillträdts.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

81

Under erinran att det ''för innevarande år anslagna beloppet, 20,000

kronor, fördelats på enahanda sätt som de för föregående åren beviljade

anslagen, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att äfven för år

1886 på extra stat anvisa och till Kongl. Majrts förfogande ställa ett

belopp af 20,000 kronor, att användas för anordnande under samma

år af tillsynen öfver statens jernväg sbyggnader.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 20,000

kronor för anordnande under samma år af tillsynen

å statens jern vägsbyggnader.

28:o. Under förutsättning att Riksdagen höjde det ordinarie an- Ang. arfvode

slaget till undersökningar och expenser för allmänna arbeten från ät jj”,fff™

dess nuvarande belopp, 40,000 kronor, till 50,000 kronor, har Kongl. ingeniör.

Majrt föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1886 anvisa till [25.]

Kongl. Majrts förfogande ett belopp af 3,000 kronor till bestridande af

arfvode åt den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner

hos styrelsen anstälde extra byråingeniören.

För innevarande år utgår berörda arfvode med 5,000 kronor, och

nedsättningen af beloppet för nästa år möjliggöres, om Riksdagen beviljar

den äskade förhöjningen i anslaget till undersökningar och expenser

för allmänna arbeten; och då Utskottet redan i punkten 9:o här

ofvan tillstyrkt berörda anslagsförhöjning, får Utskottet nu hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886

anvisa och ställa till Kongl. Majrts förfogande ett anslag

af 3,000 kronor, att användas till arfvode åt en

extra byråingeniör hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

29:o. Af skäl, som i statsrådsprotokollet (sid. 75) anföres, har Ang. anslag

frågan om den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksläroverk

ännu icke kunnat underställas Kong], Majrts pröfning, i följd hvaraf högre underförslag

till denna Riksdan; icke kunnat framläggas om uppförande å msmng i

ö o o o ii mejeri
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. It kilning.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

ordinarie stat af det för den högre undervisningen i mejerihushållning

vid landtbruksinstituten utgående anslaget.

På grund häraf har Kongl. Maj:t, i likhet med hvad förut egt

rum, föreslagit, att för år 1886 för anordnande af högre undervisning i

mejerihushållning vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut måtte anvisas

å extra stat ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år

beviljats, eller 10,000 kronor.

Utskottet hemställer,

Ang. anslag

för allmänna

landtbruksmöten

och

prisbelöningar

vid sädana

möten.

[27 o. 28.]

att Riksdagen må för ifrågavarande ändamål på

extra stat för år 1886 anvisa äskade beloppet, 10,000

kronor.

30:o. Utskottet får vidare hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställningar, må på extra stat för år

1886 anvisa följande anslag, hvilka äro till enahanda

belopp upptagna i nu gällande riksstat, nemligen:

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten 5,000 kronor; och

b) till pr isbelöningar, vid sådana möten, för husdjur,

redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter,

sädesslag och andra jordbruksalster 10,000 kronor.

Ang. anslag

till underhåll

af sju kemiska

stationer

för jordbrukets

och

näringarnas

behof.

[29.]

31:o. För innevarande år är beviljadt ett extra anslag af 15,000

kronor för underhåll af fem kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof; och för år 1886 har Kongl. Maj:t äskat anslag för underhåll

af sju sådana stationer. Skälen till denna Kongl. Maj:ts framställning

inhemtas i statsrådsprotokollet (sid. 76 och ff.); och får Utskottet,

som ej haft något att erinra mot framställningen, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

äskat och föreslagit, må såsom bidrag till underhåll

af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof — inom de orter, der hushållningssällskapen

förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta

lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist

och assistent samt bekosta aflöningen till desse

och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för

laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och

s. 83 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

83

inventarier för stationens behof — på extra stat för

år 1886 anvisa ett anslag af 3,000 kronor för hvarje

station, eller tillsammans 21,000 kronor.

32:o. Vidare hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, må för fortsättande under år 1886 af de

geologiska undersökningarna och utgifvande af derpå

grundade kartor, af handlingar och uppsatser bevilja

ett extra anslag för samma år till belopp af 86,000

kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

33:o. Med anledning af derutinnan af Kongl. Maj:t gjord framställning

hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bevilja på extra stat för år

1886, till anställande af en andre undervisare i husslöjd

och en elev, hvilken bör åtfölja en af undervisarne

i husslöjd för att af denne handledas och utbildas,

så att han må kunna såsom lärare i husslöjd

användas, 3,500 kronor.

34:o. Af Kongl. Maj:t har föreslagits, att till befrämjande af

husslöjden, utöfver derför på ordinarie stat anvisade medel, måtte på

extra stat för år 1886 anvisas ett till Kongl. Maj:ts förfogande stäldt

anslag å 10,000 kronor.

Herr Friherre F. Barnekow har i en inom Första Kammaren

väckt motion (N:o 20) på anförda skäl föreslagit, att det extra anslag

å sjette hufvudtiteln, som är afsedt till befrämjande af husslöjden inom

riket, måtte förhöjas från 10,000 kronor till 20,000 kronor om året,

att utgå om möjligt redan under innevarande år.

Det af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 10,000 kronor, har utgått

i dera år; och då Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att hos Riksdagen

föreslå höjning i anslaget, om sådant visar sig oundgängligt, samt

Kongl. Maj:t i hvarje fall icke torde sakna medel att, om Han finner

beliöfligt, och det extra anslaget finnes otillräckligt, för tillfället och

Ang. anslag

till de geologiska

undersökningarna.

[30.]

Ang. anslag

till anställande

af en

andre undervisare

i husslöjd

och en

elev m. in.

[31.]

Ang. extra

anslag till

befrämjande

af husslöjden.

[32.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. anslag

till upprätthållande

af

väfskolan i

Borås m. in.

[33.]

Ang. anslag

till understöd

för upprätthållande

af

två bergsskolor.

intill dess förslag om beredande af ökade medel för ifrågavarande ändamål

hinner af Riksdagen pröfvas, understödja redan befintliga eller

uppkommande nya skolor för husslöjd, föranlåtes Utskottet att med

anledning af Kongl. Maj:ts samt motionärens ofvanberörda förslag endast

hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886

anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande, utöfver

det ordinarie anslaget, ett belopp af 10,000 kronor

till befrämjande af husslöjden.

35:o. Slutligen får Utskottet under denna anslagstitel hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, bevilja såsom bidrag till

upprätthållande af väfskolan i Borås — med vilkor

att från Elfsborgs läns landsting eller eljest inom

orten tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften

af statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom bidragtill

aflönande af en andre lärare vid samma skola

1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp varder

för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest

inom orten tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

36:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning till

Riksdagen, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må, under vilkor att bergsskolorna

i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för

bergsarbetare komma att jemväl under år 1886 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning

som hittills, å extra stat för samma år anvisa

ett belopp af 14,000 kronor, att till brukssocietetens

fullmäktige i Jernkontoret utbetalas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande 1S:o 12 a.

85

Fiskerinäringens understöd.

37:o. I eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 97) hafva

Herr A. V. Ljungman m. fl. föreslagit, att Riksdagen måtte ställa ett

förslagsanslag af högst 30,000 kronor till Kongl. Maj:ts förfogande för

anläggning af för sillfiskebedriftens främjande behöfliga telegraf- eller

telefonledningar med tillhörande stationer i Bohuslänska skärgården.

Skälen för denna framställning till Riksdagen inhemtas af motionen,

till hvilken Utskottet hänvisar.

Vid pröfningen af motionärernes förslag har Utskottet jemväl

haft tillgång till en promemoria i frågan, som af en af motionärerne,

Herr Ljungman, till Utskottet öfverlemnats, i hvilken promemoria, bland

annat, anföres:

»Telegrafiska meddelanden om fiskets utfall, sillprisen m. m. å

ett tillräckligt antal platser inom skärgården äro oumbärliga, särskildt

för att lemna upplysning om hvarthän den fångade sillen skall föras,

för att för tillfället vinna afsättning, och till hvilket pris detta kan

eg a rum. I Norge hafva för den skull ock omfattande telegrafledningar

utförts på statens bekostnad, och är af förra årets storthing beviljadt

för budgetterminen 1884 —-1885 ensamt till arfvoden åt de under

fisketiden tjenstgörande telegrafisterna ett belopp af 18,000 kronor, ett

förhållande, som tillräckligt utvisar hvilken vigt man der fäster vid

snabba underrättelser under fisket. Bristen på sådana medför temligen

ofta stora förluster, och den hämmar derigenom bedriftens utveckling.

I Norge beviljade storthinget derföre ock, då bohuslänska sillen

begynte gå till äfven vid Hvalöarne strax norr om Bohuslän, genast

ett anslag af 24,000 kronor för anläggning af en telegrafledning dit.

För det för sillfiskebedriftens utveckling så ytterst nödiga åstadkommandet

af s. k. »verk» för sillens beredning till handelsvaror äro

de ifrågasatta stationerna väl behöfliga, och finnes ej någon utsigt att

de, inom den närmare framtiden åtminstone, skola komma till stånd

statens hjelp förutan. Bohusläns jordbrukande befolkning har ej behof

af dessa stationer, och fiskarena liksom de, som möjligen kunna

förmås att egna sig åt sillens beredning till handelsvaror, äro nu under

den nya näringens första början af lätt begripliga skäl icke vare sig

sinnade eller nog förmögne att sjelfve bekosta anskaffandet af allt hvad

som uti ifrågavarande hänseende är af nöden. Staten måste sålunda

träda emellan och nu underlätta näringsutvecklingen genom anläggande

af sådana telegraf- och telefonstationer, som äro oumbärliga för åstad
-

Ang. ifrågasatt

anslag

till anläggning

för sillfiskets

främjande

af behöfliga

telegraf-

och telefonstationer

i

Bohuslänska

skärgården.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

kommandet af de under fisket nödiga silltelegrammer m. m. eller som

kunna tjena som centralstationer för de befintliga eller blifvande närbelägna

verkens af dessa sjelfva bekostade telefonledningar.

Flera af de föreslagna stationerna torde i framtiden vinna en ej

ringa betydelse för den nu så tryckta sjöfarten.

Kostnaden för de ifrågasatta nya ledningarnes och stationernas

åstadkommande uppgår enligt inom Kongl. Telegrafstyrelsen uppgjord

beräkning till 29,501 kronor 50 öre».

Utskottet anser visserligen, att hvad till stöd för motionärernes

framställning blifvit af dem anfördt innefattar talande skäl för beredande

af medel till ifrågavarande, för sillfiskets främjande behöfliga

anläggningar, men Utskottet kan icke erkänna, att det i första hand

är staten, som bör taga saken om hand. De på olika anslagstitlar i

riksstaten fördelade anslag under den gemensamma rubriken »jordbruket,

handeln och näringarna» hafva nemligen i allmänhet till syfte

att understödja hushållningssällskaps, landstings eller enskildes verksamhet

och åtgärder för att främja vissa näringar, men icke att staten

skall ensam bestrida de utgifter, som till samma näringars förkofran

och utveckling visa sig i en eller annan rigtning vara nödvändiga.

Utan tvifvel är denna grundsats rigtig, och i de inkomster, som

af minuthandeln med och utskänkningen af bränvin tillflyta hushållningssällskapen

och landstingen, ega dessa också tillgångar, som böra

sätta dem i stånd att rikligt sörja för sådana näringars uppmuntran

och förkofran, som finnas vara förtjenta af understöd. Härmed har

Utskottet icke velat antyda, att vederbörande hushållningssällskap och

landsting i Bohuslän försummat att lemna fiskerinäiingen derstädes

betydande understöd. Tvärtom visar en i den af motionären, Herr

Ljungman, utgifna »Bohuslänsk fiskeritidskrift» N:is 4 — 8 för 1884

(sid. 383 o. ff.) införd öfversigt öfver »Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps

uppoffringar för de bohuslänska fiskeriernas förkofran

under åren 1856 — 1884», att detta hushållningssällskap med år

efter år växande belopp sökt i sin mån uppmuntra fiskerinäringen

inom länet. Så t. ex. har hushållningssällskapet

under år 1880 anvisat kr. 14,355: 42, hvaraf kr. 5,500: — för fiskeriutställ
ningen

i

Berlin,

» » 1881 » » 9,948: 46 » » 2,700: — » fiskeriutställ
ningen

i

Edinburg,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

under år 1&82 anvisat kr. 17,350: ib, hvaraf kr. 6,680: — för jernvägsuu
dersökningar

särskild! i och

för hafsfiske!,

), j) 1883 )) » 30,802: 22 » » 3,000: — » fiskeriutställ
ningen

i

London,

)> » 10,000: — » andra fiskeri
mötet

i

Lysekil,

» » 5,000: — » telegrafled
ningen

från

Uddevalla öfver

Ljungskile

och Svansund

till Mollösund.

Derjemte har hushållningssällskapet äfven på annat sätt, nemligen

genom fördelaktiga lån, sökt upphjelpa fiskerinäringen i länet.

Denna framställning torde gifva vid handen, att hushållningssällskapet

visserligen icke förhållit sig likgiltigt gent emot fiskerinäringens

behof af understöd i olika afseenden. Emellertid skulle, enligt

motionärernes framställning af förhållandena, sillfisket i Bohus län

ännu vara i behof af understöd i många olika rigtningar.

Då Utskottet likväl icke anser sig i frågans nuvarande skick böra

tillstyrka bifall till motionärernes förslag, så grundar Utskottet denna

åsigt på den förut angifna och i allmänhet tillämpade grundsatsen, att

staten icke bör i första hand bekosta åtgärder för näringars upphjelpande.

I förevarande fall skulle således Utskottet icke utan att afvika

från nämnda grundsats kunna under annan förutsättning tillstyrka

motionärernes förslag än att det blifvit visadt, att hushållningssällskap,

landsting eller enskilde tillskjutit någon del af kostnaderna för de föreslagna

anläggningarna. Endast under denna förutsättning skulle statens

bidrag erhålla den karakter, som ett statsunderstöd till näringars

upphjelpande bör ega, att nemligen utgöra hjelp till utförande af sådana

företag, som äro af den vigt, att enskilde eller kommuner eller

andra derå vilja göra uppoffringar. Dessutom möter det svårighet för

Riksdagen att utan stödet af en fullständig utredning, som endast lärer

af Kongl. Maj:t kunna åstadkommas, bedöma med hvilket belopp statens

understöd bör utgå; och då slutligen särskild! Bohusläns hushåll
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. anslag

till anordnande

af en

skandinavisk

industriutställning

i

Stockholm

under år

1886.

[35.]

ningssällskap och landsting icke lära sakna medel att, om de vilja,

äfven i det afseende och på det sätt, som nu är i fråga, taga första

steget till åstadkommande af de, enligt motionärernes mening, nödvändiga

ansedda telegraf- och telefonanläggningarna, samt, så vidt de

handlingar, som för Utskottet varit tillgängliga, utvisa, hushållningssällskapet

endast i ringa mån synes hafva lemnat understöd för sillfiskets

befrämjande särskildt, föranlåtes Utskottet — i betraktande

äfven deraf att, om de anläggningar, för hvilka motionärerne ifrågasatt

särskildt anslag, skulle befinnas oundgängligen nödvändiga, medel dertill,

efter Kongl. Maj:ts bepröfvande, torde kunna beredas af telegrafverkets

besparingar — hemställa,

att ifrågavarande, af Herr A. V. Ljungman m. fl.

väckta motion icke må föranleda till någon Riksdagens

åtgärd.

Skandinavisk industriutställning i Stockholm.

38:o. Till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning

i Stockholm under är 1886 har Kongl. Maj:t på extra stat för

samma år föreslagit, att ett belopp af 250,000 kronor måtte anvisas

och ställas till Kongl. Maj:ts förfogande.

Till behandling i sammanhang med denna framställning föreligger

jemväl Herr Friherre R. Klinckowströms i Första Kammaren i

motionen N:o 9 (sid. 10) på anförda skäl framstälda yrkande, att det

ifrågavarande extra anslaget af 250,000 kronor måtte af Riksdagen

afslås.

I statsrådsprotokollet (sid. 85 och tf.) redogöres utförligt för de

skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts förevarande framställning; och får

Utskottet med ledning af nämnda protokoll här meddela en kortfattad

redogörelse.

Med anledning af en hos Kongl. Maj:t i November månad 1880

af öfverståthållaren, industriidkare m. fl. gjord framställning, att Kongl.

Maj:t måtte taga i öfvervägande, huru vida icke en i Stockholm anordnad

allmän skandinavisk industriutställning skulle för vårt lands

industri likasom för landet i sin helhet vara af stor betydelse, blefvo,

på föranledande af Kommerskollegium, yttranden afgifna af hushållningssällskapen

i 21 af rikets län, Stockholms fabriksförenings fullmäktige

samt fabriks- och handtverks-, handels- eller industriföreningar i 29 af

rikets städer, fullmäktige i Jernkontoret, styrelsen för svenska slöjd
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

89

föreningen samt åtskillige enskilde industriidkare. Flertalet af dem,

som sålunda blifvit hörde, erkände den föreslagna utställningens stora

betydelse för industriens utveckling, men funno, på anförda skäl, att

tiden för densamma borde ett eller annat år uppskjutas. Frågan fick

härefter hvila till dess i slutet af år 1881 å nyo en framställning i

ämnet gjordes hos Kongl. Maj:t, hvari hemstäldes, huru vida icke år

1884 skulle befinnas vara en lämplig tidpunkt för utställningens hållande.

Härpå tillsattes en komité, som den 1 December 1882 afgaf yttrande

i ämnet, hvari anfördes, att den benägenhet att underskatta allmänna

utställningars betydelse för industrien, som stundom, särskild!,

under de senare åren, från vissa häll uttalats, hade likasom det någon

gång hörda påståendet, att intresset för dylika utställningar skulle

hafva aftagit, åtminstone hittills icke vunnit stöd af erfarenheten.

Denna gåfve fast hellre vid handen, att deltagandet för dessa företag

oafbrutet och i ej obetydlig män stegrats, och detta från så väl industriidkarnes

som allmänhetens sida. Då vid den första verldsutställningen

i London år 1851 utställarnes antal uppgick till allenast 13,937 och

vid den första utställningen i Paris år 1855 till omkring 29,000, hade

antalet utställare ökats till 42,000 i Wien år 1873 och uppgick ända

till 50,000 i Paris år 1878. Under det att vid de första verldsutställningarna

i London och Paris de besökandes antal utgjorde å förra

stället omkring 6 millioner och å det senare något öfver 5 millioner,

besöktes verldsutställningen i Wien af nära 10 millioner och utställningen

i Paris år 1878 af mer än 12 1 millioner menniskor. Enahanda

erfarenhet hade hemtats från de mera lokala utställningarna, i hvilket

hänseende kunde nämnas, att utställningen i Frankfurt am Main år

1881 besöktes af 554,792 menniskor och den samma år i Stuttgart

hållna utställningen af ett ännu större antal. Om den sålunda från

utlandet vunna erfarenheten gåfve skälig anledning till det antagande,

att en allmän skandinavisk industriutställning nu skulle hafva att påräkna

ett allmännare deltagande än 1866 års utställning, ökades sannolikheten

af en dylik uppfattning i hög grad, om man besinnade den

utveckling de nordiska ländernas industri sedan den förra allmänna

utställningen i Stockholm vunnit. Sålunda utgjorde exempelvis värdet

i rundt tal af sammanlagda tillverkningen i Sverige:

1865. 1880.

vid bomullsväfnadsfabriker ............... 4,000,000 kronor 11,000,000 kronor

„ gjuteri och mekaniska verkstäder 8,000,000 „ 21,500,000 „

„ porslinsfabriker ............................. 1,000,000 „ 2,000,000 „

„ tapetfabriker................................... 300,000 „ 700,000 „

Bih, till Riksd. Prat. 1885. 4 Sand. 1 .4/rf. 10 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

1865. 1880.

vid bomullsspinnerier.......................... 8,700,000 kronor 12,000,000 kronor

„ pappersfabriker ............................ 2,800,000 ,, 6,700,000 ,,

„ glasbruk ........................................ 1,600,000 ,, 2,300,000 „

„ kemisk-tekniska fabriker ............ 500,000 ,, 2,500,000 „

Härtill komme, att under de senare åren uppstått en del industriella

anläggningar, hvilka vid tiden för 1866 års utställning hos oss voro

antingen helt och hållet okända eller ock endast obetydligt utvecklade,

såsom snickeri- och pappersmassefabriker, hvilkas tillverkningsvärden

år 1880 utgjorde för de förra 3,800,000 kronor och för de senare

2,300,000 kronor. Sammanlagda tillverkningsvärdet vid samtliga fabriker

inom riket, hvilket år 1865 var 75,800,000 kronor, hade år 1880

mer än fördubblats och utgjorde 152,800,000 kronor, oaktadt dessutom

borde ihågkommas, att den svenska industrien sistnämnda år icke hunnit

fullt återhemta sig efter de ogynsamma åren 1878 och 1879. Att jemväl

i de angränsande nordiska länderna industrien gjort stora framsteg

under de senare åren funnes all anledning att antaga.

Då sålunda syntes antagligt, att en blifvande utställning i hufvudstaden

skulle komma att taga en omfattning, vida öfverstigande den

1866 års utställning uppnådde, hade komitén låtit sig angeläget vara

att för utställningen och de dervid behöfliga byggnader erhålla en plats,

som erbjöde tillräckligt utrymme, på samma gång den vore jemväl i

öfrigt lämplig och välbelägen. Komitén hade dervid funnit den del af

Ladugårdsgärdet, som sträcker sig mellan Svea artilleriregementes förrådshus

och den så kallade Källhagen, vara den enda i hufvudstadens

omedelbara närhet befintliga plats, som i afseende å utrymme och läge,

lätta kommunikationer, m. fl. förhållanden kunde anses motsvara de

fordringar, som borde ställas på lokalen för en industriutställning.

Komitén erinrade vidare, huru som Kongl. Maj:t i anledning af

framställning från komitén tillåtit, att nämnda plats, utgörande ett område

af omkring 687,600 qvadratfot, finge för ifrågavarande ändamål

upplåtas och användas under vissa af Kongl. Maj:t närmare stadgade

vilkor. Komitén hade derefter, enligt hvad komitén vidare upplyste,

låtit uppgöra ritningar till så väl sjelfva utställningslokalerna som andra

för ändamålet behöfliga byggnader. I sammanhang dermed hade komiterade

upprättat förslag öfver ej mindre kostnaderna för platsens anordnande

för ändamålet och utställningsbyggnadernas uppförande och

inredning äfvensom förvaltningskostnaderna än ock öfver de inkomster,

som beräknades skola inflyta af utställningen, hvilket förslag utvisade

en sammanlagd kostnad:

s. 91 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

91

för markens planering, bortflyttning

af derå förut befintliga byggnader

m. m.................................................

„ uppförande och inredning af utställningsbyggnaden

och andra

byggnader m. in. efter afdrag al

det pris, som kunde betingas vid

försäljningen af byggnaderna

förvaltning och underhåll ............

kronor 116,000

y>

•n

860,000

190,000 kronor 1,166,000

ii

ii

försålda biljetter .........................

kronor

330,000

försålda kataloger.......................

v>

6,000

försäljning af inventarier ...........

r)

16,000

hyra af restaurationslokalen och

14,000

tillfälliga inkomster......................

y>

hvadan återstode att fylla ett belopp af

366,000.

kronor 800,000.

I afseende på särskilda delar af detta kostnadsförslag hafva komiterade

utförligt utlåtit sig, på sätt statsrådsprotokollet (sid. 90—92)

utvisar.

Vid en sedermera skedd omarbetning af kostnadsförslaget har

den beräknade totalkostnaden nedbragts till 965,000 kronor, hvarigenom,

och då inkomsterna beräknats till 366,000 kronor, bristen skulle uppgå

i rundt tal till 600,000 kronor. I kostnadsbeloppet ingå 775,000 kronor

till byggnads- och planeringsarbeten; och i utlåtande den 31 December

1884 har Öfverintendentsembetet förklarat sig anse samtliga arbeten

vara tillförlitligt beräknade. .

Då ärendet, innan kostnaderna kunnat nedbringas till de siffror,

som nyss nämnts, den 14 December 1883 anmäldes inför Kongl. Maj.t,

ansåg Kongl. Maj:t nödigt att upplysningar införskaffades, huru. vida

frågan inom landet omfattades med intresse och i sådant fall hvilketdera

af åren 1885 och 1886 kunde antagas vara för utställningen

lämpligare.

I yttranden, som till följd häraf inkommit, hafva styrelsen för

svenska slöjdföreningen, Stockholms fabriksförenings fullmäktige, Stockholms

stads handtverksförening, handtverks- och fabriksföreningarna i

Norrköping, handtverks- och industriföreningarna i Malmö, handtverksoch

industriidkareföreningen i Jönköping, fabriks- och handtverksföreningen

i Örebro, fabriks- och handtverksföreningen. i Karlstad,

handtverksföreningen i Gefle, tekniska föreningen i Eskilstuna samt

handtverks- och industriföreningen i Göteborg uttalat sig för en allmän

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

skandinavisk industriutställning i Stockholm, hvarjemte de, lika med

de öfrige som yttrat sig i frågan, alla utom Stockholms fabriksförenings

fullmäktige ansett år 1886 lämpligare för utställningen än år 1885.

Endast fabriksföreningen i Halmstad har yttrat sig bestämdt afstyrkande;

och hafva derjemte fullmäktige i Jernkontoret i underdånig

skrifvelse af den 28 December 1883 förklarat, att de väl icke kunde

med visshet yttra sig om den större eller mindre grad af intresse,

hvarmed förslaget om utställningen af brukssocietetens ledamöter i

allmänhet omfattades, men dock an loge att utställningen icke skulle

för den svenska jernhandteringens idkare, som under en följd af år

haft och fortfarande hade att kämpa mot svåra konjunkturförhållanden,

medföra fördelar, uppvägande de kostnader som dermed voro förenade,

helst en utställning här antagligen icke torde kunna i någon afsevärd

man befordra det vigtiga ändamålet att bereda ökad afsättning på utrikes

ort af svenska bergsbrukets alster.

Slutligen bör anmärkas, att Stockholms stad förklarat sig vilja

till utställningen, derest den kommer till stånd under åren 1885 eller

1886, bidraga med en fjerdedel af de kostnader, som icke kunna täckas

af utställningens inkomster, dock med högst 200,000 kronor.

Huru föredragande departementschefen ansett att, medel kunde

beredas för den del af kostnaderna för utställningen, som ej kunde

betäckas af inkomsterna samt det ifrågasatta statsanslaget och Stockholms

stads bidrag, inhemtas af slutet af hans anförande till statsrådsprotokollet,

der det uppgifves, att från handels- och sjöfartsfonden och

manufakturförlagslånefonden skulle kunna beredas tillgångar af tillhopa

200,000 kronor. Erforderliga 600,000 kronor skulle således erhållas

på följande sätt:

statsanslag.......................................................................... kronor 250,000: —

Stockholms stads bidrag ......................................... ... 150,000:__

anslag från förenämnda fonder .................................. ,, 200,000: —

tillsammans kronor 600,000: —

Af hvad ofvan meddelats framgår, att bland dem, som haft atl

yttra sig i föreliggande ämne, meningarna varit delade om lämpligheten

af att anordna en industriutställning i Stockholm. Utskottet tilltror

sig icke att afgöra å hvilkendera sidan anförts de fullgiltigaste

s. 93 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

93

skälen för eller emot den ifrågasatta utställningen, utan måste, då Kongl.

Maj:t, som bäst varit i tillfälle att pröfva de från olika håll framstälda,

skiftande meningarna, funnit sig böra föreslå Riksdagen att bevilja medel

till utställningen, antaga så väl att densamma är af vigtiga samhällsintressen

påkallad som ock att tidpunkten för utställningen är den

lämpligaste. För Utskottet har derföre endast återstått att pröfva, i

hvad mån och till hvilken omfattning staten bör i företaget deltaga.

Kongl. Maj:t har, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,

ansett, att af de 600,000 kronor, som, enligt hvad beräknadt blifvit,

måste för utställningens tillvägabringande tillskjutas, 450,000 kronor

borde af statens medel utgifvas, nemligen så, att af Riksdagen skulle

beviljas 250,000 kronor och återstoden, 200,000 kronor, tagas af vissa

till Kong!. Maj:ts disposition stående fonder. Derefter återstående

150,000 kronor af det belopp, som ansetts behöfligt, har Stockholms

stad åtagit sig att bekosta.

Denna fördelning af kostnaden kan Utskottet icke anse vara väl

alvägd. Enligt Utskottets åsigt är nemligen statens intresse af utställningens

tillvägabringande så väsentligt mindre än den kommuns, inom

hvars område utställningen skall ega rum, och de enskildes, hvilkas

gagn utställningen närmast afser, att anspråken på denna kommun och

desse enskilde måste väsentligt höjas, för så vidt utställningen må

kunna förverkligas. Saknas detta intresse eller visar det sig icke genom

en motsvarande offervillighet, så bortfaller också det förnämsta

af de bevis, som kunna erhållas derom, att företaget är af den vigt,

att det bör af staten understödjas.

Vidkommande det belopp, hvarmed utställningen bör af staten

befrämjas, synes det Utskottet, att, oberäknadt de 200,000 kronor,

Kongl. Maj:t ansett kunna erhållas ur manufakturförlagslånefonden samt

handels- och sjöfartsfonden, ett lika stort belopp, eller 200,000 kronor,

är det högsta, hvarmed staten bör i kostnaderna för utställningen deltaga.

På Stockholms stad eller enskilde personer, som i utställningens

tillvägabringande ega så stort intresse, att de derför vilja tillskjuta

medel, skulle således falla dels 200,000 kronor och dels ansvaret för

den brist, som kan komma att uppstå, derest de uppgjorda kostnadsoch

inkomstberäkningarna icke skulle komma att visa sig fullt tillförlitliga.

— Det är gifvet, att Utskottet härvid företrädesvis afser Stockholms

stad under förutsättning, att stadens målsmän anse utställningen

vara af sådan vigt för staden, att staden bör medverka till densamma

i en omfattning, som möjliggör företagets utförande. Det skulle visserligen

för Stockholms stad vara billigare, att staten åtoge sig större

andel i kostnaderna än Utskottet här ofvan antagit vara skälig, men

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Ang. ersättning

för af

Statskontoret

förskjutna

medel.

[36].

Utskottet har trott sig så mycket säkrare kunna räkna på stadens

medverkan i något högre grad än den hittills velat åtaga sig, som

Utskottet förutsätter, att stadens målsmän komma att vid frågans afgörande

taga i betraktande de förpligtelser, som åligga staden såsom

rikets hufvudstad. Af detta förhållande härflyta stora rättigheter och

förmåner, men äfven pligter; och Utskottet föreställer sig, att de förra

icke kunna bättre skyddas än derigenom att de senare på ett värdigt

sätt och villigt uppfyllas.

Då Utskottet sålunda å ena sidan ansett, att större kraf kunna

ställas på Stockholms stad, har Utskottet å andra sidan också trott, att

staten bör tillmötesgå stadens möjliga anspråk att genom utsedde personer

deltaga i och medverka vid anordningarna till utställningen; och

i följd häraf tillstyrker Utskottet, att det må medgifvas Stockholms

stad att i den blifvande utställningens styrelse invälja två personer.

Under åberopande häraf hemställer Utskottet, som anser sig nu

jemväl hafva besvarat den ofvannämnde motionärens yrkande,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning att Riksdagen, för

anordnande under år 1886 af en allmän skandinavisk

industriutställning i Stockholm, på extra stat för samma

år ställer till Kongl. Maj:ts förfogande —oberäknadt

de 200,000 kronor, som Kongl. Maj:t ansett kunna

beredas ur vissa allmänna fonder — ett belopp af

200,000 kronor; dock under vilkor dels att utöfver

sålunda nämnda statsmedel ytterligare sådana icke

få för utställningen användas och dels att antingen

Stockholms stad, mot rättighet att till ledamöter i

utställningens styrelse invälja två personer, eller ock

enskilde personer tillskjuta 200,000 kronor samt derjemte,

med befrielse derifrån för staten, öfvertaga

ansvaret för betalningen af alla de medel, som för

utställningen kunna komma att erfordras i tillskott

utöfver hvad som blifvit beräknadt.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

39:o. Enligt den Statskontorets berättelse om statsverkets tillstånd

och behof åtföljande förteckning å förskott, hvilka borde hos

Riksdagen anmälas till ersättande, har Statskontoret under åren 1883

och 1884 förskjutit:

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1.2 a.

till tryckning af komiténs för revision af fiskeristadgan och öfriga författningar,

som beröra fiskerinäringen, underdåniga betänkande.

............................................................;................ kronor 745:88,

till ersättning för indragen boställsförmån vid landsstatstjenster:
i

Upsala län, under år 1883 anordnad!, kronor 500: —

i Stockholms ,, „ ,, „ v n ^50:

„ Östergötlands „ „ „ „ „ i? 1,100:

„ Malmöhus „ „ „ „ n 1^5:

„ Skaraborgs „ „ ,, „ n n 3,085: —

Summa kronor 3,830: 88.

Med anledning häraf har Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen

om anslags bestämmande till jemn! tal af kronor, föreslagit

Riksdagen att till betäckande af omförmälda, af Statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter anvisa ett extra anslag till belopp af 3,831 kronor.

Till betäckande af ofvannämnda tryckningskostnad å 745 kronor

88 öre torde särskild! anslag böra beviljas, hvaremot Utskottet med

hänsyn till den betydliga besparing å anslaget till »landsstaterna i länen ,

som, enligt hvad förut i detta utlåtande blifvit omförmäldt, för år 1884

uppkommit, anser, att medel till betäckande af de utgifna ersättningsbeloppen

för indragna landsstatsboställen böra kunna erhållas af nämnda

besparing, i följd hvaraf särskildt anslag ej derför komme att behöfvas;

hemställande alltså Utskottet,

att Riksdagen må endast på det sätt bifalla

Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen

på extra stat för år 1886 anvisar i jemut krontal

ett belopp af 746 kronor till ersättning för af

Statskontoret förskjuten kostnad till tryckning af komiténs

för revision af fiskeristadgan och öfriga författningar,

som beröra fiskerinäringen, betänkande.

Statens jernvägstrafik.

40:o. Uti underdånig skrifvelse den 21 December 1883 hemstälde

Styrelsen för statens jernvägstrafik, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

äska beviljande för år 1885 af följande anslagsbelopp, nemligen:

Ang. anslag

till statens

jernvägstrafik.

[42.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

SÖ

till nya byggnader och anläggningar .................. kronor 700,000: —

hvaraf 50,000 kronor afsågos till anläggning af

ett spår emellan Albano station och Stockholm

—Rimbo jernvägs hufvudstation vid Lilljans;

„ ny rörlig materiel ....................................''........ „ 1,550,000: —

„ inventarier för maskinafdelningen ................. „ 150,000: —

„ diverse inventarier för byrå-, ban- och trafik -

afdelningarna .................................................... „ 100,000: —

eller tillsammans kronor 2,500,000: —

Enligt det vid Kongl. Maj:ts proposition till 1884 års Riksdag angående

statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll ansåg

Kongl. Maj:t att, enär frågan om läget för och anordningarna af Stockholm—Rimbo-banans

station vid Stockholm samt Styrelsens för statens

järnvägstrafik hemställan angående utläggning bredvid den enskilda

banan af ett jernvägsspår för statens räkning då ännu icke kunnat

Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande underställas, nämnda belopp,

50.000 kronor, borde ur beräkningen uteslutas, hvarjemte Kongl. Maj:t

fann de för anskaffande af diverse inventarier för de särskilda afdelningarna

upptagna anslagsposter å tillhopa 250,000 kronor kunna nedsättas

med tillsammans 100,000 kronor; och behagade Kongl. Maj:t beträffande

derefter återstående 2,350,000 kronor af det ifrågasatta beloppet

2,500,000 kronor föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja till

utförande af nya byggnader och anläggningar samt till inköp af inventarier

vid statens jernvägstrafik 800,000 kronor och till anskaffande af

ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar 1,550,000

kronor samt att häraf anvisa för år 1885 till nya byggnader m. m.

500.000 kronor och till ny rörlig materiel 1,000,000 kronor samt för

år 1886 till nya byggnader m. m. 300,000 kronor och till ny rörlig

materiel 550,000 kronor.

Sedan Riksdagen beviljat de anslag, Kongl. Maj:t sålunda äskat,

har Riksdagen tillika anvisat till utgående under år 1885 under anslagen

till sjette hufvudtiteln förenämnda belopp af 500,000 kronor till

nya byggnader m. m. och å riksstaten utom hufvudtitlarne beloppet å

1,000,000 kronor till ny rörlig materiel. Med anledning häraf har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1886 anvisa:

dels å riksstatens sjette hufvudtitel:

till utförande af nya byggnader och anläggningar samt till inköp af

inventarier vid statens jernvägstrafik 300,000 kronor,

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne:

s. 97 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

97

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade

jernvägar 550,000 kronor.

Då denna Kongl. Maj:ts framställning icke föranledt någon erinran,

hemställer Utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa :

a) till utförande af nya byggnader och anläggningar

samt till inköp af inventarier vid statens jernvägstrafik

300,000 kronor; och

b) till anskaffande af ny rörlig materiel vid

statens redan trafikerade jernvägar 550,000 kronor.

41:o. I sammanhang med fastställande af plan för Stockholm—

Rimbo-banans framdragande öfver Värtabanan till banans ändstation vid

Stockholm, benämnd Stockholms östra station, bestämdes den 10 Juli

1884, att Stockholm—Rimbo-banans sammanslutning med stambanan vid

Albano skulle åstadkommas genom utläggande af ett spår utaf stambanans

spårvidd från nämnda slutstation till Albano station i enlighet

med ritning af Styrelsen för statens jernvägstrafik, och att Stockholm—

Rimbo jernvägsaktiebolag skulle bekosta inlösen af den för föreningsspåret

erforderliga mark äfvensom den för stambanans spår inom stationsområdet

behöfliga planering af marken, hvaremot det skulle åligga Styrelsen

för statens jernvägstrafik att på statens bekostnad utföra det för

berörda föreningsspår nödiga terrasseringsarbetet äfvensom spårets utläggande,

med rättighet derjemte för statens jernvägstrafik att inom

Stockholms östra station utlägga vissa å en ingifven ritning betecknade

spår.

Under åberopande häraf, och då således det skäl, som föranledde

Kongl. Maj:t att vid propositionen till 1884 års Riksdag utesluta det

ifrågasatta anslaget till utförande af ett spår mellan Albano och Stockholm,

numera icke förefunnes, har Styrelsen för statens jernvägstrafik

i underdånig skrifvelse den 29 December 1884 hemstält om framställning

till Riksdagen om ett anslag å 50,000 kronor för berörda jernvägsspårs

anläggning.

Med anledning häraf, och under erinran att Stockholm—Rimbo-banans

anläggning skall vara fullbordad inom 1885 års utgång, har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1886 bevilja, för

anläggning af ett jernväg sspår utaf stambanans spårvidd från Stockholms

östra station till Albano station å Värtabanan, ett belopp af 50,000 kronor.

I en Utskottet från Jernvägstrafikstyrelsen tillhandahållen promeBih.

till Iiiksd. Frat. 1885. 4 Samt. 1 Af cl. 10 Haft. 13

Ang. anslag

till utläggande

a f ett spår

mellan Albano

och

Stockholms

östra järnvägsstation.

[43.]

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

moria rörande skälen för ifrågavarande anläggning kafva dessa skäl

uppgifvits vara följande:

»att komma i direkt förbindelse med den i stark tillväxt stående

stadsdelen Ladugårdslandet, som redan vid början af 1884 hade 34,000

invånare, eller flere än någon stad utom Göteborg och Malmö;

att till östra stationen kunna förlägga lastning och lossning af de

varor, som föras å statsbanan för i den stadsdelen boendes och dervarande

militära etablissements räkning, och på sådant sätt kunna

undvika att ytterligare öka de svårigheter vid godsbehandlingen, som

äro en följd af att utrymmet å norra och centralstationerna är ytterst

knappt, för skötseln af den trafik, som å dem redan förefinnes — hvilka

svårigheter naturligtvis växa i den mån trafiken tilltager;

att vid östra stationen verkställa öfverflyttning af resande och deras

bagage samt omlastning af gods mellan Rimbobanan och statsbanan;

att möjliggöra anordnandet af lokaltåg mellan stadens nordöstra

och mellersta delar på enahanda sätt som de nu vintertiden gående

tågen till Liljeholmen;

att utgöra början till en framtida utsträckning af statsbanan till

Ladugårdslandsviken, vid hvilken det, redan då sammanbindningsbanan

skulle anläggas, föreslogs att inrätta en station.

Rimbobanan är dragen öfver Värtabanan på en bro 15 fot öfver

denna senare banas spår för att ej vara hinderlig för dennas trafik.

Terrängen söder om Albano är så beskaffad, att så väl Rimbobanan som

det föreslagna sidospåret hafva en lutning af 1 på 60 å 1 på 50. Anknytning

med Albano station i dennas närhet kunde således endast

åstadkommas genom att draga ett sidospår till stationen från en punkt

på Rimbobanan norr om korsningspunkten. Förbindelsen med Rimbobanan

skulle då ske på det sätt, att ett särskildt tåg nedginge från

östra stationen till nämnda punkt och derifrån på sidospåret skötes in

till Albano-stationen samt — efter utvexling af resande och gods jemte

af- eller tillkoppling af vagnar, och sedan lokomotivet flyttats till den

andra ändan af tåget — återvände samma väg till östra stationen.

Sålunda kunde väl till eu början nödtorftligen trafikutvexlingen

med Rimbobanan besörjas, men emedan den alltid blefve förenad med

tidsutdrägt och andra olägenheter, och statsbanan blefve utestängd från

den direkta förbindelsen med Ladugårdslandsstationen och ej kunde

draga den nytta deraf, som ofvan påpekats, har det i förstone uppgjorda

förslaget att förena Albanostationen med närmast möjliga punkt

på Rimbobanan och att på denna trånga station inlägga ett antal sidospår

öfvergifvits och i stället föreslagits eu direkt linie med normal

spårvidd till Rimbobanans hufvudstation, der god plats kan beredas för

s. 99 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

99

liandhafvandet af så väl den öfvergående trafiken som den vida större,

hvilken omedelbart tillflyter statsbanan från Ladugårdslandstrakten.»

Utskottet finner hvad sålunda blifvit anfördt innefatta fullt giltiga

skäl för anslagets beviljande och hemställer derföre,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 bevilja

ett anslag af 50,000 kronor för anläggning af

ett jernvägsspår utaf stambanans spårvidd från Stockholms

östra station till Albano å Värtabanan.

Stockholm den 21 Februari 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten l:o (ang. Kommerskollegium): af Herr C. E. Casparsson,

som yttrat: »Då jag icke kunnat dela Stats-Utskottets uppfattning

om lämpligheten af de af Herr Chefen för Civildepartementet i hans

anförande till statsrådsprotokollet den 12 sistlidne Januari föreslagna

åtgärder för ordnandet af aflöningsförhållandena inom Kommerskollegiet,

får jag mot Utskottets motivering af dess tillstyrkande till mom. b

afgifva reservation.»

vid punkten 3:o (ang. lönereglering för bergmästarne): af Herrar

C. Ifvar sson, A. Persson i Mörarp och P. Pehrsson i Törneryd;

af Herrar S. Nilsson i Efveröd, N. Petersson i Runtorp, S. Andreasson

i Tollered, G. Eriksson i Mörviken, J. Jonson i Fröstorp, M. Jonsson

i Wansäter, O. B. Olsson och J. E. Wiksten, hvilka ansett, att

Utskottets yttrande och förslag i förevarande ämne bort hafva följande

lydelse och innehåll:

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

»Utskottet har vid öfvervägande af de föreliggande förslagen till

lönereglering vid bergsstaten icke kunnat undgå att finna de löner

väl höga, hvilka skulle tillkomma bergmästarne i riket, derest Kongl.

Maj:ts förslag till stat vunne Riksdagens bifall. Vid bedömande af

hvad som kan anses utgöra en skälig aflöning för desse tjenstemän

bör nemligen, enligt Utskottets åsigt, synnerligt afseende fästas vid

den omständigheten, huru vida den i staten bestämda aflöningen utgör

vederbörande tjenstemans enda inkomst af tjensten, eller om tjenst-ens

beskaffenhet är sådan, att, vid sidan af den i stat bestämda aflöningen,

betydligare inkomster af tjensten kunna uppstå. I detta hänseende

torde, i föreliggande fall, uppmärksamheten böra rigtas dels derå att,

på sätt ofvan är meddeladt, bergmästarne ega tillfälle till vissa extra

inkomster och dels derå, att de åtnjuta förmånen att för sina resor i

tjensten erhålla rese- och traktamentsersättning enligt resereglemente!.

Den inkomst, som genom nämnda förmån kan tillflyta bergmästarne,

måste väl vara temligen vexlande, men det lärer i alla fall kunna antagas

såsom säkert, att densamma vid eu tjenst af den beskaffenhet,

som här är i fråga, är så betydlig, att den icke bör lemnas ur räkningen,

då definitiv lönereglering nu skall ske.

Med afseende härå anser Utskottet den afvikelse från Kongl.

Maj:ts förslag till stat utan olägenhet kunna vidtagas, att lönen för de

bergmästare, som icke hafva boställen, bestämmes till 2,400 kronor och

tjenstgöringspenningarna till 1,000 kronor, samt för de bergmästare,

som hafva boställen, för den ene till 1,400 kronor (4:de distriktet), då

bostället Knutsberg och hvad dertill hörer beräknas lemna i afkastning

1,000 kronor om året, och för den andre (öde distriktet) till 1,900 kronor,

då förmånen af boställshuset i Filipstad beräknas till 500 kronor

om året, samt afdrag för kronojordens afkastning icke här beräknas,

jemte tjenstgöringspenningar till enahanda belopp, 1,000 kronor, som

för de bergmästare, hvilka icke hafva boställen.

Det afdrag från lönen till den med boställe försedde bergmästaren

i 4:de distriket, som för boställsförmånen bör ske, och det afdrag

å lönen, som bergmästaren i öde distriktet bör under sin tjenstetid

vidkännas för afkastningen af kronojorden, hvilken han fått sig upplåten,

anser Utskottet böra beräknas efter den afkastning, som vederbörande

bergmästare sjelfve uppgifvit, eller åtminstone icke till lägre

belopp än detta, nemligen 600 kronor för Knutsberg m. m., 500 kronor

för boställshuset i Filipstad och 700 kronor för kronojorden, allt

årligen.

Afdragen å lönerna skulle sålunda för den närmaste framtiden

blifva, för bergmästaren i 4:de distriktet 600 kronor och för berg
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

101

mästaren i 5:te distriktet 1,200 kronor. Emellertid förekommer härvid,

att bostället i 4:de distriktet, med afseende å dess uppgifna

taxeringsvärde, måste, på sätt Kongl. Maj:t ock beräknat, anses lemna

en högre, till 1,000 kronor beräknad inkomst, i följd hvaraf Utskottet,

ehuru Utskottet till grund för afdragen ansett böra läggas

vederbörande tjenstinnehafvares egna uppgifter om afkastningen af deras

boställen eller eljest upplåten jord, likväl i nu förevarande fall finner

en afvikelse böra ske sålunda, att afdraget bestämmes till 1,000

kronor. Vidare har i betraktande kommit, att den kronojord, hvaraf

700 kronor ansetts årligen tillflyta bergmästaren i 5:te distriktet, skall

indragas vid den nuvarande bergmästarens afgång från tjensten. 1

lönestaten, som är beräknad för en längre tid, anser Utskottet derföre,

att lönen bör upptagas utan afdrag af berörda 700 kronor, livilka dock

icke komma att i verkligheten utgå förr än efter nuvarande bergmästarens

afgång, utan besparas statsverket till nämnda tidpunkt.

I öfrigt har Utskottet icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts

förslag till lönereglering för bergmästarne och således ej heller mot den

del deraf, som afser deras rätt till ålderstillägg.

Den af Utskottet sålunda förordade aflöningeu är visserligen

lägre än Kongl. Maj:t föreslagit, men bör dock icke kunna föranleda

några väsentligare erinringar, bland annat äfven af det skäl, att den

af Utskottet ifrågasatta nedsättningen i aflöningen till ojemförligt största

del faller på tjenstgöringspenningarna. Härigenom och då meningen

är, att samtlige bergmästare — således äfven de med boställen försedde

bergmästare, hvilkas lön i staten upptagits till ett med den beräknade

afkastningen af boställena minskadt belopp — skola i afseende

på pension sförhållanden blifva likstälde, vare sig de innehafva boställe

eller ej, tillförsäkras bergmästarne en pension af ända till 3,400

kronor, om de vid afgång från tjensten intjenat båda ålderstilläggen.

Detta pensionsbelopp understiger med endast 100 kronor den högsta

pension, bergmästarne enligt Kongl. Maj:ts framställning skulle kunna

erhålla. För att än tydligare framhålla, huru som meningen ej är, att

de bergmästare, som hafva boställen, skola erhålla lägre pension än

de, livilka icke åtnjuta sådan förmån, har Utskottet ansett ett förtydligande

tillägg till de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoren. för pensions

åtnjutande vara erforderligt samt i sådant syfte föreslagit en mindre

redaktionsförändring af Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

Beträffande Kongl. Maj:ts framställning om tillfälliga lönetillägg

åt de tre tjenstemännen vid Sala silfververk, så har denna framställning

icke gifvit, anledning till någon erinran.

Vidkommande slutligen den af Herr Toll väckta motionen får Ut
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

skottet endast framhålla, att Utskottet icke funnit anledning att frångå

den af Utskottet förut i allmänhet följda grundsatsen, att endast efter

derom af Kongl. Maj:t framstäldt förslag föreslå Riksdagen att besluta

om lönereglering för statens embets- och tjensteman; och torde i förevarande

fall skäl så mycket mindre förefinnas till afvikelse från nämnda

grundsats, som motionärens förslag till lönereglering för grufingeniörerne,

hvilket är detsamma, som af bergsöfverstyrelsen hos Kongl.

Maj:t anmälts, redan blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt och dervid funnits

icke böra nu föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

A) att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa såsom tillfälligt

lönetillägg för tre tjenstemän vid Sala silfververk ett belopp af

tillhopa 500 kronor;

B) att Riksdagen må fastställa följande lönestat för bergmästarne

i riket, att tillämpas från och med år 1886, nemligen:

1 bergmästare .................................

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Summa.

............. 2,400: -

- 1,000: —

3,400: — ki

3 d:o ..................................

............... 7,200: -

- 3,000: —

10,200: — „

1 d:o med boställe ..............

............. 1,400: -

- 1,000: —

2,400: — .,

1 d:o ,, ...........

.............. 1,900: -

1,000: —

2,900: — „

jemte två ålderstillägg å lönen å 500 kronor, hvartdera, att utgå, det

första efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

C) att Riksdagen må bestämma nedan intagna vilkor för åtnjutande

af den nya afiöningen:

a) att bergmästare skall vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden eller förändring i

tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven;

b) att med bergmästareembetet icke må förenas annan tjenst å

rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen inom distriktet; dock att bergmästare, som vid nya

löneregleringens inträdande redan innehar annan tjenst, må densarmna

bibehålla så länge den icke är för tjenstgöringen inom bergmästaredistriktet

hinderlig;

c) att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid,

tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för den tid, han

varit från tjenstgöring befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

d) att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, eger

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

108

uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, förutom sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

e) att tidpunkterna för den bergmästare medgifna förhöjning af

lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjensten bestämmas att

inträda: första förhöjningen efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af

förordnande annan statens tjenst, och andra förhöjningen efter ytterligare

fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena

som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens tillämpning förflutit från det

han på grund af förordnande enligt nådiga brefvet den 8 Februari 1878

tillträdt bergmästarebefattning;

f) att bergmästare skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst

35 tjenstår, vara förpligtad att mot erhållande af pension å allmänna

indragningsstaten till belopp motsvarande full lön, 2,400 kronor jemte

intjenade ålderstillägg, från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget

att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå; samt

g) att nuvarande bergmästaren i 5:te eller vestra distriktet skall

för åtnjutande af den nya aflöningen vidkännas årligt afdrag å lönen

af 700 kronor, motsvarande den beräknade af kastningen af den åt honom

upplåtna kronojorden, hvilken efter hans afgång från tjensten skall

till statsverket indragas;

D) att, i händelse af bifall härtill, Riksdagen må medgifva, att

det å sjette liufvudtitelu uppförda ordinarie anslaget till »Kommerskollegium)),

hvari anslaget till bergsstaten ingår, höjes med 4,500

kronor, eller från 76,400 kronor till 80,900 kronor; samt

E) att Herr Tolls ofvan omförmälda motion må af Riksdagen lemnas

utan afseende»; samt

af Herr P. M. Larsson i Loa, hvilken yrkat, att afdrag å vissa

bergmästares lön för de af dem innehafda boställen och kronojord icke

måtte eg a rum.

Herr A. P. Danielson har begärt få antecknadt, att lian icke deltagit

i behandlingen inom Utskottet af ifrågavarande ärende.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 12 a.

vid ''punkten 4:o (ang. rikets allmänna kartverk): af Herr L. M.

Nordenfelt som yttrat:

”Utgående från den synpunkten att vid rikets kartläggning, ej mindre

för ekonomiska än för militära ändamål, det väsentligaste är att inom

så kort tid, som är möjligt med de medel, som kunna åstadkommas, erhålla

en fullständig och god karta öfver hela landet, håller jag före, att den topografiska

kartan i första rummet bör fullbordas i skalan 1 : 50,000 och

utgifvas i skalan 1 : 100,000 öfver landets vigtigaste delar, samt att derefter

och återstående delarne böra topografiskt uppmätas i skalan 1 : 100,000.

Yidkommande åter det ekonomiska kartverket, sådant det nu utföres,

är jag, i hufvudsak öfverensstämmande med Kong!. Maj:ts proposition till

1880 års Riksdag, fullt öfvertygad derom, att detta kartverk bör upphöra så

snart som ske kan, utan obillighet emot den dervid anstälda personalen.

Det vigtigaste skälet för denna min åsigt är, att den ekonomiska nytta,

som kan skördas af detta kartverk, efter min uppfattning vida understiger

den återstående kostnad, som det skulle erfordra och hvilken endast för

södra och mellersta delarne af riket, eller omkring hälften deraf, med undantag

af Norrbottens län, sannolikt komme att uppgå till minst 3,500,000

kronor, förutom kostnaderna för denna kartas revision, hvilken är afsedd att

göras för hvarje karta åtminstone hvart tjugonde år och antagits efter kartverkets

fullbordan komma att kosta omkring 100,000 kronor årligen.

Den topografiska kartan i skalan 1 : 100,000, eller, för vissa ändamål

ännu bättre, fotografier af de topografiska konceptkartorna i skalan

1 : 50,000 äro enligt min erfarenhet vida lämpligare för bedömande af de

flesta ekonomiska frågor, som kunna förekomma, än de ekonomiska kartorna

i skalan 1 : 20,000.

Jemväl såsom öfversigtskartor för uppsökande och sammansättande af

befintliga landtmätarekartor lemna i de flesta fall de topografiska kartorna

en tillräcklig ledning.

Svårigheten att hålla reda på de olika ekonomiska kartebladens läge

till hvarandra är icke ringa, då tjugufem blad af den ekonomiska kartan

omfatta samma område som ett blad af den topografiska, och för den skull är

den senare vida lämpligare såsom öfversigtskarta än den förra.

Endast angående belägenheten och arealen af åker, äng och växande

skog samt om gränsen emellan byar, enstaka hemman och i vissa undantagsfall

äfven för hemmansdelar och lägenheter lemna den ekonomiska kartan

upplysningar, utöfver hvad den topografiska innehåller, nemligen för den

tidpunkt, då den ekonomiska kartan uppmättes, eller senast reviderades,

men stora odlingar kunna sedermera hafva skett, och skogen kan å stora

vidder vara afverkad, må hända redan innan kartan tryckes, och angående

jordens styckning emellan olika egare, eller om laga skiften, hemmansklyf
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

105

ningar och jordafsöndringar lemnar den ekonomiska kartan i allmänhet ingen

upplysning och kan för den skull icke heller tjena till säker ledning för

bestämmande af läget af den jord, å hvilken laga fasta eller inteckning meddelas.

Kartverkskommissionens utlåtande af den 21 Oktober 1882 innehåller

väl å sidan 47, dels att »jordens fördelning emellan särskilda egare är ett

förhållande, som dagligen och stundligen undei''går stora förändringar och

sålunda icke är af beskaffenhet att böra å ett lands allmänna kartverk införas»,

dels att »härtill komma de svårigheter, som skulle möta vid att åt

fältmätningspersonalen uppdraga att endast på grund af de uppgifter, som

under fältarbetets fortgång kunna inhemtas, å kartan inlägga dessa i många

hänseenden tvistiga gränslinier», men — oaktadt jag inser att införande å

en karta i skalan 1 : 20,000 af hvarje särskild egares innehaf af jord skulle

förorsaka både svårigheter och förökade kostnader samt i vissa fall, då figurerna

blefve allt för små, icke kunna verkställas utan specialkartor i större

skala öfver vissa områden — så kan jag likväl icke finna de ofvan anförda

skälen afgörande, ty dels äro och varda de allra flesta skiften, hemmansklyfningar,

egobyten och jordafsöndringar kartlagda af landtmätare och faststälda

af häradsrätt, och annars hafva de icke laga kraft, hvarföre tillfälliga

uppgifter derom icke böra läggas till grund för kartarbetet, och dels synes

det mig vara af den framstående vigt att å kartor, tillgängliga för allmänheten,

hafva ej mindre en säker grund för laga fasta och inteckning, än

ock en så vidt ske kan fullständig bild af jordstyckningen, att de svårigheter,

som möta vid upprättandet af sådana kartor, förr eller senare måste

öfvervinnas, äfven om, för detta ändamål, någon förändring af gällande lag

eller af sättet för kartornas bearbetande skulle erfordras. Men om eller

när utgifvandet af sådana kartor, som afse att gifva tillförlitliga upplysningar

om läget (icke om arealen) af den jord, å hvilken laga fasta eller in

teckning meddelas, framdeles varder beslutadt, så väl som i den ganska san-’

nolika händelsen att höjdbeteckningar af ett eller annat slag komma att för

dessa kartor framdeles bestämmas, då måste det förut nedlagda arbetet på

ekonomiska kartverket till större delen omgöras och varder alltså till föga

gagn.

Den ekonomiska kartan är afsedd att utsträckas endast öfver hälften

af riket utom Norrbottens län och kan alltså icke lemna någon upplysning om

den öfriga delen, och äfven för de delar, hvilka kartan omfattar, kan hon

aldrig blifva fullständig beträffande den odlade jorden, hvilket dock skulle

vara hennes hufvudsakliga ändamål, emedan inom de flesta provinser uppodling

af landet fortgår i en högst betydlig utsträckning.

Denna karta skulle för den skull i hufvudsak endast vara en kulturBih,

till Rilcsd. Prot. 1885. 4 Sami 1 Afd. 10 Raft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

historisk bild för de tidpunkter, då hvarje särskildt del blifvit uppmätt eller

senast reviderad.

Bearbetandet af detta kartverk, såsom det nu utföres, fördröjer ock

väsentligen fullbordandet af det topografiska kartverket, hvilket synes mig

vara en stor olägenhet.

Den vid ekonomiska kartverket sysselsatta personalen synes emellertid

icke böra lemnas utan arbete, och den del af denna personal, som icke

med fördel kan sysselsättas vid uppgörandet af stomkartor för de topografiska

kartorna, torde med mesta gagn kunna användas för bearbetande af

ekonomiska kartor öfver några af landets mest befolkade delar. Med stöd af

hvad ofvan blifvit anfördt vågar jag hemställa,

att Riksdagen, såsom vilkor för beviljande af anslag

till rikets allmänna kartverk må besluta:

1:0 att den topografiska kartan i skalan 1 : 50,000

företrädesvis bör bearbetas och utgifvas i skalan 1 : 100,000;

2:o att ekonomiska kartverket inom Norrbottens län

må fortsättas efter samma grunder som hittills; och

3:o att arbetet å ekonomiska kartverket i öfrigt

tills vidare må fortsättas endast i den mån den nu befintliga

personalen lemnar tillfälle, med undantag af dem,

som lämpligen kunna användas vid uppgörandet af stomkartor

för de topografiska kartorna.»

af Herr Friherre B. A. Leijonhufvud; samt

af Herrar A. P. Danielson, N. Petersson i Runtorp och S. Andreasson

i Tollered;

vid punkten 8:o (ang. anslaget till landsstaterna i länen): af Herr

Grefve G. Sparre (i fråga om motiveringen); samt

af Herr C. E. Casparsson, som anfört:

»Då Utskottet medgifvit, att anledning är, att anslaget hädanefter

kommer att till fullo tagas i anspråk för de med detsamma af sedda ändamål,

anser jag anledning icke förefinnas att nedsätta anslaget. Att för bestridande

af nödvändiga statsutgifter hänvisa Kongl. Maj:t till tillfälliga besparingar,

anser jag mindre välbetänkt, hvarföre jag mot Utskottets tillstyrkan

i mom. b får anmäla reservation»;

vid punkten 13:o (ang. anslag till aflöning åt en växtfysiologi af Herr

L. M. Nordenfelt; samt

s. 107 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.

107

af Herr C. E. Casparsson, 6om yttrat:

»Då jag anser det af Utskottet uppstälda vilkoret, att blifvande föreståndare

skall vara skyldig att sjelf aflöna assistent, vara både obilligt och

principvidrigt, får jag mot det tillagda vilkoret anmäla min afvikande mening»;

vid punkten 14:o (ang. hästafvelns förbättrande): af Herr Grefve

G. Sparre (i fråga om motiveringen);

vid punkten 21:o (ang. extra utgifter): af Herr Grefve G. Sparre (i

fråga om motiveringen);

vid punkten 37:o (ang. telegraf- och telefonstationer i Bohuslänska

skärgården): af Herr L. M. Nordenfelt, som andragit:

»Emedan jag anser, att genom bristande telegraf- eller telefonstationer

i Bohusläns skärgård betydliga förluster förorsakas icke blott för Bohusläns

fiskare, utan äfven för den befolkning, som eljest kunde vara i tillfälle

att köpa färsk sill, samt att ett dröjsmål med anläggning af sådana

stationer sannolikt gör summan af dessa förluster större än hela den ifrågasatta

anläggningskostnaden, föranledes jag att hemställa,

att Riksdagen måtte såsom extra anslag, att utgå

under år 1885, till Ivongl. Maj:ts förfogande ställa högst

24,000 kronor för anläggning i Bohuslänska skärgården

af för sillfiskebedriftens främjande behöfliga telegraf- eller

telefonledningar med tillhörande stationer, dock under

vilkor, att hushållningssällskap, landsting, kommuner eller

enskilde till de anläggningar, som med detta anslag utföras,

bidraga med minst en fjerdedel af anläggningskostnaden»;
vid

punkten 38:o (ang. skandinavisk industriutställning i Stockholm):

af Herrar Grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, Friherre Fr. von Essen,

K. O. Ljung qvist, Grefve E. C. A. Piper, F. F. Carlson och P. B. von

Plåten, hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag i detta ämne bort

hafva följande lydelse och innehåll:

»Af den lemnade redogörelsen för de förberedande förhandlingarna i

denna fråga framgår, att, ehuru visserligen åtskilliga röster höjts mot den

tillämnade utställningen, intresset för densamma dock på många håll varit

lifligt; och med hänsyn dertill, att Kongl. Maj:t, som bäst är i tillfälle att

bedöma vigten af de skäl, som å ömse sidor åberopats till stöd för eller

emot företaget, ansett, att utställningen bör komma till stånd, har Utskottet

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.

funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att icke undandraga sig beviljandet af

de medel, som för utförandet kunna anses oundgängliga. Utgående från

denna uppfattning, har Utskottet hufvudsakligen gjort till föremål för sin

pröfning frågan om beloppet af det bidrag, som från Riksdagens sida kan

böra för ändamålet beviljas. Härvid har det synts Utskottet, att det af

Kongl. Maj:t äskade beloppet, 250,000 kronor, är väl drygt, då i betraktande

tages å ena sidan att, förutom staten, jemväl finnas andra, hvilkas

intressen genom ifrågavarande utställning i så väsentlig mån tillgodoses, att

bidrag till utställningen från dem bör kunna påräknas, och å andra sidan,

att Kongl. Maj:t utan Riksdagens särskilda hörande, på sätt i statsrådsprotokollet

jemväl antydes, kan disponera medel till icke obetydligt belopp.

I betraktande häraf har Utskottet trott, att Riksdagen, utan att äfventyra

utställningens förverkligande, kan inskränka det af Kongl. Maj:t begärda

anslagsbeloppet till 200,000, kronor samt att Riksdagen dervid kan förutsätta,

att någon ytterligare framställning om medel till betäckande af utgifter

för utställningen icke kommer att göras; och får Utskottet, som anser

sig genom hvad ofvan anförts äfven hafva besvarat det af ofvanbemälde

motionär framstälda yrkandet, hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen, till anordnande

af en allmän skandinavisk industriutställning i Stockholm

under år 1886, på extra stat för samma år anvisar ett

belopp för en gång af 200,000 kronor»;

af Herr L. M. Nordenfelt, som yrkat afslag å Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning;

af Herr Friherre B. A. Leijonhufvud, som yrkat bifall till nämnda

framställning; samt

af Herr N. Petersson i Runtorp.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Stats- Utslmttets Utlåtande N:o 12 a.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1885 års

riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och c

anvisning,

Friheter.

ermed jemförlig

på förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

6,500

_

6,500

_

36,000

—

36,000

—

17,000

—

- -

—

- -

—

17,000

—

76,700

—

76,700

—

76,400

—

— —

—

—

—

76,400

—

58,900

''

""

58,900

108,800

108,800

6,000

—

6,000

—

75,222

—

—

—

—

—

75,222

—

2,638,019

2,638,019

3,099,541

—

-

3,099,541

—

Civil
Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst ......

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor ......

Departementschefen....................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kommerskollegium. Nuvarande belopp .......................

Ökas för reglering af bergmästarnes löner med.....

Statistiska tabellkommissionen:

Aflöningsmedel för Statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande ...........................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket ...........................

„ en statistisk tidskrift ....................................

„ utarbetande af en afiönings- och pensions
Landtmäteristaten.

Nuvarande belopp.......................

Af gar: sammanlagda beloppet af indragna 23 andre

Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag. Upp
Rikets

allmänna kartverk, reservationsanslag... ...........

Ofverståthållareembetet. Nuvarande anslag ...............

Tillkommer: bidrag till aflöning åt exekutionsLandsstaterna

i länen:

Nuvarande belopp (deraf 95,000 kronor reservationsTillkommer

det belopp, hvartill en indragen löningslandsstatsboställen

äro i stat beräknade, eller

Af''går: nedsättning i reservationsanslaget............

Tpt

s. 111 Kontrollera mot PDF

Stats- UtsTcottets Utlåtande N:o 12 a.

111

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat;

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

i

anvisning,

på förslag.

kontant.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

6,500

_

_ _

_

_ _

_

6,500

—

36,000

—

36,000

—

17,000

—

17,000

—

76,700

—

76,700

—

....... 76,400: —

....... 8,100: —

84,500

—

- -

—

- -

—

84,500

—

...... 28,400: —

........................ 1,500:

_

vikariatsersättningar ......... 12,000:

—

........................... 15,000:

—

..................... 1,000:

—

statistik........................... 1,000:

— 30,500: —

58,900

—

- -

—

- -

—

58,900

—

...... 108,800: —

landtmätare-löner.............................

...... 20,700: —

88,100

—

— —

—

— —

—

88,100

—

tages under förändrad rubrik:

6,000

.......75,222: —

6,000

—

“

.

........

betjeningen i Stockholm .................

12,200: —

87,422

—

—

—

— —

—

87,422

—

anslag) ....................... 2,638,019: -

jord och tre indragna

........... 3,160: -

- 2,641,179: —

5,000: —

2,636,179

—

—

—

--■

—

2,636,179

—

Transport

3,097,301

i-

|--

—

—

—

j 3,097,301

—

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

1885 års riksstat anslår:

Indelning ocli dermed jemförlig

Anvisning

i kontant.

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tpt

3,099,541

—

_ _

__

_ _

_

3,099,541

_

106,400

106,400

—

239,000

239,000

1,040

—

6,635

—

11,900

—

19,575

—

250,000

—

250,000

—

150

—

25

—

210

—

385

—

Sgr

3,696,131

6,660

12,110

3,714,901

63,000

63,000

12,000

—

- -

—

- -

—

12,000

—

172,400

—

---

—

— —

—

172,400

—

47,500

_

_ _

_

___

_

47,500

41,450

—

- -

—

- -

—

41,450

—

48,500

48,500

93,550

—

2,300

- -

—

95,850

—

40,500

—

- -

- -

—

40,500

—

21,500

—

- -

—

---

—

21,500

—

8,700

—

-- -

—

15

—

8,715

—

17,600

—

—

—

— —

—

17,600

—

Sgr

566,700

2,300

__

15

“

569,015

50,000

50,000

Tpt

4,312,831

—

8,960

—

12,125

—

4,333,916

—

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Nuvarande belopp (deraf särskildt reservationsanslag,

expenser för allmänna arbeten) ...........................

Tillkommer: förhöjning å reservationsanslaget ...

Ålderstillägg, förslagsanslag.......................................

Gästgifvares friheter .................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............

Färjor och färjekarlar............................................

Jordbruket, handeln

Reserva
Skiften

och afvittringar. Anslaget nedflyttas under

Vägar och kommunikationer ......................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaTillkommer:

understöd till uppehållande af en

Landtbruksingeniörer och deras biträden.....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaTillkonmer:

aflöning åt en föreståndare för den

akademiens experimentalfält............

Länsveterinärer .........................................................

Hästafvelns befrämjande. Anslaget nedflyttas under

Befrämjande i allmänhet af slöjderna ........................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.....................

Fiskerinäringens understöd .........................................

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag..................

Utflyttningsbjelp efter skiften, förslagsanslag ............

s. 113 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

113

Förslag till

blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning,

på förslag.

kontant.

Friheter.

Ersättning

ar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport 3,097,301

—

—

—

—

—

3,097,301

—

40,000 kronor, till undersökningar och

....................................... 106,400: —

............................................................ 10,000: — 116,400

—

----

—

_ _

—

116,400

—

239,000

—

---

—

— —

—

239,000

—

1,040

—

6,635

—

11,900

—

19,575

—

250,000

—

- -

—

- -

—

250,000

............................................................... i 150

—

25

-

210

—

385

Sgr ■ 3,703,891

6,660

12,110

3,722,661

och närmgarne.

länsanslag.

afdelningen “Diverse anslag".

.................................. 12,000

—

---

—

- -

—

12,000

—

näringar. Nuvarande anslag.................. 172,400: —

mejeriskola inom Jemtlands län ........... 3,000: — 175,400

—

- -

—

- -

—

175,400

-j

..................... 47,500

—

- -

—

- -

—

47,500

—

näringar. Nuvarande anslag .................. 41,450: —

växtfysiologiska anstalten vid Landtbruks-

........................................................... 4,000: — 45,450

—

_ _

—

- -

—

45,450

— |

......................................... 48,500

—

---

—

— —

—

48,500

—

afdelningen “Diverse anslag“.

............. ! 40,500

—

- -

—

___

—

40,500

— i

............... 21,500

—

- -

—

----

—

21,500

—i

...... | 8,700

—

- -

—

15

—

8,715

—

.................................................................... 17,600

_

— —

—

—

—

17,600

—;

Sgr 417,150

—

— —

—

15

—

417,165

—!

anslag.

.................................... : 63,000

—

- -

___

------

—

63,000

i

........................................................................ 50,000

— —

—

—

i

50,000

—1

Transport ; 4,234,041 —

6,660

—

12,125

_i

4,252,826

—

Biii. till Biksd. Prof. 1S85. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

1885 års

riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tpt

4,312,831

_

8,960

_

12,125

—

4,333,916

_

—

62

—

6,320

—

6,382

~

4,500

_

____

_

_ _

_

4,500

_

2,700

—

1,560

~

6,000

10,260

30,000

30,000

15,850

—

- -

—

_

15,850

26,500

—

-- -

—

---

—

26,500

-

43,000

118,874

—

—

43,000

118,874

12,000

—

- -

—

- -

—

12,000

—

Sgr

| 303,424

|_

1

i 1,622

12,320

|—

317,366

-

S:a

4,566,255

10,ö82|—

24,445

1

4,601,282

—

Sala bergslag ............................................................

Anslaget “Friheter", 62 kronor, uteslutes.

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag.........

Jord förluster genom kanal- och väganläggningar, för slag sHästafvelns

förbättrande, reservationsanslag (deraf särFrån

anslaget “Friheter", 2,300 kronor, afgår

kronor.

Till förekommande och hämmande af srnittosamma

Karantänsinrättniugen på Känsö, förslagsanslag, högst

Aflösning af Scheldetullen, förslagsanslag .................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. förslagsanslag.

Tillkommer: för jemnande af hufyudtitelns slutExtra

utgifter, reservationsanslag.......................

s. 115 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

115

anslag .....................................................................

skildt 35,000 kronor till prisbelöningar för hästar)

beloppet af Ottenby stuteri anordnade räntor, 1,230

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag.................

Nuvarande belopp

summa...................

118,874:

279:

Sgr

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter.

Ersättningar.

Summa.

Summa

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

4,234,041

__

6,660

_

12,125

_

4,252,826

—

—

—

—

6,320

—

6,320

—

4,500

__

_

___

_

4,500

_

2,700

_

1,560

—

6,000

—

10,260

—

93,550

—

1,070

—

- -

—

94,620

—

30,000

30,000

15,850

—

- -

—

- -

—

15,850

—

26,500

—

- -

—

---

—

26,500

—

43,000

—

43,000

—•

119,153

119,153

_

12,000

_

— —

—

—

—

12,000

—

460,253

_

2,630

-

12,320

—

475,203

—

4,581,294

-

9,290

—

24,445

—

4,615,029

—

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjette hufvudtitel.

För

För

Till

För

Till

För

Till

Kronor. | ö.

Civildepartementet.

Tillfällig löneförbättring:

Kommerskollegium .................................................... 8,540:

bergsstaten .............................................................. 500:

Statistiska tabellkommissionen :

ett skyndsammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken

Rikets allmänna kartverk:

fortsatt bearbetande af rikets allmänna kartverk

Landsstaterna i länen:

uppehållande af en kronofogde- och en häradsskrifvaretjenst inom

Jemtlands län............................................................ 6,800: —

aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet ...... 50,000: —

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader 20,000: - arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

............................... ...................... 3,000: —

Transport j 277,840|—

9,040j
5,

000!

184,000''-

56,800j
-

23,000;-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

117

Kronor.

Transport

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar: \

För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna

och Ainarps landtbruksinstitut .................................................j

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:\

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten

............................................................ 5,000: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap, maskiner m. in................................. 10,000: —

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof....................................... 21,000: —

För de geologiska undersökningarne.......,................... 86,000: —

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev 3,500: —

„ befrämjande af husslöjden ...................................... 10,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola ......... 4,800: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun .....................................

Skiften och afvittringar:

Till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena ........................

Diverse anslag:

Till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning

i Stockholm under år 1886 ............................ 200,000:

Försättning för af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,

tillhörande denna hufvudtitel........................... 746

Till utförande af nya byggnader och anläggningar samt

till inköp af inventarier vid statens jernvägstrafik ... 300,000

För anläggning af ett jernvägsspår från Stockholms östra

station å Stockholm—Rimbo-banan till Albano station

vid Värtabauan........................................................... 50,000:

277,840

10,000

122,000

18,300

14,000

187,000

550,746;-

Summa |1,179,886|

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Stats-Utskottets Utlåtande iV;o 12 a.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.

Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade

jernvägar .................................................................................I

Kronor. ö.

550,000 -

s. 119 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

119

Bilaga Litt. D.

Utdrag af Kommerskollegii bref den 31 December 1872 till

Konungen, angående väckt fråga om, huru vida icke bergmästaretjensterna

må kunna indragas eller genom förändrad distriktsindelning

dessa tjensters antal förminskas, äfvensom angående fråga om indragning

af de åt bergstjenstemän upplåtna boställen.

»Det åt bergmästaren i 5:te distriktet upplåtna bostället »Gården»

eller såsom det gemenligen benämnes Stora gården och den dermed

förenade lägenheten Stortorpet äro båda inköpta, det törra år 1763 af

bruksegare och bergsmän inom Nya Kopparbergs-, Hjulsjö, Grythytteoch

Hellefors bergslager att till bergmästareboställe användas, och

den senare år 1786 af bruksegare inom Nya Kopparbergs bergmästaredöme

i ändamål att denna lägenhet skulle för alltid förenas med bergmästarebostället

Stora gården. Ehuru sedermera i Kongl. bref till

Kammar- och Bergskollegierna angående bergsfrälsefrihetens upphörande

för Nya Kopparbergs bergslag m. m. den 8 Maj 1829 är föreskrifvet,

att bergmästarebostället, hvilket, såsom oskattlagdt, komme

att skattläggas, skulle, liksom vissa andra omförmälda slags boställen

inom bergslagen, med hvilka borde på samma sätt förtaras, ikläda sig

natur och egenskap af kronoboställe, med ty åtföljande förmåner och

skyldigheter, så qvarstår dock alltid, att dessa lägenheter icke äro al

staten upplåtna, utan af enskilde för visst, bestämdt ändamål anskaffade;

och icke heller har, så vidt uppgifvet blifvit eller kollegium bekant

är, för boställets underhåll något bidrag af statsmedel utgått, varande

deremot efter ansökning af innehafvaren om erhållande af statsanslag

till boställshusens reparerande af Kongl. Maj:t i nådigt bref

den 11 November 1856 förklaradt, att sådant icke kunde bifallas.

På enahanda sätt tillkommet är det i 6:te distriktet befintliga

bergmästarebostället Knutsberg med dertill hörande hemmanet Lilla

Elfstorp. Den förra af dessa lägenheter blef år 1748 af bruksegarne

och allmänna bergslagen i Nora och Lindes bergmästaredöme från

dåvarande bergmästaren i orten inköpt, att nyttjas, brukas och behållas

till ett ständigt bergmästareboställe i detta bergmästaredöme,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

samt att, redan såväl under säljarens som lians efterträdares tid, efter

husesynsordningen, af dem byggas och underhållas. Den senare lägenheten

inköptes år 1793 af bruksocieteten i Nora och Lindes bergmästaredöme,

för att blifva en ständig tillhörighet till Knutsbergs

bergmästareboställe; och hafva, enligt hvad t. f. bergmästaren uppgifvit,

sedermera dels till iståndsättande af den redan år 1748 förfallna

åbyggnaden på Knutsberg, dels till ombyggnad och reparation af samtliga

derstädes befintliga byggnader, medel blifvit tillskjutna, i förra

hänseendet af Nora bergslags och Nerikes bergmästaredömes bruksegare,

och i senare hänseendet af nuvarande ordinarie innehafvaren af

bostället.

Inom 7:de distriktet anvisades genom Kong!, bref den 15 April

1699 af de åtta hemman,utaf hvilka Filipstad förut bestått, tvenne hemman

till boställen, det ena åt bergmästaren, det andra åt bergsfogden. På

ansökning af borgerskapet i nämnda stad att undfå ersättning för den

röjselkostnad, som till uppodlande af berörda tvenne hemmans jord,

128 tunnland, blifvit använd, föreskrefs sedermera i nådiga Brefvet

den 16 Augusti 1743 en reglering härutinnan, hvarigenom tomterna,

»som bergmästarens och bergfogdens hus och gårdar stå

uppå» skulle dem förbehållas, hvarjemte skulle dem anslås en del

af jorden, under det att återstoden borde till vederbörande af borgerskapet

restitueras. Enligt hvad bergmästarens nu afgifna yttrande

innehåller och dervid i afskrift fogade köpebref utvisa, har i fråga

om förenämnda tomt till bergmästarebostället den förändring egt rum,

att sedan Vermlands och Dals brukssocietet år 1775, efter den derförinnan

i Filipstad timade brand, till bergmästareboställe inköpt en

tomt benämnd Pihlsgård, med tillhörande byggningsplats, krydd- och

kålgårdar, samma societet år 1776 försålt, såsom oi’den i salubrefvet

lyda, »dess hittills varande gamla bergmästare-boställstomt», med dertill

liggande krydd- och kålgårdar. På hvilken grund Vermlands och

Dals bruksegare ansett sig berättigade att sålunda försälja den kronan

tillhöriga boställstomten, förmäler sig bergmästaren ej lyckats utröna;

och icke heller kollegium har sig bekant, huruledes detta kunnat

ske. Sedan, enligt hvad bergmästaren uppgifver, nämnda societet år

1777 bekostat uppbyggandet å den nyinköpta tomten af den nuvarande

bergmästarebostaden, skall, likaledes enligt bergmästarens uppgift,

societeten hafva underhållit bostället intill dess att, efter en år 1866

verkstäld reparation, med nuvarande boställsinnehafvaren trälfats den

öfverenskommelse, att han skulle vidkännas underhållsskyldigheten efter

den å husen förrättade tillträdessyn.

I afseende å den till bostället anslagna kronojord synes någon

förändring genom den förenämnda försäljningen icke hafva egt rum.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

121

Deremot har, sedan bergsfogdetjensten inom distriktet med år 1855

indragits, genom nådigt beslut den 28 Februari 1856 medgifvits, att

den genom sistberörda tjensts indragning ledigblifna kronojorden, med

tillhörande skogslott, må, tillsvidare och intill dess annorlunda varder

förordnadt, af bergmästaren i 7:de distriktet till bruk och nyttjande i

förening med det honom tillslagna boställe disponeras; och är, enligt

bergmästarens uppgift, den under nyttjanderätt sålunda upplåtna boställsjord

med tillhörande skogsmark vid bevillningstaxeringen för år 1870

tillsammans upptagen till ett värde af 16,900 r:dr runt.

Efter det att, med afseende å det nu angifna sättet för tillkomsten

af bergmästareboställena i 5:te, 6:te och 7:de distrikten, yrkanden

blifvit framstälda i fråga om rättighet för vederbörande bruksidkare

och bergslagsintressenter att sjelfve förfoga öfver dessa boställen, har

Kongl. Maj:t i nådigt bref angående förändrad indelning af bergmästaredistrikten

m. m. den 6 Oktober 1854 förklarat, att de trenne boställslägenheter,

som redan under en längre tid varit och då ännu vore

bergmästarne i Nya Kopparbergs och Nora bergslager samt i Vermland

till nyttjande upplåtna, nemligen »Stora gården» och »Stortorp» vid

Nya Kopparberget, »Knutsberg» jemte »Lilla Elfstorp» vid Nora stad,

samt bergmästareboställslägenheterna i Filipstad skulle fortfarande såsom

boställen tillhöra bergmästarne i 5:te, 6:te och 7:de distrikten;

vederbörande bruks- och bergslagssocieteter öppet lemnadt att sin

talan om deras i ena eller andra afseendet förmenta bättre rätt dertill

inför behörig domstol i laga ordning utföra, om de funne sig dertill

befogade.

I betraktande af hvad sålunda blifvit omförmäldt, och då dels, i

hvad angår det för bergshauptmannen vid Sala silfververk upplåtna boställe

äfvensom de öfriga uppgifna bostadslägenheterna vid silfververket,

rättigheten att förfoga öfver dessa under närvarande förhållanden

måste anses vara beroende af det emellan kronan och Sala bergslag

träffade aftal rörande silfververkets begagnande, dels i hvad vidkommer

de tvenne af enskilde för ändamålet inköpta bergmästareboställena

i 5:te och 6:te distrikten äfvensom det i 7:de distriktet befintliga bergmästarebostället,

hvilket likaledes, så vidt sjelfva bostaden med tillhörande

tomt beträffar, blifvit för till största delen enskilda medel anskaffad,

frågan om eganderätten till samtliga dessa lägenheter kan,

särskildt med hänsyn till hvad nyss åberopade Kongl. bref gifver vid

handen, anses vara ännu oafgjord, lärer i sakens nuvarande skick

icke kunna företagas någon indragning till statsverket hvarken af

lägenheterna vid Sala silfververk eller af någotdera af bergmästareBih.

till RiJcsd. Prot. 1885. å Sami. 1 Afd. 10 Häft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.

boställena i .5:te och 6:te distrikten liksom icke heller af sjelfva bostadslägenheten

vid bergmästarebostället i 7:de distriktet.

Hvad åter angår den till bergmästarebostället i 7:de distriktet

nu anslagna kronojord, synes från de förhållanden, under hvilka den

innehafves, något hinder icke möta derför, att densamma till statsverket

indrages; och torde, i händelse åtgärd i denna rigtning kommer

att med berörda jord vidtagas, dervid, och efter ompröfning jemväl af

den omständigheten, att en del af samma jord är blott tills vidare åt

bergmästaren till nyttjande upplåten, böra förfaras enligt de grunder,

som i öfrigt rörande vilkoren för likartad lägenhets indragning till

statsverket äro eller kunna varda bestämda.

Till sist har kollegium ock, i afseende å de tvenne bergmästareboställena

i öde och 6:te distrikten, bort antyda, att, derest Eders

Kongl. Maj:t skulle finna skäligt i nåder föreskrifva en sammanläggning

af dessa båda distrikt till ett sådant, hvarigenom det ena af berörda

boställen skulle vid förändringens inträdande blifva ledigt, detta

boställe synes då kunna, med fortsatt tillgodoseende af det ändamål,

för hvilket bostället blifvit anskaffadt, i den ordning, som derför kan

bestämmas, till nyttjande upplåtas åt den grufveingeniör, som må komma

att inom det nybildade distriktet anställas».

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.