Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens Sjette hufvudtitel.
1885-02-21 · 121 sidor, varav 116 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 116 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1885:12a, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens Sjette hufvudtitel.
Dokumentets text
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
1
N:o 12 a.
Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1885, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens
Sjette hufvudtitel.
(2:a U. A.)
Vidkommande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel, omfattande
anslagen under Civildepartementet^ hafva här nedan nämnda förändringar
ifrågakommit.
Kommer skollegium.
A. Kommerskollegium och patentbyrån.
l:o. Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit, att
Riksdagen må dels, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela
Kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och
tjenstemän, med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring
under år 1886 till samma belopp, som för innevarande år beviljats, på
extra stat för år 1886 anvisa 8,540 kronor,
dels medgifva, att intill slutet af år 1886, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af Kongl. Maj:t
må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro i Kommerskollegiets
stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst än äfven
för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet,
Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 1
Ang. dispositionen
af
lediga löner
samt tillfällig
löneförbättring
för kollegiet.
[U]
2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
i afseende å hvilka indragning kan eg a rum eller förändring eljest
vidtagas.
Den sedan flera år hvilande frågan om Kommerskollegiets förändrade
organisation eller indragning har numera inträdt i ett nytt
skede. Väl föreligger icke något omedelbart förslag i berörda afseenden,
men till Riksdagen bar af Kongi. Maj:t aflåtits en proposition
angående upprättande af ett nytt statsdepartement för landtbruk, industri
och handel, hvars inrättande skulle föranleda, att Kommerskollegium
kunde indragas och flertalet af dit börande ärenden förläggas
till en byrå inom det nya departementet. På sätt i det Kongi. Maj:ts
proposition angående statsverket bilagd a protokollet öfver civilärenden
den 12 sistlidne Januari (sid. 2} är antydt, måste emellertid, i afbidan
på utgången af förslaget rörande det nya departementet, alla försök
till lösning af frågan om kollegiets ombildning anstå, och det interimistiska
tillstånd, hvari kollegiet länge befunnit sig, sålunda ytterligare
fortvara. Fastän vid sådant förhållande någon omorganisation ej nu
kommer till stånd, har det likväl, af skäl, hvilka i nämnda statsrådsprotokoll
närmare omförmäjas, ansetts vara af vigt, att åt kollegiets
embets- och tjenstemän bereddes samma löneförmåner, som öfriga med
kollegiet eljest likstälda embetsverk redan länge åtnjutit; och skulle
löneförbättringen ske inom de gränser och under de vilkor, som i de
under senare tider faststälda lönestater blifvit i allmänhet bestämda,
i följd hvaraf aflöningsbeloppen sålunda ej skulle kunna öfverstiga 7,000
kronor för en tjensteman i tredje graden, 5,500 kronor i andra graden
och 4,000 kronor i första graden.
Under flera föregående år bar Riksdagen lemnat sitt medgifvande
dertill, att aflöningsbeloppen för ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom kollegiet under vissa förhållanden finge användas, bland
annat, till förbättrande af qvarstående embets- och tjenstemäns inom
kollegiet aflöningsförmåner till likhet med hvad andre med dem likstälde
tjenstemän åtnjöte. Under sistlidet år 1884 bar genom dödsfall
ett kommerserådsembete blifvit ledigt, hvilket, då med innevarande års
ingång flere grupper af ärenden blifvit skilda från kollegiets handläggning,
synts kunna indragas, så snart de ärenden, som tillhört ifrågavarande
ledigblifna embete, kunde på de tre återstående kommerserådsbefattningarna
öfverflyttas; till följd af livilket förhållande Kongi. Maj: t
endast för år 1885 förordnat om det lediga embetets uppehållande.
På grund häraf skulle, under förutsättning att embetet vid årets slut
varder indraget, det aflöningsbelopp, som är med detsamma förenadt,
kunna användas till lönetillskott åt innehafvare af de tjenster, som bi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
B
behållas, och för att komma i tillfälle härtill har Kongl. Maj:t af Riksdagen
begärt ofvanberörda medgifvande.
Utskottet har visserligen icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten
dervid att, ehuru under de år, under hvilka det interimistiska
tillståndet inom Kommerskollegiet fortvarit, flere tjenstbefattningar
blifvit lediga, i afseende å hvilka indragning ansetts kunna ega
rum eller förändring eljest vidtagas, någon besparing i utgift för aflöningar
inom kollegiet likväl icke ifrågasatts, icke ens för nästkommande
år, då, på sätt ofvan antydts, aflöningen för ett kommerserådsembete
icke behöfver utgå för detta ledigblifna embetes uppehållande.
Då Utskottet emellertid icke ansett sig böra föreslå någon ändring i
Kongl. Maj:ts framställning, har Utskottet dock velat uttryckligen betona,
att blifvande lönetillskott icke må annorledes än såsom tillfälliga
betraktas, samt att på dem icke må grundas någon rätt till pension
till högre belopp än som enligt nu gällande grunder och utan afseende
på möjligen blifvande lönetillskott må tillkomma vederbörande embetsoch
tjensteman.
''Under framhållande häraf hemställer Utskottet, som icke haft
något att erinra mot Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af det
extra anslaget å 8,540 kronor,
att Riksdagen må, under vilkor att de ifrågavarande
lönetillskotten icke må annorledes än såsom
tillfälliga betraktas samt att på dem icke må grundas
någon rätt till pension till högre belopp än som enligt
nu gällande grunder och utan afseende på möjligen
blifvande lönetillskott må tillkomma vederbörande
embets- och tjensteman,
a) på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela
Kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat
uppförde embets- och tjensteman, med undantag af
fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1886
till samma belopp, som för innevarande år beviljats,
på extra stat för år 1886 anvisa 8,540 kronor,
b) medgifva, att intill slutet af år 1886, i den
mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom kollegiet eller för beredande åt bemälde
embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af
Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp,
som äro i Kommerskollegiets stat anvisade
Ang. dispositionen
af inflytande
patent-
och
varumärkesafgifter.
[2-]
4 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
ej mindre för en advokatfiskalstjenst än äfven för
andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan
ega rum eller förändring eljest vidtagas.
2:o. Beträffande patentbyrån bär Kongl. Maj:t föreslagit, att
Riksdagen måtte medgifva, att de under år 1886 inflytande afgifter för
patent och för registrering af varumärken finge användas till bestridande
af de utgifter, hvilka betingades af en tillämpning under samma
år af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.
Enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 4) gifver vid handen har
Kongl. Maj:t i bref till Kommerskollegium den 7 November 1884 meddelat
vissa bestämmelser att lända till efterrättelse under år 1885
rörande anordningen af den myndighet, som har att handlägga patentärenden
och ärenden rörande registrering af varumärken. Enligt dessa
bestämmelser har för handläggningen af nämnda ärenden inrättats en
särskild byrå inom Kommerskollegium, benämd Kongl. patentbyrån,
hvilken förestås af en tillförordnad byråchef och å hvilken är anstäld
för patentärenden såsom ledamot en föreståndare för byråns tekniska
afdelning. Hurudan befattning en hvar af desse tjenstemän skall taga
med förekommande patentärenden inhemtas af statsrådsprotokollet, till
hvilket Utskottet derför hänvisar.
Den för patentbyrån för år 1885 gällande provisoriska staten
slutar å ett belopp af 37,200 kronor; och har, sedan personer förordnats
att förestå byråchefs- och föreståndarebefattningarna, patentbyrån öppnats
den 2 sistlidne Januari.
Då Utskottet vid 1884 års riksdag till behandling förehade Kongl.
Maj:ts framställning om enahanda slags medgifvande i fråga om dispositionen
af de under 1885 inflytande patent- och varumärkesregistreringsafgifterna,
som, på sätt här ofvan finnes omförmäldt, öfven för år
1886 begärts, påpekade Utskottet den äfven i statsrådsprotokollet framhållna
omständigheten, att anordningarna för tillämpningen af de nya
patent- och varumärkesförfattningarna endast skulle blifva provisoriska;
i hvilket afseende försigtighet och varsamhet ansågs vara så mycket
nödvändigare, som ett motsatt förfarande skulle kunna på förhand lägga
svårigheter i vägen för Riksdagen att, vid framdeles skeende pröfning
af det förslag angående kommerskollegiifrågans definitiva lösning, som
då (vid 1884 års riksdag) ansågs vara att vid innevarande riksdag
förvänta, uppehålla den fullständiga handlingsfrihet, hvilken, enligt
sakens egen natur, Riksdagen hade att utöfva i fråga om tillskapandet
af nya tjenstebefattningar.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
5
Enahanda uttalande förefinnes i Riksdagens skrifvelse den 11
Maj 1884 (N:r 49) angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvud titel; och Utskottet har, utan att uttala något omdöme om
lämpligheten af de för tillämpningen af de ofvannämnda nya författningarna
vidtagna provisoriska anordningarna, velat erinra om berörda
uttalande.
Då frågan om patentbyråns lämpligaste organisation kan, efter
vunnen erfarenhet om de nu vidtagna anordningarnas verkan, allsidigare
och utan minskning af Riksdagens handlingsfrihet bedömas och afgöras,
föranlåtes Utskottet nu endast att hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, medgifva, att de under år 1886 inflytande
afgifterna för patent och för registrering af varumärken
må användas till bestridande af de utgifter, hvilka
betingas af en tillämpning under samma år af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.
B. Bergsstaten.
3:o. I fråga om bergsstaten har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen
må dels på extra stat för år 1886 anvisa såsom tillfälligt lönetillägg
för tre tjenstemän vid Sala silfververk tjugu procent å de till
dem utgående löner, eller tillsammans 500 kronor,
dels ock, med de i statsrådsprotokollet föreslagna vilkor och förbehåll
i afseende å lönereglering för bergmästarne, godkänna det i
samma protokoll intagna förslag till ny stat för dem; samt till följd
häraf medgifva, att det under sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag »Kommerskollegium», deri anslaget till bergsstaten ingår, höjes
med 8,100 kronor, eller från 76,400 kronor till 84,500 kronor.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:r 52) har vidare i
förevarande ämne af Herr C. F. Toll föreslagits, att Riksdagen täcktes
bifalla det af bergsöfverstyrelsen framstälda förslag till lönereglering
för bergsstatens icke blott högre utan äfven lägre tjenstemän.
I afseende å motiveringen till Kongl. Maj:ts samt motionärens
förslag får Utskottet hänvisa till det vid statsverkspropositionen fogade
statsrådsprotokollet till sjette hufvudtiteln (sid. 5—19) samt till motionens
innehåll och här, med ledning af nämnda protokoll, motionen och öfriga
Ang. lönereglering
för
bergmästarne
m. in.
[3-]
6
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.
för Utskottet tillgängliga handlingar, endast meddela en så sammanträngd
framställning som möjligt af de för frågans bedömande vigtigaste
omständigheterna.
11
I Kongl. brefvet den 13 November 1874 hafva föreskrifter blifvit
meddelade angående reglering af bergmästaredistrikten i riket och
andra med organisationen sammanhängande frågor, enligt hvilka föreskrifter
riket indelats i 6 bergmästaredistrikt i stället för förut 9. Dessa
distrikt äro:
l:sta eller norra distriktet, omfattande Norrbottens,Vesterbottens, Jemt
lands
och Yesternorrlands län,
Gefleborgs och Kopparbergs „
Stockholms, Upsala, Södermanlands
och Vestmanlands ,,
med undantag af Sala silfververk;
Örebro
och Skaraborgs ,,
Vermlands, Elfsborgs samt
Göteborgs och Bohus „
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar.
Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands
„
Denna reglering, vid hvilken Kongl. Maj:t låtit anstå med beslut
om till hvilket distrikt Östergötlands län bör förläggas, är i det allra
närmaste numera genomförd, och det enda undantaget består dexd, att
bergmästaren i nuvarande 3:dje eller östra distriktet, som omfattar
Stockholms, Upsala, Södermanlands och Vestmanlands län (utom Sala
silfververk) tillika utöfvar bergmästarebefattningen i Östergötlands, Kalmar
och Gotlands län.
I sammanhang med ifrågavarande reglering inrättades 7 grufingeniörstjenster,
hvilkas innehafvare äro anstälde:
2:dra
•n
Gefle-Dala
3:dje
v
östra
4:de
mellersta
5:te
vestra
6:te
9?
södra
ii
såsom föreståndare för bergsöfverst.yrelsens grufkartekontor,
i 3:dje eller östra bergmästaredistriktet,
„ 4:de ,, mellersta ,,
5:te
6:te
vestra
södra
ii
inom Kopparbergs län, och
„ Gefleborgs ,, med skyldighet för de 2 sistnämnde att
jemväl i enlighet med de föreskrifter, som kunna af bergsöfverstyrelsen
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
7
meddelas, tjenstgöra inom l:sta eller norra bergmästaredistriktet; och
tillsättas samtliga grufingeniörsbefattningarna jemlikt regleringsbrefvet
allenast medelst förordnande tills vidare.
Beträffande tjensterna vid Sala silfververk, hvilka äro tre och utgöras
af bergshauptmans-, grufingeniörs- och bergsvärdiebefattningarna,
har den år 1874 beslutade regleringen icke medfört någon ändring.
Den löneregleringsfråga, som nu af Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlagts, afser, af skäl som antydas i statsrådsprotokollet (sid. 9),
allenast de 6 bergmästarne, hvaremot Kongl. Maj:t ej funnit nödigt att
nu reglera lönerna för de 6 i orterna anstälde grufingeniörerne, hvilka
åter afses i motionärens förslag; och under åberopande af den i nyssberörda
protokoll lemnade utredningen af ämnet i hela dess vidd, torde
Utskottet kunna här förbigå alla de omständigheter, hvilka icke omedelbart
afse det af Kongl. Maj:t framlagda löneregleringsförslaget.
De inkomster af tjensten, som nu åtnjutas af bergmästarne och
de 6 grufingeniörer, som äro anstälde i orterna, kunna inhemtas af
följande af Utskottet uppgjorda tabell:
Lön å ordi- narie stat.
Tillfällig
löne- förbättring
å extra stat.
Afkastning af
boställe enligt
tjensteinnehaf- varens egen
uppgift, årligen.
Extra in- komster en- ligt egna
uppgifter, i
medeltal
under de 5
sista åren.
Summa.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
1 bergmästare i l:sta
distr.
2,400
—
480
—
—
508
—
3,388
1
11
,, 2:dra
11
2,400
—
480
1,366
4,226
1
11
„ 3:dje
11
2,400
480
—
—
—
438
3,318
1
11
„ 4: de
11
2,400
—
480
—
600
—
554
—
4,034
—
1
V
,, 5:te
11
2,400
480
1,200 °j
—
347
—
4,427
1
11
,, 6:te
11
2,400
480
—
—
—
1,268
4,148
—
1
grufingeniör i lista och
2:dra distrikten
1,500
—
—
—
—
—
1,350
—
2,850
—■
1
11
1 11 11 11
11
1,500
—
—
—
—
450
—
1,950
—
1
11
i 3:dje
11
1,500
—
—
385
—
1,885
—
1
11
„ 4:d''e
11
1,500
—
—
600
—
1,350
—
3,450
—
1
V
„ 5: te
11
1,500!
—
—
575
—
2,075
—
1
11
,, öde
11
1,500|
—
—
—
—
400
—
1,900j
—
*) I detta belopp, 1,200 kronor, ingår äfven afkastningen, 700 kronor, af en åt
bergmästaren i 5:te distriktet upplåten kronojord, hvadan bostället skulle gifva 500 kronor.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Så väl bergmästarne som grufingeniörerne äro berättigade till reseoch
traktamentsersättning samt upptagne, de förre under 3:dje och de
senare under 4:de klassen i 1881 års resereglemente.
De sportler, af livilka de extra inkomsterna hufvudsakligen härflyta,
utgöras för bergmästarne af lösen för mutsedlar, utmålsdesignationer
och hviloståndsresolutioner samt för grufingeniörerne af arfvode
för grufmätningar och kart.läggningsförrättningar.
I förestående förteckning å bergmästarnes och grufingeniörernes
inkomster har upptagits afkastningen af de med vissa af dessa tjenster
förenade boställena. Dessa boställen hafva, enligt hvad i statsrådsprotokollet
antydes, uppkommit genom föranstaltande af näringsidkare
inom distrikten och skola för sitt ändamål bibehållas, två enligt Kongl.
brefvet den 9 Januari 1874 och ett enligt Kongl. brefvet den 13 November
samma år. De äro:
Knutsberg med Lilla Elfstorp, upplåtet till bergmästaren i 4:de
distriktet och taxeringsvärderadt till 45,000 kronor;
Boställslius med tomt i Filipstad, upplåtet till bergmästaren i 5:te
distriktet, taxeringsvärderadt till 21,000 kronor0);
Stora gården med Stortorp, upplåtet till grufingeniören i 4:de distriktet,
taxeringsvärderadt till 20,000 kronor.
Utskottet, som ansett det vara af vigt att erhålla en så vidt
möjligt fullständig utredning om tillkomsten af dessa till boställen åt
statens tjenstemän anvisade men ej af staten upplåtna fastigheter, om
hvilkas bibehållande Kongl. Maj:t dock, utan att, så vidt kändt är, upplåtarne
eller deras rättsinnehafvare blifvit hörde, meddelat bestämmelser,
får i sådant afseende hänvisa till en vid detta utlåtande fogad
bilaga (se Bil. Litt. D).
Enligt det förslag till lönereglering vid bergsstaten, som bergsöfver
styr elsen (Kommerskollegium) till Kongl. Maj:t afgifvit, skulle aflöningsstaten
erhålla följande innehåll:
för 1 bergmästare
ii 3 ,,
ii 1 11
med boställe
kronor
ii
ii
Lön.
Tjenstgö ringspenningar.
Summa.
2,500: — 1,500: — 4,000: —
7,500: — 4,500: — 12,000: —
2,000: — 1,500: — 3,500: —
Transport kronor 19,500: —
*) Den nuvarande tjensteinneliafvaren eger derjemte nyttjanderätt till en kronojord,
taxeringsvärderad till 13,900 kronor, livilken jord dock enligt Kongl. brefvet den ^ 1874
skall vid hans afgång indragas.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
9
för 1 bergmästare med boställe
grufingeniör
grufingeniörer
1
4 _
1 grufingeniör med boställe
Lön.
Tjenstgörings-
Summa.
penningar.
Transport kronor
19,500
—
cronor
1,500:
— 1,500: —
3,000
—
1,500:
— 1,000: —
2,500
—
6,000:
— 4,000: —
10,000
—
V
1,000:
— 1,000: —
2,000
—
eller
tillsammans kronor
37,000
—
hvar
)
Häraf framgår, att bergsöfverstyrelsen ansett, att å lönen för en
af de bergmästare, som hafva boställe, årligen borde afdragas
vissa belopp, nemligen:
för Knutsberg med Lilla Elfstorp................................. kronor 1,000
,, boställshuset i Filipstad och för kronojorden ... „ 1,000
,, Stora gården med Stortorp ................................... ,, 500
Vidare framgår af bergsöfverstyrelsens förslag till stat, att styrelsen
ansett löneregleringen böra utsträckas till de 6 i orterna anstälde
grufingeniörerne.
Då detta jemte öfriga dermed sammanhängande förslag förelädes
Kongl. Maj:t till pröfning, fann emellertid Kongl. Maj:t, på föredragande
departementschefens framställning, ej skäl att nu föreslå någon lönereglering
för grufingeniörerne, hvaremot Kongl. Maj:t ansåg lönereglering
för bergmästarne böra vidtagas och för dem fastställas följande stat:
1 bergmästare...........................
Lön.
Tjenst-
görings-
penningar.
Summa.
2.500
7.500
2,000
1.500
1.500
4.500
1.500
1,500
4.000
12,000
3,500
3.000
3 d:o ...........................
1 d:o med boställe
1 d:o „ „
Summa kronor
—
—
22,500
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter 10 år med ytter
ligare 500 kronor.
Om från statens slutsumma ............................... kronor 22,500: —
dragas nu till bergmästarne utgående,
å ordinarie stat, ............... kronor 14,400: —
och å extra stat ............................. „ 1,920: — ^ 16,320: —
varder anslagstillökningen i dess helhet .................. kronor 6,180: —
*) I förslaget till stat är afdraget utfördt med allenast 500 kronor, beroende derpå,
att ett lika stort belopp motsvarar afkastningen af en till nuvarande bergmästaren upplåten
kronojord, som framdeles skall indragas.
Bih. till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
men då, såsom nämndt är, 1,920 kronor utgått från extra stat, kommer
det ordinarie anslaget, om löneregleringen vinner Riksdagens bifall, att
ökas med 8,100 kronor. Af den i staten upptagna lönen, 2,000 kronor,
till bergmästaren i ett af de med boställen försedda distrikten (det
5:te) skulle emellertid under den nuvarande tjensteinnehafvarens tid ett
belopp af 500 kronor icke komma att utgå, enär denna summa beräknats
tillflyta honom i afkastning af kronojorden, hvilken efter hans afgång
skall till statsverket indragas.
Någon rättighet till semester skulle, enligt Kongl. Maj:ts förslag,
icke tillkomma bergmästarne, men, i hufvudsaklig öfverensstämmelse i
öfrigt med hvad för de under senare tider reglerade verk i allmänhet
biifvit stadgadt, döljande vilkor och förbehåll bestämmas:
att bergmästare skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden eller förändring i tjenstgöringsområde,
som kan varda föreskrifven;
att med bergmästareembetet icke må förenas annan tjenst å rikets,
Riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen
inom distriktet; dock att bergmästare, som vid nya löneregleringens
inträdande redan innehar annan tjenst, må densamma bibehålla
så länge den icke är för tjenstgöringen inom bergmästaredistriktet
hinderlig;
att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, förutom sina tjenstgörmgspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att tidpunkterna för den bergmästare medgifna förhöjning af lönen
efter viss tids fortsatt innehafvande af tjensten bestämmas att inträda:
första förhöjningen efter fem år, under vilkor att innehafvaren mer
än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjenst, och andra förhöjningen efter ytterligare
fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena som
den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern
biifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens tillämpning förflutit från det han på
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
11
grund af förordnande enligt nådiga brefvet den 8 Februari 1878 tillträdt
bergmästarebefattning; samt
att bergmästare skall, då ban uppnått 65 lefnadsår ocb minst 35
tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget
att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå.
Derjemte har Kongl. Maj:t ansett, att såsom vilkor för att nuvarande
bergmästaren i vestra distriktet skall ega åtnjuta den nu föreslagna
högre aflöningen, bör stadgas, att från lönen 500 kronor årligen
skola afdragas, såsom motsvarande den beräknade af kastningen af den
åt honom upplåtna krono]orden.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kongl. Maj:ts
framställning med afseende på det tillfälliga lönetillägget åt tre tjensteman
vid Sala silfververk, hvilka under en följd af år erhållit enahanda
löneförbättring, som nu äskats äfven för år 1866.
Vidkommande den för bergmästare föreslagna löneregleringen
har Utskottet ansett att Kongl. Maj:ts förslag bör af Riksdagen i allt
hufvudsakligt bifallas, dock att, då bergmästaren i 5:te distriktet sjelf
uppgifvit afkastningen af den åt honom för hans tjenstetid upplåtna
kronojorden till 700 kronor årligen, Utskottet funnit giltig anledning
saknas att bestämma det afdrag från den för honom i staten bestämda
lön, som han bör vidkännas, till lägre belopp än det uppgifna, i följd
hvaraf Utskottet i enlighet härmed föreslagit en afvikelse från Kongl.
Maj:ts förslag, i hvilket detta afdrag beräknats blott till 500 kronor.
Derjemte har Utskottet trott att det af de föreslagna vilkoren för åtnjutande
af den nya aflöningen, som afser bergmästarnes pensionsrätt
behöft något förtydligas. Enär nemligen staten, sådan den nu föreligger,
upptager afdragen å aflöningen till de med boställen försedda
bergmästarne å lönen samt beloppet af bergmästarnes pension rättar
sig efter nämnda lön, skulle möjligen den uppfattningen kunna göra
sig gällande, att de bergmästare, som under sin tjenstetid haft boställe
och derför uppburit lägre lön i kontant än öfriga bergmästare jemväl
skulle komma att åtnjuta lägre pension. Då detta emellertid icke är
meningen, har Utskottet, till förebyggande af en dylik uppfattning,
föreslagit en mindre redaktionsförändring af de af Kongl. Maj: t föreslagna
vilkoren i denna del.
Hvad slutligen den af Herr Toll väckta motionen angår, så finner
Utskottet skäl icke hafva blifvit anfördt-, som bör föranleda Riksdagen
att utöfver och emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit nu jemväl be
-
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
sluta om reglering af grufingeniörernas löner, helst ett dylikt tillvägagående
skulle strida mot grundsatsen, att Riksdagen allenast efter
derom af Kongl. Maj:t framstäldt förslag bör besluta om aflöning åt
statens embets- och tjensteman.
Under åberopande häraf hemställer alltså Utskottet:
A) att Riksdagen må på extra stat för år 1886
anvisa såsom tillfälligt lönetillägg, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, för tre tjensteman vid Sala silfververk ett
belopp af tillhopa 500 kronor;
B) att Riksdagen må fastställa följande lönestat
för bergmästarne i riket, att tillämpas från och med
år 1886, nemligen
Tjenstgorings
penningar.
Summa.
1 bergmästare 2,500:— 1,500:— 4,000:—kronor.
3 dito 7,500:— 4,500:— 12,000: — „
1 dito medboställe 2,000: — 1,500:— 3,500:— „
1 dito „ „ 1,500:— 1,500:— 3,000:- „
jemte två ålderstillägg å lönen å 500 kronor hvartdera,
att utgå, det första efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring;
C) att Riksdagen må bestämma nedan intagna
vilkor för åtnjutande af den nya aflöningen:
a) att bergmästare skall vara underkastad den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden eller förändring i tjenstgöringsområde, som
kan varda föreskrifven;
b) att med bergmästareembetet icke må förenas
annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommunens
stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre den
finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen
inom distriktet; dock att bergmästare, som
vid nya löneregleringens inträdande redan innehar
annan tjenst, må densamma bibehålla så länge den
icke är för tjenstgöringen inom bergmästaredistriktet
hinderlig;
c) att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,
men skola för den tid, han varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den som tjensten förrättat;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.
18
cl) att den, sona af sjukdom hindras att förrätta sin
tjenst, eger uppbära hela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, förutom sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för
tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
e) att tidpunkterna för den bergmästare medgifna
förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjensten bestämmas att inträda: första förhöjningen
efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjenst,
och andra förhöjningen efter ytterligare fem år på
samma vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena
som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens tillämpning
förflutit från det han på grund af förordnande enligt
nådiga brefvet den 8 Februari 1878 tillträd t bergmästarebefattning;
f)
att bergmästare skall, då han uppnått 65 lefnadsår
och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att mot erhållande
af pension å allmänna indragningsstaten
till belopp motsvarande full lön 2,500 kronor jemte
intjenade ålderstillägg, från tjensten afgå, Kongl. Maj:t
dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i
tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå;
och
g) att nuvarande bergmästaren i 5:te eller vestra
distriktet skall för åtnjutande af den nya aflöningen
vidkännas årligt afdrag å lönen af 700 kronor, motsvarande
den beräknade afkastningen af den åt honom
upplåtna kronojorden, hvilken efter hans afgång från
tjensten skall till statsverket indragas;
D) att, i händelse af bifall härtill, Riksdagen må
Ang. anslag
till rikets
allmänna
kartverk.1
[5.]
14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
medgifva, att det å sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget till »Kommerskollegium», hvari anslaget
till bergsstaten ingår, höjes med 8,100 kronor, eller
från 76,400 kronor till 84,500 kronor; samt
E) att Herr Tolls ofvan omförmälda motion må
af Riksdagen lemnas utan afseende.
Rikets allmänna kartverk.
4:o. Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riksdagen
måtte dels godkänna hvad uti punkterna 8—10 i statsrådsprotokollet
under detta anslag ifrågasatts, beträffande aflöningsförmåner för
kartverkspersonalen;
dels medgifva, att det för rikets ekonomiska kartverk å ordinarie
stat anvisade anslag å 6,000 kronor må från och med år 1886 utgå
till rikets allmänna kartverk och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse
dermed ändras;
dels ock, utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln på extra
stat för år 1886 anvisa till fortsatt bearbetande af rikets allmänna kartverk
184,000 kronor.
De punkter i statsrådsprotokollet, i hvilka de bestämmelser beträffande
aflöningsförmåner för kartverkspersonalen ifrågasatts, hvilka
Kongl. Maj:t begärt skola af Riksdagen godkännas, äro af följande
innehåll:
den 8:de punkten: att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500
kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive
5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för nuvarande
kartografer vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till
generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om ålderstillägg räkna
sig till godo den tid de tjenstgjort vid det ekonomiska kartverket;
den 9:de punkten: att den officer, som förordnas att handhafva
närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas
ett årligt arfvode af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera
till ett belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer, högst tvenne,
hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning;
och
den 10:de punkten: att arfvodena för öfrig civil personal, såsom
gravörer m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på
beting — äfvensom storleken af de dagaflöningar och reseersättningar,
hvilka skola utgå för arbete å fältet, af Kongl. Maj:t, uppå förslag af
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.
15
afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,
bestämmas.
Till Eongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och
behof är vid sjette hufvudtiteln fogadt såsom bilaga utdrag af protokoll
öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 19 December 1884, ur hvilket protokoll Utskottet här nedan får
meddela följande framställning af de grunder, hvarpå Kongl. Maj:ts
framställning rörande det allmänna kartverket hvilar.
Sedan föredragande departementschefen till en början erinrat,
hurusom, då frågan om fastställandet af en bestämd plan för de allmänna
kartarbetenas fortsatta bearbetande och fullbordan senast, eller
den 2 Januari 1880, gjordes till föremål för Kong], Maj:ts pröfning,
dåvarande chefen för civildepartementet framlagt såväl en öfversigt af
de vigtigaste momenten i detta ärendes behandling vid föregående tillfällen
som ock redogörelse för de förslag till de allmänna kartverkens
framtida ordnande, hvilka i utlåtande af den 6 Maj 1878 afgifvits af
den för detta ändamål genom Kongl. brefvet den 18 Maj 1877 tillsatta
komitén, har föredraganden för Kongl. Maj:t framlagt resultaten af den
ytterligare utredning, som sedan dess egnats detta ärende i den mån
sådant ansågs erforderligt i och för frågans sammanknytning med dess
ståndpunkt vid ofvan nämnda tid, och efter att i sådant hänseende
hafva angifvit innehållet af de 22 punkter, i hvilka beträffande de ekonomiska
och topografiska kartverken ofvannämnda komité sammanfattat
sitt förslag till de allmänna kartarbetenas ordnande, i hvilket förslag
komitén hemstält icke allenast om det ekonomiska kartverkets fortsättande
utan äfven om de af detsamma utarbetade kartornas förseende
med höjdbeteckning genom s. k. backstreck, har föredraganden vidare
anfört, hurusom 1880 års Riksdag, med anledning af en till denna
Riksdag af Kongl. Maj:t aflåten framställning yttrat:
»Det har väl synts icke kunna förnekas att det ekonomiska kartverket
för rikets södra och mellersta delar i sin nuvarande form icke
medför fördelar, motsvarande de kostnader och den tid, som erfordras
för detsammas fullbordande. Visserligen sker fältmätningen för detta
kartverk i skalan 1 : 20,000, men kartorna utgifvas icke i denna skala,
utan i skalan 1 : 50,000 — och detta, sedan 1870 års Riksdags beslut,
blott i de fall, då medel dertill beviljas af landsting, hushållningssällskap
eller kommuner — hvadan alltså de i skalan 1 : 20,000 ritade konceptkartorna
i sjelfva verket blifva till nästan ingen praktisk nytta, förborgade
som de äro i kartverkets arkiv. Ytterligare förringas gagnet
af ifrågavarande kartverk derigenom, att detsamma icke är försedt med
höjdsiffror, till följd hvaraf kartkonceptets hufvudsakliga nytta består
16 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
endast deruti, att arealen kan på detsamma uträknas; och lärer jemväl
böra beaktas deri omständighet, att, på sätt komiterade anfört, kostnaderna
i väsentlig mån stegras derigenom, att, till följd af den nuvarande
organisationen af de topografiska och ekonomiska kartverken
samt arbetenas derpå grundade fördelning, fältmätning eger rum tvä
gånger, eller såväl i skalan 1 : 20,000 som i skalan 1 : 50,000, liksom
ock komiterades framställningar beträffande anlitandet af billigare arbetspersonal
och mindre kostsamma reproduktionsmetoder torde vara
förtjenta af synnerlig uppmärksamhet.
Att åter ett kartverk, bearbetadt hufvudsakligen enligt den af komiterades
flertal framstälda plan, skulle i många hänseenden blifva till
mycket gagn, har redan, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit i statsrådsprotokollet
vitsordadt, och kan i sådant hänseende härtill ytterligare
anföras, att en dylik karta i skalan 1 : 20,000, som medgifver
framställandet af ett tunnland på ett temligen tydligt sätt (en qvadrat
med ungefär 1,20 linies sida) och försedd med lämplig terrängbeteckning
och höjdsiffror, måste för en hvar, som behöfver utföra ett kartarbete
eller en afvägning i en trakt, öfver hvilken en sådan karta
blifvit upprättad, vara till högst väsentlig nytta. Härvid böi dessutom
särskildt uppmärksammas, att 20,000-dels kartan kan, på sätt i Belgien
redan skett, medelst fotografi förstoras, så att man erhåller en karta i
skalan 1 : 10,000, hvilkens yta är 4 gånger så stor som 20,000-dels
kartans och 100 gånger så stor som 100,000-dels kartans (den nuvarande
topografiska). På en sålunda förstorad karta blifver tunnlandet
en qvadrat med ungefär en fjerdedels decimaltums eller 2,4 limeis sida,
och lärer det alltså ligga i öppen dag, att allt kartarbete och all företagsamhet,
som berör jorden, såsom odlingar, väganläggningar, afdikningar,
vattenaftappningar, m. m. d., måste komma att skörda betydande
fördelar af en dylik förstorad karta, hvilken, sedan 20,000-dels
kartan blifvit fullbordad, kan, efter i Belgien inhemtad erfarenhet, för
jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas; och vill det synas, soin om
just det ändamål, hvilket det ekonomiska kartverket hufvudsakligen
varit afsedt att fylla, men hvilket till följd af ofvan antydda och af
komiterade närmare utvecklade omständigheter icke dermed kunnat
ernås, skulle kunna på ofvan angifvet sätt blifva fullt tillgodosedt.
Då emellertid komiterade ej kunnat enas om lämpligaste sättet
för kartverkens samfälda bearbetande, samt frågan, huruvida det ekonomiska
kartverket bör alldeles upphöra eller fullföljas hufvudsakligen
enligt den af komiterades flertal framstälda plan, måste i väsentlig
mån bero af de kostnader, som deraf komma att betingas, och de beräkningar,
som i sådant hänseende blifvit i komitebetänkandet före
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
17
bragta, enligt hvilka det af komiterades flertal föreslagna kartverket
skulle vara fullbordadt inom 36 år med en årskostnad af omkring 220,000
kronor, varit föremål för ganska väsentliga anmärkningar, men det alltid
måste vara svårt, om icke omöjligt, att på förhand utan praktiska,
för ändamålet särskildt anstälda försök beräkna de besparingar af kostnader
och tid, som genom de olika metoderna skulle kunna ernås, vore
det, enligt Riksdagens förmenande, önskvärdt att dylika försök blefve
anstälda, helst sådant så mycket snarare bör kunna ske, som det ekonomiska
kartverket i allt fall af ofvan angifna skäl icke lärer kunna
genast upphöra, utan åtminstone under de närmaste åren torde komma
att fortvara, och således äfven de för detta kartverk anvisade medel
lära kunna för ändamålet användas, så att försökens anställande i intet
fall behöfver förorsaka statsverket några särskilda kostnader. För ordnande
af dessa försök borde sannolikt den af komiterade enhälligt föreslagna
kartverkskommissionen blifva särdeles lämplig, och skulle denna
kommission kunna företaga den ytterligare praktiska utredning rörande
kostnaderna för det föreslagna landkartverket, som må finnas af behofvet
påkallad; och torde alltså en dylik kommission böra tillsättas
för utrönande huru kartverkens gemensamma arbete må kunna ordnas
så, att bästa möjliga produkt erhålles för minsta möjliga kostnad och
under den kortaste tid, som omständigheterna medgifva.»
Departementschefen yttrar härefter:
»Riksdagen, som alltså ansåg, att undersökningar, som erfordrades
för bedömande af kostnaderna för ordnande af ett kartverk i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komiterades flertal uppgjorda
förslag, borde anordnas, beslöt derför i underdånighet anhålla,
att praktiska försök i ofvan antydda hänseenden måtte varda anstälda
och kostnaderna derför bestridas af de till kartverken anvisade medel.
Med bifall till hvad Riksdagen sålunda hemstält täcktes Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 28 maj 1880 tillsätta en kommission
för de allmänna kartarbetena, bestående af chefen för generalstaben
såsom ordförande samt af cheferna för generalstabens topografiska
afdelning, för sjökartverket och för Sveriges geologiska undersökning-
äfvensom af tre öfrige ledamöter; och uppdrogs åt nämnda
kommission, förutom de allmänna åligganden, som skulle utgöra föremål
för kommissionens verksamhet, »att snarast möjligt anordna och
låta verkställa praktiska försök för att utröna, hvilka besparingar af
tid och kostnader må kunna ernås genom att förena de ekonomiska
och topografiska kartverken till ett kartverk med begagnande af en
gemensam fältmätning och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudBih.
till Rilcsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
saklig öfverensstämmelse med det af 1878 års kartverkskomité afgifna
förslag.»
Efter att hatva omförmält de i följd häraf verkstälda praktiska
försök, framstälde föredraganden en af ofvannämnda kommission gjord
sammanfattning af dess utlåtande, hvilken är intagen i statsrådsprotokollet
(sid. 10—15) och till hvilken Utskottet får hänvisa.
Sedan föredraganden derpå omförmält dels ett af nuvarande befälhafvaren
för generalstaben den 12 December 1882 afgifvet utlåtande
i afseende på organisationen samt sättet för södra och mellersta
Sveriges kartläggning och dels för en af afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning år 1883 afgifven berättelse öfver de af
det ekonomiska kartverket under nämnda år utförda arbeten, sammanfattade
departementschefen frågans hufvudgrunder, till hvilka han hänför
förnämligast:
de skalor, hvari kartorna öfver landets olika delar böra upprättas
och i tryck utgifvas, så att kartverket, äfven med afseende fäst på en
längre framtids kraf, väl uppfyller det med detsamma afsedda ändamål;
den organisation, som på samma gång den skänker säkerhet för
kartarbetenas sorgfälliga utförande medför minsta möjliga kostnad;
samt
kostnaden, eller med andra ord de årliga anslagsbelopp, hvilka
med afseende fäst på kartarbetenas möjligast skyndsamma fullbordande
kunna och böra ifrågasättas; och yttrar departementschefen i afseende
på dessa hufvudgrunder, att, »då frågan icke gäller att utstaka
grunderna för något nytt företag, utan fortsättningen och fullbordandet
af arbeten, hvilka under flere årtionden fortgått, de förslag företrädesvis
bort omfattas, hvilka med minsta möjliga rubbning i hittills tillämpade
grunder för landets kartläggning och utan någon betydande förökning
i nuvarande kostnader leda till det här ofvan citerade, af Riksdagen
angifna önskningsmål. Skälen härför torde lätt vara insedda och endast
behöfva i korthet beröras. Förutom nemligen att värdet och
användbarheten af ett allmänt kartverk öfver ett helt land i hög grad
är beroende af den enhet eller homogenitet i afseende på skalor, beteckningssätt
m. m., som förefinnes mellan de särskilda kartblad, hvari
ett sådant kartverk sönderdelas, och hvilket förhållande manar till
stor varsamhet vid vidtagandet af förändringar i dessa afseenden, så
utöfva äfven alltför omfattande och oftare återkommande förändringar
i organisation och arbetsmetoder — under en längre eller kortare
öfvergångstid, innan ny personal hunnit utbildas och de nya metoderna
vunnit stadga — en förlust både i penningar och tid, hvilken
i viss grad motväger de besparingar i dessa afseenden, som genom
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
19
de vidtagna förändringarne beräknats vara att vinna. En tillämpning
af denna grundsats behöfver derför långt ifrån förhindra ett
successivt införande af sådana förändringar, livilka vare sig genom de
tekniska hjelpmedlens ständigt fortgående utveckling eller i andra afseenden
kunna leda till arbetenas fullkomnande eller till besparing i
tid och kostnad.
Vidkommande först de skalor, hvari landets olika delar böra uppmätas,
så hafva i fråga om den för det sydliga och mellersta Sveriges
uppmätning lämpligaste skalan äfvensom, i samband dermed, rörande
sättet för denna uppmätnings utförande väsentligt olika åsigter sökt
göra sig gällande. Så hafva två ledamöter af 1878 års komité påyrkat,
att uppmätningsskalan äfven för denna del af landet må inskränkas
till 1 : 50,000, vid hvilket yrkande en af dessa ledamöter fasthållit
i sin till kartverkskommissionens utlåtande fogade reservation.
Under det de öfrige fem ledamöterna af nämnda komité förordat en
fortsättning af den år 1860 under namn af ekonomiska kartverket påbörjade
kartläggningen i skalan 1 : 20,000, så hafva derjemte tre af
dessa yrkat, att nämnda kartläggning äfven bör omfatta återgifvandet
af landets höjdbildning förmedelst ett backstrecksmanér, förtydligadt
genom höjdsiflror. Slutligen hafva inom kartverkskommissionen fyra
ledamöter förordat det af meranämnda komités sistnämnda tre ledamöter
afgifna förslag, under det åter en ledamot uttalat den åsigt, att
den plana kartläggningen i skalan 1 : 20 000 med så få rubbningar
som möjligt bör fortsättas, hvilken åsigt äfven blifvit af befälhafvaren
för generalstaben i hans särskildt afgifna utlåtande omfattad. Jag
har ansett mig böra här ånyo upprepa de många olika förslag, som
blifvit framstälda i fråga om sättet för det sydliga och mellersta
Sveriges kartläggning, då häri, så att säga, inneslutes kartverksfrågans
kärna, kring hvilken nämnda frågas öfriga delar mer eller mindre
nära ansluta sig. Sammanställas dessa olika förslag, så framgår deraf,
att en fortsatt uppmätning af det sydliga och mellersta Sverige i
skalan 1 : 20,000 blifvit med stor samstämmighet tillstyrkt icke allenast
af 1878 års komité och af kartverkskommissionen utan äfven af
de myndigheter, livilka på nådig befallning derom afgifvit underdåniga
utlåtanden; hvaremot meningarne visat sig väsentligt delade i
fråga om lämpligheten att i samma stora skala äfven uppmäta och
återgifva landets höjdbildning.
De många skäl för fortsättningen och påskyndandet af den sedan
nära 25 år tillbaka fortgående kartläggningen i skalan 1 : 20,000
af det sydliga och mellersta Sverige, hvilka blifvit framstälda dels
af Chefen för Civildepartementet i hans anförande till statsrådsproto
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
kollet den 15 December 1871, dels af 1878 års komité, af kartverkskommissionen,
af befälhafvaren för generalstaben m. fl., synas äfven
mig så öfvertygande, att jag icke tvekar tillstyrka, att nämnda uppmätuingsskala
bör för i fråga varande del af landet fortfarande bibehållas.
Men lika litet som jag af Riksdagens i ämnet gjorda framställningar
kan söka stöd för tillstyrkandet af någon sådan åtgärd, som,
om äfven för tillfället ledande till minskad kostnad, skulle beteckna
ett tillbakagående eller en försämring i våra nuvarande kartarbetens
godhet och användbarhet, lika litet synes mig dessa framställningar
gifva skäl för vidtagande af sådana, om än i motsatt rigtning gående
förändringar vid kartverkens fortsatta bearbetande, som skulle leda vare
sig till någon betydande tillökning i nuvarande kostnader eller till en
försening i tidpunkten för kartverkens fullbordande.
Beträffande det i sistnämnda rigtning gående förslaget, att kartverket
i skalan 1 : 20,000 äfven skulle förses med höjdbeteckning, så
torde å ena sidan icke kunna förnekas, att kartverket, på detta sätt
fullständigadt, bättre och i vidsträcktare mån skulle tillgodose de mångfaldiga
ändamål, som med dess upprättande afses att vinnas. Men
tager man å andra sidan hänsyn dels till de ökade kostnader, hvarmed
en sådan fullständig topografisk kartläggning blir förknippad,
dels till de vidtomfattande topografiska arbeten, som redan blifvit i
den mindre skalan 1 : 50,000 utförda öfver en betydlig del af här i
fråga varande område, samt dels slutligen till det vid jemförelse med
andra lands kartarbeten ofullkomligare sätt — eller medelst backstreck
— hvarmed höjdformerna af kostnadsskäl föreslås att äfven i
den större skalan afbildas, så synes mig betänkligt att nu företaga
en så genomgripande rubbning i de hittills tillämpade grunderna för
det sydliga och mellersta Sveriges kartläggning.
I sin reservation till kartverkskommissionens utlåtande uttalar
chefen för Statistiska centralbyrån i denna del af ämnet följande:
»Då jag alltså just med nödig omtanke för rikets topografiska
kartläggning i likhet med nyssnämnde chef (dåvarande afdelningschefen
vid generalstabens, topografiska afdelning) icke kan finna det
välbetänkt att nu företaga en dylik kartläggning i skalan 1 : 20,000,
kan jag dock icke gå så långt som han det föreslår, nemligen att
man helt och hållet skulle öfvergifva alla kartografiska arbeten i donna
skala eller, med andra ord, att man skulle låta det ekonomiska kartverkets
bearbetande alldeles upphöra. I detta hänseende delar jag
deremot den åsigt, som alltid gjort sig gällande såväl inom 1878 års
kartkomité som i den nu varande kommissionen.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
21
Man har, måhända icke så sällan, velat påstå, att Sverige eger
intet kadasterverk och att då det ekonomiska kartverket, som skulle
ersätta detta, upprättas i en alltför liten skala för att kunna fylla
detta behof, det ekonomiska kartverket skulle vara om ej onödigt dock
ej behöfligt, samt att, då en utvidgning af detta kartverk till en för
kadasterbehof nödig skala skulle leda till snart sagdt orimliga kostnader,
man bör ju förr desto hellre upphöra med att bearbeta ett sådant
kartverk. Detta är enligt min åsigt en missuppfattning af verkliga
förhållanden. Sverige eger ett kadasterverk, visserligen icke fullt
motsvarande de utländska, men dock dermed i vissa delar jemförlig!
Men som detta vårt kadasterverk, jag menar härmed naturligtvis våra
stora och dyrbara samlingar och landtmäterikartor, utarbetats under en
mycket lång tidrymd och utan inbördes sammanhang samt med stora
luckor, så är det ekonomiska kartverket ett alldeles nödvändigt komplement
till kadasterverket. Den ekonomiska kartan har således att
göra ett helt af de spridda delarne och att så godt sig göra låter fylla
bristerna. Denna karta skall derför icke för den enskilde jordegaren
precis utvisa hans innehaf af mark, utan hon skall i stort visa, huru
byars och andra sjelfständiga jordeboks-områden äro till hvarandra belägna;
hon skall, såsom man sagt, lägga jordeboken på karta samt
dessutom ådagalägga, huru mycket af rikets jord fördelar sig i åker,
äng och annan mark. Det tillhör deremot icke en sådan allmän öfversigt
skarta att gifva utslag i tvister om eganderätt, ty detta tillkommer
landtmäterikartan, och, då dess anskaffande hittills alltid tillkommit jordegaren,
synes det icke vara skäl att låta staten nu fullgöra ett sådant
åliggande för den, som dylikt underlåtit eller underlåter. Särskildt har
man velat påstå, att med den jordstyckningsfrihet, som en nyare lagstiftning
medgifver, den tid snart nog kan vara inne, då stora förvecklingar
i fråga om inteckning och lagfart skola uppstå, om egendom,
huru liten han än må vara, ej utmärkes å karta, men då denna karta,
förutsatt att en förändrad lagstiftning uti ifrågavarande hänseenden
skulle fordra en sådan, väl bör vara en egendomskarta, d. v. s. en
landtmäterikarta, så blifver äfven i detta fall den ekonomiska kartan
ett nödvändigt medel för att lemna en öfversigt öfver de många specialkartorna.
Enligt min uppfattning har således den ekonomiska kartan till
hufvuduppgift att komplettera vårt kadasterverk och att möjliggöra
nödiga arealbestämningar af åker, äng, m. m., och om man låter en
sådna karta vara hvad hon hittills alltid varit, d. v. s. om man icke
tillägger någonting som egentligen icke tillkommer henne såsom sådan,
så bör hon ej få tillvitelsen att »förete bilden af något ofärdig!), der
-
22
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.
före att hon är hvad hon är, nemligen en plankarta. Hon kan och bör
kompletteras med höjdsiffror, hvilket är en ganska enkel åtgärd, men
hon behöfver ej nödvändigt förses med terrängbeteckning, hvilket återigen
är ett mycket kostsamt företag.»
I öfverensstämmelse härmed uttalar sig äfven befälhafvaren för
generalstaben.
Härtill anser jag mig endast böra tillägga följande. Då man med
begränsade tillgångar måste tillgodose de i viss grad mot hvarandra
stridande fordringarne, eller å ena sidan att hela landets kartläggning
må så skyndsamt som möjligt fullbordas, samt å den andra att de
under alla förhållanden dyrbara arbetena böra, med skälig hänsyn till
olika landsdelars olika vigt och betydelse, utföras med den fullständighet
och noggrannhet, att de må kunna tillfredsställa äfven en längre
framtids kraf, så synes mig den hittills följda grunden för det sydliga
och mellersta Sveriges kartläggning på bästa sätt sammanjemka dessa
fordringar. Det torde nemligen med all säkerhet kunna förutses, att
för denna del af vårt vidsträckta land, som innesluter mer än fyra
femtedelar af hela landets befolkning, och hvilken i afseende på odling
och utveckling kan ställas i jemnbredd med de flesta af Europas öfriga
länder, behofvet af lika fullständiga kartor, som redan sedan lång tid
i dessa länder upprättas, i en icke aflägsen framtid skall göra sig gällande.
Och på samma gång det plana kartverket i skalan 1 : 20,000,
fullständigadt med talrika och noggranna höjdsiffror samt vid sidan af
ett topografiskt kartverk i mindre skala, redan nu kan sägas, med hänsyn
till de tillgångar, som för närvarande rimligtvis kunna tagas i anspråk,
nöjaktigt tillgodose fordringarne, så erbjuder detsamma ett underlag,
som framdeles kan i mån af behof och i de mindre delar af landet,
der en noggrannare kännedom äfven om höjdbildningen anses behöflig,
med lätthet fullständigas till en topografisk karta och dd med tillämpning
af de mera noggranna metoder medelst nivålinier, som för höjdbildningens
återgifvande i större skalor numera nästan öfverallt vunnit
tillämpning.
Man har mot ekonomiska kartverket anmärkt, att i följd af landets
oafbrutet fortgående uppodling, vare sig genom skogsmarks eller ängs
uppbrytning till åker eller genom sanka markers torrläggning, de ekonomiska
kartorna snart skulle blifva föråldrade. Denna olägenhet,
hvilken för öfrigt vidlåder alla kartverk i något större skala, eller att
de efter en viss tid ej gifva en fullt trogen bild af landets utseende,
kan i viss mån afhjelpas genom att å den ekonomiska kartan från de
till generallandtmäteri- och provinskontoren inkommande skiftes- och
andra kartor införa nyodlingar och andra väsendtliga ändringar. På
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
23
enahanda sätt kunna kartor öfver de med statsunderstöd försedda
afdiknings- eller andra dylika företag begagnas och förty föreskrifvas,
att ett exemplar af kartan öfver företaget skall till kartverket atlemnas.
Ett kartverks ändamål kan emellertid icke till fullo uppnås med
mindre att kartorna blifva i tryck för allmänheten tillgängliga. Också
har Riksdagen såsom en af de orsaker, hvarför det ekonomiska kartverket
icke i sin nuvarande form anses motsvara sitt ändamål, framhållit
den omständigheten, att kartorna icke utgifvas i skalan 1 : 20,000
utan i skalan 1 : 50,000, och detta blott i de fall, då medel dertill beviljas
af landsting, hushållningssällskap eller kommuner. De skäl, som
i 1878 års komités utlåtande blifvit anförda för utgifning i oförminskad
skala af den utaf denna komité föreslagna karta i skalan 1 : 20,000, hafva
ock samma giltighet, äfven om kartan i afseende på höjdformerna
endast framställer hvad genom höjdsiffror kan utmärkas; hvarföre
jag anser mig böra tillstyrka, att de öfver det sydliga och mellersta
Sverige upprättade kartor i skalan 1 : 20,000 må medelst något billigt
reproduktionssätt på statsverkets bekostnad i tryck utgifvas.
Beträffande öfriga för olika delar af landet föreslagna uppmätnings-
och utgifningsskalor, så har jag intet att erinra vid de förslag
som blifvit afgifna af 1878 års komité och af kartverkskommissionen.
Dessa förslag äro i hufvudsak öfverensstämmande, endast med det
undantag, att en ledamot af nämnda kommission yrkat, att en ekonomisk
kartläggning i skalan 1 : 50,000 bör utföras äfven öfver Norrland
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de för det ekonomiska kartverket
nu gällande grunder. Ehuru jag erkänner det tilltalande i ett
sådant förslag, kan jag dock icke — äfven om någon beräkning öfver
kostnaden för en dylik kartläggning förefunnes, hvilket icke är fallet —
tillstyrka att redan nu fastställa en bindande föreskrift i detta hänseende.
Öfver de mest odlade och befolkade trakterna af Norrland,
eller kustlandet jemte ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna
samt nejden omkring Storsjön, är den topografiska kartan
föreslagen att upprättas i skalan 1 : 50,000 och öfver det öfriga området
(lappmarkerna undantagna) i skalan 1 : 100,000. Om stomkartan
för den topografiska uppmätningen upprättas i skalan 1 : 50,000 och,
såsom kartverkskommissionen föreslagit, med fäst afseende på att framdeles
läggas till grund för eller på lämpligaste sätt beredas till en
ekonomisk plankarta, det vill säga om denna stomkarta, så vidt den
mindre skalan sådant medgifver, upprättas efter samma grunder som
den stomkarta, som numera lägges till grund för den ekonomiska kartan
i skalan 1 : 20,000, så torde den med höjdbeteckning och höjdsiffror
försedda topografiska kartan jemte stomkartan och de genom
24
Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
afvittring och storskifte erhållna specialkartor komma att lemna ett
mycket godt och användbart material att lita till vid alla frågor af
ekonomisk natur, livilka för sin utredning och lösning äro beroende
äf kartografiska upplysningar. Då härtill kommer, att den topografiska
kartläggningen af den ifrågavarande, hittills i afseende på topografiska
kartor förbisedda delen af vårt land icke bör uppskjutas, utan så snart
som möjligt påbörjas och derefter fortgå samtidigt med kartläggningen
af södra Sverige, så synes det mig vara nödvändigt att icke fördröja
detta angelägna arbete genom större kostnaders nedläggande på plankartan,
än som äro erforderliga för upprättande af en för den topografiska
och för den blifvande ekonomiska kartan gemensam stomkarta.
Jag tillstyrker derföre bifall till hvad kartverkskommissionen i nämnda
hänseenden föreslagit.
De bestämmelser, livilka jag med stöd af hvad sålunda blifvit
anfördt anser böra vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna
kartverk fastställas i afseende på uppmätnings- och utgifningsskalor
samt härmed sammanhängande förhållanden, kunna sålunda sammanfattas
:
l:o att för uppmätning och kartläggning af landets
särskilda delar [med undantag af Norrbottens
län, hvars kartläggning fullbordas enligt nu gällande
plan] tre olika skalor användas:
skalan 1 : 20,000 för den ännu icke i denna
skala kartlagda del af landet, som faller söder om
den linie, hvilken betecknar 29:de bladvådens norra
kant å den för »generalstabens karta öfver Sverige»
gällande bladindelning, med de smärre afvikelser från
denna linie, som erfordras för att de deraf afskurna
socknar och härad må blifva i samma skala i sin helhet
kartlagda; och bör uppmätningen i denna skala,
i öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, tills
vidare endast omfatta fullständig planmätning, men i
förening med noggranna höj dbestämmelser, hvilkas
resultat genom siffror å kartorna utsättas;
skalan 1: 50,000 dels för höjdformernas uppmätning
och afbildning å den del af nyss nämnda område,
som ännu icke varit föremål för topografisk
kartläggning i nämnda skala, dels för fullständig
topografisk kartläggning af den del af det norrländska
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
25
kustlandet, som ligger mellan nyssnämnda 29:de bladvådslinie
och södra gränsen för Norrbottens län,
samt af det närmaste området kring de vigtigaste
kommunikationslederna genom Jemtland och omkring
Storsjön; samt
skalan 1 : 100,000 för fullständig topografisk kartläggning
af hela det öfriga området med de undantag,
som kunna befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens
läns fjelltrakter, der ingen afvittringsmätning
kommer att utföras;
2:o att de stomkartor, som sammansättas till underlag
för topografisk uppmätning af de delar af landet,
hvilka icke blifva föremål för kartläggning i skalan
1 : 20,000, utarbetas med hänsyn till att äfven kunna
läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;
3:o att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och
med höjdsiffror fullständigade plankartan utgifves i
oförminskad skala samt i färgtryck förmedelst ett billigt
reproduktionssätt;
4:o att utgifningen af generalstabens karta i
skalan 1: 100,000 fortsättes efter oförändrad plan,
men att den nuvarande gravyrmetoden utbytes mot
heliogravyr; samt
5:o att framdeles efter pröfning af vederbörandes
förslag fastställes, huru öfvergången till de skalor,
hvari kartorna öfver Norrbottens län utgifvas, skall
ordnas efter en med afseende på bladindelningen
lämplig gräns.
Äfven i afseende på organisationen hafva delvis olika förslag blifvit
framstälda. Hvad först vidkommer styrelsen och ledningen af
kartarbetena tillåter jag mig erinra om de flerfaldiga förändringar, som
i detta afseende ansetts böra tid efter annan vidtagas. Så stäldes det
allmänna ekonomiska kartverket vid dess första organisation år 1859
under öfverdirektör en för landtmäteriet, under det ledningen af de
ekonomiska kartarbeten, hvilka samtidigt anbefaldes till påbörjande i
Norrbottens län, uppdrogs åt d. v. landshöfdingen i nämnda län. Kort
derefter entledigades emellertid nämnde öfverdirektör från befattningen
med det allmänna ekonomiska kartverket, hvilket stäldes under en särskild
styresman. År 1870 uppdrogs åter åt landtmäteristyrelsen ledBth.
till RiJcsd. Prof. 188o. 4 Sam!.'' 1 Afä. 10 Höft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12 a.
ningen af sistnämnda kartverk, men från och mod år 1873 stäldes så
väl detta som ock Norrbottens läns kartverk under styrelse och ledning
af chefen för topografiska corpsen, i hvars hand sålunda chefskapen
för de ekonomiska och topografiska kartverken förenades. Sedan
emellertid vid generalstabens omorganisation topografiska corpsens tillvaro
såsom sjelfständig corps år 1874 upphörde, och dess dittillsvarande
åligganden öfverflyttades på en afdelning af nämnda stab, så förändrades
i viss mån detta förhållande. Under det nemligen afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning fortfarande såsom chef
utöfvade ledningen af de ekonomiska kartverken, öfverflyttades chefskapet
för de topografiska kartarbetena på chefen för generalstaben.
De olägenheter och det menliga inflytande på kartarbetenas planmessiga
och ostörda fortgång-, som varit en följd af dessa ofta återkommande
förändringar i sättet för kartverkens ledning, anser jag mig
endast behöfva antyda. En annan omständighet, som jemte detta försvårat
den samverkan, som utgör vilkoret för så nära beslägtade arbetens
bästa och billigaste utförande, är att de anslag, som från två
särskilda hufvudtitlar härtill anvisats, till redan på förhand bestämda
belopp fördelats på tre särskilda kartverk. 1 sitt underdåniga förslag
till inkomst- och utgiftsstat för år 1884 för det ekonomiska kartverket
uttalar afdelningschefen för generalstabens topografiska afdelning i
detta afseende följande:
»Så väl vid uppgörandet af arbetsplaner som än mer vid dessas
tillämpning framträder bjert olägenheten af att de till de allmänna
kartarbetena utgående anslag äro till på förhand bestämda belopp fördelade
på tre särskilda kartverk och till olika slag af arbeten. Den
samverkan de särskilda kartverken emellan, som afsågs att vinnas dermed,
att de ekonomiska kartverken från och med år 1873 stäldes under
afdelningschefens vid generalstabens topografiska afdelning styrelse
och ledning, och hvilken samverkan utgör vilkoret för en sådan inbördes
anordning af de olika kartverkens med hvarandra nära sammanhängande
arbeten, att minsta möjliga kostnad uppstår, torde ej
heller kunna till fullo ernås, med mindre än att den vid de olika kartverken
anstälda personal och de till dem anvisade anslag få, oberoende
af de band, som en trefaldig organisation nu pålägga, för det gemensamma
ändamålet användas efter den plan, som Eders Kong!. Maj:t
uppå förslag af kartverkens chef täckes för hvarje år fastställa.»
Efter en omfattande utredning af alla de förhållanden, som vid
frågan om kartverkens lämpligaste organisation måste vara i större
eller mindre grad bestämmande, föreslog 1878 års komité i afseende
på kartverkets styrelse och ledning:
tåls-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
27
»att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på
personal och anslag sammanslås till ett kartverk, som ställes under
styrelse och ledning af chefen för generalstaben och benämnes Landkartverket''»,
hvilket förslag med något förändrad ordalydelse tillstyrkes af
kartverkskommissionen.
Ett af de förnämsta vilkoren för att kunna minska de under alla
förhållanden stora kostnader, som äro förenade med ett helt lands
kartläggning, är en sådan organisation, som med minsta möjliga fast
aflönade stam — för de rent vetenskapliga arbetenas utförande samt
för arbetenas ledning m. m. — förmår upptaga ett större antal mera
tillfälligt anstälde personer, hvilka endast åtnjuta dagaflöning för den
tid, de äro tjenstgörande; detta så mycket mer som arbetets natur nödvändigt
förutsätter en betydligt större personal under de fem månader,
som arbetena ä fältet i regel kunna fortgå, än som under den öfriga
delen af året lämpligen kan sysselsättas. 1 detta hänseende uttalar
krigsvetenskapsakademiens föredragande i topografi i sin år 1881 afgifna
årsberättelse jemte annat följande:
»Vid de ekonomiska och topografiska kartverken är, under den tid
arbetena å fältet pågå, anstäld en personal uppgående till omkring 60
till 70 personer. Under det att vid de ekonomiska kartarbetena ständig
personal — för närvarande uppgående till 22 personer — nästan
uteslutande användes, så finner man vid de topografiska arbetena en
vanligen mer än dubbelt så stor personal under sommaren som under
vintermånaderna. Att för de kartografiska arbetena underhålla en särskild
fäst afiöuad tjeustemannacorps af 60 till 70 personer skulle, såsom
lätt inses, blifva oerhördt dyrt. En stor del af dessa arbeten äro
dessutom af så mödosam beskaffenhet, att de taga mera fysiska krafter
i anspråk, än som i allmänhet kunna påräknas hos personer, som öfverskridit
det 45:e lefnadsåret, vid hvilken ålder således flertalet af eu
sådan fäst anstäld personal antingen måste pensioneras eller, ehuru
mindre tjenstbar, bibehållas. Möjligheten att utan oerhörda kostnader
utföra ett lands kartläggning med de fordringar, nutiden derpå ställer,
beror derföre på en sådan organisation och en sådan arbetsfördelning,
att *en tillfälligt anstäld yngre personal kan under ledande och kontrollerande
uppsigt användas för vissa slag af arbeten. Denna princip
har äfven ijde flesta land blifvit tillämpad och den tillfälliga personalen
har med erkänd fördel sökts och funnits bland arméns yngre befäl och
underbefäl. En sådan personal medför icke någon vidare kostnad än
dagaflöning för den tid, han är vid arbetena anstäld, och återgår efter
slutad tjenstgöring vid kartverket till sin fast aflönade anställning vid
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
regementet; denna personal har vidare under sin militära utbildning
redan på förhand bibringats den förberedande kunskap, att han under
en sommars öfningskurs kan nöjaktigt utbildas till fältmätare. Att
denna personal efter några års tjenstgöring vid kartarbetena afgår för
att ersättas af en annan, hvilken ånyo måste utbildas, kan visserligen
betraktas såsom en olägenhet — — — — men, såsom ofvan blifvit
antydt, gifves det en gräns, som ganska snart uppnås, då den förvärfvade
större skickligheten motväges af ett aftagande i den ungdomlighet
i lynne och krafter, hvilken utgör en nästan lika nödvändig egenskap
för fyllandet af de anspråk, som i vårt land ställas på fältmätaren.»
På samma gång det torde vara otvifvelaktigt, att orsaken till de
ekonomiska kartarbetenas öfverklagade dyrhet förnämligast är att söka
i den omständigheten, att dessa arbeten, i synnerhet hvad södra och
mellersta Sverige vidkommer, hittills nästan uteslutande utförts af en
last anstäld personal, hvars arfvoden genom ålderstillägg ökas, under
det att den för ansträngande arbeten i skog och mark erforderliga vigör
helt naturligt med åren aftager, så har äfven afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning uttalat den åsigt, att den större
skicklighet, som en sådan personal onekligen bör besitta, likväl icke
behöfver nödvändigtvis förutsättas för alla de olika slagen af arbeten,
samt att, efter hvad erfarenheten redan bekräftat, intet men för arbetenas
godhet är att befara genom att äfven vid kartläggningen i skalan
1 : 20,000 införa en sådan arbetsfördelning, att, såsom vid topografiska
afdelningen alltid varit fallet, arbetena å fältet i hufvudsak utföras af
eu tillfälligt anstäld personal under ledning och kontrollerande uppsigt
af ett färre antal fast anstälde personer, genom hvilken anordning eu
betydligt ökad arbetskraft kan med samma kostnad vinnas.
Då nu den åsigt blifvit enhälligt omfattad, att vårt lands allmänna
kartarbeten böra ställas under en gemensam styrelse; då det vidare på
grund af det anförda samt åt den utredning, 1878 års komité lemnat,
torde framgå, att en militärisk organisation erbjuder väsentliga fördelar,
och då vårt land i generalstabens topografiska afdelning redan eger en
institution, som, om än under andra benämningar, alltsedan århundradets
början haft ledningen och utförandet af landets kartläggning sig
anförtrodda, så synes mig den åsyftade föreningen lämpligast på så
sätt vinnas, att det nuvarande ekonomiska kartverket i afseende på
personal och anslag förenas med generalstabens topografiska afdelning,
hvilken afdelning clet sålunda skulle åligga att utföra alla de med landets
allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten, i enlighet
med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t täcktes utfärda.
En sådan organisation utgör icke heller något hinder för att äfven
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 12 a.
29
i sig upptaga ett civilt element. På samma gång som ett tillräckligt
antal officerare af generalstaben icke kan påräknas för utöfvande af
alla de funktioner, som taga dels vetenskaplig bildning, dels fackkunskap
eller större teknisk färdighet i anspråk, så bör äfven ett fält vara
öppet så väl för landtmätare som andra för yrket hågade och lämplige
civile personer att vid kartverket vinna anställning. Jag har sålunda
intet att erinra mot hvad 1878 års komité i afseende på personalens
organisation föreslagit med det af kartverkskommissionen dervid fogade
tillägg, eller att denna personal förutom officerare af generalstaben och
en professor skall utgöras af mot fasta arfvoden anstälde civile kartografer,
af från armén kommenderade officerare och underofficerare, al''
civile kartografaspiranter samt af qvinlig personal.
1 afseende på de fast anstälde kartografernas antal har ej någon
oföränderlig siffra kunnat bestämmas, då detta antal måste göras beroende
af de skilda arbetsprocessernas olika fortgång. Så måste exempelvis
åt triangelnätets uppmätning och beräkning gifvas ett flerårigt
försprång, hvilket till en början tager en talrikare fast personal i anspråk,
än den, som kan erfordras, sedan detta försprång vunnits. Någon
annan föreskrift torde derföre icke kunna lämpligen gifvas, än att, i
öfverensstämmelse med hvad kartverkskommissionen föreslagit, detta
antal icke må utan särskild framställning ökas öfver 20. Då emellertid
sammanlagda antalet kartografer och vid generalstabens topografiska
afdelning mot arfvoden anstälde civile personer för närvarande uppgår
till 29, så torde under en öfvergångstid undantag från nämnda regel
böra ske.
Rörande storleken af de arfvoden, som böra utgå till meranämnde
kartografer, föreslog 1878 års komité, på anförda skäl, att lägsta arfvode!
borde bestämmas till 2,500 kronor med två ålderstillägg, så att
högsta arfvodet skidle uppgå till 3,500 kronor. Kartverkskommissionen
har härvid föreslagit den förändring, att arfvodet bestämmes
till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter
respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring. Jag anser
likväl skäl icke blifvit angifna, som böra föranleda till någon annan
förändring i nu gällande bestämmelser, än att, med bibehållande af
det lägsta arfvodesbeloppet, af 1,500 kronor, till de nu vilkorligt bestämda
tre ålderstilläggen af 500 kronor lägges ytterligare ett dylikt
ålderstillägg, så att kartograf efter 20 års väl vitsordad tjenstgöring
kan komma i åtnjutande af ett arfvode af 3,500 kronor, hvarjemte de
nu med 500 kronor hvartdera utgående två arfvoden till de kartografer,
hvilka biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, böra fortfarande
bibehållas och i mån af kartarbetenas utvidgning ökas till tre.
30
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Likaledes bör bibehållas det arfvode af 1,000 kronor, som nu utgår
till den officer af generalstaben, som föredrager de, ekonomiska kartverket
rörande ärenden in. m. och som tillika tjenstgör såsom arbetschef
vid det allmänna ekonomiska kartverket. Att, på sätt 1878 års
komité och kartverkskommissionen föreslagit, bestämma ovilkorlig pensionsrätt,
för kartograferna torde deremot icke vara behöfligt eller fullt
lämpligt, utan lärer regeringen icke underlåta att i hvarje särskildt fall,
då en kartograf i följd af ålder eller sjuklighet icke vidare är tjenstbar,
göra framställning om beredande åt honom af skälig pension.
Men om i enlighet med härofvan framstälda förslag de allmänna
kartarbetena sålunda sammanföras under en gemensam institution, förfaller
ock dermed den anledning, som hittills föranledt till att dessa
arbeten sorterat under två särskilda statsdepartement. 1878 års komité
uttalar i detta hänseende följande:
»I sammanhang med landkartverkets organisation liar komitén
äfven afhandlat den frågan, under hvilket statsdepartement kartverket
borde ställas, hvarvid två förslag hafva framstälts, det ena förordande
Landtförsvars-, det andra Civildepartementet. För det förra talar den
omständigheten, att landkartverket skulle blifva en utveckling af den
nu varande topografiska afdelningen vid generalstaben, af hvilken det
skulle komma att ledas, samt att dess fleste arbetare skulle blifva militärer.
Men å andra sidan skulle likväl inom detsamma komma att
finnas ett ganska starkt och mycket vigtigt civilt element, och det
skulle icke vara förenadt med någon olägenhet — äfven chefen för
generalstaben har erkänt detta — om man satte en skiljelinie emellan
generalstaben, som naturligtvis fortfarande måste lyda under Landtförsvarsdepartementet,
och det egentliga kartverket samt läte det senare
höra under Civildepartementet. En liknande organisation finnes i vårt
broderland Norge, der den »geografiske opmäling» hör under departementet
för det inre, ehuru arbetet verkställes af och genom generalstaben
och flottan. I öfrigt, äfven om arbetspersonalen vid Landkartverket
skulle komma att till större delen bestå af militärer, kan man
dock icke säga, att sjelfva kartverket som sådant skulle blifva uteslutande
militäriskt, utan har det tvärtom ett öfvervägande civilt ändamål,
för hvilket chefen för Civildepartementet synes vara rätta målsmannen.»
En följdenlig tillämpning af de skäl, som tala för kartverkens
ställande under en gemensam chef, synes äfven mig fordra, att alla de
allmänna kartarbetena rörande ärenden genom en och samma departementschef
behandlas och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas. 1 öfverensstämmelse
med den åsigt, hvilken vid gemensam öfverläggning
äfven blifvit af chefen för Landtförsvarsdepartementet omfattad, eller
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
31
att de mångsidiga ändamål, som genom de allmänna kartarbetena afses
att |befrämjas, äro af mera öfvervägande civil än militärisk natur och
stå i närmaste frändskap till flere af de allmänna frågor och ärenden,
hvilka falla under chefens för Civildepartementet handläggning — exempelvis
Sveriges geologiska undersökning — hvilket ock föranledt,
att största anparten af de anslag, som till de allmänna kartarbetena
nu utgå, äro å den 6:e hufvudtiteln uppförda, anser jag mig derför
böra tillstyrka: att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor skola
genom chefen för Civildepartementet beredas och inför Eders Kong],
Maj:t föredragas, ^samt att de för dessa arbeten erforderliga anslag i
sin helhet och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets allmänna
kartverk» uppföras^under den 6:e hufvudtiteln.
De bestämmelser i afseende på organisationen, hvilka jag med
stöd af det anförda ansett mig böra i underdånighet tillstyrka, kunna
sålunda sammanfattas:
6:o. att det nuvarande ekonomiska kartverket i
afseende på personal och anslag förenas med generalstabens
topografiska afdelning och att det framdeles
skall åligga nämnda afdelning att, med biträde af
den personal, hvarom här nedan bestämmes, utföra
alla de med landets allmänna kartläggning och beskrifning
förenade arbeten i öfverensstämmelse med
de allmänna grunder, som här ofvan blifvit angifna,
samt i enlighet med den instruktion, Eders Kongl.
Maj:t täckes utfärda;
7:o. att, förutom af de vid generalstabens topografiska
afdelning kommeuderadegeneralstabsofficerare,
hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,
och den på generalstabens stat uppförde professor,
arbetena skola utföras dels af civile kartografer och
kartografaspiranter, dels af från armén kommenderade
officerare och underofficerare, dels ock af qvinlig
personal;
8:o. att arfvode till kartograf bestämmes till
1,500 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor,
hvilka utgå efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl
vitsordad tjenstgöring, med rätt för nuvarande kartografer
vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till
generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
32
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, do tjenstgjort
vid det ekonomiska kartverket;
9:0. att den officer, som förordnas att handhafva
närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas
utförande, må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000
kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp
af 500 kronor, tilldelas de kartografer (högst
trenne), hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning;
10:o. att arfvodena för öfrig civil personal, såsom
gravörer m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis
måste grundas på beting — äfvensom storleken af de
dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå
för arbete å fältet, af Eders Kongl. Maj:t uppå förslag
af afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning såsom kartverkschef bestämmas, samt
ll:o. att alla de allmänna kartarbetena rörande
frågor skola genom chefen för Civildepartementet beredas
och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, och att
de för dessa arbeten erforderliga anslag i sin helhet
och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets allmänna
kartverk» uppföras under den fi:e hufvudtiteln.»
Vidkommande slutligen kostnaderna får Utskottet hänvisa till de
i statsrådsprotokollet (sid. 31—35) meddelade beräkningar öfver desamma,
efter hvilkas anförande föredraganden slutligen yttrat:
»För år 1885 äro till de topografiska och ekonomiska kartarbetena
följande medel anvisade:
från fjerde hufvudtiteln:
till generalstabens topografiska arbeten: extra anslag kronor 60,000: —
från sjette hufvudtiteln:
till ekonomiska kartverken:
ordinarie anslag.......................................... 6,000: —
extra anslag ................................................ 76,000:— v 82,000:_
hvartill kommer under anslaget till landtmäteri
staten
besparade 23 andre landtmätarelöner ... „ 20,700: —
eller tillsammans kronor 162,700: —
Om denna summa delas i det belopp 6,800,000, kronor, som utgör
den sannolika totalkostnaden för kartarbetenas fullbordande enligt
de af mig tillstyrkta grunder, så visar resultatet eu tid af nära 42 år
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
33
såsom den tidrymd, iuom hvilken arbetena med de för närvarande utgående
anslag sannolikt skulle kunna bringas till slut.
Om ock utgifterna för kartarbetenas fullbordande blifva mindre
känbara på ju längre tid dessa utgifter fördelas, så får heller icke
förbises, att i samma mån fördröjes den tidpunkt, då resultaten af dessa
vigtiga arbeten komma till full nytta och användbarhet, liksom ock i
sådant fall sannolikheten minskas att den uppgjorda planen får till
slut fullföljas, innan nya förslag till förändringar i denna plan ånyo
väckas, med häraf följande fleråriga utredningar och all den störande
inverkan på kartarbetenas fortgång, som erfarenheten visat häraf blifva
en följd.
Med fullföljande af den åsigt, hvartill 1878 års komité kommit,
eller att landets kartläggning bör fullbordas på en tid af omkring 36
år, har kartverkskommissionen lagt en tid af 35 år, räknadt från år
1883, till grund för sina beräkningar.
Denna tidrymd af 35 år anser jag med hänsyn till ofvan antydda
förhållanden icke böra öfverskridas; och då vid 1886 års ingång ytterligare
tre år förflutit från den tid, kartverkskommissionen tagit till
utgångspunkt, torde en tid af 32 år lämpligen böra läggas till grund
för beräkningen af den årliga medelkostnad, som från 1886 års början
erfordras för kartarbetenas fullbordande. Denna årliga medelkostnad
visar sig då uppgå till 212,500 kronor.
1 likhet med kartverkskommissionen anser jag likväl, att de årliga
anslagen icke böra omedelbart eller under de närmaste åren höjas utöfver
det sammanlagda belopp, som år 1879 var anvisadt till de ekonomiska
och topografiska kartverken. Nämnda år, eller innan anslaget
å fjerde hufvudtiteln till de topografiska arbetena sänktes med
30,000 kronor, eller från 90,000 till dess nuvarande belopp 60,000
kronor, uppgick detta belopp till 189,100 kronor. Dels torde nemligen
någon tid erfordras, innan en större tillfällig personal kan anskaffas
och utbildas, dels anser jag det förslag vara väl förtjent af uppmärksamhet,
som af kartverkskommissionen blifvit framstäldt, eller att de
till de allmänna kartarbetena anvisade medel först ytterligare böra förhöjas
i den mån de till storskiften och afvittringar nu utgående anslagkunna
minskas, hvarigenom det åsyftade målet kunde vinnas utan någon
förökad börda för statsverket.
Det belopp, som sålunda enligt min åsigt borde år 1886 för allmänna
kartarbetena tagas i anspråk, utgör alltså i jemnt tal 190,000
kronor.
Såsom jag redan erinrat, finnes för rikets ekonomiska kartverk
Bill. till Riksd. Frat. 1885. i Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5
34
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 12 a.
anvisadt ett ordinarie anslag å 6,000 kronor, ock vidare få enligt
1870 års Riksdags beslut till landtmätares sysselsättande vid ekonomiska
kartverket användas under anslaget till landtmäteristaten besparade
23 andre landtmätare-löner, 20,700 kronor. Med hänsyn till de ekonomiska
och topografiska kartverkens blilvande sammanslagning, och då
således anslagen böra få användas till båda kartverken utan åtskilnad,
synes rigtigast och redigast vara, att det ordinarie anslaget å 6,000
kronor får utgå till rikets allmänna kartverk, samt att anslaget till
landtmäteristaten minskas med de besparade andre landtmätare-lönerna,
och i stället extra anslaget till kartverken liöjes med motsvarande belopp.
Det för år 1886 erforderliga extra anslaget till de allmänna
kartverken skulle således uppgå till 184,000 kronor.
Denna summa öfverstiger med 48,000 kronor sammanlagda beloppet
af de för 1885 till de ekonomiska och topografiska kartverken anvisade
extra anslag, 136,000 kronor. Å andra sidan skulle anslaget
till landtmäteristaten minskas med 20,700 kronor, och den verkliga
höjningen i anslagen till kartverken, utöfver hvad nu till dessa utgår,
bestiger sig således till 27,300 kronor. Denna tillökning motväges
dock mer än till fullo af den nedsättning, jag på grund af kndtmätenstyrelsens
redan inkomna hemställan är betänkt föreslå i afseende å
anslagen för år 1886 till storskiftes- och afvittringsverken. Denna
nedsättning utgör nemligen 38,000 kronor.»
I det statsrådsprotokoll den 12 sistlidne Januari, som är bilagdt
den Kongl. propositionen, så vidt den afser sjette hufvudtiteln, hänvisas
till ofvannämnda protokoll den 19 December 1884 och angifvas i öfrigt
ofvan jemväl upptagna hufvudgrunder för det fortsatta bearbetandet af
rikets allmänna kartverk.
Då, efter det de praktiska försök vid kartverket blifvit verkstälda,
om hvilkas företagande Riksdagen i sin år 1880 i ärendet aflåtna
skrifvelse hemstält; då det nu framstälda förslaget afser afhjelpande
af de brister vid det ekonomiska kartverkets handhafvande, som Riksdagen
i samma skrifvelse anmärkt, nemligen med afseende dels på
saknaden af höjdbestämningar å kartorna, dels på behofvet af dessa kartors
offentliggörande, dels på vigten af att åtgärder vidtoges, som ledde
till minskning af kostnaderna; och då de förändringar i bestående förhållanden,
som blifvit föreslagna, leda till förenkling i arbetet och förbättring
af arbetsprodukterna samt följaktligen ytterligare främja fram
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
35
gången af detta för fäderneslandets kännedom vigtiga företag, har Utskottet
ansett sig böra i hufvudsak tillstyrka Riksdagen att bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning.
Det af 1878 års komité framstälda, af 1882 års kommission biträdda
system innebär visserligen tillämpning äfven på det ekonomiska
kartverket af en åskådlig höjdbeteckning, hvarigenom utan gensägelse
de fordringar, som böra ställas på det ekonomiska kartverket, skulle
bäst tillgodoses. Må hända skall det framdeles visa sig möjligt att
tillämpa nämnda system, utan att kostnaden kommer att synnerligen
öfverstiga de nu i frågasatta, men för det närvarande har det synts
Utskottet rådligast att stanna vid den plan för kartläggningen, som
af föredragande Departementschefen förordats.
Vidkommande de af Kongl. Maj:t föreslagna arfvodena för kartograferne,
så har Utskottet ej funnit sig böra tillstyrka beviljandet af
det 4:de ålderstillägget, I allmänhet äro för andra statens tjenstemän
ålderstilläggen två, och att nu för kartograferne medgifva en så stor
afvikelse från hvad som eljest i fråga om antalet ålderstillägg är vanligt,
har synts Utskottet olämpligt, hvadan Utskottet föreslår, att endast
tre sådana tillägg må beviljas.
I fråga om storleken af dagaflöningen till kartografer har Utskottet
ansett, att de bestämmelser, som i Riksdagens skrifvelse den
1.1 Maj 1884 N:o 49 punkt 3:o meddelats angående dagaflöningen, 4
kronor'' 50 öre till ordinarie och extra kartografer under tiden för arbetet
på fältet, fortfarande böra tillämpas.
I öfrigt har Kongl. Maj:ts förslag icke föranledt någon erinran,
hvadan Utskottet hemställer,
att Riksdagen må
A) medgifva:
a) att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500
kronor, med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka
utgå efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjenstgöring, med rätt för nuvarande kartografer vid
ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till generalstabens
topografiska afdelning, att i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo den tid de tjenstgjort vid
ekonomiska kartverket;
b) att den officer, som förordnas att handhafva
närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas
utförande, må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000 kro
-
36
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. uteslutande
från
anslaget till
»landtmäteristaten»
af 23
landtmåtarelöner.
[4-]
nor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp
af 500 kronor, tilldelas de kartografer, högst trenne,
hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas öfvervakande
och ledning; samt
c) att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer
m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis måste
grundas på beting — äfvensom storleken af de reseersättningar,
hvilka skola utgå för arbete å fältet, må
af Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen vid
generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,
bestämmas, samt dagaflöningen under tiden för
arbetet på fältet till ordinarie och extra kartografer
utgå med 4 kronor 50 öre;
B) medgifva, att det för rikets ekonomiska kartverk
å ordinarie stat anvisade anslag å 6,000 kronor
må från och med år 1886 utgå till rikets allmänna
kartverk, och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse
dermed ändras; och,
C) utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln
på extra stat för år 1886 anvisa till fortsatt bearbetande
af rikets allmänna kartverk 184,000 kronor.
Landtmäteristaten.
5:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit att,
under förutsättning att Riksdagen bifölle hvad beträffande rikets allmänna
kartverk komme att föreslås, från anslaget till landtmäteristaten
måtte uteslutas 23 andre landtmätare-löner, hvilka uppginge till sammanlagdt
20,700 kronor, samt att följaktligen anslagets slutsumma
måtte nedsättas från 108,800 kronor till 88,100 kronor.
Utskottet, som i nästföregående piinkt af detta utlåtande afgifvit
yttrande öfver Kong], Maj:ts förslag beträffande kartverket, får här,
under förutsättning att Utskottets i nästföregående punkt gjorda hemställan
rörande det allmänna kartverket varder af Riksdagen bifallen,
hemställa,
att från anslaget till landtmäteristaten uteslutas
23 andre landtmätare-löner, uppgående till sammanlagdt
20,700 kronor, samt att följaktligen anslagets
slutsumma nedsättes från 108,800 kronor till 88,100
kronor.
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 12 a.
37
Öfverståthållareembetet,
6:o. Till aflöning åt exekutionsbetjeningen i Stockholm har Kongl.
Maj:t föreslagit, att å sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till Öfverståthållareernbetet
må uppföras ett belopp, motsvarande det nu å extra
stat för samma ändamål anvisade, eller 12,200 kronor.
Enär det ansågs vara ovisst, huruvida icke utgifterna för aflöning
åt exekutionsbetjeningen i Stockholm rätteligen borde bestridas uteslutande
af staden, beslöt 1880 års Riksdag att för år 1881 bevilja detta
anslag, som förut utgått från öfverståthållareembetets ordinarie anslag,
endast å extra stat.
Enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 22 och ff.) gifver vid handen,
har på Kongl. Maj:ts befallning Öfverståthållareembetet föranstaltat om
en utredning i ifrågavarande hänseende. För innehållet af densamma
redogöres i statsrådsprotokollet (sid. 22—26); och då af redogörelsen
framgår, att exekutionsbetjeningens i Stockholm aflöning under mer än
200 år bestridts af statsmedel, och att staden aldrig bidragit till densamma,
samt fullt skäl synes förefinnas dertill, att grunden till berörda
förhållande är att söka i den omständigheten att, då Öfverståthållareembetet,
samtidigt med landtregeringens ordnande, genom 1634 års regeringsform
inrättades, Stockholms stad betraktades såsom ett län för
sig, och till följd deraf exekutionsärendena i Stockholm icke såsom i
andra städer stäldes under den af staden aflönade magistraten, utan
öfverlemnades åt Öfverståthållareembetet, för hvars aflönande det tillkom
staten att likasom i fråga om öfriga länsstyrelsers bära tungan,
föranlåtes Utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må till aflöning åt exekutionsbetjeningen i
Stockholm från och med år 1886 å sjette hufvudtitelns
ordinarie anslag till Öfverståthållareembetet uppföra
ett belopp, motsvarande det nu å extra stat för
samma ändamål anvisade, eller 12,200 kronor, samt
för sådant ändamål höja ordinarie anslaget till Öfverståthållareembetet
från 75,222 kronor till 87,422 kronor.
Ant7. anslag
till aflöning
åtexeieutionsbetjeningen
i
Stockholm.
[6-3
38
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. två indragna
länsmanslöners
användande
till inrättandet
af två nya
länsmansdistrikt.
[7-]
Landsstaterna i länen.
7:o. Under denna anslagstitel liar Kong], Maj:t föreslagit att, på
det Frosta härads östra och Svartlösa härads länsmansdistrikt må kunna
delas hvartdera i två länsmansdistrikt, aflöningsbelopp, som blefve tillgängliga
i följd af anbefalda regleringar af länsmansdistrikten inom
Gotlands och Vestmanlands län, finge användas för inrättande af en
länsmanstjenst inom Malmöhus län och en dylik tjenst inom Stockholms
län.
Vid föredragning i Statsrådet af denna fråga yttrade Departementschefen
bland annat följande:
»I Frosta härads östra länsmansdistrikt inom Malmöhus län har
sedan år 1830, då sammanslagning egde rum af de två distrikt, hvaraf
länsman sdistriktet förut utgjordes, folkmängden, som nämnda år uppgick
till 10,792 personer, numera vuxit till omkring 17,000 personer,
hvarjemte samtidigt rörelsen inom distriktet i alla hänseenden tilltagit,
och detsammas lands- och häradsvägar efter en år 1870 företagen ny
vägdelning ökats från 5f till 12§ mil. Härtill kommer, enligt länsstyrelsens
anmälan, att uppvaktningen vid häradstingen samt polisgöromålen
och bestyret med militärinqvartering inom distriktet äro för
länsmannen särdeles tidsödande, så att denne med den ringa lön han
åtnjuter skulle till följd af ständigt förekommande tjensteresor blifva
nästan alldeles lönlös, på samma gång han mycket hardt ansträngdes,
om distriktet fortfarande bibehölles odeladt. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet har derföre i underdånighet föreslagit, att
ifrågavarande länsmansdistrikt måtte åter varda deladt i två distrikt,
det norra och det östra, af hvilka det förra skulle omfatta: Bosjöklosters,
Hörs, Munkarps, Norra Rörums, Södra Rörums och Fulltofta socknar
samt de delar af Tjörnarps och Häglinge socknar, som tillhöra Frosta
härad, och det senare eller östra distriktet: Espinge, Hörby, Lyby,
Höxeröds, Svensköps och Ostra Sallerups socknar.
Behofvet af detta länsmansdistrikts delning i två distrikt har
gjort sig känbart redan under en längre tid; till följd hvaraf ock underdåniga
framställningar i detta syfte inkommit från Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet åren 1872 och 1877, ehuru saken
vid dessa tillfällen undanskjutits med afseende derå, att frågan om
landsstatens reglering då ännu icke var slutligen afgjord. Att icke
någotdera af de föreslagna nya länsmansdistrikten skulle blifva obetydligt
vare sig till areal eller folkmängd, framgår af en vid Kammarkolle
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
39
gii och Statskontorets underdåniga utlåtande i ämnet fogad tablå, utvisande
att det norra distriktet, med en areal af 2,5898 qvadratmil, erhölle
en folkmängd af omkring 7,500 personel’, och det östra distriktet,
med eu areal af 2,0784 qvadratmil, en folkmängd af omkring 9,500
personer. Frosta härads vestra länsmansdistrikt har, med en areal af
1,6982 qvadratmil, omkring 9,900 invånare; och för ytterligare jemförelser
tillåter jag mig till upplysning om folkmängd och areal inom öfriga
länsmansdistrikten i Malmöhus län åberopa följande utdrag ur förenämnde
tablå:
....... ....
Härad.
Antal
länsmän
i häradet.
Folkmängd enligt
1883 års mantals- längder.
Arealinnehåll enligt
Kongl. Statistiska
centralbyråns berät- telse för år 1880.
Qv.-mil land och
vatten.
Oxie .....................................................
2
19,724
2,3156
Skytts ......................................................
2
16,084
2,0429
Luggude...................................................
4
43,807
5,5493
Torna........................................................
2
24,183
4,1709
Bara.........................................................
2
16,641
2,6816
Färs.........................................................
2
26,987
5,2927
Ljunits......................................................
1
8,090
0,9466
Herrestads...........................................
1
8,567
1 ,6468
Wemmenhögs.........................................
2
25,185
3,2373
Rönnebergs ............................................
2
12,916
1,8569
Onsjö....................................................
2
16,939
3,3431
Harjagers ...............................................
1
15,183
1,8611
Summa
23
234,306
34,8 3 48
I medeltal för hvarje af de 23
länsmansdistrikten.......................
10,187
1,6146
Hvad Stockholms län vidkommer, har länsstyrelsen i underdånighet
anfört, hurusom inom Svartlösa härads länsmansdistrikt folkmängden
under de senast förflutna tio åren ökats från 9,880 till 13, <60 personer,
hvilken tillökning hufvudsakligen egt rum inom de till hufvudstaden
gränsande Brännkyrka och Siklaö socknar, der fabriker och
40
Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 12 a.
andra industriella anläggningar med öfver 1,200 arbetare förefunnes,
och der, hvad särskildt anginge förstnämnda socken, förstaden Årstadal
med Arsta äng uppstått med invånare vid 1888 års mantalsskrifning
till ett antal af 1,474. Genom dessa förhållanden och jemväl till
följd deraf, att i trakterna närmast Horns-, Skans- och Danvikstullar
allt flera boningshus blifvit uppförda med deraf föranledda talrika flyttningar
från och till Stockholm, hvars lösa befolkning till icke obetydligt
antal esomoftast uppehölle sig i nejden, hade tid efter annan göromålen
för länsmannen i häradet så väsentligen ökats, att på nämnde
länsman ensam belöpte omkring lika stort antal utsöknings- och handräckningsärenden
som på fögderiets tre öfrige länsmän tillsammans.
Under en följd af år hade, med anlitande af medel från anslaget till
aflöning för särskild polisstyrka på landet m. m., extra polisbevakning
varit anordnad utanför nyss nämnde tullar, men på senaste tiden hade
särskilde polismän måst förordnas vid Arstadal, med bemyndigande
att inom visst område häkta förbrytare samt anställa och utföra åtal.
Utom statsmedel hade länsstyrelsen för kostnadernas bestridande erhållit
något mer eller mindre tillfälligt bidrag; men gjorda framställningar
till länets landsting och Stockholms stad om bestämdt anslag
hade icke vunnit afseende. Då emellertid, oberoende af dylika bidrag
eller anslag, behofvet för häradets norra del af en ordinarie länsman,
som öfvertoge åklagarekallet samt besörjde de alltmer sig ökande utsöknings-
och handräckningsgöromålen, vore oafvisligt, har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med anmälan att indragning af någon
länsmansbefattning i annan del af länet och befattningens öfverflyttande
till en del af Svartlösa härad icke lämpligen kunde ega rum,
i underdånighet hemstält, att Svartlösa härad måtte delas uti två ungefär
lika befolkade länsmansdistrikt: det södra omfattande Huddinge,
Grödinge, Salem och Botkyrka socknar med en folkmängd uppgående
år 1883 till 6,749 personer, och det norra omfattande Brännkyrka,
Nacka, Erstaviks och Siklaö socknar med en folkmängd nyssnämnda år
af 7,011 personer.
På sätt Kammarkollegium och Statskontoret meddelat, innehåller
Svartlösa härad, af hvilket Nacka och Erstaviks kapellförsamlingar
samt Siklaö socken, jemlikt nådigt bref af den 12 September 1884,
framdeles komma att sammanföras till en socken och en kommun
under namn af Nacka, en ytvidd af 5,i34i qvadratmil, under det att
Långhundra härad och Vermdö skeppslag i samma län, hvilka hvartdera
äro delade i två länsmansdistrikt, innehafva det förra en areal af
3,7803 qvadratmil och en folkmängd af omkring 10,000 personer och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a. 41
det senare en areal af 4,3601 qvadratmil och en folkmängd af 7,643
personer.»
Då hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat fullt
ådagalägger behofvet af de två nya länsmansdistriktens inrättande
samt medel dertill utan höjning af anslaget kan, på sätt i statsrådsprotokollet
närmare omförmäles, beredas från de aflöningsbelopp, hvilka
blifva tillgängliga genom redan beslutade regleringar inom Gotlands
och Vestmanlands län, hemställer Utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning och på det att Frosta härads östra och
Svartlösa härads länsmansdistrikt må kunna delas
hvartdera i två länsmansdistrikt, må medgifva att
aflöningsbelopp, som blifva tillgängliga i följd af anbefalda
regleringar af länsmansdistrikten inom Gotlands
och Vestmanlands län få användas för inrättande
af en länsmanstjenst inom Malmöhus län och
en dylik tjenst inom Stockholms län.
8:o. Hos Kongl. Maj:t hade Statskontoret i berättelsen angående Jfnv
statsverkets tillstånd och behof meddelat att följande löningsjord och af anslaget
landsstatsboställen iudragits till statsverket, utan att ersättning till
vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i af landsstatslänen»
uppförd, nemligen: boställen
löningsjord åt landträntmästaren i Östergötlands län, rg f
kronofogdebostället i Hammarkinds och Skärkinds härads fögderi
af Östergötlands län J mantal Flämmestad N:o 1,
kronofogdebostället i Luggude härads fögderi af Malmöhus län
| mantal Fjerrestad N:o 11, samt
kronofogdebostället i Kullings härads fögderi af Elfsborgs län £
mantal Fagerlid N:o 1.
På grund häraf har Kongl. Maj:t föreslagit,
att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» må höjas med
det belopp, hvartill nämnda indragna löningsjords och landsstatsboställens
afkastning är i stat beräknad, eller 3,160 kronor; och borde,
derest hvad sålunda föreslagits blefve bifallet, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 95,000 kronor reservationsanslag))'') höjas från
2,638,019 kronor till 2,641,179 kronor.
Herr Friherre R. Klinckowström har under denna anslagstitel i
sin inom Första Kammaren väckta motion (N:o 8) yrkat att detta anBih.
till Riksd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 6
42
Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
slag måtte i 1886 års riksstat endast uppföras med 2,600,000 kronor, hvilket.
yrkande innebär en nedsättning af anslaget med 38,019 kronor.
Vid 1884 års riksdag framlade samme motionär förslag derom, att
det i ifrågavarande anslag inbegripna reservationsanslaget å 96,000 kronor
måtte upphöra att vara reservationsanslag, men berörda förslag blef,
i enlighet med hvad Stats-Utskottet hemstälde, af Riksdagen lemnadt
utan afseende. I den nu väckta motionen förekommer icke desto
mindre en antydan, som synes utvisa, att motionären hyser den föreställningen,
att reservationsanslaget i allt fall nu mera upphört, så att
anslaget till »landsstaterna i länen» i sin helhet är ett bestämdt anslag.
I den vid Riksdagens skrifvelse den 11 Maj 1884 (N:o 49) fogade
tabellbilagan (Bil. A.) upptagas emellertid 95,000 kronor af detta anslag
uttryckligen såsom utgörande reservationsanslag.
I likhet med motionären har Utskottet fäst uppmärksamhet vid
det förhållande att å ifrågavarande anslag småningom uppstått behållningar
till sådana belopp, att den frågan måst uppställas, huruvida
icke en nedsättning skulle kunna utan olägenhet vidtagas, och Utskottet
medgifver, att, om de af motionären anförda uppgifterna å de år efter
år uppkomna behållningarna befunnits rigtiga, så skulle all tvekan hos
Utskottet att gå hans yrkande om anslagets nedsättning till mötes
hafva upphört.
I motionen anföres, att beloppet af de under nedannämnda år
uppkomna besparingarna å det bestämda anslaget till »landsstaterna i
länen» utgjort:
år 1880 ................................................................... Kronor 71,894: —
„ 1881 ................................................................... „ 36,665: —
„ 1882 ........................................................................ „ 45,505: —
Dessa uppgifter äro, då endast helt krontal upptages, fullt rigtiga,
men då motionären vidare anför att reservationerna å den del af anslaget,
som utgår såsom reservationsanslag, årligen utgjort:
år 1880 ................................................................ Kronor 59,069: —
„ 1881 ................................................................ „ 80,794: —
„ 1882 ................................................................. „ 100,832: —,
så har motionären icke oväsentligt misstagit sig. Enligt Utskottet
tillhandahållen uppgift från Kongl. Statskontorets riksboksslutbyrå uppgingo
nemligen ifrågavarande reservationer för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
43
år 1881 till
1882
1883
1884
n
11
>1
11
11
.. (approximativt)
Lägges till dessa belopp
Kronor 21,725: 24
20,037: 70
17,004: 52
10,600: —.
59,069: 24,
ii
•n
som utgjorde reservationerna från år 1880, så erhålles
.................................................................................
Kronor 128,436: 70,
livilket belopp alltså (approximativt) utgjorde reservationerna vid 1884
års slut å det i landsstatsanslaget ingående reservationsanslaget.
Motionären synes hafva helt och hållet missförstått de i den år
1884 af Riksdagens revisorer afgifna berättelsen angående statsverket
meddelade och af motionären åberopade tabellerna öfver de ordinarie
anslagen i riksstaten, och såsom en följd af detta missförstånd får väl
betraktas den uppgift af motionären, att Revisorerne skulle hafva gjort
sig skyldige till en så vilseledande uppgift som att reservationerna å
landsstatsanslagets reservationsanslag för år 1882 skulle hafva uppgått
till 100,832 kronor 37 öre och således med 5,832 kronor 37 öre öfverskjutit
det till 95,000 kronor uppgående reservationsanslaget. Att reservationerna
å ett dylikt anslag under något år kunna blifva lika stora som anslaget,
torde väl icke vara helt och hållet otänkbart, men omöjligt är, att
de på ett enda år kunna stiga till högre belopp än anslaget sjelft.
Revisorerne hafva icke heller uppgifvit sådant utan rätteligen upptagit
reservationerna till de belopp, hvartill de vid hvarje års slut befunnits
uppgå genom sammanläggning af reservationerna från närmast föregående
år med den reservation, som uppkommit under året. Då sålunda
reservationerna å ifrågavarande anslag för år 1882 uppgifvits till
100,832 kronor 37 öre, så har denna summa erhållits genom att till de
vid 1881 års slut befintliga, delvis under detta och delvis under föregående
år uppkomna reservationerna lägga den under år 1882 å anslaget
gjorda reservationen 20,037 kronor 70 öre.
Ehuru den nu lemnade utredningen gifver vid handen, att
störa reservationer och besparingar å landsstatsanslaget blifvit gjorda,
och således den frågan bör komma under pröfning, om nedsättning —
fastän naturligtvis i mindre omfattning än motionären på grund af sina
beräkningar ansett vara möjligt — kan ega rum å ifrågavarande anslag,
har Utskottet icke trott sig kunna föreslå en sådan åtgärd med
afseende på det bestämda anslaget. Visserligen kan det påvisas, att
besparingar år för år blifvit gjorda å denna del af anslaget, men ensamt
på denna grund kan dock icke nedsättningen ske. Det bör nemligen
härvid komma i betraktande dels att besparingarne under de
44
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
sista åren varit stadda i sjunkande, så att de approximativt utgjort för
år 1883, kronor 34,248: 49 och för år 1884 kronor 31,861: 82, och
dels att de bero på och betingas af så vexlande och tillfälliga förhållanden,
att någon fast utgångspunkt för beräknande af det belopp,
hvarvid en eventuel nedsättning bör stanna, icke kan vinnas. Besparingar
å det bestämda anslaget, hvilket uteslutande är afsedt till aflöningar
åt landsstatens embets- och tjenstemän, kunna nemligen endast
i det fall uppstå, att någon landsstatstjenst under längre eller kortare
tid står ledig, då lönen inbespares. Omöjligheten att på den lösa
grunden, att det under ett eller annat år inträffat att många tjenster
stått lediga och besparingar sålunda gjorts, fota ett förslag om nedsättning
af anslaget, torde vara uppenbar. Helt annat vore förhållandet,
om förslag förelåge att indraga en eller flere landsstatstjenster, i hvilket
fall naturligtvis en mot aflöningen för sådana tjenster svarande nedsättning
af anslaget kunde och borde ske.
Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå att Utskottet anser, att,
för hvarje å landsstaten uppförd tjenst, det för densamma afsedda aflöningsbelopp
ock bör i staten upptagas; och i enlighet med denna
åsigt har Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts framställning hvila på
redan faststälda grunder för landsstatstjenstemännens aflöning, ansett
sig böra tillstyrka att Riksdagen, med afslag å Herr Friherre Klinckowströms
föi-slag om nedsättning af det bestämda anslaget, må bifalla
Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning.
Hvad åter angår den del af landsstatsanslaget, som är reservationsanslag,
så har det synts Utskottet, att de stora och för hvarje år
ökade reservationerna häntyda derpå, att en nedsättning af detta anslag
kan ega rum. Detta anslag är afsedt till arfvoden åt länsnotarier
och extra biträden samt vikariatsersättningar vid landsstaten, och om
än, såsom det för Utskottet uppgifvits, anledning är att anslaget hädanefter
kommer att till fullo tagas i anspråk för de med detsamma afsedda
ändamål, så är olägenheten af en nedsättning, som möjligen
kan visa sig vara för stor, jemförelsevis mindre å reservationsanslaget
än å det bestämda anslaget, enär de samlade reservationerna för en
tid måste lemna medel till utgifternas bestridande. På grund häraf
anser sig Utskottet kunna föreslå, att detta anslag nedsättes med
5,000 kronor, eller från 95,000 kronor till 90,000 kronor.
Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
a) att Riksdagen, med afslag å Herr Friherre
Klinckowströms motion om nedsättning af det bestämda
anslaget till »landsstaterna i länen», må på
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
45
sätt Kongl. Maj:t föreslagit höja penningeanslaget till
»landsstaterna i länen» med det belopp, hvartill en
indragen löningsjord och tre indragna landsstatsboställens
afkastning är i stat beräknad, eller med
3,160 kronor;
b) att Riksdagen må nedsätta den del af anslaget
till »landsstaterna i länen», som är reservationsanslag,
från 95,000 kronor till 90,000 kronor, eller
med 5,000 kronor; samt
c) att Riksdagen, i händelse af bifall till hvad
i mom. a) och b) föreslagits, må minska slutsumman
af anslaget till »landsstaterna i länen» med 1,840
kronor, så att detta anslag kommer att i 1886 års
riksstat uppföras med 2,636,179 kronor, hvaraf 90,000
kronor reservationsanslag i stället för i nu gällande
riksstat uppförda 2,638,019 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
9:o. Under denna anslagstitel är af Kongl. Maj:t föreslaget, att Mig. höjning
det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten» uppförda re- un undersfkservationsanslaget
»till undersökningar och expenser för allmänna ar- ningar och
beten» måtte från och med år 1886 höjas från 40,000 kronor till 50,000 exi^^nJår
kronor och således med 10,000 kronor. arbeten.
Herr Nils Nilsson i Wrängebol åter har i en inom Andra Kam- [9.]
maren väckt motion (N:o 32) föreslagit, att ofvannämnda anslag måtte
höjas från 40,000 kronor till 60,000 kronor.
Enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 31 och ff.) förmäles, har
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om höjande af ifrågavarande anslag och i sådant afseende anfört:
att de behof, som med detta anslag skulle fyllas, visat sig med
hvarje år ökas; att anledningen härtill vore att söka dels i den af de
senare årens Riksdagar beviljade höjning af anslagen till vägarbeten,
vattenafledningar, hamnbyggnader och andra allmänna arbeten, jemte
skärpta kontroller derå, dels i det alltjemt växande antalet af enskilde
jernvägar, hvilka årligen måste tillses och sålunda förorsakade ökade
inspektioner; dels ock i de berättigade fordringar på förbättring af
befintliga mindre goda vägar och på anläggning af nya vägar, som
allt mer gjorde sig gällande och för tillfredsställandet hvaraf Kongl.
Majrts befallningshafvande såge sig föranlåtna att föranstalta om under
-
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
sökningar, hvilka borde af samma anslag bekostas; att emellertid de
bidrag till godtgörande af kostnader för redan fullbordade eller förordnade
eller ifrågasatta sådana undersökningar, hvarom framställningar
från Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit, icke kunnat till nöjaktigt
belopp lemnas; samt att derför styrelsen anhölle att hos Riksdagen
måtte utverkas ökning till 50,000 kronor af ifrågavarande anslag;
och har styrelsen vidare till närmare belysande af dessa förhållanden
meddelat att af nämnda anslag för år 1883, hvilket med tillägg
af behållning från 1882 utgjort sammanlagdt 44,875 kronor 44 öre
utgått:
till inspektions- och undersökningskostnader i allmänhet samt
kontroll å enskilda jernvägsbyggnader ................................... 18,184: 29;
till expenser hos styrelsen och i distrikten samt till
inventarier, böcker, ved m. m.................................................... 7,684: 63;
och till Kongl. Maj:ts befallningshafvande för bekostande
af vägundersökningar .................................................. 15,533: —
Summa kronor 41,401: 92.
För år 1883 hade således från tillgångarne å detta anslag utgått
mera än hvad för samma år anvisats, och dock vore att märka, att
styrelsen icke kunnat bevilja samtliga de anspråk på vägundersökningsmedel,
som af Kongl. Maj ds befallningshafvande för nämnda år framstälts,
och hvilka uppgått sammanlagdt till 24,933 kronor, eller sålunda
omkring 9,000 kronor mera än som för ändamålet lemnats.
Då styrelsen den 13 Mars 1884 afgaf sitt underdåniga förslag
till fördelning af samma års tillgångar för undersökningar och expenser
för allmänna arbeten, ansåg stjnelsen i anseende till de knappa
tillgångarna sig icke kunna i deras helhet förorda de framställningar,
som från Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit om att. erhålla
andel af ifrågavarande medel, ehuruväl styrelsen förklarade sig väl
inse, att de fleste af Kongl. Majds befallningshafvande behötcle hvad
de begärt. Sålunda uppförde styrelsen i förslaget för Kongl. Majds
befallningshafvande i åtta län, hvilka begärt tillhopa omkring 23,000
kronor, endast 7,800 kronor; och Kongl. Majds befallningshafvande i
Jemtlands län, som anhållit om så stort belopp, omständigheterna
medgåfve, samt Kongl. Majd.s befallningshafvande i Hallands län,
som begärt 1,500 kronor, fann styrelsen af nyssnämnda anledning ej
kunna uppföras i förslaget till erhållande af någon andel af anslaget.
För år 1885 syntes förhållandena gestalta sig lika, om ej mera
Stats-Utskottets Utlåtande N:o. 12 a.
47
ogynsamma, ty, enligt hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse af
den 23 November 1884 upplyst, hade redan vid den tiden inkommit
framställningar från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i 12 län att till
bekostande af vägundersökningar utbekomma tillhopa icke mindre än
26,500 kronor.
För den händelse detta anslag blefve höjdt till 50,000 kronor,
har emellertid styrelsen trott sig kunna föreslå nedsättning i det extra
anslag af 5,000 kronor, som för hvartdera af åren 1884 och 1885 beviljats
till bestridande af dels arfvode åt den hos styrelsen anstälde
extra byråingeniören för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner,
dels ock andra tillfälliga omkostnader, som af kontrollen öfver
odlingsföretagen kunde föranledas. De tillfälliga omkostnader, som
kunde ifrågakomma för möjligen erforderliga lokalbesigtningar i anledning
af framställningar om understöd af statsmedel till vattenaflednings-
och odlingsföretag, har styrelsen nemligen ansett kunna bestridas
af det förhöjda anslaget, hvarför styrelsen under nyssberörda förutsättning
föreslagit att omförmälda extra anslag minskades till 3,000
kronor, motsvarande det belopp, hvartill styrelsen för år 1885 faststält
den extra ingeuiörens aflöning.
Behofvet af en anslagsförhöjning har af vederbörande myndighet
sålunda kraftigt framhållits, och det visar sig, så väl af hvad härutinnan
anförts som af det exempel motionären åberopat, att i synnerhet anspråken
på medel till sådana vägundersökningar, som af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande föranstaltas, stigit så väsentligt, att anslagets nu
varande belopp ingalunda förslår att i motsvarande grad gå de redan
nu framstälda anspråken till mötes. Vid sådant förhållande och då
det, på sätt i statsrådsprotokollet (sid. 33) antydes, icke förefinnes
någon anledning att förmoda, att behofven härutinnan komma att
minskas, utan fast hellre med all säkerhet kan antagas, att så väl de
allmänna inspektionskostnaderna som utgifterna för de vägundersökningar,
hvilka af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltas, komma
att år för år blifva allt större, har Utskottet funnit den i motionen
gjorda framställningen om anslagets höjande redan nu till 60,000 kronor
ej kunna lemnas utan allt afseende; och, ehuru Utskottet funnit
sig böra inskränka sin hemställan till Riksdagen derhän, att Utskottet
i afseende på beloppet af anslagets förhöjning föreslår, att
Kongl. Maj:ts framställning må bifallas, anser sig Utskottet tillika
böra uttala, att Utskottet icke lemnat obeaktadt det förhållande, att
anslaget, med hänsyn till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes behof af
ökade medel för vägundersökningar, utan tvifvel snart måste ökas.
48
Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. höjning
af storskifteslandtmätares
m. fl. årsarjvoclen
och anslag
till storskiftes-
och
afvittringsverlcen.
[10,110.12]
Inom Utskottet har vidare ifrågasatts, om icke en delning af
anslaget lämpligen borde ske, så att af hela anslaget en bestämd del
årligen afsåges för vägundersökningar i orterna, men Utskottet har
icke tilltrott sig att nu och utan att något på utredning grundadt förslag
af Kongl. Maj: t föreligger föreslå en förändring i antydt syfte i
vidsträcktare mån, än att det synts Utskottet lämpligt, att Riksdagen
uttalade den åsigt, att för år 1886 åtminstone ett belopp af 22,000
kronor måtte, om Kongl. Maj:t finner sådant möjligt, afses för sådana
vägundersökningar, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltas.
Under uttalande häraf får Utskottet hemställa,
att Riksdagen, med afslag å Herr Nils Nilssons
motion, må, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning,
höja det under anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten
uppförda reservationsanslaget till »undersökningar
och expenser för allmänna arbeten» från
och med år 1886 från 40,000 kronor till 50,000 kronor,
eller med 10,000 kronor.
Skiften och afvittringar.
10:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit:
att Riksdagen må dels för år 1886 bevilja förhöjning i årsarfvodet
med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare i Kopparbergs
län, som icke kommer att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens
för storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400 kronor;
dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
år 1886 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens och Norrbottens län
och de storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode
efter taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,
som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund
af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; dels för
år 1886 åt föredragandena af afvittringsärendena i Vesterbottens och
Norrbottens län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af
400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp; dels ock bevilja
tillfällig förhöjning i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens
län årsarfvode för år 1886 med 200 kronor;
att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och afvittrings
-
Siats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.
49
verken under år 1886, för samma år, utöfver ordinarie anslaget,
63,000 kronor, på extra stat anvisas 187,000 kronor; samt
att anslaget till skiften och afvittringar frånskiljes de under sjette
hufvudtitelns underafdelning »jordbruket, handeln och näringarna» uppförda
anslag samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,
nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning »diverse anslag»
och der upptages främst bland de under samma afdelning förekommande
anslag. ■
Utskottet, som, under åberopande af de i statsrådsprotokollet (sid.
34—42) anförda skäl till de här ofvan anförda framställningarna, icke
funnit anledning till någon erinran mot hvad Kongl. Maj:t äskat och
föreslagit, får alltså hemställa,
att Riksdagen må:
a) dels för år 1886 bevilja förhöjning i årsarfvodet
med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, som icke kommer ''att åtnjuta
arfvode efter taxa, samt i styresmannens för
storskiftesverket årsafvode likaledes med 400 kronor;
dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna
af tjensten under år 1886 för afvittringslandtmätare i
Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode
efter taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i ''tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels för år 1886 åt föredragandena af afvittringsärendena
i Vesterbottens och Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af
400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp;
dels ock bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens
för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode
för år 1886 med 200 kronor;
b) till bestridande af kostnaderna för storskiftesoch
afvittringsverken under år 1886, för samma år,
utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra
stat anvisa 187,000 kronor; samt
c) besluta, att anslaget till skiften och afvittringar
må frånskiljas de under sjette hufvudtitelns underafdel
Bih.
till Eilcsd. Prof. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 10 Raft. 7
50
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. anslag
till en mejeriskola
i Jemtland.
[13].
Ang. ifrågasatt
statsbidrag
till
premier åt
lärlingarne
vid rikets
lantbruksskolor.
ning »jordbruket, handeln och näringarna» uppförda
anslag samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,
nedflyttas till samma hufvudtitels
underafdelning ''»diverse anslag» och der upptagas
främst bland de under samma afdelning förekommande
anslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
ll:o. Såsom understöd till uppehållande af en mejeriskola inom
Jemtlands län har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja ett årligt
anslag af 3,000 kronor, samt att i följd deraf det ordinarie anslaget
till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
må med motsvarande belopp höjas, eller från 172,400 kronor till 175,400
kronor.
I statsrådsprotokollet (sid. 42—47) redogöres för de skäl, som
ligga till grund för Kongl. Maj:ts framställning; och då af dessa skäl
framgår, att ifrågavarande skola komme att fylla ett känbart behof samt
att hon skulle komma att ordnas i öfverensstämmelse med 1880 års
reglemente för de lägre mejeriskolorna, får Utskottet — under förutsättning
att den nya mejeriskolan kommer att understödjas af vederbörande
landsting eller hushållningssällskap — hemställa,
att Riksdagen, såsom understöd till uppehållande
af en mejeriskola inom Jemtlands län, må bevilja
ett årligt anslag af 3,000 kronor och i följd deraf
höja det ordinarie anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» med motsvarande
belopp, eller således från 172,400 kronor till
175,400 kronor.
12:o. I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 28) har
Herr A. Andersson i Smedbyn, med hvilken Herr Allvar Olsson instämt,
på anförda skäl föreslagit, att ett belopp af 8,700 kronor måtte
beviljas till premier åt lärlingarne vid rikets 29 landtbruksskolor.
Motionären har, enligt hvad motionen gifver vid handen, ansett,
att, då det hittills varit stadgadt att lärling skall för vinnande af inträde
i landtbruksskola hafva fylt 18 år, men komiterade för afgifvande
af förslag till den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksskolor
i sitt betänkande föreslagit, att inträdesåldern skulle varda 21 år, samt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
51
erfarenheten visat att svårigheter ofta mötte vid anställandet af fulla
antalet lärlingar — i allmänhet 12 vid hvarje skola —, så komme
denna svårighet att blifva så mycket större, då 21 år erfordrades för
vinnande af inträde i dessa skolor, hvaraf följden blefve, att fulla antalet
lärlingar ej kunde erhållas och att skolorna fördenskull måste indragas.
Redan den omständigheten, att berörda komitébetänkande ännu
icke blifvit pröfvadt, har synts Utskottet innefatta tillräckligt skäl att
afstyrka bifall till motionärens ifrågavarande, på en ännu icke förverkligad
förutsättning om ändring i gällande föreskrifter angående minimiåldern
för inträde såsom lärling i landtbruksskola hvilande förslag;
hvadan Utskottet hemställer,
att Herr A. Anderssons i Smedbyn ifrågavarande
motion icke må af Riksdagen bifallas.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit:
att Riksdagen måtte på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en
föreståndare för den växtfysiologiska anstalten vid landtbruksakademiens
experimentalfält ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva,
att föreståndarens lön, efter innehafvarens af beställningen väl
vitsordade tjenstgöring under en tid af 5 år, räknad från och med året
näst efter det, då han blifvit antagen, måtte höjas med 500 kronor
och efter ytterligare 5 års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500
kronor, att utgå från sjette hufvudtitelns anslag till ålderstillägg; och
skulle anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»,
i händelse Riksdagen bifölle hvad sålunda föreslagits,
höjas från 41,450 kronor till 45,450 kronor.
Sedan hushållningssällskapens år 1874 i hufvudstaden församlade
ombud väckt fråga dels om upprättande af en fullständig agrikulturkemisk
och fysiologisk försöksanstalt medelst omorganisation af den
vid landtbruksakademiens experimentalfält befintliga, dels ock om anställande
af agrikulturkemister i landsorten till biträde åt jordbruket
och näringarna, aflat landtbruksakademien på hösten 1875 till Kongl.
Maj:t framställning i dessa ämnen. Dervid framhöll akademien, att
dess experimentalfält och agrikulturkemiska försöksanstalt borde såsom
dittills fortgå med hufvudsakligt ändamål att med de hjelpmedel, vetenskapen
kunde lemna, och genom försök, anstälda efter vetenskaplig
Ang. anslag
till aflöning
åt en växtfysiolog.
L14].
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
metod, verka i det praktiska jordbrukets och dess binäringars intressen;
och förklarade akademien, som förordade anställande på en del ställen
i riket af agrikulturkemister i hushållningssällskapens tjenst, sig anse,
att akademiens försöksanstalt, om dylike tjenstemän komme att antagas,
skulle kunna befrias från analyser och andra undersökningar, som för
enskildes räkning dittills blifvit der utförda, samt med sålunda vunnen
friare verksamhet i vidsträcktare omfång än dittills kunna gagna modernäringen
och medverka till dess utveckling. Anstalten egde äfven,
enligt akademiens åsigt, uti då redan anvisade anslag och uti dess
laboratorium det mesta af hvad som erfordrades för en mera utvidgad
verksamhet i förberörda syfte. Hvad som i detta fall då ännu saknades
var, enligt akademiens tanke, ett växthus för anställande af åtskilliga
kulturförsök samt arfvode till en botanist för mikroskopiska och
växtfysiologiska undersökningar, som i sammanhang med de agrikulturkemiska
arbetena borde bringas till utförande. Då akademien icke
egde medel för bekostande af aflöningen åt botanisten samt uppbyggandet
och underhållet af växthuset, begärde akademien att Kongl.
Maj: t täcktes aflåta proposition i ämnet till Riksdagen. Med bifall härtill
föreslog Kongl. Maj:t uti den till 1876 års Riksdag aflåtna nådiga
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof Riksdagen att
jemte anslag till agrikulturkemiska stationer inom landet på extra stat
för år 1877 anvisa till uppförande af ett växthus vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska försöksanstalt 10,500 kronor äfvensom på ordinarie
stat bevilja till arfvode åt en för mikroskopiska och växtfysiologiska
undersökningar vid agrikulturkemiska försöksanstalten anstäld,
på förordnande af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen
botanist 1,000 kronor och till växthusets underhåll, skötsel och uppvärmning
vintertiden 500 kronor.
Till svar å Kongl. Maj:ts berörda framställningar tillkännagaf
Riksdagen uti skrifvelse den 11 Maj 1876 angående reglering af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, att Riksdagen ej kunnat
undgå att finna, det de föreslagna åtgärderna sannolikt skulle komma
att verka till gagn för jordbrukets äfvensom andra näringars utveckling,
och sålunda ansett sig böra i hufvudsak bifalla Kongl. Maj:ts
ofvan omförmälda förslag, men att det likväl synts Riksdagen som om
så väl det till arfvode åt den föreslagne botanisten som det såsom bidrag
till de ifrågastälda agrikulturkemiska stationerna äskade anslag
åtminstone till en början lämpligen skulle kunna uppföras på extra
stat, till dess någon erfarenhet erhållits om det gagn, som genom ifrågavarande
åtgärder verkligen komme att vinnas; och jemte det Riksdagen
anvisade medel till de kemiska stationerna biföll den äfven
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
53
Kongl. Maj:ts framställning om anslag till uppförande af omförmälda
växthus vid landtbruksakademiens experimentalfält samt beviljade till
dess underhåll, skötsel och uppvärmning vintertiden på ordinarie stat
500 kronor; hvarjemte Riksdagen för anställande af ofvannämnde botanist
på extra stat för år 1877 anslog 1,000 kronor. Sistnämnda belopp
har äfven sedermera år efter år af Riksdagen, på särskilda af Kongl.
Maj:t aflåtna framställningar, beviljats. Byggnaden för inrymmande af
växthuset blef derefter uppförd och har från och med sommaren 1878
varit använd.
Enligt den för botanisten utfärdade instruktion har botanisten, hvilken
skall årligen vara boende vid experimentalfältet från början af Juni
till början af September eller längre, om omständigheterna sådant medgifva,
till hufvudsakligt åliggande att derunder verkställa växtfysiologiska
och andra botaniska undersökningar. I början skulle dessa ske
enligt anvisning af föreståndaren för försöksanstalten, men nu mera
företagas de jemlikt instruktionen af den 14 Mars 1884 efter samråd
med föreståndaren. Derjemte åligger det botanisten att under våren och
hösten, då vegetationsförsök fortgå i försöksanstaltens växthus, men
botanisten ej är boende vid experimentalfältet, minst en gång i veckan
besöka detsamma för att följa försöken och på stället eller i sitt hem
verkställa de mikroskopiska och andra undersökningar, hvartill försöken
kunna gifva anledning. Botanisten skall ock leda och öfvervaka fortsatta
albildningar af Sveriges kulturväxter samt föra dagbok öfver
verkstälda undersökningar och derom till landtbruksakademiens förvaltningskomité
genom försöksanstaltens föreståndare afgifva skriftlig
redogörelse.
Med åberopande af växtfysiologiens starka utveckling under de
senare åren och vigten att för jordbruksnäringen tillgodogöra sig dess
upptäckter, samt att det nu varande växthuset, anordna dt för anställande
af undersökningar efter den utaf vetenskapen nu mera utdömda
vattenkulturmetoden, vore olämpligt och alldeles för trångt för att kunna
tillgodose de fordringar, som nu mera ställas på en anstalt för anställande
af växtfysiologiska försök, gjorde den vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska och fysiologiska anstalt anstälde botanisten doktor
Jakob Eriksson redan i Mars månad 1882 hos landtbruksakademiens
förvaltningskomité hemställan om förändring och utvidgning af lokalen
för den växtfysiologiska anstalten i enlighet med ett af honom uppgjord
t förslag, åsyftande tillika att vid anstalten bereda tjenlig och
ständig bostad åt botanisten. Eriksson påpekade dervid det rika arbetsfält,
som skulle kunna bearbetas af en växtfysiologi anstalt med
det utrymme, som föreslagits. Vid anstalten, sålunda inrättad, borde
54
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
enligt doktor Erikssons åsigt kunna dels utredas sådana fysiologiska
frågor, hvilka voro af särskildt intresse för vårt land, såsom de nordiska
fröslagens beskaffenhet, den nordiska vegetationens hastiga utveckling
och orsakerna dertill m. m., äfvensom de i vårt land förekommande
växtsjukdomar och deras afhjelpande; dels anställas biologiska
undersökningar af kultur- och ogräsväxter, hvad de senare beträffade,
för att utfinna medel mot deras spridning; dels ock fullföljas det
sedan flera år tillbaka påbörjade arbetet »Sveriges kulturväxter». Med
hänsyn till det rika arbetsfältet för en så inrättad anstalt framhölls,
i sammanhang med det väckta förslaget om förändring och utvidgning
af lokalen för de växtfysiologiska undersökningarna vid experimentalfältet,
önskvärdheten deraf, att en längre årlig arbetstid än de tre
sommarmånaderna bereddes åt botanisten.
I anledning af förevarande, af doktor Eriksson gjorda framställning
infordrade landtbruksakademien yttrande från tre sine ledamöter,
numera aflidne professoren Sten Stenberg och akademiens då varande
sekreterare, numera jemväl aflidne doktor Ferd. Unander samt majoren
A. W. Edelsvärd. Uti det af bemälde komiterade i ärendet afgifna yttrande
instämde desse i de af doktor Eriksson uttalade åsigter om otillräckligheten
och olämpligheten af den växtfysiologiska afdelningens nu
varande lokal, men ansågo sig icke kunna i allo tillstyrka Erikssons
byggnadsförslag, hvilket icke heller sedermera kommit till utförande.
Under år 1883 afgaf doktor Eriksson, på begäran af föreståndaren
för landtbruksakademiens agrikulturkemiska och fysiologiska anstalt
vid experimentalfältet professoren L. F. Nilson, utredning om de behof,
som enligt Erikssons åsigt förefunnes vid anstaltens växtfysiologiska
afdelning. Under åberopande af hvad redan anförts uti förberörda
af Eriksson till förvaltningskomitén ingifna skrift fäste Eriksson
härvid till en början uppmärksamheten derå, att, ehuru enligt dittills
gällande instruktion föreståndaren för den agrikulturkemiska och
fysiologiska försöksanstalten skulle anvisa de växtfysiologiska och
mikroskopiska undersökningar, botanisten hade att verkställa, denna
föreskrift icke kunnat följas, ej ens hvad anginge uppgörande af arbetsplan
för året, hvilket alltid af anstaltens föreståndare uppdragits
åt botanisten, och att man svårligen kunde förfara på annat sätt, för
så vidt icke föreståndaren, som skulle vara kemiker, jemväl vore fackman
på det botaniska området, hvilket dock i våra dagar knappast
vore möjligt för någon naturforskare. Vidare framhölls att den arbetstid,
som med hänsyn till ringheten af det lemnade statsanslaget
vore för botanisten uti instruktionen bestämd, icke vore tillräcklig för
utförande af de arbeten, som nu ålåge fysiologiska anstalten, och än
Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
55
mindre kunde förslå, derest anstalten finge den omfattning, som Eriksson
i sin förra skrift föreslagit. Enligt Erikssons förslag borde det
nemligen för framtiden åligga botanisten att uttänka plan för och behörigen
förbereda försöken vid anstalten, leda och fullfölja der pågående
försök, bearbeta redan gjorda rön och iakttagelser samt genom
populära skrifter inom facket bland allmänheten sprida kännedom om
nya och för den praktiska växtodlingen vigtiga upptäckter. Eriksson
upplyser hurusom genom den knappt tilltagna tiden för botanistens
vistelse vid anstalten större delen af arbetena måste i förtid afbrytas,
hvilket föranledde att resultaten af arbetena till större delen giugo
förlorade. Han hemstälde till slut att medel måtte beredas för en sådan
utvidgning af försöksanstaltens växtfysiologiska afdelning, att den
komme att förses icke blott med en tillräcklig och ändamålsenligt inredd
arbetslokal utan äfven med tillräcklig arbetskraft, en för hela året
anstäld botanist jemte en för minst sex månader, April—September,
antagen botanisk assistent.
Vid doktor Erikssons sistberörda skrift voro fogade 3''ttranden i
ämnet från professoren i botanik vid universitetet i Lund doktor F.
W. C. Areschoug och professoren i botanik vid Stockholms högskola
doktor Eug. Warming; och är innehållet af dessa yttranden anfördt i
statsrådsprotokollet (sid. 51 och 52).
Sedan vidare professoren V. B. Wittrock yttrat sig i ärendet och
dervid förordat Erikssons förslag, hafva derjemte professorerne S. Stenberg,
Th. M. Fries och Chr. Lovén den 4 Oktober 1883 afgifvit yttrande
och dervid, enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 52—57) utvisar, bland
annat anfört:
»Att allt jordbruk har till sin uppgift skötseln af vissa för menniskan
vigtiga växter är ett axiomatiskt sakförhållande, och lika axiomatiskt
är att en hvar landtbrukares sträfvan bör gå ut på att så ordna skötseln
och behandlingen af dessa kulturväxter, att största möjliga afkastning
deraf kan vinnas. Ej mindre obestridligt är det ock att detta
mål ej kan vinnas utan genom ständigt upprepade försök, likasom ock
att de försök hafva största utsigt att lemna tillfredsställande resultat,
hvilka äro anstälda i öfverensstämmelse med de inom växtverlden rådande
naturlagarne, med klokt användande af de hjelpmedel, som naturen
erbjuder, samt med lika klokt afvärjande af alla de missgynnande
omständigheter, som kunna motverka uppnåendet af ett önskadt resultat.
Ju mera landtbruket fortskridör i utveckling och intensitet, ju mera det
gör anspråk på att vara verkligen rationelt, dess mera måste det derför
göra sig till godo de vetenskapliga resultat, som den rastlöst fortgående
naturforskningen redan vunnit och för hvarje dag vinner. Och
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
på grund häraf torde det ej vara förmätet att beteckna den experimentela
växtfysiologien såsom en af de allra kraftigaste häfstängerna för
jordbrukets fortgående höjande samt såsom i lika hög grad som agrikulturkemien
värd att kallas till hjelp för främjandet af vårt lands vigtigaste
näring.
Insigten härom var det tvifvelsutan, som föranledde inrättandet af
den sedan år 1876 vid akademiens agrikultur-kemiska försöksanstalt befintliga
botanistplatsen. Det vore otillbörligt att förneka att härigenom
åtskilliga värdefulla upplysningar till gagn för vårt lands jordbruk vunnits,
men fåfängt vore det ock att försöka dölja att vida mer tvifvelsutan
skulle hafva ernåtts, om sagde akademiens tjensteman intagit en
annan ställning samt haft till sitt förfogande längre arbetstid och bättre
hjelpmedel. Vi anhålla härvid att bestämdt få betona att i detta vårt
uttalande ingalunda döljer sig något klander mot Kongl. landtbruksakademiens
åtgöranden i denna sak; tvärtom länder det henne till obestridlig
heder att hon till och med förr än landets universitet haft öppen
blick för den experimentela växtfysiologiens stora betydelse samt att
först i vårt land hafva lagt grunden till en institution för densammas
befrämjande. Att man, då ännu ingen erfarenhet från vårt eget land
eller ens från grannlanden förelåg, med varsamhet beträdde den nya
banan var tvifvelsutan lika berättigadt som det nu, sedan nödig,erfarenhet
vunnits, är önskvärdt att man vidare fortgår på denna bana
och tager steget fullt ut.
Och detta steg kan, såsom af professorerne Areschoug, Warming
och Wittrock samt doktor Eriksson på ett öfvertygande sätt blifvit
visadt, icke vara något annat, än att landtbruksakademiens botanist
erhåller en lika sjelfständig ställning som dess kemist nu intager, att
han hela året om må kunna egna hela sin tid åt hithörande arbeten
samt att han erhåller sådan arbetslokal och öfriga hjelpmedel, som den
så inom som utom vårt land vunna erfarenheten visat vara nödvändiga
vilkor för en framgångsrik verksamhet i den angifna rigtningen.
Hvad först beträffar botanistens förhållande till föreståndaren för
akademiens agrikulturkemiska försöksanstalt, är för närvarande åt den
förre anvisad en underordnad ställning, i det att enligt ännu gällande
instruktion det är kemisten som skall bestämma hvilka växtfysiologiska
och mikroskopiska undersökningar skola af botanisten verkställas.
För att ett dylikt stadgande skall vara berättigadt, borde ju med nödvändighet
på föreståndaren för den agrikulturkemiska försöksanstalten
ställas den fordran, att han egde så vidt omfattande kunskaper rörande
kultur- och skadeväxternas lifsförhållanden och öfriga dermed i samband
stående botaniska spörsmål, att han kunde bedöma hvad af bota
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
57
nisten bör undersökas eller icke. Med andra ord: lian borde vara en
framstående ej blott kemist utan äfven botanist, och detta senare till
och med i ännu högre grad än sjelfva botanisten. Konseqvensen häraf
ligger i öppen dag. Vid inträffande ledighet skulle man vid val till
föreståndare för den agrikulturkemiska försöksanstalten vara inskränkt
till det ringa antalet af dem, som på en gång äro framstående botanister
och kemister, samt må hända nödgas afstå från förvärfvandet af en
eminent förmåga på det agrikulturkemiska området blott derföre att
tillräckliga botaniska kunskaper saknades, eller ock — hvilket med den
allt mer framträdande tendensen till arbetsfördelning äfven på det naturvetenskapliga
arbetsfältet är ännu mer att befara — skulle akademien,
om hon ville rätta sig efter nu gällande bestämmelser, se sig urståudsatt
att erhålla en föreståndare för försöksanstalten, emedan dertill
kompetent person inom landet icke vore att uppleta.
Det lider för öfrigt intet tvifvel, att en kunnig och nitisk växtfysiolog
vida bättre än eu kemist — huru skicklig i sitt eget fack
denne än må vara — kan bestämma både hvilka växtfysiologiska och
mikroskopiska undersökningar böra företagas samt sättet huru detta
bör ske. Obilligt synes då ock vara, att han ej inom de gränser, som
Kongl. Laudtbruksakademiens förvaltningskomité utstakat, skall ega full
handlingsfrihet samt sjelf bära så väl ansvaret som hedern för hvad
han uträttat.
Men för att han skall kunna uträtta något, hvaraf han kan vänta
verklig heder samt på samma gång så väl landt.bruksvetenskapen som
landtmannayrket skörda verkligt gagn, synes ett oeftergifligt vilkor
vara, att han kan uteslutande egna sig åt sina arbeten på detta fält.
De frågor, som från landtbrukets sida i våra dagar ställas på en växtfysiolog,
äro så omfattande, så olikartade, så vigtiga och ofta så svårlösta,
att det fordras ej blott en stor mångsidighet i kunskaper och
stor om sigt i den dag från dag växande literaturen utan ock osplittrad
tid till försökens planmessiga ordnande och trägna öfvervakande. Detta
är emellertid icke möjligt med den anordning, som för närvarande är
vidtagen. Lönens ringhet gör det för Landtbruksakademiens botanist
nödvändigt att derjemte eg a en annan mera inkomstgifvande tjenst,
till hvilken botanistbefattningen kommer att bilda ett, åtminstone ur
ekonomisk synpunkt sedt, mindre vigtigt bihang. Härtill kommer att
bestämmelsen, att hans arbetstid vid experimentalfältet är inskränkt
till så godt som endast tre månader om året, nödgar honom att antingen
— med förbigående af andra, vigtigare frågor — endast företaga
sådana, om hvilka han kan hysa förhoppning att de under sommarmånaderna
skola kunna medhinnas, eller ock att, då hösten kommer,
Bih. till Riksd. Prot. 1885. å Sami. 1 Afd. 10 Häft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
afbryta redan halfgjordt arbete utan att sbörda någon lön för derå
nedlagd möda. En utsträckning af arbetstiden till hela året med derefter
lämpad aflöning är derföre högeligen önskvärd, och detta så mycket
mer, som äfven under vintern en mängd arbeten lämpligen kunna företagas,
hvilka annars måste inkräkta på sommararbetena, hvarförutom
de vidlyftiga förarbetena för de experiment, som under den egentliga
vegetationsperioden skola anställas, samt bearbetningen af de vunna
resultaten säkerligen komma att upptaga en ej ringa del af den kallare
årstiden.
Mer än väl inse vi, att nära till lxands liggande invändningar finnas
mot det nu sagda, och vi tillåta oss derföre att till bemötande upptaga
ett par af dessa. Äfven med villigt erkännande af den experimentela
växtfysiologiens stora betydelse för landtbruket, trädgårdsskötseln
och skogshushållningen, torde någon anse att det i vårt lilla
land är i detta afseende nog gjordt om, såsom nu sker, man åtnöjer
sig med de anspråkslösa arbeten, som af en knappt aflönad person
under en kort tid af året kunna medhinnas, då man ju har tillfälle
att tillgodogöra sig den erfarenhet, som i de större, materielt bättre
lottade kulturländerna vinnes. Utan att fästa oss vid den föga smickrande
ställning, hvartill vårt fosterland, som dock med rätta är stolt
öfver sina anor på naturforskningens område, härigenom skulle dömas,
vilja vi påpeka att de egendomliga, från andra länders i så många
afseenden afvikande naturförhållandena ej blott nödvändiggöra ett kontrollerande
af de i främmande land vunna resultatens praktiska användbarhet
inom vårt eget, utan ock frammana särskilda, så att säga,
nationella frågor, hvilkas besvarande är af ej blott stort vetenskapligt
intresse utan ock af betydande ekonomisk vigt. För att ej trötta med
upprepande af en mängd dylika spörsmål, må det vara nog att här
blott påpeka frågan om det svenska utsädesfröete egenskaper samt
hvad dermed står i sammanhang — en fråga, som just nu står på
dagordningen, beträffande hvilken för en verkligt kunnig växtfysiolog
mycket ännu återstår att utreda, och hvilken må hända för hela vårt
jordbruk är af en epokgörande betydelse.
Men, torde invändas, rätta platsen för växtfysiologiska undersökningars
anställande är i vårt land ej Landtbruksakademiens experimentalfält
utan universiteten, der de kunna sättas i samband med dervarande
botaniska trädgårdar och laboratorier. Fullkomligt sant är ock,
att växtfysiologien hittills varit vid våra universitet allt för litet uppmärksammad,
samt att önskligt vore, att denna relativt unga gren af
botaniken der snart blefve planterad och rotfästad, men häraf följer
ingalunda obehöfligheten af en växtfysiologi anstalt, uteslutande och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
59
direkt afsedd för landtbrukets behof. Det ligger nemligen i öppen dag,
att man vid universiteten, der vetenskaplig forskning hufvudsakligen
bedrifves utan hänsyn till de vunna resultatens ekonomiska eller praktiska
nytta, endast mera tillfälligtvis skall komma att behandla frågor,
som för agronomien äro af framstående intresse. På alldeles samma
och lika goda grunder, som Kongl. Landtbruksakademien för arbeten
uteslutande i agronomiens tjenst önskar ega en särskild kemist, bör den
ock sträfva att erhålla en egen botanist.
Den ställning, som denne inom vårt land borde komma att intaga,
är äfven af andra skäl än de ofvan angifna synnerligen betydelsefull.
Med vårt lands stora utsträckning är det nemligen ej nog att
försök på ett enda ställe företagas, utan jemförande försök böra, der
så ske kan och nödigt pröfvas, äfven annorstädes verkställas. En kunnig
och för sitt kall intresserad person bör lätt nog genom att sätta sig
i förbindelse med dugliga landtbrukare och trädgårdsodlare i olika delar
af landet kunna inhemta skördar af iakttagelser, hvilka, af honom kritiskt
granskade och ordnade till ett helt, kunna gifva hans egna mera
•vetenskapligt utförda försök det ökade värde, som praktikens kontroll
alltid förlänar. Till honom kunde man från landets alla delar, hänvända
sig för att erhålla upplysningar om de sjukdomar, hvaraf i ekonomiskt
afseende vigtiga växter angripits, samt rad beträffande botande
och förekommande af dylika olyckor. Genom honom skulle systematiskt
ordnade acklimatisationsförsök kunna äfven i vårt land. åstadkommas,
och härigenom nya värdefulla kulturväxter spridas till nya
trakter. Under hans ledning skulle den dyrbara samling af plancher
öfver de i Sverige förekommande kulturväxtformerna, som på Kongl.
Landtbruksakademiens föranstaltande åvägabragts, kunna kompletteras,
vetenskapligt bearbetas och till gagn både för vetenskapen och det
praktiska jordbruket samt trädgårdsskötseln publiceras. Åt fröodlare
och frökontrollanstalter i vårt land skulle han säkerligen komma att
lemna vigtiga råd och upplysningar samt sålunda på dem utöfva ett
säkerligen ej obeliöfligt, vägledande och i viss mån kontrollerande inflytande.
Korteligen, den växtfysiologiska anstalten på Kongl. Landtbruksakademiens
experimentalfält skulle på sätt och vis komma att
blifva ett centrum, dit iakttagelser rörande våra kulturväxter och deras
lifsförhållanden från alla delar af landet skulle samlas, och hvarifrån
råd och upplysningar kunde erhållas af alla de jordbrukare och trädgårdsodlare,
hvilka för ökad framgång i sina sträfvanden önska tillgodogöra
sig växtfysiologiens nyaste resultat.
För att emellertid Kongl. Landtbruksakademiens botanist skall
kunna uppfylla de rättmätiga anspråk, som man af hans verksamhet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
öO
kan komma att kräfva, är en förbättring af de materiella resurser,
hvaröfver lian har att förfoga, oundgängligen nödvändig. Att åt honom
vid experimentalfältet beredes för hela året lämplig bostad, är — såsom
af det förut sagda lätteligen framgår — ett oeftergifligt vilkor. Likaledes
är det oundgängligt, att en tillräcklig och mot sitt ändamål svarande
arbetslokal ställes till hans förfogande. Hvad beträffar det växthus,
som år 1877 byggdes hufvudsakligen med hänsyn till anställande
af de den tiden mycket prisade men sedan af den vetenskapliga kritiken
till det väsentligaste utdömda vattenkulturförsöken, är detsamma
visserligen för växtfysiologiska försök i allmänhet ej fullt lämpligt
men torde dock till smärre kulturförsök, särskildt under den kallare
årstiden, kunna med framgång användas. De flesta och vigtigaste
försöken böra dock, för att eg a ett för vårt land praktiskt värde, verkställas
i det fria på ett mindre försöksfält, hvartill nödig jord antagligen
utan särskild kostnad kan vid experimentalfältet upplåtas. Dessutom
är komplettering af den för undersökningarnas och försökens anställande
behöfliga uppsättningen af instrument och apparater af nöden.
Slutligen få vi påpeka det önskliga i att en assistent vid den nya
växtfysiologiska anstalten anställes. Ofvan har framhållits den mängd
olikartade göromål, hvarmed föreståndaren för sagda anstalt antagligen
blifver öfverhopad, och det är lätt att inse att, i synnerhet under våren,
sommaren och hösten, han icke skall kunna medhinna att ensam nöjaktigt
sköta alla göromålen. Ehuru vi hysa någon tvekan huru vida
ej en assistent för hela året är behöflig, anse vi oss dock nu, innan
nödig erfarenhet i detta afseende ännu vunnits, endast böra förorda
hans antagande för en tid af minst sex månader, April—September.»
På grund af hvad komiterade sålunda anfört hafva de jemväl
afgifvit förslag å de anslag, som erfordrades dels för en gång och dels
årligen för anordnande af en särskild växtfysiologisk försöksanstalt vid
experimentalfältet.
Efter det förvaltningskomitén yttrat sig i frågan, har Landtbruksakademien
med underdånig skrifvelse den 22 September 1884 öfverlemnat
handlingarne i ärendet under tillkännagifvande, att akademien
på det lifligaste instämde i de af Professorerne Stenberg, Fries och
Lovén uti det af dem afgifna yttrande uttalade åsigter. Då akademien
likväl funne sig sakna medel att på egen bekostnad bringa till utförande
hvad som blifvit föreslaget, har akademien, med åberopande
af hvad i ärendet anförts, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta framställning om beviljande af följande
anslag för upprättande vid Landtbruksakademiens experimentalfält af
eu fullständig växtfysiologisk försöksanstalt, nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
61
a) årsanslag.
Lön åt anstaltens föreståndare (utom nu på extra stat
anvisade 1,000 kronor) 3,000 kronor, eller tillsammans ...... 4,000: —
med rätt till 500 kronors tillägg efter fem och ytterligare
500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring.
Lön åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring) 1,000: —
Till underhåll af materiel, uppassning, eldning m. m. 1,200: —
Summa kronor 6,200: —
b) anslag för en gång.
Nybyggnad af arbets- och bostadslokal enligt bifogad,
af Majoren Edelsvärd uppgjord ritning med tillhörande kostnadsförslag
..................................................................................... 18,000: —
Inledning af gas och vatten i arbetslokalen hufvudsakligen
enligt af W. Wiklund uppgjord kostnadsberäkning 500: —
Möbler i arbetslokalen:
l:o) bord, skåp, m. m. enligt kostnadsberäkning upp
-
gjord af snickaren Ä. Lundgren ............................. 1,075: —
2:o) 2 stolar, rullgardiner m. m................... 75: — 1,150: —
Instrument (ett större mikroskop, våg m. m.) ............ 1,000: —
Summa kronor 20,650: —
Öfver det af majoren Edelsvärd upprättade kostnadsförslaget liar
underdånigt yttrande infordrats från Öfverintendentsembetet, som deri
på anförda skäl ansett förslagets slutsumma böra höjas med 2,000
kronor eller sålunda till 20,000 kronor.
Sedan handlingarna till Civildepartementet inkommit, har till Herr
Statsrådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet från Landtbruksakademiens
sekreterare aflemnats en promemoria angående de åligganden,
som skulle tillkomma den vid anstalten föreslagne assistenten.
Enligt denna promemoria skulle nämnde tjensteman vara bosatt vid
experimentalfältet åtta månader af året från den 1 Mars till den 1
November samt derunder dels biträda föreståndaren för anstalten vid
odlingsförsöken ute i det fria, vid de experimentela och mikroskopiska
undersökningarna inom växthuset och laboratoriet samt vid vården af
anstaltens samlingar, dels ock ensam öfvervaka alla vid anstalten förekommande
arbeten vid sådana tillfällen under tjenstetiden, då föreståndaren
kunde varda af förvaltningskomitén beordrad att företaga
forsknings- och inspektionsresor till olika delar af landet.
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Genom hvad sålunda blifvit meddeladt har enligt Utskottets åsigt
blifvit ådagalagdt så väl att den växtfysiologiska anstalten vid experimentalfältet,
sådan den för närvarande är ordnad, ingalunda uppfyller
de ändamål, som en sådan anstalt rätteligen har att främja, som ock
att de nya anordningar, som blifvit föreslagna, äro egnade att göra
anstalten i flera afseenden för jordbrukare gagnelig.
Hvad kostnaderna angår, så skulle, enligt hvad i statsrådsprotokollet
(sid. 60) meddelas, med tillgängliga besparingar kunna bestridas
de utgifter för en gång, som behöfdes för anstaltens ordnande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som blifvit föreslaget, hvarjemte
för uppvärmning och underhåll m. m. det nu å stat uppförda anslaget
af 500 kronor för växthusets skötsel m. m. åtminstone icke för närvarande
skulle erfordra någon förhöjning. Det enda anslag för ändamålet,
som nu ifrågakommer, är sålunda, och då Kongl. Maj:t ej funnit
skäl att nu framlägga något förslag om inrättande af assistentbefattning
vid den nya anstalten, det som är behöfligt för aflöning åt föreståndaren.
Beloppet af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende begärt, nemligen
4,000 kronor jemte två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor,
synes visserligen väl högt, men Utskottet har dock icke velat framställa
förslag om nedsättning deri, då nemligen genom aflöningens
bestämmande till det belopp, som Kongl. Maj:t föreslagit, vid anslagets
beviljande synes utan obillighet kunna fästas det vilkor, att blifvande
föreståndare skall vara skyldig att, i händelse behof af biträde eller
assistent yppas, sjelf vidkännas den derför nödiga utgiften.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må på ordinarie stat bevilja till
aflöning åt en föreståndare för den växtfysiologiska
anstalten vid Landtbruksakademiens experimentalfält
ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva, att
föreståndarens lön efter innehafvarens af beställningen
väl vitsordade tjenstgöring under en tid af 5 år,
räknad från och med året näst efter det, då han
blifvit antagen, må höjas med 500 kronor och efter
ytterligare 5 års enahanda tjenstgöring å nyo höjas
med 500 kronor, att utgå från sjette hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg; allt dock under vilkor att
blifvande föreståndare skall vara skyldig att sjelf
vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde
eller assistent under någon del af året kunna komma
att erfordras.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
63
Hästafvelns förbättrande.
14:o. Herr Friherre R. Klinckowström har i sin här ofvan i annat
ämne berörda motion (N:o 8), beträffande nu förevarande anslagstitel,
framstält följande förslag:
att hela detta anslag hädanefter skall upphöra att vara reservationsanslag
och uppföras uti 1886 års riksstat såsom bestämdt anslag,
med beloppet nedsatt till 80,000 kronor.
Då Utskottet funnit sig böra vid yttrandes afgifvande i denna
punkt i detalj påpeka de felaktigheter, hvilka förekomma vid Friherre
Klinckowströms beräkningar i fråga om förevarande anslagstitel, har
Utskottet likväl härvid redan nu velat erinra, att en sådan närmare
granskning ej kan af Utskottet framläggas i fråga om alla de anslag
å kufvudtitlarne, vid hvilka samme motionär gjort framställningar, helst
en sådan detaljgranskning vid flera af de ifrågavarande anslagstitlarne
ej synes behöflig till ledning för omdömet om Friherre Klinckowströms
förslag.
Herr Friherre Klinckowströms förevarande förslag är på följande
sätt motiver a dt:
■»Hästafvelns förbättrande (deraf särskildt reservations-anslag 35,000
kronor till prisbelöningar för hästar) — är reservations-anslag, hvilket
från och med år 1879 till och med år 1885 finnes i riksstaterna uppfördt
till samma belopp eller årligen 93,550 kronor. _ Statsrevisionens
senaste berättelse, pag. 198, upplyser oss derom, hvilka reservationer
å detta anslag under åren 1878—1882 äro gjorda; men dervid bör
märkas, att i dessa reservationer innehållas, underligt nog, såväl inventariernas
värden som ock behållningen af spanmål och proviant; ja,
äfven skulderna hafva ingått såsom reservationer! Fråndraga^ dessa
penningposter, hvilkas belopp angifvas i en not uti statsrevisionens
berättelse, pag. 198, så återstå, såsom verkliga reservationer:
för år 1878 .............................................................................. 98,355 kronor
„ „ 1879 ............................................................................... 88,610 „
1880 ............................................................................... 105,365 % „
, 1881 ............................................................................ 79,600 „
” „ 1882 ......................... 138,973 „
eller i medeltal 102,180 kronor årligen. Att dessa stora reservationer,
hvilka årligen återkomma och som alls icke synas vara behöfliga för
sjelfva ändamålet med anslaget, emedan de, såsom den ofvan åberopade
noten upplyser, blifvit utlånta (!) till belopp af mellan 51,215 kronor
Ang. vackt
förslag om
förändring
af anslagets
natur och
nedsättning
af beloppet
af detsamma.
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o IX a.
(år 1878) och 34,733 kronor (år 1882) — ej böra längre fastlåsas utan
något ändamål för det allmännas bästa, synes mig vara obestridligt»,
Den tabell i revisionsberättelsen, som motionären, enligt sia
uppgift, begagnat för erhållande af de meddelade sifferuppgifterna,
är (se sid. 198), så vidt den afser ifrågavarande anslag, af följande
innehåll:
År 1878.
År 1879.
År 1880.
År 1881.
År 1882.
“)Reservation
667,274
46
672,883
78
672,309
26
667,366
59
665,898
_
Ilästafvelos förbättran-
Anslag
93,550
—
93,550
—
93,550
—
93,550
—
93,550
—
de (deraf särskildt
l 158,211
—
145,079
34
132,271
04
139,356
47
135,939
96
reservationsanslag
b)Uppbörd
\ 5,937
—
5,937
—
5,937
_
5,937
—
5,937
35,000 kronor till pris-
I 41,220
30
1 34,696
92
i 35,023
06
( 34,894
18
( 34,608
79
belöningar för hästar)
e) Utgift
t 210,868
3 7
(210,443
96
(201,677
64
(205,417
88
(221,914
42
Beservation
672,883
78
672,309
26
667,366
69
665,898
—
644,801
74
Den, äfvenledes efter egen uppgift, af motionären anlitade noten till tabellen lyder
sålunda:
År 1877.
År 1878.
År 1879.
År 1880.
År 1881.
År 1882.
Reservationen vid årets slut består af:
Kontant behållning ............................
14,469 6 3
18,177
89
10,570
25
18,774
—
9,230 4 9
12,5671 o 7
Inventariers värden..............................
505,601 8 5
510,646
12
559,572
88
540,615
18
555,144''8 5
534,861 06
Behållning af spanmål och proviant ......
58,482 [ 9 7
63,882
10
24,126
16
21,386
17
21,153 co
20,967 21
Utlånta medel..................................
60,108 7 7
51,215
33
49,403
53
46,815
39
40,925 9 4
34,733 so
Fordringar ......................................
46,059! 8 8
47,204
28
47,796
51
40,837
0 5
39,835; c 2
42,073
37
Summa
684,723[io
691,125
72
691,46913 3
668,427
7 0
666,290 so
645.202
81
Efter afdrag af skulden........................
17,448]c o
18,241
94
19,160 08
1,061
20
392 5 0
401
07
Utgör Netto
667,274! 4 5
672,883
78
672,309,26
667,366
59
665,898!—
644,801
74
Af detta netto utgör reservationen till
prisbelöningar för hästar ..................
9,144; c 5
2,921
35
3,227''43
3,204
37
3,310 10
3,701
40
b) Öfre raden af uppbörden betecknar dels inkomster af språngafgifter oeb fourageersättningar, dels intressemedel och dels
vinst å stuteriernas jordbruk, kreatur, inventarier spanmål m. m. Nedre raden utgöres af extra ordinarie anslaget
“Löneförbättring åt betjeningen vid stuterierna".
De öfre utgiftssiffrorna böra till det särskilda anslaget “Prisbelöningar för hästar11. De nedre utgiftssiffrorna afse den återstående
delen af anslaget “Hästafvelns förbättrande".
Med ledning af dessa, i revisionsberättelsen lemnade uppgifter
får Utskottet nu meddela följande sammanställning:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
65
För hvarje af nedannämnda år utgjorde öfverskott eller brist å
anslaget till »hästafvelns förbättrande'')''):
Enligt motionärens uppgift
“Verklig reservation".
1878 kronor 98,355: —
1879 „ 88,610: —
1880 „ 105,365: —
1881 „ 79,600: -
1882 „ 138,973: —
tillhopa kronor 510,903: —
Enligt tabellen i revisionsberättelsen.
Öfverskott.
kronor 5,609: 33.
n
ii
ii
ii
kronor 5,609: 33.
Brist.
kronor
„ 574: 53.
„ 4,942: gg.
,, 1,468: 59.
,, 21,096: so.
kronor 28,082: 04.
Om öfverskottet å 1878 års anslag..................... kronor 5,609: 33
lägges tillsammans med reservationerna från
1877 ................................................................. „ 667,274: 45,
så erhålles ett belopp af ...................................... kronor 672,883: 78, och
om derifrån dragés bristen under 1879—1882 „ 28,082: 04,
så erhålles det belopp, hvartill, efter afdrag af
skulderna, reservationerna vid 1882 års
slut uppgingo, eller ....................................... kronor 644,801: 74.
Huru stor del af dessa reservationer utgjorde kontant behållning
och fordringar inhemtas af förestående tabeller.
Då af denna redogörelse visar sig, att anslaget till »hästafvelns
förbättrande» från och med 1879 fullt åtgått till utgifternas bestridande,
och att bristen endast kunnat fyllas medelst anlitande af de reservationer,
som uppkommit under föregående år till och med 1878, så torde
ock häraf framgå, att all anledning saknas att minska anslaget, för
så vidt det med detsamma afsedda ändamålet fortfarande skall främjas;
hvarjemte genom de berigtiganden af motionärens uppgifter, som
Utskottet, med användande af samma källa som motionären varit i tillfälle
att meddela, i någon mån torde rubbas vigten af motionärens omdöme,
att reservationerna icke vore »behöfliga för sjelfva ändamålet
med anslaget». Ytterligare ett stöd för denna Utskottets åsigt torde
äfven kunna hemtas af den omständighet, att, enligt hvad Utskottet
inhemtat, de utlånta medel, som i tabellen upptagas, icke »fastlåsts» på
annat sätt, än att de blifvit i bankinrättningar för vederbörande stuteriers
räkning insatta.
Under åberopande af hvad nu anförts hemställer Utskottet,
Bih. till Rilcsd. Vrot. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft.
9
66
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. uteslutande
ur riksstaten
af ett
under rubriken
»indelning
och dermed
jemförlig
anvisning, på
förslag-, friheter»
uppfördt
belopp.
[15.]
Ang. anslagets
omflyttning
i rilcsstaten.
[16.]
att Herr Friherre Klinckowströms ifrågavarande
förslag må lemnas utan något afseende.
15:o. I det af Kammarkollegium och Statskontoret den 8 December
1884 afgifna utlåtandet, huru vida, oberoende af frågan om grundskatternas
afskrifning, något hinder kunde anses möta för uteslutande
från och med 1886 ur så väl jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets
räkenskaper af sådana i jordeböckerna upptagna grundskatter
å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt
verk, menighet eller inrättning, hvilka äro vederbörande boställsinnehafvare
eller hemmanets egare anordnade, hafva dessa embetsverk
erinrat, hurusom i de å sjette hufvudtiteln under titeln »hästafvel ns
förbättrande» upptagna friheter inginge värdet åt hästvakansspanmål
för 7 rusthåll vid vestgöte regemente och 2 rusthåll vid andra lifgrenadierregemente!,
från utgörande af hvilken spanmål vederbörande
T och för hingsthållning njöte befrielse. Värdet å denna frihet, utgörande
enligt senast afslutade rikshufvudbok 1,067 kronor 61 öre,
borde enligt embetsverkens åsigt i riksstaten qvarstå och der upptagas
med i jemnadt tal 1,070 kronor, hvaremot återstoden af de under ifrågavarande
titel uppförda friheter, bestående af räntor, som vore Ottenby
stuteriinrättning anordnade af några under dess disposition varande
hemman och lägenheter, hvilka räntor enligt räkenskaperna uppginge
till 1,201 kronor 56 öre, borde ur riksstaten uteslutas.
Kongl. Maj:t har nu föreslagit Riksdagen att af det ofvanberörda,
å anslaget i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning, pa
förslag: friheter», uppförda beloppet, 2,300 kronor, finge uteslutas 1,230
kronor och till följd deraf anslagets slutsumma minskas från 95,850
kronor till 94,620 kronor; och får Utskottet hemställa,
att denna Kongl. Maj:ts framställning må M
Riksdagen bifallas, och således af det å anslaget till
»hästafvelns förbättrande» i kolumnen »indelning och
dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» uppförda
beloppet, 2,300 kronor, ur riksstaten uteslutas
1,230 kronor samt till följd deraf anslagets slutsumma
minskas från 95,850 kronor till 94,620 kronor.
16:o. Slutligen och i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit
får Utskottet hemställa,
att anslaget till »hästafvelns förbättrande» må
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
67
frånskiljas de under sjette hufvudtitelns underafdelning
»jordbruket, handeln och näringarna» uppförda anslagen
samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,
nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning
»diverse anslag» och der upptagas närmast
efter anslaget till »jordförluster genom kanal- och vägan
läggningar».
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
17:o. I Herr Friherre Klincko/cströms här ofvan berörda motion Ang. ändring
(N:o 8 i Första Kammaren) är yrkadt, att anslaget till »befrämjande i ^natw-getS
allmänhet af slöjderna» i 1886 års riksstat måtte förändras till bestämdt
anslag.
Vid riksdagen har af annan motionär föreslagits en ökning för år
1886 af ett under förevarande anslagstitel bland de extra anslagen för
innevarande år uppfördt anslag till befrämjande af husslöjden. Detta
förslag har Utskottet, på sätt här nedan i punkt 34 närmare förmäles,
ansett icke böra bifallas just med hänsyn till de å det ordinarie anslaget
gjorda reservationerna, af hvilka, om Kongl. Maj:t finner skäligt ,
medel kunna användas till ökadt understöd åt husslöjden. Af detta
skäl, och då anslagets förändrande till bestämdt anslag skulle kunna
för Kongl. Maj:t bereda svårigheter att tillmötesgå möjligen ökade behof
af understöd för slöjderna, hemställer Utskottet,
att Herr Friherre Klinckowströms motion, så
vidt den afser ifrågavarande anslag, må lemnas utan
något afseende.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
18:o. Då det af Herr Friherre Klinckowström i motionen N:o 8 i Ang. föränFörsta
Kammaren framstälda förslag, att reservationsanslaget till »be- ^agetsnahtr.
främjande i allmänhet af handel och sjöfart» måtte i 1886 års riksstat
förändras till bestämdt anslag icke synts grundadt på fullt giltiga skäl,
får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande förslag må lemnas utan afseende.
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. ålderstillägg
ät
FisJceriintenäenten
B.
Lundberg.
[17.]
Fiskerinäringens understöd.
19:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att
Riksdagen måtte medgifva, att Fiskeriintendeuten Rudolf Lundberg må
ega att från och med innevarande år uppbära första ålders tillägget till
den med hans befattning förenade lönen, eller 500 kronor.
Till stöd för denna framställning har i statsrådsprotokollet (sid.
61 och ff.) anförts:
att, sedan Fiskeriintendeuten filosofie doktor Rudolf Lundberg i
skrifvelse den 28 Oktober 1884 hos Landtbruksakademiens förvaltningskomité
hemstält om ålderstil]ägg till sin lön, komitén hos Kongl. Maj:t
gjort framställning härom och dervid anfört, att i komiténs protokoll
för den 18 Mars 1878 funnes antecknadt att Lundberg, som då var
förste fiskeriassistent, förordnades efter förste fiskeriintendenten H.
Widegren, hvilken kort förut aflidit, att förestå fiskeriintendentsbefattningen
»tills vidare» och intill dess »den dittills för fiskeriintendenten
gällande tjenstgöringsinstruktionen blifvit reviderad och af komitén
pröfvad»; att derefter, så vidt af de hos komitén tillgängliga handlingar
kunnat inhemtas, någon vidare åtgärd för den ifrågavarande tjenstebefattningens
tillsättning icke blifvit vidtagen; samt att under berörda
förhållande och då dels jemlik! Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 Februari
1864 fiskeriintendent »skall af komitén på förordnande antagas»
och dels sådan tjensteman, enligt komiténs tanke, i följd af 1874
års Riksdags af Kongl. Maj:t godkända beslut vore efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring berättigad till ålderstillägg med 500 kronor, samt
Lundberg under hela den tid af snart sju år han förestått befattningen
alltid till komiténs fulla belåtenhet och på ett förtjenstfull! sätt fullgjort
sina åligganden, komitén ansåge sig böra anmäla honom till erhållande
från och med år 1885 af ålderstillägg med 500 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande i ämnet infordrats, har ansett 1874
års af förvaltningskomitén åberopade riksdagsbeslut innefatta medgifvande
om ålderstillägg endast åt dåvarande innehafvaren af befattningen
samt att förty, och då förvaltningskomitén upplyst, att efter samma
tjenstinnehafvares frånfälle Lundberg den 18 Mars 1878 af uppgifven
anledning allenast blifvit förordnad att tills vidare förestå befattningen,
Lundberg i frågans nuvarande skick icke voro berättigad till ålderstillägg,
men har tillika hemstält huru vida icke, med afseende å hvad
förvaltningskomitén angående Lundbergs tjenstgöring intygat, anledning
förefunnes att till Riksdagen aflåta nådig framställning i ämnet.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
69
Rigtigheten af den utaf Statskontoret uttryckta äsigten, att ratt
till ålderstillägg numera ej skulle vara med fiskeriintendentsbefattningen
förenad, har, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, synts
departementschefen kunna med skäl ifrågasättas.
Sedan 1862 och 1863 årens Riksdag till aflöning åt en fiskeriintendent
anslagit 2,000 kronor, och lönen derefter med Riksdagens
begifvande blifvit ökad till 3,000 kronor, föreslog nemligen Kong],
Maj:t i nådig proposition till 1874 års Riksdag, att fiskeriintendentens
lön måtte höjas från 3,000 kronor till 4,000 kronor, och att sistberörda
lönebelopp måtte efter innehafvarens väl vitsordade tjenstgöring under
en tid af 5 år, räknad från och med året näst efter det, då intendenten
blifvit utnämnd eller framdeles utnämndes, höjas med 500 kronor och
således årligen utgå med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem
års sådan tjenstgöring höjas till 5,000 kronor.
I häröfver afgifvet utlåtande hade Stats-Utskottet vid 1874 års
riksdag yttrat, det Utskottet förestälde sig att, om lönen för fiskeriintendenten
från och med år 1875 höjdes från 3,000 till 4,000 kronor,
de för honom föreslagna ålderstilläggen skäligen kunde utgå efter 5
och 10 års tjenstgöring, räknad från 1875 års början; och hade Utskottets
utlåtande vidare affattats sålunda, att Utskottet alltså hemstälde,
att Riksdagen måtte höja fiskeriintendentens lön från 3,000 kronor
till 4,000 kronor samt medgifva att sistberörda belopp måtte efter
dåvarande innehafvares väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem
år, räknad från och med år 1875, höjas med 500 kronor och således
utgå med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring höjas till 5,000 kronor.
I skrifvelse den 17 Maj 1874 hade derefter Riksdagen anmält,
att Riksdagen höjt fiskeriintendentens lön från 3,000 kronor till 4,000
kronor samt medgifvit, att sistberörda belopp finge efter dåvarande
innehafvarens väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad
från och med år 1875, höjas med 500 kronor och således utgå
med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring
höjas till 5,000 kronor.
Ehuru det kunde synas, som om ordalagen i denna Riksdagens
skrifvelse kunde gifva anledning till den uppfattning, som hos Statskontoret
gjort sig gällande, ansåg dock Departementschefen med afseende
å innehållet i Stats-Utskottets utlåtande, och då Riksdagens
skrifvelse ej var åtföljd af någon särskild motivering för en derifrån
skiljaktig mening, Riksdagens skrifvelse rätteligen böra tolkas sålunda,
att deri omnämnda ålderstillägg i allmänhet tillförsäkrats innehafvare
af ifrågavarande befattning, men att tiden för den dåvarande innehafva
-
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
rens rätt att komma i åtnjutande af ålders tillägget begränsades till
tiden från och med år 1875, så att denne, som, enligt hvad af den
nådiga propositionen vidare inhemtades, 1874 innehaft befattningen i
tio år, icke finge tillgodoräkna sig den tid han varit i tjenst före år
1875.
Denna uppfattning låg äfven till grund lör Departementschefens,
på sätt statsrådsprotokollet för den 9 Januari 1884 utvisar, då gjorda,
af Kongl. Maj:t godkända underdåniga hemställan, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå samma års Riksdag att medgifva att, bland andra, de
»för fiskeriintendenten ifrågakommande ålderstillägg» måtte från och
med innevarande år utgå af förslagsanslaget till »ålderstillägg»; hvilken
framställning ock blef, utan att fiskeriintendentens rätt till ålderstillägg
ifrågasattes, af Stats-Utskottet tillstyrkt och af Riksdagen bifallen.
På grund af hvad sålunda förekommit finge innehafvare af
fiskeriintendentsbefattning anses vara berättigad efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring till ålderstillägg med 500 kronor och vidare efter
ytterligare fem års enahanda tjenstgöring till ett andra ålderstillägg
likaledes med 500 kronor, allt årligen.
Huru vida åter Lundberg med hänsyn till innehålletaf det honom
meddelade förordnandet kunde anses vara till befattningen i vederbörlig
ordning antagen, syntes Departementschefen deremot ej vara alldeles
klart. Detta förordnande innehölle enligt förvaltningskomiténs
protokoll allenast, att Lundberg skulle förestå befattningen »tills vidare»
och intill dess »den dittills för fiskeriintendenten gällande tjenstgöringsinstruktionen
blifvit reviderad och af komitén pröfvad». Så snart detta
skett, skulle förordnandet alltså upphöra och nytt förordnande erfordras;
men, enligt hvad så väl komiténs sekreterare som Lundberg sjelf upplyst,
tillämpades ännu den vid tiden för Lundbergs förordnande gällande
instruktionen, utan att ens några åtgärder för dess revision ännu blifvit
vidtagna. En annan omständighet, som icke heller vore utan betydelse
för frågans bedömande, vore att i den till Lundberg utlemnade, af förvaltningskomiténs
dåvarande ordförande undertecknade och med kontrasignation
af dåvarande sekreteraren försedda expeditionen angående förordnandet
förenämnda inskränkning med hänsyn till instruktionens reviderande
ej funnes intaget, utan innehölle denna handling, att komitén antager
och förordnar Lundberg att under år 1878 och framgent, till dess annorlunda
härom varder beslutadt, bestrida fiskeriintendentsbefattningen mot
åtnjutande, af de lönevilkor och öfriga förmåner, som enligt nådiga brefven
den 12 Februari 1864, den 21 Maj 1869, den 29 Maj 1874 och
den 16 Juni 1875 tillkomme innehafvaren af nämnde befattning. Enligt
nådiga brefvet den 12 Februari 1864 antoges fiskeriintendenten af
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
71
Landtbruksakademiens förvaltningskomité på förordnande; och det syntes
Departementschefen med skäl kunna ifrågasättas, om icke Lundberg
borde anses hafva erhållit sådant förordnande å tjensten, som 1864 års
bref afsåge.
Då emellertid detta kunde vara tvifvel undorkastadt, men någon
tvekan om billigheten af att Lundberg komme i åtnjutande af första
ålderstillägget till den med fiskeriintendentsbefattningen förenade lön
icke ansågs förefinnas, hemstälde Departementschefen, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Fiskeriintendenten Rudolf Lundberg
måtte ega att från och med innevarande år uppbära första åLderstillägget
till den med hans befattning förenade lön, eller 500 kronor.
Hvad sålunda blifvit anfördt har synts Utskottet gifva vid handen,
att Fiskeriintendenten Lundberg icke är berättigad att utan Riksdagens
särskilda medgifvande komma i åtnjutande af det nu för honom
begärda ålderstillägget; och har Utskottet, med afseende på de
angående Lundbergs tjenstgöring meddelade vitsord, ansett sig ega
skäl föreslå, att Lundberg må från och med innevarande år bekomma
ett första ålderstillägg af lönen. Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgifva, att Fiskeriintendenten
Rudolf Lundberg må ega att från och med innevarande
år 1885 uppbära första ålderstillägget till
den med hans befattning förenade lön, eller 500 kronor.
Sala bergslag.
20:o. På grund af Kammarkollegii och Statskontorets framställning,
att ur riksstaten måtte uteslutas den under förevarande anslagstitel
upptagna frihet, 62 kronor, utgörande ränta till belopp af 61 kronor
98 öre å ett hemman, som jemlikt Kongl. brefvet den 11 Juli
1667 blifvit skänkt till samtliga garmakare och kopparsmeder i Avesta,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att det å detta anslag i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» uppförda
belopp, 62 kronor, uteslutes och anslagets slutsumma således minskas
från 6,382 kronor till 6,320 kronor; och hemställer Utskottet,
att denna Kongl. Maj:ts framställning må af
Riksdagen bifallas.
-Ang. uteslutande
frän
anslaget af
“friheter11.
{1 8-j
72
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Extra utgifter.
Ang. förän- 21:o. I Herr Friherre Klinckowströms i Första Kammaren väckta,
siagetsnatZ''. här ofvan å flera ställen berörda motion (N:o 8) är yrkadt, att reservationsanslaget
till »extra utgifter» måtte i 1886 års riksstat förändras
till bestämdt anslag, i (ifrigt med oförändradt belopp.
Då vid 1884 års riksdag Utskottet fann, att å detta anslag småningom
gjorts besparingar (reservationer) till afsevärda belopp, föreslog
Utskottet på skäl, som finnas anförda i Stats-Utskottets utlåtande vid
nämnda riksdag N:o 12 a, punkt 17:o, att i 1885 års riksstat sjette
hufvudtitelns anslag till extra utgifter skulle bestämmas till 12,000
kronor och således från förut varande 15,000 kronor minskas med
3,000 kronor; och blef Utskottets förslag af Riksdagen bifallet.
Utskottet har velat med anledning af ofvanberörda motion här
erinra om sitt nyssnämnda utlåtande, enär i detsamma meddelas en
tabell utvisande det belopp, hvartill reservationerna vid början af hvartdera
af åren 1875—1884 uppgått. De summor, som i nämnda tabell
upptagits, hafva, såsom naturligt är, erhållits genom att till hvarje års
öfverskott å anslaget, om sådant uppstått, lägga reservationen från
löregående år, eller ock minska sådan reservation med den under det
följande året möjligen uppkomna bristen.
Motionären har, på sätt motionen utvisar, antagit, att ifrågavarande
reservationer uppkommit under loppet af de år, hvilka af motionären
omförmälas, och derigenom kommit till det resultat, att t. ex.
under år 1882, då anslaget i riksstaten upptogs till 15,000 kronor, reservationer
under samma dr gjordes till belopp af 29,517 kronor, således
nästan till anslagets dubbla belopp.
Orimligheten af ett dylikt förhållande ligger för öppen dag; och
då något annat skäl för den ifrågasatta förändringen icke åberopats än
den med stöd af origtigt sammanstälda sifferuppgifter dragna slutsatsen
om anslagets obehöfligt stora belopp, samt motionären icke uppgifvit
något förhållande, på grund hvaraf det kan antagas, att den
åsyftade förändringen i anslagets natur skulle lända till besparing,
hemställer Utskottet,
att Herr Friherre Klinckowströms förslag må ~
lemnas utan afseende.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
73
Öfriga ordinarie anslag.
22:o. För jemnande af hufvudtitelns slutsumma är slutligen af
Kongl. Maj:t begärdt, att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. måtte höjas från 118,874 kronor till 119,153 kronor, eller med
279 kronor.
Deremot liar Kongl. Maj:t, beträffande öfriga under sjette hufvudtiteln
i riksstaten uppförda ordinarie anslag icke föreslagit någon
förändring; och hemställer Utskottet,
att samtliga å sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, hvilka icke blifvit här ofvan särskildt
ornförmälda, må uppföras till enahanda belopp som i
nu gällande riksstat, dock att i anslaget till »skrifmaterialier
och expenser, ved m. m.» må få göras
den jemkning, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan blifva erforderlig.
Med afseende å tillfälliga behof hänförliga till sjette hufvudtiteln,
äro, förutom hvad här ofvan blifvit omförmäldt, följande framställningar
gjorda:
Statistiska tabeilkommissionen.
23:o. Till bestridande af utgifterna för ett skyndsammare bearbetande af
aflönings- och pensionsstatistiken har Kongl. Maj:t begärt, att på extra
stat för år 1886 måtte anvisas 5,000 kronor.
Med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 13 Maj 1879 gjorda
framställning och på grund af hvad chefen för Statistiska centralbyrån
uti infordradt utlåtande i ämnet anfört, har Kongl. Maj:t den 19 September
1879 i nåder förordnat, att en statistisk redogörelse för de
från stat, kyrka och kommuner årligen utgående aflöningar och pensioner
skulle tid efter annan utarbetas och offentliggöras så fullständig,
som densamma lämpligen kunde med användande af tillgängliga
arbetskrafter och de för ändamålet anvisade medel åstadkommas; och
har Kongl. Maj:t uppdragit åt Statistiska centralbyrån att verkställa
det sålunda ifrågasatta arbetet, med bemyndigande för byrån dels att
efter samråd med statistiska beredningen vidtaga sådana anordningar i
afseende å arbetets fördelning å lämpliga grupper, hvarigenom detBih.
till Riksd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 10
Ang. öfriga
ordinarie anslag
och jemnande
af
hufvudtitelns
slutsumma.
[19.]
Ang. anslag
för påskyndande
af aflönings-
och
pensionsstatistiken.
[20.]
74
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
samma kunde efter hand utföras utan intrång i de byrån i öfrigt åliggande
göromål, dels ock i mån af behof från samtliga stats-, kyrkooch
kommunalmyndigheter infordra de för arbetets utförande erforderliga
uppgifter.
Arbetet började år 1880 och fortgick under samma år, så att en
plan för detsamma redan den 16 Oktober kunde framläggas till granskning
af statistiska beredningen; och skulle, enligt denna af beredningen
godkända plan, arbetet anordnas i särskilda afdelningar, omfattande:
l:o) en: regeringen, de centrala och Riksdagens embetsverk samt
de under Justitie- och Utrikesdepartementen lydande stater och corpser;
2:o) en: armén och flottan med alla dertill hörande stater och corpser,
landsstaten samt alla öfriga under Civildepartementet lydande stater
äfvensom de till Finansdepartementet hörande post-, telegraf- och
skogsstaterna;
3:o) en: de till Ecklesiastikdepartementet hörande stiftsstyrelserna,
universiteten samt öfriga såväl högre som lägre allmänna och tekniska
undervisningsanstalter, medicinalstaten, fromma stiftelser m. in.;
4:o) en: det egentliga presterskapet, kyrkobetjeningen och folkskolestaten;
5:o)
en: städernas magistrater, med till dem hörande tjenstemän;
stadsfullmäktiges nämnder m. m., jemte landstingen, länslasaretten och
dylikt samt möjligen de till häradenas förvaltning hörande tjenstemän;
samt slutligen
6:o) en: den af kommunalstyrelserua på landet tillsatta tjenstepersonal.
Denna indelning har sedermera måst öfvergifvas, l:sta afdelningen
har sålunda delats i 2 hälfter, som numera utkommit, och äfven den
2:dra afdelningen har måst delas likaledes i 2 hälfter, hvaraf den ena,
omfattande armén och flottan, antages blifva färdig före midten af år
1885.
Jemte meddelande af dessa upplysningar har chefen för Statistiska
centralbyrån uti underdånig skrifvelse den 22 September 1884 vidare
anfört att, om det ifrågavarande arbetet fortginge såsom hittills, skulle
med numera vunnen erfarenhet arbetets första bringande till slut icke
vara att förvänta förr än bortåt ytterligare femton år, då man ändtligen
skulle få tänka på att förnya detsamma. Långsamheten i arbetets
utförande hade centralbyrån icke kunnat afhjelpa i brist af medel för
arbetets påskyndande. Skulle man såsom orsak till arbetets långsamhet
antaga, att sjelfva utförandet tilltagits i långt större skala, än
som ursprungligen åsyftades, vore nog ett sådant antagande så till vida
rigtigt, att man väl ej vid början fullt insåg huru verkligen vidlyftigt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
75
detta arbete måste blifva. Enligt centralbyråns åsigt vore det ej heller
möjligt att på något sätt förenkla planen för arbetets omfång, om arbetet
skulle på ett öfverskådligt sätt framställa hela den skiftande
mångfald af aflönings- och pensionssätt för olika tjenstegrader inom
rikets hela förvaltning. Det vore just dessa, trots alla i senare tider
verkstälda löneregleringar, befintliga skiftningar, som visat sig såsom
ett af de svåraste hinder för arbetets fortgång, och hade i följd häraf
icke något gemensamt formulär kunnat uppställas, enligt hvilket primäruppgifter
kunde på vanligt sätt från vederbörande infordras, utan hade
det varit nödigt att genom studier och anteckningar ur riksdagshandlingar,
svensk författningssamling, afskrifter ur Statskontorets liggare
och andra dermed jemförliga handlingar samt muntliga förfrågningar
söka för hvarje särskildt verk eller inrättning i centralbyrån utreda,
hvilka upplysningar borde inhemtas. Centralbyrån hade sålunda fått
sjelf åstadkomma primäruppgifterna, hvilka sedermera understälts vederbörande
verks och myndigheters granskning. Det vore tydligt, att
ett sådant arbetssätt måste blifva mycket tidsödande och tillika grannlaga,
synnerligast när centralbyrån dessutom sökt att göra redogörelsen
så rikhaltig som möjligt genom angifvande af de förordningar,
Kongl. bref och riksdagsbeslut m. m., som bestämde de olika löneförmånerna.
Centralbyrån hade sålunda erfarit att af alla de åligganden,
som byrån hade sig förelagda, det knappast vore något, som visat sig
så svårt att fullgöra som åstadkommandet af aflönings- och pensionsstatistiken.
Denna svårighet låge dock icke allenast i sakens egen beskaffenhet,
utan ännu mera deri, att icke några särskilda arbetskrafter härför
anvisats, hvartill komme att, enligt byråns åsigt, fråga kunde vara
huruvida icke byrån genom den reglering, som embetsverket år 1879
undergick, snarare lidit en minskning än en tillökning i afseende å
arbetskrafter. Såsom ytterligare exempel på betydenheten i det tillskott
till byråns verksamhet, som genom ifrågavarande arbete uppkommit,
ville byrån upplysa att den afdelning, som komme att redogöra
för rikets presterskap, kyrkobetjent^ samt folkskolelärare och
lärarinnor, torde omfatta ett antal af icke mindre än 15,000 personer,
och att arbetet ensamt dermed såväl med hänsyn till behöfliga arbetskrafter
som publikationskostnad vore fullt jemförligt med hvad som nu
erfordrades för den kommunala samt fattigvårds- och finansstatistiken,
för hvars utarbetande fans under flera år anvisadt ett extra anslag å
10,000 kronor. Det vore visserligen sant, att den nådiga befallningen
i ämnet icke ålade embetsverket annat än att låta arbetet fortgå med
användande af tillgängliga arbetskrafter och utan intrång i de byrån i
76
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
öfrigt åliggande göromål, hvaraf således skulle följa att, om dessa
senare skulle påkalla alla anvisade krafter, hvilka de ock faktiskt
gjort och gjorde, det nya åliggandet rätteligen bort få anstå tills vidare,
men då centralbyrån ansett, att detta ej kunde hafva varit Riksdagens
önskan eller Kongl. Maj:ts befallning, hade embetsverket måst,
så godt sig göra låtit, söka fullgöra såväl det gamla som det nya åliggandet,
men också icke kunnat hindra, att båda blifvit deraf lidande.
På grund af hvad chefen för Statistiska centralbyrån sålunda
anfört, har han nu understält Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida förhållandet
skall fortgå såsom hittills eller huruvida några särskilda
åtgärder böra vidtagas; och under antagande, att det ifrågavarande
uppdraget skall fullföljas och inom skäligen kort tid afslutas, har
centralbyrån ansett annan utväg att vinna detta mål icke återstå, än
att medel anvisas för anställande af åtminstone en särskild person, som
skulle få till uppgift att uteslutande sysselsätta sig med aflönings- och
pensionsstatistiken samt bringa den till slut första gången, hvarefter
måhända embetsverket sjelft kunde blifva i tillfälle att öfvertaga de
periodiskt återkommande förnyandena, hvilka icke borde blifva på långt
när så arbetsamma som det första utarbetandet. Det vore, säger centralbyrån,
icke möjligt att med någon säkerhet bestämma, inom hvilken
tid en person med biträde till summering, korrekturläsning m. m. skulle
kunna fullständigt afsluta hvad som återstode af första utarbetandet af
aflönings- och pensionsstatistiken, men antagligen skulle härför åtgå i
det minsta tre år, äfven om man toge hänsyn till i hvad mån centralbyråns
egna, för andra ändamål anvisade arbetskrafter kunde bidraga
till arbetets påskyndande.
Den person, som skulle utföra ett arbete sådant som det ifrågavarande,
borde i första rummet eg a vana vid statistiska arbeten jemte
förmåga att kunna granska sitt arbetsmaterial och besörja den deraf
föranledda skriftvexling, men derjemte borde han innehafva icke ringa
kännedom om de olika förvaltningsgrenarna eller åtminstone förmåga
att kunna i hvarje särskildt fall inhemta sådan kännedom af riksdagshandlingar,
Kongl. bref och andra källor, som oftast nog kunde rådfrågas
endast vid besök i statsdepartementen eller de förvaltande verken.
En person med sådana qvalifikationer vore icke lätt att finna
och kunde nog, enär hans åligganden blefve enahanda med en förste
aktuaries, vilja påräkna ett arfvode lika med årsaflöningen för en sådan,
eller 4,500 kronor, eller åtminstone en aktuaries aflöning, eller 3,000
kronor. Kunde någon för ändamålet lämplig person ej erhållas, utan måste
till följd deraf någon af verkets ordinarie tjenstemän begagnas för
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.
77
arbetets utförande, borde nämnda 4,500 eller 3,000 kronor för år då
få användas till vikariatsarfvoden med 375 eller 250 kronor i månaden.
För kollationering, summering, renskrifning och dylikt erfordrades
biträde, som borde aflönas på samma vilkor som öfriga biträden i byrån,
hvilka åtnjöte för sex timmars dagligt arbete arfvodesbelopp, vexlande
mellan 65 och 100 kronor i månaden. Beträffande erforderliga tryckningskostnaden
vore det att erinra, att årsanslaget 1,000 kronor hittills
icke kunnat något år helt och hållet användas, utan funnes härå en
samfäld behållning af 2,912 kronor 25 öre, deri inberäknadt 1884 års
anslag, hvaraf antagligen icke något kunde under året utbetalas. Med
denna behållning och följande års ordinarie anslag för samma ändamål
borde blifvande tryckningskostnader kunna bestridas, om ej till fullo,
åtminstone till större delen.
Sammanfattande hvad sålunda blifvit anfördt, har chefen hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemstält:
att, derest Kongl. Maj:t pröfvade skäligt, att särskilda åtgärder
vidtoges för påskyndandet och afslutandet af första fullständiga utarbetandet
och offentliggörandet af den anbefalda aflönings- och pensionsstatistiken,
detta finge verkställas på det sätt, att chefen för Statistiska
centralbyrån erhölle Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag att dels antaga lämplig
person att med tjenstgöringsskyldighet i likhet med centralbyråns
ordinarie tjenstemän och med nödigt arbetsbiträde utföra nämnda arbete,
dels tilldela honom i arfvode härför högst 375 kronor eller åtminstone
250 kronor i månaden och hans biträde arfvoden om mindre
belopp, motsvarande hvad som plägade gifvas åt andra tillfälliga biträden
i centralbyrån; men att, derest någon lämplig person att utföra
arbetet ej skulle erhållas, utan i stället någon af embetsverkets ordinarie
tjenstemän måste dertill tagas, chefen måtte ega att tillförordna vikarier
för upprätthållande under tiden af den eller de härigenom lediga tjenstebefattningarna
i embetsverket samt använda till vikariatsersättningar
nämnda månadsarfvoden, högst 375 kronor eller åtminstone 250 kronor,
efter den fördelning, som kunde finnas skälig;
att för utbetalande af berörda arfvoden eller vikariatsersättningar
nödigt anslag af statsmedel måtte ställas till chefens disposition mot
vanlig redovisning; samt
att detta anslag till en början måtte bestämmas till 5,000 kronor,
men att centralbyrån måtte ega att framdeles inkomma med anmälan om
hvad ytterligare kunde erfordras.
I statsrådsprotokollet, hvarur denna redogörelse är hemtad, anföres
vidare, bland annat, hurusom det äskade beloppet vore afsedt att
användas till arfvode å 3,000 kronor till den person, som komme att
78
Stats- Uskottets Utlåtande N:o 12 a.
leda arbetet å löne- och pensionsstatistiken, samt återstoden, eller
2,000 kronor, åt två biträden; och skulle dessa utgifter, sedan arbetet
första gången i sin helhet blifvit utfördt, hvartill enligt chefens beräkningar
skulle åtgå tre år, så vidt nu kunde bedömas, icke vidare komma
i fråga, utan arbetet med löne- och pensionsstatistiken kunna behandlas
i sammanhang med byråns öfriga göromål, och de särskilda kostnaderna
derför bestridas af byråns anslag till tillfälliga biträden.
Under behandlingen af ifrågavarande framställning har Utskottet
icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten derå, att, förutom särskilda
anslag för anställande af särskilda personer i och för löne- och
pensionsstatistikens fullbordande, äfven andra utvägar till arbetets genomförande
sjmas kunna utfinnas; och i hvarje fall skulle det vara
önskligt, om en utredning derutinnan komme till stånd. Inom Riksdagen
har nemligen den mening understundom blifvit antydd, att det
kunde dragas i tvifvelsmål, huruvida icke en inskränkning i det hopande
af statistiskt material af alla slag, som nu eger rum, och i dess
omständliga bearbetande skulle vara möjlig att genomföra. Kunde en
sådan inskränkning göras, skulle naturligtvis de arbetskrafter, som derigenom
blefve för andra arbeten tillgängliga, kunna användas för löneoch
pensionsstatistikens utarbetande, och den fördel derjemte beredas,
att särskilda anslag icke erfordrades för denna, af Riksdagen önskade
statistiks åstadkommande.
Utskottet är icke i tillfälle att nu uttala sig om möjligheten och
lämpligheten af en dylik åtgärd, men Utskottet har trott sig böra påpeka
vigten af att frågan snarligen varder föremål för sakkunnig
pröfning.
Då emellertid för närvarande icke erbjuder sig någon annan utväg
att påskynda arbetena å löne- och pensionsstatistiken; och då Utskottet
finner ett sådant påskyndande vara af synnerlig vigt, får Utskottet,
under uttalande af den förhoppning, att åtminstone, om medel,
utöfver hvad nu begärts, framdeles skulle befinnas erforderliga, sådana då
må kunna beredas genom motsvarande minskning i utgifterna för andra,
nu bearbetade grenar af statistiken, hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts framställning,
må till bestridande af utgifterna för ett skynd
-
79
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
sammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken
bevilja på extra stat för år 1886 ett anslag af
5,000 kronor.
Öfverståthåliareembetet.
24:o. Angående det af Kongl. Maj:t under denna anslagstitel
framstälda förslag om beviljande af anslag till fortsatt utgifvande af
»polisunderrättelser» kommer Utskottet att framdeles meddela utlåtande;
hvilket bär skolat
anmälas.
Landsstaterna i länen.
25:o. Som någon ledighet bland fögderitjenstemännen inom andra
och tredje fögderierna af Upsala län ännu icke inträffat, sedan Kongl.
Maj:t beslutade dessa fögderiers sammanslagning till ett fögderi, samt
fortfarande inga aflöningsbelopp vore tillgängliga att, i enlighet med
1883 års Riksdags medgifvande, användas till aflöningar åt kronofogden
och häradsskrifvaren i det enligt Kongl. brefvet den 22 Juni 1883 nyinrättade
fögderiet inom Jemtlands län, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att för uppehållande af de omförmälda båda fögderitjensterna inom
Jemtlands län under år 1886 måtte på extra stat för samma år anvisas
ett anslag af 6,800 kronor, att utgå i den mån sådant kunde vara erforderligt.
Utskottet får med anledning af denna framställning hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, må för uppehållande af de omförmälda
båda fögderitjensterna inom Jemtlands län, på extra
stat för år 1886 anvisa ett anslag af 6,800 kronor,
att utgå i den mån sådant kan vara erforderligt.
26:o. Sedan Riksdagen för innevarande år, i likhet med hvad
under flera föregående år egt rum, beviljat ett anslag å 50,000 kronor
att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka pa landet,
der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar
för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gri
-
Ang. anslag
till fortsatt
utgifvande af
«polisunderrättelser
[21].
Ang. anslag
till två fögderitjenster
i
Jemtlands
län.
[22.]
Ang. anslag
för underhållande
af
särskild polisstyrka
å
landet.
[23.]
80
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. anslag
för anordnande
af tillsynen
å statens
jernvågsbyggnader.
[24.]
pande, hade från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen inkommit
framställningar om delaktighet i detta anslag med belopp, som sammanlagdt
öfverstege den anvisade summan; och då således detta anslag
fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att äfven för år 1886 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor, att användas till aflöning
och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande.
Om denna framställning bifölles, ville Kongl. Maj:t, i likhet med
hvad förut egt rum, förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad
beträffade anslaget till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis
skulle tilldelas kommuner, hvilka sjelfva ville lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde vore villige att för ändamålet
bidraga, samt att undantag härifrån endast finge medgifvas i särskilda
fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt funnes oafvisligt, och bidrag
till bestridande af kostnaderna derför icke kunde erhållas.
Då mot denna framställning icke varit något att erinra, får Utskottet
hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa
ett belopp af 50,000 kronor, att användas till aflönande
och underhåll af särskild polisstyrka å landet,
der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande och gripande.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
27:o. I underdånig skrifvelse den 23 November 1884 har Vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen liemstält, att för tillsynen öfver statens
jernvägsbyggnader måtte jemväl för år 1886 anvisas enahanda belopp,
som årligen från och med år 1883 varit för samma ändamål af Riksdagen
beviljadt, eller 20,000 kronor.
Någon minskning i göromålen för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i fråga om tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader vore för
år 1886 så mycket mindre att emotse, som numera tillkommit öfvervakandet
jemväl af ombyggandet af Sundsvall—Torpshammars jernväg,
hvilken i enlighet med 1884 års riksdagsbeslut blifvit för statens räkning
inköpt och med innevarande års ingång af staten tillträdts.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
81
Under erinran att det ''för innevarande år anslagna beloppet, 20,000
kronor, fördelats på enahanda sätt som de för föregående åren beviljade
anslagen, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att äfven för år
1886 på extra stat anvisa och till Kongl. Majrts förfogande ställa ett
belopp af 20,000 kronor, att användas för anordnande under samma
år af tillsynen öfver statens jernväg sbyggnader.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må på extra stat för år 1886
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 20,000
kronor för anordnande under samma år af tillsynen
å statens jern vägsbyggnader.
28:o. Under förutsättning att Riksdagen höjde det ordinarie an- Ang. arfvode
slaget till undersökningar och expenser för allmänna arbeten från ät jj”,fff™
dess nuvarande belopp, 40,000 kronor, till 50,000 kronor, har Kongl. ingeniör.
Majrt föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1886 anvisa till [25.]
Kongl. Majrts förfogande ett belopp af 3,000 kronor till bestridande af
arfvode åt den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner
hos styrelsen anstälde extra byråingeniören.
För innevarande år utgår berörda arfvode med 5,000 kronor, och
nedsättningen af beloppet för nästa år möjliggöres, om Riksdagen beviljar
den äskade förhöjningen i anslaget till undersökningar och expenser
för allmänna arbeten; och då Utskottet redan i punkten 9:o här
ofvan tillstyrkt berörda anslagsförhöjning, får Utskottet nu hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1886
anvisa och ställa till Kongl. Majrts förfogande ett anslag
af 3,000 kronor, att användas till arfvode åt en
extra byråingeniör hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
29:o. Af skäl, som i statsrådsprotokollet (sid. 75) anföres, har Ang. anslag
frågan om den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksläroverk
ännu icke kunnat underställas Kong], Majrts pröfning, i följd hvaraf högre underförslag
till denna Riksdan; icke kunnat framläggas om uppförande å msmng i
ö o o o ii mejeri
Bih.
till Rilcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. It kilning.
82 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
ordinarie stat af det för den högre undervisningen i mejerihushållning
vid landtbruksinstituten utgående anslaget.
På grund häraf har Kongl. Maj:t, i likhet med hvad förut egt
rum, föreslagit, att för år 1886 för anordnande af högre undervisning i
mejerihushållning vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut måtte anvisas
å extra stat ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år
beviljats, eller 10,000 kronor.
Utskottet hemställer,
Ang. anslag
för allmänna
landtbruksmöten
och
prisbelöningar
vid sädana
möten.
[27 o. 28.]
att Riksdagen må för ifrågavarande ändamål på
extra stat för år 1886 anvisa äskade beloppet, 10,000
kronor.
30:o. Utskottet får vidare hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställningar, må på extra stat för år
1886 anvisa följande anslag, hvilka äro till enahanda
belopp upptagna i nu gällande riksstat, nemligen:
a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten 5,000 kronor; och
b) till pr isbelöningar, vid sådana möten, för husdjur,
redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter,
sädesslag och andra jordbruksalster 10,000 kronor.
Ang. anslag
till underhåll
af sju kemiska
stationer
för jordbrukets
och
näringarnas
behof.
[29.]
31:o. För innevarande år är beviljadt ett extra anslag af 15,000
kronor för underhåll af fem kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof; och för år 1886 har Kongl. Maj:t äskat anslag för underhåll
af sju sådana stationer. Skälen till denna Kongl. Maj:ts framställning
inhemtas i statsrådsprotokollet (sid. 76 och ff.); och får Utskottet,
som ej haft något att erinra mot framställningen, hemställa,
att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
äskat och föreslagit, må såsom bidrag till underhåll
af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof — inom de orter, der hushållningssällskapen
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta
lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist
och assistent samt bekosta aflöningen till desse
och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för
laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
83
inventarier för stationens behof — på extra stat för
år 1886 anvisa ett anslag af 3,000 kronor för hvarje
station, eller tillsammans 21,000 kronor.
32:o. Vidare hemställer Utskottet,
att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, må för fortsättande under år 1886 af de
geologiska undersökningarna och utgifvande af derpå
grundade kartor, af handlingar och uppsatser bevilja
ett extra anslag för samma år till belopp af 86,000
kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
33:o. Med anledning af derutinnan af Kongl. Maj:t gjord framställning
hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bevilja på extra stat för år
1886, till anställande af en andre undervisare i husslöjd
och en elev, hvilken bör åtfölja en af undervisarne
i husslöjd för att af denne handledas och utbildas,
så att han må kunna såsom lärare i husslöjd
användas, 3,500 kronor.
34:o. Af Kongl. Maj:t har föreslagits, att till befrämjande af
husslöjden, utöfver derför på ordinarie stat anvisade medel, måtte på
extra stat för år 1886 anvisas ett till Kongl. Maj:ts förfogande stäldt
anslag å 10,000 kronor.
Herr Friherre F. Barnekow har i en inom Första Kammaren
väckt motion (N:o 20) på anförda skäl föreslagit, att det extra anslag
å sjette hufvudtiteln, som är afsedt till befrämjande af husslöjden inom
riket, måtte förhöjas från 10,000 kronor till 20,000 kronor om året,
att utgå om möjligt redan under innevarande år.
Det af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 10,000 kronor, har utgått
i dera år; och då Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att hos Riksdagen
föreslå höjning i anslaget, om sådant visar sig oundgängligt, samt
Kongl. Maj:t i hvarje fall icke torde sakna medel att, om Han finner
beliöfligt, och det extra anslaget finnes otillräckligt, för tillfället och
Ang. anslag
till de geologiska
undersökningarna.
[30.]
Ang. anslag
till anställande
af en
andre undervisare
i husslöjd
och en
elev m. in.
[31.]
Ang. extra
anslag till
befrämjande
af husslöjden.
[32.]
84
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. anslag
till upprätthållande
af
väfskolan i
Borås m. in.
[33.]
Ang. anslag
till understöd
för upprätthållande
af
två bergsskolor.
intill dess förslag om beredande af ökade medel för ifrågavarande ändamål
hinner af Riksdagen pröfvas, understödja redan befintliga eller
uppkommande nya skolor för husslöjd, föranlåtes Utskottet att med
anledning af Kongl. Maj:ts samt motionärens ofvanberörda förslag endast
hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1886
anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande, utöfver
det ordinarie anslaget, ett belopp af 10,000 kronor
till befrämjande af husslöjden.
35:o. Slutligen får Utskottet under denna anslagstitel hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, bevilja såsom bidrag till
upprätthållande af väfskolan i Borås — med vilkor
att från Elfsborgs läns landsting eller eljest inom
orten tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom bidragtill
aflönande af en andre lärare vid samma skola
1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp varder
för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
inom orten tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
36:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning till
Riksdagen, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må, under vilkor att bergsskolorna
i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för
bergsarbetare komma att jemväl under år 1886 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning
som hittills, å extra stat för samma år anvisa
ett belopp af 14,000 kronor, att till brukssocietetens
fullmäktige i Jernkontoret utbetalas.
Stats-Utskottets Utlåtande 1S:o 12 a.
85
Fiskerinäringens understöd.
37:o. I eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 97) hafva
Herr A. V. Ljungman m. fl. föreslagit, att Riksdagen måtte ställa ett
förslagsanslag af högst 30,000 kronor till Kongl. Maj:ts förfogande för
anläggning af för sillfiskebedriftens främjande behöfliga telegraf- eller
telefonledningar med tillhörande stationer i Bohuslänska skärgården.
Skälen för denna framställning till Riksdagen inhemtas af motionen,
till hvilken Utskottet hänvisar.
Vid pröfningen af motionärernes förslag har Utskottet jemväl
haft tillgång till en promemoria i frågan, som af en af motionärerne,
Herr Ljungman, till Utskottet öfverlemnats, i hvilken promemoria, bland
annat, anföres:
»Telegrafiska meddelanden om fiskets utfall, sillprisen m. m. å
ett tillräckligt antal platser inom skärgården äro oumbärliga, särskildt
för att lemna upplysning om hvarthän den fångade sillen skall föras,
för att för tillfället vinna afsättning, och till hvilket pris detta kan
eg a rum. I Norge hafva för den skull ock omfattande telegrafledningar
utförts på statens bekostnad, och är af förra årets storthing beviljadt
för budgetterminen 1884 —-1885 ensamt till arfvoden åt de under
fisketiden tjenstgörande telegrafisterna ett belopp af 18,000 kronor, ett
förhållande, som tillräckligt utvisar hvilken vigt man der fäster vid
snabba underrättelser under fisket. Bristen på sådana medför temligen
ofta stora förluster, och den hämmar derigenom bedriftens utveckling.
I Norge beviljade storthinget derföre ock, då bohuslänska sillen
begynte gå till äfven vid Hvalöarne strax norr om Bohuslän, genast
ett anslag af 24,000 kronor för anläggning af en telegrafledning dit.
För det för sillfiskebedriftens utveckling så ytterst nödiga åstadkommandet
af s. k. »verk» för sillens beredning till handelsvaror äro
de ifrågasatta stationerna väl behöfliga, och finnes ej någon utsigt att
de, inom den närmare framtiden åtminstone, skola komma till stånd
statens hjelp förutan. Bohusläns jordbrukande befolkning har ej behof
af dessa stationer, och fiskarena liksom de, som möjligen kunna
förmås att egna sig åt sillens beredning till handelsvaror, äro nu under
den nya näringens första början af lätt begripliga skäl icke vare sig
sinnade eller nog förmögne att sjelfve bekosta anskaffandet af allt hvad
som uti ifrågavarande hänseende är af nöden. Staten måste sålunda
träda emellan och nu underlätta näringsutvecklingen genom anläggande
af sådana telegraf- och telefonstationer, som äro oumbärliga för åstad
-
Ang. ifrågasatt
anslag
till anläggning
för sillfiskets
främjande
af behöfliga
telegraf-
och telefonstationer
i
Bohuslänska
skärgården.
86
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
kommandet af de under fisket nödiga silltelegrammer m. m. eller som
kunna tjena som centralstationer för de befintliga eller blifvande närbelägna
verkens af dessa sjelfva bekostade telefonledningar.
Flera af de föreslagna stationerna torde i framtiden vinna en ej
ringa betydelse för den nu så tryckta sjöfarten.
Kostnaden för de ifrågasatta nya ledningarnes och stationernas
åstadkommande uppgår enligt inom Kongl. Telegrafstyrelsen uppgjord
beräkning till 29,501 kronor 50 öre».
Utskottet anser visserligen, att hvad till stöd för motionärernes
framställning blifvit af dem anfördt innefattar talande skäl för beredande
af medel till ifrågavarande, för sillfiskets främjande behöfliga
anläggningar, men Utskottet kan icke erkänna, att det i första hand
är staten, som bör taga saken om hand. De på olika anslagstitlar i
riksstaten fördelade anslag under den gemensamma rubriken »jordbruket,
handeln och näringarna» hafva nemligen i allmänhet till syfte
att understödja hushållningssällskaps, landstings eller enskildes verksamhet
och åtgärder för att främja vissa näringar, men icke att staten
skall ensam bestrida de utgifter, som till samma näringars förkofran
och utveckling visa sig i en eller annan rigtning vara nödvändiga.
Utan tvifvel är denna grundsats rigtig, och i de inkomster, som
af minuthandeln med och utskänkningen af bränvin tillflyta hushållningssällskapen
och landstingen, ega dessa också tillgångar, som böra
sätta dem i stånd att rikligt sörja för sådana näringars uppmuntran
och förkofran, som finnas vara förtjenta af understöd. Härmed har
Utskottet icke velat antyda, att vederbörande hushållningssällskap och
landsting i Bohuslän försummat att lemna fiskerinäiingen derstädes
betydande understöd. Tvärtom visar en i den af motionären, Herr
Ljungman, utgifna »Bohuslänsk fiskeritidskrift» N:is 4 — 8 för 1884
(sid. 383 o. ff.) införd öfversigt öfver »Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
uppoffringar för de bohuslänska fiskeriernas förkofran
under åren 1856 — 1884», att detta hushållningssällskap med år
efter år växande belopp sökt i sin mån uppmuntra fiskerinäringen
inom länet. Så t. ex. har hushållningssällskapet
under år 1880 anvisat kr. 14,355: 42, hvaraf kr. 5,500: — för fiskeriutställ
ningen
i
Berlin,
» » 1881 » » 9,948: 46 » » 2,700: — » fiskeriutställ
ningen
i
Edinburg,
87
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
under år 1&82 anvisat kr. 17,350: ib, hvaraf kr. 6,680: — för jernvägsuu
dersökningar
särskild! i och
för hafsfiske!,
), j) 1883 )) » 30,802: 22 » » 3,000: — » fiskeriutställ
ningen
i
London,
)> » 10,000: — » andra fiskeri
mötet
i
Lysekil,
» » 5,000: — » telegrafled
ningen
från
Uddevalla öfver
Ljungskile
och Svansund
till Mollösund.
Derjemte har hushållningssällskapet äfven på annat sätt, nemligen
genom fördelaktiga lån, sökt upphjelpa fiskerinäringen i länet.
Denna framställning torde gifva vid handen, att hushållningssällskapet
visserligen icke förhållit sig likgiltigt gent emot fiskerinäringens
behof af understöd i olika afseenden. Emellertid skulle, enligt
motionärernes framställning af förhållandena, sillfisket i Bohus län
ännu vara i behof af understöd i många olika rigtningar.
Då Utskottet likväl icke anser sig i frågans nuvarande skick böra
tillstyrka bifall till motionärernes förslag, så grundar Utskottet denna
åsigt på den förut angifna och i allmänhet tillämpade grundsatsen, att
staten icke bör i första hand bekosta åtgärder för näringars upphjelpande.
I förevarande fall skulle således Utskottet icke utan att afvika
från nämnda grundsats kunna under annan förutsättning tillstyrka
motionärernes förslag än att det blifvit visadt, att hushållningssällskap,
landsting eller enskilde tillskjutit någon del af kostnaderna för de föreslagna
anläggningarna. Endast under denna förutsättning skulle statens
bidrag erhålla den karakter, som ett statsunderstöd till näringars
upphjelpande bör ega, att nemligen utgöra hjelp till utförande af sådana
företag, som äro af den vigt, att enskilde eller kommuner eller
andra derå vilja göra uppoffringar. Dessutom möter det svårighet för
Riksdagen att utan stödet af en fullständig utredning, som endast lärer
af Kongl. Maj:t kunna åstadkommas, bedöma med hvilket belopp statens
understöd bör utgå; och då slutligen särskild! Bohusläns hushåll
-
88
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. anslag
till anordnande
af en
skandinavisk
industriutställning
i
Stockholm
under år
1886.
[35.]
ningssällskap och landsting icke lära sakna medel att, om de vilja,
äfven i det afseende och på det sätt, som nu är i fråga, taga första
steget till åstadkommande af de, enligt motionärernes mening, nödvändiga
ansedda telegraf- och telefonanläggningarna, samt, så vidt de
handlingar, som för Utskottet varit tillgängliga, utvisa, hushållningssällskapet
endast i ringa mån synes hafva lemnat understöd för sillfiskets
befrämjande särskildt, föranlåtes Utskottet — i betraktande
äfven deraf att, om de anläggningar, för hvilka motionärerne ifrågasatt
särskildt anslag, skulle befinnas oundgängligen nödvändiga, medel dertill,
efter Kongl. Maj:ts bepröfvande, torde kunna beredas af telegrafverkets
besparingar — hemställa,
att ifrågavarande, af Herr A. V. Ljungman m. fl.
väckta motion icke må föranleda till någon Riksdagens
åtgärd.
Skandinavisk industriutställning i Stockholm.
38:o. Till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning
i Stockholm under är 1886 har Kongl. Maj:t på extra stat för
samma år föreslagit, att ett belopp af 250,000 kronor måtte anvisas
och ställas till Kongl. Maj:ts förfogande.
Till behandling i sammanhang med denna framställning föreligger
jemväl Herr Friherre R. Klinckowströms i Första Kammaren i
motionen N:o 9 (sid. 10) på anförda skäl framstälda yrkande, att det
ifrågavarande extra anslaget af 250,000 kronor måtte af Riksdagen
afslås.
I statsrådsprotokollet (sid. 85 och tf.) redogöres utförligt för de
skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts förevarande framställning; och får
Utskottet med ledning af nämnda protokoll här meddela en kortfattad
redogörelse.
Med anledning af en hos Kongl. Maj:t i November månad 1880
af öfverståthållaren, industriidkare m. fl. gjord framställning, att Kongl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, huru vida icke en i Stockholm anordnad
allmän skandinavisk industriutställning skulle för vårt lands
industri likasom för landet i sin helhet vara af stor betydelse, blefvo,
på föranledande af Kommerskollegium, yttranden afgifna af hushållningssällskapen
i 21 af rikets län, Stockholms fabriksförenings fullmäktige
samt fabriks- och handtverks-, handels- eller industriföreningar i 29 af
rikets städer, fullmäktige i Jernkontoret, styrelsen för svenska slöjd
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
89
föreningen samt åtskillige enskilde industriidkare. Flertalet af dem,
som sålunda blifvit hörde, erkände den föreslagna utställningens stora
betydelse för industriens utveckling, men funno, på anförda skäl, att
tiden för densamma borde ett eller annat år uppskjutas. Frågan fick
härefter hvila till dess i slutet af år 1881 å nyo en framställning i
ämnet gjordes hos Kongl. Maj:t, hvari hemstäldes, huru vida icke år
1884 skulle befinnas vara en lämplig tidpunkt för utställningens hållande.
Härpå tillsattes en komité, som den 1 December 1882 afgaf yttrande
i ämnet, hvari anfördes, att den benägenhet att underskatta allmänna
utställningars betydelse för industrien, som stundom, särskild!,
under de senare åren, från vissa häll uttalats, hade likasom det någon
gång hörda påståendet, att intresset för dylika utställningar skulle
hafva aftagit, åtminstone hittills icke vunnit stöd af erfarenheten.
Denna gåfve fast hellre vid handen, att deltagandet för dessa företag
oafbrutet och i ej obetydlig män stegrats, och detta från så väl industriidkarnes
som allmänhetens sida. Då vid den första verldsutställningen
i London år 1851 utställarnes antal uppgick till allenast 13,937 och
vid den första utställningen i Paris år 1855 till omkring 29,000, hade
antalet utställare ökats till 42,000 i Wien år 1873 och uppgick ända
till 50,000 i Paris år 1878. Under det att vid de första verldsutställningarna
i London och Paris de besökandes antal utgjorde å förra
stället omkring 6 millioner och å det senare något öfver 5 millioner,
besöktes verldsutställningen i Wien af nära 10 millioner och utställningen
i Paris år 1878 af mer än 12 1 millioner menniskor. Enahanda
erfarenhet hade hemtats från de mera lokala utställningarna, i hvilket
hänseende kunde nämnas, att utställningen i Frankfurt am Main år
1881 besöktes af 554,792 menniskor och den samma år i Stuttgart
hållna utställningen af ett ännu större antal. Om den sålunda från
utlandet vunna erfarenheten gåfve skälig anledning till det antagande,
att en allmän skandinavisk industriutställning nu skulle hafva att påräkna
ett allmännare deltagande än 1866 års utställning, ökades sannolikheten
af en dylik uppfattning i hög grad, om man besinnade den
utveckling de nordiska ländernas industri sedan den förra allmänna
utställningen i Stockholm vunnit. Sålunda utgjorde exempelvis värdet
i rundt tal af sammanlagda tillverkningen i Sverige:
1865. 1880.
vid bomullsväfnadsfabriker ............... 4,000,000 kronor 11,000,000 kronor
„ gjuteri och mekaniska verkstäder 8,000,000 „ 21,500,000 „
„ porslinsfabriker ............................. 1,000,000 „ 2,000,000 „
„ tapetfabriker................................... 300,000 „ 700,000 „
Bih, till Riksd. Prat. 1885. 4 Sand. 1 .4/rf. 10 Haft. 12
90
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
1865. 1880.
vid bomullsspinnerier.......................... 8,700,000 kronor 12,000,000 kronor
„ pappersfabriker ............................ 2,800,000 ,, 6,700,000 ,,
„ glasbruk ........................................ 1,600,000 ,, 2,300,000 „
„ kemisk-tekniska fabriker ............ 500,000 ,, 2,500,000 „
Härtill komme, att under de senare åren uppstått en del industriella
anläggningar, hvilka vid tiden för 1866 års utställning hos oss voro
antingen helt och hållet okända eller ock endast obetydligt utvecklade,
såsom snickeri- och pappersmassefabriker, hvilkas tillverkningsvärden
år 1880 utgjorde för de förra 3,800,000 kronor och för de senare
2,300,000 kronor. Sammanlagda tillverkningsvärdet vid samtliga fabriker
inom riket, hvilket år 1865 var 75,800,000 kronor, hade år 1880
mer än fördubblats och utgjorde 152,800,000 kronor, oaktadt dessutom
borde ihågkommas, att den svenska industrien sistnämnda år icke hunnit
fullt återhemta sig efter de ogynsamma åren 1878 och 1879. Att jemväl
i de angränsande nordiska länderna industrien gjort stora framsteg
under de senare åren funnes all anledning att antaga.
Då sålunda syntes antagligt, att en blifvande utställning i hufvudstaden
skulle komma att taga en omfattning, vida öfverstigande den
1866 års utställning uppnådde, hade komitén låtit sig angeläget vara
att för utställningen och de dervid behöfliga byggnader erhålla en plats,
som erbjöde tillräckligt utrymme, på samma gång den vore jemväl i
öfrigt lämplig och välbelägen. Komitén hade dervid funnit den del af
Ladugårdsgärdet, som sträcker sig mellan Svea artilleriregementes förrådshus
och den så kallade Källhagen, vara den enda i hufvudstadens
omedelbara närhet befintliga plats, som i afseende å utrymme och läge,
lätta kommunikationer, m. fl. förhållanden kunde anses motsvara de
fordringar, som borde ställas på lokalen för en industriutställning.
Komitén erinrade vidare, huru som Kongl. Maj:t i anledning af
framställning från komitén tillåtit, att nämnda plats, utgörande ett område
af omkring 687,600 qvadratfot, finge för ifrågavarande ändamål
upplåtas och användas under vissa af Kongl. Maj:t närmare stadgade
vilkor. Komitén hade derefter, enligt hvad komitén vidare upplyste,
låtit uppgöra ritningar till så väl sjelfva utställningslokalerna som andra
för ändamålet behöfliga byggnader. I sammanhang dermed hade komiterade
upprättat förslag öfver ej mindre kostnaderna för platsens anordnande
för ändamålet och utställningsbyggnadernas uppförande och
inredning äfvensom förvaltningskostnaderna än ock öfver de inkomster,
som beräknades skola inflyta af utställningen, hvilket förslag utvisade
en sammanlagd kostnad:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
91
för markens planering, bortflyttning
af derå förut befintliga byggnader
m. m.................................................
„ uppförande och inredning af utställningsbyggnaden
och andra
byggnader m. in. efter afdrag al
det pris, som kunde betingas vid
försäljningen af byggnaderna
förvaltning och underhåll ............
kronor 116,000
y>
•n
860,000
190,000 kronor 1,166,000
ii
ii
försålda biljetter .........................
kronor
330,000
försålda kataloger.......................
v>
6,000
försäljning af inventarier ...........
r)
16,000
hyra af restaurationslokalen och
14,000
tillfälliga inkomster......................
y>
hvadan återstode att fylla ett belopp af
366,000.
kronor 800,000.
I afseende på särskilda delar af detta kostnadsförslag hafva komiterade
utförligt utlåtit sig, på sätt statsrådsprotokollet (sid. 90—92)
utvisar.
Vid en sedermera skedd omarbetning af kostnadsförslaget har
den beräknade totalkostnaden nedbragts till 965,000 kronor, hvarigenom,
och då inkomsterna beräknats till 366,000 kronor, bristen skulle uppgå
i rundt tal till 600,000 kronor. I kostnadsbeloppet ingå 775,000 kronor
till byggnads- och planeringsarbeten; och i utlåtande den 31 December
1884 har Öfverintendentsembetet förklarat sig anse samtliga arbeten
vara tillförlitligt beräknade. .
Då ärendet, innan kostnaderna kunnat nedbringas till de siffror,
som nyss nämnts, den 14 December 1883 anmäldes inför Kongl. Maj.t,
ansåg Kongl. Maj:t nödigt att upplysningar införskaffades, huru. vida
frågan inom landet omfattades med intresse och i sådant fall hvilketdera
af åren 1885 och 1886 kunde antagas vara för utställningen
lämpligare.
I yttranden, som till följd häraf inkommit, hafva styrelsen för
svenska slöjdföreningen, Stockholms fabriksförenings fullmäktige, Stockholms
stads handtverksförening, handtverks- och fabriksföreningarna i
Norrköping, handtverks- och industriföreningarna i Malmö, handtverksoch
industriidkareföreningen i Jönköping, fabriks- och handtverksföreningen
i Örebro, fabriks- och handtverksföreningen. i Karlstad,
handtverksföreningen i Gefle, tekniska föreningen i Eskilstuna samt
handtverks- och industriföreningen i Göteborg uttalat sig för en allmän
92
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
skandinavisk industriutställning i Stockholm, hvarjemte de, lika med
de öfrige som yttrat sig i frågan, alla utom Stockholms fabriksförenings
fullmäktige ansett år 1886 lämpligare för utställningen än år 1885.
Endast fabriksföreningen i Halmstad har yttrat sig bestämdt afstyrkande;
och hafva derjemte fullmäktige i Jernkontoret i underdånig
skrifvelse af den 28 December 1883 förklarat, att de väl icke kunde
med visshet yttra sig om den större eller mindre grad af intresse,
hvarmed förslaget om utställningen af brukssocietetens ledamöter i
allmänhet omfattades, men dock an loge att utställningen icke skulle
för den svenska jernhandteringens idkare, som under en följd af år
haft och fortfarande hade att kämpa mot svåra konjunkturförhållanden,
medföra fördelar, uppvägande de kostnader som dermed voro förenade,
helst en utställning här antagligen icke torde kunna i någon afsevärd
man befordra det vigtiga ändamålet att bereda ökad afsättning på utrikes
ort af svenska bergsbrukets alster.
Slutligen bör anmärkas, att Stockholms stad förklarat sig vilja
till utställningen, derest den kommer till stånd under åren 1885 eller
1886, bidraga med en fjerdedel af de kostnader, som icke kunna täckas
af utställningens inkomster, dock med högst 200,000 kronor.
Huru föredragande departementschefen ansett att, medel kunde
beredas för den del af kostnaderna för utställningen, som ej kunde
betäckas af inkomsterna samt det ifrågasatta statsanslaget och Stockholms
stads bidrag, inhemtas af slutet af hans anförande till statsrådsprotokollet,
der det uppgifves, att från handels- och sjöfartsfonden och
manufakturförlagslånefonden skulle kunna beredas tillgångar af tillhopa
200,000 kronor. Erforderliga 600,000 kronor skulle således erhållas
på följande sätt:
statsanslag.......................................................................... kronor 250,000: —
Stockholms stads bidrag ......................................... ... 150,000:__
anslag från förenämnda fonder .................................. ,, 200,000: —
tillsammans kronor 600,000: —
Af hvad ofvan meddelats framgår, att bland dem, som haft atl
yttra sig i föreliggande ämne, meningarna varit delade om lämpligheten
af att anordna en industriutställning i Stockholm. Utskottet tilltror
sig icke att afgöra å hvilkendera sidan anförts de fullgiltigaste
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
93
skälen för eller emot den ifrågasatta utställningen, utan måste, då Kongl.
Maj:t, som bäst varit i tillfälle att pröfva de från olika håll framstälda,
skiftande meningarna, funnit sig böra föreslå Riksdagen att bevilja medel
till utställningen, antaga så väl att densamma är af vigtiga samhällsintressen
påkallad som ock att tidpunkten för utställningen är den
lämpligaste. För Utskottet har derföre endast återstått att pröfva, i
hvad mån och till hvilken omfattning staten bör i företaget deltaga.
Kongl. Maj:t har, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,
ansett, att af de 600,000 kronor, som, enligt hvad beräknadt blifvit,
måste för utställningens tillvägabringande tillskjutas, 450,000 kronor
borde af statens medel utgifvas, nemligen så, att af Riksdagen skulle
beviljas 250,000 kronor och återstoden, 200,000 kronor, tagas af vissa
till Kong!. Maj:ts disposition stående fonder. Derefter återstående
150,000 kronor af det belopp, som ansetts behöfligt, har Stockholms
stad åtagit sig att bekosta.
Denna fördelning af kostnaden kan Utskottet icke anse vara väl
alvägd. Enligt Utskottets åsigt är nemligen statens intresse af utställningens
tillvägabringande så väsentligt mindre än den kommuns, inom
hvars område utställningen skall ega rum, och de enskildes, hvilkas
gagn utställningen närmast afser, att anspråken på denna kommun och
desse enskilde måste väsentligt höjas, för så vidt utställningen må
kunna förverkligas. Saknas detta intresse eller visar det sig icke genom
en motsvarande offervillighet, så bortfaller också det förnämsta
af de bevis, som kunna erhållas derom, att företaget är af den vigt,
att det bör af staten understödjas.
Vidkommande det belopp, hvarmed utställningen bör af staten
befrämjas, synes det Utskottet, att, oberäknadt de 200,000 kronor,
Kongl. Maj:t ansett kunna erhållas ur manufakturförlagslånefonden samt
handels- och sjöfartsfonden, ett lika stort belopp, eller 200,000 kronor,
är det högsta, hvarmed staten bör i kostnaderna för utställningen deltaga.
På Stockholms stad eller enskilde personer, som i utställningens
tillvägabringande ega så stort intresse, att de derför vilja tillskjuta
medel, skulle således falla dels 200,000 kronor och dels ansvaret för
den brist, som kan komma att uppstå, derest de uppgjorda kostnadsoch
inkomstberäkningarna icke skulle komma att visa sig fullt tillförlitliga.
— Det är gifvet, att Utskottet härvid företrädesvis afser Stockholms
stad under förutsättning, att stadens målsmän anse utställningen
vara af sådan vigt för staden, att staden bör medverka till densamma
i en omfattning, som möjliggör företagets utförande. Det skulle visserligen
för Stockholms stad vara billigare, att staten åtoge sig större
andel i kostnaderna än Utskottet här ofvan antagit vara skälig, men
94
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Ang. ersättning
för af
Statskontoret
förskjutna
medel.
[36].
Utskottet har trott sig så mycket säkrare kunna räkna på stadens
medverkan i något högre grad än den hittills velat åtaga sig, som
Utskottet förutsätter, att stadens målsmän komma att vid frågans afgörande
taga i betraktande de förpligtelser, som åligga staden såsom
rikets hufvudstad. Af detta förhållande härflyta stora rättigheter och
förmåner, men äfven pligter; och Utskottet föreställer sig, att de förra
icke kunna bättre skyddas än derigenom att de senare på ett värdigt
sätt och villigt uppfyllas.
Då Utskottet sålunda å ena sidan ansett, att större kraf kunna
ställas på Stockholms stad, har Utskottet å andra sidan också trott, att
staten bör tillmötesgå stadens möjliga anspråk att genom utsedde personer
deltaga i och medverka vid anordningarna till utställningen; och
i följd häraf tillstyrker Utskottet, att det må medgifvas Stockholms
stad att i den blifvande utställningens styrelse invälja två personer.
Under åberopande häraf hemställer Utskottet, som anser sig nu
jemväl hafva besvarat den ofvannämnde motionärens yrkande,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning att Riksdagen, för
anordnande under år 1886 af en allmän skandinavisk
industriutställning i Stockholm, på extra stat för samma
år ställer till Kongl. Maj:ts förfogande —oberäknadt
de 200,000 kronor, som Kongl. Maj:t ansett kunna
beredas ur vissa allmänna fonder — ett belopp af
200,000 kronor; dock under vilkor dels att utöfver
sålunda nämnda statsmedel ytterligare sådana icke
få för utställningen användas och dels att antingen
Stockholms stad, mot rättighet att till ledamöter i
utställningens styrelse invälja två personer, eller ock
enskilde personer tillskjuta 200,000 kronor samt derjemte,
med befrielse derifrån för staten, öfvertaga
ansvaret för betalningen af alla de medel, som för
utställningen kunna komma att erfordras i tillskott
utöfver hvad som blifvit beräknadt.
Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.
39:o. Enligt den Statskontorets berättelse om statsverkets tillstånd
och behof åtföljande förteckning å förskott, hvilka borde hos
Riksdagen anmälas till ersättande, har Statskontoret under åren 1883
och 1884 förskjutit:
95
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1.2 a.
till tryckning af komiténs för revision af fiskeristadgan och öfriga författningar,
som beröra fiskerinäringen, underdåniga betänkande.
............................................................;................ kronor 745:88,
till ersättning för indragen boställsförmån vid landsstatstjenster:
i
Upsala län, under år 1883 anordnad!, kronor 500: —
i Stockholms ,, „ ,, „ v n ^50:
„ Östergötlands „ „ „ „ „ i? 1,100:
„ Malmöhus „ „ „ „ n 1^5:
„ Skaraborgs „ „ ,, „ n n 3,085: —
Summa kronor 3,830: 88.
Med anledning häraf har Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen
om anslags bestämmande till jemn! tal af kronor, föreslagit
Riksdagen att till betäckande af omförmälda, af Statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter anvisa ett extra anslag till belopp af 3,831 kronor.
Till betäckande af ofvannämnda tryckningskostnad å 745 kronor
88 öre torde särskild! anslag böra beviljas, hvaremot Utskottet med
hänsyn till den betydliga besparing å anslaget till »landsstaterna i länen ,
som, enligt hvad förut i detta utlåtande blifvit omförmäldt, för år 1884
uppkommit, anser, att medel till betäckande af de utgifna ersättningsbeloppen
för indragna landsstatsboställen böra kunna erhållas af nämnda
besparing, i följd hvaraf särskildt anslag ej derför komme att behöfvas;
hemställande alltså Utskottet,
att Riksdagen må endast på det sätt bifalla
Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen
på extra stat för år 1886 anvisar i jemut krontal
ett belopp af 746 kronor till ersättning för af
Statskontoret förskjuten kostnad till tryckning af komiténs
för revision af fiskeristadgan och öfriga författningar,
som beröra fiskerinäringen, betänkande.
Statens jernvägstrafik.
40:o. Uti underdånig skrifvelse den 21 December 1883 hemstälde
Styrelsen för statens jernvägstrafik, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
äska beviljande för år 1885 af följande anslagsbelopp, nemligen:
Ang. anslag
till statens
jernvägstrafik.
[42.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
SÖ
till nya byggnader och anläggningar .................. kronor 700,000: —
hvaraf 50,000 kronor afsågos till anläggning af
ett spår emellan Albano station och Stockholm
—Rimbo jernvägs hufvudstation vid Lilljans;
„ ny rörlig materiel ....................................''........ „ 1,550,000: —
„ inventarier för maskinafdelningen ................. „ 150,000: —
„ diverse inventarier för byrå-, ban- och trafik -
afdelningarna .................................................... „ 100,000: —
eller tillsammans kronor 2,500,000: —
Enligt det vid Kongl. Maj:ts proposition till 1884 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll ansåg
Kongl. Maj:t att, enär frågan om läget för och anordningarna af Stockholm—Rimbo-banans
station vid Stockholm samt Styrelsens för statens
järnvägstrafik hemställan angående utläggning bredvid den enskilda
banan af ett jernvägsspår för statens räkning då ännu icke kunnat
Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande underställas, nämnda belopp,
50.000 kronor, borde ur beräkningen uteslutas, hvarjemte Kongl. Maj:t
fann de för anskaffande af diverse inventarier för de särskilda afdelningarna
upptagna anslagsposter å tillhopa 250,000 kronor kunna nedsättas
med tillsammans 100,000 kronor; och behagade Kongl. Maj:t beträffande
derefter återstående 2,350,000 kronor af det ifrågasatta beloppet
2,500,000 kronor föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja till
utförande af nya byggnader och anläggningar samt till inköp af inventarier
vid statens jernvägstrafik 800,000 kronor och till anskaffande af
ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar 1,550,000
kronor samt att häraf anvisa för år 1885 till nya byggnader m. m.
500.000 kronor och till ny rörlig materiel 1,000,000 kronor samt för
år 1886 till nya byggnader m. m. 300,000 kronor och till ny rörlig
materiel 550,000 kronor.
Sedan Riksdagen beviljat de anslag, Kongl. Maj:t sålunda äskat,
har Riksdagen tillika anvisat till utgående under år 1885 under anslagen
till sjette hufvudtiteln förenämnda belopp af 500,000 kronor till
nya byggnader m. m. och å riksstaten utom hufvudtitlarne beloppet å
1,000,000 kronor till ny rörlig materiel. Med anledning häraf har
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1886 anvisa:
dels å riksstatens sjette hufvudtitel:
till utförande af nya byggnader och anläggningar samt till inköp af
inventarier vid statens jernvägstrafik 300,000 kronor,
dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
97
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar 550,000 kronor.
Då denna Kongl. Maj:ts framställning icke föranledt någon erinran,
hemställer Utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa :
a) till utförande af nya byggnader och anläggningar
samt till inköp af inventarier vid statens jernvägstrafik
300,000 kronor; och
b) till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens redan trafikerade jernvägar 550,000 kronor.
41:o. I sammanhang med fastställande af plan för Stockholm—
Rimbo-banans framdragande öfver Värtabanan till banans ändstation vid
Stockholm, benämnd Stockholms östra station, bestämdes den 10 Juli
1884, att Stockholm—Rimbo-banans sammanslutning med stambanan vid
Albano skulle åstadkommas genom utläggande af ett spår utaf stambanans
spårvidd från nämnda slutstation till Albano station i enlighet
med ritning af Styrelsen för statens jernvägstrafik, och att Stockholm—
Rimbo jernvägsaktiebolag skulle bekosta inlösen af den för föreningsspåret
erforderliga mark äfvensom den för stambanans spår inom stationsområdet
behöfliga planering af marken, hvaremot det skulle åligga Styrelsen
för statens jernvägstrafik att på statens bekostnad utföra det för
berörda föreningsspår nödiga terrasseringsarbetet äfvensom spårets utläggande,
med rättighet derjemte för statens jernvägstrafik att inom
Stockholms östra station utlägga vissa å en ingifven ritning betecknade
spår.
Under åberopande häraf, och då således det skäl, som föranledde
Kongl. Maj:t att vid propositionen till 1884 års Riksdag utesluta det
ifrågasatta anslaget till utförande af ett spår mellan Albano och Stockholm,
numera icke förefunnes, har Styrelsen för statens jernvägstrafik
i underdånig skrifvelse den 29 December 1884 hemstält om framställning
till Riksdagen om ett anslag å 50,000 kronor för berörda jernvägsspårs
anläggning.
Med anledning häraf, och under erinran att Stockholm—Rimbo-banans
anläggning skall vara fullbordad inom 1885 års utgång, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1886 bevilja, för
anläggning af ett jernväg sspår utaf stambanans spårvidd från Stockholms
östra station till Albano station å Värtabanan, ett belopp af 50,000 kronor.
I en Utskottet från Jernvägstrafikstyrelsen tillhandahållen promeBih.
till Iiiksd. Frat. 1885. 4 Samt. 1 Af cl. 10 Haft. 13
Ang. anslag
till utläggande
a f ett spår
mellan Albano
och
Stockholms
östra järnvägsstation.
[43.]
98
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
moria rörande skälen för ifrågavarande anläggning kafva dessa skäl
uppgifvits vara följande:
»att komma i direkt förbindelse med den i stark tillväxt stående
stadsdelen Ladugårdslandet, som redan vid början af 1884 hade 34,000
invånare, eller flere än någon stad utom Göteborg och Malmö;
att till östra stationen kunna förlägga lastning och lossning af de
varor, som föras å statsbanan för i den stadsdelen boendes och dervarande
militära etablissements räkning, och på sådant sätt kunna
undvika att ytterligare öka de svårigheter vid godsbehandlingen, som
äro en följd af att utrymmet å norra och centralstationerna är ytterst
knappt, för skötseln af den trafik, som å dem redan förefinnes — hvilka
svårigheter naturligtvis växa i den mån trafiken tilltager;
att vid östra stationen verkställa öfverflyttning af resande och deras
bagage samt omlastning af gods mellan Rimbobanan och statsbanan;
att möjliggöra anordnandet af lokaltåg mellan stadens nordöstra
och mellersta delar på enahanda sätt som de nu vintertiden gående
tågen till Liljeholmen;
att utgöra början till en framtida utsträckning af statsbanan till
Ladugårdslandsviken, vid hvilken det, redan då sammanbindningsbanan
skulle anläggas, föreslogs att inrätta en station.
Rimbobanan är dragen öfver Värtabanan på en bro 15 fot öfver
denna senare banas spår för att ej vara hinderlig för dennas trafik.
Terrängen söder om Albano är så beskaffad, att så väl Rimbobanan som
det föreslagna sidospåret hafva en lutning af 1 på 60 å 1 på 50. Anknytning
med Albano station i dennas närhet kunde således endast
åstadkommas genom att draga ett sidospår till stationen från en punkt
på Rimbobanan norr om korsningspunkten. Förbindelsen med Rimbobanan
skulle då ske på det sätt, att ett särskildt tåg nedginge från
östra stationen till nämnda punkt och derifrån på sidospåret skötes in
till Albano-stationen samt — efter utvexling af resande och gods jemte
af- eller tillkoppling af vagnar, och sedan lokomotivet flyttats till den
andra ändan af tåget — återvände samma väg till östra stationen.
Sålunda kunde väl till eu början nödtorftligen trafikutvexlingen
med Rimbobanan besörjas, men emedan den alltid blefve förenad med
tidsutdrägt och andra olägenheter, och statsbanan blefve utestängd från
den direkta förbindelsen med Ladugårdslandsstationen och ej kunde
draga den nytta deraf, som ofvan påpekats, har det i förstone uppgjorda
förslaget att förena Albanostationen med närmast möjliga punkt
på Rimbobanan och att på denna trånga station inlägga ett antal sidospår
öfvergifvits och i stället föreslagits eu direkt linie med normal
spårvidd till Rimbobanans hufvudstation, der god plats kan beredas för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
99
liandhafvandet af så väl den öfvergående trafiken som den vida större,
hvilken omedelbart tillflyter statsbanan från Ladugårdslandstrakten.»
Utskottet finner hvad sålunda blifvit anfördt innefatta fullt giltiga
skäl för anslagets beviljande och hemställer derföre,
att Riksdagen må på extra stat för år 1886 bevilja
ett anslag af 50,000 kronor för anläggning af
ett jernvägsspår utaf stambanans spårvidd från Stockholms
östra station till Albano å Värtabanan.
Stockholm den 21 Februari 1885.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid punkten l:o (ang. Kommerskollegium): af Herr C. E. Casparsson,
som yttrat: »Då jag icke kunnat dela Stats-Utskottets uppfattning
om lämpligheten af de af Herr Chefen för Civildepartementet i hans
anförande till statsrådsprotokollet den 12 sistlidne Januari föreslagna
åtgärder för ordnandet af aflöningsförhållandena inom Kommerskollegiet,
får jag mot Utskottets motivering af dess tillstyrkande till mom. b
afgifva reservation.»
vid punkten 3:o (ang. lönereglering för bergmästarne): af Herrar
C. Ifvar sson, A. Persson i Mörarp och P. Pehrsson i Törneryd;
af Herrar S. Nilsson i Efveröd, N. Petersson i Runtorp, S. Andreasson
i Tollered, G. Eriksson i Mörviken, J. Jonson i Fröstorp, M. Jonsson
i Wansäter, O. B. Olsson och J. E. Wiksten, hvilka ansett, att
Utskottets yttrande och förslag i förevarande ämne bort hafva följande
lydelse och innehåll:
100
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
»Utskottet har vid öfvervägande af de föreliggande förslagen till
lönereglering vid bergsstaten icke kunnat undgå att finna de löner
väl höga, hvilka skulle tillkomma bergmästarne i riket, derest Kongl.
Maj:ts förslag till stat vunne Riksdagens bifall. Vid bedömande af
hvad som kan anses utgöra en skälig aflöning för desse tjenstemän
bör nemligen, enligt Utskottets åsigt, synnerligt afseende fästas vid
den omständigheten, huru vida den i staten bestämda aflöningen utgör
vederbörande tjenstemans enda inkomst af tjensten, eller om tjenst-ens
beskaffenhet är sådan, att, vid sidan af den i stat bestämda aflöningen,
betydligare inkomster af tjensten kunna uppstå. I detta hänseende
torde, i föreliggande fall, uppmärksamheten böra rigtas dels derå att,
på sätt ofvan är meddeladt, bergmästarne ega tillfälle till vissa extra
inkomster och dels derå, att de åtnjuta förmånen att för sina resor i
tjensten erhålla rese- och traktamentsersättning enligt resereglemente!.
Den inkomst, som genom nämnda förmån kan tillflyta bergmästarne,
måste väl vara temligen vexlande, men det lärer i alla fall kunna antagas
såsom säkert, att densamma vid eu tjenst af den beskaffenhet,
som här är i fråga, är så betydlig, att den icke bör lemnas ur räkningen,
då definitiv lönereglering nu skall ske.
Med afseende härå anser Utskottet den afvikelse från Kongl.
Maj:ts förslag till stat utan olägenhet kunna vidtagas, att lönen för de
bergmästare, som icke hafva boställen, bestämmes till 2,400 kronor och
tjenstgöringspenningarna till 1,000 kronor, samt för de bergmästare,
som hafva boställen, för den ene till 1,400 kronor (4:de distriktet), då
bostället Knutsberg och hvad dertill hörer beräknas lemna i afkastning
1,000 kronor om året, och för den andre (öde distriktet) till 1,900 kronor,
då förmånen af boställshuset i Filipstad beräknas till 500 kronor
om året, samt afdrag för kronojordens afkastning icke här beräknas,
jemte tjenstgöringspenningar till enahanda belopp, 1,000 kronor, som
för de bergmästare, hvilka icke hafva boställen.
Det afdrag från lönen till den med boställe försedde bergmästaren
i 4:de distriket, som för boställsförmånen bör ske, och det afdrag
å lönen, som bergmästaren i öde distriktet bör under sin tjenstetid
vidkännas för afkastningen af kronojorden, hvilken han fått sig upplåten,
anser Utskottet böra beräknas efter den afkastning, som vederbörande
bergmästare sjelfve uppgifvit, eller åtminstone icke till lägre
belopp än detta, nemligen 600 kronor för Knutsberg m. m., 500 kronor
för boställshuset i Filipstad och 700 kronor för kronojorden, allt
årligen.
Afdragen å lönerna skulle sålunda för den närmaste framtiden
blifva, för bergmästaren i 4:de distriktet 600 kronor och för berg
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
101
mästaren i 5:te distriktet 1,200 kronor. Emellertid förekommer härvid,
att bostället i 4:de distriktet, med afseende å dess uppgifna
taxeringsvärde, måste, på sätt Kongl. Maj:t ock beräknat, anses lemna
en högre, till 1,000 kronor beräknad inkomst, i följd hvaraf Utskottet,
ehuru Utskottet till grund för afdragen ansett böra läggas
vederbörande tjenstinnehafvares egna uppgifter om afkastningen af deras
boställen eller eljest upplåten jord, likväl i nu förevarande fall finner
en afvikelse böra ske sålunda, att afdraget bestämmes till 1,000
kronor. Vidare har i betraktande kommit, att den kronojord, hvaraf
700 kronor ansetts årligen tillflyta bergmästaren i 5:te distriktet, skall
indragas vid den nuvarande bergmästarens afgång från tjensten. 1
lönestaten, som är beräknad för en längre tid, anser Utskottet derföre,
att lönen bör upptagas utan afdrag af berörda 700 kronor, livilka dock
icke komma att i verkligheten utgå förr än efter nuvarande bergmästarens
afgång, utan besparas statsverket till nämnda tidpunkt.
I öfrigt har Utskottet icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts
förslag till lönereglering för bergmästarne och således ej heller mot den
del deraf, som afser deras rätt till ålderstillägg.
Den af Utskottet sålunda förordade aflöningeu är visserligen
lägre än Kongl. Maj:t föreslagit, men bör dock icke kunna föranleda
några väsentligare erinringar, bland annat äfven af det skäl, att den
af Utskottet ifrågasatta nedsättningen i aflöningen till ojemförligt största
del faller på tjenstgöringspenningarna. Härigenom och då meningen
är, att samtlige bergmästare — således äfven de med boställen försedde
bergmästare, hvilkas lön i staten upptagits till ett med den beräknade
afkastningen af boställena minskadt belopp — skola i afseende
på pension sförhållanden blifva likstälde, vare sig de innehafva boställe
eller ej, tillförsäkras bergmästarne en pension af ända till 3,400
kronor, om de vid afgång från tjensten intjenat båda ålderstilläggen.
Detta pensionsbelopp understiger med endast 100 kronor den högsta
pension, bergmästarne enligt Kongl. Maj:ts framställning skulle kunna
erhålla. För att än tydligare framhålla, huru som meningen ej är, att
de bergmästare, som hafva boställen, skola erhålla lägre pension än
de, livilka icke åtnjuta sådan förmån, har Utskottet ansett ett förtydligande
tillägg till de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoren. för pensions
åtnjutande vara erforderligt samt i sådant syfte föreslagit en mindre
redaktionsförändring af Kongl. Maj:ts förslag i denna del.
Beträffande Kongl. Maj:ts framställning om tillfälliga lönetillägg
åt de tre tjenstemännen vid Sala silfververk, så har denna framställning
icke gifvit, anledning till någon erinran.
Vidkommande slutligen den af Herr Toll väckta motionen får Ut
-
102
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
skottet endast framhålla, att Utskottet icke funnit anledning att frångå
den af Utskottet förut i allmänhet följda grundsatsen, att endast efter
derom af Kongl. Maj:t framstäldt förslag föreslå Riksdagen att besluta
om lönereglering för statens embets- och tjensteman; och torde i förevarande
fall skäl så mycket mindre förefinnas till afvikelse från nämnda
grundsats, som motionärens förslag till lönereglering för grufingeniörerne,
hvilket är detsamma, som af bergsöfverstyrelsen hos Kongl.
Maj:t anmälts, redan blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt och dervid funnits
icke böra nu föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet:
A) att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa såsom tillfälligt
lönetillägg för tre tjenstemän vid Sala silfververk ett belopp af
tillhopa 500 kronor;
B) att Riksdagen må fastställa följande lönestat för bergmästarne
i riket, att tillämpas från och med år 1886, nemligen:
1 bergmästare .................................
Lön.
Tjenstgörings-
penningar.
Summa.
............. 2,400: -
- 1,000: —
3,400: — ki
3 d:o ..................................
............... 7,200: -
- 3,000: —
10,200: — „
1 d:o med boställe ..............
............. 1,400: -
- 1,000: —
2,400: — .,
1 d:o ,, ...........
.............. 1,900: -
1,000: —
2,900: — „
jemte två ålderstillägg å lönen å 500 kronor, hvartdera, att utgå, det
första efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring;
C) att Riksdagen må bestämma nedan intagna vilkor för åtnjutande
af den nya afiöningen:
a) att bergmästare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden eller förändring i
tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven;
b) att med bergmästareembetet icke må förenas annan tjenst å
rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjenstgöringen inom distriktet; dock att bergmästare, som vid nya
löneregleringens inträdande redan innehar annan tjenst, må densarmna
bibehålla så länge den icke är för tjenstgöringen inom bergmästaredistriktet
hinderlig;
c) att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid,
tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för den tid, han
varit från tjenstgöring befriad, utgå till den som tjensten förrättat;
d) att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, eger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
108
uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, förutom sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
e) att tidpunkterna för den bergmästare medgifna förhöjning af
lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjensten bestämmas att
inträda: första förhöjningen efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af
förordnande annan statens tjenst, och andra förhöjningen efter ytterligare
fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena
som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens tillämpning förflutit från det
han på grund af förordnande enligt nådiga brefvet den 8 Februari 1878
tillträdt bergmästarebefattning;
f) att bergmästare skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst
35 tjenstår, vara förpligtad att mot erhållande af pension å allmänna
indragningsstaten till belopp motsvarande full lön, 2,400 kronor jemte
intjenade ålderstillägg, från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget
att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå; samt
g) att nuvarande bergmästaren i 5:te eller vestra distriktet skall
för åtnjutande af den nya aflöningen vidkännas årligt afdrag å lönen
af 700 kronor, motsvarande den beräknade af kastningen af den åt honom
upplåtna kronojorden, hvilken efter hans afgång från tjensten skall
till statsverket indragas;
D) att, i händelse af bifall härtill, Riksdagen må medgifva, att
det å sjette liufvudtitelu uppförda ordinarie anslaget till »Kommerskollegium)),
hvari anslaget till bergsstaten ingår, höjes med 4,500
kronor, eller från 76,400 kronor till 80,900 kronor; samt
E) att Herr Tolls ofvan omförmälda motion må af Riksdagen lemnas
utan afseende»; samt
af Herr P. M. Larsson i Loa, hvilken yrkat, att afdrag å vissa
bergmästares lön för de af dem innehafda boställen och kronojord icke
måtte eg a rum.
Herr A. P. Danielson har begärt få antecknadt, att lian icke deltagit
i behandlingen inom Utskottet af ifrågavarande ärende.
104
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 12 a.
vid ''punkten 4:o (ang. rikets allmänna kartverk): af Herr L. M.
Nordenfelt som yttrat:
”Utgående från den synpunkten att vid rikets kartläggning, ej mindre
för ekonomiska än för militära ändamål, det väsentligaste är att inom
så kort tid, som är möjligt med de medel, som kunna åstadkommas, erhålla
en fullständig och god karta öfver hela landet, håller jag före, att den topografiska
kartan i första rummet bör fullbordas i skalan 1 : 50,000 och
utgifvas i skalan 1 : 100,000 öfver landets vigtigaste delar, samt att derefter
och återstående delarne böra topografiskt uppmätas i skalan 1 : 100,000.
Yidkommande åter det ekonomiska kartverket, sådant det nu utföres,
är jag, i hufvudsak öfverensstämmande med Kong!. Maj:ts proposition till
1880 års Riksdag, fullt öfvertygad derom, att detta kartverk bör upphöra så
snart som ske kan, utan obillighet emot den dervid anstälda personalen.
Det vigtigaste skälet för denna min åsigt är, att den ekonomiska nytta,
som kan skördas af detta kartverk, efter min uppfattning vida understiger
den återstående kostnad, som det skulle erfordra och hvilken endast för
södra och mellersta delarne af riket, eller omkring hälften deraf, med undantag
af Norrbottens län, sannolikt komme att uppgå till minst 3,500,000
kronor, förutom kostnaderna för denna kartas revision, hvilken är afsedd att
göras för hvarje karta åtminstone hvart tjugonde år och antagits efter kartverkets
fullbordan komma att kosta omkring 100,000 kronor årligen.
Den topografiska kartan i skalan 1 : 100,000, eller, för vissa ändamål
ännu bättre, fotografier af de topografiska konceptkartorna i skalan
1 : 50,000 äro enligt min erfarenhet vida lämpligare för bedömande af de
flesta ekonomiska frågor, som kunna förekomma, än de ekonomiska kartorna
i skalan 1 : 20,000.
Jemväl såsom öfversigtskartor för uppsökande och sammansättande af
befintliga landtmätarekartor lemna i de flesta fall de topografiska kartorna
en tillräcklig ledning.
Svårigheten att hålla reda på de olika ekonomiska kartebladens läge
till hvarandra är icke ringa, då tjugufem blad af den ekonomiska kartan
omfatta samma område som ett blad af den topografiska, och för den skull är
den senare vida lämpligare såsom öfversigtskarta än den förra.
Endast angående belägenheten och arealen af åker, äng och växande
skog samt om gränsen emellan byar, enstaka hemman och i vissa undantagsfall
äfven för hemmansdelar och lägenheter lemna den ekonomiska kartan
upplysningar, utöfver hvad den topografiska innehåller, nemligen för den
tidpunkt, då den ekonomiska kartan uppmättes, eller senast reviderades,
men stora odlingar kunna sedermera hafva skett, och skogen kan å stora
vidder vara afverkad, må hända redan innan kartan tryckes, och angående
jordens styckning emellan olika egare, eller om laga skiften, hemmansklyf
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
105
ningar och jordafsöndringar lemnar den ekonomiska kartan i allmänhet ingen
upplysning och kan för den skull icke heller tjena till säker ledning för
bestämmande af läget af den jord, å hvilken laga fasta eller inteckning meddelas.
Kartverkskommissionens utlåtande af den 21 Oktober 1882 innehåller
väl å sidan 47, dels att »jordens fördelning emellan särskilda egare är ett
förhållande, som dagligen och stundligen undei''går stora förändringar och
sålunda icke är af beskaffenhet att böra å ett lands allmänna kartverk införas»,
dels att »härtill komma de svårigheter, som skulle möta vid att åt
fältmätningspersonalen uppdraga att endast på grund af de uppgifter, som
under fältarbetets fortgång kunna inhemtas, å kartan inlägga dessa i många
hänseenden tvistiga gränslinier», men — oaktadt jag inser att införande å
en karta i skalan 1 : 20,000 af hvarje särskild egares innehaf af jord skulle
förorsaka både svårigheter och förökade kostnader samt i vissa fall, då figurerna
blefve allt för små, icke kunna verkställas utan specialkartor i större
skala öfver vissa områden — så kan jag likväl icke finna de ofvan anförda
skälen afgörande, ty dels äro och varda de allra flesta skiften, hemmansklyfningar,
egobyten och jordafsöndringar kartlagda af landtmätare och faststälda
af häradsrätt, och annars hafva de icke laga kraft, hvarföre tillfälliga
uppgifter derom icke böra läggas till grund för kartarbetet, och dels synes
det mig vara af den framstående vigt att å kartor, tillgängliga för allmänheten,
hafva ej mindre en säker grund för laga fasta och inteckning, än
ock en så vidt ske kan fullständig bild af jordstyckningen, att de svårigheter,
som möta vid upprättandet af sådana kartor, förr eller senare måste
öfvervinnas, äfven om, för detta ändamål, någon förändring af gällande lag
eller af sättet för kartornas bearbetande skulle erfordras. Men om eller
när utgifvandet af sådana kartor, som afse att gifva tillförlitliga upplysningar
om läget (icke om arealen) af den jord, å hvilken laga fasta eller in
teckning meddelas, framdeles varder beslutadt, så väl som i den ganska san-’
nolika händelsen att höjdbeteckningar af ett eller annat slag komma att för
dessa kartor framdeles bestämmas, då måste det förut nedlagda arbetet på
ekonomiska kartverket till större delen omgöras och varder alltså till föga
gagn.
Den ekonomiska kartan är afsedd att utsträckas endast öfver hälften
af riket utom Norrbottens län och kan alltså icke lemna någon upplysning om
den öfriga delen, och äfven för de delar, hvilka kartan omfattar, kan hon
aldrig blifva fullständig beträffande den odlade jorden, hvilket dock skulle
vara hennes hufvudsakliga ändamål, emedan inom de flesta provinser uppodling
af landet fortgår i en högst betydlig utsträckning.
Denna karta skulle för den skull i hufvudsak endast vara en kulturBih,
till Rilcsd. Prot. 1885. 4 Sami 1 Afd. 10 Raft. 14
106 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
historisk bild för de tidpunkter, då hvarje särskildt del blifvit uppmätt eller
senast reviderad.
Bearbetandet af detta kartverk, såsom det nu utföres, fördröjer ock
väsentligen fullbordandet af det topografiska kartverket, hvilket synes mig
vara en stor olägenhet.
Den vid ekonomiska kartverket sysselsatta personalen synes emellertid
icke böra lemnas utan arbete, och den del af denna personal, som icke
med fördel kan sysselsättas vid uppgörandet af stomkartor för de topografiska
kartorna, torde med mesta gagn kunna användas för bearbetande af
ekonomiska kartor öfver några af landets mest befolkade delar. Med stöd af
hvad ofvan blifvit anfördt vågar jag hemställa,
att Riksdagen, såsom vilkor för beviljande af anslag
till rikets allmänna kartverk må besluta:
1:0 att den topografiska kartan i skalan 1 : 50,000
företrädesvis bör bearbetas och utgifvas i skalan 1 : 100,000;
2:o att ekonomiska kartverket inom Norrbottens län
må fortsättas efter samma grunder som hittills; och
3:o att arbetet å ekonomiska kartverket i öfrigt
tills vidare må fortsättas endast i den mån den nu befintliga
personalen lemnar tillfälle, med undantag af dem,
som lämpligen kunna användas vid uppgörandet af stomkartor
för de topografiska kartorna.»
af Herr Friherre B. A. Leijonhufvud; samt
af Herrar A. P. Danielson, N. Petersson i Runtorp och S. Andreasson
i Tollered;
vid punkten 8:o (ang. anslaget till landsstaterna i länen): af Herr
Grefve G. Sparre (i fråga om motiveringen); samt
af Herr C. E. Casparsson, som anfört:
»Då Utskottet medgifvit, att anledning är, att anslaget hädanefter
kommer att till fullo tagas i anspråk för de med detsamma af sedda ändamål,
anser jag anledning icke förefinnas att nedsätta anslaget. Att för bestridande
af nödvändiga statsutgifter hänvisa Kongl. Maj:t till tillfälliga besparingar,
anser jag mindre välbetänkt, hvarföre jag mot Utskottets tillstyrkan
i mom. b får anmäla reservation»;
vid punkten 13:o (ang. anslag till aflöning åt en växtfysiologi af Herr
L. M. Nordenfelt; samt
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 12 a.
107
af Herr C. E. Casparsson, 6om yttrat:
»Då jag anser det af Utskottet uppstälda vilkoret, att blifvande föreståndare
skall vara skyldig att sjelf aflöna assistent, vara både obilligt och
principvidrigt, får jag mot det tillagda vilkoret anmäla min afvikande mening»;
vid punkten 14:o (ang. hästafvelns förbättrande): af Herr Grefve
G. Sparre (i fråga om motiveringen);
vid punkten 21:o (ang. extra utgifter): af Herr Grefve G. Sparre (i
fråga om motiveringen);
vid punkten 37:o (ang. telegraf- och telefonstationer i Bohuslänska
skärgården): af Herr L. M. Nordenfelt, som andragit:
»Emedan jag anser, att genom bristande telegraf- eller telefonstationer
i Bohusläns skärgård betydliga förluster förorsakas icke blott för Bohusläns
fiskare, utan äfven för den befolkning, som eljest kunde vara i tillfälle
att köpa färsk sill, samt att ett dröjsmål med anläggning af sådana
stationer sannolikt gör summan af dessa förluster större än hela den ifrågasatta
anläggningskostnaden, föranledes jag att hemställa,
att Riksdagen måtte såsom extra anslag, att utgå
under år 1885, till Ivongl. Maj:ts förfogande ställa högst
24,000 kronor för anläggning i Bohuslänska skärgården
af för sillfiskebedriftens främjande behöfliga telegraf- eller
telefonledningar med tillhörande stationer, dock under
vilkor, att hushållningssällskap, landsting, kommuner eller
enskilde till de anläggningar, som med detta anslag utföras,
bidraga med minst en fjerdedel af anläggningskostnaden»;
vid
punkten 38:o (ang. skandinavisk industriutställning i Stockholm):
af Herrar Grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, Friherre Fr. von Essen,
K. O. Ljung qvist, Grefve E. C. A. Piper, F. F. Carlson och P. B. von
Plåten, hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag i detta ämne bort
hafva följande lydelse och innehåll:
»Af den lemnade redogörelsen för de förberedande förhandlingarna i
denna fråga framgår, att, ehuru visserligen åtskilliga röster höjts mot den
tillämnade utställningen, intresset för densamma dock på många håll varit
lifligt; och med hänsyn dertill, att Kongl. Maj:t, som bäst är i tillfälle att
bedöma vigten af de skäl, som å ömse sidor åberopats till stöd för eller
emot företaget, ansett, att utställningen bör komma till stånd, har Utskottet
108
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 12 a.
funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att icke undandraga sig beviljandet af
de medel, som för utförandet kunna anses oundgängliga. Utgående från
denna uppfattning, har Utskottet hufvudsakligen gjort till föremål för sin
pröfning frågan om beloppet af det bidrag, som från Riksdagens sida kan
böra för ändamålet beviljas. Härvid har det synts Utskottet, att det af
Kongl. Maj:t äskade beloppet, 250,000 kronor, är väl drygt, då i betraktande
tages å ena sidan att, förutom staten, jemväl finnas andra, hvilkas
intressen genom ifrågavarande utställning i så väsentlig mån tillgodoses, att
bidrag till utställningen från dem bör kunna påräknas, och å andra sidan,
att Kongl. Maj:t utan Riksdagens särskilda hörande, på sätt i statsrådsprotokollet
jemväl antydes, kan disponera medel till icke obetydligt belopp.
I betraktande häraf har Utskottet trott, att Riksdagen, utan att äfventyra
utställningens förverkligande, kan inskränka det af Kongl. Maj:t begärda
anslagsbeloppet till 200,000, kronor samt att Riksdagen dervid kan förutsätta,
att någon ytterligare framställning om medel till betäckande af utgifter
för utställningen icke kommer att göras; och får Utskottet, som anser
sig genom hvad ofvan anförts äfven hafva besvarat det af ofvanbemälde
motionär framstälda yrkandet, hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen, till anordnande
af en allmän skandinavisk industriutställning i Stockholm
under år 1886, på extra stat för samma år anvisar ett
belopp för en gång af 200,000 kronor»;
af Herr L. M. Nordenfelt, som yrkat afslag å Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning;
af Herr Friherre B. A. Leijonhufvud, som yrkat bifall till nämnda
framställning; samt
af Herr N. Petersson i Runtorp.
110
Stats- Utslmttets Utlåtande N:o 12 a.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1885 års
riksstat anslår:
Anvisning
kontant.
Indelning och c
anvisning,
Friheter.
ermed jemförlig
på förslag.
Ersättningar.
Summa.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
6,500
_
6,500
_
36,000
—
36,000
—
17,000
—
- -
—
- -
—
17,000
—
76,700
—
76,700
—
76,400
—
— —
—
—
—
76,400
—
58,900
''
""
58,900
108,800
108,800
6,000
—
6,000
—
75,222
—
—
—
—
—
75,222
—
2,638,019
2,638,019
3,099,541
—
-
3,099,541
—
Civil
Statsministern,
lönefyllnad, förslagsanslag, högst ......
Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor ......
Departementschefen....................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......
Kommerskollegium. Nuvarande belopp .......................
Ökas för reglering af bergmästarnes löner med.....
Statistiska tabellkommissionen:
Aflöningsmedel för Statistiska centralbyrån ............
Reservationsanslag:
Till bibliotekets underhållande ...........................
„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till
„ officiella statistiska trycket ...........................
„ en statistisk tidskrift ....................................
„ utarbetande af en afiönings- och pensions
Landtmäteristaten.
Nuvarande belopp.......................
Af gar: sammanlagda beloppet af indragna 23 andre
Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag. Upp
Rikets
allmänna kartverk, reservationsanslag... ...........
Ofverståthållareembetet. Nuvarande anslag ...............
Tillkommer: bidrag till aflöning åt exekutionsLandsstaterna
i länen:
Nuvarande belopp (deraf 95,000 kronor reservationsTillkommer
det belopp, hvartill en indragen löningslandsstatsboställen
äro i stat beräknade, eller
Af''går: nedsättning i reservationsanslaget............
Tpt
Stats- UtsTcottets Utlåtande N:o 12 a.
111
Litt. A.
riksstatens Sjette hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat;
Indelning och dermed jemförlig
Anvisning
i
anvisning,
på förslag.
kontant.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
departementet.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
6,500
_
_ _
_
_ _
_
6,500
—
36,000
—
36,000
—
17,000
—
17,000
—
76,700
—
76,700
—
....... 76,400: —
....... 8,100: —
84,500
—
- -
—
- -
—
84,500
—
...... 28,400: —
........................ 1,500:
_
vikariatsersättningar ......... 12,000:
—
........................... 15,000:
—
..................... 1,000:
—
statistik........................... 1,000:
— 30,500: —
58,900
—
- -
—
- -
—
58,900
—
...... 108,800: —
landtmätare-löner.............................
...... 20,700: —
88,100
—
— —
—
— —
—
88,100
—
tages under förändrad rubrik:
6,000
.......75,222: —
6,000
—
“
.
........
betjeningen i Stockholm .................
12,200: —
87,422
—
—
—
— —
—
87,422
—
anslag) ....................... 2,638,019: -
jord och tre indragna
........... 3,160: -
- 2,641,179: —
5,000: —
2,636,179
—
—
—
--■
—
2,636,179
—
Transport
3,097,301
i-
|--
—
—
—
j 3,097,301
—
112
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
1885 års riksstat anslår:
Indelning ocli dermed jemförlig
Anvisning
i kontant.
anvisning,
på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Tpt
3,099,541
—
_ _
__
_ _
_
3,099,541
_
106,400
106,400
—
239,000
239,000
1,040
—
6,635
—
11,900
—
19,575
—
250,000
—
250,000
—
150
—
25
—
210
—
385
—
Sgr
3,696,131
6,660
12,110
3,714,901
63,000
63,000
12,000
—
- -
—
- -
—
12,000
—
172,400
—
---
—
— —
—
172,400
—
47,500
_
_ _
_
___
_
47,500
41,450
—
- -
—
- -
—
41,450
—
48,500
48,500
93,550
—
2,300
- -
—
95,850
—
40,500
—
- -
- -
—
40,500
—
21,500
—
- -
—
---
—
21,500
—
8,700
—
-- -
—
15
—
8,715
—
17,600
—
—
—
— —
—
17,600
—
Sgr
566,700
2,300
__
15
“
569,015
50,000
50,000
Tpt
4,312,831
—
8,960
—
12,125
—
4,333,916
—
Väg- och vattenbyggnadsstaten:
Nuvarande belopp (deraf särskildt reservationsanslag,
expenser för allmänna arbeten) ...........................
Tillkommer: förhöjning å reservationsanslaget ...
Ålderstillägg, förslagsanslag.......................................
Gästgifvares friheter .................................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............
Färjor och färjekarlar............................................
Jordbruket, handeln
Reserva
Skiften
och afvittringar. Anslaget nedflyttas under
Vägar och kommunikationer ......................................
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaTillkommer:
understöd till uppehållande af en
Landtbruksingeniörer och deras biträden.....................
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaTillkonmer:
aflöning åt en föreståndare för den
akademiens experimentalfält............
Länsveterinärer .........................................................
Hästafvelns befrämjande. Anslaget nedflyttas under
Befrämjande i allmänhet af slöjderna ........................
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart ........
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.....................
Fiskerinäringens understöd .........................................
Diverse
Skiften och afvittringar, reservationsanslag..................
Utflyttningsbjelp efter skiften, förslagsanslag ............
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
113
Förslag till
blifvande riksstat:
Indelning och dermed jemförlig
Anvisning
anvisning,
på förslag.
kontant.
Friheter.
Ersättning
ar.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Transport 3,097,301
—
—
—
—
—
3,097,301
—
40,000 kronor, till undersökningar och
....................................... 106,400: —
............................................................ 10,000: — 116,400
—
----
—
_ _
—
116,400
—
239,000
—
---
—
— —
—
239,000
—
1,040
—
6,635
—
11,900
—
19,575
—
250,000
—
- -
—
- -
—
250,000
............................................................... i 150
—
25
-
210
—
385
Sgr ■ 3,703,891
6,660
12,110
3,722,661
och närmgarne.
länsanslag.
afdelningen “Diverse anslag".
.................................. 12,000
—
---
—
- -
—
12,000
—
näringar. Nuvarande anslag.................. 172,400: —
mejeriskola inom Jemtlands län ........... 3,000: — 175,400
—
- -
—
- -
—
175,400
-j
..................... 47,500
—
- -
—
- -
—
47,500
—
näringar. Nuvarande anslag .................. 41,450: —
växtfysiologiska anstalten vid Landtbruks-
........................................................... 4,000: — 45,450
—
_ _
—
- -
—
45,450
— |
......................................... 48,500
—
---
—
— —
—
48,500
—
afdelningen “Diverse anslag“.
............. ! 40,500
—
- -
—
___
—
40,500
— i
............... 21,500
—
- -
—
----
—
21,500
—i
...... | 8,700
—
- -
—
15
—
8,715
—
.................................................................... 17,600
_
— —
—
—
—
17,600
—;
Sgr 417,150
—
— —
—
15
—
417,165
—!
anslag.
.................................... : 63,000
—
- -
___
------
—
63,000
i
........................................................................ 50,000
— —
—
—
i
50,000
—1
Transport ; 4,234,041 —
6,660
—
12,125
_i
4,252,826
—
Biii. till Biksd. Prof. 1S85. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 15
114
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
1885 års
riksstat anslår:
Anvisning
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Tpt
4,312,831
_
8,960
_
12,125
—
4,333,916
_
—
62
—
6,320
—
6,382
~
4,500
_
____
_
_ _
_
4,500
_
2,700
—
1,560
~
6,000
10,260
30,000
30,000
15,850
—
- -
—
_
15,850
26,500
—
-- -
—
---
—
26,500
-
43,000
118,874
—
—
43,000
118,874
12,000
—
- -
—
- -
—
12,000
—
Sgr
| 303,424
|_
1
i 1,622
12,320
|—
317,366
-
S:a
4,566,255
10,ö82|—
24,445
1
4,601,282
—
Sala bergslag ............................................................
Anslaget “Friheter", 62 kronor, uteslutes.
Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag.........
Jord förluster genom kanal- och väganläggningar, för slag sHästafvelns
förbättrande, reservationsanslag (deraf särFrån
anslaget “Friheter", 2,300 kronor, afgår
kronor.
Till förekommande och hämmande af srnittosamma
Karantänsinrättniugen på Känsö, förslagsanslag, högst
Aflösning af Scheldetullen, förslagsanslag .................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. förslagsanslag.
Tillkommer: för jemnande af hufyudtitelns slutExtra
utgifter, reservationsanslag.......................
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
115
anslag .....................................................................
skildt 35,000 kronor till prisbelöningar för hästar)
beloppet af Ottenby stuteri anordnade räntor, 1,230
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag.................
Nuvarande belopp
summa...................
118,874:
279:
Sgr
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Friheter.
Ersättningar.
Summa.
Summa
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
4,234,041
__
6,660
_
12,125
_
4,252,826
—
—
—
—
6,320
—
6,320
—
4,500
__
_
___
_
4,500
_
2,700
_
1,560
—
6,000
—
10,260
—
93,550
—
1,070
—
- -
—
94,620
—
30,000
30,000
15,850
—
- -
—
- -
—
15,850
—
26,500
—
- -
—
---
—
26,500
—
43,000
—
43,000
—•
119,153
119,153
_
12,000
_
— —
—
—
—
12,000
—
460,253
_
2,630
-
12,320
—
475,203
—
4,581,294
-
9,290
—
24,445
—
4,615,029
—
116
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjette hufvudtitel.
För
För
Till
För
Till
För
Till
Kronor. | ö.
Civildepartementet.
Tillfällig löneförbättring:
Kommerskollegium .................................................... 8,540:
bergsstaten .............................................................. 500:
Statistiska tabellkommissionen :
ett skyndsammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken
Rikets allmänna kartverk:
fortsatt bearbetande af rikets allmänna kartverk
Landsstaterna i länen:
uppehållande af en kronofogde- och en häradsskrifvaretjenst inom
Jemtlands län............................................................ 6,800: —
aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet ...... 50,000: —
Väg- och vattenbyggnadsstaten:
anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader 20,000: - arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
............................... ...................... 3,000: —
Transport j 277,840|—
9,040j
5,
000!
184,000''-
56,800j
-
23,000;-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
117
Kronor.
Transport
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar: \
För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna
och Ainarps landtbruksinstitut .................................................j
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:\
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten
............................................................ 5,000: —
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,
redskap, maskiner m. in................................. 10,000: —
Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnes behof....................................... 21,000: —
För de geologiska undersökningarne.......,................... 86,000: —
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev 3,500: —
„ befrämjande af husslöjden ...................................... 10,000: —
Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till
aflönande af en andre lärare vid samma skola ......... 4,800: —
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Till bergsskolorna i Filipstad och Falun .....................................
Skiften och afvittringar:
Till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena ........................
Diverse anslag:
Till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning
i Stockholm under år 1886 ............................ 200,000:
Försättning för af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
tillhörande denna hufvudtitel........................... 746
Till utförande af nya byggnader och anläggningar samt
till inköp af inventarier vid statens jernvägstrafik ... 300,000
För anläggning af ett jernvägsspår från Stockholms östra
station å Stockholm—Rimbo-banan till Albano station
vid Värtabauan........................................................... 50,000:
277,840
10,000
122,000
18,300
14,000
187,000
550,746;-
Summa |1,179,886|
118
Stats-Utskottets Utlåtande iV;o 12 a.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.
Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar .................................................................................I
Kronor. ö.
550,000 -
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
119
Bilaga Litt. D.
Utdrag af Kommerskollegii bref den 31 December 1872 till
Konungen, angående väckt fråga om, huru vida icke bergmästaretjensterna
må kunna indragas eller genom förändrad distriktsindelning
dessa tjensters antal förminskas, äfvensom angående fråga om indragning
af de åt bergstjenstemän upplåtna boställen.
»Det åt bergmästaren i 5:te distriktet upplåtna bostället »Gården»
eller såsom det gemenligen benämnes Stora gården och den dermed
förenade lägenheten Stortorpet äro båda inköpta, det törra år 1763 af
bruksegare och bergsmän inom Nya Kopparbergs-, Hjulsjö, Grythytteoch
Hellefors bergslager att till bergmästareboställe användas, och
den senare år 1786 af bruksegare inom Nya Kopparbergs bergmästaredöme
i ändamål att denna lägenhet skulle för alltid förenas med bergmästarebostället
Stora gården. Ehuru sedermera i Kongl. bref till
Kammar- och Bergskollegierna angående bergsfrälsefrihetens upphörande
för Nya Kopparbergs bergslag m. m. den 8 Maj 1829 är föreskrifvet,
att bergmästarebostället, hvilket, såsom oskattlagdt, komme
att skattläggas, skulle, liksom vissa andra omförmälda slags boställen
inom bergslagen, med hvilka borde på samma sätt förtaras, ikläda sig
natur och egenskap af kronoboställe, med ty åtföljande förmåner och
skyldigheter, så qvarstår dock alltid, att dessa lägenheter icke äro al
staten upplåtna, utan af enskilde för visst, bestämdt ändamål anskaffade;
och icke heller har, så vidt uppgifvet blifvit eller kollegium bekant
är, för boställets underhåll något bidrag af statsmedel utgått, varande
deremot efter ansökning af innehafvaren om erhållande af statsanslag
till boställshusens reparerande af Kongl. Maj:t i nådigt bref
den 11 November 1856 förklaradt, att sådant icke kunde bifallas.
På enahanda sätt tillkommet är det i 6:te distriktet befintliga
bergmästarebostället Knutsberg med dertill hörande hemmanet Lilla
Elfstorp. Den förra af dessa lägenheter blef år 1748 af bruksegarne
och allmänna bergslagen i Nora och Lindes bergmästaredöme från
dåvarande bergmästaren i orten inköpt, att nyttjas, brukas och behållas
till ett ständigt bergmästareboställe i detta bergmästaredöme,
120
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
samt att, redan såväl under säljarens som lians efterträdares tid, efter
husesynsordningen, af dem byggas och underhållas. Den senare lägenheten
inköptes år 1793 af bruksocieteten i Nora och Lindes bergmästaredöme,
för att blifva en ständig tillhörighet till Knutsbergs
bergmästareboställe; och hafva, enligt hvad t. f. bergmästaren uppgifvit,
sedermera dels till iståndsättande af den redan år 1748 förfallna
åbyggnaden på Knutsberg, dels till ombyggnad och reparation af samtliga
derstädes befintliga byggnader, medel blifvit tillskjutna, i förra
hänseendet af Nora bergslags och Nerikes bergmästaredömes bruksegare,
och i senare hänseendet af nuvarande ordinarie innehafvaren af
bostället.
Inom 7:de distriktet anvisades genom Kong!, bref den 15 April
1699 af de åtta hemman,utaf hvilka Filipstad förut bestått, tvenne hemman
till boställen, det ena åt bergmästaren, det andra åt bergsfogden. På
ansökning af borgerskapet i nämnda stad att undfå ersättning för den
röjselkostnad, som till uppodlande af berörda tvenne hemmans jord,
128 tunnland, blifvit använd, föreskrefs sedermera i nådiga Brefvet
den 16 Augusti 1743 en reglering härutinnan, hvarigenom tomterna,
»som bergmästarens och bergfogdens hus och gårdar stå
uppå» skulle dem förbehållas, hvarjemte skulle dem anslås en del
af jorden, under det att återstoden borde till vederbörande af borgerskapet
restitueras. Enligt hvad bergmästarens nu afgifna yttrande
innehåller och dervid i afskrift fogade köpebref utvisa, har i fråga
om förenämnda tomt till bergmästarebostället den förändring egt rum,
att sedan Vermlands och Dals brukssocietet år 1775, efter den derförinnan
i Filipstad timade brand, till bergmästareboställe inköpt en
tomt benämnd Pihlsgård, med tillhörande byggningsplats, krydd- och
kålgårdar, samma societet år 1776 försålt, såsom oi’den i salubrefvet
lyda, »dess hittills varande gamla bergmästare-boställstomt», med dertill
liggande krydd- och kålgårdar. På hvilken grund Vermlands och
Dals bruksegare ansett sig berättigade att sålunda försälja den kronan
tillhöriga boställstomten, förmäler sig bergmästaren ej lyckats utröna;
och icke heller kollegium har sig bekant, huruledes detta kunnat
ske. Sedan, enligt hvad bergmästaren uppgifver, nämnda societet år
1777 bekostat uppbyggandet å den nyinköpta tomten af den nuvarande
bergmästarebostaden, skall, likaledes enligt bergmästarens uppgift,
societeten hafva underhållit bostället intill dess att, efter en år 1866
verkstäld reparation, med nuvarande boställsinnehafvaren trälfats den
öfverenskommelse, att han skulle vidkännas underhållsskyldigheten efter
den å husen förrättade tillträdessyn.
I afseende å den till bostället anslagna kronojord synes någon
förändring genom den förenämnda försäljningen icke hafva egt rum.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
121
Deremot har, sedan bergsfogdetjensten inom distriktet med år 1855
indragits, genom nådigt beslut den 28 Februari 1856 medgifvits, att
den genom sistberörda tjensts indragning ledigblifna kronojorden, med
tillhörande skogslott, må, tillsvidare och intill dess annorlunda varder
förordnadt, af bergmästaren i 7:de distriktet till bruk och nyttjande i
förening med det honom tillslagna boställe disponeras; och är, enligt
bergmästarens uppgift, den under nyttjanderätt sålunda upplåtna boställsjord
med tillhörande skogsmark vid bevillningstaxeringen för år 1870
tillsammans upptagen till ett värde af 16,900 r:dr runt.
Efter det att, med afseende å det nu angifna sättet för tillkomsten
af bergmästareboställena i 5:te, 6:te och 7:de distrikten, yrkanden
blifvit framstälda i fråga om rättighet för vederbörande bruksidkare
och bergslagsintressenter att sjelfve förfoga öfver dessa boställen, har
Kongl. Maj:t i nådigt bref angående förändrad indelning af bergmästaredistrikten
m. m. den 6 Oktober 1854 förklarat, att de trenne boställslägenheter,
som redan under en längre tid varit och då ännu vore
bergmästarne i Nya Kopparbergs och Nora bergslager samt i Vermland
till nyttjande upplåtna, nemligen »Stora gården» och »Stortorp» vid
Nya Kopparberget, »Knutsberg» jemte »Lilla Elfstorp» vid Nora stad,
samt bergmästareboställslägenheterna i Filipstad skulle fortfarande såsom
boställen tillhöra bergmästarne i 5:te, 6:te och 7:de distrikten;
vederbörande bruks- och bergslagssocieteter öppet lemnadt att sin
talan om deras i ena eller andra afseendet förmenta bättre rätt dertill
inför behörig domstol i laga ordning utföra, om de funne sig dertill
befogade.
I betraktande af hvad sålunda blifvit omförmäldt, och då dels, i
hvad angår det för bergshauptmannen vid Sala silfververk upplåtna boställe
äfvensom de öfriga uppgifna bostadslägenheterna vid silfververket,
rättigheten att förfoga öfver dessa under närvarande förhållanden
måste anses vara beroende af det emellan kronan och Sala bergslag
träffade aftal rörande silfververkets begagnande, dels i hvad vidkommer
de tvenne af enskilde för ändamålet inköpta bergmästareboställena
i 5:te och 6:te distrikten äfvensom det i 7:de distriktet befintliga bergmästarebostället,
hvilket likaledes, så vidt sjelfva bostaden med tillhörande
tomt beträffar, blifvit för till största delen enskilda medel anskaffad,
frågan om eganderätten till samtliga dessa lägenheter kan,
särskildt med hänsyn till hvad nyss åberopade Kongl. bref gifver vid
handen, anses vara ännu oafgjord, lärer i sakens nuvarande skick
icke kunna företagas någon indragning till statsverket hvarken af
lägenheterna vid Sala silfververk eller af någotdera af bergmästareBih.
till RiJcsd. Prot. 1885. å Sami. 1 Afd. 10 Häft. 16
122
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 12 a.
boställena i .5:te och 6:te distrikten liksom icke heller af sjelfva bostadslägenheten
vid bergmästarebostället i 7:de distriktet.
Hvad åter angår den till bergmästarebostället i 7:de distriktet
nu anslagna kronojord, synes från de förhållanden, under hvilka den
innehafves, något hinder icke möta derför, att densamma till statsverket
indrages; och torde, i händelse åtgärd i denna rigtning kommer
att med berörda jord vidtagas, dervid, och efter ompröfning jemväl af
den omständigheten, att en del af samma jord är blott tills vidare åt
bergmästaren till nyttjande upplåten, böra förfaras enligt de grunder,
som i öfrigt rörande vilkoren för likartad lägenhets indragning till
statsverket äro eller kunna varda bestämda.
Till sist har kollegium ock, i afseende å de tvenne bergmästareboställena
i öde och 6:te distrikten, bort antyda, att, derest Eders
Kongl. Maj:t skulle finna skäligt i nåder föreskrifva en sammanläggning
af dessa båda distrikt till ett sådant, hvarigenom det ena af berörda
boställen skulle vid förändringens inträdande blifva ledigt, detta
boställe synes då kunna, med fortsatt tillgodoseende af det ändamål,
för hvilket bostället blifvit anskaffadt, i den ordning, som derför kan
bestämmas, till nyttjande upplåtas åt den grufveingeniör, som må komma
att inom det nybildade distriktet anställas».
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.