Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens o Åttonde hufvudtitel.

1885-04-21 · 168 sidor, varav 162 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 162 av 168 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:14, Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens o Åttonde hufvudtitel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:0 14.

Anlt. till Riksd. Kansli den 21 April 1885, kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens

o

Åttonde hufvudtitel.

(2:a IT. A.)

Beträffande anslagen under åttonde hufvudtiteln, hvilken omfattar

anslagen under Ecklesiastikdepartementet, hafva här nedan om förmälda

ändringar ifrågakommit.

Kleresistaten.

l:o. Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit, att i Ang. utekolumnen

»friheter och kyrkotionde» måtte, i stället för det i nu gäl- fffanslagl

lande riksstat der upptagna belopp, 148,600 kronor, uppföras allenast belopp.

18,000 kronor. [!•]

Enligt hvad ett vid propositionen angående statsverkets tillstånd

och behof fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 19 December 1884 utvisar, har statsrådet och chefen för nämnda

departement anfört, hurusom han i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 10 Januari 1883 angående inkomstberäkningen i den samma dag

beslutade propositionen till 1883 års Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof erinrat, att riksstaten upptoge å utgiftssidan, under

många anslag, så väl ränta som tionde i kolumnen för »indelning och

dermed jemförlig anvisning: friheter», hvilken kolumn omfattade sådana

indelningar, som visserligen i räkenskaperna debiterades och affördes,

Bih. till Riksd. Brok 18S5. 4 Samt. 1 Afd. 12 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

men i verkligheten hvarken till statsverket utgjordes eller af statsmedel

utbetalades, utan bestode i frihet från skatt, hvilken dock å

utgiftssidan upptoges såsom ett anslag för visst ändamål. Senaste

skatteregleringskomité hade derför i sitt betänkande hemstält, att,

under förutsättning af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

samtidiga afskrifning, beloppen af dessa anslag, i den mån

de utgjorde rusthållsräntor eller räntor af militära eller civila boställen

med mera dylikt, måtte så väl på inkomst- som utgiftssidan bortfalla.

Derom hade ock Kongl. Maj:t aflåtit framställning till Riksdagen (1883

års), men densamma hade endast i sådan måtto vunnit Riksdagens bifall,

att de såsom friheter dittills upptagna anslagsbelopp helt och

hållet uteslötos från andra och nionde hufvudtitlarne samt att en dylik

anslagspost uteslöts å hvardera af sjette och sjunde hufvudtitlarne.

Åtskilliga dylika anslagsposter qvarstode således ännu i riksstaten,

och hvad anginge de under fjerde och femte hufvudtitlarne under rubriken

»friheter» upptagna, frinjutna rusthållsräntorna, förfölle naturligtvis

frågan om deras uteslutande, då någon rubbning i indelningsverket

icke af Kongl. Maj:t komme att föreslås, om än en viss lindring i rusthålls-

och roteringsbesvären kunde blifva ifrågasatt. Äfven för uteslutande

under de andra hufvudtitlarne af vissa i kolumnen friheter

upptagna anslag mötte hinder, när sådant icke stode i sammanhang

med en fortgående afskrifning af grundskatterna. Men deremot hade

det synts uppenbart, att ett uteslutande ur riksstaten af dylika friheter

kunde ske i vida större utsträckning än 1883 års Riksdag medgifvit,

och detta oberoende af frågan om grundskatternas afskrifning. Kammarkollegium

och Statskontoret hade derför anmodats att till Kongl. Maj:t

inkomma med utlåtande, huruvida, oberoende af nyssnämnda fråga,

något hinder kunde anses möta för uteslutande från år 1880 ur så väl

jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana

i jordeböckerna upptagna grundskatter å ecklesiastika boställen samt å

hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning,

hvilka vore vederbörande boställsinnehafvare eller hemmanets

egare anordnade.

I ett den 8 December 1884 häröfver afgifvet utlåtande hade dessa

embetsverk anfört, att, då här afsedda räntor och kronotionde, hvilka

sedan lång tid tillbaka i jordeböckerna och räkenskaperna upptagits

såsom vederbörande boställens och öfriga hemmans och lägenheters

innehafvare anordnade eller eftergifna och hvilka på grund af Kongl.

brefvet den 17 December 1869 angående upprättandet af nya jordeböcker

och Kammarkollegii derpå grundade kungörelse den 28 Januari

1870 på enahanda sätt upptagits i de sedermera upprättade, nu gäl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 11.

3

lande jordeböckerna, i verklig-heten hvarken utgjordes till kronan eller

af statsmedel till vederbörande utbetalades samt dessa utskylders indragning

till statsverket hittills icke blifvit ifrågasatt, ej heller torde

kunna utan rubbning af de genom privilegier och donationsbref tillförsäkrade

rättigheter åvägabringas, ansåge embetsverken, att något

skäl icke förefunnes att i jordeböcker och räkenskaper än vidare å

ena sidan bland statsverkets inkomster och å andra sidan bland dess

utgifter upptaga ifrågavarande räntor och kronotionde, i följd hvaraf

embetsverken hemstälde, att desamma från och med år 1886 måtte

från kronans jordeböcker samt riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper

uteslutas; och hade embetsverken i sitt utlåtande intagit en

fullständig utredning om de utgiftsbelopp, som enligt deras åsigt borde

ur riksstaten uteslutas och i hvilka fall samt med hvilka belopp anslag

ännu borde qvarstå i kolumnen »friheter» eller »friheter och kyrkotionde»,

hvilken senare benämning kolumnen hittills egt på åttonde

hufvudtiteln. Denna utredning förekommer å sid. 12—15 i det tryckta,

såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade utlåtandet, till hvilket Utskottet

får hänvisa.

Då det, på grund af hvad i ämnet blifvit anfördt, synes vara

utan gagn att med ifrågavarande anslagsbelopp belasta riksstaten och

kronans räkenskaper, föranlåtes Utskottet hemställa,

att i kolumnen »friheter och kyrkotionde» under

anslagstiteln »Kleresistaten» må i stället för det i nu

gällande riksstat der upptagna belopp, 148,600 kronor,

uppföras allenast 18,000 kronor.

2:o. Herr J. Anderson i Tenhult har i en inom Andra Kammaren

väckt motion (N:o 2), angående dels utredning i fråga om erforderligt

statsbidrag för den händelse kollekt till vissa ändamål borttoges,

dels anvisande af förslagsanslag för dylik förändrings delvisa genomförande

redan med nästa år, på anförda skäl föreslagit:

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes,

efter utredning af frågan, till en kommande Riksdag framlägga förslag

om hvilken godtgörelse nödvändigt behöfde påkallas för borttagande

af alla, i form af kollekter eller annorledes utgående afgifter; samt

att Riksdagen, på det att kollekterna till konsistorii tjenstemän,

skolhusens i stiften underhåll och läroanstalten å Manilla måtte kunna

från och med nästa års början upphöra, ville för nästa år anvisa ett

förslagsanslag af 5,000 kronor.

Ang. väckt

förslag om

utredning rörande

borttagande

af

insamlingar

af medel genom

kollekter

och stamböcker

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. dispositionen

af

vissa i Göteborgs

stift

belägna

löningsboställen,

anslagna

till enlcesäten

åt kyrkoherdars

enkor.

Då de bidrag till vissa benefika ändamål, som inom församlingarna

upptagas, äro helt och hållet frivilliga och således icke kunna

exekutivt uttagas, saknas all anledning för staten att i någon form för

dem lemna godtgörelse. Rättigheten att erhålla kollekt eller medelst

stambok uppsamla medel lemnas visserligen, jemlikt det ännu gällande

Kongl. brefvet den 28 Mars 1693, uteslutande af Kongl. Maj:t, men

då medgifvandet af denna rättighet icke tillika innebär något slags

garanti för att några medel ock derigenom komma att inflyta, finnes

tydligen icke någon grund att åsamka staten utgifter för upphörandet

af insamling af medel genom kollekter och stamböcker.

Skulle, på sätt motionen synes antyda, inom en eller annan ort,

sjelfva sättet för kollekternas uppbärande, såsom t. ex. genom håfgång,

vara olämpligt, eller de personer, som inom församlingarna upptaga

stamboksmedel, öfver höfvan deraf betungas, så torde vederbörande

församlingar sjelfva vara i tillfälle att utan svårighet härutinnan åstadkomma

de rättelser eller förändringar, som af tidsförhållandena kunna

anses påkallade.

Utskottet hemställer derför,

att Herr J. Andersons i Tenhult ofvanberörda

motion må af Riksdagen lemnas utan afseende.

3:o. Vidare har i en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o

135) Herr A. P. Lind föreslagit, att Riksdagen för sin del täcktes besluta

:

dels att, då numera presterskapets inom Göteborgs stift lönereglering

är verkstäld, och dervid intet afseende tagits till de tillfälliga

inkomster, hvilka härflyta från lediga eller utarrenderade enkesäten

inom stiftet, dessa inkomster — med de nuvarande innehafvares rätt

oförkränkt — böra fördelas mellan samtliga stiftet tillhörande prestenkor,

hvilka dock till följd häraf icke böra eller kunna förlora deras

pensionsrätt i presterskapets allmänna enke- och pupillkassa;

dels att, på samma gång Riksdagen ett sådant sitt beslut hos

Kongl. Maj:t anmäler, Riksdagen gör underdånig anhållan, ej mindre,

att Kongl. Maj:t hädanefter vid utnämnande af kyrkoherdar i Göteborgs

stift måtte stadga, det den utnämnde skall åtnöjas med den förändring

i afseende på inkomster från enkesäte, som Kongl. Maj:t kan framdeles

föreskrifva, än äfven att Kongl. Maj:t täcktes genom nådigt bref

till Domkapitlet i Göteborg anbefalla Domkapitlet att vid utfärdande

af fullmakter eller konstitutorial åt pastorer i sådana pastorat, der Kongl.

Maj:t saknar utnämningsrätt, göra enahanda förbehåll;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

o

dels ock slutligen att, i den händelse en närmare utredning af

frågan anses af Kongl. Maj:t nödig, det täcktes Kongl. Maj:t föreskrifva

vidtagandet af en dylik åtgärd och derefter till Riksdagen i ämnet inkomma

med proposition.

Till stöd för denna framställning har i motionen anförts:

att genom Konung Fredrik Hirs i Danmark bref af den 29 Augusti

1648 bestämts, att löningsboställen, anslagna åt kyrkoherdarne i

Bohuslän, skulle utgöra enkesäten för kyrkoherdarnes enkor, hvarefter

genom Kongl. resolutioner den 11 Augusti 1756 (för Halland) samt den

30 September 1761 (för Domprosteriet och Marks kontrakt af Göteborgs

stift) meddelats fastställelse å överenskommelser, ingångna af

kyrkoherdarne i dessa delar af sagda stift, derom, att dem anslagna

löningsboställen af sagda natur skulle till enkesäten åt deras enkor

användas, dock att, der enka ej funnes, kyrkoherden skulle ega sjelf

sitt löningsboställe disponera;

att ifrågavarande hemman beboddes numera icke af kyrkoherdeenkorna,

utan vore antingen utarrenderade af dem sjelfva för deras

lifstid eller komme enligt Kongl. brefvet den 9 September 1873 att på

längre tid och i föreskrifven ordning utarrenderas;

att denna angelägenhet rörde uteslutande Göteborgs stift, ty i

intet annat stift funnes enkesäte, tillkommet genom upplåtelse från

kronan — och att då de få enkesäten, hvilka inom ett eller annat af

de öfriga stiften funnes, vore bildade medelst enskildes donationer, det

icke kunde blifva fråga om att ingripa i de föreskrifter, hvilka vore

gifna genom donationshandlingarna;

att då nu en ny reglering af presterskapets aflöning vore af Kongl.

Maj:t faststäld för hela Göteborgs stift, och löneregleringen öfverallt

blifvit verkstäld, utan att dervid tagits i beräkning någon inkomst från

enkesätena, så, enär vid regleringen tagits hänsyn till att söka bereda

presterskapet anständig bergning, hvilket ändamål också vore i rikt

mått vunnet, hvad kyrkoherdarne anginge, syntes det icke vara i sin

ordning, att dessa embetsmän skulle derutöfver i visst fall — nemligen

då enka ej funnes efter föregående kyrkoherdar i pastoratet — ega

uppbära inkomster af enkesäten;

att det icke heller syntes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,

att komministrarne — de efter första inrättandet af enkesätena

tillkomne prestmännen — äfvensom obefordrade prester skulle

helt och hållet vara i saknad af understöd för sina enkor från enkesätena;
att

obestridligt måste vara, att dessa prestmäns enkor borde hafva

företräde till understöd från enkesätena framför kyrkoherdarnes, ty de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. uteslutande

af ett

anslagsbelopp.

[2.]

vore vid mannens död merendels utfattiga, då deremot de senare vanligtvis

vore i goda, betryggande omständigheter;

samt att det icke heller läge någon rättvisa deri, att — såsom

nu tillginge t. ex. i de pastorat, hvarinom det funnes flera enkor efter

kyrkoherdar — inkomsterna af enkesätet tillfölle endast den först aflidne

kyrkoherdens enka, utan afseende på ålder eller behof hos de

andra.

Vidare har i motionen uppgifvits, att en fråga i någorlunda lika

syfte med den af motionären väckta blifvit af Kyrkomötet behandlad,

men der icke vunnit afseende; och har Utskottet härutinnan inhemtat:

att vid 1878 års Kyrkomöte väckts och af Kyrkolags-Utskottet i

dess betänkande N:o 25 (N:o 36 af samtliga utskottsbetänkanden) behandlats

en i enskild motion (N:o 40) gjord hemställan, att Kyrkomötet

ville för sin del besluta, att, efter möjligen behöflig utredning och med

de dåvarande innehafvarnes rätt oförkränkt, inkomsterna af de utarrenderade

enkesätena i de stift, der sådana funnes och ej vore för visst

ändamål donerade, skulle stiftvis, efter grunder, som af biskop och

konsistorium eller prestmöte kunde varda bestämda, fördelas mellan

stiftets samtliga prestenkor; och yttrade 1878 års Kyrkolags-Utskott,

med anledning af denna hemställan, att denna fråga syntes närmast

böra utgöra föi-emål för behandling af presterskapet i de få stift, der

enkesäten af omförmäld art förekomme, och att det alltså icke torde

vara lämpligt, att Kyrkomötet utan en sådan föregående behandling,

på enskild persons förslag, dermed toge befattning; tillstyrkande derför

Kyrkolags-Utskottet, att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda;

hvilken hemställan ock blef af Kyrkomötet bifallen.

Utskottet delar denna Kyrkomötets åsigt och hemställer,

att Herr A. P. Linds förevarande motion icke

må till någon åtgärd föranleda.

Universiteten.

4:o. Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit, att i

kolumnen »friheter och kyrkotionde» måtte i stället för det i nuvarande

riksstat der upptagna belopp, 109,600 kronor, uppföras endast 35,820

kronor; och får Utskottet, under hänvisning till hvad i punkten l:o

här ofvan anförts, hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

7

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, må i kolumnen »friheter och kyrkotionde»

uppföra, i stället för nu upptagna 109,600 kronor,

ett belopp af 35,820 kronor.

5:o. Under anslagstitel »universiteten» är vidare af Kongl. Maj:t

föreslaget:

att såsom ersättning för indelt ränta och kronotionde det fasta

anslaget för universiteten måtte höjas med ett jemnadt belopp af 93,500

kronor, hvaraf 39,991 kronor 85 öre för universitetet i Upsala och

53,508 kronor 15 öre för universitetet i Lund; och

att i stället det nu under titel »indelning och dermed jemförlig

anvisning på förslag, ersättningar» uppförda förslagsanslaget af 101,400

kronor måtte nedsättas till 1,800 kronor, motsvarande ersättning för

spanmålsindelning, tillkommande professor skytteanus;

till följd hvaraf anslaget till universiteten skulle minskas med

6,100 kronor.

I statsrådsprotokollet (sid. 2—10) lemnas en utförlig redogörelse

för de grunder, på hvilka berörda Kongl. Maj:ts framställning hvilar;

och får Utskottet till denna framställning hänvisa samt här ur densamma

endast meddela följande uppgifter.

När genom Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 indelta ränteoch

tiondeanslag i allmänhet, med undantag allenast af boställsräntor

och de räntor, som påförts hemman och lägenheter, af hvilka något

besvär i stället utgjordes, till statsverket indrogos, bestämdes tillika,

att indelningshafvarne skulle undfå ersättning i penningar, och att

denna ersättning tills vidare skulle utgå till belopp, motsvarande räntornas

och tiondeanslagens värden efter årligt medelmarkegångspris.

Häraf föranleddes emellertid årliga invecklade liqvider med hvarje indelningshafvare

för att utröna den honom tillkommande ersättning, och

det har derför utgjort ett önskningsmål att kunna utbyta de efter den

årliga markegången vexlande ersättningarna mot fasta anslag.

Den framställning, som nu föreligger, afser endast en del af den

nu antydda, vidlyftiga frågan, men kan, oberoende häraf, ensam för

sig behandlas.

Hvad då först angår Upsala universitet, så utgöra, enligt beräkning

af Statskontoret, de räntor och tiondeanslag, för hvilka universitetet

eger uppbära ersättning:

Ang. utbyte

af ersättningar

för indragning

af

ränta och

kronotionde

mot bestämdt

anslag.

[3.j

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Stockholms län .......................

Upsala „ .....................

Vestmanlands ,, ........................

Gefleborgs „ ........................

Pennin-

gar.

Eåg.

Korn.

Smör,

Forsellöns-

ersättning.

Kr.

ö.

Kub.-t.

Knr.

Kub.-f.

Knr.

Centn.

n

Kr.

Ö.

285

181

10

56

1,245

498

3,012

2,141

2,87

9,7 3

4,4 4

7,84

1,245

498

3,012

4,115

2,87

9,7 3

4,44

7,12

2

33

55

192

79

481

500

83

84

99

60

Summa

466166

6,898

4,88

8,8721 4,lo

2

88

1,255)26

Häri finnes ej upptagen den af professor skytteanus anslagna räntespanmål

från Upsala län. Men deremot hafva i dessa penninge- och

spanmålsbelopp inräknats en med 24 öre i penningar samt 40,i kubikfot

råg och 40,i kubikfot korn universitetet anslagen godtgörelse för

afskrifna räntor af Väsby eller Lovisedals samt Fiskeså q varnar i Stockholms

län, hvilken godtgörelse numera är i riksstaten sammanförd med

den universitetet i öfrigt tillkommande ersättning för indragna indelningar.

Det universitetet i utbyte mot dessa indelningar tillkommande

bestämda anslag bar Statskontoret ansett böra upptagas efter medium

af medelmarkegångsprisen för de då sistförflutna 10 åren 1873—1882.

Efter denna beräkning skulle enligt Statskontorets uppgifter indelnin
-

garnes värde utgöra:

i Stockholms län..................................................................... kr. 6,505: 33,

i Upsala ,, v 2,555: 49,

i Vestmanlands „ .................................................................. « 14,489: 85,

i Gefleborgs ,, .................................................................n_16,441: 23,

och beloppet för universitetet i Upsala alltså blifva ... kr. 39,991: 90.

Till sistnämnda belopp bär äfven det större akademiska konsistoriet

i Upsala uti nu föreliggande förslag beräknat det ifrågasatta bestämda

årliga anslaget för indragna ränte- och tiondeanslag.

Såsom nämndes, ingår ickg i detta belopp värdet af berörda, till

professor skytteanus anslagna räntespanmål. I afseende derå har det

större akademiska konsistoriet erinrat, att, då universitetet icke i något

hänseende hade att skaffa med aflöningen åt denne professor, hvars

alla aflöningsförmåner utginge af den s. k. skytteanska stiftelsen, regleringen

af samme professors löneinkomster icke borde med aflöningsförhållandena

för universitetets öfrige professorer m. fl. tjenstemän

sammanblandas.

Med afseende å hvad konsistoriet sålunda anfört, och då någon

förändring i sättet för utbetalningen af nämnda ersättning icke ansetts

kunna ega rum utan medgifvande dertill af skytteanska stiftelsens måls
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 14.

9

män, har Kongl. Maj: t ansett att, äfven om öfriga omförmälda ersättningar

utbytas mot visst anslag, nämnda ersättning till professor

skytteanus bör på hittills brukligt sätt utgå, intill dess äfven detta

ersättningsanslag kan blifva mot bestämdt anslag utbytt. Till följd

häraf har af anslaget till ersättningar för indragen ränte- och tiondespamnål

ansetts böra qvarstå ett belopp, ungefärligen svarande mot

värdet af den till professor skytteanus indelta spanmål, utgörande detta

värde, enligt hvad upplyst blifvit, för år 1883 1,779 kronor 75 öre,

hvarför storleken af den del af anslaget, som bör tills vidare qvarstå,

funnits böra bestämmas till 1,800 kronor.

Vidkommande Luncls universitet, har det större akademiska konsistoriet

Vid nämnda universitet, som beräknat den ifrågasatta ersättningen

efter medium af medelmarkegångspriset för Malmöhus län

under de 10 åren 1873—1882, ansett, att ersättning borde lemnas för

a) kronotionde:

7,946 kub.-f. 4,25 kur råg å 2 kr. 86 öre med kr. 22,726: 78,

1 1,232 ,, 4,22 ,, korn å 2 kr. 36 öre „ „ 26,508: 52,

3,430 „ 4,14 „ hafre å 1 kr. 65 öre „ „ 5,660: 18, kr. 54,895: 48,

h) ordinarie ränta.............................................................. ,, 73: 55,

Summa kronor 54,969: 03.

Vid granskning häraf har Statskontoret gjort anmärkning så väl

mot räntans och kronotiondens belopp som äfven mot sättet för medelmarkegångsprisets

beräkning. Och har Statskontoret lemnat följande

uppgift å värdet af det ersättningsanslag, hvilket, beräknadt efter medelmarkegångsprisen

för åren 1873—1882, enligt landsboksräkenskaperna

bör tillkomma universitetet i Lund för indelt ränta och kronotionde,

som på grund af förordningen den 23 Juli 1869 till statsverket

in dragits:

Pen-

nin-

gar.

Råg.

Korn.

Hafre.

Forsel-

lön.

Summa.

Mått.

Värde.

Mått.

Värde.

Mått.

Värde.

W

W

n

M

w

W

W

w 1 W

W

w

W

o

o:

O*

P

3 £-:

&

P

o

O* P

O

►i

o

o

o

»i

O

O

O j *

’o

O

o

r*

a i

o

o

7''

o

•-i

Malmöhus län.........

47

04

3,996

6,4 4

11,130 65

6,645

4,2 0

15,158

22

3,3390,7 9

5,309

14

1,051

71

32,696

76

Kristianstands län:

Kristianstads distr.

12,822

5, ■-> 9

7,959 53

3,178

8,42

7,260

48

i

|

Engelholms „

24

44

648

4,5 9

1,828 01

998;6,gi

2,284

94

913,85

139

93

638

02

20,811

44

Simrishamns „

1

| 163

8,00

460 44

94|5,oo

215

65

j

Summa

71

48

7,631

4,8 2

21,378:63

10,917|4,29|24,919|29

3,430,4,14

5,449| 07

1,689 73

53,508(20

Bih. till Ri/csd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Till ytterligare belysning af denna uppgift har Statskontoret jemväl

meddelat, att under åttonde hufvudtitelns anslag till universiteten

utgår till Lunds universitet ersättning för indragna räntor och kronotionde

efter nyss angifna siffror eller jemte försel lön:

för räntor, kontanta penningar ............................. kronor 71: is

» kronotionde, råg.......................................kubikfot 7,631,432,

j) )> korn .................................. » 10,917,429,

» » hafre.................................. » 3,430,414.

Skilnaden mellan dessa siffror och dem konsistorium uppgifvit

beror, enligt hvad Statskontoret uppgifvit, derpå, att konsistorium jemväl

tagit i beräkning 630 kubikfot kronotiondespanmål från Kristianstads

län, som, jemte ränta 2 kronor 7 öre, under åttonde hufvudtitelns anslag

till kleresiet. anvisats till domprosten i Lund. Ersättningen härför

bör dock, efter Statskontorets uppfattning, icke betraktas såsom någon

universitetets tillgång, enär, i händelse domprosten icke längre vore

teologie professor, ersättningen ej vidare kunde uppföras å universitetets

stat. Till grund för beräkningen af det fasta anslag, som skulle lemnas

i utbyte mot ifrågavarande indelningar, borde alltså, enligt Statskontorets

åsigt, läggas de af Statskontoret uppgifna belopp i ränta och spanmål.

Vidare har Statskontoret mot konsistoriets uträkningar anmärkt,

att då dessa spanmålsanslag utgått både från Malmöhus och Kristianstads

län, borde vid bedömande af ersättningens belopp användas icke, såsom

konsistoriet föreslagit, endast Malmöhus läns medelmarkegångspris utan

äfven, för den anpart af indelningarna, som utgått från Kristianstads

län, detta läns medelmarkegångspris.

Med iakttagande häraf och efter beräkning af mediet utaf de

båda länens medelmarkegång med tillagd forsellön för de 10 nämnda

åren skulle, på sätt Statskontoret uppgifvit, det fasta anslaget komma

att utgöra 53,508 kronor 20 öre.

Då genom ett utbyte af ifrågavarande ersättningar mot penninganslag

förenkling i liqviderna mellan statsverket och universiteten synes

åstadkommas, föranlåtes Utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, såsom ersättning för indelt.

ränta och kronotionde, höja det fasta anslaget

för universiteten med 93,500 kronor, hvaraf 39,991

kronor 85 öre för universitetet i Upsala och 53,508

kronor 15 öre för universitetet i Lund; samt

b) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad i mom. a) föreslagits, må i stället nedsätta

det under »indelning och dermed jemförlig anvisning,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

11

på förslag: ersättningar» uppförda förslagsanslaget af

101,400 kronor till 1,800 kronor, motsvarande ersättning

för spanmålsindelning, tillkommande professor

skytteanus; kommande vid bifall härtill anslaget

till universiteten att minskas med 6,100 kronor.

6:o. För höjande, under det i statsrådsprotokollet omförmälda

vilkor, al'' aflöningen för hvardera af laboratorerne i experimentel fysiologi

och medicinsk fysik samt i experimentel patologi och patologisk

anatomi vid universitetet i Upsala till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor

skulle utgöra tjenstgöringspenningar, har Kongl. Maj:t äskat å ordinarie

stat 1,500 kronor för hvardera befattningen, eller tillhopa 3,000

kronor; och består det omförmälda vilkoret deri, att den tjenstgöringsskyldighet,

som hittills ålegat befattningarnas innehafvare, må kunna

ökas, på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Till stöd för denna framställning, som föranledts af derutinnan

af medicinska fakulteten gjord anhållan, har anförts: att den vid behandlingen

af frågan om do akademiska adjunktsplatsernas förändring

bland annat anhållit om inrättandet af två extra ordinarie professorsbefattningar

med aflöning för hvardera af 4,500 kronor, den ena i

experimentel fysiologi och medicinsk fysik, den andra i experimentel

patologi och patologisk anatomi, men att vid denna frågas afgörande i

stället för de begärda extra ordinarie professorsbefattningarna inrättats

två motsvarande laboratorsplatser med aflöning af 3,000 kronor för hvardera;

att fakulteten redan från början förutsett, att under alla omständigheter

lång tid skulle förgå, innan någon yngre man hunne göra sig

kompetent att söka och erhålla någondera af dessa platser, i synnerhet

den förstnämnda; att på grund häraf laboratorslönernas jemförelsevis

ringa belopp under de första åren icke medfört någon annan egentlig

olägenhet, än att de lediga platserna i ringare grad, än som eljest

sannolikt varit händelsen, lockat lämpliga personer att eftersträfva och

bereda sig för dem; att dessa platser derför hittills mestadels måst skötas

på förordnande af medicine kandidater mot arfvode af den anslagna

lönens belopp; att, sedan fakulteten emellertid numera för den ena af

dessa platser, nemligen laboratorsplatsen i experimentel fysiologi och

medicinsk fysik, efter många svårigheter och med hjelp af tillfälliga,

utomordentliga medel lyckats vinna en kompetent person med framstående

vetenskaplig förmåga och duglighet, lönen tyvärr visat sig alldeles

otillräcklig, hvarför det varit nödigt att för hvarje år från olika

håll och nu senast af universitetets medel bereda en tillfällig fyllnad i

densamma för att undgå att mista en framstående lärarekraft, hvilken

fakulteten icke utan stor, måhända obotlig skada kunde beröfva sig; att.

Ang. anslag

till löneförbättring

för

laboratorerne

vid den fysiologiska

och

den patologiska

institutionen

i

Upsala.

[4-]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lå.

hvad åter anginge laboratorsbefattningen i experimetitel patologi och

patologisk anatomi, förhållandet äfven med denna i hnfvndsaken vore

enahanda; att denna plats, som ända sedan dess inrättande år 1877 icke

mer än för tre terminer kunnat med ordinarie innehafvare besättas, för

närvarande stode obesatt, men att en person med både håg och förmåga

funnes, som snart blefve kompetent att söka platsen och som äfven förklarat

sig vilja göra det, om icke utsigterna att derpå finna en äfven

anspråkslös ekonomisk bergning vore för små; att det derför synts

vara angeläget att i tid söka fylla bristen i detta afseende, på det att

fakulteten icke nu och sannolikt för framtiden måtte gå miste om att få

denna plats besatt med ordinarie innehafvare; samt att hvarje nyblifven

läkare i vårt land, äfven den anspråkslösaste, väl kunde påräkna minst

3,000 kronors årlig inkomst och svårligen efter en mycket lång och

kostsam studiekurs, som icke sällan tvungit till betydlig skuldsättning,

kunde nöja sig med mindre, under det att väl de allra fleste, äfven de,

som icke vore synnerligen framstående i kunskaper och duglighet, lätt

erhölle vida mer, hvarför det knappast kunde begäras, att fakulteten

skulle kunna vid sina laboratorsplatser fästa unga medicine doktorer, af

hvilka man måste fordra icke allenast att de nöjaktigt fullgjort sina

examensprof, utan äfven att de i afseende på begåfning och kunskaper

stode framom mängden; och har på grund häraf hemstälts, att aflöningsbeloppen

ej måtte sättas lägre än till 4,500 kronor.

Hvad sålunda blifvit anfördt, har jemväl förut framhållits och

meddelats Riksdagen i statsrådsprotokollet till den till 1884 års Riksdag

aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof för

innevarande år. Kong!. Maj:t gjorde nemligen då enahanda framställning,

som nu är i fråga, och densamma blef jemväl af Stats-Utskottet

tillstyrkt, men, sedan Kamrarne fattat skiljaktiga beslut, vid gemensam

omröstning af Riksdagen afslagen.

Då Kongl. Maj:t emellertid nu åter upptagit frågan, så har, enligt

hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, detta skett på den

grund, att medicinska fakulteten tillkännagifvit, att de anförda förhållandena

qvarstode oförändrade, hvarför ock akademiska konsistoriet

och universitetskansleren inkommit med förnyad hemställan i ämnet.

Dertill hade kommit, att det på senaste tiden visat sig synnerligen

svårt att få lärareplatserna i de teoretiska facken vid universitetens

medicinska fakulteter och Carolinska institutet besatta med kompetente

personer.

Då det ändamål, som är afsedt att genom den föreslagna förhöjningen

vinnas, synes i hög grad vigtigt och behjertansvärdt, får

Utskottet hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

13

att Riksdagen må, till höjande af aflöningen för

hvardera af laboratorerne i experimentel fysiologi och

patologisk anatomi vid universitetet i Upsala till 4,500

kronor, hvaraf 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,

under vilkor att den tjenstgöringsskyldighet,

som hittills ålegat befattningarnes innehafvare,

må kunna ökas på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt

bestämma, så att den blir fullt motsvarig extra

ordinarie professors, å ordinarie stat uppföra 1,500

kronor för hvardera befattningen, eller tillhopa 3,000

kronor.

7:o. Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Lund har Kongl. Maj:t äskat, att på ordinarie stat för

Lunds universitet måtte beviljas ett anslag af 1,500 kronor, att användas

enligt de bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna nödigt meddela.

Den i statsrådsprotokollet (sid. 12—14) lemnade utredningen gifver

vid handen, att förstärkning af arbetskrafterna vid universitetets

bibliotek funnits nödvändig hufvudsakligen af följande skäl: att genom

det vid 1884 års riksdag beviljade anslaget till bibliotekshusets ändamålsenliga

inredning och anbringande derstädes af värmeledning hade

tillfälle beredts till eu tidsenligare anordning af hela institutionen, hvilken

dittills befunnit sig i ett skick, som med afseende på samlingarnas

uppställning, katalogisering och tillgänglighet måste anses vara i hög

grad föråldradt; att dessa brister nu måste afhjelpas, nya kataloger

skrifvas, bibliotekets samtliga afdelningar omordnas efter en ny plan

och betydliga omflyttningar göras från den ena lokalen till den andra;

samt att härtill borde läggas, att biblioteket genom inrättandet af en

läsesal komme att vinna större tillgänglighet och utlåningstiden från

en timme utsträckas till fyra timmar om dagen samt behofvet af ökad

arbetskraft äfven för allmänhetens betjenande blifva ännu mera oafvisligt.

Vidare har framhållits, att biblioteket i Upsala hade en ordinarie

amanuensbefattning mer än biblioteket i Lund, ehuru göromålen icke

vore i väsentlig mån olika vid de båda biblioteken; och ehuru för närvarande

vid biblioteket funnes anstälde åtskilligo extra ordinarie amanuenser,

vore det dock sannolikt, att antalet komme att inom kort

minskas, om ingen utsigt till erhållande af lön eller arfvode kunde erbjudas,

i synnerhet som den förmån, hvilken förut tillkommit desse

tjenstemän och som förskaffat biblioteket ej få extra biträden, nemligen

rätten till presterlig tjenstårsberäkning, nu mera vore upphäfd.

Då, enligt hvad nu blifvit meddeladt, de begärda arfvodena synts

Ang. andag

till arfvoden

åt extra ordinarie

amanuenser

vid

universitetsbiblioteket

i

Lund.

L5-]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. ökadt

anslag för

underhäll al

Lunds universitets

byggnader.

'' [6.J

i främsta rummet vara behöfliga för vinnande af arbetskrafter till de

arbeten, som föranledas af dot nu uppkomna behofvet af nya katalogers

upprättande och förändringar med afseende på bibliotekets utdelningar,

omflyttningar m. m., samt dessa arbeten måste anses vara

af öfvergåendo natur, kan Utskottet icke finna giltiga skäl förefinnas

för anslagets uppförande å ordinarie stat; och får Utskottet derför

hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen på

extra stat för år 1886 anvisar ett anslag af 1,500

kronor att enligt Kongl, Majds bestämmande användas

till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund.

8:o. Till underhåll och reparationer af Lunds universitets byggnader

utgår för närvarande ett statsanslag af 4,000 kronor årligen.

Konsistorium har nu anmält, att detta anslag på senare tider visat sig

vara för sitt ändamål otillräckligt. Härvid har anförts, hurusom under

de närmast förflutna åren de kemiska laboratoriernas hus erhållit eu

betydande tillbyggnad samt nytt universitetshus och ny gymnastikbyggnad

uppförts. En ny byggnad för fysiska institutionen vore snart

färdig och anslag beviljadt till en byggnad för patologisk-anatomiska

institutionen. Härigenom måste underhålls- och reparationskostnaderna

betydligt ökas, särskildt med hänsyn dertill att universitetshuset kräfde

ett drygt underhåll i följd af byggnadens mera monumentala utstyrsel.

Utom det årliga anslaget inginge, enligt bestämmelserna i universitetets

stat, till byggnadsfonden behållna afkomsten af lediga prebendepastorat.

Denna inkomst hade dock väsentligt minskats genom indragning

af prebendena för professorerne i de verldsliga fakulteterna och

komme att ytterligare inskränkas genom bestämmelsen, att ett års inkomst

af hvarje pastorat, då det första gången blifver ledigt, skall ingå

till presterskapets enke- och pupillkassa. Genom dessa förhållanden,

ökade utgifter och minskade inkomster, hade ock, oaktadt den

strängaste sparsamhet, byggnadsfondens förut samlade besparingar helt

och hållet med tagits och årsinkomsterna visat sig så otillräckliga, att

betalningen för arbeten, som under år 1883 verkstälts, måst af brist

på medel uppskjutas till dess 1884 års anslag utfallit, och återstoden

af sistnämnda anslag räckte icke till ens för do allra nödvändigaste

reparationer. Då de redan verkstälda nybyggnaderna kostat öfver

600,000 kronor och en procent af byggnadskostnaden vore en snarare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

15

lågt än högt beräknad underhållskostnad för sådana byggnader, ansåg

Konsistorium en höjning i årsanslaget af 6,000 kronor vara alldeles

oundgänglig till förekommande deraf, att de genom statens frikostighet

tillkomna dyrbara byggnaderna skulle löpa fara att i en icke

aflägsen framtid i följd af bristande underhåll taga ohjelplig skada.

Med anledning af denna konsistoriets framställning, hvilken jemväl

af universitetskanslern särskild! till bifall förordats, har Kong].

Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja förhöjning i årsanslaget

till underhåll och reparationer äf Lunds universitets byggnader med

6,000 kronor.

Med anledning af hvad ofvan anförts beträffande minskningen i

byggnadsfondens inkomst af prebenden har Utskottet sökt förskaffa

sig närmare kännedom om beloppet och beskaffenheten af denna fonds

inkomster samt inhemta!, bland annat, att fonden icke på många år haft

någon inkomst af verldsliga prebenden, och att, hvad de andliga vidkomine,

inkomsterna från dem gestaltat sig på följande sätt:

o

Ar

1858 utg

•jorde

inkomsten

kronor

3,483: 7c,

11

1859

ii

ii

ii

4,880: 71,

11

1860

ii

V

ii

2,772: si,

11

1863

ii

11

ii

7,883: sr,

''11

1864

ii

11

ii

4,064: 13,

ii

1868

ii

11

ii

5,098: 89,

ii

1873

ii

11

ii

2,243: 76 och

ii

1882

ii

11

ii

5,574: 23;

varande således denna inkomst under de senast förflutna åren betydligt

minskad.

Vidare förekommer, alt byggnadsfonden, som under åren 1875—

1881 haft en årlig inkomst af 17,786 kronor 25 öre i hyror för det

s. k. Sjöströmska huset, numera förlorat denna inkomst, sedan huset

måst rifvas för att lemna plats för det nya universitetshuset; att byggnadsfondens

behållningar blifvit så medtagna, att desamma vid 1884

års slut uppgingo till allenast 263 kronor 64 öre; äfvensom att något

bidrag till byggnadsfondens utgifter icke, såsom under 1870-talet egt

rum, kunde påräknas från universitetets reservfond, enär de för år

1884 afslutade räkenskaperna för denna sistnämnda fond utvisade en

behållning å densamma af allenast 6,292 kronor 74 öre, hvilken behållning

icke vore tillräcklig till betäckande af å fonden redan anvisade

utgifter; samt att byggnadsfonden med sina nu varande inkomster knappt

kunde bestrida utgifterna för redan varande äldre byggnaders underhåll

och således ännu mindre för de nya, af hvilka universitetshuset,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 14

Ang. anslag

till förändring

af den

extra ordinarie

professuren

i geologi

vid universitetet

i

Lund till

ordinarie.

gymnastikbyggnaden ocli den kemiska institutionens nya hus redan

under innevarande år tarfvade reparationer.

Vid pröfningen af detta anslagsbehof har det icke kunnat undgå

Utskottets uppmärksamhet, att framställningen derom i väsentlig mån

stödes på det förhållande, att en förhöjning befunnits nödig med hänsyn

särskildt till de ofvan omförmälda nyligen fullbordade byggnaderna,

och att det häraf vill framgå, att dessa byggnader inom väl kort tid,

efter det de fullbordats, kräfva reparationer. Då Utskottet emellertid

å ena sidan icke, emot hvad som blifvit af myndigheterna uppgifvet,

kan förneka, att omförmälda nya byggnader äro i behof af reparationer

och underhåll redan nu, samt å andra sidan det nu varande anslaget

och byggnadsfondens öfriga inkomster, enligt hvad upplyst är,

knappast lemna tillgång till underhåll och reparationer å universitetets

förut varande byggnader, så har Utskottet ansett sig böra tillstyrka

att med afseende på det uppkomna nya behofvet någon tillökning i

det nu varande anslaget bör beviljas; men med hänsyn till den omständighet,

att förhöjningen påkallas hufvudsakligen för oftanämnda

nya, äfvensom af de under byggnad varande husen, finner Utskottet

denna tillökning icke för närvarande böra bestämmas så hög som

ifrågasatts, utan lämpligen kunna till 4,000 kronor inskränkas; helst

när under kommande år behofvet af reparationsmedel blifvit större,

kassans tillgångar sannolikt äfven komma att ökas, sedan presterskapets

enke- och pupillkassa icke mera är berättigad att uppbära

inkomsterna från lediga prebendepastorat.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må endast i den mån bifalla

Kongl. Maj:ts framställning om höjning af årsanslaget

till underhåll och reparationer af Lunds universitetsbyggnader,

att Riksdagen beviljar sådan förhöjning

till belopp af 4,000 kronor.

9:o. I väckta motioner har föreslagits af Herr Magnus Hallenborg

i Första Kammaren (motionen N:o 28) samt af Herr Friherre

A. E. Nordenskiöld i Andra Kammaren (motionen N:o 80), att Riksdagen

ville ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett årligt anslag af

2,000 kronor att utgå från och med år 1886, på det att den extra

ordinarie professionen i geologi vid Lunds universitet måtte blifva

förändrad till ordinarie.

I den förra af dessa motioner hänvisas med afseende på motiveringen

till den senare, i hvilken härutinnan anförts, bland annat,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 14.

17

att den omständigheten, att den geologiska professionen vid Lunds

universitet — i motsats till livad i Upsala vore fallet — endast är

extra ordinarie, vore i flere hänseenden högst beklaglig; att det sålunda

bland annat vore en uppenbar orättvisa mot dess innehafvare,

att han skulle vara sämre aflönad än sin yrkesbroder i Upsala, då han

dock hade samma föreläsnings- och examensskyldigheter, skulle förestå

och vårda det geologiska museet m. m.; att det vidare vore både

orättvist och olämpligt, att geologien skulle intaga en mera underordnad

ställning än alla öfriga naturvetenskaper vid universitetet; och

att det vore omöjligt, att geologiens kraf skulle kunna upprätthållas,

så länge dess målsman — såsom endast extra ordinarie professor —

icke hade säte och stämma i det akademiska konsistoriet.

Vidare har påpekats, att i intet annat af våra landskap fordrade

geologiens utöfvande en så mångsidig sakkännedom som just i Skåne,

der Sveriges alla geologiska system uppträdde och der äfven vissa

vigtiga geologiska råämnen, såsom alunskiffer, kollager, sandsten,

kalksten, krita, eldfasta leror samt jordförbättringsmedel af många slagvore

rikligare representerade än på något annat ställe i vårt land.

Utskottet anser anledning icke förefinnas att på framställning af

enskilde motionärer föreslå Riksdagen att besluta den i motionerna

åsyftade förändring af den ifrågavarande professuren; och får Utskottet

hänvisa till hvad Utskottet i sådant hänseende anfört vid flere föregående

riksdagar, då, i likhet med hvad nu är förhållandet, af ledamöter

i Riksdagens Kamrar fråga väckts om upprättande af nya tjenster;

hemställande alltså Utskottet,

att Herrar Hallenborgs och Friherre Nordenskiölds

ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

10:o. Till lön åt en vaktmästare vid Karolinska mediko-kirurgiska Ang. aflöning

institutets histologiska institution liar Kongl. Maj:t äskat, att på in- mäTaiTtid

stitutets stat måtte uppföras ett årligt anslag af 750 kronor. histologiska

Hänvisande till den i statsrådsprotokollet (sid. 15 och 16) lem- msUt^''l0nm

nade utredning angående detta anslagsbehof, får Utskottet här endast ^

meddela, att å institutets stat nu finnes uppfördt anslag för aflöning

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami 1 Afä. 12 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. uteslutande

af ett

an slagsbelopp.

[8-]

Ang. ifrågasatt

höjning

af anslaget

till högre

skolor

för qvinlig

ungdom.

åt 4 vaktmästare samt att, enligt hvad Utskottet inhemtat, dessa vaktmästare

äro af sina göromål så upptagne, att de icke kunna anlitas

för den histologiska institutionens behof af vaktmästarebiträde; och

får Utskottet, då den i statsrådsprotokollet lemnade utredningen icke

lemnar rum för något tvifvel om det nya anslagets behöflighet för

det afsedda ändamålet, hemställa,

att Riksdagen, till lön åt en vaktmästare vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets histologiska

institution, må bevilja ett årligt anslag af 750 kronor.

Allmänna läroverken.

ll:o. Under hänvisning till hvad här ofvan under punkten l:o

blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj-.ts framställning

derom, att det i kolumnen för »friheter och

kyrkotionde» i nu gällande riksstat uppförda beloppet

7,320 kronor må uteslutas.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

12:o. På anförda skäl har i en inom Andra Kammaren väckt

motion (N:o 53) Herr C. F. Winkrans föreslagit, att det ordinarie anslaget

till högre skolor för qvinlig ungdom måtte, höjas till 100,000

kronor, att af Kongl. Maj:t fördelas efter hittills följda grunder.

Ifrågavarande anslag utgör nu och har sedan 1883 utgjort .70,000

kronor, men vid de två sista riksdagarne hafva enskilde motionärer

framstält förslag om anslagets förhöjande till samma belopp, som äfven

vid denna riksdag ifrågasatts.

Då Utskottet vid 1884 års riksdag senast behandlade ett dylikt

förslag, yttrade Utskottet (se Utlåtandet N:o 14 punkten 8:o) bland

annat, hurusom det vore klart, att det första, som borde tillses, innan

någon förhöjning af anslaget egde rum, vore, huruvida beskaffenheten

och resultaten af den undervisning, som vid de ifrågavarande läroverken

meddelades, vore sådana, att den borde af staten i större omfång

än förr understödjas, och så länge säker kännedom härutinnan

saknades, ansåge Utskottet det vara alltför tidigt att besluta anslagets

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o. 14.

19

Ökande med det cua eller andra beloppet. Ett stöd för denna, uppfattning

fann Utskottet i de uttalanden, som egt rum vid behandlingen

inom Kamrarna af en under 1884 års riksdag i Första Kammaren

vackt motion (N:o 44) angående utredning beträffande undervisningen

i de enskilda skolorna för qvinlig ungdom. Kamrarna, som i detta

ärende fattat skiljaktiga beslut, öfverensstämde dock deri, att de ansågo

det vara af vigt att vinna kännedom om den i dessa skolor meddelade

undervisningens tillstånd och resultat.

Utskottet har icke funnit skäl vara i den nu föreliggande motionen

anförda, som kunna föranleda Utskottet att frångå sin uppfattning,

att. innan anslaget liöjes och sålunda antingen de redan varande skolorna

för qvinlig ungdom i ökadt matt understödjas eller bildandet af

nya sådana uppmuntras, en utredning i ofvan nämnda syfte bör föregå;

och Utskottet har så mycket större skäl att anse denna uppfattning

fortfarande ega giltighet, som motionären sjelf synes hysa tvifvelsmål,

huruvida förhållandena i dessa skolor i allo äro sådana, som önskligt

kan vara. 1 slutet af motionen förekommer nemligen följande uttalande:

»Den enda inskränkning från statens sida, som till flickskolornas

bästa möjligen borde ifrågasättas, vore att söka hindra den fara

för öfveransträngning, som här och der synes hota.»

På grund af hvad Utskottet nu anfört, och då Utskottet, i brist

på utredning, icke är i tillfälle att bedöma vare sig hvilka åtgärder,

som till förekommande af öfveransträngning vid ifrågavarande ° skolor

böra vidtagas, eller om icke flere anledningar till varsamhet i fråga om

beviljandet af ytterligare medel till understöd från statens sida af skolor

för qvinlig ungdom förefinnas, eller, i händelse en sådan förhöjning ansågs

böra ega rum, hvilket belopp som vore det rätta, får Utskottet hemställa,

att Herr Winkrans’ förevarande motion må lemnas

utan afseende.

13:o. I en till Riksdagen aflåten proposition af den 13 Februari

1885 (N:o 24) har Kongl. Maj:t föreslagit:

att filosofie doktor, licentiat eller kandidat, som i behörig ordning

genomgått den profårskurs, som för anställning vid statens allmänna

läroverk vore eller kunde varda föreskrifven, samt inför vederbörlig

myndighet aflagt godkändt undervisningsprof, måtte vid befordran till

lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning vid sådant läroverk ega att

för framtida lönetur räkna sig till godo den tid, han från och med

året näst efter bemälda profs afläggande tjenstgjort såsom lärare vid

sådana läroverk för qvinlig ungdom, hvilka egde rätt att anställa mo
-

Angående

förslag om

rätt till lönetursberäkning

för lärare

vid vissa

enskilda läroverk

för qvinlig

ungdom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

genhetsexamen, så framt hans förenämnda tjenstgöring varit väsentligen

lika med lektors, adjunkts eller kollegas tjenstgöring vid statens allmänna

läroverk samt, han företedde vederbörligt intyg derom, att han

med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; dock att i intet fall

den tid, som sålunda för lönetur beräknades, finge öfverskrida tio år.

Ur det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet har Utskottet

ansett sig böra här anteckna följande upplysningar: att föreståndaren

för Lyceum för flickor i Stockholm hos Kongl. Maj:t anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte tillerkänna lärare vid nämnda lyceum den lönetursberäkning,

som Kongl. kungörelsen den 29 Maj 1874 medgåfve

lärare vid enskildt läroverk, eller — i händelse denna kungörelse icke afsåge

enskilda läroverk för flickor — att Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådana

åtgärder, genom hvilka qvinliga läroverk kunde i detta afseende komma

i åtnjutande af samma förmån, som redan vore beredd privata läroverk

för manlig ungdom; samt att Direktionen öfver Stockholm stads undervisningsverk

i utlåtande öfver denna ansökning ansett det förra af de

två i ansökningen framstälda alternativen icke kunna bifallas, men

deremot beträffande det senare anfört, att i fråga om ett så allmänt

stadgande, som deri afsåges, det visserligen vore att ihågkomma, att

statens läroverk för manlig ungdom en gång måste mottaga äfven

de lärare, som genomgått sina expektansår i flickskolan, der dock både

disciplin och undervisningsmetoden naturligen vore af helt annan art

än vid de manliga läroverken, men att, då det likväl vore att antaga, att

antalet af lärare, hvilka kunde komma i åtnjutande af den sökta förmånen,

icke blefve synnerligen stort, och då flickskolornas behof af den ifrågasatta

förmånen vore obestridligt, direktionen ansåge sig ega skäl tillstyrka

de af sökanden i denna del af ansökningen ifrågasatta åtgärderna; dock

att, enligt direktionens åsigt, den sökta förmånen endast borde komma

sådana qvinliga läroverk till godo, i hvilka undervisningen egde en

omfattning, motsvarande undervisningen i minst sjette klassen af statens

allmänna läroverk.

Utskottet kan icke finna, att hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt

innefattar fullt giltiga skäl för den ifrågasatta åtgärden. Det

synes nemligen kunna betviflas, om densamma kan anses fullt lämplig

samt förenad med billighetens fordringar. 1 förra hänseendet torde

böra påpekas den äfven af direktionen framhållna omständigheten, att

disciplin och undervisningsmetoder vid de manliga och de qvinliga läroverken

äro så olikartade, att det säkerligen finnes goda grunder för

varsamhet med beviljandet af den ifrågasatta förmånen för lärare vid

de qvinliga läroverken. 1 det senare hänseendet åter bör tagas i betraktande,

att den ifrågastälda förmånen för manliga lärare vid skolor

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

21

för qvinlig ungdom kan komma att medföra ökad svårighet för lärarinnor

att vid sådana läroverk finna anställning och befordran, i följd

hvaraf, då qvinnor icke kunna erhålla ordinarie lärarebefattningar vid

statens läroverk för manlig ungdom, tillträdet till ett af de verksamhetsfält,

som nu står dem öppet, skulle kunna i någon mån, om ej helt

och hållet, äfventyras.

På grund af de nu uttalade betänkligheterna anser sig Utskottet

böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet,

14:o. Under denna anslagstitel hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må, för två lärares uppflyttning

i högre lönegrad enligt gällande grunder,

höja anslaget till Högre Lärarinneseminarium med

1,000 kronor.

Angående

anslag för

två lärares

uppflyttning

i högre lönegrad.

[9-]

Pedagogier och folkskolor.

15:o. Hänvisande till hvad under punkten l:o här ofvan anförts

hemställer Utskottet,

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, i kolumnen

»friheter och kyrkotionde» må, i stället för det i nu

gällande riksstat der upptagna belopp af 5,350 kronor,

uppföras 1,010 kronor.

Angående

uteslutande

af en del af

ett anslagshelopp.

[10.]

Folkundervisningen. Angående

anslag för

16:o. För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som jJrlTe^uppenligt

gällande bestämmelser tillkomme vid folkskolelärare-seminarierna flyttning i

anstälde lärare, erfordrades, enligt en inom Ecklesiastikdepartementet Ao^J?Jpe"

uppgjord approximativ beräkning, från och med 1886 ett belopp af £n.j

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ang. förhöjning

i anslaget

till lönetillskott

åt lärare

och lärarinnor

vid

folkskolor och

småskolor

m. m.

[12.]

22 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

4,900 kronor utöfver livad som förut vore för detta ändamål anslaget;

och får Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongi. Majds derom

gjorda framställning, må för lärares vid folkskolelärareseminarierna

uppflyttning i högre lönegrad, enligt

gällande grunder, höja anslaget till samma seminarier

med 4,900 kronor.

17:o. I den af Kongi. Maj:t till innevarande Riksdag aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof är föreslaget:

att det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till lönetillskott

åt lärare vid folkskolor och småskolor å 2,450,000 kronor måtte höjas

med 430,000 kronor.

I denna förhöjning ingår dels det belopp af 180,000 kronor, som

till beredande af tillfällig löneförbättring åt folkskolelärare och lärarinnor

från och med 1884 uppförts å extra stat, och som Kongi. Maj fl, på sätt

här nedan närmare förmäles, föreslagit skola till den ordinarie staten

öfverflyttas, dels ock det belopp af 250,000 kronor, hvarmed Kongi.

Maj:t ansett det ordinarie förslagsanslaget böra höjas, med hänsyn dertill''

att, enligt hvad den i statsrådsprotokollet lemnade utredning utvisar,

detta anslag å 2,450,000 kronor under de senare åren måst öfverskridas

på sätt af följande uppgift inhemtas:

år 1881 uppgingo utgifterna till 2,583,504: 29 kronor.

» 1882 » » » 2,654,759: 17 »

» 1883 » » )> 2,739,424: — »

Bristen för år 1883 har således utgjort 289,424 kronor.

Då i statsrådsprotokollet meddelats, att uppgifter om de belopp

som under år 1884 utbetalats i lönetillskott för folkskolor och småskolor,

ingå i April 1885, har Utskottet låtit i Ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå

söka underrättelse om dessa belopp och funnit, att uppgifter

för 1884 ingått från 14 län, hvilka utvisa en betydligt ökad utbetalning

i jemförelse med 1883. Om för de återstående tio länen och

Stockholms stad man antager, att endast lika stora belopp som för år

1883 utbetalats, så skulle af anslaget hafva utgått 2,882,352 kronor 80

öre. Men enär äfven inom dessa sistnämnda tio länen otvifvelaktigt en

stegring af utgifterna egt rum, hvilken med ledning af erfarenheten

lärer kunna antagas till minst 40,000 kronor, har anslaget sannolikt

utgått med mera än 2,920,000 kronor. Då för hvart och ett af de senaste

åren utgifterna å detta förslagsanslag i medeltal ökats med omkring

100,000 kronor, lära dessa utgifter redan för 1885 komma att

öfverstiga 3,000,000 kronor och för 1886 gå ännu längre derutöfver.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

23

Samma upplysningar utvisa, att af de 180,000 kronor, som 1883

års Riksdag på extra stat anslagit att i fall af lönetillökning till 700

kronor tillskjutas, lönetillskott för 1884 utbetalts till 2,792 lärare och

lärarinnor med tillsammans 786,142 kronor 64 öre.

Beträffande den nyss nämnda löneförbättringen meddelas Kong].

Maj:ts förslag i en till Riksdagen aflåten särskild proposition (N:o 8)

af den 19 December 1884, i hvilken proposition Kongl. Maj:t föreslår:

att lönen för ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången

godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola i

föreskrifven ordning anstäld, skall utgöra, förutom de naturaförmåner

eller ersättning derför, som enligt hittills gällande bestämmelser honom

eller henne tillkomma, minst 600 kronor, att utgå dels i spanmål, dels

i penningar efter samma grunder, som hittills varit föreskrifna;

att såsom tillägg till hvad nu är bestämdt om lönetillskott af allmänna

medel åt lärare och lärarinnor vid folkskolor ytterligare må

stadgas, att, der lönen för ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som

i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst fem år, utgår för

åtta månaders undervisning med 700 kronor jemte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning derför, bidrag för aflöningens utgörande

skall utgå af allmänna medel med 466 kronor 67 öre;

att för beredande af tillgång till de förhöjda bidragen af statsmedel

må, i stället för det å extra stat för åren 1884 och 1885 uppförda

förslagsanslag af 180,000 kronor till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskolor, uppföras å ordinarie stat för år 1886 enahanda

belopp, 180,000 kronor; samt

att det å nionde hufvudtiteln uppförda anslag till folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa må höjas med 7,500 kronor, eller från 56,000

kronor till 63,500 kronor.

För så vidt berörda proposition afser ökning af anslaget till folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa, får Utskottet i annat utlåtande derom

afgifva yttrande.

Till behandling i sammanhang med Kongl. Maj:ts framställning

föreligga jemväl åtskilliga i Andra Kammaren väckta motioner, nemligen:

af Herr E. J. Ekman, hvilken i motion N:o 13 yrkat:

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att minimilönen vid ordinarie

folkskoleläraretjenst måtte bestämmas till 600 kronor utom lösen

för kofoder, husrum och vedbrand; att till sjelfva lönen staten skall bidraga

med två tredjedelar; att efter 5 års oförvitlig tjenstgöring lönen

ökas till 700 kronor och efter ytterligare 5 års oförvitlig tjenstgöring

till 800 kronor utom lösen för kofoder, husrum och vedbrand; samt att

dessa löneförhöjningar skola utgå helt och hållet af statsmedel;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

af Herr J. Andersson i Lysvik, hvilken i motion N:o 36 yrkat:

att Riksdagen behagade besluta, att till de skoldistrikt, som lagenligt

aflöna sina lärare eller lärarinnor vid folkskolor, staten skall från

och med 1886 lemna ett bidrag af tre fjerdedelar af den kontanta lönen;

samt

att Riksdagen måtte till nämnda ändamål bevilja härför erforderligt

anslag 256,000 kronor;

af Herr Sven Nilsson i Efveröd, hvilken i motion N:o 103 yrkat:

att Riksdagen måtte besluta att, med bibehållande af folkskolelärares

och folkskolelärarinnas rätt till åtnjutande af tjenlig bostad och nödigt

bränsle äfvensom trädgårdsland, den åt dem nu medgifna förmånen

att jemväl erhålla visst belopp spanmål, vinterfoder och sommarbete

för en ko in natura samt jordland måtte upphöra, och i ersättning härför

lemnas, med bidrag af staten till -j3 delar och af skoldistrikt till

*j ., del, ett kontant penningebelopp af 100 kronor, samt för bestridande

af statens andel i detta belopp ett anslag af 350,000 kronor måtte beviljas

utöfver hvad Kongl. Maj:t begärt;

dock med vilkor, att folkskolelärare eller folkskolelärarinna icke

skulle vara berättigad att för ifrågavarande, i ersättning för ofvannämnda

naturaförmåner föreslagna penningebelopp åtnjuta förhöjning

i pension;

samt af Herr E. Hammarlund, hvilken i motion N:o 111 yrkat:

dels att Riksdagen måtte besluta det tillägg till Kongl. Maj:ts

proposition angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lärarinnor

vid folkskolor, att ej blott ordinarie lärare och lärarinna, utan hvarje

från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium utexaminerad, vid

folkskola anstäld lärare eller lärarinna, för hvilken statsbidrag utgår enligt

Kongl. kungörelsen den 16 Juni 1875, mom. 1, skulle för 8 månaders

undervisning åtnjuta en kontant aflöning af minst 600 kronor jemte

öfriga hittills i lag stadgade naturaförmåner;

dels att Riksdagen — i sammanhang med godkännandet af Kongl.

Maj:ts nyssnämnda proposition jemte här angifna tillägg — i skrifvelse

till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till följande

Riksdag framlägga förslag till definitivt ordnande af folskskolelärarnes

löner, hufvudsakligen enligt följande grunder:

1) minimilönen bestämmes till 600 kronor förutom hittills vanliga

naturaprestationer;

2) efter fem års ordinarie tjenstgöring höjes lönen till minst 700

kronor;

3) efter 10 års ordinarie tjenstgöring utgår lönen med minst

800 kronor;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

2b

4) dessa lönebelopp utgå i penningar (ej såsom hittills i spannmål

och penningar);

5) till minimilönen, 600 kronor, bidrager staten med två tredjedelar,

församlingen med en tredjedel;

6) ålderstilläggen utgå ensamt af statsmedel;

7) vilkoren för åtnjutande af statsbidrag till folkskolelärares aflönande

skärpas;

8) derest antingen skoldistrikt eller lärare sådant begär, skall kofodret

ersättas med 100 kronor af skoldistriktet;

9) rörande öfriga naturaprestationer — »tjenlig bostad och nödigt

bränsle» samt »ett lämpligt jordland»-—böra i förordningen inryckas sådana

närmare bestämmelser, att så väl lönegifvarne få veta hvad som oeftergifligen

skall lemnas som ock löntagarne hvad som är deras verkliga rätt;

10) utöfver den allmänt bestämda lönen i de tre lönegraderna

skall lärare eller lärarinna vid flyttande folkskola åtnjuta ett särskildt

årligt lönetillägg, som utgår af skoldistriktet;

11) vid sjukdomsfall skall läraren åtnjuta rätt att behålla en del

af lönen.

Innan Utskottet går att yttra sig angående de särskilda, nu omförmälda

förslagen, anser sig Utskottet böra meddela en kortfattad öfversigt

af de beslut, som tid efter annan vidtagits beträffande folkskolelärarnes

aflöning äfvensom af de vigtigaste nu gällande stadganden i

detta afseende.

Enligt Kongl. stadgan om folkundervisningen i riket den 18

Juni 1842 utgjorde minimilönen för folkskolelärare 16 tunnor spanmål.

Denna lön höjdes genom Kongl. kungörelsen den 11 December 1863

till 400 r:dr runt och samtidigt stadgades, att hälften kunde erhållas

af statsmedel. Enligt Kongl. kungörelsen den 22 Juni 1871 skulle lönen

efter 10 års oförvitlig tjenstgöring höjas till 500 R:dr Rmt, dock med förbindelse

för läraren att läsa i 10 månader af året, om skoldistrikt såfordrade.

Genom Kongl. kungörelsen den 2 September 1873 bestämdes minimilönen

till 500 kronor med tillägg af 100 kronor efter 5 års oförvitlig tjenstgöring,

och slutligen har i Kongl. kungörelsen den 20 Januari 1882 stadgats, att

ordinarie, i föreskrifven ordning antagen lärare eller lärarinna skall erhålla

i spanmål 50 kubikfot 4 kannor in natura och i penningar ett så

stort belopp, att hela lönen, inberäknadt spanmålens värde efter länets

markegång för året, uppgår till 500 kronor. Derjemte är stadgadt, att

efter 5 års oförvitlig tjenstgöring ordinarie lärare eller lärarinna skall

JBih. till Biksd. Frot. 1885. 4 Samt. 1 Afd. 12 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats Utskottets Utlåtande N:o 14.

ega att erhålla en till 600 kronor förhöjd lön, om lönen icke redan

förut uppgår till detta belopp. — Vidare skall lärare eller lärarinna af

skoldistrikt förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte åt

honom eller henne bör anskaffas sommarbete och vinterfoder för en

ko eller ock, der lokala eller andra förhållanden sådant förhindra, lemnas

värdet af 31 kubikfot 5 kannor spanmål. Så vidt sig göra låter,

bör slutligen åt lärare eller lärarinna till brukning för eget behof af

jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland.

Bidrag till aflöningen utgår till skoldistrikt af statsmedel med

2/3 af den lön, som lärare eller lärarinna, förutom husrum, vedbrand

och kofoder, åtnjuter enligt vissa i Kong], kungörelsen den 16 Juni

1875 bestämda grunder.

En utförlig framställning af gällande bestämmelser för folkskolelärarnes

aflöning bar Utskottet lemna! i sitt vid 1884 års riksdag afgifna

utlåtande N:o 14, till hvilket Utskottet i fråga om öfriga bestämmelser

torde få hänvisa. De nu gällande föreskrifterna angående det

för innevarande år anvisade tillfälliga lönetillskottet äro meddelade i

Kongl. kungörelsen den 30 Maj 1884, enligt hvilken kungörelse under

vissa förutsättningar staten med 2/3 skall lemna bidrag till lönen, derest

densamma för år 1885 utgör eller böjes till 700 kronor.

Hvad nu först vidkommer Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition,

så har till stöd för densamma i det dervid fogade statsrådsprotokollet,

och efter det en framställning meddelats af hvad i fråga om lönereglering

för folkskolelärarne vid de tvenne senaste riksdagarne förekommit,

hufvudsakligen anförts: att den svenska folkskolelagstiftningen alltid

hyllat den grundsats, att läraretjensterna vid folkskolorna vore kommunala

tjenster, som af kommunerna så väl tillsattes som aflönades.

Med aflöningen hade staten icke tagit annan befattning, än att staten

dels bestämde ett minimum, hvarunder lönen ej finge vara, dels lemnat

kommunerna bidrag till lönens utgörande. Förhandlingarna och besluten

vid de senaste tvenne riksdagarne syntes visa, att Riksdagen

visserligen insett behofvet, att något gjordes för förbättring af folkskolelärarnes

och lärarinnornas aflöning, men att Riksdagen icke önskade

några mera genomgripande förändringar i nuvarande aflöningsförhållanden.

Enligt föredragande departementschefens uppfattningborde

det ej heller ifrågakomma att frånträda de grundsatser, hvarpå,

såsom nyss nämnts, den svenska folkskolelagstiftningen hittils livilat.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

27

Den förbättring! lönerna, som på lagstiftningens väg kunde vinnas, kunde

derföre bestå endast uti en förhöjning antingen af det faststälda minimum

eller af det från staten till aflöningen utgående bidrag, det senare

för att för skoldistrikten underlätta ett höjande af lönerna.

Hvad först anginge det bestämda aflöningsminimum, så utgjorde

detta, utom vissa naturaförmåner eller ersättning derför, under de första

fem åren 500, men sedan 600 kronor. Det hade emellertid visat sig,

att numera lönen för ordinarie folkskolelärare äfven under de första

fem årens tjenstgöring endast undantagsvis vore så ringa som 500

kronor. Enligt för Ecklesiastikdepartementet tillgängliga uppgifter

skulle den understiga 600 kronor jemte naturaförmåner eller ersättning

derför endast för omkring femtio folkskoleläraretjenster i hela riket.

Häraf torde kunna slutas, att det nuvarande löneminimum af 500 kronor

jemte naturaförmåner temligen allmänt inses och erkännes vara för

lågt, och att derför tiden är inne, att det bestämmes till 600 kronor

jemte naturaförmåner. Någon vidare förändring i bestämmelserna angående

löneminimum syntes ej böra ifrågasättas. De förslag i detta

ämne, som utgjort föremål för senaste riksdagars förhandlingar, hade

icke vunnit godkännande. Förändringar i bestämmelserna om folkskolelärarnes

aflöning borde endast med försigtighet vidtagas. Hvarje förhöjning

i aflöningen äfven i form af obligatoriska ålderstillägg utöfvade,

såsom 1883 års Stats-Utskott anmärkt, icke ringa inflytande på kommunernas

finanser. De lokala förhållandena vore så olika, att en mångenstädes

såsom billig ansedd förhöjning annorstädes kunde kännas opåkallad.

Skoldistrikten vore dessutom oförhindrade att, der behof gjordes,

bestämma aflöningen högre än lag fordrade, såsom ock flerestädes,

särdeles i städer, redan hade skett.

Hvad åter anginge det från statsverket till folkskolelärarnes aflöning

utgående bidrag, syntes de senaste riksdagarnes öfverläggningar

och beslut innebära ett ojäfaktigt vittnesbörd att man allmänt önskade,

att förhöj dt sådant bidrag gåfves skoldistrikt, när skollärare eller lärarinna

efter vissa års oförvitlig tjenstgöring hade högre lön än minimum.

Såsom anmärkts, kunde dock icke en sådan rätt medföra fullt gagn för

lärarne eller lärarinnorna, så länge förhöjningen vore beroende af ett

endast för ett år i sänder lemnadt medgifvande. Om Riksdagen icke

gifvit beslutet en annan form, hvarigenom större fasthet deråt beredts,

så hade detta otvifvelaktigt haft sin orsak uti ovissheten, om pensionsinrättningarne

för folkskolelärarne samt deras enkor och barn skulle

kunna bestrida den förhöjda pensionering, som skulle blifva en följd

af en mera stadgad löneförbättring. För att nödiga upplysningar i

detta afseende måtte vinnas, hade direktionen öfver folkskolelärarnes

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

pensionsinrättning anbefalts att inkomma med yttrande, i hvad mån

förhöjning af minimilönen åt folkskolelärare med 100 eller 200 kronor

kunde ega inflytande på pensionsinrättningens förmåga att uppfylla sina

förbindelser.

I anledning häraf både direktionen den 21 Oktober 1884 afgifvit

utlåtande i ärendet och dervid, med öfverlemnande af en af Professorn

vid Vetenskapsakademien D. G. Lindhagen på anmodan i det angifna

syftet verkstäld utredning af pensionsinrättningens ställning, anfört,

bland annat, att direktionen, under förutsättning att de pensionsberättigade

tjensternas antal, som vid 1883 års slut utgjorde 4,621, icke

komme att öfverstiga 5,000, och att inrättningens fonder kunde göras

fruktbärande efter en räntefot af 41/2 procent, ansåge inrättningen i

stånd att utan tillökning i statsbidraget för framtiden fullgöra sina förbindelser

äfven för den händelse, att lägsta delaktighetsbeloppet skulle

höjas från 600 till 700 kronor och i följd deraf lägsta beloppet af hel

pension från 450 till 525 kronor; men att deremot, om lägsta delaktighetsbeloppet

höjdes till 800 och lägsta beloppet af hel pension till 600

kronor, skulle under enahanda förutsättningar erfordras i statsanslaget

till pensionsinrättningen en förhöjning af 76,500 kronor.

Härjemte hade direktionen anfört, att en förhöjning i minimilönen

äfven komme att utöfva inflytande på folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

Vid en år 1879 gjord utredning beträffande denna kassas

ställning hade det årliga anslaget af 56,000 kronor (hvaraf 3,000 kronor

till förvaltningskostnaders bestridande) befunnits vara mer än tillräckligt

för det dåvarande antalet af delegare, nemligen 3,700 i tjenst

varande och 1,400 pensionerade folkskolelärare; och af den nu gjorda

beräkningen hade visat sig, att vid ett lika stort antal delegare samma

anslag skulle förslå, äfven om minimilönen höjdes från 600 till 700

kronor och pensionerna i samma förhållande. Men sedan 1879 hade

delegarnes antal ökats och måste allt framgent ökas, i samma mån

läraretjensternas antal växte och alla nyantagne lärare blefve förbundna

att i kassan inträda. Vid ett antal af 5,000 läraretjenster, hvarifrån

700, som innehades af lärarinnor, borde fråndragas, och 1,600 pensionerade

lärare, måste antalet delegare beräknas till 5,900, och för pensionerandet

af dessas enkor och barn måste statsbidraget ökas, så att

det nuvarande årliga anslaget af 56,000 kronor erhölle en förhöjning

åt 7,500 kronor, eller till 63,500 kronor, så vida minimilönen höjdes

till 700 kronor, men med 16,000 kronor, eller till 72,000 kronor, om

minimilönen höjdes till 800 kronor, allt under förutsättning att delegarnes

antal ej öfverskrede 5,900 och räntefoten ej sjönke under 4Vo

procent.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

29

Af hvad sålunda blifvit upplyst framginge, att en ringa uppoffring

å statens sida vore tillräcklig för att sätta pensionskassorna i stånd

att bestrida den förhöjda pensionering, som kunde blifva en följd af

ett allmännare höjande af folkskolelärares och och lärarinnors kontanta

löner till 700 kronor om året, och att således ingen betänklighet borde

möta att gifva besluten af 1883 och 1884 större stadga och att uppföra

det erforderliga anslaget å ordinarie stat.

Då året 1884 vore det första, hvarunder förhöjdt statsbidrag kunnat

erhållas, och uppgifterna om hvad af det derför i 1884 års stat

upptagna extra anslag åtgått inkomme först under April manad 1885,

kunde ingen på erfarenhet grundad beräkning göras om det anslag,

som skulle behöfva uppföras å ordinarie stat för att bereda tillgång

till framtida utgörande af förhöjningen i statsbidraget. Öfvervägande

sannolikhet talade dock för, att det nu å extra stat uppförda anslaget,

180,000 kronor, för närvarande vore, och under flera år komme att vara

fullt tillräckligt. Antalet folkskoleläraretjenster, anmälda till delaktighet

i folkskolelärarnes pensionsinrättning, vore, såsom redan nämnts,

omkring 4,600. Enligt senaste matrikel öfver lärare och lärarinnor i

folkskolorna, hvilken matrikel upptoge förhållandena sådana de voro

våren år 1882, hade ett antal af något öfver 1,000 ordinarie lärare och

lärarinnor tjenstgjort såsom sådana kortare tid än fem år. Det vore

möjligt, att detta antal vore högre än det normala. Men om man betänkte,

att naturligtvis alltid ett icke ringa antal skolläraretjenster

vore under tillsättning — år 1882 utgjorde de närmare 300 — syntes

med visshet kunna antagas, att minst ett tusen läraretjenster städse

vore antingen otillsatta eller beklädda af innehafvare med för kort

tjenstgöringstid såsom ordinarie, för att förhöjdt bidrag af statsmedel

skulle efter 1883 och 1884 års bestämmelser utgå till deras aflöning.

Återstode sedan 3,600 läraretjenster. De anslagna 180,000 kronor om

året motsvarade statens andel i lönetillägget för 2,700 läraretjenster

och vore således tillräckliga att betacka denna andel i sjuttiofem procent

af de fall, i hvilka enligt de nu bestämda grunderna bidrag af

statsmedel till lönetillägg skulle kunna ifrågakomma. Och svårligen

torde åtminstone under de närmaste åren lönerna så allmänt höjas öfver

minimum, att förhöjdt statsbidrag skulle utgå för ett större procenttal

läraretjenster.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot hvad Kongl.

Maj:t på dessa grunder föreslagit; enligt hvilka grunder, såsom hittills,

det kommer att bero på skoldistriktens beslut i hvarje särskildt fall,

om förhöjning efter viss tids tjenstgöring af folkskolelärarnes löner till

700 kronor må ega rum.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

De i ämnet väckta motionerna gå hufvudsakligen i tvenne rigtningar.

För det första afse de att, utöfver hvad i Kong], Maj:ts proposition

föreslagits, ytterligare höja lönebeloppen för nu ifrågavarande

lärare eller vidga kretsen af dem, som af denna lönetillökning skulle

komma i åtnjutande. I detta afseende har Utskottet icke tilltrott sig

att i fråga om det såsom minimum bestämda lönebeloppet gå längre

än Kongl. Maj:ts förslag, hvilket stöder sig på två föregående Riksdagars

sammanstämmande beslut. Icke heller har Utskottet kunnat tillstyrka

det af Herr Hammarlund väckta förslag, som går ut på att

vikarie skulle erhålla lika aflöning med ordinarie lärare eller lärarinna.

Utom det att i allmänhet den, som för en kortare tid bestrider en tjenst,

anses böra åtnöjas med en lägre aflöning än den, som tjenstens ordinarie

innehafvare eger uppbära, skulle det af denne motionär föreslagna

tillägget rubba en hufvudgrundsats, som städse varit med afseende

på dessa löneförhållanden vidhållen, nemligen att den lärare

eller lärarinna, för hvilken minimilön utgår, bör vara ordinarie, i föreskrifven

ordning vid folkskola antagen.

För det andra innehålla motionerna jemväl förslag, som afse att

på ett eller annat sätt höja statens bidrag till folkskolelärarnes aflöning.

Sålunda hafva Herrar Ekman och Hammarlund velat, att, med

bibehållande af nuvarande proportion för statsbidraget till den ursprungliga

minimilönen, föreslagen till 600 kronor, staten skulle ensam

bekosta hvad som kunde komma att åtgå för två af dessa motionärer

föreslagna eller förordade ålderstillägg å 100 kronor hvartdera,

efter hvilkas intjenande lönen skulle uppgå till 800 kronor; Herr

Sven Nilsson, att, vid utbyte af vissa i aflöningen ingående naturaförmåner,

hvilka kommunerna nu tillhandahålla läraren, mot ett bestämdt

belopp af tillsammans 100 kronor i penningar, staten skulle

med | lemna bidrag till utgörandet äfven af detta belopp; samt Herr

J. Andersson, att statens bidrag borde bestämmas till f af hela den

kontanta lönen, sådan den enligt lag bestämts.

Att Riksdagen skulle besluta en grund för utgörandet af någon

viss del af ifrågavarande aflöning och en annan grund för en annan

del af samma aflöning, har Utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka.

Icke heller synas de naturaförmåner, hvilka hittills från vederbörande

kommun kommit läraren till godo, rätteligen böra i sin helhet eller till

någon del öfvertagas af staten.

Förslaget åter om en allmän förändring af grunderna för statsverkets

tillskott till den kontanta folkskolelärarelönen, så att staten,

som nu dertill bidrager med f, skulle i stället lemna f, har Utskottet

icke funnit sig kunna förorda af det skäl, att genom en så

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

31

långt drifven förhöjning i statens bidrag till ifrågavarande löner, folkskolelärarne

snart skulle komma att i förhållande till kommunerna, af

livilka de antagas och nu väsentligen också aflönas, intaga en annan

ställning än de för närvarande hafva enligt den hittills städse vidhållna

grundsatsen, att de icke böra vara statens utan kommunens

tjensteman. Dertill kommer, att ett sådant beslut skulle innebära en

ganska betydlig tillökning i det för dessa bidrag nu redan till inemot

3,000,000 kronor årligen beräknade anslaget; en tillökning, som sannolikt

skulle blifva vida större, än motionären antagit. Emot den jemförelse,

motionären gjort mellan anslaget för de allmänna läroverkens

lärare och anslaget för statsbidrag till folkskolelärarnes aflöning, torde

böra erinras, att, då de förstnämnde äro statens tjensteman, det äfven

ostridigt åligger staten att bekosta deras aflöning. Skulle statens utgift

för denna aflöning anses vara för hög, så torde snarare nämnda

utgift böra, på sätt Utskottet tillförene föreslagit, minskas genom införande

af en skolafgift, än på grund af en sammanställning med densamma

bidragen till kommunernas utgifter för folkskoleväsendet skulle

ökas.

Hvad särskildt angår Herr Sven Nilssons förslag, visar erfarenheten,

att kommuner finnas, för hvilka anskaffandet af vinterfoder och

sommarbete för en ko medfört betydliga olägenheter. Såsom Utskottet

förut anfört, har likväl redan nu gällande författning med afseende på

detta förhållande stadgat, att, der lokala eller andra förhållanden sådant

förhindra, väi''det af ett visst belopp spanmål bör i stället iitgå. Enligt

de upplysningar, Utskottet inhemtat, har ock i de få besvärsmål,

hvilka på senare åren i detta hänseende till Kongl. Maj:t inkommit,

församlingarna tillerkänts rätt att på grund af styrkta förhållanden,

begagna sig af detta utbyte. Vid den stora olikhet, som i vårt vidsträckta

land eger rum mellan förhållandena på särskilda orter, torde

en genomgripande förändring af författningen i denna del icke vara

att förorda.

Deremot synes, så vidt någon otydlighet i författningens ordalag

må kunna förefinnas, denna böra undanrödjas genom ett förtydligande

i sådan rigtning, att kommunerna må, icke blott der bestämda hinder

förekomma utan i allmänhet der svårigheter förefinnas vid iakttagande

af det ifrågavarande stadgandet, ega att i stället för naturaprestationen

erlägga dess bestämda värde.

Slutligen bör Utskottet, med anledning af Herr Hammarlunds

förslag om aflåtande af en skrifvelse till Kongl. Maj: t om »förslag till

definitivt ordnande af folkskolelärarnes löner», anföra, att då Utskottet

vid sistlidne riksdag föreslog, att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

anhålla om en utredning af frågan om reglering på ordinarie stat för

folkskolelärarnes aflöning, afsåg Utskottet dermed, att Kongl. Maj:t

skulle behaga till nu innevarande Riksdag framställa förslag till reglering

af lönerna för folkskolelärarne och folkskolelärarinnorna, hvarigenom

statens bidrag kunde på ordinarie stat uppföras. Sedan nu,

efter skedd utredning, särskildt af de vigtiga förhållanden, som angå

pensioneringen, ett sådant Kongl. Maj:ts förslag om uppförandet på

ordinarie stat af statens bidrag till dessa löner framlagts för Riksdagen,

finner Utskottet sig icke vidare eg a anledning att förnya sin

hemställan om utredning eller väcka förslag om en ny reglering, så

mycket mera som de tillförene derutinnan af Utskottet gjorda framställningar

blifvit vid två föregående riksdagar afslagna. En definitiv lönereglering

för folkskolelärarne i samma mening som de faststälda löneregleringarna

för statens embetsverk lärer icke heller kunna ifrågakomma.

Dessa senare äro nemligen öfverallt under olika förhållanden tillämpliga

och bestämma fullständigt de förmåner, som äro fästa vid tjensterna. För

folkskolans lärare deremot utstakar Riksdagens beslut endast ett minimum

med bestämmande af grunderna för sitt bidrag, hvilket icke hindrar,

att lärarne på många ställen i landet åtnjuta mycket olika löneförmåner,

i talrika fall vida utöfver hvad sålunda blifvit bestämdt. På

dessa grunder har Utskottet icke kunnat tillstyrka nu nämnda förslag.

Hvad några öfriga af motionärerne framstälda förslag angår,

hvilka icke blifvit här ofvan behandlade, har Utskottet icke funnit

desamma för närvarande böra föranleda till någon åtgärd.

Under åberopande af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet,

med anledning af så väl Kongl. Maj:ts som de enskilde motionärernes

förslag, hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställningar, så vidt de i detta utlåtande blifvit

behandlade, må besluta:

att lönen för ordinarie lärare eller lärarinna,

som efter undergången godkänd afgångsexamen från

seminarium blifvit vid folkskola i föreskrifven ordning

anstäld, skall utgöra, förutom de naturaförmåner

eller ersättning derför, som enligt gällande bestämmelser

honom eller henne tillkomma, minst 600

kronor, att utgå dels i spanmål, dels i penningar

efter samma grunder, som hittills varit föreskrifna;

att såsom tillägg till hvad nu är bestämdt om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 14.

33

lönetillskott af allmänna medel åt lärare och lärarinnor

vid folkskolor ytterligare må stadgas, att, der

lönen för ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som

i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst

fem år, utgår för åtta månaders undervisning med

700 kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner

eller ersättning derför, bidrag för aflöningens utgörande

skall utgå af allmänna medel med 466 kronor

67 öre; samt

att för beredande af tillgång till de förhöjda

bidragen af statsmedel skall, i stället för det å extra

stat för åren 1884 och 1885 uppförda förslagsanslag

af 180,000 kronor till löneförbättring åt lärare och

lärarinnor vid folkskolor, uppföras å ordinarie stat för

år 1886 enahanda belopp, 180,000 kronor;

b) att Riksdagen må med ytterligare 250,000

kronor höja förslagsanslaget till folkundervisningen,

så att hela förhöjningen varder, på sätt Kong!. Maj:t

begärt, 430,000 kronor; kommande vid bifall härtill

anslaget, som nu utgör 2,450,000 kronor, att i riksstaten

för år 1886 upptagas till 2,880,000 kronor;

c) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla

om sådan ändring i de i Kongl. kungörelsen den 20

Januari 1882 meddelade bestämmelser angående skoldistrikts

skyldighet att till folkskolelärare lemna

sommarbete och vinterfoder in natura åt en ko, att

derigenom må stadgas, att kommunerna eg a rätt att

i stället för naturaprestationen erlägga dess värde,

icke blott der bestämda hinder förekomma för denna

prestations fullgörande, utan äfven der svårigheter

möta för utgörandet af den samma; samt

d) att de här ofvan behandlade motionerna, så

vidt de skilja sig från hvad Utskottet i mom. a), b)

och c) hemstält, icke må af Riksdagen bifallas.

Vetenskapsakademien.

18:o. Då åtgärder numera vidtagits för att det provisoriska skick,

hvari den zoologiska stationen vid Kristineberg hittills befunnit sig,

skulle under år 1885 utbytas mot ett fullt stadgadt, har, med anledBih.

till RiJcsd. Prof. 1S85. 4 Sand. 1 Äfd. 12 Raft. 5

Ang. anslå;

till den zoo

logiska statio

nen vid

Kristineberg,

[13.] ‘

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

ning af Vetenskapsakademiens derom gjorda framställning, Kongl. Maj:t

föreslagit, att till underhåll af nämnda station och för främjande af de

vetenskapliga arbetena vid densamma måtte på ordinarie stat till Vetenskapsakademiens

förfogande uppföras det belopp af 2,000 kronor,

hvilket allt sedan år 1878 blifvit vid hvarje riksdag för detta ändamål

å extra stat beviljadt.

I statsrådsprotokollet (sid. 18) meddelas, huru som under senaste

året vid Kristineberg uppförts en laboratoriebyggnad, som, derest icke

oförutsedda hinder inträffade, komme att under detta års sommar blifva

fullt färdig, försedd med aqvarier och öfriga dertill hörande inrättningar,

hvarjemte ökadt antal bostäder beredts för besökande vetenskapsidkare.

Derigenom kunde stationen vid nämnda tidpunkt väntas vara

för sitt ändamål fullständigt ordnad och erbjuda utmärkta tillfällen för

vårt lands zoologer och botanister att studera angränsande hafs djuroch

växtverld.

Då de skäl, som sålunda och i öfrigt anförts till stöd för Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, synts fullt giltiga, föranlåtes Utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, må, till underhåll af den zoologiska stationen

vid Kristineberg i Göteborgs och Bohus län och

för främjande äf de vetenskapliga arbetena vid densamma,

på ordinarie stat uppföra ett belopp af 2,000

kronor, att ställas till Vetenskapsakademiens förfogande.

Äng. anslag

för beredande

af förhöjdt

arfvode för

amanuensen

vid meteorologiska

eentralanstalten.

[14.]

19:o. För beredande af ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska

centralanstalten har Kongl. Maj:t begärt, att anslaget till

denna anstalt måtte höjas med 1,000 kronor.

Ifrågavarande tamanuensarfvode utgår för närvarande med 2,500

kronor och skulle sålunda komma att höjas till 3,500 kronor.

Såsom skäl för denna begäran har anförts, att för ifrågavarande

amanuensbefattnings behöriga skötande erfordrades en vetenskapligt

bildad person med djupgående specialkunskaper i ämnet, hvilken skulle

kunna, i händelse af förfall för anstaltens föreståndare, sköta dennes

jemte egna åligganden. Utom denna vetenskapliga bildning och dessa

kunskaper, hvilka voro jemförliga med dem, som kräfdes hos innehafvare

af andra läraregraden vid universiteten, eller de forna adjunkterna,

måste amanuensen vid meteorologiska centralanstalten besitta en speciel

praktisk skicklighet att utöfva en verksamhet, som vore afsedd att

komma äfven den större allmänheten till gagn, nemligen spridande af

kännedom om väderlekens dagliga beskaffenhet och uppgörande af

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

35

väderleksutsigter för den kommande dagen. Tjenstgöringen vid meteorologiska

centralanstalten vore så till vida strängare än vid de flesta

andra embetsverk, att den måste pågå ej blott söckendagar utan äfven

sön- och helgdagar samt ej medgåfve åtnjutande af någon semester.

Derjemte hade för amanuensen sedan år 1876, då hans nuvarande arfvode

bestämdes, tjenstgöringen blifvit betydligt ökad genom anstaltens

under tiden utvidgade verksamhet, hvilken utvidgning hade åtföljts af

inrättandet utaf omkring 500 privata stationer för klimatologiska observationer.

Det nuvarande arfvodets otillräcklighet kunde lätt tvinga en

innehafvare af amanuensbefattningen att af ekonomiska skäl lemna densamma,

hvarigenom ett personombyte skulle uppstå, som vore till stor

skada för det vetenskapliga arbetet vid anstalten, enär den alldeles

speciella kännedom af en mängd observationsmaterialet rörande detaljer,

som den afgående amanuensen under arbetet der förvärfvat, skulle först

efter längre tids förlopp kunna inhemtas af efterträdaren, hvarjemte de

af den afgångne påbörjade vidlyftigare arbeten knappast skulle kunna

af annan person afslutas. Billigheten af den ifrågasatta arfvodesförhöjningen

framginge äfven vid betraktande deraf, att det nuvarande arfvodet

för amanuensen vid meteorologiska centralanstalten icke på långt

när uppnådde de aflöningsbelopp, hvilka tillkomme innehafvarne af

motsvarande befattningar vid Riksarkivet, Kongl. Biblioteket, Vitterhets-,

historie- cch antiqvitetsakademien med flere institutioner.

Utskottet finner hvad sålunda anförts innefatta talande skäl för

beviljandet af någon arfvodesförhöjning för ifrågavarande amanuens,

men anser, att beloppet lämpligen bör kunna nedsättas till hälften af

hvad som föreslagits, samt får derför hemställa,

att Riksdagen endast på det sätt må bifalla

Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen,

till beredande af ökadt arfvode åt amanuensen

vid meteorologiska centralanstalten, höjer anslaget till

denna anstalt med 500 kronor.

Fattigvården i Stockholm och landsorten. Lasaretts underhåll.

20:o. Hänvisande till hvad Utskottet under punkten l:o här of- Än9- uteslu
1

,..ii T-r. , . . . r tande af

anslagsbelopp.

van anfört, hemställer Utskottet,

om

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts dergjorda

framställningar, må utesluta följande i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

kolumnen »friheter och kyrkotionde» uppförda belopp,

nemligen:

a) under anslagstiteln »fattigvården i Stockholm

och landsorten» hela beloppet, 20 kronor; och

b) under anslagstiteln »lasaretts underhåll» 8,255

kronor, så att af det under denna anslagstitel i riksstaten

nu uppförda beloppet, 12,615 kronor, i denna

kolumn endast uppföres 4,360 kronor.

Hospitals underhåll.

åttjenstemän 21:o. ^ en Riksdagen den 13 Februari 1885 afbiten särskild

vid åtskilliga proposition (N:o 26) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att godhospital.

pänna följande aflöningsstat och bestämmelser för läkare och andra

tjenstemän vid åtskilliga hospital.

“Stockholms hospital.

Kronor.

Öfverläkaren................................................................................................... 4,500

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren....................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost;

sysslomannen .............................................................................................. 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Upsaia hospital.

Öfverläkaren.............................................................................................. 6,500

jemte boställsvåning och ved;

två biträdande läkare, hvardera 2,500 kronor ................................. 5,000

jemte för hvardera bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen ................................................................................................ 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Läkaren

Nyköpings hospital.

2,500

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

37

Kronor.

sysslomannen ................................................................................................ 800

jemte boställsvåning och ved;

Vadstena hospital.

Öfverläkaren............................................................................................... 7,000

jemte boställsvåning och ved; dock med skyldighet för öfverläkaren

att, intill dess annorlunda bestämmes, i stället för

boställsvåning åtnöjas med en hyresersättning af 1,200

kronor årligen;

biträdande läkaren..................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost;

sysslomannen ............................................................................................. 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Vexiö hospital.

Öfverläkaren................................................................................................. 6,500

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren..................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost;

sysslomannen ...................................................... 3,000

jemte boställsvåning och ved;

Lunds hospital.

Öfverläkaren.................... 7,000

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren..................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost;

sysslomannen ............................................................................................ 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Göteborgs hospital.

Öfverläkaren............................................................................................... 6,500

jemte boställvåning och ved;

biträdande läkaren.................................................................................... 2,500

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Kronor.

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och kost lika med allmänna afdelningen samt såsom kostförbättringspenningar

200 kronor;

sysslomannen .............................................................................................. 3,000

jemte boställsvåning och ved;

Hernösands hospital.

Öfverläkaren............................................................................................. 6,500

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren.................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost;

sysslomannen ............................................................................................... 3,000

jemte boställsvåning och ved.

De för aflöningsstatens tillämpning nödiga utgifter bestridas af

förslagsanslaget till hospitals underhåll.»

Vid tillämpning af denna stat skulle iakttagas:

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen utgöra lön och en

tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat och boende vid

hospitalet, eger att utöfver ofvan bestämda aflöning bekomma årligen

1.000 kronor, under vilkor att han icke med befattningen såsom bi
trädande

läkare förenar annan tjenst; samt

att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen

i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan

någon rätt till naturaförmåner.

Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att

till aflöning åt öfrige vid nämnda hospital erforderlige tjenstemän

Kongl. Maj:t måtte medgifvas rätt att, förutom de naturaförmåner Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med Medicinalstyrelsens '' förslag använda ett kontant belopp af högst

16.000 kronor utaf förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vid föredragning i Statsrådet af detta ärende anförde föredragande

Departementschefen:

»I anledning deraf, att under de senare åren flere hospitalsdirektioner

ingått till Medicinalstyrelsen med framställningar om löneförbättring

för hospitalstjenstemän, hvilkas löneförmåner ansetts vara för

låga i förhållande till deras ansvarsfulla och mödosamma tjenstebefatt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

39

ningar, fäste Medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 13 April

1883 Eders Kongl. Majrts nådiga uppmärksamhet på behofvet af en

sådan löneförbättring. Medicinalstyrelsen anförde dervid, bland annat,

att, enär de fordringar, som stäldes på öfverläkarne vid hospitalen, vore

ganska stora, men deras lönevilkor relativt ringa, läkare med erkänd

skicklighet och duglighet för detta kall hellre egnade sig åt andra områden,

der de med visshet kunde motse vida större förmåner, samt att

i denna hospitalsläkarnes ofördelaktiga ställning säkerligen vore att söka

orsaken, hvarför till lediga biträdande läkareplatser vid hospitalen under

senare åren endast undantagsvis anmält sig legitimerade läkare, men

i allmänhet blott medicine kandidater, hvilka vanligen lemnade dessa

platser, sedan de afslutat sina studier. Medicinalstyrelsen ansåg derför,

att för öfverläkarne aflönirigen borde höjas till 7,000 kronor vid

Upsala, Vadstena, Lunds och Göteborgs hospital, 6,500 kronor vid Vexiö

och Hernösands hospital, 5,500 kronor vid Malmö och 5,000 kronor

vid Stockholms hospital. Af denna aflöning skulle tjenstgöringspenningar

i allmänhet utgå i förhållande till hospitalens omfång och

antalet sjukplatser, eller med 2,000 kronor vid hospital för 300—400

sjuke och 1,500 kronor vid hospital med omkring 220 sjukplatser. Vidare

hemstälde Medicinalstyrelsen om löneförbättring för läkaren vid

Nyköpings hospital äfvensom för sysslomän, predikanter och sekreterare

m. m. Summan af den föreslagna tillökningen i aflöningsstaten för de

ifrågavarande hospitalen uppgick till 25,100 kronor.

»Vid underdånig anmälan af detta ärende den 23 November 1883

fann Eders Kongl. Maj:t godt att, enär berörda stat skulle för statsverket

medföra väsentligen ökade och synnerligen dryga utgifter, utan

att likväl antagligt vore, att någon nämnvärd förändring i den af

Medicinalstyrelsen anmärkta svårighet att erhålla kompetente underläkare

vid hospitalen skulle vinnas, till styrelsen återremittera ärendet

samt anbefalla styrelsen att inkomma med förnvadt yttrande i ämnet

och dervid, under iakttagande af do besparingar, som kunde finnas

möjliga och skäliga, för hvarje tjenst föreslå en efter dess vigt och det

tjensteinnehafvaren åliggande arbete afpassad aflöning, hvarvid dels,

der med tjenst vore förenad annan aflönad befattning eller med tjensten

följde naturaförmåner, vid aflöningens bestämmande afseende derå borde

fästas och i följd deraf i förslaget jemväl lemnas uppgift å sådana förmåners

storlek och beskaffenhet i öfrigt, dels ock aflöningen, der den

ej ansåges böra utgå såsom arfvode, skulle fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

enligt de grundsatser, som vid senare löneregleringar

blifvit iakttagna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

»Till åtlydnad af denna nådiga befallning har Medicinalstyrelsen

medelst underdånig skrifvelse den 29 sistlidne September afgifvit förnyadt

yttrande och förslag i förenämnda hänseende.

»Hvad först anginge öfverläkarne å hospitalen — heter det i detta

yttrande — hyste Medicinalstyrelsen fortfarande den åsigt, att någon

väsentlig nedsättning af de föreslagna nya aflöningsförmånerna icke

borde ega rum. Dessa tjensters maktpåliggande och ansvarsfulla beskaffenhet

fordrade, att deras innehafvare egde en deremot någorlunda

svarande aflöning, så vidt man skulle kunna hoppas att vinna dugliga

och skickliga personer att bestrida desamma. Redan i sitt föregående

utlåtande i ärendet hade Medicinalstyrelsen erinrat om de höga fordringar,

som stäldes på en hospitalsläkare, hvilken, förutom en omfattande

medicinsk bildning, måste ega nödig administrativ förmåga och vara i

besittning af särskilda personliga egenskaper för att kunna på ett tillfredsställande

sätt sköta sin svåra och högst mödosamma befattning.

Genom nådiga stadgan för sinnessjuke den 2 November 1883, enligt

hvilken öfverläkare vid hospital icke allenast erhållit säte och stämma

i Direktionen, utan äfven fått sig anförtrodt högst maktpåliggande

uppdrag rörande anstaltens förvaltning i särskilda delar, kunde fordringarna

på öfverläkarens duglighet anses hafva blifvit än ytterligare

stegrade. Till följd af denna öfverläkarens omfattande verksamhet beträffande

ej mindre sjukvården än anstaltens administration vore öfverläkaren,

åtminstone vid de större hospitalen, i regeln urståndsatt att

dessutom utöfva medicinsk praktik, och följaktligen icke heller i tillfälle

att på denna väg förskaffa sig några ökade inkomster, hvilket i

öfrigt ej heller läge i anstaltens intresse, enär de omfattande göromålen

å dylika sjukvårdsinrättningar kräfde att öfverläkaren oafbrutet och

odeladt egnade sin tid och sina krafter åt anstalten och de sjuke.

»Med denna uppfattning funne Medicinalstyrelsen, äfven om vederbörligt

afseende fästes på de naturaförmåner, som borde åtfölja öfverläkarnes

aflöning, sig icke kunna i vidsträcktare mån föreslå någon

nedsättning i sitt förra underdåniga förslag rörande ifrågavarande tjenstemän

än beträffande dels öfverläkaren vid Göteborgs hospital, der anledningen

till den förut relativt höga aflöningsförmånen kunde anses

hafva bortfallit, så att hans löneförmåner kunde ställas i öfverensstämmelse

med motsvarande tjenstemäns vid andra hospital af samma storlek

och patientantal, samt dels öfverläkarne vid Stockholms och Upsala

hospital, med afseende å den särskilda aflöning dessa båda tjenstemän,

såsom tillika lärare i psykiatri, den förre vid Karolinska mediko-kirurgiska

institutet och den senare vid universitet i Upsala, å berörda undervisningsanstalters

stater uppbure, på grund hvaraf de borde kunna åt
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

41

nöjas med en i förhållande till de respektiva hospitalens storlek relativt

lägre lön, än den, som tillkomme öfverläkarne vid andra likartade hospital.

»I sin underdåniga skrifvelse den 13 April 1883 hade Medicinalstyrelsen,

i betraktande deraf att Eders Kongl. Maj:t då nyligen faststält

lönestat för biträdande lä,hare vid hospitalen, icke ansett sig böra

föreslå någon löneförhöjning för dessa tjensteman. Styrelsen hyste

nemligen den mening, att man svårligen kunde bestämma biträdande

läkarnes löneförmåner så höga, att de kunde väsentligen inverka på

unga läkares beslut att egna sig åt hospitalsläkarekallet. Ett sådant

beslut vore snarare, enligt Medicinalstyrelsens åsigt, beroende, förutom

på håg och fallenhet för yrket, af önskan att förvärfva nödig erfarenhet

och skicklighet för vinnande af befordran till öfverläkareplats.

Emellertid och då det obestridligen vore en stor vinst för en sjukvårdsanstalt,

om biträdande läkaren vore utexaminerad, helst han ofta vid

tillfälliga förfall för öfverläkaren måste träda i dennes ställe, och billigheten

syntes fordra, att en fullt legitimerad biträdande läkare kunde

påräkna något högre löneförmåner än en medicine kandidat, har styrelsen

nu hemstält om den förändring i aflöningsstaten för sådana biträdande

läkare vid hospitalen, hvilka äro medicine licentiater, att de,

förutom naturaförmåner, måtte få uppbära en årlig kontant aflöning af

3,500 kronor, under vilkor likväl, att de icke med befattningen såsom

biträdande läkare förena annan tjenst. Derjemte har Medicinalstyrelsen

ansett det stadgande böra i nya lönestaten inflyta, att för biträdande

läkare, hvilken icke är vid hospitalet boende, afiöningen i alla fall utgår

med endast 2,000 kronor årligen utan rättighet till åtnjutande af

naturaförmåner.

»Enär vid hospitalen i Stockholm och Lund stora svårigheter

mött för handhafvande af sjukvården på tillfredsställande sätt med det

läkarebiträde, som står till dessa anstalters förfogande, hafva, enligt

hvad Medicinalstyrelsen anmält, från vederbörande direktioner förnyade

framställningar blifvit gjorda hos styrelsen om anställning vid nämnda

hospital af amanuenser. I sitt först nämnda förslag hade äfven Medicinalstyrelsen

gjort hemställan om anslag till en amanuens vid Lunds hospital;

och då denna anstalt vore i det närmaste lika omfattande som

Upsala hospital, der redan medel anvisats för en andre biträdande

läkare, har Medicinalstyrelsen fortfarande ansett anställandet af en

amanuens för sjukvården vid Lunds hospital vara önskvärdt. Beträffande

Stockholms hospital, vore visserligen sjukantalet derstädes icke

så stort som vid de båda sistnämnda hospitalen, men å andra sidan

förefunnes här en särskild anledning till förstärkt läkarebiträde på grund

Bih. till Bilcsd. Vrot. 1884. 4 Sam!. 1 Afä. 13 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

af den omfattande kliniska verksamhet, som egde rum vid detta hospital,

der allra största delen af studerande genomginge föreskrifven tjenstgöring.

Härförutom erinrar styrelsen, att läkarebiträdet vid hospitalen

inom vårt land i allmänhet, vida understiger det, som vid motsvarande

anstalter i utlandet anses behöfligt. Med anledning häraf hemställer

styrelsen, att ett anslag af 1,000 kronor årligen samt naturaförmåner i

likhet med biträdande läkares måtte anslås för hvartdera af Stockholms

och Lunds hospital till arfvoden åt amanuenser.

T>Hospitalssysslomännens göromål hade på senare tider erhållit en

högst bet}Mlig tillökning dels i anledning af hospitalens utvidgning,

dels på grund af en mera omfattande räkenskapsföring, mera detaljerad

redovisningsskyldighet o. s. v. Till följd häraf hade nästan samtliga

hospitalsdirektionerna vid uppgörandet af utgiftsstater under de senare

åren gjort framställning om en, det ökade arbetet motsvarande löneförbättring

för dessa tjenstemän; och hade Medicinalstyrelsen, som

funnit direktionernas framställningar i berörda afseende befogade, på

grund af § 7 mom. 1 af nådiga stadgan för sinnessjuke den 2 November

1883 utanordnat af hospitalsmedlen särskilda arfvoden för år 1884

till skrifbiträden åt hospitalssysslomännen. Af nämnda skäl och i betraktande

af det förtroende sysslomannen egde i handhafvandet af en

betydande penningeuppbörd, samt då det derjemte vore af högsta vigt

att till dessa tjenster kunna förvärfva fullt pålitliga personer, ansåge

styrelsen sig icke kunna föreslå någon nedsättning af de aflöningsbelopp,

som funnes upptagna i styrelsens förut afgifna förslag till afiöningsstat

för dessa tjenstemän, och hvilka aflöningar vore beräknade

efter de särskilda anstalternas olika storlek, nemligen för sysslomännen

vid de största hospitalen till 3,500 kronor och vid de medelstora till

3,000 kronor, allt för år. Deremot ansåge styrelsen för närvarande

ingen anledning förefinnas till löneförhöjning för sysslomännen vid de

smärre hospitalen (Nyköpings och Visby). Hvad anginge de af styrelsen

nu föreslagna lönebeloppen, öfverstege de obetydligt de belopp,

som för år 1884 utgått till nämnda sysslomän under form af lön och

arfvode till skrifbiträde.

»Oafsedt behofvet af en skälig tillökning i sysslomännens löneförmåner

på grund af de stegrade fordringarna å dessa tjenstemän,

vore vid de tre största hospitalen, nemligen Upsala, Vadstena och Lunds,

dessutom särskilda biträden åt sysslomännen af nöden. Vid dessa hospital,

som hvartdera hyste ett antal af omkring 360—400 sjuke, kunde

svårligen sysslomännen utan sådana biträden handhafva de många och

olikartade göromål, som ålåge dem på grund af gällande instruktion,

samt utöfva nödig kontroll å allt hvad som vore stäldt under deras

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

43

tillsyn. Af denna anledning hade vederbörande direktioner vid de

under senare åren uppgjorda förslag till utgiftsstater för nämnda

hospital hemstält, att vid hvart och ett af dem måtte anställas en särskild

tjensteman såsom bokhållare. I enlighet härmed har äfven Medicinalstyrelsen

föreslagit, att en bokhållare med arfvode af 600 kronor för

år jemte husrum, lyse och ved samt kost efter första klassens utspisning

måtte anställas vid hvartdera af Upsala, Vadstena och Lunds

hospital.

»Beträffande sedermera hospitalspredikanternas aflöning, så och

ehuru Medicinalstyrelsen icke förbisåge den vigt och betydelse, som

ett väl utfördt presterligt biträde utöfvade vid vården af sinnessjuke,

syntes likväl, då dessa tjenster i regeln vore förenade med andra presterliga

beställningar, inga svårigheter böra möta att finna lämpliga och

nitiska själasörjare, utan att utgiftsstaterna för hospitalen behöfde

drabbas af några förhöjningar i denna del. Tvärtom innefattade det

af styrelsen nu uppgjorda förslaget någon, om än obetydlig, minskning

i 1884 års stat. En jemnare fördelning för framtiden af dessa löner

borde likväl komma till stånd, och har styrelsen derför föreslagit löner

för hospitalspredikanterna af 800, 600 och 500 kronor för år, allt efter

hospitalens storlek eller läge, enligt hvad närmare framgår af styrelsens

nu framlagda förslag till aflöningsstat. Enär göromålen enligt gällande

instruktion vore vida mera omfattande för predikanter, som bodde inom

anstalten, än för dem, som hade tillstånd att bo utom densamma, borde

de förre åtnjuta tillskott af naturaförmåner, nemligen bostad, lyse och

ved äfvensom kost efter första klassens utspisning.

»Hvad slutligen anginge sekreterarebefattningarna vid hospitalen,

hvilka i regeln vore förenade med andra tjenster, har Medicinalstyrelsen

ansett, att vid Stockholms, Upsala, Vadstena och Lunds hospital

— der aflöningen för sekreterarne under nästlidna år utgjort respektive

900, 500 och vid de båda sistnämnda hospitalen 600 kronor, hvarjemte

dessa tjensteman, med undantag af sekreteraren vid Stockholms

hospital, undfått såsom ersättning för skrifbiträde, i Vadstena 300 kronor

och vid hvart och ett af de båda öfriga hospitalen 400 kronor — sekreterarne

borde erhålla i arfvode 800 kronor om året hvardera. Sekreterarne

vid öfriga hospital deremot skulle enligt styrelsens förslag bibehållas

vid sina nuvarande löneförmåner, hvilka likväl, i händelse den

föreslagna nya staten blefve antagen, borde utgå under form af arfvoden.

Enligt styrelsens förslag komme således sammanlagda beloppen

af arfvoden åt sekreterarne att understiga hvad som under år 1884

utgått för dessa tjenstemän under form af lön eller arfvode och ersättning

för skrifbiträde tillsammans.

O

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

»Vidkommande aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,

har denna, med afseende på de grundsatser, som vid senare

löneregleringar iakttagits, enligt förslaget bestämts på det sätt, att

lönen upptages till två tredjedelar och tjenstgöringspenningarna till en

tredjedel af hela lönebeloppet; och har Medicinalstyrelsen ansett, att

denna fördelning i den lönestat, som, på grund af dess förevarande

hemställan, kunde komma att fastställas, borde gälla ej mindre för

öfverläkarno än för samtlige hospitalstjenstemän, åt hvilka ersättning

icke skulle utgå under form af arfvode.

»Hvad angår staten för Visby hospital, har Medicinalstyrelsen funnit

sig sakna anledning att för närvarande deruti föreslå någon förändring,

dels emedan läkaren derstädes nyligen enligt nådiga brefvet den 14

Oktober 1881 erhållit löneförbättring, dels emedan någon framställning

derom från hospitalsdirektionens sida icke blifvit gjord. Vidare har

styrelsen ansett aflöningen för läkarevården vid Malmö asyl under dess

provisoriska tillstånd kunna fortfarande bestridas mot den ersättning,

som blifvit i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref

den 23 November 1883 bestämd att gälla intill dess frågan om förflyttning

af sjukvårdsanstalten till annan plats blifvit afgjord.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

45

»På grund af hvad Medicinalstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

för tjenstemännen vid nedannämnda hospital föreslagit följande aflöningsstat,

vid hvilken för jemförelses skull här fogas uppgift om den

för ifrågavarande tjensteman bestämda kontanta aflöning under år 1884.

Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Enligt

1884 års

Medicinal-

styrelsens

stat.

Stockholms hospital (260 sjukplatser).

Ofverläkaren, som uppbär 3,000 kronor i lön och

1,000 kronor i tjenstgöringspenningar samt efter 5

års tjenstgöring ett ålderstillägg af 500 kronor så- som e. o. professor i psykiatri vid Karolinska

förslag.

mediko-kirurgiska institutet.............................................

jemte boställe, och ved.

4,500

4,500

Biträdande läkaren.................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved och tvätt samt första klassens kost.

2,500

2,500

Sysslomannen...........................................................................

samt boställe och ved.

3,500

3,200

Amanuensen, arfvode ............................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved och tvätt samt första klassens kost.

1,000

Predikanten ...............................................

800

1,500

Sekreteraren, arfvode ...........................................................

Upsala hospital (400 sjukplatser).

Ofverläkaren, som uppbär 2,500 kronor i årsarfvode

800

900

såsom lärare i psykiatri vid Upsala universitet......

jemte boställe och ved.

6,500

4,500

1 biträdande läkare .......................................

2,500

2,500

1 d:o d:o .............................................................

samt hvardera boställsrum med möbler och säng- kläder, ved, tvätt, lyse och första klassens kost.

2,500

2,500

Transport

24,600

22,100

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Transport

Sysslomannen..........................................................................

samt bostad och ved.

Bokhållaren, arfvode...............................................................

jemte husrum, lyse och ved samt första klassens

kost.

Predikanten ..............................................................................

samt bostad, ved, lyse och första klassens kost.

Sekreteraren, arfvode .............................■..............................

Nyköpings hospital (70 sjukplatser).

Läkaren...................................

Sysslomannen .......................

samt bostad och ved.

Predikanten ..........................

Sekreteraren, arfvode ........

Vadstena hospital (360 sjukplatser).

Öfverläkaren............................................................................

samt bostad och ved. (I stället för bostad uppbär

öfverläkaren för närvarande i hyresersättning

1,200 kronor).

Biträdande läkaren, licentiat...............................................

samt boställe, ved, tvätt, lyse och första klassens

kost.

Sysslomannen........................................................................

samt boställe och ved.

Transport

Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Medicinal-

styrelsens

förslag.

Enligt

1884 ars

stat.

24,600

22,100

3,500

3,100

600

800

600

800

900

2,500

800

1,500

800

500

300

200

200

7,000

5,000

3,500

2,500

3,500

3,200

48,300

40,200

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats- Uskottets Utlåtande N:o 14.

47

Transport

Bokhållaren, arfvode ............................................................

jemte husrum, lyse och ved samt första klassens

kost.

Predikanten ............................................................................

samt bostad, ved, lyse och första klassens kost.

(I stället för bostad uppbär predikanten för närvarande

200 kronor i hyresersättning, hvilken

dock är afsedd att indragas). •

Sekreteraren, arfvode ..........................................................

Vexiö hospital (220 sjukplatser).

Öfverläkaren............................................................................

samt boställe och ved.

Biträdande läkaren .................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved, tvätt och första klassens kost.

Anm. Enär nuvarande biträdande läkaren, som

är licentiat, icke bor inom anstalten, uppbär

han såsom aflöning endast2,000 kronor.

Sysslomannen...........................................................................

samt boställe och ved.

Predikanten .............................................................................

Sekreteraren, arfvode ..........................................................

Lunds hospital (350 sjukplatser).

Öfverläkaren, hvilken uppbär ett årligt arfvode af

1,500 kronor för undervisning och handledning i

Transport j

j Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Medicinal- styrelsens

[ förslag.

i

1 1

1 Enligt

1884 ars

stat.

48,300

40,200

600

800

1,200

800

900

6,500

4,500

2,500

2,500

3,000

2,300

800

600

500

500

63,800

52,700

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Stats- Utskottets Utlåtande N:o lå.

Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Medicinal-

Enligt

1884 års

stat.

styrelsens

förslag.

Transport

63,800

52,700

psykiatri åt medicine studerande vid universitetet

i Lund ....................................................................................

7,000

5,000

samt bostad och ved.

Biträdande läkaren, licentiat................................................

3,500

2,500

samt bostad med möbler och sängkläder, ved,

lyse, tvätt och första klassens kost.

Amanuensen, arfvode ..........................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved, tvätt samt första klassens kost.

Sysslomannen..........................................................................

1,000

3,500

3,200

samt bostad och ved.

Bokhållaren, arfvode...............................................................

600

—

jemte husrum, lyse och ved samt första klassens

kost.

Predikanten .............................................................................

800

700

Sekreteraren, arfvode ...........................................................

800

1,000

Göteborgs hospital (170 sjukplatser).

Öfverläkaren..............................................................................

6,500

5,500

jemte boställe och ved.

3,500

2,500

Biträdande läkaren..................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved, tvätt och kost lika med allmänna afdelnin- gen samt såsom kostförbättringspenniugar 200

kronor.

2,600

Sysslomannen...........................................................................

3,000

samt boställe och ved.

1,000

Predikanten ............................................................................

800

Sekreteraren, arfvode ............................................................

600

600

Transport

| 95,400

77,300

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcoitets Utlåtande N:o 14.

49

Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Medicinal-

Enligt

1884 ars

stat.

styrelsens

förslag.

Transport

95,400

77,300

Hernösands hospital (221 sjukplatser).

Öfverläkaren.................................................................

6,500

5,000

samt bostad och ved.

Biträdande läkaren................................................................

2,500

2,500

samt bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved, tvätt och första klassens kost.

Anm. Nuvarande biträdande läkaren är licentiat,

men bestrider jemte hospitalstjensten annan

befattning.

Sysslomannen.........................................................................

3,000

2,800

samt bostad och ved.

Predikanten ..................................................

800

900

Sekreteraren, arfvode ............................................................

500

500

Malmö asyl (175 sjukplatser).

T. f. öfverläkaren, arfvode.................................................

1,200

1,200

Anm. Tjensten uppehälles på förordnande i öfver-

ensstämmelse med nådiga brefvet den 23

November 1883.

Bi trädande läkaren................................................................

3,000

3,000

samt bostad, ved och tvätt.

Anm. Lönestaten är provisorisk till dess frågan

om asylens förflyttning blifvit afgjord.

Sysslomannen..........................................................................

3,000

2,450

samt bostad och ved.

Predikanten .........................................................................

600

600

Sekreteraren, arfvode ..........................................................

500

500

Summa kronor

117,000

96,750

Bih. till JRiksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

»Derjemte har Medicinalstj^relsen föreslagit, att vid tillämpningen

af denna stat skulle iakttagas:

att, der den kontanta aflöningen ej utgår under form af arfvode,

| deraf utgöra lön och tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat och boende vid

hospitalet, eger uppbära en kontant årlig aflöning af 3,500 kronor,

under vilkor att han icke med befattningen såsom biträdande läkare

förenar annan tjenst;

att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen

i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan

någon rätt till naturaförmåner; samt

att predikant, som bor vid hospitalet, eger åtnjuta — förutom

kontant aflöning — bostad, lyse, ved och kost efter första klassens

utspisning.»

»Det af Medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till förändrad aflöning

för tjenstemännen vid ofvannämnda hospital slutar således i

kontanta medel på en summa af 117,000 kronor, under det att motsvarande

belopp enligt 1884 års stat uppgår till 96,750 kronor, hvadan

den föreslagna staten öfverstiger 1884 års stat med 20,250 kronor.

Deremot understiger den nu föreslagna staten med 4,850 kronor den

stat, som Medicinalstyrelsen i sin skrifvelse den 13 April 1883 underställe

Eders Kongl. Maj:ts pröfning, en minskning, som dock hufvudsakligen

är beroende på den provisoriska aflöningsstaten för öfverläkaren

vid Malmö asyl. På sätt Medicinalstyrelsen erinrat, kan emellertid

den nu föreslagna staten vid tillämpningen komma att i någon

mån öfver- eller understiga den beräknade summan, i händelse styrelsens

förslag om olika aflöning för biträdande läkare, allt efter som

de äro legitimerade eller endast medicine kandidater samt boende vid

hospitalen eller icke, godkännes. Uppmärksammas bör äfven, att det

nu framlagda förslaget gent emot 1884 års stat innefattar en minskning

i naturaförmåner, särskildt för öfverläkare och sysslomän, hvarigenom

en afsevärd besparing kan komma att uppstå i utgifterna för

hospitalens underhåll.

»Aflöningarna för samtlige vid hospitalen anstälde tjenstemän hafva

af ålder utgått af hospitalens inkomster. Beloppen hafva faststälts af

Kongl. Maj:t på förslag af hospitalsöfverstyrelsen utan att Riksdagens

yttrande eller samtycke inhemtats. Den hastiga utvecklingen af hospitalsväsendet

under de senare åren har fört med sig, att förändringar

måst företagas i tjensternas antal och tjenstemännens aflöning än vid

ett än vid ett annat hospital. Dessa vid olika tider och under olika förhållanden

företagna löneregleringar hafva vållat, att för närvarande

s. 51 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

51

kunna upptäckas några inkonseqvenser i aflöningsväsendet vid hospitalen.

Det torde icke vara skäl att längre fortgå på banan af partiella

löneregleringar, utan, såsom Medicinalstyrelsen äfven föreslagit, taga

frågan i öfvervägande i ett sammanhang. Det af Medicinalstyrelsen

senast framlagda förslag till stat innebär visserligen en väsentlig tillökning

i hittills till löner och arfvoden utgående utgifter. Det torde likväl,

såsom styrelsen ock framhållit, icke böra anses för högt i betraktande

så väl af de stegrade anspråk, som numera ställas på ifrågavarande

tjenstemän, som af de stegrade lefnadsomkostnader, som under

senare år inträdt. Mot den föreslagna staten finner jag mig således

icke hafva skäl till anmärkning. Utom ett par smärre jemkningar

i uttryck anser jag endast den formella ändring böra vidtagas att —

då Medicinalstyrelsen bland de föreslagna allmänna bestämmelserna upptagit

äfven den, att biträdande läkare, som är medicine licentiat och

vid hospitalet boende, skall i aflöning hafva 3,500 kronor under vilkor

att han icke med befattningen såsom biträdande läkare förenar annan

tjenst, hvilken bestämmelse naturligtvis icke är behöflig, om beloppet

3,500 kronor är det i sjelfva lönestaten upptagna — aflöningen för biträdande

läkare i sjelfva lönestaten vid de större hospitalen öfverallt

upptages till 2,500 kronor eller det normala beloppet, derest bemälda

vilkor icke äro upplylda, och icke, såsom i Medicinalstyrelsens förslag

skett, än till 2,500 än till 3,500 kronor. Men då nu fråga är om en

genomgående reglering af aflöningen för de vid hospitalen anstälda

embets- och tjenstemän, hvarigenom skulle förorsakas en icke obetydlig

tillökning i statens utgifter för ändamålet, anser jag någon fastställelse

å lönestaten icke böra lemnas innan ärendet varit föremål för Riksdagens

pröfning och godkännande, såsom eljest i allmänhet sker med

lönestater för embets- och tjenstemän. Något skäl till undantag i denna

del för de vid hospitalen anstälde embets- och tjenstemän torde så

mycket mindre finnas, som dessas aflöning liksom hospitalens öfriga utgifter

numera till väsentlig del bestridas af ett å åttonde hufvudtiteln

uppfördt förslagsanslag. För Riksdagen torde emellertid icke böra nu

framläggas staterna för hospitalet i Visby och asylen i Malmö, enär

Medicinalstyrelsen icke ifrågasätter någon ändring i de redan faststälda

aflöningarna för tjenstemännen vid hospitalet i Visby, samt i fråga om

asylen i Malmö det, med hänsyn till den sväfvande frågan om asylens

förflyttning, icke synes mig lämpligt att föreslå någon ändring i aflöningarna

derstädes. Hvad öfriga anstalter angår, synes mig ingen betänklighet

möta att till Riksdagens pröfning framlägga den föreslagna

aflöningsstatens detaljer i afseende å aflöningarna för öfverläkare, biträdande

läkare samt sysslomän. Hvad åter beträffar öfrige tjenstemän

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

vid hospitalen, har jag af ordföranden i Medicinalstyrelsen inhemtat,

att deras befattningar äro af den beskaffenhet, att det ej sällan är behöfligt

att efter sig företeende omständigheter göra en eller annan jemkning

i de med befattningarna förenade åligganden och förmåner, och

att derför icke obetydliga olägenheter skalle uppstå och täta propositioner

till Riksdagen om ändringar vore att emotse, om staten, i hvad

den angår desse tjensteman, af Riksdagen i detalj pröfvades. Riksdagens

kontroll torde emellertid kunna förenas med den önskvärda friheten

att utan nya propositioner rätta sig efter vexlande förhållanden,

om Riksdagen medgåfve, att ett belopp af 16,000 kronor eller endast

med 1,100 kronor Överskjutande summan af samtliga af Medicinalstyrelsen

föreslagna aflöningssummor för desse tjensteman finge af Eders

Kongl. Maj:t användas för deras aflöning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af Medicinalstyrelsen föreslagna grunder.

»Då förslaget till lönestat, derest det blifver faststäldt, skulle för

åtskilliga embets- och tjensteman medföra eu minskning af naturaförmåner,

på samma gång deras kontanta aflöning skulle höjas, men för

andra en minskning i den sistnämnda, torde vara tydligt, att dess tillämpning

för nuvarande innehafvare af tjensterna ej kan inträda förr än,

hvad angår dem, som äro förordnade endast på viss tid, tiden för deras

nuvarande förordande tilländagått, samt, hvad angår dem, som innehafva.

fullmakt på sina embeten eller tjenster, förr än de sjelfva sådant

medgifvit.

»Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att dels godkänna den af Medicinalstyrelsen

nu framlagda aflöningsstaten, så vidt den afser öfverläkarne, biträdande

läkarne och sysslomännen vid Stockholms, Upsala, Vadstena, Vexiö,

Lunds, Göteborgs och Hernösands hospital samt läkaren och sysslomannen

vid Nyköpings hospital, dock, hvad biträdande läkarne angår,

med nyssnämnda ändring, dels ock medgifva, att öfriga i berörda aflöningsstat

upptagne tjenstemän. vid nämnda hospital må tilldelas aflöningsförmåner

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Medicinalstyrelsen

senast föreslagit, samt att för sistnämnde tjenstemäns kontanta

aflöning må användas ett belopp af högst 16,000 kronor utaf förslagsanslaget

till hospitals underhåll.»

Efter den starka utveckling, hospitalsväsendet hos oss vunnit

genom de storartade till detsamma hörande byggnader, hvilkas upp
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

53

föi-ande nu under en följd af år fortgått, synes tiden vara inne för

ordnandet af åligganden och löneförmåner för den personal, som skall

öfvertaga den maktpåliggande vården om de olyckliga sjuka, för livilkas

vård hospitalen äro afsedda. Genom hospitalsstadgan af den 2 November

1883 hafva de förstnämnda blifvit bestämda. De senare afses

i Kongl. Maj:ts nu afgifna förslag.

Åt öfverläkarne har enligt nämnda stadga anförtrotts icke blott

sjukvården utan äfven ledningen af de mångfaldiga och olikartade ekonomiska

angelägenheterna inom hospitalen. På deras skicklighet och

nit beror hela inrättningens verksamhet. Med afseende på tyngden af

det ansvar, som hvilar på dem, äfvensom på den förening af olika

egenskaper, som af dem fordras, och då ifrågavarande dyrbara anläggningar

först genom deras nit kunna blifva rätt fruktbärande, erkänner

Utskottet behofvet af att bereda dem en tillräcklig utkomst, så mycket

hellre som vida mer lockande banor finnas, som stå öppna för en

skicklig läkare.

Vid en närmare granskning af Kongl. Maj:ts förslag har Utskottet

likväl icke kunnat undgå att finna de föreslagna aflöningsbeloppen

väl höga, särdeles med afseende på de naturaförmåner, som äro af Kongl.

föreslagna.

För tillämpning af den nya lönestaten, hvilken äfven efter de nedsättningar,

Utskottet ansett böra deri göras, i allmänhet kommer att

åtminstone för öfverläkarne medföra en ökad aflöning, har Utskottet

trott sig för tillgodoseende af de vigtiga intressen, som här äro i

fråga, böra föreslå uppställandet af det vilkor, att öfverläkare icke må

utom hospitalet utöfva enskild praktik mot betalning; dock med undantag

af hvad som rörer sinnessjukdomar. Det synes nemligen för

dessa sjukvårdsanstalters trefnad och ändamålsenliga värd vara af

väsentlig. vigt att öfverläkarne, så vidt möjligt, uteslutande egna sin

tid och sina krafter åt sin svåra och ansvarsfulla befattning.

Hvad hospitalssysslomännen angår, så finner Utskottet en nedsättning

i deras aflöning kunna göras så väl med hänsyn till det förhållande

att för desse tjenstemän icke erfordras några särskilda kompetensvilkor,

i följd hvaraf afseende icke behöfver fästas å möjligheten

för dem att med aflöniugen kunna amortera tilläfventyrs ådragen skuld

för en förberedande studiekurs, som ock på grund af de jemväl i deras

aflöning ingående naturaförmånerna.

För lättare öfverskådlighet får Utskottet nu i ett sammanhang

meddela en förteckning å de aflöningsbelopp, som Utskottet ansett böra

nedsättas:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Stockholms hospital (260 sjukplatser).

Ofverläkaren .................................................

Sysslomannen ...............................................

Kongl. Maj-.ts

förslag.

......... 4,500: —

.......... 3,500: —

Utskottets

förslag.

4,000: —

3,200: —

Upsala hospital (400 sjukplatser).

Ofverläkaren ...........................................

Sysslomannen..............................................

........... 6,500: -

........... 3,500: —

6,000: —

3,200: —

Vadstena hospital (360 sjukplatser).

Ofverläkaren ................................................

Sysslomannen ...........................................

........... 7,000: —

........... 3,500: —

6,500: —

3,200: —

Vexiö hospital (220 sjukplatser).

Ofverläkaren ...............................................

Sysslomannen ...............................

........... 6.500: —

........... 3,000: —

6,000: —

2,800: —

Lunds hospital (350 sjukplatser).

Ofverläkaren ................................................

Sysslomannen .............................................

........... 7,000: —

.......... 3,500: —

6,500: —

3,200: —

Göteborgs hospital (170 sjukplatser).

Ofverläkaren ..............................................

Sysslomannen ..............................................

.......... 6,500: —

........... 3,000: —

6,000: —

2,800: —

Hernösands hospital (221 sjukplatser).

Ofverläkaren .................................................

Sysslomannen ............................................

........... 6,500: —

........... 3,000: —

6,000: —

2,800: —

Kongl. Maj:ts förslag skiljer sig från Medicinalstyrelsens hufvudsakligen

deri, att i det förra icke upptagits en del mera underordnade

hospitalstjenster med särskild! utförda arfvodesbelopp utan i stället

en jemn summa af 16,000 kronor, som Kongl. Maj:t skulle ega att

fördela.

Slutsumman af den lönestat Kongl. Maj:t föreslagit uppgår —

ofvannämnda 16,000 kronor oberäknade — till 90,800 kronor. Den skulle,

derest de nedsättningar, Utskottet förordat, blefve vidtagna, komma att

nedgå till 85,500 kronor och således minskas med 5,300 kronor.

De närmare bestämmelser angående lönestatens tillämpning, som

Kongl. Maj:t föreslagit, hafva icke synts Utskottet föranleda någon erinran.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

55

Vid bedömandet af de aflöningsbelopp, som böra beviljas åt

hospitalstjenstemännen har Utskottet, som visserligen funnit de begärda

aflöningarne vara höga, men likväl icke velat i vidsträcktare

mån än som skett förorda minskning af desamma eller andra väsentliga

ändringar i Kongl. Maj:ts förslag, haft i sigte, att varsamhet i

förevarande afseende påkallas deraf, att Kongl. Maj:t möjligen, derest

Riksdagen icke gillar Kongl. Maj:ts förslag, skulle kunna finna anledning

att fortfarande utan Riksdagens hörande bestämma hospitalstjenstemännens

aflöning, på sätt Kongl. Maj:t hittills ansett sig kunna

göra. Vidare har Utskottet ansett att i förevarande fall förefinnes

ett positivt skäl att aflöningen ej sättes för knapp, enär någon rätt

till pension icke tillkommer desse tjenstemän, hvilket förhållande naturligtvis

vid aflöningens bestämmande måste beaktas.

Hvad deremot vidkommer Kongl. Majrts förslag i öfrigt, så har

Utskottet funnit det belopp, som begärts för aflönande af hospitalens

öfriga, i lönestaten ej upptagna tjenstemän, kunna något minskas. Det

har nemligen synts Utskottet dels att desse tjenstemäns antal borde

kunna inskränkas och dels att en nedsättning kan ega rum i de afsedda

arfvodesbeloppen. Utan att med bestämdhet uttala sig om hvilka

platser, som borde kunna umbäras, anser sig Utskottet dock böra

anmärka, att Utskottet härutinnan fäst sin uppmärksamhet företrädesvis

vid bokhållare- och amanuensbefattningarna. I fråga åter om de

befattningar, som anses böra vid hvarje hospital finnas, nemligen

predikants- och sekreterarebefattningar, har det synts Utskottet som

åtminstone de senare kunna bestridas äfven för ett i allmänhet lägre

arfvode än det i Medicinalstyrelsens förslag upptagna. Med hänsyn

till hvad sålunda anförts torde i stället för 16,000 kronor en summa

af 12,000 kronor blifva tillräcklig för ifrågavarande arfvoden.

Beträffande naturaförmåner åt de i lönestaten ej upptagna hospitalstjenstemännen

har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka vidsträcktare

medgifvande af Riksdagen än att sådana förmåner fortfarande må få

utgå åt sådana redan anstälda tjenstemän, som för närvarande åtnjuta

dylika förmåner, dock ej på annat sätt eller i större mån än nu är

fallet. Utskottet har nemligen visserligen funnit rubbning i detta

hänseende ej böra ega rum, men å andra sidan funnit godtgörelsen i

andra fall lämpligen böra utgå endast med visst belopp i penningar.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må godkänna föl jande aflöningsstat

för läkare och andra tjenstemän vid nedannämnda

hospital:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Stockholms hospital.

öfverläkaren ..................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren..............................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.......................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Upsala hospital.

Öfverläkaren ...................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

två biträdande läkare, hvardera 2,500 kronor ........................

jemte för hvardera bostad med möbler och sängkläder,

lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.....................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Nyköpings hospital.

Läkaren ...........................................................................................

sysslomannen......................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Vadstena hospital.

Öfverläkaren....................................................................................

jemte boställsvåning och ved; dock med skyldighet för

öfverläkaren att, intill dess annorlunda bestämmes, i

stället för boställsvåning åtnöjas med en hyresersättning

af 1,200 kronor årligen;

biträdande läkaren ...........................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.....................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Vexiö hospital.

öfverläkaren ........................................

jemte boställsvåning och ved;

Kronor.

4,000: —

2,500: —

3,200: —

G,000: —

5,000: —

3,200: —

2,500: —

800: —

G,500: —

2,500: —

3,200: —

G,000: —

Transport 45,400:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

57

Kronor.

Transport 45,400: —

biträdande läkaren............................................................................. 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.............................. 2,800: —

jemte boställsvåning och ved;

Lunds hospital.

öfverläkaren ............................................................................. 6,500: —

jemte boställsvåning- och ved;

biträdande läkaren....................................................................... 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och första klassens kost;

sysslomannen........................................... 3,200: —

jemte boställsvåning och ved;

\

Göteborgs hospital.

Öfverläkaren .................................................................................. 6,000: —

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren............................................................................ 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och kost lika med allmänna afdelningen samt såsom

kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen.................................................................................. 2,800: —

jemte boställsvåning och ved;

Hernösands hospital.

öfverläkaren ..................................................................................... 6,000: —

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren......................................................................... 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,

tvätt och första klassens kost;

sysslomannen................................................................................... 2,800: —•

jemte boställsvåning och ved.

Summa kronor 85,500: —,

Indika aflöningar skola utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

JBih. till Riksd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag

till utbildande

af

lärare- och

vårdarepersonal

för

sinnesslöa

barn samt till

understöd åt

uppfostringsanstalter

för

sådana barn.

[17.]

b) att Riksdagen må, beträffande tillämpningen

af denna stat, föreskrifva

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen

utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat

och boende vid hospitalet, eger utöfver den i mom. a)

bestämda aflöning bekomma årligen 1,000 kronor,

under vilkor att han icke med befattningen såsom

biträdande läkare förenar annan tjenst; samt

att för biträdande läkare, som icke är boende

vid hospitalet, aflöningen i alla händelser utgår med

endast 2,000 kronor om året utan någon rätt fill

naturaförmåner;

c) att Riksdagen för åtnjutande af den nya lönestaten

må för öfverläkare stadga det vilkor, att öfverläkaren

icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik

mot betalning, med undantag af hvad som rörer

sinnessjukdomar; och

d) att Riksdagen må medgifva att till arfvoden

åt öfrige vid ofvannämnda hospital erforderliga tjensteinän

Kongl. Maj:t må, förutom de naturaförmåner,

som af Kong]. Maj:t redan äro bestämda, använda

ett kontant belopp af högst 12,000 kronor af förslagsanslaget

till hospitals underhåll.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

22:o. Till utbildande af lärare- och vårdarepersonal för sinnesslöa

barn samt till understöd åt uppfostringsanstalter för dylika barn

under vissa i statsrådsprotokollet angifna vilkor har Kongl. Maj:t föreslagit,

att på ordinarie stat måtte uppföras ett förslagsanslag af 25,000

kronor.

De antydda vilkoren äro enligt statsrådsprotokollet följande:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn må

till skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran

eller undervisning, och bland dessa intet, som är under sex eller öfver

femton år;

att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot, sinnessjukdom

eller smittosam sjukdom, icke få i skolan intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara

s. 59 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

59

mottaglig för uppfostran, bör derifrån skiljas, äfvensom att skolelev,

hvilken i skolan icke kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre

få qvarstanna;

att understödet för hvarje år skall utgå med 100 kronor för

hvarje vid årets början i skolan intaget barn, som är mottagligt för

undervisning, och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottagas

elever endast till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen

ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion, som chefen för

Ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte der bör vara anstäld

eu läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

I en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 9) har Herr

Friherre KlAnckoirström anfört, att han för alla de nya anslag, för hvilka

i den Kongl. statsverkspropositionen äskades, att de måtte utgå såsom

reservations- eller förslag sanslag, yrkade, att detta icke måtte beviljas,

af skäl, som skulle finnas angifna i en af motionären vid 1884 ars

riksdag väckt motion, utan att, om dessa anslag, flera eller färre, bifölies,

detta måtte ske med vilkor, att de i 1886 års riksstat uppfördes

såsom bestämda anslag.

Vid föredragning i statsrådet af förevarande ärende har statsrådet

och chefen för Ecklesiastikdepartementet bland annat yttrat följande:
»Med

tillämpning af de angående det för år 1884 beviljade anslagets

fördelning stadgade grunder, enligt hvilka de allmänna bestämmelser,

som blifvit faststälda såsom vilkor för åtnjutande af sådant understöd,

ej afsett det af Emanuela Carlbeck inrättade idiothem å lägenheten

Johannesberg vid Mariestad, ej heller den i Stockholm af »föreningen

för sinnesslöa barns vård» stiftade skola, har Eders Kongl.

Maj:t af anslaget för år 1884 anvisat åt idiothemmet å Johannesberg

5,000 kronor, med vilkor att fyra frielever der underhölles, samt åt

idiotskolan i Stockholm 10,000 kronor, med vilkor att minst trettiofem

elever skulle derstädes uppfostras och bland dem tio underhållas afgiftsfritt,

dock med rättighet för skolans styrelse att i stället för högst

fyra frielever intaga dubbla antalet mot half afgift, hvarjemte vid skolan

borde, utöfver det för elevernas undervisning och vård nödiga antal

lärarinnor och sköterskor, anställas minst tre personer, som ville

dertill utbilda sig; och hafva dessa anstalter varit underkastade inspektion,

som chefen för Ecklesiastikdepartementet egt att bestämma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

»Sedan vidare, beträffande andra sådana anstalter, hvilkas styrelser

kunde önska bidrag af omförraälda, för år 1884 beviljade anslag,

Eders Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 20 Juni 1883 meddelat

de af Riksdagen godkända bestämmelser, som skulle utgöra vilkor

för understödets erhållande, samt föreskrifvit hvad i öfrigt vore

att iakttaga vid derom skeende ansökningar, hafva, på gjorda underdåniga

framställningar och efter verkstäld inspektion, understöd af sistnämnda

anslag till ett sammanlagd! belopp af 10,000 kronor beviljats

dylika anstalter inom Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,

Örebro och Gefleborgs län.

»Vid beviljandet af ofvan berörda anslag för år 1885 har Riksdagen

godkänt förut gällande grunder för understödets utdelande, dock

så, att samtliga anstalter skulle i främsta rummet erhålla 100 kronor

för hvarje vid årets början i anstalten intaget barn i åldern mellan sex

och femton år, som vore mottagligt för undervisning; och har Eders

Kongl. Maj:t den 30 Maj 1884, med godkännande af Riksdagens beslut,

låtit angående vilkoren för åtnjutande af understöd för år 1885 af de

till detta ändamål anslagna medel utfärda nådig kungörelse, att gälla

för samtliga anstalter af ifrågavarande beskaffenhet. Derjemte täcktes

Eders Kongl. Maj:t förklara, att i öfrigt skulle af nyssnämnda anslag,

i den mån detsamma dertill lemnade tillgång, åt idiothemmet å Johannesberg

och idiotskolan i Stockholm komma att anvisas ytterligare bidrag

under enahanda särskilda vilkor, som för år 1884 varit föreskrifna.

»Någon fördelning af det för innevarande år beviljade anslaget

har ännu ej kunnat ega rum. Emellertid hafva styrelserna för sist omförmälda

båda uppfostringsanstalter, efter erhållen del af Eders Kongl.

Maj:ts nyssberörda beslut, inkommit med underdåniga ansökningar, att

åt dessa anstalter måtte beredas understöd äfven för år 1886.

»Den ena ansökningen, som är undertecknad af styrelsen öfver

föreningen för sinnesslöa barns vård, hvars ordförande, öfverläkaren

vid Upsala hospital, e. o. Professorn N. G. Kjellberg, under en följd af

år inspekterat de i landsorten inrättade idiotanstalter, innefattar redogörelse

för försök, som gjorts att dels genom jemförelse!- med länder,

i hvilka undersökningar anstälts rörande antalet sinnesslöa barn, dels

ock på grund af statistiska uppgifter om antalet idioter inom vissa delar

af Sverige utreda, huru många skolplatser här i riket kunde erfordras

för sådana barns undervisning. I Norge hade år 1881, enligt då

gjorda undersökningar, funnits 1,640 sinnesslöa barn i åldern mellan

sju och tjugu år, bland hvilka hälften ansågs mottaglig för undervisning.

Men då rätt många af dessa barn icke kunde väntas anmälda

till undervisning inom de allmänna anstalterna, antog norska regerin
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

61

gens departement för kyrko- och undervisningsväsendet, att man vid

bestämmandet af behofvet platser inom dessa anstalter blott behöfde

taga hänsyn till en tredjedel af alla sinnesslöa barn inom landet. Då

befolkningen i Norge beräknades till 1,860,000, erfordrades sålunda en

skolplats för 8,300 invånare. Danmark hade år 1880 enligt folkräkning

2,600 idioter på en befolkning af 2,060,000, eller i medeltal 13

idioter bland 10,000 invånare. Huru många bland dessa befunno sig

i skolåldern, vore dock ej kändt. I Hannover hade man deremot gjort

beräkningar af samma slag som i Norge och dervid kommit till det

resultat, att en skolplats erfordrades för 4,000 till 5,000 invånare. Vid

folkräkningen i Sverige år 1880 hade Statistiska centralbyrån funnit, att

4,227 personer enligt de lemnade uppgifterna kunde anses vara idioter.

Om man med ledning af ofvannämnda beräkningar antoge, att i Sverige

en plats inom idiotskolorna vore behöflig för 4,000 invånare, så skulle

hela antalet erforderliga platser inom dessa skolor uppgå till omkring

1,200 för hela riket.

»För att tillgodose detta behof funnes nu 9 idiotskolor med tillsammans

255 platser för elever i åldern mellan sex och tjugu år. Med

stöd af nyssnämnda beräkningar kunde man således med sannolikhet

antaga,* att inom landet funnes 900 till 1,000 sinnesslöa barn, hvilka,

ehuru bildbara och arbetsdugliga, finge växa upp utan att erhålla någou

undervisning eller handledning. Vid de omförmälda 9 skolorna

vore anstälda 34 lärare eller lärarinnor samt 28 sköterskor, tillsammans

62 personer, eller i medeltal 1 lärarinna eller sköterska för 4 elever.

Tillämpades denna beräkning på hela antalet bildbara idioter, som

kunde antagas befinna sig i skolåldern, så framginge deraf, att för dessa

barns undervisning erfordrades en personal af nära 300 lärare, lärarinnor

och sköterskor.

»Jomfördes dessa beräkningar öfver det verkliga behofvet af arbetskrafter

med de befintliga tillgångarna i detta hänseende, visade det

sig att, ehuru idiotundervisningen i vårt land sedan slutet af 1860-talet,

då inom hela landet blott fans en mindre anstalt för sådan undervisning,

gått snabbt framåt, det likväl vore endast eu ringa början, som

ännu blifvit gjord. Detta gälde i synnerhet vid den vigtiga frågan om

utbildning af lärare- och vårdarepersonal, af hvilken personals duglighet

och vana idiotundervisningens framgång vore i så hög grad beroende.

Någon offentlig anstalt, der personer med fallenhet för detta

speciella slag af undervisning kunde utbilda sig, funnes icke här i riket,

oaktadt statens pligt i detta afseende svårligen torde kunna bestridas.

För att afhjelpa denna stora brist i anordningarne för den offentliga

undervisningen hade föreningen för sinnesslöa barns vård, hvil
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stats- UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

ken är 1870 öppnat sin skola i Stockholm, inrättat denna till eu normalskola

för ett seminarium, afsedt för utbildning af lärarinnor och

sköterskor för idiotskolorna. Föreningens skola hade häi igenom äfven

kunnat verka såsom en förebild för de öfriga idiotskolorua, hvilket varit

af en icke ringa betydelse i fråga om en specialundervisning så ung

och outvecklad, som don för sinnesslöa barn hittills anordnade.

»I den mån idiotskolornas antal växte och behofvet af lärarekrafter

ökades, vore det äfven nödigt, att tillfälle till erhållande af en för

detta lärarekall lämpad och teoretisk och praktisk utbildning bereddes

ett större antal elever, än hittills varit behöfligt. Under do senare åren

hade vid föreningens seminarium samtidigt undervisats 2 till 3 lärarinnor

och 2 sköterskor eller tillsammans 4 till 5 elever, på sätt årsberättelserna

närmare angåfve. Från och med år 1886 ansåge dock

föreningens styrelse, att detta antal borde ökas till 6, deraf 3 lärarinnor

och 3 sköterskor. Om nemligen idiotskolorna inom landet saknade

tillgång till lämpliga ocli för sitt kall väl beredda lärarekrafter,

måste detta blifva till stort men icke blott för de närvarande skolorna,

utan äfven för hela idiotundervisningens framtid. Enär likväl den af

Riksdagen vid beviljandet af anslag för år 1885 till understöd åt sådana

anstalter lemnade föreskrift, att samtliga anstalter skulle i främsta

rummet erhålla 100 kronor för hvarje vid årets början i anstalten intaget

barn i åldern mellan sex och femton år, som vore mottagligt för

undervisning, syntes leda dertill, att föreningen icke på sätt den i underdånighet

begärt, finge af detta anslag sig anvisadt. enahanda belopp,

10,000 kronor, som förut kommit henne till del, och då föreningen

hvarken både till sitt förfogande tillräckliga egna medel till bekostande

af normalskolans och seminariets underhåll, ej heller i likhet med länsskolorna

hade att påräkna understöd af landsting, hade föreningens

styrelse funnit sig försatt i nödvändigheten att taga i öfvervägande,

huruvida den af föreningen inrättade undervisningsanstaltens verksamhet

skulle kunna fortsättas eller icke.

»Efter mogen pröfning af ofvan angifna förhållanden och med afseende

ej blott på idiotvårdens behof af en centralaustalt utan äfven

på föreningens ekonomiska ställning har dess styrelse anhållit att få

till Eders Kongl. Majrts pröfning hemställa, huruvida tidpunkten icke

nu vore inne för staten att öfvertaga bildandet af en för idiotundervisningen

lämplig lärare- och vårdare personal. Då emellertid, i händelse

föreningens seminarium skulle anses böra af staten öfver tagas, en sådan

anordning först efter någon tids förlopp torde kunna bringas till

stånd, har föreningens styrelse i underdånighet begärt, att, på det föreningen

måtte kunna under tiden hålla sin normalskola jemte semina
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

63

rium i verksamhet, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande

Riksdag göra nådig framställning om beviljande af ett särskildt

anslag för år 1886 af 10,000 kronor, att utgå till föreningen mot enahanda

skyldigheter, som henne förut ålegat.

»Uppfostringsanstalter för siunesslöa barn i landets olika delar

hafva hittills kommit till stånd allenast genom enskilda personers eller

landstingens åtgörande. Staten har icke tagit direkt befattning med

deras inrättande. Någon ändring i detta förhållande synes mig icke

böra ifrågasättas. Men sedan en sådan anstalt kommit till stånd, synes

för upprätthållande af dess verksamhet statens bistånd böra kunna med

säkerhet påräknas. Den ovisshet, som i detta hänseende hittills rådfc,

då anslag för ändamålet beviljats blott för ett år i sänder och under

olika vilkor samt statsbidragen utgått med vexlande belopp, torde icke

böra onödigt förlängas. Den på detta område numera vunna erfarenheten

lärer i sjelfva verket vara tillräcklig för att åtgärder nu må kunna

vidtagas till åvägabringande af mera stadga och större likformighet

härutinnan. Man torde således nu böra tillförsäkra hvarje anstalt af

ifrågavarande slag, som uppfyller föreskrifna vilkor, att under alla förhållanden

för hvarje behörigen qvalificerad elev komma i åtnjutande af

statsbidrag till det belopp, som ursprungligen varit afsedt och fortfarande

synes vara tillräckligt eller 100 kronor.

»En sådan trygghet kan vinnas endast derigenom, att anslaget

uppföres såsom förslagsanslag å ordinarie stat.

»Såsom jag redan erinrat, hafva anstalterna i Stockholm och å

Johannesberg hittills åtnjutit understöd enligt andra grunder än öfriga

anstalter. Denna olikhet, som hvad anstalten i Stockholm angår till en

del haft en särskild orsak, till hvilken jag anhåller att längre fram få

återkomma, har i öfrigt föranledts deraf, att dessa tvenne anstalter äro

de äldsta och från början tilldelats understöd af bestämdt penningbelopp,

en förmån, som man sedan låtit dem behålla. Något skäl att

ännu längre låta dem i denna del intaga en undantagsställning torde

emellertid icke finnas.

»Genom senaste Riksdags beslut i ämnet, hvit ket beslut synes varit

afsedt att medföra eu förmån för flertalet af de i landsorten befintliga

anstalter för siunesslöa barn, kommer i sjelfva verket en icke ringa

olägenhet att drabba dem. Bland hittills föreskrifna vilkor för understöds

åtnjutande förekommer, att »endast sådana barn må till skolelever

antagas, livilka kunna anses mottagliga för uppfostran eller undervisning,

och bland dessa intet, som är under sex eller öfver femton år». Men om

dessa vilkor äro iakttagna, har intet hinder funnits för understöds

åtnjutande, äfven om barnet qvarstannat i anstalten, efter det att det

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

uppnått 15 års ålder. De af senaste Riksdag begagnade ordalag utlofva

åter ett understöd af 100 kronor »för hvarje vid årets början i

anstalten intaget barn i åldern emellan C och 15 år, som är mottagligt

för undervisning», hvaraf torde följa, att understöd upphör för elev,

som öfverskridit sistnämnda ålder. Några skäl för denna förändring i

vilkoren hafva ej blifvit af Riksdagen angifna. Kanske har den icke

ens varit af Riksdagen afsedd. Uppenbart torde i allt fall vara, att

undervisningen för många af dessa vanlottade varelser måste utsträckas

kanske rätt långt öfver den tid, då de uppnått 15 års ålder. Jag hemställer

derför, att Eders Kong]. Maj:t må föreslå Riksdagen att i sak

återgå till det hittills föreskrifna vilkoret, hvarvid ordalagen likväl

böra så affattas, att hinder icke må möta för anstalt att, såsom hittills

på Johannesberg egt ruin, till vård emottaga eller behålla äfven sådana

olyckliga sinnesslöa, som icke äro för undervisning eller uppfostran

emottagliga.

»Återstår frågan om utbildningen af lärarinnor och sköterskor för

sinnesslöa barn. Såsom jag redan nämnt, har styrelsen för föreningen

för sinnesslöa barns vård ifrågasatt, att staten borde i en egen anstalt

låta meddela den nödiga teoretiska och praktiska undervisningen för

sådana lärarinnors och sköterskors utbildande. Detta sätt att lösa frågan

skulle emellertid utan tvifvel vålla ganska stora kostnader och svårigheter,

och torde derför vara skäl att tillse, om ej annan utväg för

målets vinnande kan utfinnas. Såsom redan blifvit erinradt, har föreningen

för sinnesslöa barns vård såsom vilkor för åtnjutande af sitt

hittills varande årsunderstöd af 10,000 kronor haft förpligtelse!! att

årligen lemna nödig utbildning åt minst 3 personer till lärarinnor eller

sköterskor. Det sätt, hvarpå föreningen fullgjort denna sin skyldighet, har,

enligt hvad vid de verkstälda inspektionerna blifvit upplyst, icke lem nät

rum för anmärkning. Jag har derför stält mig i beröring med ordföranden

i nämnda förening och af honom inhemtat, att föreningen

skulle kunna åtaga sig att emot ett årligt anslag af 6,000 kronor jemte

bibehållande af skyldigheten att emottaga och vårda 10 sinnesslöa barn

utan afgift, dock med rätt att, om föreningen hellre så ville, i stället

för hvarje frielev emottaga 2 halfbetalande elever, derjemte årligen

lemna undervisning åt minst 4 personer att utbildas, 2 till lärarinnor

och 2 till sköterskor. Oaktadt föreningens skyldigheter sålunda skulle

blifva något större, än de för närvarande äro, understiger den kostnad,

som genom en sådan anordning skulle drabba statsverket, i någon mån

hvad som för närvarande kan beräknas utgå för ändamålet, då den i

Stockholm befintliga anstalten, med ett antal af 35 barn, hvarmed

enligt de allmänna reglerna skulle följa ett understöd af 3,500 kro
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

65

nor, hittills åtnjutit 10,000 kronor i årligt understöd, till följd hvaraf

6,500 kronor kunna anses utgöra ersättning för de anstalten åliggande

särskilda skyldigheter. Uppenbart torde vara, att kostnaden betydligt

understiger de utgifter, som skulle drabba statsverket, om staten skulle

anordna en egen anstalt för ändamålet. Då ingen anledning finnes att

antaga, att den utbildning, som i en statsanstalt skulle kunna meddelas,

skulle blifva väsentligen bättre än den, föreningen visat sig i

sin anstalt meddela, tvekar jag icke att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att vidtaga åtgärder för målets vinnande på det sätt, hvarför jag nu

redogjort.»

Den utförliga redogörelse, som sålunda till statsrådsprotokollet lemnats,

synes Utskottet fullständigt ådagalägga icke allenast anslagets

behöflighet utan äfven lämpligheten att från extra stat, hvarå ett belopp

af 25,000 kronor under de två senaste åren uppförts för ändamålet,

nu öfverföra detsamma till ordinarie stat.

Hvad de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoren för understöds erhållande

angår, så hafva dessa icke gifvit Utskottet anledning till någon

erinran.

Hvad beträffar det belopp af 6,000 kronor, som skulle komma att

lemnas till den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm

upprättade anstalt, har Utskottet, med afseende på den framstående

vigten deraf, att en bildningsanstalt för dem, som skola bestrida det

ansvarsfulla kallet att vara lärarinnor och sköterskor för dessa vanlottade

varelser, funnit sig ega allt skäl att jemväl dertill tillstyrka

Riksdagens bifall, så mycket mera som en så beskaffad bildningsanstalt

säkerligen icke skulle kunna billigare komma till stånd på annat

sätt än genom den här ifrågastälda anordning. I sammanhang dermed

har Utskottet fäst uppmärksamhet derå, att, då föreningen utom

andra skyldigheter för åtnjutande af detta understödsbelopp skall mottaga

visst antal frielever eller halfbetalande elever, föreningen, med

hänsyn dertill att hon utöfvar sin verksamhet i hufvudstaden, skulle

deraf kunna föranledas att, då ansökningar om inträde i anstalten göras

för frielever eller halfbetalande elever, företrädesvis intaga sådana sinnesslöa

barn, som tillhöra Stockholms kommun. De upplysningar, Utskottet

i detta afseende inhemta!, gifva emellertid vid handen, att sådant icke

är förhållandet utan att inträde af direktionen hålles öppet för sökande

från alla delar af riket, och att för närvarande af 34 der intagna barn

21 äro från landsorten och deraf

4 från Stockholms län,

2 „ Bohuslän

3 ,, Södermanland,

Bih. till Bi/csd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1 från Upland,

1 „ Dalarne,

2 ,, Kalmar län,

1 ,, Halland,

2 „ Blekinge,

1 „ Gotland,

1 „ Öland,

2 „ Yermland och

1 ,, Jemtland.

Af de i anstalten intagna 10 frielever hafva åren 1883 och 1884

varit 7 från landsorten och blott 3 från Stockholm. Af 101 elever,

som sedan skolans öppnande 1870 i densamma varit inskrifna, hafva

30 varit från Stockholms stad, alla de öfriga från landsorten.

Hvad slutligen angår den ofvanbemälde motionärens yrkande, så

har Utskottet icke kunnat i hans år 1884 väckta motion finna några

skäl anförda, som kunde böra föranleda bifall till samma yrkande. Då

ej heller i sakens egen natur kan spåras någon anledning eller ens

möjlighet att annorledes än såsom förslagsanslag uppföra anslaget, för

så vidt icke grunderna för dess användande skola helt och hållet förändras,

så föranlåtes Utskottet att, under åberopande af hvad i ämnet

anfördt blifvit, hemställa,

att Riksdagen, utan afseende å ofvanberörda

motion, må bifalla Kongl. Mapts framställning och således
a)

på ordinarie stat från och med år 1886 uppföra

ett förslagsanslag af 25,000 kronor, att utgå till

understöd åt inhemska uppfostringsanstalter för dylika

barn under följande vilkor:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast

sådana barn må till skolelever antagas, hvilka kunna

anses mottagliga för uppfostran eller undervisning,

och bland dessa intet, som är under sex eller öfver

femton år;

att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot,

sinnessjukdom eller smittosam sjukdom, icke få i skolan

intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat

sig icke vara mottaglig för uppfostran, bör derifrån

skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken i skolan icke

s. 67 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

67

kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre få

qvarstanna;

att understödet för hvarje år skall utgå med 100

kronor för hvarje vid årets början i skolan intaget barn,

som är mottagligt för undervisning, och att vid idiotanstalt,

hvarest jemte skolelever mottagas elever endast

till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen

ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion,

som chefen för Ecklesiastikdepartementet bestämmer,

hvarjemte der bör vara anstäld en läkare, hvilken kan

lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd;

b) medgifva, att af anslaget må användas ett

belopp af 6,000 kronor till utbildande vid föreningens

i Stockholm vårdanstalt för sinnesslöa barn af lärareoch

vårdarepersonal för sådana barn, dock under vilkor,

dels att föreningen skall vara skyldig att mottaga

och vårda 10 sinnesslöa barn utan afgift eller ock,

om föreningen hellre så vill, i stället för hvarje frielev

2 halfbetalande elever samt årligen lemna undervisning

åt 4 personer att utbildas, 2 till lärarinnor

och 2 till sköterskor, dels att föreningen vid mottagande

af frielever eller halfbetalande elever icke må

lemna företräde åt sinnesslöa barn från Stockholm,

utan att inträde skall i lika mån stå öppet för sinnesslöa

barn från alla delar af riket, dels ock att föreningen

skall underkasta sig den inspektion öfver anstalten,

som Kongl. Maj:t kan finna skäligt att bestämma.

Kyrkors underhåll.

23:o. Hänvisande till hvad Utskottet under punkten l:o här ofvan

anfört, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

i kolumnen för “friheter och kyrkotionde14 i

stället för det i nu gällande riksstat uppförda beloppet

217,600 kronor uppföra allenast 193,300 kronor

och således utesluta ett belopp af 24,300 kronor.

Ang. uteslutande

af en

del af ettanslagsbelopp.

[18-]

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Extra utgifter.

Ang. förslag, 24:o. Herr Friherre Klinckowström har i sin inom Första Kammam

extra3ut ren v^c^a m°tion, N:o 8, föreslagit, att anslaget till extra utgifter, som

gifter måtte i 1885 års riksstat är uppfördt såsom reservationsanslag, måtte förändras

erhnatur''nan ^ bestämdt anslag med i öfrigt oförändradt belopp, 15,000 kronor.

I motionen uppgifves, med åberopande af Riksdagens Revisorers

sist afgifna berättelse angående granskning af statsverket, att reservationerna

å detta anslag utgjort årligen under nedannämnda år:

1878 ............................

............................kronor

8,356

1879 ...........................

............................. ??

10,136

1880 ..........................

........................... ??

9,873

1881 ..........................

............................

13,480

1882 .......................

............................. V

17,191

För sistnämnda år skulle alltså reservationer eller besparingar

hafva gjorts till ett belopp, som med 2,191 kronor öfverstiger anslagsbeloppet.

I sjelfva verket förhåller sig saken så, att under de uppgifna

åren samt under åren 1883 och 1884 behållningar och brist å anslaget

uppkommit till följande belopp:

år 1878 (med tillägg af behållningen

från år 1877)

ii

ii

ii

ii

ii

ii

1879

1880

1881

1882

1883

1884

Behållning:

8,356: 83 kronor.

1,779: 83

3,607: 14 „

3,711: 23 „

3,720: 70

5,823: 78

Brist:

263: 56 kronor.

Sammanläggas summorna af de enligt förestående uppgift för

åren 1878 —1882 antecknade behållningarna, så erhålles ett belopp af

17,455 kronor 3 öre, och om derifrån dragés 1880 års brist å 263 kronor

56 öre, erhålles den summa af 17,191 kronor 47 öre, hvartill Revisorerne

rätteligen uppgifvit, att de särskilda reservationerna för dessa

år med tillägg af reservationen från 1877 sammanlagda uppgått.

Då det af ofvan meddelade redogörelse visar sig, att brist å anslaget

stundom kan uppstå samt medel att fylla densamma måste, der
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14. 69

est icke anslaget vore reservationsanslag, beredas från annat håll, så

förefinnes icke något skäl att nu förändra anslagets natur, desto mindre

som följden af en sådan förändring, som motionären föreslagit, icke

med visshet kan antagas nödvändigt leda till verklig besparing på det

hela i statens utgifter; hemställande derföre Utskottet,

att förevarande förslag må lemnas utan afseende.

Öfriga ordinarie anslag.

25:o. I öfriga ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke föreslagit

annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., som för närvarande

är upptaget till 21,872 kronor, måtte höjas med 276 kronor,

eller till 22,148 kronor; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen må till oförändrade belopp och

natur i 1886 års riksstat uppföra alla öfriga, här ofvan

ej särskildt omförmälda ordinarie anslag; dock

att i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande

af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

För tillfälliga behof] hänförliga till åttonde hufvudtiteln, hafva

följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

26:o. Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana handlingar, som

äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t äskat ett anslag

af 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående

år för samma ändamål beviljats; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1886

uppföra ett anslag af 3,000 kronor till utgifvande, genom

riksarkivets försorg, af sådana handlingar, som

äro af vigt för fäderneslandets historia.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

[19-]

Ang. anslag

till utgifvande

af

historiska

handlingar.

[20.]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lå.

Ang. anslag

för tillbyggnad

åt riksarkivet.

[21.]

27:o. Till uppförande af en tillbyggnad för riksarkivet å dess

nuvarande tomt och en mindre del af riksgäldskontorets tomt, på sätt

statsrådsprotokollet innehåller, har Kongl. Maj:t äskat, att ett anslag

måtte beviljas af 575,000 kronor, hvaraf för år 1886 skulle anvisas

100,000 kronor.

Af enskild motionär, Herr Friherre Klinckowström i Första Kammaren,

har deremot i väckt motion, N:o 9, på anförda skäl yrkats, att

det begärda anslaget för tillbyggnad af riksarkivets hus för närvarande

måtte af Riksdagen afslås.

Till statsrådsprotokollet har, vid föredragning i statsrådet af denna

anslagsfråga, statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet anfört

och erinrat:

att riksarkivets behof af ökadt utrymme föranlåtit Kongl. Maj:t

att i proposition till 1883 års Riksdag begära anslag till uppförande

af en ny byggnad för detta embetsverk, men att Riksdagen, som visserligen

ansåg behofvet af ny lokal för riksarkivet vara af vigtig

och trängande beskaffenhet, emellertid stält denna fråga i samband med

en annan byggnadsfråga, som inom Riksdagen flere gånger förut behandlats,

nemligen om uppförande af nytt riksdagshus och anskaffande

af lämplig lokal åt riksbanken, samt anhållit det Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda, bland annat, så väl huru vida icke det nuvarande riksdagshuset

kunde användas till riksarkiv som äfven andra dermed sammanhängande

frågor. Efter det Kongl. Maj:t den 29 juni 1883 tillsatt en

komité för ändamålet, hade riksarkivar i en den 22 Oktober 1884 inkommit

med en framställning i ämnet, i hvilken han, sjelf ledamot i komitén,

anfört, att komitén verkstält undersökningar om lämpligheten

att använda det nuvarande riksdagshuset till riksarkiv samt om de dermed

förenade kostnader, men att komitén dåmera enhälligt kommit till

den åsigt, att det vore lämpligare, om riksarkivet bereddes ökadt utrymme

genom en tillbyggnad på dess nuvarande tomt. Till följd af

de vidlyftiga undersökningar och beräkningar, som komiténs öfriga

uppdrag kräfde, vore fara värdt, att om det förslag, hvartill komitén

kommit i fråga om beredandet af ökadt utrymme för riksarkivet, blefve

för Kongl. Maj:t framlagdt först i sammanhang med komiténs slutliga

betänkande, förslaget i afseende å riksarkivet icke skulle hinna beaktas

i Kongl. Maj:ts proposition till nu innevarande Riksdag angående

statsverkets tillstånd och behof. Riksarkivarien hade emellertid ansett

sig pligtig att fästa uppmärksamheten derpå, att utrymmet i riksarkivet

numera vore så knappt, att det endast genom vidlyftiga omflyttningar

blefve möjligt att under ytterligare tre år i riksarkivets hufvudbyggnad

mottaga den vanliga årliga tillväxten i samlingarne. Ut
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

71

öfver nämnda tid kunde utrymme endast beredas genom att lita till

de källarhvalf, som riksarkivet disponerade under Kongl. slottet. Hvad

som der under vissa förhållanden återstode af ledigt utrymme skulle

räcka för 3 års inkommande handlingar, om icke en del af hyllorna

derstädes vore så fullständigt i mörker, att man under höst- och vintermånaderna

endast genom trefvande med handen kunde komma under

fund med om hyllorna vore tomma eller icke. Vid sådana förhållanden

och med ständiga omflyttningar måste det naturligtvis blifva

ytterst svårt att bibehålla ordning och reda bland riksarkivets handlingar.

Men om det likväl genom att uppsöka allt befintligt utrymme

blefve möjligt för riksarkivet att mottaga och uppställa de handlingar,

som under innevarande och fem följande år tillflöte, motsvarade detta

endast den tid, som åtginge innan en ny byggnad kunde blifva för

riksarkivet begagnelig, i fall anslag dertill vid innevarande års riksdag

beviljades.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den 31 Oktober 1884 anbefalt

nämnda komité att, utan afvaktan på fullbordande af dess öfriga

arbeten, till Kongl. Maj:t så fort ske kunde inkomma med utlåtande

och förslag i fråga om riksarkivet.

Till åtlydnad häraf hade komitén den 15 derpå följande November

afgifvit särskildt, af ritningar och kostnadsförslag jemte åtskilliga andra

handlingar åtföljdt underdånigt utlåtande.

Enär — yttrade komitén — i dess uppdrag ingått att låta utreda,

huru vida nuvarande riksdagshuset kunde användas till riksarkiv eller annat

statens ändamål, hade komitén i främsta rummet, haft att utröna, huru

vida icke hinder derför kunde möta på grund af husets beskaffenhet i

afseende å bärighet, byggnadssätt, utrymme och lokalernas torrhet, hvarför

tre sakkunnige, med riksdagshuset förtrogne män, arkitekten, professorn

F. G. A. Dahl samt byggmästarne A. G. Sällström och E. Thavenius,

anmodats att undersöka huset i dessa hänseenden. Efter det

dessa personer härom afgifvit utlåtande, hade komitén genom tre af

sina ledamöter låtit se till på hvad sätt och för hvilken kostnad riksdagshusets

förändring för riksarkivets eller andra embetsverks behof skulle

kunna ske. Ett på grund häraf med förenämnde sakkunnige mäns biträde

uppgjordt förslag ginge ut på att för riksarkivets behof omedelbart

inreda största delen af byggnaden och i den återstående delen, nemligen

vestra flygeln samt närmast liggande lägenheter å nedra bottnen och i

första våningen af stora huset, inrymma kammararkivet, intill dess att

jemväl dessa lägenheter och flygeln kunde behöfva tagas i anspråk för

riksarkivet. Härigenom skulle beredas åt riksarkivet 38,300 och åt

kammararkivet 15,926 längdfot hyllor. Kostnaden för inredning af den

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

del af byggnaden, som till en början skulle upplåtas åt riksarkivet, både

beräknats till 294,400 kronor och för den återstående delen, som tills

vidare skulle afses för kammararkivet, till 85,400 kronor. De sakkunniges

yttrande i denna byggnadsfråga slutade med de erinringar, att

riksdagshusets konstruktion icke egde eller kunde erhålla den brandfrihet,

som borde finnas vid ett arkiv, att belysningen inom lägenheterna

ej heller kunde blifva fullt tillfredsställande, och att stenkolsrök

från ångbåtar måste medföra olägenhet för arkivet inrym dt i riksdagshuset.

Komitén hade funnit i synnerhet de två första erinringarna vara

af den vigt, att komitén icke tvekat att tillstyrka utgifvande af ett

större belopp, om derigenom kunde åt riksarkivet anskaffas en ny, för

ändamålet afpassad byggnad, inom hvilken största möjliga trygghet

kunde beredas för arkivets till en del oersättliga skatter, och detta så

mycket hellre som, efter hvad komitén trodde sig kunna på annat

ställe visa, det skulle medföra stor fördel för statsverket att vidtaga

den, såsom bemälde sakkunnige män vitsordat, lätt verkställbara åtgärden

att i riksdagshuset bereda utrymme för de många embetsverk,

som nu vore inhysta i hyrda lägenheter.

Då följaktligen komitén icke ansett sig böra föreslå riksarkivets

flyttning till det nuvarande riksdagshuset, hade komitén sökt utfinna

ett annat sätt att bereda det ökade utrymme, som för arkivet vore behöflig!

Komiténs uppmärksamhet hade dervid i främsta rummet fästs

å den redan under frågans föregående behandling omtalade möjligheten

att med nuvarande arkivbyggnads bibehållande i alldeles eller så nära

som möjligt orubbadt skick bereda det ökade utrymmet genom tillbyggnad

till denna, en utväg, för hvilken till och med en gång, nemligen

vid 1862—1863 årens riksdag, anvisats medel, som dock icke

begagnats, af den anledning att sammanbindningsbanans rigtning invid

egendomen ej då var bestämd. Mot ett dylikt tillbyggnadsförslag

borde några betänkligheter af hänsyn till eldfara för byggnaden numera

icke kunna framställas, sedan en reglering mellan riksarkivets

och bolagets P. A. Norstedt & Söner egendomar blifvit faststäld så, att

icke allenast en 40 fot bred gata droges mellan egendomarna, utan

äfven den senare fastighetens egare bundit sig genom aftal med kronan

att vid egendomens bebyggande eller begagnande utefter sin gränslinie

mot denna gata på 40 fots afstånd derifrån vara för all framtid

underkastad den servitut, att det sålunda till längd och bredd bestämda

området icke finge användas till boktryckeri eller annan, med hänsyn

till eldfara dermed jemförlig inrättning samt ej heller sättas i förbindelse

med sådan inrättning annorledes, än efter det densamma blif
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

73

vit genom fullständig- brandmur afskild utan andra öppningar deruti

än sådana, hvilka voro med jerndörrar försedda, hvadan en ny riksarkivbyggnad,

uppförd i denna nya gatas gränslinie, icke skulle komma

närmare än 80 fot från eldfarlig inrättning, som dessutom åt denna

sida blifvit försedd med brandmur och ytterligare komme att genom

en byggnad skiljas från nämnda gata.

Vid de undersökningar, som anstälts angående möjligheten att

genom eu tillbyggnad se riksarkivets behof af vidgadt utrymme till

godo, hade det ock visat sig, att med intagande från riksgäldskontorets

vidliggande obebyggda tomtdel af några hundra qvadratfot, hvilka

för öfrigt kunde, om så erfordrades, ersättas med sådan riksarkivets

mark, som läge intill riksgäldskontorets hus, en byggnad af tillräcklig

storlek för att under en lång följd af år tillfredsställa riksarkivets

fordringar på utrymme kunde på dess egen tomt uppföras, med ena

sidan utefter omförmälda nya gata och åt jernvägen på minst 40 fots

afstånd från dess inhägnade område. Om hela denna sträcka bebyggdes

på af komitén angifvet sätt, skulle nemligen 33,500 löpande fot

nya hyllor blifva att tillgå, väl ordnade inom ett tidsenligt arkivhus,

och om bebyggandet vid den nya gatan komme att sträcka sig endast

till dennas nedre del, så att det nya arkivet icke nu på detta ställe

sammanbyggdes med det gamla, utan en obebyggd plats lemnades dem

emellan,^ skulle de nya hyllornas längd kunna blifva omkring 25,500 fot.

Af den utredning angående riksarkivets behof af utrymme, som

lemnats i föredragande departementschefens yttrande till det såsom

bilaga vid Kongl. Maj:ts förenämnda proposition till 1883 års Riksdag

fogade statsrådsprotokoll, hade komitén inhemtat, hurusom riksarkivet

i början af år 1882 begagnade 27,000 sträckfot hyllutrymme, deraf

18,000 i nuvarande arkivhuset och 9,000 i Kongl. slottets hvalf; att

dåvarande riksarkivarien beräknat, att ett nytt arkivhus, som afsåges

för en längre tid, exempelvis 100 år, borde lemna utrymme icke blott

för den normala årliga tillökningen, som antoges till 180 sträckfot om

året, eller 18,000 fot under 100 år, utan äfven för den tillfälliga tillväxten,

som för de 100 åren beräknades till 15,000—20,000 sträckfot;

samt att således hela tillväxten under 100 år kunde beräknas att fylla

33,000—38,000 fot hyllor. Den af komitén föreslagna nya byggnaden

i sin större utsträckning skulle alltså kunna inrymma vid pass riksarkivets

hela tillväxt under 100 år, förutsatt att riksarkivet finge behålla

alla sina nuvarande lokaler. Af dessa skulle väl en del bortgå

genom sjelfva sammanbindningen af det gamla och det nya huset, men

denna förlust skulle någorlunda ersättas dels genom det utrymme, som

vunnes uti ett föreslaget torn, dels genom de nya hyllor, som kunde

Bih. till Rilcsd. Prot. 1S85. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

uppsättas i de nuvarande arbetsrummen, då dessa en gång finge utbytas

mot andra i den nya byggnaden. Åfven med den mindre utsträckningen

borde den nya byggnaden kunna förslå för mer än ett

hälft århundrade, i synnerhet om det vid undersökning skulle visa sig,

att en större utgallring, än för närvarande, kunde tillämpas vid afgörande

af hvad som skulle tillföras riksarkivets handlingar.

Det större af ofvan omförmälda byggnadsförslag ginge, såsom

uppgjorda eskissritningar visade, ut på, att den nya byggnaden skulle

sammanbindas med den nuvarande dels genom en gång intill husens

södra gaflar, dels genom en tornlik byggnad vid den omtalade nya

gatans vestra mynning. Rummen, korridorerna m. m. skulle öfver allt

i byggnaden göras hvar för sig brandfria och genom jerndörrar m. m.

isoleras från andra lägenheter. Hyllor, balkonggolf och dessas underslag

skulle i arkivrummen göras af trä, men allt öfrigt af jern eller

sten. Den öfverstå våningen, delad i tre bottnar, skulle innehålla endast

arkivrum. Längden af hyllor derstädes skulle uppgå till 18,000

sträckfot. I närmast underliggande våning skulle inrymmas expeditionsrum

samt arbetsrum för tjenstemän och forskare tillika med plats

för 3,000 sträckfot hyllor. Första våningen åter vore afsedd att innehålla

hyllor med eu längd af 12,500 fot. Ett af hofintendenten A.

Nyström och byggmästaren Thavenius uppgjordt kostnadsförslag slutade,

inberäknadt 31,000 fot hyllor, värme- och luftvexlingsinrättningar,

vatten- och afloppsledningar, arkitekts- och byggnadschefsarfvoden

samt aflöning åt en biträdande tillsyningsman, å 720,000 kronor, hvartill

skulle komma 41,400 kronor, om innanluckor af jern anbragtes i

källare- och bottenvåningarna samt jernjalusier för fönsterna åt norr i

andra och tredje våningarna. Förste Fyringeniören G. E. Höjer, som

granskat kostnadsförslaget, hade skriftligen förklarat, att mot materialberäkningarna

icke vant något hufvudsakhgt att anmärka, men att

prisen torde tåla någon minskning, så att byggnaden borde kunna utföras

för 700,000 kronor, deruti inbegripet jemväl arkitekt-arfvode och

kostnaden för tillsyn öfver byggnadsarbetet. Den på förut nämnda

sätt inskränkta byggnaden åter hade af bemälde tre personer, enligt

hvad en skriftlig, af dem undertecknad uppsats gåfve vid handen, beräknats

kunna utföras för 575,000 kronor.

Då det sålunda, vare sig man ville bestämma sig för det större

eller mindre af de uppgjorda byggnadsförslagen, läte sig göra att på

den nuvarande, synnerligen väl belägna riksarkivtomten erhålla en

efter ändamålet afpassad, mot brandskada, så vidt möjligt, tryggad ny

byggnad, som i förening med det nuvarande, i brukbart skick befintliga

huset under en längre tidrymd uppfylde riksarkivets behof af ut
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

75

rymme; då vidare, när en gång det gamla huset- skulle ombyggas, det

kunde komma att bilda ett arkitektoniskt helt med det nya, vare sig

att ena eller andra alternativet valdes; och då slutligen, om i en sannolikt

aflägsen framtid riksarkivets egen tomt icke längre skulle rymma

de byggnader, arkivet kunde då behöfva, riksgäldskontorets tomt väl

lämpade sig att användas för ytterligare tillbyggnader, hade komitén

föreslagit, att det- nödiga utrymmet för riksarkivet måtte anskaffas

genom en tillbyggnad på arkivets nuvarande tomt. En bland komiténs

ledamöter hade dock så till vida varit af olika mening med de öfriga,

att han ansett det större byggnadsförslaget icke vara förtjent af någon

uppmärksamhet.

Öfverintendentsembetet, som på nådig befallning granskat de

båda uppgjorda förslagen, hade i deröfver afgifvet- yttrande anfört, att

embetet ej funnit skäl till anmärkning mot något- af förslagen, men

för sin del gåfve företrädet åt det mindre alternativet, då, med antagande

deraf, dels behofvet af utrymme för arkivet borde för den

närmast-e framtiden kunna tillfredsställas, dels äfven tid vinnas för bedömande

af lämpligaste sättet at-t ordna sammanbindandet af tomtens

nuvarande åbyggnad med den föreslagna nybyggnaden. _

Eft-er remiss hade riksarkivarien afgifvit underdånigt utlåtande i

ärendet och dervid yttrat, att han, förutom de skäl, som af komitén

anförts för dess förslag att åt riksarkivet bereda ökadt utrymme genom

tillbyggnad å den nuvarande tomten, ville påpeka ännu ett, som syntes

vara af hufvudsaklig art-, nemligen att riksarkivets behof i detta

hänseende " vore så öfverhängande, att det icke syntes kunna afbida

den tid, då det nuvarande riksdagshuset kunde komma att blifva ledigt.

Af de två förslagen skulle det större naturligtvis göra byggnaden för

en längre tid tillräcklig för a-rkivets behof och bereda tjenstgöringen

derinom större beqvämlighet och lätthet, efter som förbindelsen mellan

de särskilda delarna skulle blifva oafbruten. Men.då det mindre förslaget

blifvit förordadt af Öfverintendentsembetet, då äfven detta förslag

beredde åt riksarkivet utom bättre arbetslokaler ett utrymme för

arkivalier, som borde blifva tillräckligt i mer än ett hälft_ århundrade,

då slutligen, äfven om det större förslaget skulle vinna bifall och alltså''

beslut fattas om det nya husets sammanbyggande med det gamla

i tomtens nordvestra hörn, detta likväl icke kunde verkställas förr, än

den nya byggnaden, så långt som det mindre förslaget upptoge, blifvit

färdig och till begagnande upplåten, emedan de rum i det gamla huset,

i hvilka sammanslutningen med det nya skulle ske, icke förr kunde

blifva lediga, tillstyrkte riksarkivarien, det Kongl. Maj:t täcktes låta

vidtaga åtgärder för att- åt riksarkivet bereda ökadt utrymme i hufvud
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

saklig öfverensstämmelse med ofvannämnda, af komitén alternativt

framstälda mindre förslag, hvilket dock i sina detaljer kunde behöfva

några jemkningar, innan ritningarna definitivt faststäldes.

Sedan tillfälle lemnats fullmäktige i riksgäldskontoret att afgifva

yttrande beträffande nämnda förslag i hvad detsamma afsåge användande

för berörda ändamål af omförmälda stycke utaf riksgäldskontorets

obebyggda tomtdel och hvad med denna fråga stode i sammanhang,

hade fullmäktige i skrifvelse den 13 sistlidne December anfört, att den

del af riksgäldskontorets tomt, som vore afsedd att för ändamålet användas

och hvilken, enligt eu från öfverintendentsembetet fullmäktige

tillstäld ritning, utgjorde 246 qvadratfot, bildade en triangel, som komme

att skjuta in på nämnda tomt och således gifva densamma en mindre

regelbunden form än dess nuvarande. Den nya byggnaden för riksarkivet

skulle ock komma att ligga i sned vinkel mot riksgäldskontorets hus

och verka skymmande för en del af detta. Dessa olägenheter vore

likväl icke af beskaffenhet att de synts fullmäktige böra utgöra hinder

för frågans lösning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades

förslag, om i öfrigt genom detsammas utförande en verklig fördel stode

att ernå. Under denna förutsättning förklarade således fullmäktige, att

de ej hade något att erinra mot användande för ifrågavarande ändamål

af omförmälda del af riksgäldskontorets obebyggda tomt samt att de icke

ansågo sig för närvarande böra fordra ersättning af sådan riksarkivets

mark, som läge intill riksgäldskontorets hus. Men fullmäktige ville

fästa uppmärksamheten derpå, att vid uppförande af ifrågavarande arkivbyggnad

densamma borde mot södra sidan gifvas en mera regelbunden

form än planritningen antydde, på det olägenhet i framtiden icke måtte

möta för ett ändamålsenligt bebyggande af området söder om riksarkivet.

Under erinran, att Utskottet vid 1883 års riksdag afstyrkt förslag

om ny byggnad för riksarkivet på den grund, bland annat, att

denna fråga icke borde utan samband med en del öfriga, sväfvande

byggnadsfrågor afgöras, får Utskottet nu till en början anmärka att

Utskottet icke vill förneka, att riksarkivets behof af nya lokaler är

särdeles trängande, men att dock vid pröfningen af den nu föreliggande

frågan Utskottet funnit betänkligheter ur flera synpunkter möta för att

tillstyrka behofvets afhjelpande på det sätt, som nu är föreslaget.

Såsom bekant är och i statsrådsprotokollet erinrats, har nemligen,

med anledning af Riksdagens i skrifvelse till Konungen den 10 Juni 1883

s. 77 Kontrollera mot PDF

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 14.

77

(N:o 65), en komité blifvit tillsatt för att utreda, hvar och huru lämplig

byggnadsplats för nytt riksdagshus och nytt riksbankshus kunde beredas

äfvensom för att utreda bland annat, om icke det nuvarande

riksdagshuset kunde till riksarkiv eller annat statens ändamål användas.

På sätt jemväl i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt, har komitéu icke

godkänt den åsigt, att riksarkivets behof af ökadt utrymme lämpligen

skulle kunna afhjelpas medelst upplåtande för detsamma af det nuvarande

riksdagshuset, men de skäl, som härför af komitén åberopats,

hafva icke synts Utskottet fullt öfvertygande. Utskottet är visserligen

icke i tillfälle att i frågans nuvarande skick med full bestämdhet yttra

sig härutinnan, men får fästa uppmärksamheten derpå, att riksarkivarien,

hvilken måste anses bäst kunna bedöma denna fråga, icke förkastat

planen att inreda riksdagshuset till riksarkiv af annan hufvudsaklig

grund än att, om sådant beslötes, tiden då riksarkivet kunde påräkna

att erhålla det nödiga ökade utrymmet skulle kunna blifva alltför länge

undanskjuten. — Onekligt är, att i denna omständighet ligger en vigtig

anledning att nu lösa frågan om riksarkivet, men det gifves också å

andra sidan skäl, som tala för att såväl ett definitivt uppgifvande af

tanken att för riksarkivet afse riksdagshuset som ock ett beslut att nu

disponera öfver riksarkivets tomt på sådant sätt, att densamma framdeles

ej skulle kunna för något annat ändamål användas, kan komma

att väsentligen inskränka Riksdagens handlingsfrihet, då den allt mera

af behofvet påkallade lösningen af frågan om nytt riksdagshus m. m.

skall verkställas. Vid granskningen af de till Kongl. Majrts framställning

om byggnad för riksarkivet hörande ritningar har nemligen Utskottets

uppmärksamhet fästs å den vidsträckta byggnadstomt, som skulle

kunna vinnas, om riksarkivets och riksgäldskontorets nuvarande tomter,

hvilka hafva en sammanlagd areal af 51,452 qvadratfot, med tillägg

af en del af Birger Jarls torg förenades till ett helt, som kunde disponeras

för en sådan monumental byggnad, som t. ex. det nya riksdagshuset

bör blifva. Utskottet har icke haft tillgång till 1883 års s. k.

byggnadskomités utåtande i hvad det afser ny byggnad för Riksdagen

och kan således icke meddela, huruvida denna komité befattat sig med

någon närmare utredning med afseende på riksdagsbyggnadens uppförande

å förbemälda tomter jemte möjligen erforderlig del af Birger

Jarls torg, men denna fråga är emellertid icke alldeles i saknad af utredning.

— I sådant hänseende fär Utskottet hänvisa till den utredning,

som vid 1881 års riksdag lemnats dels i Stats-Utskottets utlåtande N:o 59

och dels och i synnerhet i de vid detsamma fogade handlingar, närmast

angående ett af Riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret förordadt,

af särskilde komiterade i utlåtande den 7 Februari 1881 framstäldt för
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

slag till ett nytt riksdagshus’ uppförande å de tomter, som upptogos

af Generalstabens hus, Stockholms stads auktionsverk och pantlåneinrättniug

samt boktryckeriaktiebolagets P. A. Norstedt & Söner egendomar

i qvarteret Riddarholmen.

Då Utskottet här naturligtvis allenast afser att framhålla, hurusom

talande skäl förefinnas att icke genom uppförande af en ny byggnad

för riksarkivet å dess nuvarande tomt nu afskära möjligheten att

vid den blifvande och sannolikt redan nästa år förestående pröfningen

och afgörandet al den sväfvande byggnadsfrågan så vidt den afser riksdagshus,

hafva öppet att besluta sig för att till byggnadsplats begagna

riksarkivets och riksgäldskontorets nuvarande tomter, så följer deraf,

att här allenast behöfver i korthet påpekas de uttalanden rörande en

sådan lösning, som blifvit gjorda.

Sedan vid flere föregående riksdagar frågan om nytt riksdagshus

blifvit behandlad, uppdrog 1879 års Riksdag åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att genom sakkunnige personer åvägabringa utredning, bland

annat, angående den lämpligaste platsen för uppförande, helst å Riddarholmen,

af ett nytt riksdagshus, och sedan fullmäktige för ändamålet

tillsatt en komité, afgaf denna utlåtande den 9 Februari 1880 samt

föx-eslog deri, att till plats för det nya riksdagshuset måtte väljas de

tomter, som vore bebyggda med riksgäldskontorets och riksarkivets

hus; och beräknades kostnaderna för nybyggnaden till 1,350,000 kronor,

hvartill dock komme kostnad för komplettering af inventarier 128,758

kronor 60 öre, så att hela kostnaden skulle utgöra tillhopa 1,478,758

kronor 60 öre.

1881 års komité, som lemnat en utförlig redogörelse för hvad som

dittills i frågan förekommit, upptog icke berörda förslag, utan ansåg,

att riksdagshuset borde förläggas å annan, här ofvan angifven plats å

Riddarholmen, och komiténs derutinnan gjorda förslag vann understöd

af riksgäldsfullmäktiges flertal. Två ledamöter af komitén voro emellertid

af skiljaktig mening med de öfriga, och den ene af desse förordade

riksdagshusets uppförande å riksgäldskontorets och riksarkivets

tomter. Denna mening biträddes, enligt hvad riksgäldsfullmäktiges

protokoll den 25 Februari 1881 utvisar, af två af desse fullmäktige,

särskildt af det skäl att — utom det att platsen vore särdeles lämplig

för ändamålet — kostnaden blefve lägre än enligt komiténs förslag, samt

tidsutdrägten med fullbordandet mindre. Att platsen skulle lemna tillräckligt

utrymme, framgår af hvad som till stöd för den af riksgäldsfullmäktiges

minoritet omfattade mening blifvit anfördt.

Då ärendet behandlades af Stats-Utskottet, yttrade Utskottet, att

Utskottet med komiterade delade den uppfattningen, att endast genom

s. 79 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Ulåtande N:o 14.

79

uppförandet af ett nytt riksdagshus det föreliggande behofvet kunde på ett

fullt nöjaktigt sätt fyllas, och att äfven den plats, hvilken af komiterade

och fullmäktige i riksgäldskontor för en sådan byggnad föreslagits,

synts Utskottet särdeles tilltalande, med hänseende till det på

en gång dominerande och afskilda läge, byggnaden der skulle erhålla,

men att de högst betydliga kostnader, hvilka så väl för tomtens anskaffande

som för uppförandet af en dylik monumental byggnad skulle erfordras,

hade hos Utskottet väckt tvekan, huru vida Riksdagen borde,

för beredande åt sig af lämpliga lokaler, pålägga statsverket för den

närmaste framtiden så betydliga utgifter, som af detta byggnadsföretag

skulle betingas. Vidare anförde Utskottet, att för ett omsorgsfullt

uppförande af en sådan byggnad sannolikt skulle åtgå en tid af 8 till

10 år, och Riksdagens ledamöter alltså nödgas under hela denna tid

lida af de ständigt ökade obehagen af de nuvarande lokalerna. Utskottets

hemställan i frågan blef derför afstyrkande af komiterades förslag,

och Utskottet uppstälde ett annat, som gick ut på uppförande af

tillbyggnader å det nuvarande riksdagshusets tomt, men hvilket förslag

icke af Riksdagen bifölls.

Då Riksdagen hittills icke uttryckligen frångått sin en gång uttalade

mening, att plats för nytt riksdagshus bör beredas »helst» å Riddarholmen,

samt, sedan all fråga om förvärfvande för statens räkning

af aktiebolagets P. A. Norstedt & Söner egendom å Riddarholmen

måste anses hafva förfallit äfvensom i sammanhang dermed frågan om

användande af nämnda bolags och generalstabens m. fl. tomter för

nytt riksdagshus, andra platser å Riddarholmen än dels det nuvarande

riksdagshusets och dels riksgäldskontorets och riksarkivets, icke torde

finnas så beskaffade, att uppförande å dem af nytt riksdagshus lärer

komma att ifrågasättas;

då beträffande lämpligheten af att använda riksgäldskontorets

och riksarkivets tomter för ett nytt riksdagshus anförts, att sådant

hus der skulle kunna uppföras för lägre pris och med mindre tidsutdrägt

än annorstädes; och

då med hänsyn till angelägenheten och behofvet deraf, att nya

lokaler för Riksdagen varda så snart som möjligt beredda, skäl är för

handen att antaga, att frågan härom i den närmaste framtiden varder

löst, samt riksarkivets behof af ökadt utrymme — hvilket torde delvis

och provisoriskt kunna i någon mån tillgodoses genom förvärfvande

för statens räkning af de f. d. gymnasiihusen — då, och således utan

allt för stor tidsutdrägt, kan blifva på ett tillfredsställande sätt löst,

finner Utskottet öfvervägande skäl tala för lämpligheten deraf att

för bevarandet åt Riksdagen af fullständig frihet, då Riksdagen skall

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag

för statens

konstindustriella

samlinqar.

[22.]

fatta beslut om uppförandet åt sig af nytt hus, icke nu omöjliggöra

de ifrågavarande tomternas användande för ett nytt riksdagshus samt

får derför — under erinran likväl att flera år nu förflutit, sedan förslaget

att med riksdagshus bebygga nämnda tomter först framstäldes,

samt att nya förhållanden, hvilka påkalla ny utredning härutinnan, derunder

kunna hafva tillkommit — hemställa,

att Riksdagen icke nu må bevilja något anslag

för uppförande å riksarkivets nuvarande tomt af en

ny byggnad för detsamma.

Nationalmuseum.

28:o. Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar har Kongl. Maj:t begärt ett extra anslag af 4,000 kronor

samt derjemte föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att till

vård, underhåll och tillökning af nämnda samlingar finge användas

3,000 kronor af det för innevarande år åt svenska slöjdföreningens

museum anvisade anslaget.

I skrifvelse till Konungen den 20 Maj 1884 har stj^relsen för svenska

slöjdföreningen anfört, bland annat, att, då efter lifrustkammarens

flyttning till Kongl. slottet en konstindustriel afdelning komme att i

enlighet med stadgarna för nationalmusei konstafdelning upprättas inom

nationalmuseum, det skulle blifva förenadt med betydliga svårigheter

för slöjdföreningen, som årligen finge för sitt museum vidkännas dryga

utgifter, hvarigenom föreningens verksamhet till den inhemska slöjdens

befrämjande på andra och lika vigtiga områden väsentligen förlamades,

att på ett värdigt och gagnande sätt förkofra och framgent upprätthålla

ett sjelfständigt konstindustrimuseum vid sidan af statens större samling

af likartade föremål och med enahanda syfte, samt att det syntes

föga lämpligt, att slöjdföreningens konstindustriella samlingar, som blifvit

hopbragta med väsentlig hänsyn till kompletterandet af luckor i statens

motsvarande samlingar, skulle bibehållas i en särskild lokal och under

särskild förvaltning, om de kunde införlifvas med nationalmusei konstsamlingar.

På grund häraf anhöll styrelsen å slöjdföreningens vägnar

att få förnya föreningens år 1875 gjorda erbjudande att utan ersättning

öfverlemna sina konstindustrisamlingar till staten, hvarvid styrelsen

dock förklarade att, derest några i föreningens samlingar befintliga

moderna föremål och modellserier, hvilka under särskilda förhållanden

tillkommit, skulle anses icke böra med nationalmusei konstindustri
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

81

samlingar införlifvas, föreningen vore villig att, om Kongl. Maj:t funne

sådant lämpligt, återtaga dessa föremål och modellserier för att på bästa

sätt söka göra dem gagnande.

Sedan nationalmusei nämnd den 15 September 1884 afgifvit undånigt

utlåtande öfver denna framställning och dervid såsom sin åsigt

uttalat, att de af slöjdföreningen erbjudna samlingarna förtjenade att

af staten mottagas och skulle utgöra en värdefull tillökning af dess

samlingar; att utrymme för den hufvudsakligaste och värderikaste delen

af ifrågavarande föremål kunde beredas i nationalmuseum, samt att

ett öfverlemnande helst borde ega rum i samband med inflyttningen

och anordningen i nationalmuseum af de då på Ulriksdal förvarade

samlingarna, förordnade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 26

September 1884, att så stor del af de utaf slöjdföreningen erbjudna

konstindustriella samlingar, som nationalmusei nämnd efter behörig

granskning ansåge böra med statens motsvarande samlingar förenas,

skulle för statens räkning mottagas af intendenten vid nationalmuseum,

hvilken skulle ega att så fort ske kunde låta till nationalmuseum flytta

de föremål, staten sålunda öfvertoge för att, vederbörligen förtecknade,

införlifvas med de konstindustriella samlingar, som der skulle förvaras.

I sitt ofvannämnda utlåtande den 15 September 1884 har nationalmusei

nämnd bland annat erinrat, hurusom svenska slöjföreningen under

en följd af år å rikstatens sjette hufvudtitel fått sig anvisadt ett

extra anslag af 4,000 kronor såsom hyres- och inköpsbidrag till föreningens

museum under vilkor, att föreningen af egna medel för samma.

ändamål arlig-en tillsköte lika belopp. Derutöfver hade föreningen

årligen för tillsyn, underhåll och vård af sina konstindustriella samlingar

utbetalt omkring 3,000 kronor, så att hela den årliga kostnaden

för dess museum uppgått till omkring 11,000 kronor, hvaraf i regeln

omkring 2,000 kronor användts för samlingarnas ökande med nya föremål.

Skulle nu. de för ökande, underhåll och vård samt bevakning af

statens konstslöjdsamlingar nödiga omkostnaderna bestridas af de medel,

öfver hvilka nationalmuseum för närvarande kunde förfoga för

sådana ändamål, så skulle, om också utrymme och vetenskaplig tillsyn

utan . ökad kostnad kunde i nationalmuseum beredas, det konstindustriella

intresset ur ekonomisk synpunkt varda vida sämre tillgodosedt,

än hvad hittills varit händelsen. Med öfvertagandet af en så stor

samling som svenska slöjdföreningens jemte dermed följande förbindelser

gent emot den svenska konstslöjden borde alltså enligt nämndens

åsigt nationalmuseum nödvändigt komma i åtnjutande af ett statsunderstöd

till samma belopp, 4,000 kronor, som, på sätt ofvan förmälts,

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Ilä, l. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

hittills utgått till konstslöjdens främjande. Ingen ökad utgift skulle

härigenom vållas statsverket. Något nytt anslag för underhåll och vård

af Konung Carl XV:s samlingar, hvilka varit kostnadsfritt inrymda å

Ulriksdals slott, men enligt Kongl. Maj:ts den 9 November 1883 fattade

beslut skulle derifrån öfverflyttas till nationalmuseum, behöfde då

ej begäras, sedan återstoden af det utaf 1873 års Riksdag beviljade

anslag af 10,000 kronor blifvit användt för dessa samlingars öfverflyttning

till Stockholm. Frågan om ett konstindustrimuseum i hufvudstaden,

som allt sedan år 1875 stått på dagordningen, hade då ock fått

den lösning, som under nuvarande förhållanden och tills vidare väl

kunde anses vara den bästa, och det beviljade understödet borde, då

det komme betydligt vidgade samlingar till godo och dessa erhölle en

ändamålsenlig uppställning i lätt tillgängliga lokaler och utrustades med

rikare vetenskapliga hjelpmedel, efter all rimlighet göra ökadt gagn.

Under förutsättning att detta statsunderstöd fortfarancle beviljades samt

att af de vid nationalmuseum inflytande förevisningsmedleu det belopp

af 1,000 kronor, som årligen utgått till lifrustkammaren, så länge dess

samlingar förvarats i nationalmuseum, hädanefter komme konstindustrisamlingen

till godo, vore således att för denna påräkna:

statsanslag................................................................................

kronor

4,000: —

förevisningsmedel ................................................................

11

1,000: —

Summa

kronor

5,000: —

Detta belopp borde lämpligen fördelas på följande sätt

;

två bevakningsbiträden med daglig tjenstgöring, arf-

voden efter 750 kronor......................................

kronor

1,500: —

ett bevakningsbiträde med tre dagars tjenstgöring i

veckan, arfvode ......................................................

V)

375: —

beklädnad.............................................................................

11

75: —

samlingarnas vård och underhåll ....................................

11

750: —

samlingarnas ökande...........................................................

11

2,000: —

den konstindustriella boksamligen....................................

11

300: —

Summa

kronor

5,000: -

I öfverensstämmelse härmed har nämnden hos Kongl. Maj:t

hemstält:

att Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att af det anslag å 4,000 kronor,

som för år 1885 blifvit svenska slöjdföreningen beviljadt för dess konstindustrisamling,

nationalmusei konstafdelning måtte få öfvertaga hvad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

som ej af svenska slöjdföreningen blefve för det afsedda ändamålet användt;

samt

att Kongl. Maj:t täcktes vid instundande riksdag äska, att ett

anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp, som, på sätt nyss nämnts,

under en följd af år utgått under riksstatens sjette hufvudtitel, måtte af

Riksdagen beviljas för år 1886 och uppföras under riksstatens åttonde

hufvudtitel för att, sedan slöjdföreningens museisamlingar blifvit af

nationalmuseum öfvertagna, utgå för vård, underhåll och tillökning af

statens konstindustrisamlingar i enlighet med ofvan föreslagna fördelning.

Beträffande förenämnda, af Riksdagen på extra stat för innevarande

år såsom hyres- och inköpsbidrag till slöjdföreningens museum

uppförda anslag har Kongl. Maj:t enligt bref den 30 Maj 1884 berättigat

föreningens styrelse att samma anslag för dermed afsedt ändamål

använda, under vilkor, bland annat, att föreningen under innevarande

år till hyres- och inköpsbidrag för dess museum samt till andra kostnader

för museets underhåll och begagnande, dessa senare beräknade

till höe-st 1,000 kronor, tiilsköte minst samma summa som statsbidraget.

Sedan föreningens styrelse af Kongl. Maj:t befalts att afgifva

utlåtande med anledning af hvad nationalmusei nämnd hemstält angående

nyssberörda anslag, har styrelsen i skrifvelse den 14 sistlidne

Oktober tillkännagifvit, att, enär föreningen vore bunden vid sin nuvarande

museilokal till den 1 nästkommande April, eu fjerdedel af anslaget,

eller 1,000 kronor, behöfde på föreskrifvet sätt användas, men

att, i fråga om det återstående beloppet, 3,000 kronor, önskvärdt vore,

att detsamma finge af nationalmusei konstafdelning öfvertagas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit må:

a) till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar anvisa på extra stat för

år 1886 ett anslag af 4,000 kronor; och

b) medgifva, att till vård, underhåll och tillökning

af nämnda samlingar må användas 3,000

kronor af det för år 1885 åt svenska slöjdföreningens

museum anvisade anslaget af 4,000 kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Lifrustkammaren.

-Ang. anslag

för lifrustkammaren.

[23.]

29:o. För tillsyn, vård och underhåll af samlingarna m. m., såsom

i statsrådsprotokollet funnes anfördt, har Kongl. Maj:t för år 1886 begärt

ett extra anslag af 5,800 kronor.

I statsrådsprotokollet är beträffande denna framställning anfördt,

att sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1884 års Riksdag att på extra stat

under innevarande år för lifrustkammaren anvisa:

till aflönande af föreståndaren, arfvode

åt en lifrustmästare, dito ..........................

» en vaktmästare, tillika eldare, dito ...

till renhållning och reparationer m. m.

)) brännmaterial .........................................

kronor

2,000

- .

11

1,200

—

11

900

—

11

400

—

11

1,000

—

nserm. m.

11

300

—

Summa

kronor

5,800

—

så anmälde Riksdagen i skrifvelse den 13 Maj 1884 att Riksdagen,

vid pröfning af denna framställning, för ofvannämnda ändamål beviljat

ett anslag af 3,800 kronor.

Efter det nationalmusei nämnd, till åtlydnad af erhållen befallning,

i skrifvelse den 15 September 1884 afgifvit förslag till fördelning

och användande af omförmälda, utaf Riksdagen anvisade anslag, hade

Kongl. Maj:t den 30 sistlidne December faststält följande utgiftsstat

för lifrustkammaren under år 1885:

föreståndaren, arfvode........................................................... kronor 300: —-

lifrustmästaren, dito ............................................................. „ 900: —

eldaregöromål och bevakning ........................................... „ 900: —

renhållning och reparationer m. m............................... ,, 400: —

brännmaterial........................................................................... 1,000: —

samlingarnas vård och underhåll samt expenser m. m. „ 300: —

Summa kronor 3,800:

Med afseende derpå, att, såsom intendenten vid nationalmuseum

i särskild framställning påpekat, föreståndaren under innevarande år

blefve hufvudsakligen sysselsatt med samlingarnas uppställning och ordnande

i den uti Kongl. slottet åt dem upplåtna lokal, hvilket komme

att taga hans tid i stort anspråk, hade Kongl. Maj:t tillerkänt föreståndaren

i sådant hänseende en gratifikation af 1,400 kronor, att uppbä
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

85

ras, sedan nationalmusei nämnd hos Kong], Maj:t anmält, att lifrustkammarens

samlingar blifvit i den nya utställningslokalen vederbörligen

ordnade.

Till följd af bestämmelserna i § 3 af gällande nådiga stadganden

angående vården och förvaltningen af lifrustkammarens samlingar har

intendenten vid nationalmuseum äfven hos Kongl. Maj: t gjort framställning

rörande behofvet af anslag^för tillsyn, underhåll och vård af

dessa samlingar under år 1886. Åberopande den utredning af härmed

i sammanhang stående frågor, som blifvit lemnad af särskilde komiterade

i underdånigt betänkande den 19 November 1881, af nationalmusei

nämnd i underdånigt utlåtande den 9 December samma år och sedermera

af intendenten i underdånig skrifvelse den 8 Oktober 1883, hade

intendenten nu i främsta rummet framhållit behofvet af anslag till aflöning

af en vetenskapligt bildad föreståndare för berörda samlingar. Om

dessas historiska och konstnärliga betydelse hade — yttrade intendenten

— förut vid flera tillfällen blifvit utförligt taladt; de kunde i detta afseende

ställas vid sidan af hvilken som helst af statens öfriga samlingar.

Särskildt vore klädkammaren att anse som en af de i sitt slag

märkligaste samlingar i Europa. Här borde ytterligare blott nämnas,

att lifrustkammarens samlingar i sin helhet omfattade öfver 6,000 olika

föremål samt att de — om man i sådant fall borde tala om ett penningvärde

— vid en under sistlidet år på befallning företagen värdering

af statens egendom blifvit uppskattade till 1,700,(300 kronor. Ifrågavarande

samlingar hade varit och skulle säkerligen förblifva föremål

för allmänhetens lifliga intresse och uppmärksamhet, ej minst från de

främlingars sida, hvilka hvarje år i växande antal besökte vårt land.

Genom samlingarnas öfverflyttning till Kongl. slottet hade de erhållit en

rymlig, i arkitektoniskt och dekorativt afseende ovanligt prydlig äfvensom

i öfrigt ganska ändamålsenlig lokal, der de, vederbörligen ordnade,

borde ur både historisk, vetenskaplig och konstnärlig synpunkt kunna

göra sig ypperligt gällande. Men en sådan anordning förutsatte eu

med föremålens art, deras inbördes slägtskap och historia fullt förtrogen

föreståndare, som förstode ej mindre att på ett vetenskapligt och

prydligt sätt verkställa den första uppsättningen af föremålen än äfven

att sedermera vidtaga de ändringar, hvilka i följd af samlingarnas tillväxt,

nya upplysningar eller af andra orsaker tid efter annan blefve

nödvändiga. Denne föreståndare skulle likaledes kunna med alla nödiga

upplysningar tillhandagå dem, som studerade i samlingarna för ett

eller annat ändamål: såsom historie- och konstforskare, konstnärer,

hvilka önskade skildra ämnen från äldre tider, konstslöjdidkare, som

ville hemta mönster till moderna metallarbeten eller konstsömnad, allt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

exempel hemtade ur erfarenheten. Han skulle öfver samlingarna föra

erforderliga löpande förteckningar, efter hand deröfver utarbeta en

vetenskaplig, beskrifvande katalog samt, hvad som närmast syntes nödvändigt

och som dessa samlingar ännu saknade, en handbok för besökande.

Han borde vidare antaga nödig betjening samt utöfva daglig

tillsyn öfver denna, öfver samlingarna, lokalen och värmeledningen,

föreslå nödiga restaureringsarbeten, verkställa utbetalningar samt i första

hand redovisa för de lifrustkammaren anslagna medel.

Komiterade hade med hänsyn härtill i sitt ofvannämnda underdåniga

betänkande ansett lifrustkammarens föreståndare i afseende på

kunskapsfordringar och tjenstgöringstid närmast jemförlig med en amanuens

vid nationalmusei konstafdelning och följaktligen föreslagit, att

föreståndaren i afseende på aflöningsvilkor skulle blifva likstäld med

en sådan amanuens. Nationalmusei nämnd åter hade på anförda skäl i

sitt underdåniga utlåtande den 9 December 1881 ansett ett årligt arfvode

af 2,000 kronor vara tillräckligt för aflönande af föreståndaren,

och något högre belopp syntes ej heller nu böra för detta ändamål

ifrågasättas.

För samlingarnas yttre vård behöfdes en rustmästare, d. v. s. en

person med handtverksbildning och så pass stor teknisk insigt, att åt

honom kunde anförtros de ständigt behöfliga putsningsarbetena, smärre

lagningar m. m. Förhållandet vid lifrustkammaren och klädkammaren

stälde sig i detta afseende mycket annorlunda än vid andra samlingar

och i sjelfva verket ofördelaktigare, då föremålen till en stor del vore

ganska ömtåliga. Deras material utgjordes i allmänhet af metall (jern,

stål, messing), af läder eller af tyg, företrädesvis ylle. Metallerna rostade,

ergade eller anlöpte, lädret hårdnade eller multnade, tygerna skadades

af dam eller angrepes af mai och dylikt. Den rigtiga skötseln

af samlingen fordrade alltså en oaflåtlig uppmärksamhet och ett ständigt

fortgående arbete. Rustmästaren finge härjemte liksom öfrig vaktbetjening

biträda vid bevakningen under samlingarnas offentliga förevisning

samt ansvara för sin andel i den dagliga renhållningen af

lokalen, der samlingarna förvarades.

Vidare behöfdes för skötandet af värmeledningen en eldare, hvilken

äfven borde tjenstgöra som bevakningsbiträde. Till bestridande af

samtliga dessa göromål, rustmästårens och eldarens samt den oundgängligaste

bevakningen tarfvades, enligt hvad föregående utredningar gifvit

vid handen, ett belopp af 2,100 kronor, under det att den nuvarande

kostnaden derför uppginge till 2,900 kronor. Det borde emellertid

icke lemnas oanmärkt, att bevakningen af lokalen i dess helhet komme

s. 87 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

87

att erfordra flere personer än de nyss nämnde, hvarom dock först senare,

efter vunnen erfarenhet, lämpligen kunde göras anmälan.

Beträffande slutligen kostnaden för lokalens renhållning och uppvärmning

äfvensom för samlingarnas vård och underhåll hade intendenten

ingen förändring att föreslå i de belopp, som derför hittills varit

ifrågasatta; hvadan intendenten ansåge, att för lifrustkammaren skulle

under år 1886 erfordras ett anslag af 5,800 kronor.

De af nationalmusei intendent anförda skäl för nödvändigheten,

att en föreståndare med sakkunskap och bildning utöfvar vården öfver

lifrustkammarens samlingar, hade synts föredragande departementschefen

obestridliga, Men för en sådan person vore, med hänsyn till

den tid och det arbete, han måste använda på sin befattning, det för

detta år anvisade arfvode af 300 kronor uppenbart otillräckligt, Det

hade varit möjligt att bestämma det så lågt endast derigenom, att de

hufvudsakligaste arbetena under året enligt sakens natur komma att

afse samlingarnas ordnande, för hvithet arbete, såsom förut nämnts,

särskild ersättning måst föreståndaren beredas. För framtiden vore

utan tvifvel det af nationalmusei intendent föreslagna arfvode, 2,000

kronor, af rättvisa och billighet påkalladt. Af detta skäl och i öfrigt

under åberopande af den utredning i denna fråga, som nu och vid

föregående årene riksdagar meddelats, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att på extra stat under år 1886 för lifrustkammaren anvisa:

till aflönande af föreståndaren, arfvode ..................... kronor

„ bestridande af rustmästare-, eldare- och bevaknings
göromål.

......................................................................... „

,, renhållning .................................................................... „

brännmaterial.................................................................. „

samlingarnas vård och underhåll m. m................... „

ii

>,000: —

2,100

400

1,000

Summa kronor 5,800: —

Då de arbeten, som äro behöfliga för att rätt ordna de nyligen

i Kongl. slottet inflyttade samlingarna, måste påkalla ledning af en

vetenskapligt bildad person, samt dessa arbeten, enligt hvad Utskottet

inhemtat, komma att kräfva en jemförelsevis lång tid, så föranlåtes

Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, må för tillsyn, underhåll

och vård af lifrustkammarens samlingar m. m. anvisa

för år 1886 ett extra anslag af 5,800 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Stats-Utskottets Utlåtande N:o M.

Ang. anslag

för tillfällig

löneförbättring

åt tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[24.]

Angående

anslag till

restauration

af Upsala

domkyrka.

Domkapitlens expeditioner.

30:o. Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må, i likhet med hvad

under flera föregående år egt rum, anvisa äfven för

nästkommande år 1886 på extra stat för samma år

ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring

åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Restauration af Upsala domkyrka.

31:o. I en till Riksdagen den 20 Februari 1885 aflåten proposition

(N:o 32) har Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af ett vid

propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för ofvannämnda dag, föreslagit, att Riksdagen ville till restauration

af Upsala domkyrka hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl.

Maj:t derför faststälda plan bevilja ett anslag af 500,000 kronor och

deraf anvisa 70,000 kronor att utgå under år 1886; kunnande tillgång

härtill beredas genom motsvarande nedsättning af den summa, Kongl.

Maj:t i den till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets

tillstånd och behof föreslagit att använda till förstärkande af

statsverkets kassaförlagsfond.

Vid föredragning af detta ärende yttrade föredragande departementschefen

till nyssberörda statsrådsprotokoll:

»Frågan om Upsala domkyrkas restauration har länge varit å bane.

Redan i underdånig skrifvelse af den 30 Januari 1875 anförde domkapitlet

i Upsala, hurusom ifrågavarande kyrka under mer än halftannat

århundrade befunnit sig i ett skick, som föga motsvarade hennes ursprungliga

beskaffenhet, hennes värdighet af landets första katedral och hennes

stora minnen. Då hon, efter att omkring etthundrafemtio år hafva stått

under byggnad, vid pingsttiden år 1435 högtidligen invigdes till sin höga

bestämmelse, var hennes utseende ett helt annat än det nuvarande. Redan

under det femtonde och ännu mer under det sextonde århundradet undergick

hon genom vådeldar och stormar betydande förödelser. Synnerligast

åren 1572 och 1609 voro för henne olycksbringande. Till afhjelpande

af de svåra ödeläggelser, som då träffade henne, funnos under

den närmast följande tiden icke några medel att tillgå, och rikets betryckta

tillstånd omöjliggjorde de välvilliga bidrag, den omhuldade natio
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

89

nalhelgedomen tillförene kunnat påräkna. Länge dröjde det likväl icke,

innan Konung Gustaf il Adolf med vanlig kraft tog saken om hand.

Under honom och hans tre närmaste efterträdare på Sveriges tron fortgick

restaurationsarbetet, understöd! af kunglig och enskild frikostighet,

så småningom med den framgång, att före det sjuttonde århundradets

slut kyrkan var fullständigt återstäld i den, om än icke med hennes

ursprungliga plan fullt öfverensstämmande, dock ganska praktfulla gestalt,

som Peringskiölds, Dahlbergs med fleres af bildningar af kyrkan

från denna tid utvisa. Någon lång varaktighet fick likväl icke denna

restauration. Den förhärjande brand, som år 1702 ödeläde större delen

af Upsala stad, lemnade äfven af domkyrkan intet mer qvar än de

gamla grundmurarne. Allmän hjelp måste således ännu en gång anlitas,

och den gafs frikostigt. Konung Carl den tolfte, som vistades i Polen,

då olyckan inträffade, beviljade genast efter mottagen underrättelse

derom af egna medel ett ansenligt understöd till kyrkans restauration

och vidtog för öfrigt andra verksamma åtgärder för samma ändamål.

Den hemmavarande regeringen anslog betydliga konfiskations- och bötesmedel.

Genom kollekter och stamböcker insamlades i det närmaste

lika mycket. Enskilda gåfvomedel inflöto till ett för dåvarande tid och

förhållanden ganska stort belopp. Härigenom kunde utan synnerligt

uppskof restaurationsarbetet å nyo börjas och fortsättas. Resultatet deraf

blef dock mindre gynsamt, än man skäligen kunnat önska. Konung

Carl hade redan, da han lemnade sitt bidrag, befalt, att »kyrkan skulle

blifva invärtes restituerad uti det skick och ordonnance, hon tillförene

hade, men utvärtes till bättre anseende och drägeligare vidmakthållande

något förändras från sin förra skepelse». Efter denna befallning syntes

arbetet hafva blifvit verkstäldt. Det »bättre anseendet» i förening med

nödig hänsyn till det »drägeligare vidmakthållandet» uppfattades så

enligt tidens smak att hufvudtornens höga spiror ersattes af osmakliga

lanterniner, den så kallade takryttaren försvann och alla sträfpelares

småtorn borttogos. Den »förra skepelsen» blef således icke blott »något

förändrad», utan i högst väsentlig mån omskapad. Hurudan kyrkan

för närvarande är, kunde eu hvar sjelf se och deraf äfven bedöma,

huruvida hennes nuvarande gestalt motsvarar våra förfäders härligt

tänkta och med dryga uppoffringar under en fattig tid utförda storverk,

och om det kan vara landet värdigt att fortfarande låta denna helgedom

förblifva en stympad relik.

»Under den tid, som förflutit efter sistnämnda i flera afseenden

mindre lyckade restauration, hade flera kostsamma arbeten blifvit fullbordade,

hvilka afsett dels kyrkans fortfarande bestånd, dels hennes

Bih. till Rihsd. Prot. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 12 Häft, 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Slats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

prydlighet och brukbarhet till gudstjenst, dels den omgifvande platsens

nödiga anordning. Så hade kyrkan, för att anföra några exempel från

senare tid, blifvit försedd med ny stenfot af huggen granit, nya omgifvande

stenmurar af samma slag med jernstaket, fresco- och glasmålningar

i gustavianska koret, gasledning, nytt orgelverk, ny orgelläktare

och dörrskärmar, som erfordrat en rätt dyrbar förändring af inredningen

o. s. v. Endast för dessa nu uppräknade arbeten hade utgifterna

uppgått till 138,462 kronor, och likväl vore den nya orgeln fortfarande

till stor del obetald. Då emellertid ännu mer inom kort återstode

att göra, så mycket vissare som kyrkans bristfälliga och i strid

med hennes stil uppförda vattentak snart måste ombyggas och det

södra tornet dessutom torde inom få år påkalla en grundlig reparation,

hade domkapitlet, på det man icke, liksom förut mer än en gång skett,

måtte gå planlöst till väga med de framtida arbetena och derigenom möjligen

bortslösa penningar, ansett sig böra genom den i denna gren af byggnadskonsten

sakkunnigaste man i vårt land, numera Ofverintendenten

Helgo Zettervall, låta uppgöra en hel och fullständig restaurationsplan;

och anhöll domkapitlet, med öfverlemnande af denna plan jemte åtföljande

ritningar och kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 1,156,768

kronor, att få underställa densamma Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

och stadfästelse.

»I sammanhang härmed anförde domkapitlet vidare, att, derest den

framlagda planen skulle med eller utan förändringar befinnas antaglig,

det torde blifva nödigt att utan allt för långt uppskof befordra densamma

åtminstone delvis till verkställighet. Men härtill saknade domkyrkan egna

tillgångar. Enligt hvad en domkapitlets skrifvelse bifogad uppgift å kyrkans

utgifter och inkomster under åren 1864—1873 utvisade, hade utgifterna,

oaktadt enligt nådiga brefvet den 31 December 1868 alla främmande

utgiftsposter blifvit från hennes stat afbörda och på församlingen

öfverflyttado, med omkring 1,200 kronor årligen öfverstigit inkomsterna.

Om nu ock detta missförhållande snart komme att upphöra, vore i

allt fall underhållet af kyrkans byggnader så drygt, att någon behållning

för ett större restaurationsföretag icke blefve att påräkna. Den

nu redan i flera afseenden med utgifter ganska hårdt betungade församlingen

kunde likaledes så mycket mindre till ett dylikt företag

lemna tillräckligt bidrag, som hon ofördröjligen måste bekosta en dyrbar

värmeledning för kyrkan, så vida densamma skulle kunna under

vintermånaderna begagnas. Under sådana förhållanden återstode för

domkapitlet, såsom vårdare af kyrkans angelägenheter, icke någon

annan utväg än den i forna dagar anlitade, att vädja till konung och

folk. Detta hade med framgång äfven i vår tid skett för domkyrkorna

s. 91 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 14.

91

i Linköping och Vesterås, för hvilka båda kyrkors restauration erhållits

statsanslag, och i Norge för Trondhjems domkyrka, som ännu fortfarande

åtnjöte en dylik förmån. På grund af hvad sålunda blifvit

anfördt hemstälde domkapitlet i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t, derest den framlagda planen vunne godkännande, täcktes hos

Riksdagen begära det anslag, som för det tillämnade arbetet kunde

vara erforderligt.

»Den framlagda restaurationsplanen blef emellertid, till följd af

åtskilliga mot densamma framstälda anmärkningar, icke af Eders Kongl.

Maj:t godkänd; hvarför domkapitlets sistberörda hemställan icke föranledde

någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd. Under den tid, som

derefter förflutit, hafva icke mindre än tre nya förslag till kyrkans

restauration blifvit uppgjorda. Af dessa har det sist upprättade —

liksom det först uppgjorda, ett verk af Ofverintendenten Zettervall —■

vunnit så väl domkapitlets som Ofverintendentsembetets bifall och den

30 Januari 1884 erhållit Eders Kongl. Maj:ts gillande och stadfästelse.

»I skrifvelse den 10 Januari 1885 har nu domkapitlet, med åberopande

af innehållet utaf dess ofvanomförmälda skrifvelse af den 30

Januari 1875, i ärendet vidare andragit, att, på sätt i sistberörda skrifvelse

ådagalagts, domkyrkans egna tillgångar vore alldeles otillräckliga

för det tillämnade restaurationsarbetets verkställande. Visserligen vore

kyrkans ekonomiska ställning nu något fördelaktigare än den då var,

i det att genom åtskilliga besparingar samlats ett kapital af 75,000

kronor, som kuncfe och borde till restaurationsarbetet användas. På

fortsättning och tillväxt af sådana besparingar finge man emellertid

ej för framtiden räkna, då kyrkans och de henne tillhöriga byggnaders

vård och underhåll kräfde så ansenliga belopp att, enligt hvad

en hos domkyrkoförsamlingen företedd och granskad redovisning bestyrkt,

äfven under de fem sistförflutna åren det årliga öfverskottet i

medeltal icke uppgått till mer än 587 kronor 52 öre. Vid sådant förhållande

hade domkapitlet trott sig böra i främsta rummet med begäran

om anslag vända sig till nyssnämnda församling, hvilken äfven,

oaktadt hennes för närvarande ganska dryga utgifter, den 22 April

1884 beslutit att, under förutsättning att de för ändamålet i öfrigt

nödiga medel blefve på annat håll anskaffade, till kyrkans restauration

anslå ett belopp af 200,000 kronor. Sedan detta beslut vunnit laga

kraft, hade domkapitlet utfärdat en inbjudning att på kringsända listor

för ändamålet teckna frivilliga bidrag, hvilken inbjudning hittills slagit

så ut, att dels redan ingått, dels komme att enligt fullgod säkerhet

under innevarande och närmast följande år ingå en summa af 133,000

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

kronor. De för den tillämnade restaurationen nu eller inom kort tillgängliga

medel utgjorde följaktligen:

domkyrkans egna medel.................................................................. 75,000 kr.

församlingens bidrag...................................................................... 200,000 »

frivilliga gåfvor .................................................... 133,000 »

Summa kronor 408,000 —

»Domkapitlet hade visserligen liyst den förhoppning, att summan

skulle kunnat uppbringas till en half million kronor, innan förnyad anmälan

i ärendet hos Eders Kong]. Maj:t skedde, men denna förhoppning

hade tyvärr icke gått i uppfyllelse. Domkapitlet vore dock fortfarande

lifligt öfvertygadt derom, att hvad ännu fattades i sistnämnda summa

skulle på flera sätt inom kort fyllas, så snart behofvet blefve kändt och

vårt folk finge visshet derom, att den storartade nationalhelgedomen

kunde till dess urspruDgliga härliga skick återställas. Men äfven med

detta på goda grunder stödda antagande återstode likväl en brist af fem

hundra tusen kronor,enär kostnaderna för restaurationsarbetet vore beräknade

till en million kronor. I Ofverintendenten Zettervalls första förslag

voro, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, kostnaderna upptagna till ännu

högre belopp, nemligen 1,156,768 kronor. Men då i det sista, af Eders

Kongl. Maj:t stadfästade förslaget många ganska betydande förenklingar

blifvit vidtagna, kunde kostnaderna, enligt hvad Öfverintendenten Zettervall

förklarat, ej gerna öfverstiga en million krönor. Skulle likväl

genom några oberäkneliga omständigheter under arbetets fortgång

sådant icke desto mindre inträffa, läge derpå icke så stor vigt, då

mycket af det som hörde till kyrkans inre restauration i dylikt fall

kunde uppskjutas, till dess kyrkans egna tillgångar medgåfve dess

fullbordan. Utöfver hvad redan funnes att tillgå vore det således

500,000 kronor, som nu erfordrades, och för hvilkas anskaffande domkapitlet

ej visste annan utväg än att anlita statens hjelp. Redan vid

två föregående tillfällen hade sådan hjelp jemte enskildt understöd till

kyrkans restauration lemnats, nemligen efter de stora eldsvådor, som

åren 1572 och 1702 öfvergingo kyrkan, ehuru den vid sistnämnda tillfälle

lemnade hjelp efter tidens smak så illa användes, att dermed

endast åstadkoms det styckverk, som den till hela sin anläggning stolta

praktbyggnaden nu företedde. Domkapitlet vore förvissadt derom, att

äfven nu en hjelpsam hand skulle räckas, då enskildes intresse och

offervillighet vore omisskänneliga och dä svenska folkets representanter

utan tvifvel önskade, att ett af förfädrens storverk ej längre skulle stå

såsom en half ruin. Äfven utan afseende derå, att med fog kunde

s. 93 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

93

ifrågasättas, huruvida icke staten hade att här gälda en hedersskuld,

sedan kyrkogodsen blifvit till statsverket indragna och i sammanhang

dermed gifvits förbindelser, hvilka borde inlösas, vore för visso vördnaden

för våra stora minnen ett tillräckligt skäl för beviljande af det

erforderliga statsanslaget till det så länge uppskjutna nationella företagets

utförande. Under förutsättning att staten lemnade det härtill

nödiga understödet, hade domkapitlet tänkt sig, att den i sin ursprungliga

gestalt återupprättade kyrkobyggnaden skulle kunna blifva fullbordad

till år 1893, då den svenska protestantismen komme att fira

sin tredje jubelfest.

»Ofvertygadt att dess tänkesätt och önskningar i detta afseende

delades af Eders Kongl. Maj:t, har domkapitlet, på grund af hvad nu

och i skrifvelsen af den 30 Januari 1875 blifvit anfördt, anhållit, att i

nådig proposition till innevarande års Riksdag måtte för Upsala domkyrkas

restauration i enlighet med den af öfverintendenten Zettervall

uppgjorda och i vederbörlig ordning godkända plan äskas ett på den erforderliga

byggnadstiden, sju år, fördeladt statsbidrag af femhundra

tusen kronor äfvensom att af detta belopp den ungefärliga sjundedelen

eller sjutio tusen kronor måtte för år 1886 anvisas.

»För egen del tillåter jag mig i underdånighet erinra, att domkyrkorna

i riket af ålder utgjort föremål för statens synnerliga omvårdnad,

i det icke blott för deras vidmakthållande tiondeanslag blifvit

anvisade, utan äfven mången gång, när å dem erfordrats så omfattande

och kostsamma reparations- eller restaurationsarbeten, att dessa icke

kunnat med kyrkornas egna tillgångar verkställas, särskilda statsbidrag

för sådant ändamål beviljats. Det främsta rummet bland dessa vördnadsbjudande

minnen af forntida byggnadskonst intager otvifvelaktigt domkyrkan

i Upsala, lika märklig genom de med henne förbundna fosterländska

minnen, som genom sin i arkitektoniskt hänseende storslagna

byggnadsplan. På sätt domkapitlet erinrat, har dock genom den senast

företagna restaurationen af kyrkan hennes första härliga gestalt underkastats

så genomgripande förändringar, att hennes skönhet i väsentlig

mån gått förlorad. Då nu, enligt hvad de i ärendet ingifna handlingarna

utvisa, inom kort betydliga reparationsarbeten oundgängligen

måste utföras, torde domkapitlets hemställan om företagande i stället

af en fullständig restauration af kyrkan vara förtjent af det största

afseende, helst tidpunkten för verkställande af en sådan restauration,

på de af domkapitlet anförda skäl, synes vara synnerligen lämplig.

Att vårt folk hyser en liflig åstundan, att denna vår främsta nationalhelgedom

varder, enligt det förslag, som dertill af landets i denna gren

af byggnadskonsten mest sakkunnige man blifvit uppgjordt, åter för
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Stats- Utskottets Utlåtande JSho 14.

Ang. anslag

till restauration

af Skara

domkyrka.

satt i ett skick, som mer än det nuvarande öfverensstämmer med dess

ursprungliga byggnadsplan, visar oförtydbart den omständighet, att för

sådant ändamål tecknats frivilliga bidrag till ett för våra förhållanden

betydligt belopp. I betraktande häraf och då likväl, enligt hvad utredt

och visadt blifvit, statens särskilda medverkan ovilkorligen erfordras

för verkställande af det under lång tid allmänt önskade restaurationsarbetet,

vågar jag, med åberopande af hvad domkapitlets i ämnet gjorda

framställningar innehålla och efter gemensam beredning af ärendet

med chefen för Finansdepartementet, i underdånighet tillstyrka, det

Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå innevarande års Riksdag att till

restauration af Upsala domkyrka bevilja ett anslag af fem hundra tusen

kronor och deraf anvisa sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886,

till hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande

nedsättning af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande

års Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och

behof föreslagit att användas till förstärkande af statsvex-kets kassaförlagsfond.

»

Återställandet af denna minnesrika och ursprungligen praktfulla

kyrkobyggnad har synts Utskottet vara en angelägenhet, som för hela

nationen är af så stort intresse, att staten icke kan undandraga sig

att, på sätt här föreslagits, räcka den församling och de enskilde en

hjelpsam hand, hvilka med betydliga offer sökt bringa företaget till

verkställighet; och då härtill kommer, att statsverkets tillgångar mer

än väl medgifva användandet på ifrågavarande ändamål af den summa,

som blifvit begärd, föranlåtes Utskottet, under åberopande jemväl af

de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit anförda, att hos Riksdagen

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning, må till restauration af Upsala domkyrka,

hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl. Maj:t

derför faststälda plan, bevilja ett anslag af 500,000

kronor samt dei-af på extra stat för år 1886 anvisa

70,000 kronor.

Restauration af Skara domkyrka.

32:o. Till Riksdagen har Kongl. Maj: t den 20 Februari 1885

aflåtit en proposition (N:o 33), hvari Kongl. Maj:t, under åberopande af

innehållet af ett propositionen bilagdt statsrådsprotokoll, föreslagit Riks
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

95

dagen att till restauration af Skara domkyrka, hufvudsakligen i enlighet

med den derför uppgjorda planen, bevilja ett anslag af 250,000

kronor och deraf anvisa 35,000 kronor att utgå under år 1886; och

kunde tillgång till ändamålet beredas genom motsvarande nedsättning

af den summa, Kongl. Maj: t föreslagit att användas till förstärkande

af statsverkets kassaförlagsfond.

Till berörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

yttrat följande:

»Skara domkyrka befinner sig för närvarande i det skick, som

ingalunda tillfredsställer vare sig fosterlandssinnet eller den kristliga

fromhetens kraf. Frågan om detta åldriga tempels restauration har

länge varit och under de senare åren allt mer och mer blifvit en behjertansvärd

angelägenhet. Senast åren 1841—1848 företogs en ganska

omfattande reparation å kyrkan, dervid äfven korets sidoskepp höjdes.

Ehuru icke allenast kyrkans tillgångar deraf medtogos, utan äfven lån

för ändamålet måste upptagas, kunde denna reparation likväl icke omfatta

hela kyrkans yttre. Allt sedan nämnda tid hafva endast smärre,

synnerligen påfallande brister kunnat afhjelpas; och då omsider mellan

det nordvestra tornet och kyrkans mur en betänklig remna begynte

blifva synlig, samt denna remna efter flera af sakkunnige personer anstälda

besigtningar och till sist af dåvarande arkitekten, numera Öfverintendenten

H. Zettervall företagen grundlig undersökning befans hotande,

nödgades man år 1872 nedtaga detta torn till samma höjd som

kyrkans tak. Inom en icke aflägsen framtid synes enahanda åtgärd

blifva oundgänglig äfven i fråga om det andra tornet, och derest detta

måste nedtagas, fruktar man för hela den vestra gafvelns bestånd.

»Dessa missförhållanden föranledde redan år 1878 domkapitlet i

Skara att vidtaga förberedande åtgärder för en möjlig restauration af

kyrkan, hvilka åtgärder hufvudsakligen hade till följd, att samma år

ett af förenämnde Zettervall uppgjordt förslag till kyrkans restaurering

jemte kostnadsförslag, slutande å 370,000 kronor, blef till Eders Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnadt.

»Öfverintendentsembetet, hvars yttrande i ämnet infordrades, förklarade

sig icke hafva något mot restaurationsplanen att erinra.

»I skrifvelse den 24 September nästlidna år har domkapitlet nu

omförmält att, sedan berörda förslag till Eders Kongl. Maj:ts pröfning

öfverlemnades, försök gjorts att på enskild väg genom frivilliga gåfvor

söka åstadkomma en grundfond för ifrågavarande restauration i enlighet

med den plan, som kunde komma att af Eders Kongl. Maj:t gillas

och stadfästas. Resultatet af dessa bemödanden vore för närvarande

en för ändamålet afsedd fond, belöpande sig till 33,766 kronor 16 öre,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

hvaraf 29,145 kronor 21 öre vore till domkapitlets vård och förvaltning

öfverlemnade. Domkyrkans egen besparade behållning utgjorde,

oberäknad den för löpande utgifter behöfliga så kallade lilla kassan,

39,922 kronor 48 öre. Det sammanlagda belopp, som för närvarande

vore att till kyrkans restaurering påräkna, uppginge således till 73,688

kronor 64 öre.

»Med framhållande deraf, att ett företag, hvars totalkostnad beräknats

till minst 370,000 kronor, icke rimligtvis kunde med så ringa

tillgång ens påbörjas, utan att sannolikhet vunnes derom, att det belopp,

som för restaurationsarbetenas fortgång och afslutande erfordrades,

kunde erhållas, har domkapitlet vidare anfört, att restaurationsföretagets

påbörjande inom en icke allt för aflägsen framtid vore synnerligen

önskvärdt, icke blott på grund af kyrkans bristfälliga beskaffenhet,

utan äfven till följd af den omständighet, att en betydlig del

af nämnda frivilliga sammanskott, nemligen af Skaraborgs läns landsting

för ändamålet beviljade 15,000 kronor, kunde återfordras, derest

ej inom en tid af femton år från det gåfvan lemnades restaurationsarbetet

begynt sättas i verket.

»På grund häraf ansåg domkapitlet det vara dess pligt att icke

längre uppskjuta den underdåniga hemställan, som nu af domkapitlet

gjordes, nemligen att Eders Kongl. Maj:t behagade till innevarande

års Riksdag göra nådig framställning om beviljande af nödiga medel

för verkställande af restaurationsplanen, för hvilket ändamål, enligt

domkapitlets förmenande, icke torde böra äskas lägre belopp än det i

kostnadsförslaget uppgilna, eller 370,000 kronor, då det lilla kapital,

som redan blifvit samladt, antagligen komme att blifva väl behöfligt

för oförutsedda utgifter, helst enligt Ofverintendenten Zettervalls förklaring

icke på förhand kunde med full säkerhet bestämmas, hvad af

den nuvarande byggnaden kunde komma att visa sig dugligt till användning

i den nya.

»Af hvad i ärendet förekommit behagade Eders Kongl. Maj:t firma,

att frågan om Skara domkyrkas restauration är i högsta måtto beaktansvärd.

Enligt sakkunnige personers utsagor äro de bristfälligheter,

som under senare tider yppats i åtskilliga delar af kyrkan, af den beskaffenhet,

att de göra hennes bestånd ovisst äfven för en närmare

framtid. Ett omfattande och genomgripande restaurationsarbete är oundgängligen

nödvändigt, derest man ej vill äfventyra, att hela den vördnadsbjudande

tempelbyggnaden faller till en ruin eller genom ett planlöst

och otillfredsställande botande af än en, än en annan af dess synbaraste

brister, på sätt hittills under mer än halftannat århundrade varit fallet,

småningom förvandlas till ett otympligt lappverk, i hvilket knappast ett

s. 97 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

97

spår af kyrkans ursprungliga byggnadsstil skulle kunna återfinnas. I

alla tider har staten ansett såsom en pligt och satt en heder uti att

omsorgsfullt omhulda och vidmakthålla de åldriga och storartade prof

på medeltidens kyrkliga byggnadskonst, som flera af våra domkyrkor

erbjuda. Af dessa är Skara domkyrka en af de äldsta och mera märkeliga.

Då den numera har ganska ringa tillgångar, är den i synnerligt

behof af understöd och hjelp för sitt fortfarande bestånd. Flera af de

skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att besluta aflåtande till innevarande

års Riksdag af nådig proposition om statens medverkan till restauration

af Upsala domkyrka, synas mig alltså gälla äfven domkyrkan

i Skara. Det torde emellertid icke böra ifrågasättas, att statens

bidrag till företaget skall bestämmas så högt, som domkapitlet föreslagit,

eller lika med hela den beräknade kostnadssumman. Såsom jag

nämnt, är en summa af omkring 70,000 kronor redan för ändamålet

tillgänglig. Derjemte synes man hafva skäl att vänta och fordra, att,

derest ett betydligt bidrag af statsmedel beviljas och dermed gifves

utsigt att det stora verket kan bringas till fullbordan, en ökad offervillighet

inom Vestergötland och särskildt inom Skara församling skall

bereda ytterligare tillgångar. Af dessa skäl anser jag mig icke böra

tillstyrka större statsanslag än 250,000 kronor. Jag får derföre, efter

gemensam beredning af ärendet med Chefen för Finansdepartementet, i

underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till restauration af Skara domkyrka, hufvudsakligen i enlighet

med omförmälda plan, bevilja ett anslag af två hundra femtio tusen kronor

och deraf anvisa trettiofem tusen kronor att utgå under år 1886;

till hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande

nedsättning af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande

års Riksdag aflåt.na nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof

föreslagit att användas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.

»

Då, så vidt af handlingarna kunnat inhemtas, säker kännedom

saknas om det utseende ifrågavarande domkyrka fordom haft och i

följd deraf de restaureringsarbeten, för hvilka anslag begärts, icke

kunna afse att återställa kyrkan i hennes ursprungliga skick utan fast

hellre äro att anse såsom en nybyggnad, om ock bemödanden blifvit

gjorda att så mycket som möjligt dervid följa den förmodade byggnadsstil,

hvari kyrkan ursprungligen blifvit uppförd, så finner Utskottet

sig icke hafva anledning att förorda anslagets beviljande. Härtill kommer,

att handlingarna gifva vid handen, hurusom den beräkning, som

gjorts öfver kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, af Öfverintendentsembetet

i dess den 30 Juli 1878 afgifna utlåtande i ärendet yttrat,

Bih. till Rihsd. Prot. 18S5. 4 Samt. 1 Afd. 12 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag

till seminarium

för

språkvetenskap

vid

Upsala universitet.

[25.]

Ang. anslag

till seminarium

för

språkvetenskap

vid universitetet

i

Lund.

[26.]

att det visserligen kunde anses möjligt, att kostnaden för de föreslagna

restaureringsarbetena kunde begränsas inom slutsumman 370,000 kronor,

men att denna kostnad dock borde med större sannolikhet antagas

komma att uppgå till åtminstone 500,000 kronor; samt att det icke

vore att förorda att genom den framlagda byggnadsplancns inskränkning

söka åstadkomma en minskning i kostnad. Embetet ansåge derföre

att, derest tillgångar för arbetet i dess helhet ej kunde inom den

närmaste framtiden beredas, det i sådant fall vore att föredraga att

med godkännande af restaureringsplanen, sådan den förelåge, vissa

hufvuddelar deraf bestämdes att, jemlikt förslaget, bringas till verkställighet,

på sätt i dylika fall tillförene egt rum, i mån af tillgångar,

samt att fullbordandet af arbetet lemnades åt framtiden.

Utskottet, som delar denna öfverintendentsembetets uppfattning,

får derför och då större byggnadsföretag för statens räkning i deri

närmaste framtiden förestå, hvilka kräfva betydliga medel, hemställa,

att Riksdagen icke må bevilja något anslag för

restauration af Skara domkyrka.

Universiteten.

33:o. Till det språkliga seminariet vid universitetet i Upsala har

Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 3,000 kronor, eller samma belopp,

som under flera föregående år beviljats för samma ändamål; och

hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må på extra stat för år 1886 uppföra ett

belopp af 3,000 kronor till understöd åt det språkvetenskapliga

seminariet vid universitetet i Upsala.

34:o. Till det språkliga seminariet vid universitetet i Lund har

Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 2,950 kronor, eller samma belopp,

som under flera föregående år beviljats för samma ändamål; och

hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts framställning,

må på extra stat för år 1886 uppföra ett

belopp af 2,950 kronor till understöd åt det språkvetenskapliga

seminariet vid universitetet i Lund.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

99

35:o. Vidare hemställer Utskottet, Ang. anslag

1 till det mate
matiska

semi
att

Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nariet vid

derom gjorda framställning, må på extra stat för år i jjpsaia.

1886 anvisa ett belopp af 1,500 kronor till understöd, [27.]

i likhet med hvad under de tre sista åren egt rum,

åt det vid universitetet i Upsala inrättade matematiska

seminariet.

36:o. Sedan 1874 har vid universitetet i Lund funnits inrättadt

ett matematiskt seminarium; och har Kongl. Maj:t, med anledning af matiskasemiderom

af akademiska konsistoriet gjord framställning, föreslagit Riks- nariet vid

dagen att till understöd åt namnda matematiska seminarium bevilja * Lund.

ett belopp af 1,000 kronor. [28.]

Skälen till denna framställning inhemtas af statsrådsprotokollet

(sid. 42, 43); och får Utskottet med hänvisning till nämnda protokoll

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj’:ts framställning,

må på extra stat för år 1886 anvisa ett

belopp af 1,000 kronor, att användas till understöd åt

det matematiska seminariet vid universitetet i Lund.

37:o. Till ändringar och reparationer af vissa byggnader för Ang. anslag

universitetet i Upsala har Kongl. Maj’:t äskat ett extra anslag af 36,000 ^ och^epakronor,

hvaraf 18,000 kronor skulle utgå under år 1886. rationel- af

Till statsrådsprotokollet har beträffande detta anslagsbehof före- ''^dJPvid

dragande departementschefen anfört, bland annat, att redan år 1878 universitetet

gjorde akademiska konsistoriet i Upsala framställning om ett anslag 1 r{Ua-,“''

af 115,000 kronor för förflyttning af den medicinskt kemiska institu- -J

tionen samt de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska samlingarna

från den kemiska byggnaden samt deras förläggande till

gamla kemiska gården dels i det nuvarande stenhuset, dels i en ny

byggnad, som skulle uppföras å samma tomt. Med denna framställning,

som upprepades de fyra följande åren, åsyftades att inom den

kemiska byggnaden bereda ökadt utrymme åt den fysiska institutionen,

som deraf vore i stort behof, samt att förskaffa den medicinskt kemiska

institutionen äfvensom de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska

samlingarna ändamålsenliga lokaler. Sedermera hade fråga

väckts om afhjelpande af nämnda behof genom användning af lokaler,

som vid inflyttningen i den nya universitetsbyggnaden blefve lediga.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

Konsistoriet hade numera upplyst, att arbetet å det nya universitetshuset

så fortskridit, att med fullt skäl kunde antagas, att inflyttningen

deri kunde ske så tidigt under innevarande år, att de lokaler,

som då skulle utrymmas, blefve lediga vid den årstid, då ändringar

och reparationer lämpligen kunde taga sin början.

De institutioner, hvilkas behof af större lokal härvid ansetts böra

tagas i betraktande, voro de ofvan berörda fysiska samt farmakologiska

och medicinskt naturhistoriska institutionerna, de botaniska och mineralogisk-geologiska

jemte de medicinska och kirurgiska poliklinikerna.

Vid försöket att tilldela hvar och en af dessa tillräckligt rymliga och

ändamålsenliga lokaler både man emellertid funnit, att detta icke läte

sig göra utan att vidtaga några större omflyttningar och taga i anspråk

för universitetets egen räkning de två våningar i f. d. länslasarettshuset,

som för närvarande uthyrdes.

De byggnader, i hvilka in- och omflyttningar, enligt nyss omförmälda

förslag, skulle ega rum, vore: konsistoriehuset, kemiska byggnaden

och f. d. länslasarettshuset. Och skulle dervid fördelningen ske

sålunda:

I konsistoriehuset skulle till lokal för de vcixtanatomiska öfnincjarna

upplåtas tre rum i öfverstå våningen, under det att den återstående

delen af denna våning, hela den nedre hufvudvåningen, tre

rum i bottenvåningen samt hela vinden öfverlemnades åt den mineralogisk-geologiska

institutionen.

I kemiska byggnaden skulle fysiska institutionen erhålla hela

den öfverstå våningen, inom hvilken den del, som nu upptages af de

geologiska samlingarna och boställsrum för amanuensen vid sistberörda

institution, skulle blifva boställsvåning för professorn i fysik,

hvaremot den nuvarande bostadsvåningen skulle anvisas tid arbetsrum

m. m. för institutionens behof. Den allmänt kemiska institutionen skulle

ensam få förfoga öfver den lärosal, som förut begagnats äfven af de

lärare inom medicinska fakulteten, som hafva sina institutioner i denna

byggnad. Den medicinskt kemiska samt den farmakologiska och medicinskt

naturhistoriska institutionen skulle utom de lokaler, öfver hvilka de för

närvarande egde uteslutande disposition, erhålla samtliga de en trappa

upp belägna rum, som nu utgöra bostädsvåning för professorn i medicinsk

och fysiologisk kemi, hvarvid rummen skulle så fördelas, att, af

de en trappa upp belägna, ett rum blefve för båda institutionerna gemensam

lärosal och tre rum tilldelades den farmakologiska och medicinskt

naturhistoriska institutionen, men alla öfriga rum så väl i bottenvåningen

som våningen en trappa upp tillfölle den medicinskt kemiska

institutionen, under det att professorn i medicinsk och fysiologisk kemi

s. 101 Kontrollera mot PDF

Stats-XJtskottets Utlåtande N:o 14.

101

finge sin boställsvåning förlagd till den likaledes en trappa upp belägna

lokal, som nu upptages af de mineralogiska samlingarna, två

amanuensbostäder och ett bredvid lokalen för sistnämda samlingar

beläget rum, som nu tillhör den allmänt kemiska institutionen. Ersättning

för detta rum äfvensom för de båda amanuensbostäderna ansåg

konsistoriet kunna åstadkommas genom universitetets egna medel.

I f. d. länslasarettshuset skulle medicinska och kirurgiska ''poliklinikerna

erhålla hela bottenvåningen med den fördelning dem emellan,

som en bilagd ritning utvisar. I våningen en trappa upp skulle konstmuseum

inrymmas, och af våningen två trappor upp skulle museum för

nordiska fornsaker få upptaga så stor del, som behöfdes för formsakernas

uppställande och till bostad åt amanuensen. Den möjligen återstående

delen af denna våning skulle, intill dess den blefve behöflig för museet,

uthyras eller begagnas för något mera tillfälligt ändamål.

Planritningar öfver de ifrågavarande lokalerna så väl i deras nuvarande

skick som i den förändrade gestalt, de enligt nu framstälda

förslag skulle erhålla, äfvensom särskilda kostnadsförslag för hvar och

en af de fyra byggnaderna hade bifogats, ritningarna öfver de föreslagna

förändringarna och kostnadsförslagen upprättade af Arkitekten

C. A. Kihlberg.

Med afseende på behofvet af ny lokal för de växtanatomiska

öfningarna hade föreståndaren för den botaniska institutionen anfört

följande:

»Under de senaste 6 till 7 åren hafva växtanatomiska öfningar i

Upsala varit anordnade, och under denna tid har man haft mer än tillräckligt

tillfälle att lära känna de svårigheter, med hvilka man har att

kämpa, så länge öfningarna måste försiggå på den enda derför tillgängliga

lokalen i botaniska trädgården, nemligen föreläsningssalen.

Det är lätt att inse att, då för hvarje gång, en föreläsning eller ett

kollegium i botanik skall hållas, mikroskop med dertill hörande redskap

och reagenser samt andra för öfningarna nödvändiga instrument och

utensilier måste undanflyttas, detta är ej blott förenadt med mycket besvär,

utan rent af omöjliggör hvarje mera vetenskapligt studium, enär

sådant med nödvändighet kräfver ett under längre tid fortgående, ostördt

arbete. Bristen på en lokal, som i detta afseende uppfyller äfven mycket

anspråkslösa fordringar, har derför vållat, att man vid dessa öfningar

hittills nödgats inskränka sig till endast elementära undersökningar,

ehuru många bland de studerande gerna skulle velat fortsätta sina växtanatomiska

studier och dervid egna sig åt en mera vetenskaplig forsk
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

ning. Men äfven i andra afseenden är föreläsningssalen till detta ändamål

synnerligen olämplig.» — — — —--— — — — — —

Vid behandlingen af frågan om de mineralogiska och geologiska samlingarnas

förflyttning från sin nuvarande lokal hade matematisk-naturvetenskapliga

sektionen anmodat Docenten B. A. H. Sjögren, som deltagit

i ofvan berörda komités förhandlingar, att biträda sektionen

med upplysningar; och hade Docenten Sjögren dervid lemnat följande

meddelande:

»För bedömande af frågan, huru vida det är med mineralogiskgeologiska

institutionens nytta och fördel förenligt att utbyta sin innehafvande

lokal i kemiska byggnaden mot annan i konsistoriehuset, torde

några uppgifter på de respektive golfytorna inom dessa båda lokaler

vara upplysande. I kemiska byggnaden upptaga för närvarande de

mineralogiska och geologiska samlingarna tillsammans 4,570 qv.-fot,

bostäder för amanuens och vaktmästare oberäknade. Det utrymme, som

i konsistoriehuset skulle disponeras för mineralogisk-geologiska institutionen,

uppgår till 6,455 qv.-fot, oberäknadt rum för amanuens och vaktmästare;

således 1,885 qv.-fot mera än hvad nu disponeras. Då för

mineralogisk-geologiska institutionen behofvet af ökadt utrymme gör sig

på ett känbart sätt gällande och då detta behof icke utan men för

institutionens utveckling kan allt för länge lemnas opåaktadt, torde det

tillfälle till förvärfvande af rymligare lokaler, som nu erbjudes, ej böra

lemnas obegagnadt. Såsom synnerligen vigtigt framstår detta behof,

då man tager i öfvervägande önskvärdheten af det snara inrättandet af

en mineralogisk-geologisk öfningsinstitution af likartad beskaffenhet med

de kemiska och zootomiska institutionerna vid universitetet. Sådana

öfningsinstitutioner, anlagda i större eller mindre skala, finnas för närvarande

vid alla tyska universitet, der mineralogisk-geologiska studier

bedrifvas, samt vid universiteten i Köpenhamn, Kristiania och Helsingfors

äfvensom vid högskolan i Stockholm. På grund af de vid dessa

öfningsinstitutioner pågående arbetenas särskilda art tarfva de med nödvändighet

för det speciella ändamålet inredda lokaler och kunna ej,

eller åtminstone endast delvis, ega rum i sådana lokaler, som äro inrättade

för bevarande af samlingar.» — — — — — — — — — —

»Men om man äfven helt och hållet frånser behofvet af lokaler för den

praktiska undervisningen och endast fäster afseende vid samlingarna,

så äro förhållandena sådana, att i den nuvarande lokalen allt utrymme

redan är disponerad! och behof af ökadt utrymme måste allt efter samlingarnes

tillväxt för hvarje år göra sig allt mera gällande. Ett icke

obetydligt antal mineralogstuffer, af hvilka åtminstone en dol äro förtjenta

att ordnas och uppställas, äro för närvarande magasinerade på

s. 103 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

103

kemiska byggnadens vind. Hösten 1883 erhöll den geologiska samlingen

en mycket värdefull gåfva af m:r J. V. Petersen i Nagasaki, utgörande

2 till 300 stycken fossila tertiärväxter från flere japanska fyndorter.

Denna samling, hvilken på grund af dess vetenskapliga värde och fossilens

sällsynt goda bevaringstillstånd skulle utgöra en prydnad för

hvilken geologisk samling som helst, har hittills icke kunnat uppläggas

af brist på utrymme, utan befinnes fortfarande magasinerad i packlådor.

Genom den föreslagna flyttningen skulle utrymme beredas icke blott

för de nödvändigaste behofven af rum för den praktiska undervisningens

bedrifvande på tidsenligt sätt, utan äfven för den tillväxt samlingarna

år från år vinna. Dessutom skulle institutionen erhålla sin särskilda

föreläsningssal, hvilket tvifvelsutan är att föredraga framför föreläsningarnas

hållande på ett af samlingar upptaget rum, såsom hittills skett;

ett särskildt rum skulle kunna upplåtas för uppställning af en studiesamling

och särskildt rum ställas till prefektens förfogande. Beträffande

lämpligheten för det afsedda ändamålet af de lokaler, som institutionen

skulle taga i besittning i konsistoriehuset, må framhållas att den mineralogiska

samlingen som nu innehåller, lågt beräknadt, 30,000 stuffer,

och hvilken för sin uppställning fordrar en ljus och vacker lokal, enligt

det uppgjorda förslaget skulle inrymmas i konsistoriets nuvarande

sessionssal och angränsande rum i nedre våningen. Och torde dessa

rum, sedan fönster blifvit upptagna på byggnadens södra, mot domkyrkan

vettande sida, i intet afseende stå den lokal efter, i hvilken

mineralsamlingen nu är uppstäld. Beträffande åter den geologiska samlingen,

som skulle inrymmas i de nuvarande fakultetsrummen, så innehåller

den, ehuru till sitt omfång minst lika stor eller större än den mine"

ralogiska samlmgen, ett jemförelsevis ringa antal stycken, som äro egnade

att exponeras i glasskåp eller montrer. Denna samling kan derför icke

med skäl göra anspråk på uppställning i så ljusrika och höga rum som de,

hvilka måste beredas den mineralogiska samlingen. Och torde medfästadt

afseende härpå de nuvarande fakultetsrummen, om också icke jemngoda

med de rum, hvilka för närvarande hysa den geologiska samlingen, dock

böra betecknas såsom för ändamålet fullt användbara. På grund af dessa

nu anförda skäl anser jag för min del den föreslagna förflyttningen af

mineralogisk-geologiska institutionen till konsistoriehuset vara, ur samma

institutions egen synpunkt sedt, högeligen att förorda.»

I öfverensstämmelse med detta utlåtande hade sektionen beslutit

att för sin del tillstyrka förslaget rörande de mineralogiska och geologiska

samlingarnas förflyttning till konsistoriehuset och den i sammanhang

dermed föreslagna anordningen och inredningen af de rum,

till hvilka institutionen skulle komma att förläggas.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Beträffande behofvet af större och lämpligare lokaler för fysiska,

medicinskt kemiska samt farmakologiska och medicinskt naturhistoriska institutionerna

vore redan år 1878 upplyst, att den fysiska institutionens

lokal är alldeles otillräcklig i det hänseendet, att den saknar utrymme

för anställande af laborationsöfningar m. m., en olägenhet, som i högsta

grad menligt inverkade på den fysiska undervisningen. Behofvet af ökadt

utrymme för de båda andra nyss nämnda institutionerna hade jemväl

framhållits af dåvarande e. o. Professorn Hammarsten och e. o. Professor

Fristedt.

Efter att hafva anmärkt, att laboratoriet för medicinsk kemi

eger arbetsplatser för ungefär 30 laboranter, men att på senare tider

oftast deri måst emottagas omkring 50, hvarigenom en öfverfyllnad

tidtals förorsakats, som ej blott varit störande för ordning och arbete

utan äfven kunnat medföra skada för de studerandes helsa, påvisade

Professor Hammarsten, att nämnda laboratorium i följd af bristande utrymme

gjorde det omöjligt för lärarne att meddela en fullt tidsenlig

undervisning och att genom sjelfständigt forskningsarbete följa med

och i sin mån bidraga till vetenskapens utveckling. Ett särskildt rum

för samlingarna af kemiska preparat vore i hög grad behöfligt, och

saknaden af ett sådant vore en känbar brist i det nuvarande laboratoriets

anordning. Den e. o. professorn hade till arbetsrum fatt sig

anvisadt ett i tornet befintligt rum, hvilket vore sådant, att den e. o.

professorn för närvarande icke egde något egentligt arbetsrum.

Vid tidpunkten för det nuvarande laboratoriets inrättande hade

den fysiologiska kemien intagit en jemförelsevis underordnad plats såsom

undervisningsämne. Sedan dess hade den gjort betydande framsteg

och vunnit en långt större, i den medicinskt kemiska undervisningen

väsentligt ingripande betydelse. En naturlig följd häraf både

blifvit, att det medicinskt kemiska laboratoriet i fråga om undervisningen

i fysiologisk kemi måste lemna mycket öfrigt att önska. Sålunda

funnes intet rum för anställande af undersökningar af blodets och öfriga

djuriska vätskors gaser, och i det vigtiga kapitlet om respirationens kemi

kunde sålunda ej undervisning på ett fullt tillfredsställande sätt meddelas.

Vidkommande den farmakologiska och medicinskt naturhistoriska

institutionen hade åter Professor Fristedt lemnat följande meddelande:

»Då ett farmakologiskt museum genom Professor G. Wahlenbergs

donation år 1860 vid universitetet grundades och i det nuvarande museirummet

inordnades, var det både värdt sitt namn och kunde beqvämligen

rymmas i denna lokal. Snart insåg man dock nödvändigheten af

att verka för att museet tillika antoge karakteren af en farmakologisk

institution, utrustad med hänsyn såväl till ungdomens studier derstädes

s. 105 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

105

som äfven, i den mån det läte sig göra, till den sig utvecklande vetenskapens

fordringar. De för sådant ändamål efter hand förvärfvade naturalier

och utensilier, som måste i det enda lilla rummet sammanbringas,

hafva redan för lång tid sedan börjat göra detsamma otillräckligt och

försvåra årligen i allt högre grad, i mån af samlingarnas ökande och tillväxten

af de studerandes antal, dess begagnande, på samma gång de dyrbara

samlingarna allt mera riskera att skadas eller blifva mindre åtkomliga

i trängseln. Vid tider, då 4 till 5 studerande på en gång der behöft

arbeta, hafva lärare och amanuens ej sällan känt sig, så att säga,

paralyserade, när de velat, utan att afbryta de förres studier, der förbereda

en föreläsning eller annars af samlingarna begagna sig. Det

åliggande, som enligt kanslersembetets föreskrift sedan Januari månad

1878 med rätta tillkommer e. o. professorn i farmakologi, att vissa dagar

hålla demonstrationer i sin institution, har också i följd häraf blifvit

i viss mån illusoriskt, inskränkt som läraren med sina åhörare varit

till en helt ringa plats inom de tätt fylda skåpens krets och oftast

ur stånd att anlita det närbelägna, af flere lärare använda auditoriet.

Mikroskopstudier hafva aldrig annat än högst flyktigt och torftigt kunnat

i institutionslokalen idkas, utan har dithörande attiralj efter regel

måst förvaras och begagnas dels i lärarens, dels i amanuensens egna

hem och blott tillfälligt uppbäras till den offentliga lokalen.»

Hvad slutligen behofvet af nya lokaler för medicinska och kirurgiska

poliklinikerna anginge, hade medicinska fakulteten meddelat, att,

allt sedan den kliniska undervisningen ordnades på ändamålsenligt sätt

vid Upsala universitet, den del af densamma, som meddelats vid de

så kallade poliklinikerna, utgjort en integrerande beståndsdel af denna

undervisning. Så länge de kliniska anstalterna, sjukhuset och länslasarettet,

voro belägna nära centrum af Upsala stad, och den polikliniska

undervisningen bedrefs vid dessa sjukhus, voro poliklinikerna

talrikt besökta af patienter, som vid dem kostnadsfritt erhöllo läkarevård.

Men när det nuvarande akademiska sjukhuset, afsedt för båda

klinikerna, byggdes strax utanför staden, så minskades antalet poli kliniska

patienter ganska betydligt. Efter åtskilliga år beslöt derför kirurgie

professorn att förflytta sin poliklinik till en lokal, som var belägen

centralt, vid ett af stadens salutorg. Denna poliklinik hade nu

under ständigt stigande förtroende årligen besökts af ett, antal af omkring

6,000 patienter, som lidit af både utvertes och invertes åkommor.

De läkareråd, som der årligen afgifvits, kunde uppskattas till omkring

12,000. Samtidigt hade den medicinska polikliniken, som hållits i det

nuvarande akademiska sjukhuset, besökts af ett långt mindre antal patienter,

nemligen blott af omkring 1,000 årligen, och hade dessa sökt

Pilt. till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

råd för både invertes och utvertes åkommor. Då det sålunda visat sig

att en poliklinik, som är belägen inuti staden, anlitas af betydligt flera

patienter, och att de, som besöka poliklinikerna, ej göra åtskilnad pa,

om dessa äro inrättade för utvertes eller invertes sjukdomar, så hade

medicinska fakulteten funnit ändamålsenligast, att båda poliklinikerna

förlädes till en lämplig lokal nära stadens centrum. Härigenom kunde

nemligen å ena sidan det största möjliga undervisningsmaterial vinnas,

och å andra sidan läte sig en för undervisningens rätta bedrifvande

önskvärd fördelning af de sjuka mellan de respektive lärarne i olika

grenar af medicinen lätt utföras. Ett ytterligare skäl för en dylik förflyttning

af den medicinska polikliniken till staden vore, att numera

ej rum funnes tillgängliga å det akademiska sjukhuset, sedan derstädes

inrättats ett kliniskt laboratorium i de förra polikliniska rummen.

I afseende på det framlagda förslaget i dess helhet hade det akademiska

konsistoriet yttrat, att, ehuruväl icke derigenom anvisades utvägar

till fyllande af alla behof, som önskningsvis blifvit anmälda, dess antagande

och genomförande dock skulle afhjelpa de väsentligaste och

vigtigaste af alla ifrågakomna behof och bereda betydliga fördelar för

en mycket stor del af universitetets institutioner, nemligen de fysiska,

mineralogisk-geologiska, botaniska, medicinskt kemiska samt farmakologiska

och medicinskt naturhistoriska institutionerna, de medicinska och

kirurgiska poliklinikerna och museet för nordiska fornsaker, hvarförutom

åt konstmuseet gåfves en, om ock icke synnerligen god, dock antaglig

lokal, och åt professorerne i allmän kemi förmånen af att ensamme

få förfoga öfver en lärosal. Såsom fördelar, som genomförandet

af ifrågavarande förslag skulle medföra, hade konsistoriet framhållit

ytterligare, att det anslag af 115,000 kronor, som förut flera gånger

begärts till beredande af nya lokaler åt den medicinskt kemiska

institutionen samt de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska

samlingarna, icke vidare blefve behöfligt, samt att den gamla kemiska

byggnaden fortfarande kunde uthyras, hvarjemte den för den ifrågasatta

nybyggnaden afsedda tomten blefve ledig till användning för annat

ändamål. Slutligen hade konsistoriet förklarat, att, ehuru det ansåge

alla de anslag, om hvilka det gjort framställning, vara synnerligen

behöfliga, konsistorium dock trodde sig böra särskildt framhålla

vigten af anslags erhållande i nämnda hänseenden, enär undanskjutandet

af de nu föreslagna omflyttningarna och derför nödiga arbetena

skulle medföra stora olägenheter för flera bland de omförmälda institutionerna.

Kanslern för Upsala universitet hade äfven velat i främsta rummet

fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på detta anslagsbehof.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

107

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats angående de

af konsistoriet insända ritningar och kostnadsförslag till ofvan berörda

ändringar och reparationer, hade deri tillstyrkt utförandet af de i konsistoriehuset,

kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset föreslagna

ändringar och reparationer, beräknade att tillsammans kosta 36,000

kronor.

Då det, efter hvad upplyst blifvit, ansetts vara obestridligt, att

åtskilliga af de ofvan nämnda akademiska institutionerna betydligt

hindrades i sin verksamhet af brist på erforderligt och ändamålsenligt

anordnad! utrymme, samt den fördelning af de ledigblifvande lokalerna

äfvensom den dermed förbundna omflyttningen, hvilka af konsistoriet

föreslagits, synts tillfredsställande, har Kongl. Maj:t framstält nu föreliggande

förslag.

Utskottet, som funnit synnerligen afsevärda förhållanden påkalla

beviljandet af det begärda anslaget, får derföre hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning, må bevilja ett anslag af 36,000 kronor

till ändringar och reparationer af konsistoriehuset,

kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset i Upsala

samt af nämnda anslag på extra stat för år 1886

anvisa 18,000 kronor.

38:o. Då vid 1884 års riksdag ett anslag af 81,000 kronor be- An9- amiviljades

till uppförande af en ny byggnad för den patologisk-anatomi- dfan-''

ska institutionen i Lund och inköp af tomtplats dertill, anvisades af slagsbelopp

anslaget för år 1885 ett belopp af 50,000 kronor; och hemställer lojogjX/Tn
Utskottet

nu, stitutionens i

Lund

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, af det till uppförande af

en ny byggnad för den patologisk-anatomiska institutionen

i Lund och inköp af tomtplats dertill beviljade

anslaget å 81,000 kronor, må på extra stat för''år

1886 anvisa återstående 31,000 kronor.

byggnad.

[30.]

39:o Vid aflåtande af Kongl. Maj:ts framställning till 1884 m9im£ng

års Riksdag om det i näst föregående punkt 38:o omförmälda bygg- m. m. för den

nadsanslag meddelades, att, utom den för sjelfva byggnaden och tom
ten

beräknade summan, 81,000 kronor, anslag komme att behöfvas till nens i Lund

nya byggnad.

[31.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

inredning af byggnaden och anskaffande af vetenskaplig materiel för

institutionen, samt att det härför erforderliga belopp af det akademiska

konsistoriet antagits uppgå till 10,000 kronor, dock utan att någon

närmare utredning om detta anslagsbehof ansågs förr än längre fram

kunna åstadkommas. Af universitetskanslern har nu, enligt hvad i

statsrådsprotokollet till den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen

angående statsverket meddelas (sid. 55 och 56), insändts ett från

konsistorium inkommet kostnadsförslag, vid hvars uppgörande vederbörlig

hänsyn tagits så väl till institutionens behof i egenskap af vetenskaplig

anstalt som till de kraf, hvilka stode i omedelbart sammanhang

med undervisningen och vid hvilkas beräkning det varit nödigt

att utgå från ett bestämdt antal lärjungar, här antaget till något större

än det nuvarande af omkring 100. Kostnadsförslaget slutade å en

summa af 10,376 kronor, hvaraf likväl det jemförelsevis ringa belopp,

som öfvorstege den först uppgifna ungefärliga kostnaden, ansetts kunna

småningom betäckas af institutionens egna tillgångar. — Då af ett förslag

som det förevarande, hvilket afsåge hela utredningen för en större

institution och hvilket måste uppgöras en längre tid i förväg och till

en icke ringa del endast med ledning af byggnadsritningarna, billigtvis

ej kunde fordras sådan noggrannhet i detaljer, att icke en eller

annan förändring kunde blifva behöflig, har, enligt hvad nyssberörda

statsrådsprotokoll vidare upplyser, konsistorium anhållit, att åt detsamma

måtte medgifvas rätt att i förslaget göra sådana ändringar,

som framdeles kunde visa sig af behofvet påkallade.

Med anledning häraf har Kong]. Maj:t gjort framställning derom,

att till inredning af den nya byggnaden för patologisk-anatomiska institutionen

i Lund samt anskaffande af vetenskaplig materiel för samma

institution måtte å extra stat för år 1886 beviljas ett anslag af 10,000

kronor, med rätt för det akademiska konsistoriet att vid användandet

af detta anslag vidtaga sådana ändringar i det ingifna förslaget, som

kunde befinnas nödiga och lämpliga.

Då en stor del af anslaget till ifrågavarande byggnad först under

är 1886 kommer att utgå och byggnaden fullbordas, samt tillförlitlig

beräkning af inredningskostnaderna m. m., som för äskade 10,000

kronor skulle bekostas, först då lärer kunna verkställas, har Utskottet

ansett skäl saknas att, innan fullständig och detaljerad kostnadsberäkning

föreligger, tillstyrka beviljandet af ifrågavarande anslag till hela

det belopp, som begärts, utan finner Utskottet, att Riksdagen för närvarande

kan nedsätta beloppet till 5,000 kronor för att lemna vederbörande

tillfälle att, derest ytterligare anslag skulle finnas nödigt, då

framlägga detaljerad kostnadsberäkning, som för arbetets fullbordande

s. 109 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lå. 109

kan blifva tillämplig, utan att förändringar deri behöfva ske; hemställande

Utskottet alltså,

att Riksdagen endast må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts framställning om anvisande af medel till inredning

af den nya byggnaden för den patologisk-anatomiska institutionen

i Lund samt till anskaffande af vetenskaplig

materiel för samma institution, att Riksdagen för nämnda

ändamål på extra stat för år 1886 anvisar ett belopp af

5,000 kronor.

40:o. Till offentliggörande i tryck åt vissa på astronomiska observatoriet

i Lund utförda zonobservationer har Kongl. Majd äskat ett extra anslag

för år 1886 af 3,000 kronor.

1884 års Riksdag beviljade för ofvan nämnda ändamål en summa af

9,000 kronor samt anvisade deraf för innevarande år 3,000 kronor; och då

offentliggörandet af observationerna således nu kommer att börja samt det

skulle vara olämpligt att afbryta detsamma, så far Utskottet hemställa,

a tf Riksdagen, med bifall till Kongl. Majds framställning,

må för ofvan angifna ändamål på extra stat för

år 1886 anvisa 3,000 kronor af det förut beviljade anslaget

å 9,000 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

41 :o. Till beredande af arfvode åt en amanuens vid karolinska medikokirurgiska

institutets gynekologiska klinik har Kongl. Maj:t äskat för år

1886 ett extra anslag af 900 kronor, eller samma belopp, som förut under

flera år för ändamålet utgått; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må på extra stat för år 1886 anvisa 900 kronor,

att användas till arfvode åt en amanuens vid det

karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska

klinik.

Allmänna läroverken.

42:o. Under åberopande af de skäl, som föranledt Kongl. Majds framställningar

vid de senaste riksdagarne om tillfällig löneförbättring åt lärarne

Ang. anslag

till offentliggörande

i

tryck af zonobservationer,

anstälda vid

Lunds universitets

observatorium.

[32.]

Ang. anslag

till arfvode ät

en amanuens

vid Karolinska

institutet.

[33.]

Ang. anslag

för tillfällig

löneförbättring

åt lärarne

vid de allmänna

läroverken.

[34.]

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ld.

vid de allmänna läroverken, hvilka skäl fortfarande vore gällande, har Kong!.

Maj:t föreslagit, att, för beredande åt lärarne vid de allmänna läroverken af

löneförbättring för år 1886, att utgå efter samma grunder som den för de

tre senaste åren beviljade, anslag måtte af Riksdagen beviljas med enahanda

belopp, som det för ändamålet i 1885 års riksstat uppförda, eller 336,975 kronor.

Då vid innevarande års riksdag frågan om de grunder, enligt hvilka

löneförbättringen bör utgå, föranledt uttalanden inom Riksdagen af stridiga

meningar, har Utskottet ansett sig här böra erinra om dessa grunder.

Sedan Kongl. Maj:t vid 1882 års riksdag i särskild proposition

N:o 17 föreslagit, bland annat, att för tillämpning af ny lönereglering för

lärare vid de högre och de femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

och folkskolelärarinneseminarierna, enligt de i statsrådsprotokollet

angifna grunder, måtte beviljas vissa belopp å ordinarie stat, så tillkännagaf

Riksdagen i dess den 21 Maj 1882 aflåtna skrifvelse N:o 62, att Riksdagen

för beredande af löneförbättring för lärarne vid de allmänna läroverken, med

tillämpning af de i statsrådsprotokollet vid Kongl. Maj:ts berörda proposition

angifna grunder, med hälften af de belopp, som blifvit af Kongl. Maj:t

föreslagna, på extra stat för år 1883 anvisat såsom förhöjning i anslaget

till de allmänna läroverken ett belopp af 336,975 kronor.

De ofvanberörda grunderna finnas angifna i det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet, till hvilket Utskottet hänvisar. Här anmärkes allenast,

att den hufvudsakligaste af dessa grunder var att aflöningen skulle utgå i

lön och tjenstgöringspenningar; samt att, sedan samma anslagsbelopp blifvit

beviljadt för åren 1884 och 1885, Kongl. Maj:t i fråga om rätten att erhålla

lönetillägg senast i cirkulär den 50 Maj 1884 förordna!, att de för

rektorer, lektorer, adjunkter, kolleger, lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

och lärare vid enklassiga pedagogier bestämda lönetillägg skola utgå endast

för verklig tjenstgöring, hvarvid tjänstgöringsskyldigheten anses omfatta för

rektorer kalenderåret, men för de öfrige läsår, beräknadt till 36 veckor.

Ehuru således ifrågavarande löneförbättring hufvudsakligen iklädt sig

naturen af tjenstgöringspenningar, hvilket otvifvelaktigt äfven varit Riksdagens

mening, anser sig likväl Utskottet, till förekommande af den ovisshet, som i

denna fråga uppstått, jemväl böra uttala, att utbetalning icke lärer böra ega

rum, när den, sons erhållit tjenstledighet, under tiden skött och uppburit

betalning för annat arbete i statens, kommunens eller enskildes tjenst.

På grund af hvad nu anförts hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bevilja på extra stat för år 1886

det af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 336,975 kronor, för

tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

111

43:o. Yidare hemställer Utskottet, Ang. anslag

till resestipendier

förlärare

att Riksdagen, med bifall till Kong], Maj:ts derom * främmande

gjorda framställning, må för år 1886 bevilja ett extra le(pråK

anslag af 6,000 kronor, att af Kongl. Maj:t disponeras till [35.]

stipendier för lärare i främmande lefvande språk vid de

allmänna läroverken för att i utlandet studera tyska, franska

och engelska språken.

44:o. Till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken har ^9- anslag

vid de senaste riksdagarne, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom 1 å“extra*

aflåtna framställningar, å extra stat anvisats anslag af 40,000 kronor; och lärare vid de

då med all säkerhet det kunde antagas, att detta belopp vore det minsta, läroverken.

som för ifrågavarande ändamål under år 1886 korn me att erfordras, har [36.]

Kongl. Maj:t föreslagit, att till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna

läroverken måtte beviljas för år 1886 ett extra anslag af 40,000 kronor.

1 Itskottet hemställer,

att Riksdagen må uppföra det äskade beloppet,

40,000 kronor, å extra stat för år 1886, att användas

för ofvan angifna ändamål.

Högre lärarinneseminariet.

45:o. Med anledning af Kongl. Majds framställning samt under åbe- ^ng-anslag

ropande af hvad Utskottet här ofvan i punkten 42:o anfört, får Utskottet föneförbm-9- bemställa, ring åt lärare

och lärarinnor

vid högre

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 an- lämriwnevisa

ett belopp af 4,000 kronor för tillfällig löneförbättring f“,n"

åt lärare ocli lärarinnor vid högre lärarinneseminarium ''

enligt hittills gällande grunder.

Pedagogier.

46:o. För beredande af löneförbättring åt lärare vid do en- och två
-

Ang. anslag

för tillfällig

klassiga pedagogierna har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 8,750

kronor; och får Utskottet, under hänvisning till hvad Utskottet i punkten ring ät lärar42:0

här ofvan yttrat, hemställa,

ne vid de enoch

tvåklassiga

pedagogierna.

[38.]

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag

för tillfällig

löneförbättring

åt lärare

och lärarinnor

vid folkskolelärareseminarierna
m.

in.

[39.]

Ang. anslag

för uppförande

i Umeå

af en

byggnad för

dervarande

folkskolelärarinneseminarium.

[40.]

att Riksdagen må på extra stat för år 188G bevilja

ett anslag af 8,750 kronor för tillfällig löneförbättring åt

lärarne vid de en- och tvåklassiga pedagogierna.

Folkundervisningen.

47:o. I likhet med hvad under flera föregående år egt rum hemställer

Utskottet,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning må, til! löneförbättring åt lärare och

lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden

åt teekningslärare för extra tjenstgöring och extra

arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år äro bestämda, anvisa det

äskade beloppet, 33,300 kronor.

48:o. Till byggnad för folkskolelärarinneseminariet i Umeå har Kongl.

Maj:t äskat ett belopp af 79,000 kronor, och att deraf måtte anvisas att

utgå under år 1886 ett belopp af 40,000 kronor.

Folkskolelärarinneseminariet i Umeå, som upprättades hösten 1879 och

sedan läsåret 1881—1882 i afseende på undervisningen varit ordnadt på

fyra klasser, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 58 och 59) meddelas,

först inrymts i en inom vestra delen af nämnda stad förhyrd lokal.

Denna lokal, som till en början lemnade någorlunda tillräckligt utrymme

för behofvet, hade i mån af läroverkets utveckling befunnits allt för trång.

Redan under det andra året af läroverkets verksamhet måste derför ytterligare

en lägenhet förhyras i ett intill den förra lokalen närbeläget hus.

Men äfven med denna utvidgning hade dock ej de allt mer ökade behofven

af utrymme kunnat fyllas, emedan rummen i allmänhet vore för små i förhållande

till elevernas antal.

Seminariets rektor hade ock i afgifna årsberättelser förnyade gånger

härom gjort erinran och i afseende på de förhyrda lägenheternas beskaffenhet

i öfrigt anmärkt, att de i allmänhet ej uppfylde de fordringar, som med

fog kunde ställas på skollokaler, samt under kalla och blåsiga vintrar svårligen

kunde hållas tillräckligt varma.

I skrifvelse den 10 sistlidne September till Konungen hade domkapitlet

i Hernösand anfört, att behofvet af egen lokal för ifrågavarande

seminarium länge gifvit sig till känna och blefve allt mer uppenbart, ju mer

läroanstalten utvecklades och ovissheten om de hyrda lokalernas bibehållande

s. 113 Kontrollera mot PDF

Stats- TJtshottets Utlåtande N:o 14.

113

ökades; att domkapitlet derför för längre tid sedan låtit uppgöra ritning till

ett nytt seminariehus, på en gång nog rymligt för behofvet och ej öfverstigande

den kostnad, om hvars gäldande man kunde hysa någon förhoppning;

samt att, sedan två förslag blifvit af domkapitlet förkastade, enär de

varit allt för stort och kostsamt tilltagna, ett tredje nu blifvit fullständigt utarbetadt,

som motsvarade skäliga fordringar. Under förordande af detta

förslag såsom synnerligen lämpligt samt med öfverlemnande af ritningar och

kostnadsförslag, hade domkapitlet hemstält om anvisande af de till utförande

af den föreslagna seminariebyggnaden jemte uthus erforderliga medel, utgörande

enligt kostnadsförslaget 75,000 kronor.

Derjemte hade domkapitlet upplyst, att Umeå stad länge sedan anvisat

och torrlagt en för ändamålet godkänd tomt i vestra delen af staden.

Efter erhållen nådig remiss hade Ofverintendentsembetet den 21 Oktober

1884 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört,

att embetet beträffande ritningarna ej funnit skäl till annan anmärkning, än

att, för åstadkommande af bättre öfverensstämmelse mellan midtel- och sidopartierna

af byggnadens norra fasad, archivolterna öfver fönstren i midtelpartiets

Öfra våning ansetts böra utbytas mot rektangulära och af små pilastrar

innefattade fyllningar, på sätt å ritningen öfver denna del af byggnaden

blifvit iakttaget. Vidkommande kostnadsförslaget hade embetet erinrat,

huru som dels till byggnaden torde komma att erfordras mera gråstensmur

och tegel än förslaget upptoge, dels prisen å rustvirke, stuprör, målning

och uthus borde höjas, såsom ett embetets utlåtande bifogadt granskningsmemorial

i detalj angåfve. Med afseende härpå ansåg embetet förslagets

slutsumma böra ökas från 75,000 till 79,000 kronor.

Efter meddelande häraf anförde föredragande departementschefen, att

det för ett läroverk medförde stora svårigheter att ej ega en egen, för dess

verksamhet särskildt ordnad lokal, hvilket erfarenheten å andra orter tydligen

ådagalagt. Till följd deraf hade ock samtliga seminarierna för bildande af

lärare och lärarinnor vid folkskolorna blifvit, hufvudsakligen på statens bekostnad,

försedda med egna lärohus, endast med undantag af seminariet i

Umeå. Af de ofvan anförda upplysningarna rörande beskaffenheten af den

lokal, som blifvit för detta seminarium förhyrd, syntes ock vara tydligt, att

en annan bättre lokal vore för detta läroverk mycket behöflig, och då läroverkets

behof ej kunde till fullo tillgodoses utan att en egen, för ändamålet

ordnad lokal beredes, hemstälde departementschefen att anslag för ändamålet

måtte hos Riksdagen begäras.

Utskottet, som finner hvad i ämnet blifvit anfördt fullt ådagalägga

behofvet att egen byggnad varder åt ifrågavarande seminarium anskaffad,

men anser kostnaden för den samma kunna inskränkas till det belopp, som

blifvit af domkapitlet föreslaget, hemställer,

Bih. till RiJcsd. Prot. 1885. 4 Samt. 1 Afd. 12 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till understöd

åt lärjungar

vid folkhögskolor.

[41.]

Ang. anslag

till understöd

åt tekniska

yrkesskolor.

[42.]

Ang. anslag

för tillfällig

löneförbättring

åt

provinsialläkare.

[43.]

114 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

framställning, att Riksdagen beviljar ett anslag af 75,000

kronor till byggnad för folkskolelärarinneseminarium i

Umeå samt deraf på extra stat för år 1886 anvisar 40,000

kronor.

49:o. Yidare hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må till understöd åt mindre bemedlade,

vare sig manliga eller qvinliga lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, anvisa

på extra stat för år 1886 ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

50:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer Utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt lägre tekniska

yrkesskolor anvisa ett extra anslag för år 1886 till samma

belopp, som under flera år utgått, eller 25,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

51:o. För tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare är af Kongl.

Maj:t begärdt för år 1886 ett extra anslag af 25,000 kronor.

Herr Friherre Klinckowström har i sin i Första Kammaren väckta

motion (K:o 9) på anförda skäl framstält det yrkande, att den af Kongl.

Maj:t ofvan äskade löneförhöjning utöfver de 20,000 kronor, som derför redan

på extra stat funnes anvisade och äfven i 1886 års riksstat borde uppföras,

icke måtte beviljas.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet (sid. 60

och 61) har blifvit af statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet anfördt

och erinradt, huru som i underdånig skrifvelse den 26 September 1884

angående medicinalverkets anslagsbehof för år 1886 Medicinalstyrelsen förnyat

sin flere gånger förut gjorda framställning i fråga om reglering af

provinsialläkarnes löner, hvarvid styrelsen, med åberopande af de motiv,

som anförts i dess angående denna fråga den 10 Oktober 1881 afgifna

underdåniga utlåtande, för hvars innehåll i statsrådsprotokollet den 9 Januari

s. 115 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 11.

115

1882 utförligt redogjorts, hos Kongl. Maj:t hemstält, att till näst sammanträdande

Riksdag nådig proposition måtte afiåtas derom, att provinsialläkarnes

löner, som för närvarande utginge med 2,000 kronor jemte ett ålderstillägg

af 500 kronor efter 10 års tjenst, måtte förbättras genom den ursprungliga

lönens höjande till 3,000 kronor samt ännu ett ålderstillägg af

500 kronor efter 15 års tjenst, hvarigenom dessa löner alltså slutligen

kornme att utgöra 4,000 kronor, äfvensom att ålderstilläggen i hvarje fall

finge åtnjutas från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder den

föreskrifna tjensteåldern blifvit uppnådd, och mot vilkor af väl vitsordad

tjenstgöring såsom ordinarie eller efter legitimationen tillförordnad provinsialläkare.

Enär den svåra frågan om ny instruktion för provinsialläkarne fortfarande

väntade på sin lösning, och föredragande departementschefen ansåg

det först efter dess afgörande kunna bedömas, om och i hvad mån en allmän

förhöjning af provinsialläkarnes löner vore af billighet påkallad, kunde

departementschefen icke tillstyrka Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga

något derhän syftande förslag. Deremot ansågs tillfälle böra beredas att äfven

under nästinstundande år 1886 lemna någon skälig lönetillökning, utgående

i form af tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare i sådana distrikt,

hvarest till följd af befolkningens gleshet eller fattigdom och distriktens

vidd eller besvärlighet i afseende på sjukvårdens handhafvande svårighet

vid inträffade ledigheter uppstått att finna sökande till tjensterna, eller der

läkarnes inkomster befunnes allt för knappa i förhållande till deras lefnadsbehof.

För sådant ändamål hade ock, på af Kongl. Maj:t gjorda propositioner,

en summa af 20,000 kronor blifvit af Riksdagen beviljad för hvart

och ett af åren 1883, 1884 och 1885. Af de för åren 1883 och 1884

anslagna medlen hade Kongl. Maj:t, efter Medicinalstyrelsens hörande, tilldelat

för hvartdera året 1,000 kronor åt provinsialläkaren i ett af de nordliga

distrikten samt ett belopp af 500 kronor åt hvar och en af provinsial - läkarne i 38 andra distrikt. Medicinalstyrelsen hade emellertid ansett, att

ytterligare minst 10 distrikt vore i nästan lika stort behof af understöd,

hvilket äfven föranledde styrelsen, som i sitt utlåtande angående fördelningen

af den för år 1884 "anvisade summan icke ifrågasatt någon ändring

mot hvad för året derförut blifvit bestämdt, att i afgifvet yttrande om förenämnda

för år 1885 beviljade medels användande förklara, att, under sådana

förhållanden och då '' icke, såsom önskvärdt varit, ytterligare 5,000

kronor funnes att fördela mellan provinsialläkaredistrikten, Medicinalstyrelsen

icke kunde rättvisligen för tredje gången anmäla endast samma distrikt som

förut till erhållande af löneförbättring, under det sådan fortfarande skulle

undanhållas de ifrågavarande 10 distrikten, utan då hellre finge föreslå en

nedsättning af beloppen för de förra distrikten från 1,000 till 800 kronor

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

och från 500 till 400 kronor samt i stället anmäla de senare 10 distrikten

till undfående af löneförbättring.

Då emellertid det syntes böra om möjligt undvikas att under oförändrade

förhållanden beröfva provinsialläkare någon del af ett lönetillägg,

som de under ett par år åtnjutit, hade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning

den 30 sistlidne December funnit skäligt att verkställa fördelningen af

ifrågavarande anslag efter hufvudsakligen samma grunder, som förut tillämpats.

Men på det att löneförbättring måtte kunna tillerkännas äfven de

provinsialläkare, hvilka, enligt hvad Medicinalstyrelsen upplyst, vore i sådan

belägenhet, att de med nästan lika mycket skäl borde kunna förvänta att

komma i åtnjutande af enahanda förmån, ansåg departementschefen, att, i

öfverensstämmelse med hvad Medicinalstyrelsen antydt, högre belopp än hittills

borde för år 1886 af Riksdagen äskas, och hemstälde alltså, det proposition

derom måtte till Riksdagen aflåtas.

Då Utskottet nu går att yttra sig öfver de i denna fråga framstälda

förslag, får Utskottet till en början erinra om de svårigheter, som vid pröfningen

mota, i det att å ena sidan måste beaktas den utan tvifvel bekymmersamma

ställning, hvari på en del orter provinsialläkarne befinna sig, samt

de billighetsskäl, som tala för att åt dem beredes en förbättring i ekonomiskt

afseende, men att å andra sidan afseende ock måste fästas på de allt

mer framträdande olägenheterna af bristen på instruktion för desse tjensteman,

och att genom beviljandet år efter år i ökadt mått af tillfällig löneförbättring

den stora och vigtiga frågan om en sådan instruktion kan komma

att fördröjas, och intresset för dess snara lösning på vissa håll förringas.

Med hänsyn härtill anser Utskottet, som icke vill ifrågasätta någon

minskning för år 1886 af den löneförbättring, som för innevarande år bestämts,

öfvervägande skäl tala för afstyrkande af den begärda tillökningen,

i förhoppning, att det snart måtte blifva möjligt att framlägga förslag till

definitivt ordnande af denna angelägenhet. Först då detta sker och frågan

om provinsialläkarnes skyldigheter mot befolkningen i de orter, der de hafva

sin verksamhet, från hvilken nu ej sällan förspörjes klagan öfver de betydliga

afgifter, som till provinsialläkaren måste af obemedlade sjuke utgå, varder

på ett för så väl läkarne som allmänheten tillfredsställande sätt ordnad,

synes Riksdagen böra medgifva någon vidare utsträckning af den hittills

medgifna löneförbättringen; Kongl. Maj:t naturligtvis obetaget att, på sätt

honom för godt synes, fördela den summa som af Riksdagen beviljas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, att Riksdagen på extra stat för år 1886

s. 117 Kontrollera mot PDF

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 14.

117

anvisar ett belopp af 20,000 kronor för tillfällig löneförbättring

åt provinsialläkarne.

52:o. Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper har Kongl.

Maj:t för år 1886 äskat samma belopp, som för innevarande år är derför

beviljadt; och under hänvisning till den i statsrådsprotokollet (sid. 62) lemnade

redogörelsen för detta anslagsbehof samt i betraktande deraf, att anslaget

till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättningar m. m. för

närvarande icke lemnar tillgång till denna utgift, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper anvisa på extra stat för år 1886

ett anslag af 1,200 kronor.

53:o. Till uppehållande under år 1886 af en poliklinik för tandsjukdomar,

hvarest tandläkareeleveer jemväl skulle erhålla undervisning, har Kongl.

Maj:t begärt ett extra anslag för samma år af 4,000 kronor.

Anslag till detta ändamål beviljades första gången vid 1884 års riksdag,

och den ifrågavarande anstalten har med innevarande års början trädt

i verksamhet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må till uppehållande i Stockholm af en poliklinik

för tandsjukdomar, hvarest tandläkareelever jemväl

skola erhålla undervisning, anvisa på extra stat för år 1886

ett anslag af 4,000 kronor.

Veterinärundervisningen.

54:o. Till veterinärinrättningen i Skara har Kongl. Maj:t föreslagit,

att Riksdagen, med godkännande af det i statsrådsprotokollet angifna förslag

till veterinärinrättningens ombildning, måtte bevilja ett extra anslag af 12,900

kronor.

Till statsrådsprotokollet har statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet

anfört:

»Efter det under 1760-talet sedermera Professorn Peter Hernqvist på

allmän bekostnad fått utomlands studera veterinärvetenskapen samt, återkommen

till Sverige, erhållit anställning såsom lektor vid gymnasiet i Skara,

förklarades han genom ett Kongl. bref den 29 April 1774 berättigad fort
-

Ang. anslag

till granskning

af hospitalens

räkenskaper.

[44.]

Ang. anslag

till en poliklinik

för

tandsjukdomar.

[45.]

Ang. anslag

till veterinärinrättningen

i Skara.

[46.]

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

farande uppbära en honom redan förut tills vidare tilldelad pension mot

vilkor, att han hvart tredje år skulle utexaminera minst två i veterinärkonsten

inöfvade personer, som kunde till det allmännas tjenst användas. Genom

Kongl. bref den 8 Maj 1775 uppläts hemmanet Brogården invid

Skara till en »lazarettsinrättning för sjuka kreatur för bättre befordran och

verkställighet af artis veterinarire fortplantande i riket», hvarjemte sedermera

lemnades anslag för byggnader och inventarier samt för aflöning af en adjunkt.

Genom testamente af Hernqvist, som afled år 1808, blef inrättningen

egare af Horshaga qvarn, f mantal i rushållet Forsen, åtskilliga tomter,

stads- och domkyrkojordar samt skogslotter äfvensom ett kapital. Sedermera

hafva jemväl några andra, smärre donationer tillfallit inrättningen.

»De första närmare bestämmelser för inrättningens verksamhet gåfvos

genom den af Kongl. Maj:t den 13 Mars 1813 faststälda »Ordning, som kommer

att följas vid veterinärinrättningen i Skara», hvaruti bland annat föreskrefs,

att inrättningen skulle »omfatta botemedel för hustama djur i allmänhet», och,

på det både lärlingar måtte häruti förvärfva sig nödig skicklighet och ortens

invånare hafva tillfälle att finna råd och hjelp, skulle särskilda hus på veterinärkassans

bekostnad uppföras för hästar, hornboskap, får och svinkreatur.

I nämnda ordning bestämdes derjemte, att lärling skulle vid aflyttning från

skolan undfå föreståndarens vittnesbörd så väl om tiden, under hvilken han

vistats vid inrättningen, som om sin flit, större eller mindre framsteg i läroöfningarna,

skicklighet och förhållande.

»Men några år derefter inrättades i Stockholm en ny veterinärinrättning,

och föreståndaren för inrättningen i Skara förordnades att äfven förestå anstalten

i Stockholm, dit han afflyttade och der han blef boende i 34 år. Någon vikarierande

lärare i Skara förordnades icke, och eleverna derstädes måste för att

erhålla kunskapsbetyg af föreståndaren afsluta sin kurs i Stockholm. Genom

dessa omständigheter råkade Skara-inrättningen i förfall, till dess Kongl.

Maj:ts nådiga provisoriska reglemente för veterinärinrättningen i Skara den

20 Juli 1855 utfärdades, hvilket i- hufvudsak ännu länder till efterrättelse.

Enligt detta reglemente är inrättningens ändamål att lemna undervisning uti

veterinärvetenskapen och bilda skickliga hofslagare för landsorternas behof,

hvarjemte i 22 § uttryckligen stadgas, att utgångsexamen omfattar de kunskaper,

som erfordras för utöfning af hofslagareyrket. Man antog likväl vid

veterinärinrättningen lärlingar, hvilka efter erhållen undervisning i veterinära

ämnen meddelades afgångsbetyg om att de innehade de kunskaper, som erfordrades

för utöfningen af veterinäryrket. Då emellertid dessa personer icke

voro erkända veterinärer, kunde de ej erhålla häftigt verkande läkemedel

från apoteken, ej heller fingo de användas vid den offentliga sjukvården af

husdjur; men genom nådigt bref den 11 Oktober 1872 bestämdes, att un
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

119

der afvaktan på genomförandet af en förändrad organisation af veterinärinrättningen

i Skara sådan ändring af 22 § i nyssnämnda reglemente skulle ega

rum, att afgångsexamen skulle omfatta alla vid denna läroanstalt inhemtade

kunskapsämnen, hvarjemte förklarades, att elever, som i sådan ordning blefve

från inrättningen utexaminerade med godkända betyg, skulle ega att mot

recept utbekomma från apotek så väl häftigt verkande som andra, vanliga

medikamenter, hvilka för utöfning af djurläkareyrket erfordrades.

»Enligt hvad Medicinalstyrelsen upplyst, är emellertid antalet af sådana

från veterinärinrättningen i Skara utexaminerade men ej legitimerade

veterinärer helt obetydligt och torde numera ej öfverstiga 30.

»Redan i början af 1860-talet hade emellertid väckts fråga om en förbättrad

veterinärundervisning. Sedan åtskilliga yttranden afgifvits af embetsverk

och auktoriteter, förordnades år 1863 för ärendets närmare utredning

en komité, som i sitt den 24 Maj 1865 afgifna betänkande föreslog,

att anstalten i Stockholm skulle blifva det egentliga veterinärläroverket,

ordnadt på af komiterade föreslaget sätt, men inrättningen i Skara »med

oförändrad benämning fortfarande bibehållas såsom en veterinär sjukvårdsanstalt

med ändamål derjemte att meddela undervisning i veterinärkunskapen

och särskildt den del deraf, som afser hofbeslaget». Den undervisning,

som utom i hofbeslaget skulle vid inrättningen meddelas i veterinära ämnen,

borde inrättas med särskildt afseende å jordbruksnäringen samt alltså, utom

den kliniska sjukvården, bestå i sådana »kortfattade kurser i hemdjurens

anatomi och fysiologi, deras afvel och skötsel, som företrädesvis kunde vara

gagnande för ynglingar, hvilka, med förut förvärfvad allmän bildning, egna

sig åt jordbruksyrket». Examen skulle anställas med och betyg lemnas åt

hofslagarelärlingarne.

»Sundhetskollegium, liördt öfver detta förslag, uttalade den åsigt, att

inrättningen i Skara borde ordnas såsom ett läroverk för fullständig veterinärbildning.

Tvenne förslag, affattade i enlighet med denna åsigt, blefvo ock

af Eders Kongl. Maj:t framlagda för 1873 och 1874 års Riksdagar, men

vunno ej representationens godkännande. Ett nytt förslag i samma syfte,

framlagdt för 1878 års Riksdag, hade samma öde. Ärendet hade under tiden

behandlats af en år 1874 tillsatt ny komité, som den 5 December samma

år afgaf betänkande angående veterinärväsendets ordnande. Deruti föreslogs,

bland annat, att inrättningen i Skara skulle, jemte sin uppgift att vara

vårdanstalt för sjuka djur och hofbeslagsskola, utbilda privatveterinärer för

landtbrukets behof. Inträdesfordringarna skulle vara lägre än till läroanstalten

i Stockholm och undervisningen mindre vetenskaplig, men likväl tillräcklig

att utbilda dugliga praktiska veterinärer. Det af komitén utarbetade

förslag i denna del framlades af Eders Kongl. Maj:t genom nådig proposition

för 1875 års Riksdag, och begärdes för dess genomförande en förhöjning

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

med 12,900 kronor i inrättningens ordinarie anslag. Riksdagen beviljade

det begärda anslaget, men endast på extra stat. Och dervid har sedan förblifvit.

»Den provisoriska ställning, inrättningen i Skara sedan en lång tid

tillbaka intagit, torde icke vidare böra fortfara, utan inrättningens framtida

ställning och verksamhet böra definitivt bestämmas. Genom nådigt bref den

29 Juni 1883 täcktes ock Eders Kongl. Maj:t anbefalla Medicinalstyrelsen

att inkomma med underdånigt yttrande och förslag antingen i fråga om

definitivt ordnande af veterinärinrättningen i Skara på ordinarie stat eller

ock derom, huruvida samma inrättning kunde böra upphöra, och, i sådant

fall, huru dertill anslagna donationer borde för afsedda ändamål användas.

Sedan Medicinalstyrelsen i anledning häraf inhemtat utlåtanden i ämnet från

direktionen öfver nämnda veterinärinrättning och lärarekollegiet vid veterinärinstitutet

i Stockholm, har Medicinalstyrelsen, med öfverlemnande af dessa

utlåtanden äfvensom af ett anförande utaf veterinärinrättningens i Skara t. f.

föreståndare, den 17 Mars 1884 afgifvit det sålunda infordrade yttrandet

och förslaget.

»Beträffande frågan om inrättningens ordnande för framtiden har direktionen,

som, lika med t. f. föreståndaren, ansett, att inrättningen fortfarande

borde ega bestånd såsom veterinärläroverk, i sitt omförmälda utlåtande föreslagit,

att inrättningen måtte erhålla till uppgift: att bilda veterinärer, afsedda

för den enskilda veterinära sjukvården; att vara en fullständig läroanstalt

för bildande af hofslagare eller s. k. hofbeslagssmeder; och att vara

en anstalt för vård af sjuka husdjur. För erhållande af inträde vid inrättningen

såsom elev skulle erfordras, utom bevis om ålder, god frejd samt

frisk och stark kroppsbyggnad, intyg utvisande att den inträdessökande ådagalagt

sådana kunskaper, som berättiga till intagning i sjette klassen vid allmänt

läroverk.

»De utgifter, som skulle erfordras för veterinärinrättningens ordnande

på detta sätt, skulle enligt direktionens beräkning uppgå till 23,200 kronor

och, mod möjligen behöfliga ålderstil lägg, till 26,200 kronor om året. Härmed

skulle aflönas tre lektorer, två adjunkter, en instruktionssmed, kassör,

sekreterare och bibliotekarie samt betjening, äfvensom bestridas utdelning af

stipendier och premier åt elever, skatter och onera, kostnader för byggnaders

underhåll och för undervisningsmateriel samt diverse utgifter. De härför

disponibla tillgångarna beräknar direktionen sålunda:

arrende för Brogården med tillhörande qvarn och torp., kronor 3,000: —

» » inrättningens öfriga fastigheter........................ » 1,400: —

räntor å inrättningens kapital, 20,050 kronor ............. » 1,100: —

Transport kronor 5,500: —

s. 121 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

121

Transport kronor 5,500: —

Återstående behof skulle tillgodoses genom ett årligt

statsanslag af 17,700 kronor, hvartill dock ytterligare

erfordrades såsom ålderstillägg för år 1885

beräknade 1,500 kronor och för framtiden högst 3,000

kronor, och således hela statsanslaget uppgå till

högst ............................................................................. » 20,700: —

Summa kronor 26,200: —

Inrättningens nuvarande anslag:

O O

på ordinarie stat.................................. kronor 4,100: —

» extra » ................................... » 12,900: — kronor 17,000: —

skulle således behöfva ökas med högst .............................. » 3,700: —

»Lärarekollegiet vid veterinärinstitutet i Stockholm har i sitt utlåtande

i detta ämne anfört, att, enär det årliga anslag, som skulle erfordras, om

veterinärinrättningen i Skara skulle blifva ett fullständigt, med veterinärinstitutet

likstäldt veterinärläroverk och hofbeslagsskola, måste beräknas till omkring

50,000 kronor, hvartill Hernqvists med fleres donationer ansåges lemna endast

omkring 2,800 kronor, ekonomiska skäl syntes lägga hinder i vägen

för ett sådant ordnande af veterinärinrättningens i Skara verksamhet. Ått

åter derstädes utbilda en lägre klass af veterinärer afstyrker lärarekollegiet på

det högsta. Ynglingar med afgångsbetyg från femte klassen af allmänt läroverk

egde icke de insigter i naturvetenskap, matematik och främmande språk,

som erfordrades för att kunna dels följa med undervisningen i kemi, fysik

och fysiologi, dels ock begagna de veterinära läroböckerna, hvilka nästan

uteslutande vore affattade på tyska och franska språken, hvartill komrae att

dessa ynglingar med hänsyn till sin ålder vore alldeles för outvecklade för

att kunna deltaga i de praktiska göromålen vid en veterinärskola. Lärarekollegiet

anser dessutom, att vårt land, lika litet som flertalet andra länder

i Europa, har behof af mer än ett fullständigt veterinärläroverk, och hänvisar

derpå, att samma åsigt uttalats af landtbruksakademien år 1863 äfvensom

af Riksdagen vid flera tillfällen. Sålunda yttrade Riksdagen år 1873, då

den förklarade sig icke kunna bifalla den nådiga framställningen om anslag

för utvidgning af veterinärinrättningen i Skara till ett fullständigt veterinärläroverk,

att, om afseende äfven fästes på framtida förhållanden, veterinärundervisningen

med en fyraårig kurs icke behöfde afse ett större antal elever, än

att de lämpligen kunde bildas vid ett läroverk. Derjemte erinras af lärarekollegiet,

hurusom svenska veterinärläkareföreningen vid möten så väl 1873

som 1883 framhållit, att ett veterinärläroverk vore fullt tillräckligt för

landets behof, äfven om det skulle erfordras ett flerdubbelt större antal

veterinärer än för närvarande; att veterinärinrättningen i Skara lämpligast

Bih. till Iliksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Iläft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

kunde anordnas till en hofbeslagsskola; att det icke kunde vara för landet

gagneligt, att vid nämnda inrättning utbildades ett slag af veterinärer, som

på grund af otillräckliga förkunskaper icke kunde bibringas en någorlunda

fullständig veterinärbildning; samt att, om landets tillgångar ansåges medgifva

underhållandet af två fullständiga veterinärläroverk, dessa då borde

vara likstälda, så att äfven vid läroverket i Skara skulle fordras aflagd mogenhetsexamen

såsom vilkor för inträde och der inrättas, i likhet med hvad som

funnes vid veterinärinstitutet i Stockholm, en s. k. ambulatorisk klinik, på det

att eleverna vid läroverket i Skara måtte kunna bibringas en efter tidens

fordringar nödig kännedom i behandlingen af nötboskapens, fårens och svinkreaturens

sjukdomar. Läroverkskollegiet påpekar vidare, att alla myndigheter

och komitéer, som förehaft frågan om ordnandet af veterinärväsendet,

såsom medicinalstyrelsen, landtbruksakademien, direktionen för veterinärinrättningen

i Skara samt 1863 och 1874 års veterinärkomitéer, enhälligt

förklarat, att vid nämnda veterinärinrättning borde inrättas en fullständig

hofbeslagsskola och att jemväl Riksdagen, som år 1874 afslog Eders Kongl.

Maj:ts framställning om anslag till ett läroverk i Skara för utbildande af

veterinärer, men samtidigt beviljade 10,000 kronor för uppförande af en hofbeslagssmedja

vid inrättningen, derigenom visat sig hysa samma åsigter

rörande nyttan och behofvet af en tredje hofbeslagsskola för landet, som

bemälda myndigheter och komitéer uttalat. På dessa och i öfrigt anförda

skäl hemställer lärarekollegiet, att veterinärinrättningens i Skara verksamhet

för utbildande af veterinärer måtte upphöra, sedan dess nuvarande elever

genomgått den för dem bestämda kursen, och att inrättningen derefter definitivt

ordnas på ordinarie stat till en fullständig hofbeslagsskola, lika med

den vid veterinärinstitutet i Stockholm, samt att der fortfarande underhålles

en sjukvårdsanstalt för husdjur.

»Yid granskning af det utaf direktionen öfver veterinärinrättningen i

Skara nu afgifna förslag till definitivt ordnande af denna inrättning har

medicinalstyrelsen, med hänsyn till den del af förslaget, som afser att göra

inrättningen till en läroanstalt för utbildande af en lägre klass af veterinärer,

hvilka skulle hafva sådana förkunskaper, som erfordras för uppflyttning till

sjette klassen vid allmänt läroverk, åberopat de betänkligheter sundhetskollegium

i sitt underdåniga utlåtande den 5 Januari 1875 med anledning

af det utaf 1874 års veterinärkomité uppgjorda enahanda förslag uttalat, eller

hufvudsakligen: att, derest man endast afsåge veterinärens verksamhet såsom

privatpraktiker, den enskilde, som vände sig till honom för sitt sjuka djurs

behandling, borde ega rätt att förutsätta tillräckliga kunskaper dertill hos

hvilken veterinär han än månde anlita; att, enär äfven den enskilde veterinärens

biträde måste begagnas, då fråga vore om åtgärder mot smittosamma

husdjurssjukdomar, denne syntes icke kunna på tillfredsställande sätt fullgöra

s. 123 Kontrollera mot PDF

Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 14.

123

ett sådant, ofta högst maktpåliggande uppdrag med mindre kunskaper än

den fullständigt utbildade statsveterinären; samt att, då således närmaste

föremålen för veterinärens verksamhet, antingen han vore i statens tjenst

anstäld eller icke, vore desamma, äfven fordringarna på hans kunskaper måste

vara enahanda. Ett ytterligare skäl för afstyrkande af bitall till ifrågavarande

del af förslaget har medicinalstyrelsen hemtat af den omständigheten, att den

vidare utveckling af veterinärväsendet, som under senaste tiden egt rum och

delvis föranledts af Rikets Ständers den 28 Februari 1863 gjorda underdåniga

framställning »att undervisningen i veterinärkunskapen måtte höjas och utvecklas»,

lätteligen skulle genom utbildandet af en lägre klass af veterinärer

kunna hämmas och motverkas, hvilket icke syntes vara välbetänkt under en

tid, då husdjursskötseln vunne allt större betydelse för landet.

»Beträffande frågan huruvida veterinärinrättningen i Skara borde ordnas

till ett fullständigt läroverk för danande af veterinärer har medicinalstyrelsen

erinrat, att, enligt hvad båda de senast nedsatta veterinärkomitéerna antagit,

landet i närmaste framtid skulle behöfva 300 veterinärer och att, med en

beräknad tjenstetid af tjugufem år för hvarje, 12 veterinärer årligen borde

utexamineras för att bibehålla nämnda antal. Då nu i riket funnes omkring

200 veterinärer, och då vid veterinärinstitutet under hvart och ett af de

senaste åren undervisats omkring 60 elever, kunde, med en fyraårig lärokurs,

antalet af 300 veterinärer redan inom åtta år vara uppnådt genom utexaminering

af elever från veterinärinstitutet. Äfven komme enligt medicinalstyrelsens

åsigt kostnaderna för ett dylikt läroverk att ställa sig så dryga, att de utgjorde

hinder för Skara veterinärinrättnings ordnande på detta sätt. Denna

inrättning erbjöde icke heller, såsom man velat påstå, så rik tillgång på

undervisningsmaterial, att endast detta skäl kunde anföras såsom bestämmande

för ännu ett fullständigt läroverk af detta slag. Tvärtom visade sig vid

granskning af årsberättelserna, att, såsom veterinärinstitutets lärarekollegium

i sitt förenämnda utlåtande anfört, vid veterinärinstitutets kliniker antalet

besigtigade och behandlade husdjur af alla slag varit större än vid veterinärinrättningen

i Skara, likasom häraf äfven följde, att veterinärinstitutet

borde kunna erbjuda ett rikhaltigare fält för studier i patologisk anatomi.

Då härtill komme, att veterinärinstitutet nyligen med stor kostnad erhållit

tidsenliga lokaler, hvarigenom institutet kunde mottaga ett långt större antal

elever än förut, syntes veterinärinrättningens i Skara verksamhet icke numera

vara erforderlig för utbildande af veterinärer och derför, från denna

synpunkt sedt, kunna indragas.

»I alla händelser har medicinalstyrelsen ansett, att vid veterinärinrättningen

i Skara borde anordnas en fullständig hofbeslagsskola för civila och

militära hofslagare. En dylik hofbeslagsskola vore för öfrigt väl behöflig för

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

hvarje veterinärläroverk, vare sig fullständigt eller mindre fullständigt. En

sådan funnes ock vid veterinärinrättningen i Skara, sedan Riksdagen för uppförandet

deraf och till inköp af inventarier anslagit nödiga medel, tillhopa

20,000 kronor, samt Skaraborgs läns landsting och hushållningssällskap dertill

bidragit med 7,500 kronor. Likaledes borde vid veterinärinrättningen,

såsom direktionen föreslagit, underhållas en vårdanstalt för sjuka husdjur,

hvartill äfven skäl funnes i den omständigheten, att orten i öfver 100 år

haft förmånen deraf, likasom ock under större delen af denna tid bidi’ag dertill

utgått från den Hernqvistska donationen.

»Vid en sådan organisation af veterinärinrättningens verksamhet som

den af medicinalstyrelsen sålunda föreslagna, nemligen att utbilda civila och

militära hofslagare samt vara en sjukvårdsanstalt för husdjur, kunde möjligen

ifrågasättas, huruvida, då Hernqvistska donationen blifvit lemnad till

»artis veterinarise lärohuset i Skara», densamma skulle kunna återfordras af

Hernqvists arfvingar, i händelse sådana funnes. Medicinalstyrelsen har dock

ansett, att detta icke behöfde befaras, då, äfven om veterinärinrättningen

skulle ordnas på nyssnämnda sätt, der fortfarande komme att lemnas undervisning

uti en vigtig del af veterinärkonsten. För öfrigt hade från 1821

till 1855 icke några veterinärer blifvit utexaminerade vid veterinärinrättningen

i Skara, och enligt nådiga reglementet den 20 Juli 1855 hade inrättningen

icke någon sådan examensskyldighet. Oaktadt detta reglemente uti

förevarande del varit gällande intill år 1872, hade dock icke blifvit ifrågasatt

att återlemna donationen, ej heller hade densamma blifvit återfordrad.

Inkomsterna af donationen betäckte dessutom för närvarande endast en ringa

del af kostnaderna för veterinärinrättningens underhåll, och berörda inkomster

skulle fortfarande komma orten och provinsen, inom hvilken veterinärinrättningen

vore förlagd, till godo genom nyssnämnda organisation af läroverket.

»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har medicinalstyrelsen i

underdånighet hemstält, att, derest Eders Kong!. Maj:t skulle anse veterinärinrättningen

i Skara böra bibehållas såsom undervisningsanstalt för veterinärer,

inrättningen då äfven måtte förändras till ett fullständigt veterinärinstitut,

i alla afseenden likstäldt med veterinärinstitutet i Stockholm. Skulle

deremot Eders Kongl. Maj:t icke finna skäl, att Skara veterinärinrättning

anordnas till ett dylikt fullständigt veterinärläroverk, har medicinalstyrelsen

hemstält, att veterinärinrättningen på sådant sätt förändras:

att den genom nådiga brefvet den 11 Oktober 1872 föreskrifna skyldigheten

för nämnda veterinärinrättning att tills vidare utbilda en lägre klass

af veterinärer än dem, som utexamineras vid veterinärinstitutet i Stockholm,

må upphöra, dock ej förr än de nuvarande eleverna vid veterinärinrättningen

afslutat den för dem bestämda lärokurs;

s. 125 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

125

att en fallständig hofbeslagsskola för utbildande af civila och militära

hofslagare må anordnas vid veterinärinrättningen; och

att der fortfarande må underhållas en sjukvårdsanstalt för husdjur,

hvarest lämplig undervisning i husdjurens sjukvård lemnas åt dem af den

kringliggande traktens befolkning, som vilja sig deraf begagna;

samt att till underhåll af inrättningen med nämnda omfattning finge

användas dels arrendemedlen al statens egendom Brogården, dels inkomsten

af Hernqvistska donationen och räntan af veterinärinrättningens nuvarande

kapital, äfvensom till premier åt lärlingar räntan af ett dertill utaf framlidne

bruksegaren C. U. Uggla, regementspastorn A. Hellstadius och pastor

Thunberg lemnadt kapital samt hvad af nu utgående ordinarie statsanslag

möjligen kunde vara erforderligt.

»Vid ärendets föredragning den 9 Augusti 1884 behagade Eders Kong].

Maj:t, som ansåg besluts fattande angående det af medicinalstyrelsen förordade

förslaget om Skara veterinärinrättnings ombildande till en fullständig

hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt för husdjur böra föregås af en närmare

utredning af den föreslagna anstaltens beskaffenhet och kostnaderna för densamma,

anbefalla medicinalstyrelsen att uppgöra dels förslag till undervisningsplan

och stat för en anstalt med de af medicinalstyrelsen antydda uppgifter,

dels ock utredning ej mindre om de utgifter, som kunde vara behöfliga,

innan omorganisationen blifvit fullbordad, än äfven om dem, som tilläfventyrs

borde å indragningsstat uppföras. Derjemte erhöll medicinalstyrelsen

befallning att inkomma med handlingar, som utvisade ej allenast nuvarande

omfattning, storlek och beskaffenhet af den genom professorn Hernqvists

testamente veterinärinrättningen tillfallna egendom samt andra till dess

förmån gjorda donationer, utan ock lydelsen af berörda testamente och öfriga

donationsbref.

»Sedan Eders Kongl. Maj:t vidare den 10 Oktober 1884 uppdragit åt

t. f. sekreteraren hos landtbruksakademien, Professorn vid Karolinska medikokirurgiska

institutet m. m. O. C. Lovén att under samma års höst förrätta

en inspektion vid veterinärinrättningen i Skara, samt berörda inspektion den

27 i nyssnämnda månad blifvit verkstäld, har Professorn Lovén i derom afgifven

berättelse såsom allmänt omdöme, grundadt på de intryck, han vid

inspektionstillfället erfarit, uttalat, att den teoretiska delen af undervisningen

syntes lida af väsentliga brister, säkerligen i hufvudsak härflytande dels från

det omogna tillstånd, i hvilket flertalet af lärjungarne befunne sig, då de

vid inrättningen mottoges, dels ock från undervisningsmaterielens bristfälliga

skick. Eu följd häraf vore, att någon allvarlig och verkligen fruktbringande

undervisning i åtskilliga af de på föreläsningsschemat upptagna läroämnena,

såsom fysiologi, histologi, mikroskopiska öfningar m. m., enligt inspektörens

åsigt icke kunde vid inrättningen meddelas, ehuru dessa ämnen för djurläka
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ren icke mindre än för menniskoläkaren vore af synnerligen stor betydelse

och för hvarje dag blefve det allt mera. Dessutom vore liera af de för den

teoretiska undervisningen afsedda lokalerna hvarken tillräckliga, lämpliga

eller i ett tillfredsställande skick, hvarför betydliga och säkerligen mycket

kostsamma förändringar måste vidtagas, om denna veterinärskola skulle kunna

någorlunda motsvara nutidens anspråk. Deremot hade åtskilligt af hvad vid

inspektionstillfället förekommit gjort sannolikt, att hos de äldre eleverna en

viss, måhända ej obetydlig, praktisk rutin kunde utbildas. Tillfälle till en

sådan utbildning kunde ock vida lättare beredas, om blott någorlunda god

ledning, ett godt sjukstall och en ej allt för ringa och ensidig tillgång på

undervisningsmaterial förefunnes. Hvad inspektören vid sitt besök iakttagit

i sistnämnda hänseende vittnade visserligen icke till anstaltens fördel — ty

fem sjuka hästar på sjukstallet och två på polikliniken vore tydligen ej att

betrakta såsom ett rikt eller mångsidigt material — men detta förhållande

kunde hafva berott på en tillfällighet. I fråga åter huruvida i allmänhet

förhållandena vore gynsammare och huruvida den ambulatoriska kliniken vid

veterinärinrättningen verkligen vore så rik och omvexlande, som man ville

göra troligt, har inspektören i saknad af alla förutsättningar för ett berättigad!

omdöme härutinnan icke vågat yttra sig.

»Efter det berörda inspektionsberättelse på nådig befallning öfverlemnats

till medicinalstyrelsen för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det

infordrade förslaget i fråga om Skara veterinärinrättnings ombildande till en

fullständig hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt för husdjur, har medicinalstyrelsen,

som i ärendet inhemtat ytterligare upplysningar af inrättningens

direktion, medelst underdånig skrifvelse den 19 sistlidne November vidare utlåtit

sig i ämnet och tillika öfverlemnat de af Eders Kongl. Maj:t infordrade

handlingar. Beträffande planen för undervisningen vid den föreslagna anstalten

yttrar medicinalstyrelsen, att undervisningen der icke skulle komma

att meddelas till den omfattning, som erfordras för utbildande af veterinärer,

utan inskränkas i hofbeslagsskolan till undervisning i hofvens sjukdomar och

deras behandling samt vid sjukvårdsanstalten för husdjur till klinisk undervisning

med angifvande af enklare sätt att behandla husdjurens vanligaste

sjukdomar. För att berörda läro- och sjukvårdsanstalt skulle kunna uppfylla

sitt ändamål anser medicinalstyrelsen följande personal erforderlig: en föreståndare,

legitimerad veterinär, som skulle hafva till åliggande att meddela

hofslagarelärlingarue den teoretiska undervisningen i hofbeslagslära, att handhafva

vården om de å inrättningen uppvisade eller derstädes afiemnade sjuka

husdjur samt att åt personer, som dertill anmälde sig, på stället lemna klinisk

undervisning i behandlingen af husdjur; vidare en instruktionssmed,

hvilken skulle meddela undervisning i hofbeslagskonsten åt civila och militära

hofslagare samt sjelf eller genom egna arbetare utföra hofbeslag å hä
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

127

star; och slutligen två drängar för de sjuka djurens skötsel, gröfre sysslors

förrättande m. in. Af de lokaler, som för närvarande finnas vid inrättningen

att tillgå, skulle för den ifrågasatta organisationen af anstalten tagas i anspråk

åtskilliga rum i karaktersbyggnaden till bostad åt föreståndaren och

för boksamlingens inrymmande, en för ej länge sedan af sten uppförd smedjebyggnad,

innehållande bostad åt instruktionssmeden, rum för lärlingarne,

föreläsningssalar, rum för drängarne samt en smedja med sex äsjor, äfvensom

det i stallbyggnaden befintliga ridhuset och stallet jemte det närbelägna

separationsstallet och skolidret samt nödiga uthus. För den sålunda organiserade

hofbeslagsskolan och sjukvårdsanstalten för husdjur i Skara föreslår

medicinalstyrelsen följande stat:

Inkomster:

arrendeafgiften för hemmanet Brogården med tillhörande qvarn och torp, hvilken

afgift, såsom delvis beroende af markegången, något vexlar, men

med säkerhet kan beräknas till .................................... kronor 3,000: —

arrendeafgifter för öfriga till inrättningen upplåtna fastigheter

..................................................... » 1,400: —

afkastningen af det utaf Uggla, Hellstadius och Thunberg

till premier afsedda kapital.......................................... » 75: —

räntor å inrättningens kapital, 18,550 kronor ................ » 925: —

statsanslag................................................................................... » 2,600: —

Summa kronor 8,000

Utgifter:

föreståndaren, jemte fri bostad, lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor .................................................................... kronor 3,500: —

instruktionssmeden, jemte fri bostad, lön .............................. » 1,000: —

hvarjemte instruktionssmeden må för egen läkning och

med egna arbetare bestrida skoning af hästar, utan

att likväl lärlingarnes undervisning derigenom får lida

något intrång;

förbrukning af jern, kol och redskap under en fyra månaders

kurs för 12 civila och sex månaders kurs för

12 militära hofslagare efter 30 kronor för hvarje

lärling .............................................................................. »

två drängar, jemte bostad, lön 450 kronor för hvardera... »

ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel

och onera m. m................................ »

720: —

900: —

1,005: —

Transport kronor 7,125:

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Transport kronor 7,125: —

premier till lärlingarne, motsvarande afkastningen af det

utaf Uggla, Hellstadius och Tkunberg för ändamålet

donerade kapital .......................

byggnaders underhåll...........................

....................................... » 75: —

...................................... » 800: —

Summa kronor 8,000: —

»Till komplettering af inventarierna i smedjan skulle vidare, enligt

hvad direktionen föreslagit, erfordras för en gång 1,000 kronor.

»I fråga om huruvida en eller flere af de nuvarande lärarne vid veterinärinrättningen

skulle bibehållas vid en i enlighet med ofvannämnda förslag

ordnad anstalt eller uppföras på indragningsstat, har direktionen upplyst, att

ingen af inrättningens lärare innehar ordinarie befattning eller är försedd

med fullmakt å sin beställning. Medicinalstyrelsen anser emellertid billigt,

att såväl t. f. föreståndaren, lektor G. Y. Ilofling, hvilken är född år 1828

och varit vid inrättningen anstäld såsom lärare sedan år 1855, som ock

instruktionssmeden C. A. Wiegandt, hvilken är född år 1815 och innehaft

sin nuvarande tjenst sedan år 1842, vid den blifvande reorganisationen öfverflyttas

till indragningsstat med årlig pension af 3,200 kronor för den förre

och 800 kronor för den senare, utgörande 80 procent af deras innehafvande

löner. Äfven t. f. lektorn C. R. Walter, som är född år 1843 och under

nio år haft i uppdrag att bestrida dels en adjunktsbefattning, dels en lektorstjenst

vid veterinärinrättningen, är af medicinalstyrelsen föreslagen att uppföras

på indragningsstat med ett årligt belopp af 1,500 kronor; men styrelsen

anser detta belopp kunna inbesparas, derest Walter skulle efter den

ifrågasatta reorganisationens genomförande ingå såsom lärare vid den nya

anstalten eller erhålla annan motsvarande inkomst i statens tjenst.

»Vidkommande slutligen de till veterinärinrättningens i Skara förmån

gjorda donationer, hvarom de af medicinalstyrelsen öfverlemnade handlingar

innehålla närmare upplysningar, är värdet af den Hernqvistska donationen

af direktionen beräknadt till 75,350 kronor, eller, om man fråndrager värdet

af karaktersbyggnaden och en flygelbyggnad å statens egendom Brogården,

till 53,450 kronor. Ofriga donationer äro ett kapital af 1,500 kronor,

skänkt af Uggla, Hellstadius och Thunberg, hvaraf räntan skall användas

till premier åt lärlingarne, en tomt, gifven af S. A. Norling och värderad

till 800 kronor, en drogsamling, värd 150 kronor, skänkt af apotekaren I.

G. Cavalli, en boksamling, värderad till 1,000 kronor, skänkt af doktor L.

Tidén, ett belopp af 1,500 kronor, gifvet af apotekaren M. Kylander såsom

bidrag till ombyggnad af en flygel, ett belopp af 4,450 kronor, anslaget af

Skaraborgs läns landsting för enahanda ändamål, samt en summa af 9,500

s. 129 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

129

kronor, lemnad gemensamt af länets landsting och hushållningssällskap till

fullbordande af deu nya smedjan.

»Justitiekanslersembetet, som erhållit nådig befallning att inkomma

med underdånigt utlåtande, huruvida dessa donationers begagnande för veterinärinrättningen,

ombildad till en fullständig hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt

för husdjur, på sätt medicinalstyrelsen i sin förenämnda skrifvelse

den 19 nästlidne November föreslagit, kunde anses strida mot någon af de

utaf vederbörande gifvare meddelade föreskrifter för donationernas användning,

har till åtlydnad häraf i underdånig skrifvelse den 27 sistförflutne

December anfört, att genom en sådan ombildning som den föreslagna veterinärinrättningen

visserligen skulle få en ringare omfattning och ett inskränktare

syftemål än den veterinäranstalt, till hvars förmån den Hernqvistska

donationen gjorts, hvarförutom vissa af de utaf Hernqvist för donationens

användning meddelade detaljföreskrifter ej skulle kunna efterlefvas, i följd

hvaraf donationens begagnande för en sådan ombildad veterinärinrättning som

den föreslagna väl kunde sägas vara i viss mån stridande mot de af Hernqvist

för donationens användning meddelade föreskrifter; men att, då Hernqvists

testamente ej stadgat såsom vilkor för donationens åtnjutande, att veterinårinrättningen

skulle bibehållas vid sin dåvarande omfattning och organisation,

eller i öfrigt innehölle någon bestämmelse derom att genom inskränkning

eller förändring af inrättningen donationen skulle till Hernqvists arfvingar

eller andra förverkas, samt donationen genom att begagnas för den i

enlighet med förslaget ombildade veterinärinrättningen ju fortfarande komme

att lända till befordrande af en undervisningsanstalt i Skara för veterinärkonsten,

hvilket väl finge antagas hafva utgjort testamentets liufvudsyfte,

justitiekanslersembetet — med afseende jemväl derå att efter inrättandet af

veterinärinstitutet i Stockholm veterinärinrättningen i Skara redan för länge

sedan, såsom medicinalstyrelsen ock påpekat, blifvit i strid mot Hernqvists

testamente förändrad och inskränkt, utan att sådant ansetts utgöra hinder för

donationens fortsatta begagnande för inrättningen eller föranledt anspråk på

donationen från någon Hernqvists arfvinge — finge såsom sin åsigt uttala,

att den nu föreslagna ombildningen ej kunde anses vara i den mån stridande

mot de af Hernqvist för donationens användande meddelade föreskrifter, att

hinder för donationens fortfarande begagnande för den ombildade veterinärinrättningen

skäligen borde anses förefinnas. De af Skaraborgs läns landsting och hushållningssällskap

till ombyggnad af en flygel på Brogården och fullbordande

af en ny smedja vid inrättningen anslagna medel syntes justitiekanslersembetet

icke, så vidt de remitterade handlingarna gåfve vid handen, kunna

genom den föreslagna ombildningen förverkas. För användningen af de öfriga

donationerna vore icke, sa vidt handlingarna föranledde, af vederbörande

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

gifvare meddelade några föreskrifter, som kunde anses stridande mot donationernas

fortfarande begagnande för inrättningen, ombildad enligt medicinalstyrelsens

förslag.

»Af de tre förslag, som sålunda framstälts i afseende på Skara veterinärinrättnings

framtida öde, kan till förmån för det ena — att utveckla inrättningen

till ett fullständigt läroverk, likstäldt med det i Stockholm — förnämligast

anföras det väckande och lifvande inflytande, all täflan plägar

utöfva. Men det kan icke nekas, att, då, såsom utredt och erkändt är, ett

läroverk är fullt tillräckligt att fylla landets behof af veterinärer, de ganska

betydliga kostnaderna att anordna och underhålla ännu ett utgöra en tillräcklig

anledning att man i ett land med icke öfverflödande tillgångar skall

finna denna lösning af frågan nog dyrbar. Riksdagen har ock trenne gånger

afslagit derhän syftande Kongl. propositioner, och det torde icke vara skäl att

nu ånyo framlägga förslag i denna rigtning. -— Det andra förslaget afser att

bibehålla undervisningen i hufvudsak sådan den nu är. Detta förslag är

1874 års komités och hyllas det ännu af Skara-inrättningens direktion och

lärarekollegium. Jag anser mig icke böra tillstyrka detsamma. Hvad som

blifvit upplyst om beskaffenheten af den teoretiska undervisningen vid veterinärinrättningen

i Skara synes mig gifva stöd åt den från andra håll redan

länge uttalade åsigten, att de intagna elevernas förkunskaper i allmänhet äro

för klena och kanske äfven lärarekrafterna för otillräckliga för att lärjungarne

skola kunna bibringas de grundläggande teoretiska insigter, utan hvilka

väl kan vinnas en viss praktisk färdighet att bedöma och behandla vissa

enklare sjukdomsfenomen men ingen verklig förmåga att reda sig med svårare

sjukdomsformer eller att gifva pålitliga omdömen i ömtåliga frågor. Det

synes mig ock förenadt med många betänkligheter att sålunda hafva en klass

genom offentliga examensbetyg såsom veterinärer stämplade personer, hvilkas

åtgöranden och . intyg icke kan tillerkännas fullt vitsord. Derjemte skulle,

enligt hvad den verkstälda inspektionen gifver vid handen, äfven en sådan

ofullständig organisation af inrättningen i Skara kräfva icke obetydliga kostnader

för byggnader och materiel. Sedan numera anstalten i Stockholm har

ett ganska betydligt antal lärjungar, finnes ingen anledning att vidare hysa

den år 1875 starkt betonade farhågan att ej kunna få tillräckligt antal fullbildade

veterinärer.

»Återstår det tredje förslaget, det som af medicinalstyrelsen förordas.

Lika med de båda andra bevarar det inrättningen i Skara såsom hofbeslagsskola

och vårdanstalt för sjuka husdjur. Men någon utbildning af veterinärer

skulle ej vidare ega rum, utan allenast tillfälle lemnas för dem det önska att

genom praktisk klinisk undervisning erhålla någon insigt och vana att igenkänna

vanligare kreaturssjukdomar och emot dem begagna sådana lättare botemedel,

hvilkas användande ej vore förenadt med särskild våda. Någon

s. 131 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

131

examen skulle naturligtvis icke_ ifrågakomma för dessa personer, lika litet som

betyg skulle dem tilldelas. Äfven genom detta förslag skulle den Hernqvistska

donationen kunna blifva till gagn, utan att omsorgen att bevara den

skulle medföra de olägenheter eller de betydliga kostnader för statsverket,

som de båda andra förslagen medföra.

»Af dessa skäl och med åberopande af hvad anfördt blifvit om billigheten

att vid inrättningen i Skara redan intagna elever få under den för

dem beräknade lärotid fullborda den bestämda undervisningskursen, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att —

med godkännande af förslaget, att veterinärinrättningen i Skara ombildas till

en hofbeslagsskola och en vårdanstalt för sjuka husdjur, vid hvilken anstalt

endast meddelas praktisk klinisk undervisning — till nämnda inrättning å

extra stat för 1886 bevilja samma belopp som hittills eller 12,900 kronor.»

Tio år hafva nu förflutit, sedan Kongl Maj:t vid 1875 års riksdag i

särskild proposition N:o 40 framlade till Riksdagens pröfning ett förslag angående,

bland annat, ökade anslag för veterinärundervisningens behof, hvilket

förslag äfven innefattade framställning om godkännande af en af särskilde

komitérade uppgjord ny utgiftsstat för veterinärläroverket i Skara samt anvisande

för dess tillämpning af ett ordinarie anslag af 12,900 kronor.

I nyssnämnda komiterades den 5 December 1874 afgifna betänkande

hafva komiterade anfört, hurusom vid afgörandet af frågan, på huru många

anstalter veterinärundervisning borde meddelas samt huru dessa anstalters inbördes

förhållande till hvarandra borde ordnas, komiterade såsom utgångspunkt

för bestämmandet af sin åsigt i denna fråga å ena sidan tagit hänsyn till

nödvändigheten för staten att söka utbilda veterinärer, hvilka genom så väl

teoretisk bildning som praktisk duglighet kunde vara kompetente antingen

att såsom lärare vid statens veterinärläroverk upprätthålla den veterinära

undervisningen i landet eller ock att såsom länsveterinärer och militäre

hästläkare anställas i statens tjenst; samt å andra sidan fäst sig vid behofvet

för det stora flertalet bland landets jordbrukande befolkning att ega tillgång

på veterinärer, hvilka, utan att behöfva ega den högre såväl allmänt humanistiska

som veterinära bildning, hvilken numera förutsättes såsom ett vilkor

för befordran till statens tjenster, skulle kunna, i anseende till det lägre kunskapsmått,

man af dem fordrade, och den kortare tid de för sin utbildning

behöfde använda, lemna en häraf betingad billigare sjukvård. Utan att

vilja eftergifva något på de fordringar, komiterade uppstält såsom vilkor för

anställning såsom veterinär i statens tjenst, hade komiterade likväl ansett,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

att med afseende å dem, hvilka ville åtnöja sig med utöfvandet af endast

enskild veterinärverksamhet, så väl fordringarna på förkunskaper kunde sättas

lägre som äfven kurserna med afseende på den teoretiska veterinära undervisningen

göras mindre omfattande, än som fordrades för kompetens till

statens tjenster. En sådan förändring, hvarigenom möjlighet skulle beredas

äfven för andra personer än studenter att blifva veterinärer, skulle enligt

komiterades åsigt utan tvifvel hafva till följd icke blott att antalet af dem,

som ville egna sig åt det veterinära kallet, komme att ökas, utan äfven att,

då i synnerhet det mindre landtbrukets behof af en, mer än nu kunde vara

förhållandet, billig sjukvård för husdjuren härigenom komme att blifva

tillgodosedt, praktiskt duglige veterinärer skulle framför de nu så mycket

anlitade qvacksalvarne komma att vinna förtroende bland allmänheten.

I fråga om antalet af de veterinärläroverk, som borde finnas, hafva

komiterade, då två slags veterinärer skulle behöfva utbildas och då till

följd af den mer eller mindre omfattande undervisning, som med afseende

på deras blifvande verksamhet borde dem meddelas, deras utbildande vid

ett och samma läroverk icke lämpligen kunde verkställas, ansett två skilda

läroverk vara behöfliga, det högre förlagdt till Stockholm och det för den

lägre undervisningen afsedda till Skara.

För inträde i detta senare läroverk skulle icke erfordras maturitetsexamen,

och undervisningen skulle omfatta alla de teoretiska och praktiska

ämnen, som för bildandet af duglige praktiske veterinärer erfordrades.

Den, som aflagt godkänd examen från läroverket, skulle vara berättigad

att såsom privat veterinär utöfva veterinärverksamhet, men deremot icke ega

rätt att befordras till veterinärtjenster med lön på stat.

Kongl. Maj:t gillade komiterades åsigter med afseende på veterinärinrättningen

i Skara, och i det vid 1875 års proposition fogade statsrådsprotokollet

hafva de mot komiterades förslag i denna del gjorda anmärkningar

blifvit bemötta. Föredragande departementschefen medgaf visserligen,

att en anordning, enligt hvilken två klasser af veterinärer komme att utbildas

— en med större teoretiska insigter vid det fullständiga läroverket

i Stockholm och en med ringare sådana insigter vid läroanstalten i Skara —

på sätt Sundhetskollegium ammärkt, icke saknade sina olägenheter, och att

denna anordning svårligen skulle kunna fullt rättfärdigas annorledes än

såsom en följd af den olika grad af fullständighet, som undervisningen vid

de särskilda läroverken enligt föredragandens mening under rådande förhållanden

oundvikligen måste erhålla.

Olägenheterna skulle dock, enligt föredragandens åsigt^ icke blifva så

betydliga som Sundhetskollegium förestält sig. För oftast förekommande

fall blefve den i teoretiskt hänseende mindre fullständigt utbildade veterinären

säkerligen fullt användbar, och antagligen skulle han af mindre be
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

133

medlade djuregare hellre anlitas, då det vore antagligt, att en kortare och

mindre kostsam studiekurs kunde sätta honom i tillfälle att lemna sitt biträde

mot en jemförelsevis billig ersättning. Denna sistnämnda omständighet

vore af en ej obetydlig vigt, emedan den utan tvifvel skulle bidraga

till att hos allmogen bereda veterinärerne ett förtroende, som nu dels af

fördom, dels af obenägenhet att underkasta sig de större kostnader tillkallandet

af veterinär ansåges medföra, allt för ofta slösades på qvacksalvare.

Mot Sundhetskollegii erinran, att äfven den enskilde veterinären måste af

staten anlitas, då fråga vore om åtgärder mot smittosamma sjukdomar bland

husdjuren, och att detta uppdrag icke kunde på ett tillfredsställande sätt

fullgöras med mindre kunskaper än som fordrades för statsveterinären, kunde

anmärkas, att vid uppkommande smittosamma sjukdomar bland menniskor,

staten med fördel begagnade sig af till och med oexaminerade läkarekandidaters

biträde, och detta uppenbarligen af den anledning, att den praxis,

som toges i anspråk för hämmande och botande af uteslutande en viss

sjukdom, vore jemförelsevis lätt inlärd och derför utan synnerlig olägenhet

kunde anförtros äfven åt dem, hvilka ännu icke tillegnat sig all den utbildning

i yrket, som med anlitande af den offentliga undervisningen kunde

åstadkommas. De förvecklingar, som befarats deraf, att för utöfningen af

ett och samma yrke funnes olika kompetensvilkor, vore icke af någon betydelse,

helst i betraktande deraf, att för vinnande af anställning i statens

tjenst, i fråga hvarom förvecklingarna väl företrädesvis skulle yppa sig,

olika kompetensvilkor icke blifvit af komiterade föreslagna.

1875 års Stats-Utskott afstyrkte Kong). Maj:ts proposition, så vidt

den afsåg veterinärinrättningen i Skara. Utskottet fann hela förslaget om

denna inrättning hvila på det antagande, att den veterinär, som genomgått

den mindre kursen, hvilken blott berättigade honom att i enskild praktik

utöfva sitt yrke, skulle åtnöjas med mindre arfvode än den, som innehade

eller vore berättigad att söka inträde i statens tjenst, men detta antagande

syntes Utskottet ingalunda hållbart. Den veterinär, som endast vore berättigad

till enskild praktik, skulle för sin utkomst vara helt och hållet hänvisad

till inkomsten deraf, då deremot statsveterinären dessutom hade den

åt staten honom bestådda lön; och någon efter de olika kunskapsprofven

lämpad olikhet i lefnadskostnader för de olika klasserna af veterinärer syntes

icke skäligen kunna förutsättas.

Da Utskottets hemställan om afslag å Kong], Majrts proposition, så

vidt den afsåg veterinärinrättningen i Skara, behandlades i Kamrarne, stannade

dessa i olika beslut, men vid gemensam omröstning beslöt Riksdagen

att, med godkännande af Kongl. Maj:ts förslag till ny utgiftsstat för veterinärläroverket

i Skara, på extra stat för år 1876 dertill anvisa 12,900 kronor.

Från och med nämnda år har också ett extra anslag till enahanda

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

belopp år efter år beviljats, jemväl för innevarande år, och läroanstalten

har sålunda kunnat fortlefva.

Till en väsentlig del äro de skäl, som anförts till stöd för upprätthållande

af två läroanstalter för veterinärer, redan anförda, men Utskottet

får i detta afseende ytterligare, och särskildt emot hvad Stats-Utskottet vid

1875 års riksdag anfört, påpeka, huru som det af nämnda Utskott åberopade

förhållandet, att de veterinärer, som endast hade inkomster af enskild

praktik att lefva af, icke kunde antagas blifva billigare att anlita än statsveterinärerne,

som tillika hade sin lön, svårligen kan anses rigtigt. De

veterinärer, som söka sin utbildning vid läroanstalten i Skara, tillhöra helt

naturligt en annan samhällsklass och befinna sig i en annan lefnadsställning

än de, som vid den högre läroanstalten söka inträde. De förra äro, enligt

hvad Utskottet inhemtat, i allmänhet ynglingar, som icke haft råd att fullständigt

genomgå de allmänna läroverken och som. redan från början vanda

vid de enklaste lefnadsvilkor, tidigt måst sjelfva söka att försörja sig. De

senare åter, hvilka måste bekosta sig förvärfvandet af den allmänna bildning,

som möjliggör afläggande^ af studentexamen, måste, vare sig att de

med egna medel kunnat bestrida kostnaderna för sin uppfostran eller måst

derför skuldsätta sig, antagas ega större anspråk på en god bergning.

Klart är, att denna naturliga olikhet i afseende på anspråk på bergning och

hvad som dermed bör förstås måste leda till olika anspråk på arfvode för

enskild praktik, hvarvid naturligtvis de billigare lefnadsvilkoren medgifva en

nedsättning af nämnda anspråk. — 1875 års Stats-Utskott synes hafva förbisett

detta förhållande samt antagit, att den lön på stat, som en från den

högre läroanstalten utgången veterinär kunde erhålla, men som icke kunde

vinnas af en 2:dra klassens veterinär, skulle göra det för den förre möjlig

att begära så mycket lägre arfvoden. Ser man närmare till förhållandena,

sådana de i verkligheten gestalta sig, så uppbära många 2:dra klassens

veterinärer i form af lön från landsting och hushållningssällskap en inkomst

som icke betydligt understiger den lön, som statens veterinärer erhålla, och

på grund häraf torde man kunna anse att i många fall, om ej de flesta,

veterinärer af 2:dra klassen med samma lätthet som lista klassens kunna

nedsätta sina anspråk på arfvoden för enskild praktik, för så vidt dessa

anspråk rätta sig efter den fasta löneinkomsten. Härtill kommer, att de i

statens tjenst anstälde militäre veterinärer, som ej äro få till antalet, en del

af året äro af sin tjenstgöring mer eller mindre hindrade att biträda enskilde.

Granskas de skäl i sin helhet, hvilka blifvit åberopade till stöd för

påståendet, att i landet borde finnas allenast en enda läroanstalt för veterinärer,

så befinnes, att mot dem samtliga kan anmärkas att de hvila på en

allt för ensidigt teoretisk grund. Man har ansett, att systemets helgjutenhet

s. 135 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

135

fordrade att endast ett slags veterinärer skulle finnas, alla med samma kompetens,

men man synes dervid hafva förgätit, att de praktiska behofven äro

så olikartade, att det är nyttigt att för dem medgifva jemkningar i ett eljest

väl utarbetadt system.

Om, på grund af hvad erfarenheten gifver vid handen, rigtigheten af

hvad Utskottet nu anfört erkännes, så återstår att tillse, huru vida läroanstalten

i Skara icke förmått att uppfylla de kraf, som på den der meddelade

undervisningens beskaffenhet med skäl kunnat och bort uppställas. I detta

afseende får Utskottet meddela, att, enligt erhållna uppgifter, alla från anstalten

efter år 1876, med hvilket år den vid 1875 års riksdag beslutade

organisationen af veterinärinrättningen började tillämpas, derifrån utexminerade

elever utan svårighet erhållit anställning och praktik i de mest skilda

delar af landet, några i Skåne, andra i Dalarne, Yermland, Östergötland o. s. v.

Deras årsinkomster hafva naturligtvis varit ganska olika, men kunna enligt

beräkning uppskattas till omkring 2,000 kronor för hvarje, ett belopp, som

måste anses vara ganska betydligt samt utvisa, att de äro anlitade. — För

närvarande utgör elevernas antal 33, och någon svårighet att för dem erhålla

lämplig verksamhet i den mån de hinna utexamineras anses på goda

skäl icke förefinnas. — I sammanhang härmed torde äfven böra påpekas att,

om, efter Skara veterinärinrättnings ombildning, veterinärer af 2:dra klassen

icke vidare skulle komma att för den jordbrukande befolkningens behof

af djurläkare utbildas, detta behof dock kan antagas vara så stort och känbart,

att i sådana veterinärers ställe mångenstädes skulle komma att anlitas

de hofslagare, som enligt Kongl. Maj:ts förslag hädanefter skulle vid anstalten

utbildas; — och detta i trots af de dermed förenade vådor.

Detta resultat, eller att vid anstalten kunnat utbildas duglige veterinärer,

måste anses så mycket mer värdt erkännande, som anstalten under tiden

haft att kämpa med de största svårigheter i ett afseende, der det likväl är

af den största vigt att stadga och säkerhet råda. Under flera år har nemligen

anslaget till veterinärinrättningen i Skara utgått endast på extra

stat, hvilket åter haft till följd, att lärarne vid inrättningen endast på förordnande

antagits. Lätt inses, att det under sådana förhållanden måste vara

förenadt med de största svårigheter att för anstalten förvärfva och bibehålla

dugliga och skickliga lärare. Hittills har detta lyckats, men svårigheterna

hafva under de senare åren ökats, och anstaltens bestånd lärer allvarligt hotas,

derest icke ändring härutinnan vinnes. Sådan ändring kan — för så

vidt icke Kongl. Maj:t, derest nu förevarande framställning afsloges, skulle

finna godt att tillämpa det af Honom vid 1875 års riksdag framlagda och af

Riksdagen godkända förslaget till veterinärinrättningens i Skara organisation

— endast vinnas genom uppförande af anslaget till veterinärinrättningen på

ordinarie stat; och Utskottet, som på grund af hvad ofvan blifvit anfördt

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

anser veterinärinrättningens i Skara bibehållande såsom läroanstalt för 2:dra

klassens veterinärer vara af ett verkligt behof påkalladt, tvekar derför icke

att tillstyrka Riksdagen att nu, med ogillande af Kongl. Maj:ts förslag att

ombilda anstalten, uppföra det äskade beloppet 12,900 kronor å riksstaten

förSkara veterinärinrättnings vidmakthållande under år 1886 samt att Riksdagen

derjemte må uttala sig för att lärarepersonalen måtte så fort ske kan

försättas i samma tryggade ställning som lärarepersonalen vid veterinärinstitutet

i Stockholm.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med afslag å det i statsrådsprotokollet

framstälda förslag till veterinärinrättningens i Skara

ombildning, må — under anhållan att Kongl. Maj:t täcktes

till nästa Riksdag efter verkstäld utredning, i den mån

sådan kan befinnas erforderlig, framlägga förslag till uppförande

på ordinarie stat af anslaget till nämnda inrättning

— anvisa för år 1886 till inrättningens vidmakthållande

med oförändrad organisation under samma år ett

extra anslag af 12,900 kronor.

Vetenskapsakademien.

Ang. anslag

till astronomiska

beräkningar.

[47.]

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må på extra stat för år 1886 anvisa 3,000 kronor

för ofvan angifna ändamål.

55:o. Till aflönande af räknebiträden för numerisk tillämpning af en

utaf Professoren J. A. H. G-yldén utarbetad teori för himlakroppar nes rörelser

har Kongl. Maj:t äskat anvisande af 3,000 kronor eller -pdel af det belopp,

som för ändamålet af 1883 års Riksdag beviljats och hvaraf för åren

1884 och 1885 anvisats tillhopa 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

tuigårfvoden 56:o. ^ill arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

för vård af och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till af<Gamlingar

Afling åt vaktbetjening har Kongl. Maj:t äskat ett anslag af 4,000 kronor

m. m. samt till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar m. m.

[48.]

s. 137 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

137

3,200 kronor och till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000 kronor.

Med anledning af dessa framställningar hemställer Utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående

år skett, må under ofvannämnda anslagstitel anvisa

följande extra anslag för år 1886, nemligen:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid

ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000

kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m. 2,000 kronor.

57:o. Med bifall till Kongl. Majfls framställning om anslag till vidtagande

af åtgärder för bevarande af vissa kyrkoruiner i Visby, beviljade

1884 års Riksdag ett anslag å 20,000 kronor, hvaraf anvisades på extra

stat för innevarande år ett belopp af 10,000 kronor; och har Kongl. Maj:t,

med anledning af en utaf Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

gjord underdånig framställning, genom beslut den 30 Maj 1884 anbefalt

Statskontoret att af under händer varande medel förskottsvis, mot godtgörelse

af ifrågavarande anslag, till akademien utbetala 10,000 kronor till påbörjande

redan under år 1884 af de för ruinernas skyddande afsedda arbetena.

I skrifvelse don 18 nästlidne November anförde akademien, huru som

af en skrifvelsen bilagd, utaf Arkitekten E. V. Langlet afgifven berättelse angående

de åtgärder, som i nyssnämnda hänseende vidtagits, framginge, att

beträffande S:t Karins kyrka alla afsedda arbeten, med undantag af det

moderna tornets rifning, blifvit utförda; att vidare jernankaren blifvit anbragta

i Helgeandskyrkans ruin, hvars golf och murar i öfrigt till stor del

blifvit satta i ordning, så att mer än hälften af det för denna ruin tillämnade

arbetet redan år 1884 blifvit verkstäldt; samt att arbeten påbörjats i S:t

Lars och S:t. Drottens ruiner; och hade under arbetenas fortgång visat sig, att

de på förhand uppgjorda kostnadsberäkningarna varit fullt rigtiga.

Då det synts vara önskvärdt, att de sålunda började arbetena finge utan

afbrott fortsättas, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att af ifrågavarande

anslag anvisa på extra stat för år 1886 det återstående beloppet, 10,000

kronor.

Bih. till Ri/csd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

Ang anslag

till bevarandet

af vissa

kyrkoruiner

i Visby.

[49.]

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 14.

Angående

anslag för

uppehållande

af blindinstitutets

verksamhet.

[50-]

Angående

anslag för

tryckning af

blindskrifter.

[51.]

Angående

anslag till

understöd åt

blindlårareelever.

[52-1

Angående

anslag till en

blindskola.

Angående

anslag till en

handtverksskola

förblinda.

[54.]

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer Utskottet,

att Riksdagen af det för vidtagande af åtgärder

för bevarande af vissa kyrkoruiner i Yisby beviljade anslaget

å 20,000 kronor må på extra stat för år 1886 anvisa

det återstående beloppet, 10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

58:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom, i likhet med hvad under

flera föregående år egt rum, gjorda framställning hemställer Utskottet,

att Riksdagen må, till uppehållande af institutets

för blinda verksamhet, anvisa för år 1886 ett extra anslag

af 21,000 kronor.

59:o. Vidare och på grund af Kong]. Maj:ts framställning hemställer

Utskottet,

att Riksdagen, på sätt under flera föregående år

egt rum, tiil tryckning af blindskrifter må anvisa för år

1886 ett extra anslag af 2,500 kronor.

60:o. Till understöd åt blindlärareelever har Kong!. Maj:t äskat ett

anslag af 1,200 kronor, hemställande Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till denna framställning,

må till understöd åt blindlärareelever bevilja på extra stat

för år 1886 samma belopp, som förut till samma ändamål

anvisats, eller 1,200 kronor.

61:o. I likhet med hvad vid 1884 års riksdag egde rum, får Utskottet

hemställa,

att till eu blindskola i Vexiö må, med bifall till

Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning, beviljas på

extra stat för år 1886 ett anslag af 11,000 kronor.

62:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

Utskottet,

s. 139 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 14.

139

att Riksdagen, med bifall till samma framställning,

må, i likhet med hvad för år 1885 egt rum, på extra

stat för år 1886 anvisa ett anslag af 7,000 kronor till

en handtverksskola i Kristinehamn för blinda.

63:o. Vid 1884 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen dels

att medgifva, det kronolägenheten Tomteboda i Solna socken af Stockholms

län måtte få från den 14 Mars 1885 till institutet för blinda upplåtas, dels

ock att för uppförande af nya byggnader för institutet, beräknade för 125

lärjungar, anvisa en summa af 528,000 kronor.

Det sålunda begärda anslaget blef icke af Riksdagen beviljadt af skäl

hufvudsakligen: att anskaffandet af lokaler för det ifrågavarande ändamålet

ej syntes nödvändigtvis behöfva vara förenadt med en så stor kostnad som

den ifrågasatta; att tvekan uppstått, huru vida det kunde vara lämpligt

att, såsom enligt förslaget skulle blifva fallet, på ett ställe sammanföra den

stora mängd lärjungar, för hvilka utrymmet i de nya byggnaderna beräknats; att

en åsigt i alldeles motsatt rigtning uttalats under föregående förhandlingar

för döfstumundervisningens ordnande; samt att Riksdagen, som icke varit i

tillfälle att bedöma, huru vida samma förhållande gälde äfven beträffande

sammanförande på ett institut af ett större antal blinda lärjungar, ansett utredning

härutinnan erforderlig, innan anslag till byggnader för blindinstitut

beviljades. Och fann Riksdagen, vid den utgång anslagsfrågan sålunda erhöll,

icke skäl medgifva, att lägenheten Tomteboda skulle från ofvannämnda

tid upplåtas till institutet.

Med hänseende till hvad sålunda förekommit beslöt Kongl. Maj:t, enligt

hvad i statsrådsprotokollet (sid. 80—83) meddelas, den 30 sistlidne Maj

att bemyndiga Domänstyrelsen att träffa aftal om lägenheten Tomtebodas

skötsel och vård på för kronan förmånligaste sätt under ytterligare ett år från

den 14 Mars innevarande år; och anbefalde Kongl. Maj:t direktionen öfver

institutet för blinda att, med anledning af hvad Riksdagen anfört i fråga om

anskaffande af ny byggnad för institutet, inkomma med förnyadt yttrande

och förslag i ämnet.

Till fullgörande af denna befallning hade direktionen den 21 Oktober

1884 afgifvit underdånigt utlåtande, dervid direktionen tillika anmält, att de

förhyrda lägenheter, som af institutet nu begagnades, måste i följd af gällande

kontrakt afträdas den 1 Oktober 1888. I nämnda utlåtande hade direktionen

beträffande de ifrågasatta lokalernas storlek och kostnaderna derför nu

ytterligare erinrat, att en lokal för blindas undervisning alltid måste ställa

sig jemförelsevis dyr, då icke blott intellektuel utan äfven fullständig praktisk

utbildning der måste bibringas lärjungarne, samt att den vård och tillsyn, som

måste egnas dem på grund af deras bristande synförmåga, kräfde en större lärare
-

Any&endc

anslag till

byggnad för

blindinstitutet.

[;>;>.]

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

och vårdarepersonal. Hvad åter anginge farhågan, att sammanförandet af ett

allt för stort antal blinda på ett ställe skulle komma att inverka menligt på deras

uppfostran och undervisning, så ansåg direktionen, att om äfven upprättandet

af flera små institut i stället för ett enda större skulle vara att föredraga,

vore likväl en dylik anordning af blindundervisningen i vårt land icke tillrådlig,

emedan kostnaderna derför skulle blifva ojemförligt mycket större.

Hvarje anstalt, äfven den minsta, måste nemligen, så vidt den skulle fylla

sitt ändamål, vara så utrustad, att der kunde meddelas den mångsidiga utbildning,

som blindundervisningen oundgängligen fordrade och som vore nödvändig,

om man ville komma derhän, att lärjungarne icke blott inhemtade

vanlig folkskolebildning utan äfven erhölle den praktiska undervisning, som

för dem vore nödvändig för att kunna sörja för sitt uppehälle. De stora

kostnaderna hade äfven afskräckt utlandet från att på sådant sätt anordna

sin blindundervisning. Anstalter med omkring 100 lärjungar och äfven

derutöfver funnes sålunda flerstädes upprättade, och direktionen hade sig

ej bekant, att lärjungeantalet inom dessa anstalter lagt hinder i vägen

för meddelandet af en god och ändamålsenlig uppfostran och undervisning.

Dessa anstalter hade tvärt om — utan tvifvel på grund af de lyckliga

resultat der vunnits — tagits till mönster och rättesnöre vid upprättandet af

nya. Att åter, i likhet med hvad som kunde låta sig göra i fråga om döfstumundervisningen,

anordna blindanstalterna såsom externat, ansåg direktionen

vara förenadt med nära nog oöfvervinneliga svårigheter, beroende derpå

att här vore fråga om blinda barn, hvilka, om de hade sin bostad utom anstalten,

skulle under sådana förhållanden dagligen kräfva hvar sin särskilda

ledsagare till och från densamma, hvarjemte anstalten skulle delvis beröfvas

tillfälle att med oafbruten omsorg och noggrannhet följa de blinda barnens

kroppsliga utveckling, en sak, som vore af synnerligen stor vigt och betydelse

i fråga om blindundervisningen.

Direktionen kunde således ej finna annat, än att blindundervisningen

i vårt land lämpligast och bäst anordnades enligt de grunder, som angifvits

af komiterade för blindundervisningens ordnande i deras betänkande; och

hade sig direktionen äfven bekant, att dessa grunder på ett fullständigt och

mångsidigt sätt blifvit pröfvade af det möte för abnorma skolor, som under

Juli månad 1884 varit församladt i Kristiania, och att fackmännen der enhälligt

uttalat sig för blindundervisningens ordnande enligt de i ofvannämnda

betänkande meddelade grunder.

Ehuru direktionen fortfarande ansåg, att det varit lämpligast, om nya

byggnader för institutet fått uppföras i den först föreslagna omfattningen,

hade dock direktionen, med anledning af hvad Riksdagen anfört, ansett elevantalet

kunna minskas till 100 och till Kongl. Maj:t inkommit med nya

ritningar och kostnadsförslag, uppgjorda för ett sådant antal.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

141

Af dessa förslag, som upprättats under förutsättning, att institutet skulle

komme att anordnas å lägenheten Tomteboda, hvars lämplighet för ändamålet

direktionen äfven nu vitsordat, inhemtades, att, i följd af det sålunda minskade

elevantalet, den i förra byggnadsritningarna upptagna vindsvåningen

undvikits och samtliga lägenheterna i de nu föreslagna byggnaderna kunnat

minskas, hvarigenom, och då jemväl i öfrigt de inskränkningar och besparingar,

som möjliggjorts utan att anstaltens lämplighet för ändamålet komme att lida

något större eller menligare afbräck, blifvit iakttagna, kostnadssumman för

ifrågavarande byggnadsföretag kunnat nedsättas till 415,645 kronor, deruti

äfven inginge en kostnad af 22,000 kronor för införande i byggnaderna af

vatten från hufvudstadens vattenledning.

Ofverintendentsembetet, som blifvit anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt

utlåtande, hade granskat de af direktionen framlagda ritnings- och

kostnadsförslagen och hade dervid icke haft annat att erinra än att, hvad

ritningarna anginge, klocktornet å stora byggnaden ansetts böra erhålla ett

något förändradt utseende, samt att, beträffande kostnadsförslaget, posterna

för tegel, golf och inre putsning befunnits böra ökas, men deremot posterna

för bjelklag, cloisonsväggar m. m. minskas, hvarigenom förslagets slutsumma,

efter jemförelse af sålunda ökade och minskade utgiftsposter, komme att

ökas med 4,292 kronor, hvilken tillökning Ofverintendentsembetet dock ansåge

oväsentlig, då prisen i allmänhet vore rättade efter närvarande konjunkturer

för byggnadsarbeten, hvilka under de närmaste åren antagligen ej

komme att försämras, hvadan, och då jemväl sumköpen, upptagna i slutet af

förslaget, antoges lemna tillgång till betäckande af omförmälda ringa brist,

Öfverintendentsembetet ansåge den beräknade kostnadssumman, 415,645 kronor,

tillräcklig.

Hänvisande till den utredning, som till statsrådsprotokollet den 9 Januari

1884 blifvit leinnad rörande behofvet af en ny, för blindinstitutet särskildt

afsedd och anordnad lokal, samt åberopande hvad institutets direktion, enligt

hvad här ofvan omförmälts, yttrat, har föredragande departementschefen hemstält

om aflåtande af proposition till Riksdagen:

dels att Riksdagen måtte medgifva, att kronolägenheten Tomteboda må

från den 14 Mars 1886 till institutet för blinda upplåtas; och

dels att för uppförande derstädes af nya byggnader för nämnda institut,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de senast ingifna ritningarna, måtte

anslås en summa af 415,600 kronor, hvaraf 100,000 kronor att utgå under

år 1886.

I enlighet med denna hemställan har Kongl. Maj:t till Riksdagen gjort

framställning i ämnet. Och då kostnaderna för detta byggnadsföretag nu

kunnat nedbringas till ett belopp, som med icke mindre än 112,000 kronor

understiger det vid 1884 års riksdag äskade, och de anmärkningar i öfrigt,

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag

till läroanstalter

för

öfver år iga

clöf''stimma.

[56.]

Ang. anslag

till inrättandet

i Skara

af en provisorisk

läroanstalt

för

blinda, som

tillika åro

döfstumma.

som af samma Riksdag uttalades, blifvit i den nu framlagda byggnadsplanen

iakttagna, samt det elevantal, för hvilket byggnaden skulle afses, nedsatt från

125 till 100, får Utskottet, som anser en sådan, för ifrågavarande vigtiga

läroanstalt särskildt anordnad byggnad vara af oeftergifligt behof påkallad

för undervisningens ändamålsenliga utveckling och för att institutet må kunna

rätt motsvara sin bestämmelse såsom centralanstalt för de blindas undervisning

i vårt land och deras utbildande till en för dem sjelfva och andra

gagnelig verksamhet, hemställa,

att Riksdagen må bifalla Ivongl. Maj:ts förevarande

framställning och således

a) medgifva, att kronolägenheten Tomteboda må från

den 14 Mars 1886 till institutet för blinda upplåtas; och

b) anslå, för uppförande derstädes af nya byggnader

för institutet, en summa af 415,600 kronor samt

deraf anvisa på extra stat för år 1886 100,000 kronor.

64:o. Till uppehållande af undervisningen vid de i Yadstena, i Skara

och i Bollnäs församling af Gefleborgs län upprättade tillfälliga läroanstalterna

för öfveråriga döfstumma erfordras för år 1886, i enlighet med förut uppgjord

och framlagd beräkning, för hvarje af de tre anstalterna 16,400 kronor,

eller tillsammans 49,200 kronor; och har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att för uppehållande under nästkommande år af undervisningen vid

nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra anslag af 49,200 kronor.

Utskottet hemställer,

att denna Kongl. Maj:ts framställning må af Riksdagen

bifallas, och således ett belopp af 49,200 kronor

anvisas,på extra stat för år 1886 till uppehållande under

samma år af undervisningen vid de i ''Vadstena, i Skara

och i Bollnäs upprättade tillfälliga läroanstalterna för

öfveråriga döfstumma.

65:o. I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 125) har Herr

C. J. Blomberg föreslagit, att Riksdagen behagade för 1886 på extra ordinarie

stat under vederbörlig hufvudtitel uppföra ett belopp af 4,800 kronor

eller, alternativt, 3,200 kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för

inrättande af en provisorisk läroanstalt i Skara för blinda döfstumma.

I denna motion har anförts hufvudsakligen följande.

Vid 1883 års riksdag hade inlemnats en motion om inrättande vid

s. 143 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 14. 143

statens läroanstalt i Skara för öfveråriga döfsturama af en särskild afdelning

för blinda döfsturama.

På hemställan af Stats-Utskottet blef motionen af Riksdagens båda

Kamrar ftfslagen; och hade Utskottet afstyrkt motionen, emedan det ansåg,

dels att den afsage att »bereda medel till anställande af försök på ett område,

der inga förarbeten ännu funnes gjorda», och dels att »närmare utredning

saknades om åtminstone storleken af det verkliga behof, som motionären

ansett böra tillgodoses».

Hvad beträffade det förra, eller att ännu inga försök funnes gjorda

pa detta område, hänvisades till en vid motionen fogad, af lärarinnan vid

döfstummeanstalten i Skara, Fru Elisabeth Nordin, upprättad förteckning

öfver hittills kända försök att undervisa blinda döfstumma. Möjligheten att

undervisa sådana döfstumma borde härigenom vara stäld utom allt tvifvel.

Hvad åter beträffade det senare, eller storleken af det behof som förelåge,

hänvisades till det underdåniga betänkande och förslag- till döfstummeundervisningens

ordnande, som afgifvits af dertill i nåder utsedde komiterade.

Af nämnda betänkande, sid. 77, inhemtades, att år 1877 i riket funnos 40

döfstumma, som tillika voro blinda. Af dessa voro enligt uppgift i samma

betänkande, sid. 66, 8 inom åldersgruppen 7—15 år, hvilken vore den, som

lämpligen kunde ifrågakomma vid den första intagningen i anstalten. Ungefär

lika stor torde denna, 8 år omfattande grupp, vara äfven i närvarande

stund, emedan flen tabell, som i samma betänkande meddelades, sid. 78, upptoge

i medeltal en blind döfstum för hvarje år. Förutsattes det, att skoltvång

stadgades för dessa döfstumma, hade man sålunda att beräkna omkring

8 elever vid första intagningen. För hvarje år skulle sedan detta antal

förökas med i medeltal en elev, efter hand som nya blinda döfstumma

uppnådde 7 års-åldern. Antoge man nu, att kursen för dessa åtminstone ej

borde göras kortare än den man nu ansåge behöflig för seende döfstumma,

eller 8 år, så skulle sålunda, innan de först intagna 8 hunnit afsluta sin

kurs, detta antal hafva fördubblats. Det föreliggande behofvet vore sålunda

i qvantitativt hänseende eller hvad beträffade elevernas antal ej så ringa, att

det kunde saklöst åsidosättas. Betraktade man det åter från qvalitativ synpunkt

eller med afseende å de enskilda individernas behof af hjelp, måste

det medgifvas, att här förelåge ett oändligt stort behof. Att det äfven vore

ett verkligen kändt behof, visade sig bäst af den ihärdighet, hvarmed man

sökt plats för sådana döfstumma vid den ena anstalten efter den andra, och

hvarpå i 1883 års motion anförts exempel. Ja, det hade till och med under

den sista tiden inträffat, att man måst sända en dylik person till en i Danmark

befintlig anstalt för sådana döfstumma.

Om det sålunda visats att något kunde göras, så vore det äfven visadt,

att något borde göras för de blinda döfstumma.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Hänvisande till hvad som blifvit af Utskottet anfordt vid behandlingen

af den vid 1883 års riksdag väckta motionen i ämnet, får Utskottet här

endast meddela, att Utskottet tinner motionärens här ofvan refererade framställning

synnerligen behjertansvärd, men att Utskottet likväl icke anser sig

böra i frågans nuvarande skick, och innan densamma blifvit af Kongl. Maj:t

pröfvad, frångå den uppfattning Utskottet år 1883 uttalade. Rätta vägen

att få frågan understäld Kongl. Maj:ts pröfning torde utan tvifvel vara den,

att i mån som behof yppas af undervisning och vård åt sådana vanlottade,

om hvilka här är fråga, ansökningar från vederbörande ingifvas till Kongl.

Maj:t, som då erhåller tillfälle att pröfva förhållandena samt af tillgängliga

medel anvisa det understöd, som kan finnas behöfligt och lämpligt.

Sedan derefter den ytterligare utredning, som Kongl. Maj:t kan finna

af behofvet påkallad, egt rum angående sättet att bereda dessa samhällets

olycksbarn undervisning och vård, hvilket lämpligen torde kunna ske genom

anslutande till någon redan befintlig läroanstalt, lärer Kongl. Maj:t icke

underlåta att hos Riksdagen göra den framställning, hvartill förhållandena

kunna föranleda.

På dessa grunder får Utskottet hemställa,

att Herr C. J. Blombergs förevarande motion icke

må till annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att Riksdagen

hos Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes efter

ärendets utredning taga under öfvervägande om och pa

hvad sätt staten för framtiden lämpligen bör vidtaga åtgärder

till beredande af vård och undervisning för sädana

blinda, som tillika äro döfstumma.

Hospitalsvården.

Ang. anslag 66:o. Sedan för åren 1884 och 1885 anvisats tillhopa 350,000 kronor

till hospitals- anläggning af hospital å den dertill inköpta egendomen Marieberg vid

Jid^ICriftine- Kristinehamn, så har Kongl. Maj:t begärt, att för ar 1886 mä.tte för ifrågahamn.

varande hospitalsanläggning anvisas 350,000 kronor; och då, på sätt i stats[571

rådsprotokollet (sid. 84) meddelas, behofvet af hospitalsbyggnadens snara fullbordan

är trängande, så får Utskottet, under erinran att hela kostnaden för

hospitalet beräknats till högst 850,000 kronor, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må på extra stat för år 1886 anvisa ett belopp

af 350,000 kronor till hospitalsanläggningen vid

Kristinehamn.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

145

67:o. Utskottet får, med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda An9■ anslag

..... ■ ■ ■ ° oj oj fm understöd

framställning, hemställa

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må äfven för år 1886 bevilja ett extra anslag af 7,500

kronor till understöd åt det i Jerfsö^socken inrättade sjukhemmet

för spetelske, under vilkor att 4,000 kronor för

samma ändamål och samma år anvisas af landstinget i

Gefleborgs län, och att spetelske sjuke äfven från andra

län än Gefleborgs varda till vård å anstalten mottagne,

så långt utrymmet derstädes sådant medgifver.

åt det i Jerfsö

socken inrättade

sjukhemmet

för

spetelske.

[58.]

Diverse anslag.

68:0. Utskottet hemställer,

Ang. anslag

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t Uflrnskrifua

föreslagit och i likhet med hvad förut under flera år egt sällskapet.

rum, må till det svenska fornskriftsällskapet anvisa ett

belopp af 2,000 kronor på extra stat för år 1886.

69:o. Vidare hemställer Utskottet,

Ang. anslag

att, Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom ^utUndSw

gjorda framställning och på sätt under flera föregående tiamnar af

år skett, må, till beredande af religionsvård åt svenske ^åtsventke

sjömän m. fl. i utländska hamnar, anvisa på extra stat sjömän m. fl.

för år 1886 ett belopp af 10,000 kronor. [60-]

70:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom vid innevarande riks- Ang. anslag

dag och i öfverensstämmelse med hvad under flera föregående år skett, gjorda det nor\

framställning hemställer Utskottet, diska mweet.

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa

ett belopp af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för

nordiska museet förfogande, för att enligt dess bestämmande

användas för museet tillhörande ändamål.

71:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom

hemställer Utskottet,

Bih. till Bihsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Raft.

gjorda framställning Ang. anslag

till utgifvande

af tidskrift

19 för landsmål

m. m.

[62.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till utgifvande

af

tidskriften

“Acta matematica''.

[63.]

Ang. anslag

till understöd

för anordnande

af

föreläsningskur

ser för arbetsklassen.

[64].

''146 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

att på extra stat för år 1886 må, i likhet med

hvad för innevarande år egt rum, ställas till Kongl.

Majrts förfogande ett anslag af 3,150 kronor, att på

de vilkor Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma användas

till understöd för utgifvande äfven under

nämnda år af tidskriften: »Nyare bidrag till kännedom

om de svenska landsmålen och svenskt folklif.»

72:o. Såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande

af tidskriften »Acta matematica» under år 1886 har Kongl. Majrts äskat

uppförande å riksstaten för samma år af 4,000 kronor, eller samma

belopp, som af 1884 års Riksdag för samma ändamål beviljats.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till denna framställning,

må på extra stat för år 1886 anvisa 4,000 kronor,

att för ofvan nämnda ändamål användas.

73:o. Med anledning af derom af enskilde motionärer framstälda

förslag stälde 1884 års Riksdag till Kongl. Majrts förfogande ett extra

anslag för år 1885 af 15,000 kronor, för att användas till understöd åt

sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser finarbetsklassen;

dock under följande vilkor:

att det understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller

förening, icke finge öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten ;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i

veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta

sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Majrt pi-öfvades

nödiga eller lämpliga.

Detta Rikdagens beslut godkändes af Kongl. Majrt den 30 Maj

1884, hvarjemte genom kungörelse samma dag meddelades ej mindre

föreskrifter om hvad som vore att iakttaga vid skeende ansökningar

s. 147 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

147

om understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål, än äfven bestämmelser

för åstadkommande af kontroll öfver de anstalter eller

föreningar, som af nämnda statsanslag erhölle bidrag.

Vid föredragning af sedermera till Ecklesiastikdepartementet inkomna

ansökningar om understöd i berörda hänseende har"Kongl.

Maj:t af nämnda anslag tillerkänt åtta dylika anstalter eller föreningar

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gefle, Jönköping, Upsala och Örebro

bidrag från 500 ända till 3,000 kronor.

Då medel för beredande af statsbidrag åt anstalter eller föreningar

af förevarande beskaffenhet ansetts böra uppföras äfven i riksstaten

för nästkommande år, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år

1886 bevilja ett extra anslag af 15,000 kronor, att under enahanda

vilkor, som Riksdagen uppstält i afseende på dispositionen af ofvannämnda

för år 1885 anslagna medel, användas till understöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 134) har af Herr

A. Key, med hvilken åtskilliga af Kammarens ledamöter instämt, i detta

ämne vidare föreslagits:

dels att Riksdagen måtte för år 1886 å 8:de hufvudtiteln anvisa

ett extra anslag af 20,000 kronor till understöd åt sådana anstalter eller

föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen;

dels att det understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller

förening, ej får öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt, dock att filialer

för arbetareinstitut, som äro förlagda till andra lokaler än hufvudanstalten,

må ega samma rätt till understöd som sjelfständiga föreläsningsanstalter;
under

det att öfriga vilkor för åtnjutande af understöd från detta

anslag blifva oförändrade de samma, som de af nästförlidne Riksdag

bestämdes.

En i denna motion meddelad tabell, utvisande kommunernas bidrag

till det ifrågavarande ändamålet, de belopp, som hos Kongl. Maj:t

begärts, och de belopp, som erhållits, har Utskottet ansett sig böra

meddela:

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ort och anslagssökande.

Kommunens

eller andras

bidrag.

Begärdt

anslag.

Beviljadt

anslag.

Anmärkningar.

Stockholm, Arbetareinstitu-

tet ..................

„ Arbetareförenin-

gens föreläsnings-

5,000

5,000i

3,000

1 Deraf 3,000 kronor för

moderinstitutet och 1,000 kr.

för hvardera af de 2 filialerna.

styrelse ............

1,5003

1,500

1,500

2 Lemnas af Arbetareföre- ningen.

„ Borgarskolan......

1,0003

1,500

— —

3 Kommunen anslår visser- ligen 5,000 kr. till Borgar-

Upsala, Arbetareinstitutet...

Jönköping, Föreläsningskur-

1,000

1,000

1,000

skolan; men af detta belopp

har endast omkring 1,000 kr.

varit användt omedelbart för

de här afsedda föreläsnin- garna.

ser för arbetare ...........

5004

500

500

4 Enskild person garante- rar summans utbetalande.

Malmö, Föreläsningsstyrel-

sen ................. omkring

3,0008

3,000

3,000

5 Högst 1,500 af kommu- nen, resten af enskilde.

Göteborg, Arbetareinstitutet

5,000

3,000

3,000

Örebro, Föreläsningskomitén

5006

500

500

6 Insamlade medel.

Venersborg, Föreläsnings-

kurser ........................

6507

650

7 Stadsfullmäktige 200 kr.,

kyrkostämman 400 kr., Vargö

bolag 50 kr., de 2 sistnämnda

endast under vilkor, att stats- bidrag erhålles.

Gefle, Arbetareinstitutet......

3,0008

3,000

2,500

8 Kommunen 1,500, enskil- de 1,500.

Summa

21,150

19,650

15,000

Till stöd för den senare delen af motionärens yrkande är hufvudsakligen

anfördt, att i de större städerna, med deras stora afstånd, ett

enda institut vore otillräckligt, och att det derföre vore nödvändigt

att inrätta filialer, hvilka naturligtvis kräfde stora och särskilda kostnader.

Särskildt för Stockholms arbetareinstitut, som gifvit uppslaget

till bildandet af de öfriga arbetareinstituten i vårt land och äfven tagits

till mönster för en under bildning varande »Arbeiderakademi» i

s. 149 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

149

Kristiania, skulle det vara af största vigt, att detta anslag af innevarande

Riksdag förhöjdes, och detta instituts verksamhet syntes till

och med betänkligt hotas, om ej så skedde.

Utskottet, som i likhet med motionären anser de företag, hvarom

här är fråga, vara förtjenta af allt det understöd, som lämpligen kan

dem beredas, finner för sin del på grund af den erfarenhet, som vunnits

i fråga om anslagets användning och möjligheten för särskilda

anstalter att deraf erhålla tillräcklig del, en förhöjning i anslaget kunna

redan nu ifrågakomma. I vissa fall torde nemligen ett belopp af

3,000 kronor för år visa sig otillräckligt för att fylla de kraf på en

mera fullständig och utsträckt undervisning, som med fog kunna framställas.

Att deremot vidtaga någon speciel bestämmelse i fråga om

filialanstalters eventuella rätt till anslag synes så mycket mindre af

behofvet påkalladt, som den närmare pröfningen af särskilda omständigheter

i alla fall lär tillhöra Kongl. Maj:t. Om nu åt Kongl. Maj:t

lemnas rättighet att i förekommande fall pröfva, huru vida skäl föreligga

att höja anslagsbeloppet till en anstalt, hvilket, endast undantagsvis

bör kunna inträffa, och tillräckligt anslagsbelopp i sådant hänseende

ställes till Kongl. Maj:ts disposition, torde Riksdagen derigenom hafva

tillmötesgått verkliga behof.

Utskottet hemställer:

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts

framställning och bifall till motionen i hvad denna

afser anslagsbeloppet, må på extra stat för år 1886

anvisa ett anslag till Kongl. Maj:ts förfogande af

20.000 kronor, att användas till understöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningar

för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att det understödsbelopp, som utgifves till hvarje

anstalt eller förening, i allmänhet icke må öfverstiga

3.000 kronor för år räknadt; dock med rättighet för

Kongl. Maj:t att, der särskilda förhållanden dertill

föranleda, öka beloppet till högst 5,000 kronor;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika

mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,

som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarne ordnas regelbundet, visst

antal timmar i veckan under fem till åtta månader

och i väl afpassade kurser;

s. 150 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till vattenhöjdmätningsstationer

och

precisionsnivelleringsarbeten.

[65.]

150 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,

för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt

tillräcklig och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar

vid föreläsningar eller undervisningen varda

förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig

att underkasta sig de vilkor och kontroller, som i

öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga eller lämpliga.

74:o. Sedan den tyska regeringen låtit anhålla att, enär de s. k.

precisionsnivelleringsarbeten, som utmed Preussens östersjökust ullörts

af preussiska generalstaben, syntes hafva ådagalagt tillvaron åt en bestämd

lag för Östersjöns medelvattenhöjd, och det vore af stort vetenskapligt

intresse att, för en fullständig lösning af denna fråga, liknande

arbeten blefve utförda längst de svenska och danska kusterna, sådana

arbeten måtte här i riket verkställas,

samt Kongl. Maj:t. häröfver mottagit utlåtanden dels af vetenskapsakademien,

som i ämnet inhemtat yttrande af sina sakkunniga ledamöter,

dels af befälhafvaren för generalstaben, hvilken bifogat och åberopat

yttrande af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning,

dels ock af styrelsen för den nautisk-meteorologiska byrån,

så har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, till anordnande och

underhåll al’ vattenhöjdmätningsstationer, inköp af nivelleringsinstrument

in. m. samt utförande af precisionsnivelleringsarbeten, måtte bevilja

för år 1886 ett extra anslag af 40,500 kronor.

Å denna Kongl. Maj:ts framställning har Herr Friherre Kiinekomström

i motionen N:o 9 i Första Kammaren på anförda skäl yrkat

afslag.

Skälen för Kongl. Maj:ts framställning och vigten af de anordningar

och arbeten, för hvilka medel blifvit äskade, finnas utförligt

framstälda i statsrådsprotokollet (sid. 87—96), och får Utskottet, som

anser, att hvad i nämnda protokoll anförts tydligt ådagalagt det stora

vetenskapliga intresse, som är förbundet med ifrågavarande arbeten,

till berörda framställning hänvisa.

I fråga om kostnaderna för de uppgillra anordningarna och arbetena,

så kan Utskottet icke undgå att finna desamma väl höga.

Kongl. Maj:t- har ansett att 6 vattenhöjdmätningsstationer borde

inrättas, men hela detta antal är tydligen icke nu behöfligt och Utskottet

anser derföre anslag redan nu icke böra beviljas till flere än 4.

Kongl. Majrts framställning om inrättande af 6 stationer hvilar på ett

s. 151 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

151

af åtskilliga myndigheter framstäldt förslag, och det är visserligen

sannolikt, att detta antal framdeles kan komma att erfordras, men att

redan nu dertill bevilja medel är icke oundgängligen nödigt. Då hvarje

station beräknats att ''kosta 4,000 kronor, skulle kostnaden för 4 stationer

uppgå till 16,000 kronor, hvartill dock komma kostnader för

transporter, dykeribiträde m. m., hvilka kostnader för 6 stationer beräknats

till 1,000 kronor, men för allenast 4 stationer böra minskas

till 700 kronor.

Vidare har Utskottet funnit inköp af nivelleringsinstrument icke

behöfva ske i så stor omfattning, som af Kongl. Maj:t föreslagits, utan

att en nedsättning äfven här kan ega rum, af Utskottet beräknad till

1,000 kronor, då således anslaget härtill borde bestämmas till 3,000

kronor i stället för 4,000 kronor.

Hvad derefter vidkommer kostnaden för underhåll och tillsyn af stationerna

m. m., så bör naturligtvis anslaget härtill bestämmas till lägre

belopp, då stationerna varda färre; och med hänsyn härtill har Utskottet

beräknat att för hvarje station skulle behöfvas 425 kronor årligen eller

tillhopa 1,700 kronor.

Slutligen återstår af de kostnader, för hvilka nu begärts anslag,

kostnaden för precisionsnivellementet i mellersta och södra Sverige,

beräknad till 9,000 kronor under 5 år. 1 denna post föreslår Utskottet

en nedsättning till 6,750 kronor, en nedsättning, som icke kommer att

medföra annan verkan, än att arbetena för nivellementet måste bedrifvas

något långsammare än som varit afsedt och således må hända medföra

nödvändigheten att på flera år utsträcka nivelleringsarbetena.

Jemföras nu de anslag, som af Kongl. Maj:t begärts, med dem,

som Utskottet föreslagit, så skulle de närmast förestående utgifterna

ställa sig på följande sätt:

enligt Kongl. Maj:ts enligt Utskottets förslag:

förslag: för en gång: för en gång:

anordnande af vattenhöjdmät
ningsstationer

................................. kronor 25,000:

inköp af nivelleringsinstrument

m. m. och markering af normalhöjdpunkter.

................................... „ 4,000:

kronor 16,700: —

3,000: —

ständig årlig

Tcostnad:

för underhåll och tillsyn af

stationerna m. m........................ ,, 2,500: —

ständig årlig

Tcostnad:

1,700: —

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

årligen under

5 år:

för precisionsnivellementet i

mellersta och södra Sverige ...... kronor 9,000: —

årligen under

minst 5 år:

kronor 6,750: —

Nedsättningen på det hela i det anslag å 40,500 kronor, som

Kongl. Maj.-t äskat, uppgår till 12,350 kronor, hvadan anslaget skulle

komma att utgöra 28,150 kronor.

Detta anslagsbelopp afser, så vidt precisionsnivellementet angår,

endast nivelleringsarbetena i södra och mellersta Sverige. För deras

fortsättning i Norrland erfordras, enligt hvad i statsrådsprotokollet antydes,

särskilda anslag, till hvilka dock ej nu behöfver tagas hänsyn,

då de först längre fram komma i fråga.

_ På grund af hvad nu anförts och då det efter Utskottets uppfattning

skulle vara vårt land mindre värdigt att undandraga sig att

tillsammans med de öfriga östersjömakter, som förenat sig om ifrågavarande

arbeten, samverka till målets vinnande, samt det synes vara

lämpligast att anvisa ett jemnadt belopp till Kongl. Maj:ts förfogande

för det uppgifna ändamålet, så hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med afslag å ofvanbemälde motionärs

yrkande, må i den mån bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen, till anordnande

och underhåll af vattenliöjdmätningsstationer,

inköp af nivelleringsinstrument m. m. samt utförande af

precisionsnivelleringsarbeten, ställer till Kongl. Maj:ts

förfogande ett extra anslag för år 1886 af 28,000

kronor.

Stockholm den 21 April 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Stats-ZJtsIcottets Utlåtande N:o 14.

153

Reservationer:

vid punkten 12:o (angående anslaget till högre skolor för qvinlig

ungdom):

af Herr L. M. Nordenfelt, som yrkat bifall till den af Herr C. F.

Winkrans väckta motion; och

af Herr C. F. Casparsson, i fråga om den af Utskottet begagnade

motivering;

vid punkten 13:o (angående lönetursberäkning för lärare vid vissa

enskilda läroverk för qvinlig ungdom):

af Herrar Grefve G. Sparre och H. R. Törnebladli; samt

af Herrar L. M. Nordenfelt, C. E. Casparsson och F. F. Carlson,

hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag;

vid 2nmkten 17:o (angående anslaget till lönetillskott åt lärare och

lärarinnor vid folkskolor och småskolor m. m.):

af Herr F. F. Carlson, som ansett, att lärare och lärarinna böra

efter fem års verksamhet såsom ordinarie åtnjuta 100 kronor lönetillägg,

om folkskoleinspektören vitsordar, att läraren eller lärarinnan under

nämnda tid väl tjenstgjort; samt

af Herr S. Nilsson, som yrkat bifall till sin i ämnet väckta motion;

vid punkten 19:o (angående förhöj dt arfvode för amanuensen vid

meteorologiska centralanstalten):

af Herr C. E. Casparsson, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts

förslag;

vid punkten 27:o (angående anslag för tillbj^ggnad åt riksarkivet):

af Herrar C. E. Casparsson, Friherre H. M. Palmstierna, J. Widén,

F. F. Carlson, Fl. R. Törnebladli och vice Talmannen L. O. Larsson;

vid punkten 31:o (angående restauration af Upsala domkyrka):

af Herrar C. Ifvar sson, vice Talmannen L. O. Larsson, A. P.

Danielson, S. Nilsson, N. Pettersson, S. Andreasson, G. Eriksson, J.

Jonsson, M. Jonsson, O. B. Olsson, A. Persson och P. Pehr sson;

vid punkten 32:o (angående restauration af Skara domkyrka):

af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre R. von Kr ann er, C. E. Casparsson,

Friherre Fr. von Essen, J. Widén, F. F. Carlson, H. R. Törnebladli

och C. A. Bäckström, hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag

i denna fråga bort hafva följande lydelse och innehåll:

Bih. till Rifcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Stats- Vtslcottets Utlåtande N:o 14.

»Med hänsyn till de fåtaliga minnen af forna tiders kyrkobyggnadskonst,

som till vår tid bevarats, skulle det enligt Utskottets åsigt vara

en nationalförlust, om den berömda domkyrkan i Skara skulle få förfalla

till en ruin; en händelse, som synes alldeles oundviklig, derest icke

staten nu lånar sin medverkan till kyrkans restaurering. Då staten redan

understödt och fortfarande understödjer sträfvanden på andra områden

att bevara och sammanföra föremål, som från äldre tider sparats

till vår tid, synes det icke heller böra vara för statens uppgift främmande

att nu lemna bidrag till bevarandet af den gamla byggnad, som nu är

i fråga, helst statsbidraget icke skulle komma att utgå utan ganska

stora offer af enskilde, som för saken nitälska.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den plan,

som för kyrkobyggnadens restaurering blifvit uppgjord, får derföre

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning, må till

restaurering af Skara domkyrka, i hufvudsaklig enlighet med den derför

uppgjorda planen, bevilja ett anslag af 250,000 kronor och deraf anvisa

på extra stat för år 1886 ett belopp af 35,000 kronor»; samt

af Herr L. M. Nordenfelt, som anfört:

»Instämmande i det slut, hvartill Utskottet kommit, anser jag

mig dock till undvikande af missförstånd böra anföra ett ordagrant

utdrag af Ofverintendentsembetets yttrande den 30 Juli 1878, angående

beräkningarne af kostnaden för reparation af Skara domkyrka, så lydande:
»Vidkommande

den för ifrågavarande arbete beräknade kostnad

af 370,000 kronor, uppgifves densamma af förslagets författare såsom

approximativ, med erinran om omöjligheten att i förevarande fall

kunna på förhand bestämma, till hvilken utsträckning rifningar och

ombyggnader i de gamla murverken måste företagas, eller hvilka åtgärder

under arbetets gång böra i ett eller annat hänseende, på grund

af förekommande anledningar, ovilkorligen vidtagas; och har, med instämmande

häruti, Ofverintendentsembetet skolat i fråga om denna del

af ärendet underdånigst framhålla, hurusom det visserligen må anses

möjligt, att kostnaden för de nu föreslagna restaureringsarbetena kan

begränsas inom slutsumman 370,000 kronor, men att denna dock bör

med större sannolikhet antagas komma att uppgå till åtminstone

500,000 kronor.»

vid punkten 54:o (angående anslag till veterinärinrättningen i Skara):

af Herrar L. M. Nordenf elt, F. F. Carlson, P. B. von Plåten, S.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

155

Nilsson, G. Eriksson och A. Persson, hvilka yrkat bifall till Kongl.

Maj:ts förslag; och

af Herr vice Talmannen L. O. Larsson, som ansett Utskottets

yttrande och förslag i denna fråga bort hafva följande lydelse och

innehåll:

»Dä landets behof af anstalter för veterinärundervisning synes

fullt kunna tillgodoses af en enda fullständig dylik anstalt, nemligen den

i Stockholm inrättade;

eld Riksdagen flere gånger uttalat sig mot upprätthållandet af två

sådana anstalter samt Medicinalstyrelsen jemväl funnit sådant öfverflödigt

och kraftigt framhållit de stora olägenheterna deraf, att i landet

skulle finnas två slags olika bildade, examinerade veterinärer;

dd veterinärinrättningen i Skara, anordnad på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit till en hofbeslagsskola och en anstalt, der kännedom kan erhållas

om de vanligaste arterna af kreaturssjukdomar, är egnad att i

den mån, som kan anses behöflig, fylla behofvet af en lägre läroanstalt

i veterinär väsendet för de vanligaste praktiska intressena; och

då det provisoriska tillstånd, hvari veterinärinrättningen i Skara

sedan länge befunnit sig, bör så fort ske kan upphöra;

får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande framställning

och således — med godkännande af förslaget, att veterinärinrättningen

i Skara ombildas till en hofbeslagsskola och en vårdanstalt för sjuka

husdjur, vid hvilken anstalt endast meddelas praktisk-klinisk undervisning

— till nämnda inrättning på extra stat för år 1886 bevilja

samma belopp som hittills, eller 12,900 kronor»;

vid punkten 73:o (angående anslag till understöd för anordnande

af föreläsningskurser för arbetsklassen):

af Herr F. F. Carlson, som förordat en af andra utgiftsafdelningen

föreslagen skrifvelse i den syftning, att Kongl. Maj:t, efter ärendets

utredning, angående sätt och vilkor för beviljande af bidrag från

statens sida till åtgärder för höjande genom föreläsningar och föredrag

af de arbetande klassernas bildning, täcktes till nästkommande Riksdag

framställa de förslag, som finnas vara för detta vigtiga ändamål påkallade;

varande af Afdelningen till stöd för dess förslag anfördt

följande: »Att staten icke bör i främsta rummet underhålla här ifrågavarande

inrättningar, utan åt föreningar eller enskilde, af hvilka sådana

kunna upprättas, lemna understöd, är en grundsats, som redan

blifvit erkänd. A^ederbörande kommuner, större arbetsgifvare, en
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 11.

skilde, som nitälska för det maktpåliggande ändamålet, och slutligen

äfven, såsom flerestädes visat sig, arbetarne sjelfve kunna härvid

påräknas. Men förhållandet emellan sålunda uppkommande hjelpkällor

och statens bidrag torde böra närmare bestämmas. Likaiedes

synes med ledning af den hittills vunna erfarenheten en undersökning

böra ega ruin, huruvida någon förändring bör ske så väl i de grunder,

efter hvilka anslaget nu fördelas, och högsta beloppet af det understöd,

som bör någon anstalt tillgodokomma, som äfven i afseende på

de vilkor, som må böra fästas vid anslagets åtnjutande, särskildt i den

frågan, huruvida dessa endast böra afse bestämda längre föreläsningskurser

med visst antal timmar i veckan såsom i undervisningsanstalter

för yngre lärjungar, eller om åt anstalterna må lemnas frihet att äfven

anordna flera eller färre fristående föredrag öfver särskilda ämnen, lämpade

för en mognare ålder och för arbetarens praktiska behof;» samt

af Herrar vice Talmannen L. O. Larsson, S. Andreasson, G. Eriksson

och J. Jonsson, hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

vid punkten 74:o (angående anslag till vattenhöjdmätningsstationer

och precisionsnivelleringsarbeten):

af Herrar vice Talmannen L. O. Larsson, N. Pettersson, S. Andreasson,

J. Jonsson, M. Jonsson och O. B. Olsson.

Herr R. Montgomery-Cederhielm har begärt få antecknadt, att

han icke deltagit i behandlingen inom Utskottet af 8:de hufvudtiteln.

Nedannämnde Herrar ledamöter af Utskottet hafva låtit anteckna,

att de ej deltagit i behandlingen af de ärenden, som omförmälas i följande

punkter af detta utlåtande, nemligen:

Herr Friherre R. von Kran ner punkterna 63:o—74:o,

Herr K. O. Ljung qvist punkterna 27:o—53 :o,

Herr Grefve E. C. A. Piper punkten 54:o,

och Herr Friherre B. A. Leijonhufvud punkten 32:o.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14,

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1885 års riksstat anslår:

Anvisning i

j kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

| Kronor.

6.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

77,100

38,500

62,700

46,350

9,898

148,600

347,800

—

17,000

77,100

38,500

62,700

46,350

506,298

_

19,159

22,700

540,116

—

109,600

—

5,841

101,400

—

25,000

22,700

751,116

—

132,700

—

—

--

— —

—

132,700

—

966,223

—

258,200

-

455,041

—

1,679,464

—

Eckiesiastik
-

Departementsckefen....................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Riksarkivet ..............................................................

Kongl. Biblioteket......................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsKleresistaten
Anslaget:

Friheter och kyrkotionde minskas med

Domkapitlens expeditioner ........................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag ...............

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag). NuAfgår:

från anslaget: Friheter och kyrkotionde

från anslaget: Ersättningar ........................

Tillkommer: ersättning för indelt ränta och kronoförhöjning

i afiöningen för laboratorerne

medicinsk fysik samt i experimentel

tomi vid universitetet i Upsala med

förhöjning i anslaget till underhåll och

sitets byggnader .............................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande

Ökas med aflöning för en vaktmästare ..................

Tpt

s. 159 Kontrollera mot PDF

Stats- UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

159

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

anslag å tillhopa 14,300 kronor)

130,600 kronor ............................

varande belopp

751,116:

........................... 73,780: —

........................... 99,600: —

173,380: —

577,736: —

tionde.........-.........................

93,500: —

i experimentel fysiologi och

patologi och patologisk ana-

1,500 kronor för hvardera ..

3,000: —

reparationer af Lunds univer-

4,000: —

100,500: —

belopp ...................................

132,700: —

750

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter och i ^ .

, , , i Ersättningar,

kyrkotionde, i °

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_

17,000

77,100

—

_

- -

—

77,100

—

38,500

—

- -

- -

—

38,500

—

62,700

—

- -

- -

—

62,700

—

46,350

—

46,350

—

9,898

_

18,000

347,800

_

375,698

__

19,159

—

----

_

5,841

—

25,000

—

22,700

-

22,700

640,616

35,820

1,800

678,236

133,450

_

133,450

—

1,067,473

—

53,820

—

355,441 [—

1,476,734

-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

1885 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Samma.

Friheter och ,, .... .

, . , ibrsattningar.

kyrkotionde. ö

Tpt

Tpt

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

966,223

_

258,200

_

455,041

1,679,464

2,865,514

—

7,320

—

1,080

_

2,873,914

70,000

_

__

_

70,000

41,500

—

—

—

_ _

___

41,500

62,677

—

5,350

—

5,200

73,227

3,030,625

3,030,625

•

370,400

370,400

37,150

—

- -

—

- -

—

37.150

389,675

—

- -

—

- -

389,675

32,741

—

700

- -

—

33,441

8,250

—

- -

__

_ _

_

8,250

47,200

----

—

- -

_

47,200

7,700

- -

—

- -

7,700

45,000

—

- -

—

- -

—

45,000

3,000

!-

- -

—

---- -

—

3,000

8,250

—

- -

—

- -

—

8,250

42,480

—

— —

—

—

—

[ 42,480

8,028,385

271,570

_

461,321

—

8,761,276

Allmänna läroverken, reservationsanslag

Anslaget: Friheter och kyrkotionde, 7,320 kronor,

Högre skolor för qvinlig ungdom..............................

Högre lärarinneseminariet. Nuvarande belopp............

Öltas med ...........................................................

Pedagogier och folkskolor

Anslaget: Friheter och kyrkotionde minskas med

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer: för lärares vid folkskoleläraresemi
lönegrad,

enligt gällande grunder.....................

Stipendier för seminarieelever .................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole
Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ............

Understöd åt högre folkskolor ................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ...............

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ..................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småsko
rande

belopp ....................................................

Tillkommer: förhöjning .....................................

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag .............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid folk
De

tekniska läroverken.............................................

Gymnastiska centralinstitutet ......................................

[Medicinalstyrelsen med dithörande stater....................

[Banimorskeundervisningen och barnbördshusen............

;Ortopediska institutet...................................................

[Veterinärundervisningen................................................

[Vaccinationens befrämjande.....................................

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, försvenska

läkaresällskapet ...........................................

[Svenska akademien ...................................................

Vetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor reservations
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

161

Förslag till

olifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning,

på förslag.

kontant.

kyrkotionde

ibrsattnmgar.

■9

Kronor.

Ö.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

1,067,473

—

53,820

—

355,441

—

1,476,734

—

2,865.514

_

_ _

_

1,080

_

2,866,594

_

70,000

—

- -

—

- - -

—

70,000

—

41,500

—

1,000

—

42,500

—

42,500

—

62,677

—

1,010

—

5,200

—

68,887

—

273,525

75,000

—

95,000

—

15,000

—

20,000

—

478,525

—

12,000: —

880,000

40,000

—

30,000

—

25,000

—

3,465,525

—

- -

—

---

—

3,465,525

—

370,400

—

- -

—

- -

—

''370,400

—

37,150

—

- -

—

- -

—

37,150

—

389,675

—

- -

—

- -

—

389,675

—

32,741

—

700

—

- -

—

33,441

—

8,250

—

- -

8,250

—

47,200

—

- -

—

- -

—

47,200

—

7,700

—

- -

—

- -

—

7,700

—

45,000

45,000

—

3,000

—

- -

—

- -

—

3,000

—

8,250,

—

8,250

—

42,480:

—

42,480:

—

8,523,055

—

55,530

—

361,721

—

8,940,306

—

uteslutes

4,340 kronor

belopp ............................. 268,625:

narierna uppflyttning i högre

.......................................... 4,900: -

inspektörer

rikets nordligare trakter bosatte finnar,

lor, förslagsanslag. Nuva.

........................................ 2,450,000: —

skolan, förslagsanslag ....

skolorna, förslagsanslag.

slagsanslag ......................

anslag). Nuvarande belopp.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 4. Sami. 1 Afd. 12 Iiäft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1885 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

m

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

8,028,885

—

271,570

—

461,321

—

8,761,276

—

27,750

27,750

60,800

—

- --

—

- -

—

60,800

—

44,900

—

- -

—

- -

—

44,900

—

66,050

—

- -

—

- -

—

66,050

—

131,000

131,000

9,142

20

_

440

_

9,602

—

35,000

__

_

_ _

_

35,000

—

36,325

—

12,615

—

6,280

—

55,220

—

450,000

__

_

___

_

450,000

_

28,750

—

- -

—

51,100

—

79,850

—

2,750

—

2,750

—

—

—

---

—

29,350

—

29,350

—

6,528

—

217,600

—

170,000

—

394,128

—

24,000

24,000

_

51,000

—

---

—

- -

—

51,000

—

1,500

—

1,500

—

21,872

—

21,872

—

15,000

-

15,000

—

S:a| 9,040,752|—| 501,805j—| 718,491|—|10,261,048j

Tillkommer: till underhåll af den zoologiska statio
i

Göteborgs och Bohus län m. m.......

höjning af arfvodet åt amanuensen

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reser
Musikaliska

akademien ...............................................

Naturhistoriska riksmuseum......................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Allmänna institutet för döfstumma .....................

Institutet för blinda ..........................................

Till understöd och uppmuntran åt mindre upp
och

blinda barn ................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten

Anslaget: Friheter och kyrkotionde, 20 kronor,

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag...................

Lasaretts underhåll

Anslaget: Friheter och kyrkotionde minskas med

Hospitals underhåll, förslagsanslag ...........................

Stora barnhuset i Stockholm.......................................

Frimurarebarnhuset....................................................

Barnhusen i landsorten..............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsKyrkors

underhåll

Anslaget: Friheter och kyrkotionde nedsättes med

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgif
Ålderstillägg,

förslagsanslag ......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsHöjes

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag ............................

s. 163 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 14.

163

Transport 42,480: —

nen vid Kristineberg

vid meteorologiska centralstationen..... ..

450 kronor reservationsanslag).............

vationsanslag å tillhopa 21,400 kronor)

2,000: —

500: —

.......................................... 60,000: —

................................................................ 21,000: —

fostringsanstalter för medellösa döfstumma

.............................................................. 50,000: —

uteslutes

8,255 kronor

anslag. Nytt ..............................................................

24,300 kronor..............................................................

vande, reservationsanslag..........................................

anslag. Nuvarande belopp .................... 21,872: —

......................................... 276: —

Förslag till

blifvande riksstat:

:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

kj^rkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

, Kronor.

| ö.

Kronor.

Ö.

8,523,055

—

55,530

—

361,721

—

8,940,306

44,980

27,750

—

44,980

27,750

—

60,800

—

- -

—

- -

—

60,800

—

44,900

- -

—

- -

—

44,900

—

66,050

_

66,050

131,000

131,000

_

9,142

_

__ _

_

440

—

9,582

—

35,000

—

35,000

—

36,325

_

4,360

_

6,280

__

46,965

—

450,000

—

- -

—

- -

—

450,000

—

28,750

—

- -

—

51,100

—

79,850

—

2,750

—

- -

—

- -.

_

2,750

—

_ _

—

- -

—

29,350

—

29,350

—

25,000

—

—

—

—

25,000

—

6,528

193,300

_

170,000

_

369,828

—

24,000

—

- -

—

- -

—

24,000

—

51,000

—

- -

—

- -

—

51,000

—

1,500

—

— —

—

- -

—

1,500

—

22,148

_

._ _

_

_ _

—

22,148

—

15,000

—

—

—

— —

—

15,000

—

9,605,678

253,190

—| 618,891

—110,477,759|—

Summa

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under Riksstatens Åttonde

hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet.

Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af vigt för fäderneslandets historia ..............................

Nationalmuseum.

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

........................................................................................

Lifrustkammaren.

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarne m. m.....................

Domkapitlens expeditioner.

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner

Universiteten.

Till det språkliga seminariet vid universitetet i Upsala.. 3,000

„ det språkliga seminariet vid universitetet i Lund ... 2,950

.. det matematiska seminariet vid universitetet i Upsala 1,500

„ det matematiska seminariet vid universitetet i Lund 1,000

„ ändringar och reparationer af vissa byggnader för

universitetet i Upsala ....................................... 18,000: —

„ ny byggnad för patologisk-anatomiska institutionen

i Lund ................................................................. 31,000: —

Kronor. ö.

3,000

4,000

5,800

3,716

Transport 57,450:

16,516

s. 165 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

165

Kronor.

Ö.

Transport 57,450: —

16,516

_

Till inredning af sistnämnda byggnad samt anskaffande

af vetenskaplig materiel för institutionen............ 5,000: —

,. offentliggörande i tryck af vissa på astronomiska

observatoriet i Lund utförda zon-observationer ... 3,000: —

„ arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid univer- sitetsbiblioteket i Lund .................................... 1,500: —

66,950

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska klinik......

900

—

Allmänna läroverken.

För tillfällig löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk 336,975: —

Till resestipendier åt lärare i främmande språk ........ 6,000: —

„ arfvoden åt extra lärare ...................................... 40,000: —

382,975

Högre lärarinneseminariet.

För tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid detta läroverk

4,000

—

Pedagogierna.

För tillfällig löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga

pedagogierna .......................................................................

8,750

Folkundervisningen.

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- seminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra

tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa

seminarier ......................................................... 33,300: —

„ byggnad för folkskolelärarinneseminariet i Umeå ... 40,000: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel... 15,000: —

88,300

De tekniska läroverken.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor ................................

25,000

Transport

593,391

—

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Kronor.

Ö.

Transport

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

593,391

—

För tillfällig löneförbättring åt provincialläkare ............ 20,000: —

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper... 1,200: —

„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tand- sjukdomar ............................................................ 4,000: —

25,200

Veterinärundervisningen.

Till veterinärinrättningen i Skara .....................................................

12,900

—

Vetenskapsakademien.

Till aflönande af räknebiträden för numerisk tillämpning af en utaf

Professoren J. A. H. Gyldén utarbetad teori för himlakroppar- nes rörelser............................................................................

3,000

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet, och

vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt

till aflöning åt vaktbetjening.............................. 4,000: —

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m.......................................... 3,200: —

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum 2,000: —

„ arbeten för bevarande af vissa kyrkoruiner i Visby 10,000: —

19,200

Undervisningsanstalter för döfstumma och hlinda.

Till uppehållande af blindinstitutets verksamhet ......... 21,000: —

„ tryckning af blindskrifter.................................... 2,500: —

„ understöd åt blindlärareelever ............................. 1,200: —

„ en blindskola i Vexiö............................................ 11,000: —

„ en handtverksskola i Kristinehamn för blinda ... . 7,000: —

För uppförande vid kronolägenheten Tomteboda af nya

byggnader för institutet för blinda................... 100,000: —

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter

för öfveråriga döfstumma.................................. 49,200: —

191,900

Hospitalsvärden.

Till hospitalsanläggningen vid Kristinehamn................. 350,000: —

„ understöd åt det i Jerfsö socken inrättade sjukhem

för spetelske .................................................. 7,500: —

357,500

Transport

1,203,091

—

s. 167 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

167

Diverse anslag.

Transport

Till svenska fornskriftsällskapet....................................... 2,000: —

n beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl.

i utländska hamnar ............................................. 10,000: —

„ nordiska muséet .................................................... 16,000: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

“Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen

och svenskt folklif“.................................. 3,150: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

matkematica“........................................................ 4,000: —

„ understöd åt föreningar eller anstalter, som anordna

föreläsningskurser för arbetsklassen.................... 20,000: —

„ anordnande och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer,

inköp af nivelleringsinstrument m. m.

samt utförande af precisionsnivelleringsarbeten ... 28,000: —■

„ restauration af Upsala domkyrka .......................,, 70,000: —■

Summa

Kronor. ö.

1,203,091

153,150

1,356,241

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tilläggsblad till Utlåtandet om Åttonde Hufvudtiteln.

Herr C. E. Casparsson har begärt få antecknadt, att han icke

inom Stats-Utskottet deltagit i behandlingen af de ärenden under

åttonde hufvudtiteln, hvilka omförmälas i punkterna 20:o—26:o samt

33:o—53:o af Utskottets Utlåtande N:o 14.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885.

4 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14

å sifl. 23, rad. 4 uppifrån står: 786,142 kronor 64 öre;

läs: 186,142 kronor 64 öre.

å sid. 97, rad. 4 nedifrån och följ. står:

Härtill kommer, att handlingarna gifva vid handen, hurusom den beräkning,

som gjorts öfver kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, åt Öfverintendentsembetet

etc.

läs:

Härtill kommer, att handlingarna gifva vid handen, hurusom den beräkning,

som gjorts öfver kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, icke kan

anses vara fullt tillförlitlig. Öfverintendentsembetet har nemligen i dess etc.

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.