Sök i Ratio Lex

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a

1885-04-13 · 50 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 50 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:15a, Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

1

N:o 15 a.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1885, kl. 5 e. m.

Utlåtande. angående regleringen af utgifterna under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

(l:a U. A.)

Beträffande riksstatens Nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till

pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande riksdag ifrågakommit

de förändringar, som här nedan omförmälas.

Pensionsstaten.

Folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att i sammanhang med uppförande å Angående

ordinarie stat för år 1886 af det förslagsanslag, 180,000 kronor, som Riksdagen

beviljat å extra stat för åren 1884 och 1885 till löneförbättring åt enke- och

lärare och lärarinnor vid folkskolor, statens bidrag till folkskolelärarnes enke- pupdikassa.

och pupillkassa måtte ökas med 7,500 kronor eller till 63,500 kronor. ^

Då denna framställning är gjord under förutsättning af bifall till

Kongl. Maj:ts i särskild, den 19 December 1884 aflåten proposition (N:o 8)

till Riksdagen gjorda framställning angående aflöning och lönetillskott åt

lärare och lärarinnor vid folkskolor m. m., men nyssberörda proposition ännu

icke kunnat af Utskottet behandlas, är Utskottet följaktligen icke i tillfälle

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sfats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

att nu yttra sig öfver förevarande framställning, utan kommer Utskottet att

härom framdeles afgifva utlåtande, hvilket Utskottet härmed skolat

anmäla.

Angående 2:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 12) har Herr

forandrade q Boström föreslagit:

justitieråds att justitieråd må förklaras berättigad att från och med månaden näst

pensionsrätt. efter den, då han efter fylda 65 lefnads- och 35 tjenstår från embetet afgått,

under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension af 8,000 kronor; samt

att justitieråd, som hädanefter utnämnes, skall vara förpligta! att

vid fylda 70 års ålder från embetet afgå.

Till stöd för berörda framställning har motionären hufvudsakligen anfört,

att då justitieråd, efter uppnådd 65 års ålder och vid pass 40 års

tjenstgöring, kunde erhålla pension, såvida genom läkarebetyg styrktes försvagad

helsa och minskad arbetsförmåga, men ovilkorlig rätt till pension erhölles

först vid uppnådd 70 års ålder, egde deremot ledamöter i rikets hofrätter

och häradshöfdingar ovilkorlig rätt att afgå med pension vid 65 års

ålder och efter 35 års tjenst, hvadan alltså justitieråden befunno sig i en

mindre gynsam ställning, utan att något skäl härtill kunde uppletas; att

vidare olikhet rådde emellan justitieråd å ena sidan samt ledamöter i hofrätter

och häradshöfdingar å andra sidan, enär de senare vore skyldiga att

vid fylda 70 år afgå från tjensten, hvilket deremot icke vore förhållandet

med de förre; att då emellertid anledningen till stadgandet om skyldighet

för ledamöter i rikets hofrätter och häradshöfdingar att afgå från tjensten

vid 70 års ålder vore den, att ingen vid så framskriden ålder kunde anses

vara i besittning af sådana själs- och kroppskrafter, som det maktpåliggande

domarevärfvet kräfde, samt detta gälde för domare, hvilkas beslut dock kunna

underställas högre myndighets pröfning, sådant syntes böra i ännu högre

grad gälla för dem, som hade att fatta det sista afgörande domslutet.

Då likväl Utskottet anser, att en fråga af den beskaffenhet som den

förevarande icke bör af Riksdagen i första hand pröfvas, utan att en sådan

pröfning bör ske af Kongl. Maj:t, hemställer Utskottet,

att Herr E. U. Boströms förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

3

Allmänna indragnings staten.

3:o. Kong!. Maj:t har föreslagit, att vaktkonstaplarne vid Varbergs Angående

f. d. straffängelse Gustaf Olsson. Anders Larsson Ählqmst och Niklas konstaplar

Andersson Hed måtte å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande vidVarunder

deras återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 400 kronor

för dem hvardera. [2.]

Af det vid behandlingen af denna fråga förda statsrådsprotokoll (Bil.

1, sid. 8—9) inhemtas hufvudsakligen, att när straffängelset i Varberg år

1881 indrogs, voro der såsom vaktkonstaplar anstälda, förutom andra, ofvanbemälde

Olsson, Ahlqvist och Hed. hvilka genom ålder och sjuklighet ansågos

mer eller mindre otjenstbara och derför ej kunde lämpligen förflyttas

till tjenstgöring vid annan fångvårdsanstalt. I)e fingo derföre qvarstanna i

Varberg med skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas

dels att tillse och vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier, dels att

biträda vid de reparationer å byggnaderna, som kunde ifrågakomma, mot åtnjutande

årligen af 400 kronor hvardera af sina löneförmåner.

Hen 17 sistlidne September hade emellertid Varbergs f. d. fästning

blifvit på grund af Kongl. Maj:ts den 15 förutgångne Augusti fattade beslut

till Arméförvaltningen öfverlemnad för att användas till station för

arméns disciplinkompani. De i fästningen förvarade, fångvården tillhöriga

inventarier hade derifrån förflyttats eller blifvit försålda, och Fångvårdsstyrelsen

saknade tillfälle att bereda ifrågavarande betjening lämplig sysselsättning.

Jemte anmälan härom hade Fångvårdsstyrelsen ingifvit ansökningar

frän ofvannämnde konstaplar att komma i åtnjutande af pension. Af handlingarne

inhemtades, att sökandena innehade en lefnadsålder af 59 till 65

år och tjensteålder af 31 till 35 år samt att de enligt läkares intyg till

följd af ålder samt kroniska sjukdomar och krämpor endast förmådde att

med lättare arbete i någon ringa mån bidraga till sitt uppehälle, men att

de alla hädanefter vore oanvändbara till det slags tjenstgöring, som tillkomme

vaktkonstapel för fångar.

Sökandena hade visserligen, enligt hvad Fångvårdsstyrelsen erinrade,

likasom den öfriga fångbetjeningen ända till år 1883, då flertalet af denna

personal uppfördes å ordinarie stat, endast innehaft förordnande å sina tjenster

och sålunda saknat pensionsrätt så väl i civilstatens pensionsinrättning

som på allmänna indragningsstaten, men Riksdagen hade dock, uppå Kongl.

Maj:ts i särskilda fall gjorda nådiga framställningar, åt personer bland denna

betjening beviljat pension å sistnämnda stat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Vid sådant förhållande hade Fångvårdsstyrelsen till Kongl Maj:ts

pröfning hemstält, huruvida icke någon årlig pension å rikets allmänna indragningsstat

kunde beredas sökandena, hvilka under en lång trogen tjenst

af synnerligen ansträngande och svår beskaffenhet gått förlustige helsa och

krafter och utan någon sin förskyllan nu jemväl skulle förlora sina tjenstebefattningar

å den ort, der de varit anstälde.

Då ofvannämnde vaktkonstaplar endast innehaft sina befattningar på

förordnande, samt de anordningar med Varbergs f. d. straffängelse, hvarigenom

de förlorat dessa sina befattningar, blifvit vidtagna utan Riksdagens hörande,

skulle enligt Utskottets åsigt dessa omständigheter visserligen innefatta anledning

att icke bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, men enär

på de af Fångvårdsstyrelsen anförda skäl det synes billigt, att ofvanbemälde

Olsson, Ahlqvist och Hed hugnas med någon pension, har Utskottet ansett

sig böra tillstyrka beviljande af sådan, dock ej till högre belopp än 320

kronor, motsvarande åttio procent af de arfvoden de nu uppbära.

Utskottet hemställer derföre,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt af Riksdagen bifallas, att vaktkonstaplarne vid Var

bergs f. d. straffängelse Gustaf Olsson, Anders Larsson

Ahlqvist och Niklas Andersson Hed må å allmänna indragningsstaten

uppföras till åtnjutande under deras återstående

lifstid af en årlig pension till belopp af 320 kronor

för dem hvar.

Angående 4:o. Till gratifiktioner åt de från 1808 och .1809 årens krig qvar
9tim£-kåt

öfvande landtvärnsman, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t äskat anf.

d. landt- visande för år 1886 å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor, under

varnsman. vq]-or aft gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200 kronor åt hvarje

* landtvärnsman.

Sedan under en följd af år till förenämnda ändamål anvisats 10,000

kronor, föreslog Kongl. Maj:t vid sistlidet års riksdag med anledning deraf,

att antalet understödstagare betydligt minskats, att endast 4,000 kronor

måtte för år 1885 till dessa gratifikationer anvisas; hvilket af Riksdagen

bifölls.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att antalet understödstagare, som år

1883 utgjorde 19, för år 1884 nedgått till 17, hvarför Kongl. Maj:t, då

årlig afgång bland understödstagarne kunde beräknas komma att inträffa,

ansett anslaget kunna för år 1886 nedsättas till 3,000 kronor.

Emot det af Kongl. Maj:t äskade beloppet har Utskottet icke funnit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

5

skal till någon erinran, hvaremot Utskottet anser, att de få qvarvarande

nnderstödstagarne borde, i den män anslaget dertill lemnar tillgång, beredas

någon förhöjning i gratifikationsbeloppen, samt att i följd häraf det hittills

stadgade vilkoret, att gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200 kronor, ej

vidare bör meddelas.

Utskottet hemställer ''derför,

att till gratifikationer åt de frän 1808 och 1809 årens

krig qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom anmäla,

må för år 1886 anvisas ä allmänna indragningsstaten ett

belopp af 3,000 kronor, med rättighet för Kong], Maj:t

att i den män anslaget dertill lemnar tillgång bestämma

gratifikationsbeloppens storlek.

5:o. Kongl. Makt har föreslagit, att Riksdagen mätte medgifva: Angående

att under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare för hela iommissionsriket,

oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid rikets allmänna kartverk samt landtmätare

vid storskiftes- och afvittringsverken, bestämmes till 120 och att, intill dess landtmätare.

antalet nedgått till denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandt- [4.]

mätare befordras, må, med ändring af nu gällande bestämmelser om kommissionslandtmätares

och andre landtmätares pensionsförmåner från allmänna

indragningsstaten, i stället å samma stat uppföras 48 pensioner till belopp

af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i den mån nämnda antal

pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid kommissionslandtmätares afgång från

landtmäteristaten äfvensom från anställning vid rikets allmänna kartverk,

derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 60

lefnadsår och tjenat minst 30 är samt under sammanräknade 25 år varit

anstälde vid generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket

eller vid rikets allmänna kartverk eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,

vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare och

af Kongl. Maj:t pröfvas hafva, såvida på dem berott, under förenämnda

25 år varit verksamme såsom landtmäteri tjensteman;

att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått 60 lefnadsår

och tjenat 30 år, ega att vid afskedstagande^ derest de icke komma

i åtnjutande af förenämnda förhöjda pensioner, uppföras ä allmänna indragningsstaten

till pension af 900 kronor, med rättighet derjemte för dem att

i den ordning, de undfått nådigt afsked, kunna, i mån af äldres afgång,

under de för de förhöjda pensionernas erhållande stadgade vilkor uppföras

till åtnjutande af det högre pensionsbeloppet; samt

att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras berättigad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne komma i åtnjutande

åt de för desse föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna.

Beträffande detaljerna af denna fråga torde Utskottet få hänvisa till

den utförliga redogörelse för densamma, som förekommer i statsrådsprotokollet

(Bil. 8, sid. 13—27), hvadan Utskottet här endast anser sig böra ur

berörda protokoll anföra hvad som för frågans bedömande kan anses vara

af mera hufvudsaklig vigt.

Enligt nu gällande bestämmelser äro kommissionslandtmätare och andre

landtmätare, som uppnått 70 eller, om läkarebetyg angående försvagad helsa

kan företes, 65 lefnadsår och varit i statens tjenst anstälde omkring 40 år,

berättigade att vid afskedstagandet erhålla pension från allmänna indragningsstaten

å 900 kronor eller samma belopp, som vid 1856—1858 årens

riksdag bestämdes.

Sedan flera ansökningar ingifvits om förhöjning af berörda belopp,

föreslog Kongl. Maj:t vid 1878 års riksdag, att, med vidtagande af åtskilliga

ändringar i pensionsvilkoren, pensionsbeloppet mätte höjas till 1,600

kronor, men denna framställning vann icke Riksdagens bifall.

Vid 1880 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t i ämnet nytt förslag, hvilket

innehöll bland annat, att pensionsbeloppet måtte bestämmas för 48 pensionstagare

till 1,600 kronor och för de öfrige till 900 kronor, dock med rättig

het för desse att, i den ordning de undfått afsked, i mån af äldres afgång

uppföras till erhållande af det högre pensionsbeloppet.

Icke heller detta förslag vann Riksdagens godkännande.

Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag åter har föranledts af särskilda

genom Landtmäteristyrelsen insända ansökningar frän 5 förste landtmätare,

160 kommissionslandtmätare, 30 vice kommissionslandtmätare och 1 landtmäteriauskultant,

hvilka anhållit, att framställning måtte aflätas till Riksdagen

om rätt för dem till pension till belopp af 2,000 kronor efter uppnådda

60 lefnads- och 30 tjenstår, dock med rätt till enahanda pension

vid 55 lefnads- och 25 tjenstår, om med läkarebetyg styrktes oförmåga

att i tjensten arbeta; och hafva sökandena till stöd för denna anhållan

åberopat:

att, dä andre civile tjenstemän, hvilkas löner och sportler af tjensten

ej öfverstege 3,000 kronor, blifvit i regel tillförsäkrade pensioner till fulla

beloppet af deras inkomster, kommissionslandtmätarne likväl icke egde rätt

till större pension än 900 kronor, oaktadt deras inkomster af tjensten i de

flesta fall icke understege förstnämnda summa, och pensionen vore allt för

otillräcklig för fyllande af de nödigaste lefnadsbehofven på åldrens dagar;

att landtmätarens tjensteverksamhet vore i högre grad än andre tjenste
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 15 a.

7

mans ansträngande och helsoförstörande, hvadan hans arbetskraft förbrukades

vida fortare än andras;

att under de år, som förflutit, sedan Kongl. Maj:t senast aflät proposition

i ämnet till Riksdagen, landtmätarens ställning blifvit än mera

bekymmersam derigenom, att den för dem gällande taxa blifvit nedsatt och

göromålen aftagit, men lefnadskostnaderna deremot ökats i följd af penningens

hastigt fallande värde, som verkat derhän, att 2,000 kronor nu icke

gåfve bättre lefvebröd än de af Kongl. Maj:t år 1878 föreslagna 1,600

kronor; samt

att landtmätarens frånvaro från hemmet under omkring halfva året.

derunder hans egen lefnadskostnad blefve rätt dyr, hindrade honom att med

nödig omtanka sköta hemmets ekonomi, hvadan det hörde till undantagen,

att en sparpenning för sjukdomens och åldrens dagar kunde af honom förvärfvas.

Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har Landtmäteristyrelsen anfört,

bland annat, att i den mån landtmäteriförrättningarne inom åtskilliga län

minskats både till antal och omfång, hade ock landtmätarne inom dessa län

vid framskriden ålder endast undantagsvis kunnat af tjensten erhålla en

nödtorftig bergning och ännu mindre bereda sig någon besparing för de

dagar, då förmågan att rätteligen besörja de med tjensten förenade göromålen

upphört. För att upplifva och underhålla den pligtkänsla, duglighet och

noggrannhet, som i så hög grad påkallades vid utöfningen af landtmätarens

vigtiga kall, vore det nödvändigt att bereda honom någon utsigt eller förhoppning

att kunna betrygga sin ålders dagar mot tryckande fattigdom.

Och då hvarken fasta löner för kommissionslandtmätare eller förhöjning af

landtmäteritaxan med hopp om framgång nu kunde ifrågasättas, ansåge

styrelsen, att lämpligaste sättet för förbättrande af kommissionslandtmätarnes

ställning vore att hos Riksdagen söka utverka förbättring af deras pensionsvilkor,

helst till det af sökandena begärda beloppet, 2,000 kronor. Det

förut ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,600 kronor, vore utan tvifvel otillräckligt

för bestridande af lefnadskostnaderna för en afskedad tjensteman med

familj. En sådan uppfattning syntes ock hafva gjort sig gällande hos Riksdagen,

då pensionsbeloppen bestämdes för storskiftes- och afvittringslandtmätare

till 2,000 kronor samt för häradsskrifvare till 2,500 kronor. De vigtigaste

skälen, hvilka inom Riksdagen blifvit anförda mot bifall till Kongl. Maj:ts

propositioner i ämnet, hade varit, dels att arfvodestaxan för landtmäteriförrättningar

ansetts vara för hög och böra nedsättas, dels att kommissionslandtmätarnes

antal antagits vara större, än behofvet kräfde, samt dessutom

vore obestämdt och oberoende af Riksdagen. Det förstnämnda af dessa

skäl hade numera förfallit genom den betydliga nedsättning af vissa arfvodes
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

bestämmelser, som egt rum i den förnyade taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar

af den 10 Juni 1881. Hvad åter beträffade anmärkningen i

afseende å kommissionslandtmätarnes antal m. in., ansåge styrelsen densamma

förtjena nådig pröfning och att desse tjenstemäns antal verkligen vore större,

än behofvet kräfde, och borde begränsas; till upplysning hvarutinnan styrelsen

meddelade, att för närvarande funnes 1 andre landtmätare tjenstgörande vid

skiftesverket och 212 kommissionslandtmätare, af hvilka senare dock endast

177 vore tjenstgörande vid allmänna skiftesverket, under det att 2 tjenstgjorde

vid ekonomiska kartverket, 31 vid storskiftes- och afvittringsverken

och 2 alldeles icke tjenstgjorde.

Ehuru det, å ena sidan, måste kännas hårdt för dem, som kunde vara

kompetente till erhållande af konimissionslandtmätarebefattning, att dertill

sent eller må hända aldrig vinna befordran, desto mera som en sådan befordran

medförde befogenhet för landtmätare att begagna tjenstemedhjelpare,

hvarigenom högre inkomster kunde påräknas, så inverkade, å andra sidan,

utnämnande af ett större antal kommissionslandtmätare, än behofvet kräfde,

dels på möjligheten för de redan varande kommissionslandtmätarne att erhålla

tillräcklig arbetsförtjenst och skickliga biträden och dels äfven i vissa

fall på jordegarnes rätt att blifva betjenade af skicklige, nitiske och sjelfständige

''tjensteman. Enligt en i styrelsen uppgjord beräkning öfver de

arbets- och resedagar, som blifvit under de senaste fyra åren använda i och

för tjensten af de andre och kommissionslandtmätare, som varit sysselsatte

vid allmänna skiftesverket — således oberäknadt dem, som voro anstälde vid

ekonomiska kartverket eller storskiftes- och afvittringsverken — uppginge

dessa dagar i medeltal per år till omkring 35,000 och för hvarje kommissionslandtmätare

till 182 arbets- och resedagar. Under förutsättning att af

hvarje kommissionslandtmätare borde kunna i medeltal påräknas 280 arbetsoch

resedagar årligen skulle alltså, oberäknadt de vid ekonomiska kartverket

samt storskiftes- och afvittringsverken anstälde kommissionslandtmätare, deras

antal kunna inskränkas till 125. Dervid borde dock erinras, att många af

de öfver behofvet nu befintlige kommissionslandtmätarne vore genom ekonomiska

förhållanden så bundne vid de län, inom hvilka de voro stationerade,

att de icke kunde utan skada för sig emottaga arbeten i andra län eller

flytta från ett län till ett annat, hvarför det för närvarande icke syntes

styrelsen rådlig! att bestämma kommissionslandtmätarnes antal lägre än till

150, oberäknadt denr som vore anstälde vid ekonomiska kartverket samt

storskiftes- och afvittringsverken och af hvilka landtmätare säkerligen åtskillige

framdeles komme att återgå till allmänna skiftesverket.

Emellertid kunde det hvarken vara förenligt med billighet mot vice

kommissionslandtmätarne eller fördelaktigt för det allmänna att helt och hållet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o lo a.

9

inställa alla befordringar till kommissionslandtmätare, intill dess antalet af

desse tjensteman blifvit genom nuvarande tjensteinnehafvarnes afgång minskadt

till det, som kunde varda bestämdt såsom det högst tillåtna, emedan behofvet

i åtskilliga län kunde kräfva ett större antal landtmätare än det, som kunde

vinnas genom vederbörandes förflyttning från ett län till ett annat. Under

åren 1872—1881 hade tillsammans 94 kommissionslandtmätare blifvit utnämnde,

eller i medeltal för hvarje år 9,4; under år 1882 biet ingen landtmätare

föreslagen till sådan befordran, och under hvartdera af åren 1883

och 1884 hade 4 kommissionslandtmätare blifvit utnämnde. Under de sistförfluten

10 åren hade i medeltal årligen afgått 12,9 andre landtmätare och

kommissionslandtmätare genom befordran, afsked och dödsfall, hvilken siffra

naturligtvis framdeles komme att nedgå i förhållande till hela landtmäteripersonalens

aftagande. Styrelsen höll fördenskull före, att lämpligaste lösningen

af frågan om förminskande af kommissionslandtmätarnes antal skulle

vara att tills vidare bestämma det högsta antal, som årligen finge befordras,

och föreslog, att detta antal måtte bestämmas till högst fyra för hvarje år,

intill dess "antalet af kommissionslandtmätare i hela riket, oberäknadt dem,

som vore sysselsatta vid ekonomiska kartverket samt storskiftes- och afvittringsverken,

nedgått till 150. De 212 kommissionslandtmätare och den återstående

andre landtmätaren, som nu funnes, vore, såvida de icke befordrades

till annan tjenst eller erhölle pension såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,

berättigade till pension af 900 kronor från allmänna indragningsstaten,

när de uppnått 70 lefnadsår eller, derest de företedde läkarebetyg

om försvagad helsa, vid 65 års ålder med vilkor att de tillika varit i rikets

tjenst omkring 40 år. Enligt från Statskontoret erhållet meddelande innehades

för närvarande å allmänna indragningsstaten pensioner af 4 andre

landtmätare och 30 kommissionslandtmätare.

Erfarenheten hade nogsamt visat, att nuvarande pensionsålder, eller

70 år, vore alltför hög, emedan redan vid 60 års ålder landtmätare nästan

utan undantag icke vidare kunde behörigen utöfva sina tjenstebefattningar,

hvilka i allmänhet fordrade goda både kropps- och själskrafter. Pensionsåldern

för kommissionslandtmätare borde fördenskull bestämmas till 60 år, i

likhet med hvad förut blifvit föreskrifvet i afseende å förste landtmätare

samt storskiftes- och afvittringslandtmätare och i likhet med hvad Kongl.

Maj:t förut i nåder föreslagit äfven för kommissionslandtmätare.

Om endast ett visst antal förhöjda pensionsrum blefve bestämdt, och

detta antal sattes något lägre, än som skulle erfordras för att bereda

alla kommissionslandtmätare förhöjd pension vid 60 års ålder, samt dessa

högre pensionsrum af Kongl. Maj:t finge utdelas åt de kommissionslandtmätare,

hvilka Kongl. Maj:t kunde finna mest förtjente af högre pension,

Bih. un Biksd. Broi. 1SS5. 4 Samt, 1 Afd. 13 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

så skulle derigenom ej mindre för landtmätarne uppstå ett mål värdt att

eftersträfva, h vilket säkerligen i hög grad skulle bidraga till uppehållande af

deras nit och pligtkänsla, utan äfven fördelar beredas de jordegare, hvilka

påkallade landtmätares tjensteåtgärder.

Vidare har styrelsen anfört åtskilliga förhållanden, af hvilka, enligt

styrelsens åsigt, framgår, att 48 pensionsrum till högre belopp skulle komma

att befinnas någorlunda tillräckliga för det afsedda ändamålet, men icke

heller kunna nedsättas, utan att detta ändamål väsentligen skulle blifva förfeladt.

Detta senare skulle ock tydligen komma att ske, derest det af 1880

års Stats-Utskott ifrågasatta tillägget till Kongl. Maj:ts förslag, att i de 48

pensionerna jemväl skulle inbegripas de pensioner, som af kommissionslandtmätare

för närvarande åtnjötes, hlefve antaget.

Slutligen har styrelsen anhållit, att Kongl. .Maj:t täcktes till Riksdagen

afgifva nådig proposition om den förändring i nu gällande stadganden

beträffande kommissionslandtmätares pensionering:

att för sådane tjensteman, hvilka uppnått 60 lefnadsår och tjenat minst

30 år samt under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret

eller ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes-, afvittrings-, vice

kommissions- eller kommissionslandtmätare och af Kongl. Maj:t pröfvas hafva,

såvidt på dem berott, under förutnämnda 25 år varit verksamma såsom landtmäteritjenstemän,

må på allmänna indragningsstaten medgifvas 48 pensioner

af 2,000 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i den mån detta antal

pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid afsked stagandet tilldelas de sökande,

hvilka finnas vara deraf mest förtjente;

att förhöjd pension af 2,000 kronor dock icke må tilldelas kommissionslandtmätare,

hvilken antingen fortfar att tjenstgöra vid storskiftes- eller afvittringsverken

eller ekonomiska kartverket eller innehar lön på stat eller

pension från allmänna indragningsstaten eller arméns pensionskassa till belopp

af 2,000 kronor eller derutöfver;

att likväl den kommissionslandtmätare, hvilken uppfylt de förenämnda

vilkoren för erhållande af förhöjd pension och, vid afskedstagande!, från

arméns pensionskassa åtnjuter lägre pension än 2,000 kronor, må, i mån af

ledighet å de medgifna 48 pensionsrummen, å allmänna indragningsstaten

uppföras till pension, hvars belopp skall uppgå till skilnaden mellan 2,000

kronor och den från arméns pensionskassa åtnjutna pensionen;

att för de kommissionslandtmätare, hvilka hädanefter i nåder utnämnas,

rätt till pension å allmänna indragningsstaten må medgifvas endast i den

händelse, att de uppfylt ofvannämnda vilkor för erhållande af förhöjd pension;

att deremot nuvarande kommissionslandtmätare, hvilka icke komma i

åtnjutande af förhöjd pension, må vid afskedstagande!, derest de uppnått 60

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

11

lefnadsår och tjenat 30 år samt icke innehafva eller befordras till annan

tjenst eller åtnjuta pension från arméns pensionskassa eller allmänna indragningsstaten,

å sistnämnda stat uppföras till pension af 900 kronor.

Uti öfver ärendet afgifvet utlåtande har Statskontoret, bland annat,

tillstyrkt att pensionsbeloppet för ifrågavarande landtmätare måtte bestämmas

till i,600 kronor.

Slutligen har vederbörande departementschef vid frågans föredragning

i Statsrådet anfört, bland annat, följande:

»Då frågan om högre pension för kommissionslandtmätarne den 17

Oktober 1879 anmäldes i Statsrådet, erinrade dåvarande chefen för Civildepartementet,

hvad angick förändringen i den lefnadsålder, vid hvilken pensionen

skulle få tillträdas, att Riksdagen år 1875 för storskiftes- och afVittringslandtmätare

och år 1878 för förste landtmätare medgifvit, att, såvida

desse uppfylt i öfrigt föreskrifna vilkor, de vid en ålder af fylda 60 år

finge på indragningsstat uppföras till pension, bestämd för de förre till

2,000 och för de senare till 2,500 kronor. Då kommissionslandtmätarne mer

än de fleste tjensteman vore utsatta för helsoförstörande mödor och flera slag

af försakelser, hvarigenom förmågan att vara åtminstone fullt verksamma i

allmänhet jemförelsevis ganska tidigt aftoge eller upphörde och en hög ålder

sällan uppnåddes, så syntes allt skäl vara för handen, att kommissionslandtmätarne

och i likhet med dem andre landtmätarne finge sig tillerkänd förmånen

att vid 60 års ålder kunna blifva till pension å allmänna indragningsstaten

uppförde, en förmån, hvilken icke allenast tillkomme öfriga med landtmäteriförrättningar

i orterna sysselsatta personer, utan äfven tillerkänts åtskilliga

andra, hvilkas befattningar ansetts taga krafterna mer än vanligt i anspråk

eller på helsotillståndet utöfva en mera menlig inverkan, såsom gymnastiklärare,

landtbruksingeniörer, provinsialläkare.»

»Beträffande åter den begärda förhöjningen i pensionsbeloppet anförde

bemälde departementschef, att det väl blifvit satt i fråga, huruvida koinmissionslandtmätare,

då de icke af staten åtnjöte någon aflöning, kunde anses

såsom i dess tjenst i egentlig mening anstälde, och om således de borde vara

ens till någon pension berättigade. Utom det att representationen redan

beviljat dem en sådan förmån, hvarigenom deras egenskap af statens tjenare

äfven finge anses erkänd, förekomme dock i detta hänseende, att för vinnande

af inträde i landtmätericorpsen fordrades att hafva aflagt en särskildt föreskrifven

examen; att det tillkomme Eders Kong!. Maj:t att utnämna kommissionslandtmätare,

och att befordran dertill icke vunnes, med mindre sökanden

länder en längre tids tjenstgöring ådagalagt säkra prof på skicklighet, nit

och rättskaffenshet. Under utöfningen af sina åligganden finge kommissionslandtmätaren

ock erfara, att han vore en statens tjensteman. De förrätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

ningar, hvartill enskildes förtroende kallade honom, finge han icke åtaga sig,

utan att förordnas af offentlig myndighet, och för sina förrättningar stode

han under en kontroll och hade han sig ålagd en redovisningsskyldighet, den

förra må hända mera sträng och den senare med större allvar utkräfd, än

för de fleste andre tjensteman egde rum. Väl vore det sant, att han icke

fått sig tillagd någon lön af staten, men om han härutinnan icke vore så

lyckligt lottad, som t. ex. landthruksingeniörer och undervisare i åtskilliga

med jordbruket gemenskap egande näringar, hvilka personers verksamhet, i

likhet med hans, i främsta rummet toges i anspråk för den enskilde jordegarens

gagn och bästa, men tillika, likasom ock landtmätarens, vore för befrämjande

af landets modernäring samt således för vidmakthållande och höjande

af landets deraf ytterst beroende välstånd af oundgängligt behof och omisskännelig

vigt, så vore det ändock ej honom tillätet att sjelf bestämma ersättningen

för det biträde, han lemnade, utan denna ersättning utginge efter

derför af Konungen utfärdad taxa. På landtmätarne hvilade dessutom ett

för dem mycket betungande åliggande, hvarifrån de upprepade gånger förgäfves

sökt befrielse, det åliggande nemligen att till statens arkiv utan ersättning

aflemna renoveradt exemplar af en mängd kartor med tillhörande

beskrifningar öfver skiften och andra förrättningar, som af dem verkstäldes,

och till följd af föreskriften hvarom det allmänna utan allsköns uppoffringvore

i besittning af dylika kartor och handlingar, hvilka, genom tusentals

landtmätares ansträngningar tillkomna och under lång följd af år samlade,

egde enligt Landtmäteristyrelsens uppskattning ett värde, som vore att beräkna

i millioner kronor och i mångfaldiga hänseenden tjenade till afhjelpande

af behof, som eljest måste med betydande kostnader tillgodoses.»

»Instämmande i de åsigt er, som sålunda blifvit uttalade, anser jag unghöna

underställa Eders Kong!. Maj:ts pröfning, huruvida icke billigheten

kräfver att hos Riksdagen göra förnyad framställning i ämnet. En ytterligare

anledning att icke uppskjuta med en dylik framställning synes mig

finnas deri, att det ena af de skäl, som inom Riksdagen anfördes mot det

förra förslaget, numera förfallit, sedan, på sätt Landtmäteristyrelsen erinrat,

genom den nya landtmäteritaxan åtskilliga arfvodesbelopp blifvit ganska betydligt

nedsatta. Och hvad angår det andra skälet, eller möjligheten för

Eders Kongl. Maj:t att utnämna kommissionslandtmätare till obegränsadt

antal, så och jemte det jag tillåter mig erinra, att under åren 1880—1884

antalet redan nedgått från 261 till 212, får jag för min del hemställa, lika

med Landtmäteristyrelsen, att frågan om en bestämd begränsning i kommissionslandtmätarnes

antal bör komma under nådigt bedömande på samma gäng

som förslaget om förhöjda pensioner. Landtmäteristyrelsen har, såsom redan

är nämndt, antagit, att detta antal kan begränsas till 150, de kommissions
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

13

landtmätare, hvilka äro sysselsatte vid ekonomiska kartverken eller storskiftesoch

afvittringsverken, oberäknade. För min del håller jag före, att antalet

bör kunna än ytterligare inskränkas. Landtmäteristyrelsen har angifvit antalet

arbets- och resedagar, som i tjensten användas af de vid allmänna

skiftesverket sysselsatte andre och kommissionslandtmätare, till 85,000 och

ansett, att för hvarje af desse landtmätare kan beräknas 280 arbets- och

resedagar, allt för år. Mig synes, att det sålunda angifna antalet 280 bör

kunna höjas till 330, med beräkning hvaraf kommissionslandtmätarnes antal

skulle kunna nedsättas till 106. Då emellertid på det skäl, Landtmäteristyrelsen

vidare anfört, det torde vara af nöden, att utöfver sistnämnda antal

några kommissionslandtmätare finnas att tillgå, anser jag mig icke kunna

förorda, att antalet kommissionslandtmätare bestämmes lägre än till 120,

oberäknade de kommissionslandtmätare, hvilka äro anstälde vid ekonomiska

kartverken eller, om kartverkskommissionens förslag om dessa kartverks sammanslagning

med det topografiska varder genomfördt, vid rikets allmänna

kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken.»

»Mot Landtmäteristyrelsens förslag om utnämnande tills vidare af endast

ett fätal kommissionslandtmätare hvarje år har jag icke funnit anledning till

anmärkning.»

Enär af de skäl, som tillförene åberopats emot en förbättring af pension

svilkoren för kommissionslandtmätarne, nemligen de i landtmäteritaxan

bestämda höga arfvodena och möjligheten för Kong!. Maj:t att till obegränsadt

antal utnämna kommissionslandtmätare, numera det första försvagats derigenom

att åtskilliga arfvoden blifvit något nedsatta, och det andra förfallit derigenom

att Kongl. Maj:ts framställning hvilar på den uttryckligen angifna

förutsättning, att antalet kommissionslandtmätare för framtiden må bestämmas

till ett visst begränsadt antal, har Utskottet ansett sig böra i hufvudsak

tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag, dervid dock Utskottet

icke funnit sig kunna understödja detsamma i hvad det afser rätt till pension

redan vid 60 ars ålder, enär enligt Utskottets förmenande giltiga skäl saknas

att i detta hänseende frångå den för närvarande gällande bestämmelse, att

kommissionslandtmätare för pensions erhållande bör hafva uppnått en lefnadsålder

af minst 65 år.

Vidare anser Utskottet olämpligt, att, såsom i första punkten af Kongl.

Maj:ts förslag ifrågasättes, Kongl. Maj:ts pröfning af kommissionslandtmätares

verksamhet såsom landtmäteritjenstemän uttryckligen skulle förklaras afse

denna deras verksamhet endast »sä vida på dem- berott», enär ett sådant stadgande

möjligen skulle kunna leda dertill, att mindre nitiske och, i följd deraf,

mindre anlitade kommissionslandtmätare blefve hugnade med den högre pen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 15 a.

sionen, under det att mera förtjente landtmätare, i afvaktan på ledigblifvandet

af sålunda upptaget pensionsrum, finge nöjas med mindre pensionsbelopp.

Då det i Kong], Maj:ts proposition förekommande uttrycket »rikets

allmänna kartverk» sammanhänger med Kong!. Maj.ts under sjette hufvudtiteln

gjorda förslag angående det ekonomiska kartverkets förändring till ett rikets

allmänna kartverk m. m., men detta förslag ej vunnit Riksdagens bifall, har

Utskottet i sin hemställan dels uteslutit ofvannämnda uttryck och dels, der

sådant erfordrats, utbytt detsamma mot orden »ekonomiska kartverket», hvilka

angifva det fortfarande befintliga, verkliga förhållandet.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:

a) att under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare

för hela riket, oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid

rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken,

bestämmes till 120 och att, intill dess antalet

nedgått till denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandtmätare

befordras, må med ändring af nu gällande

bestämmelser om kommissionslandtmätares och andre

landtmätares pensionsförmåner från allmänna indragningsstaten

i stället å samma stat uppföras 48 pensioner till

belopp af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i

den mån nämnda antal pensionsrum dertill lemnar tillfälle,

vid kommissionslandtmätares afgång från landtmäteristaten

äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket,

derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare,

som uppnått 65 lefnadsår och tjenat minst 30 år samt

under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret

eller vid ekonomiska kartverket eller

såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare

eller kommissionslandtmätare och af Kongl.

Maj:t pröfvas hafva under förenämnda 25 år varit verksamme

såsom landtmäteritjenstemän;

b) att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått

65 lefnadsår och tjenat 30 år, ega att vid afskedstagande!,

, derest de icke komma i åtnjutande af förenämnda

förhöjda pensioner, uppföras å allmänna indragningsstaten

till pension af 900 kronor med rättighet derjemte för dem

att, i den ordning de undfått nådigt afsked, kunna, i man

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a,

15

af äldres afgång, under de för de förhöjda pensionernas

erhållande stadgade vilkor uppföras till åtnjutande af det

högre pensionsbeloppet; samt

c) att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras

berättigad att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne

komma i åtnjutande af de för desse

föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna.

6:o. Kongl. Maj:t har, med anledning af derom gjord och af Stuteri- Angående

öfverstyrelsen med förord insänd ansökning, föreslagit, att chefen för Ottenby2^”^0”^

stuteri, Hofstallmästaren Grefve Fredrik Salomon Älbrecht Maurits Posse mätte ottenby

från och med månaden näst efter den, då han vid fylda 65 år afgår frånGre^fep s

befattningen såsom chef för Ottenbj^ stuteri, å allmänna indragningsstaten/i M. Posse''.

under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 4,000 kronor. [»•]

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, inliemtas af ansökningshandlingarne,

att sökanden, som är född den 15 Oktober 1820, blifvit den

25 Oktober 1837 antagen till sergeant vid Smålands grenadierbataljon; att

han är 1842 blifvit underlöjtnant vid Smålands husarregemente och sedermera

derstädes befordrats till löjtnant och ryttmästare, från hvilken sistnämnda

beställning han år 1870 erhållit afsked; samt att sökanden redan derförut den

8 Mars 1867 erhållit förordnande att bestrida chefsbefattningen vid förenämnda

stuteri, å hvilken befattning han år 1870 erhållit konstitutorial; och

upplystes af ett handlingarne bifoga dt läkarebetyg, att sökanden, ehuru i

allmänhet åtnjutande god helsa, redan under närmaste åren antagligen icke

komme att fullständigt bibehålla den skärpa, spänstighet och obehindrade

rörelseförmåga, som erfordrades för att kunna i alla hänseenden väl sköta

en befattning af ifrågavarande art.

Till följd af erhållen remiss har Statskontoret i afgifvet utlåtande den

14 sistlidne November anfört: att sökanden väl år 1885, då han fylde 65

år, uppnått den för civile embets- och tjensteman i afseende å rätt till pension

från allmänna indragningsstaten vid afskedstagandet stadgade lefnadsålder,

likasom han redan tillbragt i statens tjenst längre tid, än som erfordrades

för erhållande af sådan pension, men att, då de härom gifna allmänna

föreskrifter icke kunde anses tillämpliga å innehafvare af tjenstebefattning

vid stuterierna i riket, framställning borde till Riksdagen aflåtas om rätt för

sökanden att komma i åtnjutande af pension å nämnda stat, hvarföre Statskontoret

— jemte tillkännagifvande att sökanden förutom åtskilliga naturaförmåner,

upptagna till ett sammanräknadt värde af 577 kronor 68 öre,

åtnjöte en kontant lön af 5,000 kronor samt att han, som, enligt hvad upplyst

blifvit, allt sedan år 1870 varit berättigad till pension och fyllnads
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

pension från arméns pensionskassa med tillhopa 1,000 kronor, icke uppbure

denna pension eller egde deraf komma i åtnjutande, så länge han innehade

aflönings- eller pensionsförmåner, uppgående till 3,000 kronor — lika med

Stuteriöfverstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

proposition derom, att sökanden måtte tilläggas rättighet att, då han efter

uppnådd lefnadsålder af 65 år afginge från chefsbefattningen vid Ottenby

stuteri, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära

en årlig pension till belopp, motsvarande 80 procent af hans kontanta lön,

eller 4,000 kronor.

Rörande denna fråga torde Utskottet få erinra, att 1881 års Riksdag, i enlighet

med Kong]. Maj:ts framställning, beviljat enahanda belopp som det nu föreslagna

såsom pension åt chefen för Flyinge stuteri, Hofstallmästare!! von Plåten.

Då emellertid Utskottet inhemtat, att von Plåten uppbar mer än 1,000

kronor högre aflöningsförmåner än Grefve Posse, samt att von Plåten dessutom

kunde åberopa ett något öfvervägande antal år såsom chef för stuteri,

anser Utskottet det föreslagna pensionsbeloppet för Grefve Posse lämpligen

böra bestämmas till 3,000 kronor; och hemställer Utskottet derföre,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt af Riksdagen bifallas, att chefen för Ottenby stuteri,

Plofstallmästaren Grefve Fredrik Salomon Albrecht Mauritz

Posse må från och med månaden näst efter den, då

han vid fylda 65 år afgår frän befattningen såsom chef

för Ottenby stuteri, ä allmänna indragningsstaten under

sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 3,000

kronor.

Angående 7:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att Kartografen vid Korr
Kartografcn

bottens läns ekonomiska kartverk Erik Olof Nordlinder måtte från och med

E. ö. månaden näst efter den, då han till följd deraf, att hans verksamhet såsom

Nordlinder. icartogi''af vid nämnda kartverk ej vidare erfordras, varder derifrån entledigad,

å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära eu årlig

pension af 1,250 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning

föranledts af afdelningschefens för generalstabens topografiska afdelning

skrifvelse den 30 sistlidne September, deruti afdelningschefen anfört,

att, sedan Norrbottens läns ekonomiska kartverk nu så fortskridit, att under

loppet af år 1885 en del af kartverkets personal icke längre vore för kartverket

behöflig, de af samma personal, som icke lämpligen kunde användas

vid andra topografiska arbeten, borde vid nämnda tid entledigas; att bland

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16 a.

17

dem, som i första rummet komme att träffas af denna hårda lott, vore kartografen

Erik Olof Nordlinder, hvilken under mångårig tjenstgöring vid kartverket,

der han allt från dess början haft anställning, med nit och skicklighet

fullgjort honom ålagda göromål, men numera i följd af ålder och sjuklighet

blefve oförmögen att efter afskedet försörja sig genom mätningar eller

andra med hans verksamhet såsom kartograf likartade arbeten på fältet och

sålunda för sitt och de sinas uppehälle komme att uteslutande hänvisas till

den ringa inkomst han uppbure såsom lärare i teckning vid allmänna läroverket

i Luleå, i hvilken egenskap han enligt bifoga dt intyg åtnjöte årlig

lön, 1,250 kronor, och ett lönetillägg af 75 kronor för år; samt att Nordlinder

icke egde någon förmögenhet och icke under tjenstgöringen varit i tillfälle

att af sin aflöning bereda sig och sin familj skydd mot nöd under kommande

dagar, i ty att hans årsarfvode ända till och med år 1874 högst uppgått

till belopp af 1,500 kronor och först genom den lönereglering, som från och

med år 1876 tillämpades för de ekonomiska kartverken, höjdes till det nuvarande

beloppet, 2,500 kronor; och anhölle afdelningschefen, på grund af

Nordlinder s tjugufemåriga verksamhet och hvad afdelningschefen i öfrigt

anfört, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande

åt Nordlinder af en årlig pension å allmänna indragningsstaten till ett

belopp af 2,000 kronor, motsvarande åttio procent af hans nu innehafvande

kartografarfvode.

Vidare inhemtades af skrifvelsen bilagda handlingar, att Nordlinder

vore född den 17 Februari 1827 och gift samt hade en dotter, född 1867;

att han sedan längre tid tillbaka lidit af gikt och njursten samt till följd

deraf vore urstandsatt att tjenstgöra vid mätningar ute å marken; att hans

synförmåga betydligt aftagit samt att Nordlinder, enligt hvad företedt prestbetyg

innehölle, icke under sin tjenstetid förvärfvat någon enskild förmögenhet;

och hade landshöfdingen H. A. Widmark i afgifvit intyg vitsordat, att

under de 14 år, landshöfdingen Widmark tjenstgjort såsom förman vid Norrbottens

läns ekonomiska kartverk, Nordlinder med flit, ordentlighet, noggrannhet

och punktlighet fullgjort alla göromål, h vilka åt honom uppdragits; hvarföre

och dä Nordlinder numera till följd af framskriden ålder och försvagad

helsa icke längre torde kunna fortfara med en sä ansträngande befattning

som en kartografs, landshöfdingen ansåge sig med fullt skäl kunna rekommendera

Nordlinder till, på samma gång landshöfdingen kunde vitsorda hans

behof af den pension ä allmänna indragningsstaten, hvarpå ett pligttroget och

träget arbete i statens tjenst kunde göra anspråk.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet blifvit infordradt, hade deri

anfört, att ehuru Nordlinder icke på långt när uppnått den i pensionsförfattningarne

föreskrifna lefnads- och tjensteålder, Statskontoret likväl, med afJBih.

till Riksd. Prof. 1S85. 4 Sami. 1 Afd. 13 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

seende å hans jemförelsevis långvariga, nitiska tjenstgöring samt vitsordade

sjuklighet och obemedlade ställning, funne sig kunna tillstyrka, att någon

pensionsförmån bereddes Nordlin der vid afgången från kartograf befattningen;

men att Statskontoret, enär Nordlinder fortfarande innehade anställning såsom

lärare i teckning vid allmänt läroverk med en fast aflöning af 1,250

kronor, ansåge pensionen ej höra bestämmas högre än till femtio procent af

kartografarfvodet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att Kong!. Maj:ts ofvanberörda framställning må af

Riksdagen bifallas.

Angående 8:o. Sedan, enligt hvad Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastik
pemion

för departementet i skrifvelse den 7 innevarande månad anmält, Läroverksadjunkten

adjunkten Robert Wilhelm Gillberg den 8 sistlidne Mars aflidit, har följR.

w. Gi«-aktligen frågan om den af Kongl. Maj:t för bemälde Gillberg äskade pension

förfallit, hvilket Utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Angående 9:o. I enlighet med derom gjord och af domkapitlet i Kalmar under
Pt£kZ/s-

stödd ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att teckningsläraren vid alllärann

SSG.måmvd läroverket i Kalmar Sven Gustaf Lindblom måtte från och med måLindblom.

nacten nast efter den, då han efter erhållet afsked frånträder sin befattning

^ såsom lärare i teckning vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid ä

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att sökanden är född den 15 September

1810; att han alltsedan början af höstterminen 1843 oafbrutet bestridt

teckningslär are tjenst först vid f. d. gymnasium samt förenade lärdomsoch

apologistskolan i Kalmar samt derefter, sedan Kongl. Maj:t förklarat

honom kompetent att söka teckningsläraretjensten vid högre elementarläroverket

i nämnda stad och domkapitlet den 2 September 1859 derå meddelat

honom fullmakt vid berörda högre elementar- eller allmänna läroverk; samt

att sökanden förutom denna anställning, hvarunder han enligt intyg af vederbörande

eforus fullgjort sin undervisningsskyldighet under nitiskt och troget

användande af all den förmåga och skicklighet, som stått honom till buds,

äfven innehaft förordnande att förestå gymnastiklärarebefattning vid först

omförmälda undervisningsanstalter från och med höstterminen 1850 till och

med vårterminen 1859 samt vid Kalmar folkskolelärareseminarium från och

med höstterminen 1850 till och med vårterminen 1866.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande lS7:o 15 a.

19

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört: att genom Kongl.

brefvet den 16 Mars 1858 stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk

skulle dädanefter komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna

indragningsstaten, som enligt då gällande författningar tillkomme civile embetsocli

tjensteman; att detta stadgande hittills ansetts icke skola tillämpas ä

lärare i teckning vid dessa läroverk, utan att i de fall, då sådane lärare af

Kongl. Maj:t beviljats pension å nämnda stat vid afskedstagandet, sådant

skett efter nådig framställning i ämnet till Riksdagen; och hade Statskontoret,

då sökanden för länge sedan uppfylt de, enligt Kongl. förordningen den 24

Januari 1778 med flera äldre författningar, i afseende å civile tjenstemäns

pensionsrätt föreskrifna vilkor af uppnådd 70 års ålder och minst 30 års

oafbruten tjenstgöring i statens tjenst, med hemtadt stöd jemväl af Kongl.

brefvet den 29 Juni 1883, i hvad det rörde rätt till pension för läraren i

teckning vid högre allmänna läroverket i Venersborg F. A. Zettergren,

hemstält, att framställning måtte aflåtas till Riksdagen om pension för sökanden

till belopp af 1,500 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då Riksdagen förut i

likartade fall beviljat pension, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

10:o. L anledning af en af Konungens Befallningshafvande i Kalmar Angående

län till Kongl. Maj: t insänd ansökning af förmyndaren för sinnessjuke pro - Pprol°insmlvinsialläkaren

i Ölands södra distrikt, medicine doktorn och kirurgie magistern»^» as.

Claes Samuel Zacharias Kuylenstjerna, har Kongl. Maj:t föreslagit,^ att be- J''st^jn

mälde Kuylenstjerna måtte från och med månaden näst efter den, då afsked [9.]

från provinsialläkaretjensten varder honom beviljadt, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, att Kuylenstjerna är född den 30 September

1822 och sålunda uppnått en ålder af 62 år; att han, efter att år 1849

hafva afslutat sina medicinska studier, innehaft åtskilliga förordnanden såsom

läkare, till dess han år 1858 utnämndes till läkare vid Elfsborgs läns lasarett

och kurhus i Venersborg, från hvilken befattning han år 1878 afgått med

pension; att, sedan han derefter tjenstgjort någon tid såsom tillförordnad

provinsialläkare, han den 3 September 1880 utnämnts till provinsialläkare i

Ölands södra distrikt; att, på sätt ett af vederbörande öfverläkare vid Vexiö

hospital den 5 September 1884 utfärdadt intyg utvisade, Kuylenstjerna vore

lidande af sinnessjukdom (förryckthet) och att denna hos Kuylenstjerna pe
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats- Ut skof tets Utlåtande N:o 15 a.

riodiskt återkommande sjukdom, enligt livad erfarenheten gåfve vid handen,

vore att anse såsom obotlig; samt att, enligt af Kuylenstjernas förmyndare

meddelade intyg, dels Kuylenstjernas tillgångar ej räckte till gäldande af

mera än högst 50 procent af hans skulder, dels den pension, Kuylenstjerna

såsom f. d. lasarettsläkare i Venersborg uppbure, utgjorde 800 kronor årligen.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade vid öfverlemnandet af ifrågavarande

ansökning anfört, att, enär icke någon anledning funnes till antagande,

att provinsialläkaren Kuylenstjerna någonsin kunde komma att återinträda

i tjensteutöfning, samt under de senare åren, då Kuylenstjerna åtnjutit

oafbruten tjenstledighet, åtskilliga ombyten måst göras af vikarierande

läkare, utan att någon af desse varit på grund af aflagda kunskapsprof berättigad

att fullgöra alla en provinsialläkare åliggande tjenstepligter, Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, i öfverensstämmelse jemväl med en i orten allmänt

uttalad önskan, för sin del tillstyrkte, att ansökningen måtte vinna

det afseende, hvarigenom Kuylenstjernas definitiva afgång från tjensten bereddes.

I afgifna utlåtanden hade så väl Medicinalstyrelsen som Statskontoret

hemstält, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen om Kuylenstjernas uppförande

å allmänna indragningsstaten, dervid Statskontoret uti sitt utlåtande

dels erinrat, att i afseende ä provinsialläkares pensionsrätt vore enligt Kongl.

brefvet den 10 Juli 1884 stadgadt, att provinsialläkare vid fylda 60 år och

efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare,

egde att derifrån afgå med pension ä allmänna indragningsstaten till

belopp af 4,000 kronor, dels ock framhållit, att Kuylenstjerna uppnått högre

ålder, än som fordrades för provinsialläkares rätt till pension å indragningsstat

vid afskedstagandet, under det att deremot hans tjenstetid ej på långt när

motsvarade hvad i detta hänseende föreskrifvits, i det han endast 4 år varit

ordinarie provinsialläkare och derförutom bestridt tillfälliga förordnanden såsom

provinsialläkare och annan läkarebefattning i statens tjenst under något

mer än 9 år. Men då Kuylenstjerna emellertid efter all sannolikhet vore

till vidare tjenstgöring såsom provinsialläkare oförmögen, hade Statskontoret,

med åberopande jemväl af Rikets Ständers vid 1853—1854 års riksdag meddelade

förklarande angående sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie

beställning i rikets tjenst, ansett sig böra hemställa, det Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen, att provinsialläkaren Kuylenstjerna, hvilken i denna egenskap

innehade lön å stat till belopp af 2,000 kronor, finge från och med

månaden näst efter den, uti hvilken afsked från tjensten blefve honom beviljadt,

uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en årlig

pension, som likväl med afseende å hans jemförelsevis korta tjenstetid syntes

böra bestämmas till endast tre fjerdedelar af lönen eller 1,500 kronor, motsvarande

det belopp, han under tjenstledighet för sjukdom vore berättigad uppbära.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

21

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och då det med

afseende å läkarevården inom ofvan omförmälda distrikt synes vara af vigt

att Kuylenstjerna, hvilkens sinnessjukdom, enligt hvad det ofvananmärkta

läkarebetyget gifver vid handen, är att anse såsom obotlig, må kunna entledigas

från sin befattning, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kong!. Maj:ts förevarande

framställning.

11: o. Uppå derom af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Angående

Göteborg gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren i verk-^arv/vid

stadsarbete vid nämnda läroanstalt Per Olof Dalén måtte, sedan han efter Chalmers

ingången af är 1886 från sin tjenst undfått afsked, från och med månaden näst

derefter å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 3,000 kronor, i Göteborg

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Dalén är född den 2 Juni 1823 ;p- o. Dalén.

att han från och med Juli månad 1852 innehaft sin ifrågavarande befattning; ^

samt att han, enligt hvad ett den 8 sistlidne Augusti utfärdadt läkarebetyg

utvisade, lede af kroniska sjukåkommor i andningsorganen och underlifvet,

hvarjemte själskrafternas spänstighet vore minskad, i följd hvaraf Dalens

arbetsförmåga vore mycket nedsatt.

Till stöd för sin ofvanberörda anhållan hade styrelsen hufvudsakligen

anfört, att Dalén, som år 1886 komme att uppnå en ålder af 63 lefnadsoch

34 tjensteår, innehade en genom dertill hörande åligganden mycket ansträngande

befattning; att Dalén med synnerligt nit och stor pligttrohet samt,

så länge kropps- och själskrafter varit oförminskade, jemväl med stor skicklighet

fullgjort sina åligganden; att det dock numera i anseende till Daléns

sjuklighet vore förenadt med stora svårigheter för honom att på ett nöjaktigt

sätt sköta sin befattning, hvilken med 29 timmars tjenstgöring i veckan och

skyldighet att under en stor del af denna tid samtidigt undervisa ett antal

elever, öfverstigande 50, kräfde stor kroppslig rörlighet och styrka i förening

med själens spänstighet och liflighet; samt att särskildt för den nedre afdelningen

af läroanstalten, der verkstadsarbetena utgjorde ett af hufvudämnena,

vore af stor betydelse, att en kraftig och tidsenlig undervisning i detta

ämne meddelades eleverna.

I infordradt utlåtande anförde Statskontoret, att i den för ifrågavarande

läroanstalt genom Kongl. bref den 1 Juni 1877 faststälda aflönings- och

utgiftsstat funnes bland lärarepersonalen uppförd en lärare i verkstadsarbete

med lön till belopp af 3,000 kronor; att vid nyssnämnda års riksdag allenast

lektorerna vid anstalten fått sig tillförsäkrad pensionsrätt enligt för lektorerna

vid elementarläroverken gällande grunder, hvaremot för öfrige lärare vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

anstalten pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke vore medgifven; men

att emellertid, med afseende å Daléns långvariga och synnerligen väl vitsordade

tjenstgöring samt då han, enligt hvad styrelsen upplyst och läkarebetyget

jemväl utvisade, numera vore till arbetsförmågan mycket nedsatt och

således ej kunde på ett tillfredsställande sätt sköta en så ansträngande befattning

som den ifrågavarande, Statskontoret tillstyrkte, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen göra framställning om rätt för Dalen att å allmänna

indragningsstaten uppbära en hans lön motsvarande pension af 3,000 kronor.

Ehuru, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, pension synes böra

Dalen tilldelas, har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka densamma till

högre belopp än åttio procent af den åtnjutna lönen; och hemställer Utskottet

alltså,

att. Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att läraren i verkstadsarbete

vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg Per

Olof Dalén må, sedan han efter ingången af år 1886

från sin tjenst undfått afsked, från och med månaden

näst derefter å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension af 2,400 kronor.

[ll.]

Angående 12:o. Kongl. Maj:t har vidare, med anledning af en af öfverläraren

pension för vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs enka Hedvig Sofia Elisabeth

öfverlärarenPusch, född Lundh, hos styrelsen för nämnda skola gjord och af styrelsen

mdskokmS''Ca med skrifvelse till Kommerskollegium öfverlemnad ansökning, föreslagit, att

Stockholm. Enkan Pasch måtte från och med sistlidne Augusti månad, så länge hon

A. Pasch. lefver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400

kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att öfverläraren Pasch, som var född

den 30 Augusti 1833, från år 1855 varit anstäld såsom lärare först vid

svenska slöjdföreningens skola, sedermera vid den derur utbildade slöjdskolan

och slutligen, efter dennas omorganisation, vid tekniska skolan i Stockholm;

att han derunder meddelat undervisning i hvarjehanda ämnen, såsom kemi

och fysik, perspektivlära, frihandsteckning, klotsteckning, ornamentsteckning,

konstruktion slära och beskrifvande geometri; att han derjemte från 1857

innehaft bibliotekariebefattningen och från 1870 varit kassaförvaltare vid

skolan; att han vid sin död, hvilken inträffat den 16 sistlidne Juli, åtnjutit

en årlig lön af tillhopa 4,500 kronor i de af honom då innehafda befattningar

vid skolan; att Pasch vidare från och med höstterminen 1856 till

och med vårterminen innevarande år varit anstäld såsom assistent i beskrifvande

geometri och ritkonst vid teknologiska institutet eller tekniska

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

23

högskolan i Stockholm samt derjemte utfört särskilda honom lemnade offentliga

uppdrag; att Pasch, enligt styrelsens vitsord, under den långa tid af nära

trettio år, som han utöfvat ofvan omförmälda lärareverksamhet, på ett synnerligen

förtjenstfull t och för industrien gagnande sätt skött sina befattningar

och genom utgifvandet af värderika läroböcker i vidsträcktare kretsar med

berömvärdt nit verkat i upplysningens tjenst beträffande såväl den allmänna

som yrkesarbetarens mera speciella bildning; att i dödsboet efter Pasch,

hvilken förutom enkan efterlemnat en dotter, född 1861, tillgångarne vid

hållen bouppteckning beräknats till 2,859 kronor 72 öre och skulderna till

7,361 kronor 1 öre; samt att enkan Pasch, hvilken således befinner sig i

fullkomligt medellösa omständigheter, är, enligt läkarebetyg, till följd af

nervöst hjertlidande och allmän svaghet alldeles oförmögen att med sitt arbete

försörja sig och sin dotter.

I enlighet med hvad styrelsen för tekniska skolan hemstält hade

Kommerskollegium, under åberopande af hvad i ärendet förekommit och med

hänsyn dertill att Pasch i lifstiden icke egt att för enkan och dottern bereda

inträde till vinnande af pension i någon af de med statsbidrag till en del

underhållna enke- och pupillkassorna, tillstyrkt framställning till Riksdagen

om beviljande åt enkan Pasch af en årlig pension, att, så länge hon i enkestånd

förbiefve, utgå till det belopp, Kong!. Maj:t kunde finna skäligt föreslå;

och hade Kommerskollegium med afseende härå erinrat, att 1877 års Riksdag,

med bifall till nådig proposition, beviljat enkan efter föreståndaren för

tekniska elementarskolan i Borås S. Th. Göransson en årlig pension af 400

kronor.

Efter erhållen remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig uti ifrågavarande

ärende och med afseende å hvad Kommerskollegium i frågan anfört

förordat bifall till den gjorda framställningen; hvarjemte Statskontoret, med

stöd såväl af det iitaf Kommerskollegium åberopade beslut vid 1877 års

riksdag som ock deraf att vid 1880 års riksdag pension till belopp jemväl

af 400 kronor blifvit tillerkänd kaptenen Schartaus enka, anser sig kunna

tillstyrka aflåtande af framställning till Riksdagen om årlig pension för enkan

Pasch från allmänna indragningsstaten till belopp af 400 kronor, att af

henne från och med Augusti månad innevarande år åtnjutas, så länge hon

förbiefve i sitt nuvarande enkestånd.

Redan vid föregående tillfällen har Utskottet funnit sig höra framhålla,

att framställningar om pensioner åt aflidne embets- och tjenstemäns enkor och

barn i allmänhet icke höra af Riksdagen bifallas samt att afvikelse från

denna regel endast i sällsynta fall må ega rum.

Då likväl, såsom af det ofvananförda synes, Pasch icke egt att för

enkan bereda inträde till vinnande af pension i någon af de med statsbidrag

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

till en del underhållna enke- och pupillkassorna samt i betraktande deraf,

att Riksdagen förut i tvenne fall likartade med det ifrågavarande beviljat

pension, anser sig Utskottet kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning; och hemställer Utskottet derför,

att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August

Paschs enka Hedvig Sofia Elisabeth Pasch, född Lundh,

må från och med sistlidne Augusti månad, så länge hon

lefver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 400 kronor.

Angående 13:o. I anledning af en af Karolinska mediko-kirurgiska institutets

Vmetillskott lårarekollegium gjord och af universitetskanslern förordad framställning har

åt labora- Kongl. Maj:t föreslagit, att å allmänna indragningsstaten måtte anvisas ett

torn, doktor personligt lönetillskott ä 1,500 kronor årligen för laboratorn vid Karolinska

Tigerstedi. mediko-kirurgiska institutets fysiologiska laboratorium, doktor B. A. A.

[12.] Tigerstedt, att af honom utgå så länge han omförmälda laboratorstjenst

bestrider.

Till stöd för ifrågavarande framställning hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet

inhemtas, nämnda lärarekollegium erinrat derom, att det

under den sista tiden visat sig vara förenadt med synnerligen stora svårigheter

att få lärareplatserna inom de teoretiska facken vid institutet besatta

med fullt kompetenta personer. Orsaken till detta i hög grad bekymmersamma

förhållande vore utan tvifvel i främsta rummet att söka deri, att för

de unge män, som genomgått den långa och kostsamma medicinska kursen, och

framför allt för de till begåfning och kunskaper mera framstående bland

dem i allmänhet erbjöde sig ganska stora utsigter att genom utöfvande af

medicinsk praktik inom en jemförelsevis kort tid ernå en oberoende och i

inånga fall till och med mycket god ekonomisk ställning, under det att

lärareverksamheten inom de teoretiska facken, äfven sedan befordran till de

högst aflönade tjenstebefattningarne vunnits, i ekonomiskt hänseende knappt

kunde tillfredsställa de måttligaste anspråk, synnerligast i de talrika fall,

der sådan befordran först efter lång väntan med otillräckliga löneinkomster

och under fortsatt skuldsättning kunnat erhållas. Under dessa omständigheter

vore det en pligt att så vidt möjligt vidtaga sådana åtgärder, att icke

begåfvade män, som redan utmärkt sig genom framgångsrik vetenskaplig och

lärareverksamhet, af otillräcklig aflöning tvunges att till svår skada för den

medicinska undervisningen öfvergifva det läroverk, åt hvars tjenst de med

heder egnat sina krafter. För närvarande ville emellertid icke läkarekollegiet

föreslå någon allmän löneförhöjning för de teoretiska lärarebefattningarne

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.

25

vid institutet, utan trodde, att det afsedda ändamålet kunde för tillfället på

ett någorlunda tillfredsställande sätt vinnas, om åt framstående personer, som

innehade svagt aflönade befattningar och hvilkas bibehållande vid läroverket

vore synnerligen önskvärdt, anvisades en personlig löneförhöjning, som utginge,

intill dess de blefve befordrade till ordinarie professorstjenst. Och i

detta hänseende ansåg sig lärarekollegiet böra fästa uppmärksamheten på

nuvarande innehafvaren af laboratorstjensten vid institutets fysiologiska laboratorium,

medicine doktorn Robert Adolf Armand Tigerstedt, som såväl genom

framstående vetenskaplig verksamhet som ock genom det utmärkta sätt, på

hvilket han ledt undervisningen och öfningarne på nämnda laboratorium,

gjort sig i hög grad förtjent af att komma i åtnjutande af någon förbättring

i sin nu till endast 3,000 kronor uppgående aflöning.

Till en början torde Utskottet fä anmärka det, enligt Utskottets förmenande,

oegentliga deri, att Kongl. Maj:t nu, likasom vid föregående års

riksdag, föreslagit uppförande under nionde hufvudtiteln af lönebelopp, som

rätteligen tillhöra den åttonde.

Beträffande framställningen i öfrigt, har Utskottet visserligen icke förbisett

nödvändigheten af att vid institutet söka fästa en framstående och

svårersättlig lärare, men enär den aflöning laboratorn åtnjuter icke kan

anses i och för sig obetydlig, samt ifrågavarande befattning icke torde vara

af den beskaffenhet, att den omöjliggör för innehafvaren att genom enskild

praktik bereda sig ökade inkomster, anser Utskottet det äskade beloppet

kunna utan olägenhet nedsättas till 1,000 kronor. Utskottet hemställer

derföre,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt af Riksdagen bifallas, att å allmänna indragningsstaten

anvisas ett personligt lönetillskott å 1,000 kronor

årligen för laboratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska

institutets fysiologiska laboratorium R, A. A. Tigerstedt,

att utgå så länge han omförmälda laboratorstjenst bestrider.

14:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att a allmänna indragningsstaten Angående

för år 1886 måtte anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de när understöd formare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt att meddela, användas till £idre

understöd af högst 250 kronor åt sadane äldre behöfvande folkskolelärare, behöfvande

hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867. ''/<lärare*"

Rörande ifrågavarande framställning torde Utskottet få erinra, att i [13.]

anledning af enskild motionärs förslag sistlidet års Riksdag å allmänna inBik.

till liiksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

dragningsstaten för år 1885 stälde till Kongl. Maj:ts disposition för ofvannämnda

ändamål enahanda belopp som det nu föreslagna.

Af statsrådsprotokollet inb emfas, att, sedan samtliga domkapitlen och

Stockholms stads konsistorium blifvit i ämnet hörda, Kongl. Maj:t den It!

December sistlidet år utfärdat kungörelse angående understöd för år 1885

åt äldre behöfvande folkskolelärare, samt att då de skäl, som föranledt anslagets

beviljande för år 1885, äfven måste gälla för kommande år samt

någon erfarenhet ännu icke vunnits, huruvida det belopp, som för är 1885

beviljats, vore för högt eller för lågt beräknadt, vederbörande departementschef

föreslagit, att jemväl för år 1886 ett anslag af 10,000 kronor måtte

till förenämnda ändamål äskas.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af Riksdagen

bifallas.

Angående 15:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att för Kanslisten i Kam
markolle8''ium

(Jarl Theodor Uttermarck måtte å allmänna indragningsstaten

c. aT. mS-uppföras en årlig pension af 600 kronor, att, jemte den pension från civil

marclc- statens pensionsinrättning af 600 kronor, hvartill han efter erläggande af

[14''J retroaktivafgifter kan varda berättigad, utgå från och med månaden näst

efter den, under hvilken afsked från kanslisttjensten honom beviljas.

Af statsrådsprotokollet (sid. 4—6) inhemtas, att bemälde Uttermarck,

hvilken är den ende, som numera qvarstår å Kammarkollegii gamla stat, är

född den 18 Juli 1825; att han antogs den 28 Juni 1849 till extra ordinarie

kammarskrifvare i Kammarkollegium, der han den 17 Januari 1862 utnämndes

till kanslist och sedermera transporterades till sin nu innehafvande

befattning såsom kanslist ä kollegiets registratorskontor, hvilken befattning

vid embetsverkets nya organisation blifvit indragen.

Sedan Juni månad 1862 hade emellertid Uttermarck åtnjutit tjenstledighet;

och upplyser i afseende härå ett af medicine doktorn I. V. Broberg

den 1 Oktober 1884 utgifvet läkarebetyg: att Uttermarck, som för

omkring 22 år sedan skadade sig vid ett fall ur ett åkdon, ännu lider af

följderna deraf, hvilka yttra sig i aftyning (atrophie) af venstra benet samt

värk och snart inträdande trötthet deri, så snart detsamma något öfveranstränges,

samt att föga utsigt finnes för att han, som nu är nära 60 år

gammal och dessutom af det långvariga lidandet försvagad, så att hans liögra

arm ej tillåter någon längre fortsatt skrifning, skall kunna vinna någon så

betydlig helsoförbättring, att han blir iståndsatt att sina tjensteåligganden

uppfylla.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

27

Med anledning af Uttermarcks sjukdom föreslog Kongl. Maj:t i proposition

till 1877 års Riksdag, att honom måtte beviljas pension å allmänna

indragningsstaten till belopp, motsvarande den med befattningen förenade lön,

1,200 kronor; men Riksdagen beviljade densamma endast till belopp af 900

kronor. Uttermarck, som icke begagnat sig häraf, qvarstode således å

öfvergångsstat och vore genom nådigt bref den 16 Januari 1880 förklarad

berättigad att, med befrielse tills vidare från tjenstgöring, årligen uppbära

1,200 kronor.

I en af Kammarkollegium insänd och förordad ansökning hade nu

Uttermarck, med förmälan att han vore i saknad af enskild förmögenhet,

hvaraf han kunde hafva sitt uppehälle, samt att han i anseende till stegrade

pris å lifsförnödenheter och sitt sjukdomstillstånd, som fordrade både läkarevård

och andras biträde, för nödtorftigt uppehälle hade behof af 1,200 kronor

årligen, i underdånighet anhållit att, dä utsigt ej funnes för att han

skulle blifva så till helsan återstäld, att han kunde inträda i tjenstgöring,

fä, med åtnjutande af skilnaden mellan den pension från civilstatens pensionsinrättning,

hvartill han efter erlagda retroaktivafgifter trodde sig berättigad,

och hans enligt kollegii gamla stat till 1,200 kronor uppgående lön, eller

600 kronor, å indragningsstat förflyttas.

Öfver ifrågavarande ansökning hade yttrande inhemtats från Statskontoret,

som tillstyrkt bifall till densamma; hvarjemte Direktionen öfver

civilstatens pensionsinrättning meddelat, att, sedan 161 kronor blefve af

Uttermarck till inrättningen erlagda, han egde att från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från kanslistbefattningen honom meddelades,

för sin återstående lifstid tillträda pension i tjenstemannafondens sjette klass

med 600 kronor om året.

Då af det ofvan anmärkta läkarebetyget framgår, att Uttermarck icke

kan antagas blifva till helsan så förbättrad, att han kan återinträda i tjenstgöring,

får Utskottet, vid det förhållande att Uttermarck är berättigad att

fortfarande uppbära i lön 1,200 kronor, samt att genom beviljandet af det

äskade pensionsbeloppet en besparing för statsverket af 600 kronor alltså

komine att uppstå, tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hvadan

Utskottet hemställer,

att för Kanslisten i Kammarkollegium Carl Theodor

Uttermarck må å allmänna indragningsstaten uppföras eu

årlig pension af 600 kronor att, jemte den pension från

civilstatens pensionsinrättning af 600 kronor, hvartill han

efter erläggande af retroaktivafgifter kan varda berättigad,

utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken

afsked från kanslisttjensten honom beviljas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

»Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Angående 16:o. Uti särskild den 5 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten

PBegemmts- proposition (N:o 22) har Kongl. Maj:t uppå derom gjord ansökning föreslakommis-

git, att Regementskommissarien vid Hallands infanteribataljon, Kaptenen i

^Lagergren arm^n August Lagergren mätte från och med månaden näst efter den,

hvarunder han efter fylda 65 år afgår från regementskommissariebefattningen,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af 1,200 kronor.

Af det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas

hufvudsakligen:

att Lagergren, som är född den 29 Februari .1820, den 17 Februari

1836 antagits till sergeant och hautboist vid Kronobergs regemente samt

den 30 Juli 1847 befordrats till fanjunkare vid Hallands infanteribataljon;

att han sedermera enligt förordnande bestridt dels från år 1859 redogörarebefattningen

och dels från år 1869 regementskommissariebefattningen

vid nämnda bataljon, hvarefter, sedan sistnämnda befattning vid bataljonen

kungjorts till återbesättande ledig, Lagergren den 30 September 1880 konstituerats

och förordnats att tillsvidare vara regementskommissarie vid bataljonen

mot åtnjutande af det genom Kongl. brefvet den 9 April .1880

bestämda arfvode af 1,500 kronor om året; samt

att chefen för oftanämnda bataljon vitsordat, att Lagergren under sin

tjenstetid på ett utmärkt förtjenstfull! sätt skött sina åligganden.

I anledning af Lagergrens ansökning hade vidare Arméförvaltningen

anfört, att Lagergren vid sin numera framskridna lefnadsålder af nära 65 år

icke kunde anses ega tillräcklig kraft och förmåga att behörigen fullgöra

sina tjensteåligganden samt att, i betraktande häraf, och dä Lagergren allt

från 1859, eller 26 år, med hedrande vitsord bestridt redogöraregöromålen

vid bataljonen, hvartill komme att han haft flerårig anställning i underofficersgrader,

ehuru icke omfattande nog läng tidrymd för att berättiga honom

till pension från arméns pensionskassa, Arméförvaltningen funnit med

billighet öfverensstämmande, att sökanden, på sätt vid flera föregående tillfällen

blifvit ålderstigne och otjenstbare regementskommissarier förunnadt,

bereddes tillfälle att efter afgång från sin befattning komma i åtnjutande af

årligt underhåll; och hade Arméförvaltningen på grund deraf hemstält, det

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att uppföra Lagergren ä allmänna

indragningsstaten till åtnjutande af ett ärligt pensionsbelopp, som, vid det

förhållande att Lagergren, derest han åtnjöte lön på stat, skulle gt att

enligt nya pensionsregleringen uppbära i pension 80 procent å lönen, syntes

böra, i samma procenttal af hans till 1,500 kronor uppgående regementskommissariearfvode,

bestämmas till 1,200 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 15 a.

29

Med afseende derå att Riksdagen vid föregående tillfällen beviljat

pension å allmänna indragningsstaten åt regementskommissarier, hvilka, såsom

aflönade endast med arfvode, icke varit inbegripna i den allmänna pensioneringen

för armén, anser sig Utskottet väl böra tillstyrka pension åt Lagergren,

men då han innehaft sin ifrågavarande anställning endast på förordnande,

har Utskottet funnit denna böra bestämmas till allenast 1,000 kronor; och

hemställer Utskottet derföre,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt af Riksdagen bifallas, att Regementskommissarien vid

Hallands infanteribataljon Johan August Lagergren må

från och med månaden näst efter den, hvarunder han

efter fylda 65 år afgår från regementskommissariebefattningen,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,000 kronor.

17:o. Vidare har Kongl. Maj:t uti nyssberörda proposition (N:o 22) Angående

i anledning af derom gjord ansökning föreslagit, att förre Regementskommissarien,

numera Förrådsförvaltaren vid Lifregementets dragoncorps, Under-nanten P. K.

löjtnanten i armén Per Konrad Zetterman från ingången af månaden näst Zetterman.

efter den, i hvilken han erhåller afsked från förrådsförvaltaretjensten, måtte

å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en ärlig

pension af tre hundra trettio kronor, äfvensom att innehafvandet af denna

pension ej måtte utgöra hinder för Zetterman att uppbära den honom enligt

Kongl. brefvet den 22 Juni 1877 tillkommande fyllnad i hans från arméns

pensionskassa utgående fanjunkarepension.

Af förut åberopade statsrådsprotokoll inhemtas:

att Zetterman, som uppnått 71 års ålder, i anseende till aftagande

kroppskrafter ansett sig böra från förrådsförvaltarebefattningen afgå;

att sekundchefen i förutnämnda corps, jemte vitsordande att Zetterman

med utmärkt nit, redbarhet och skicklighet under en tid af 52 år skött olika

tjenstebefattningar vid corpsen, nemligen dels såsom sergeant och fanjunkare

och dels frän 1869 såsom regementskommissarie och förrådsförvaltare, till

styrkt, att, med hänsyn till Zettermans långvariga och hedrande tjenstetid

samt då han saknade förmåga att efter afskedstagandet med eget arbete

förskaffa sig behöflig inkomst för egen och tvenne barns framtida bergning.

Zetterman måtte beredas en tilläggspension af 600 kronor, hvilken tillsammans

med fanjunkarepensionen, 870 kronor, skulle ungefär motsvara hans

regementskommissariearfvode; samt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a

Angående

pension för

Majoren

J. A. G.

Björkman.

att vidare Arméförvaltningen i afgifvet utlåtande jemväl tillstyrkt

framställning om pension för Zetterman, hvarjemte Arméförvaltningen upplyst,

att Zetterman, som till förrådsförvaltaxebefattningen öfvergått från den

indragna regementskommissariesysslan, nppbure det för sistnämnda syssla bestämda

arfvode, 1,400 kronor, och tillika i egenskap af persedelredogörare

vid kavallerivolontär- och korporalskolorna åtnjöte årligt arfvode af 400 kronor.

I enlighet med hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hemställer Utskottet,

att Förrädsförvaltaren vid Lifregementets dragoncorps

Per Konrad Zetterman må från ingången af månaden

näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från förrådsf

or valtar etj ensten, å allmänna indragningsstaten under sin

återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af tre hundra

trettio kronor, äfvensom att innehafvande! af denna pension

ej må utgöra hinder för Zetterman att uppbära den

honom enligt Kongl. brefvet den 22 Juni 1877 tillkommande

fyllnad i hans från arméns pensionskassa utgående

fanjunkarepension.

18:o. 1 anledning af en utaf styrelsen för Tekniska skolan i Stock
holm

gjord framställning har Kongl. Maj:t uti särskild till Riksdagen den

13 sistlidne Februari aflåten proposition (K:o 25) föreslagit, att föreståndaren

för Tekniska skolan i Stockholm, Majoren i armén m. m. Jakob Alf

Gustaf Björkman måtte tillerkännas rätt att från och med månaden näst

efter den, i hvilken han varder entledigad frän föreståndarebefattningen, under

sin återstående lifstid ä allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 4,800 kronor.

Beträffande denna framställning har, såsom af det den Kongl. propositionen

hilagda statsrådsprotokoll inhemtas, Herr Statsrådet och Chefen för

Ecklesiastikdepartementet anfört följande:

»Uti en till Kommerskollegium aflåten skrifvelse har styrelsen för

Tekniska skolan i Stockholm anmält, att föreståndaren för nämnda skola,

Majoren i armén m. m. Jakob Alf Gustaf Björkman, med bifogande af

prestbetyg, meritförteckning med tillhörande bilagor och läkareattest rörande

försvagadt helsotillstånd, hos styrelsen anhållit om utverkande af pensionsrätt

för honom å allmänna indragningsstaten från och med månaden näst efter

den, då afsked från den honom anförtrodda föreståndarebefattningen vid skolan

blefve beviljadt. Styrelsen har i anledning häraf anfört: att Major

Björkman, hvilken, enligt hvad prestbetyget utvisade, vore född den 11 Ok
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

31

tober 1819 och inträdt i statens tjenst 1841, sålunda uppnått en ålder af

mer än 65 år och varit i statens tjenst i 43 år, samt att han, på sätt

läkareattesten intygade, genom i tjensten ådragna kroppsskador numera vore

till lielsan försvagad; att han sålunda i fråga om ålder och tjenstetid uppfylt

de vilkor, som i allmänhet fordrades för rätt till pension å allmänna

indragningsstaten, men att, då föreståndarebefattningen vid Tekniska skolan

af honom innehades endast på förordnande, och innehafvaren deraf i allt fall

icke fått pensionsrätt sig tillagd, någon dylik rätt icke tillkomme Björkman

såsom skolans föreståndare, äfvensom att han icke heller på grund af sina

föregående militära och civila befattningar vore till pension berättigad; att

emellertid Björkman, hvilken år 1856 blifvit lärare vid svenska slöjdföreningens

söndags- och aftonskola och år 1859 föreståndare för samma skola samt

derefter såsom föreståndare oafbrutet skött så väl den ur nämnda anstalt

utbildade slöjdskolan som ock, efter dennas omorganisation, den nuvarande

Tekniska skolan, under denna mångåriga verksamhet ej mindre på ett förtjenstfull

sätt gagnat omförmälda läroanstalter, än äfven i flera rigtningar

utöfvat ett välgörande inflytande på den svenska industrien i allmänhet; att

han derför syntes väl förtjent att på sin ålderdom komma i åtnjutande af

den fördel, hvilken under liknande förhållanden vore de fleste civile tjensteman

beredd; att styrelsen icke kunde annat än vitsorda, att Björkman med

outtröttlig flit och lefvande intresse, oaflåtlig! och oegennyttigt efter bästa

förmåga sökt främja den betydande läroanstalt, hvars ledning blifvit honom

anförtrodd, samt att det vore under hans föreståndarskap denna anstalt från

en ringa början utvecklats till ett af de mest storartade läroverk i sitt slag,

som något land kunde uppvisa; att styrelsen till bestyrkande häraf endast

ville erinra derom, att lärjungeantalet, som år 1859 utgjort 690, till år

1878 hade stigit till 2,477, hvarefter det visserligen nedgått till följd af

skolans omorganisation och de vanliga folkskoleämnenas borttagande från un

dervisningsplanen samt deras ersättande med tekniska läroämnen, men efter

år 1879 åter varit i stigande och under sistlidna läroår utgjort 1,167, äfvensom

att Tekniska skolan numera i sig innefattade icke blott den ursprungliga

afton- och söndagsskolan för manliga lärjungar, utan äfven teknisk

skola för qvinliga lärjungar, byggnads-yrkesskola, högre konstindustriel skola

m. m.; att af den utveckling, som skolan sålunda erhållit, vore en följd, att

föreståndarebefattningen derstädes vore i hög grad ansträngande, i synnerhet

som undervisningen påginge från morgonen till sent på aftonen och äfven

flere timmar om söndagarne, och att det under sådana förhållanden icke

kunde vara gagnande, att en föreståndare nödgades af ekonomiska skäl och

af hänsyn till en talrik familj qvarblifva vid sin befattning äfven då, vid

den annalkande ålderdomen, hans krafter började försvagas, att det tvärt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

om syntes icke blott för föreståndarens egen skull önskvärdt utan äfven med

det allmännas fördel öfverensstämmande, att föreståndaren sattes i tillfälle

att, då lian kände sina krafter aftaga, lemna den maktpåliggande ock ansträngande

befattning, lian under en lång följd af år innehaft; och har styrelsen,

med afseende å hvad sålunda blilvit anfördt, hemstält, att Kommerskollegium

måtte söka utverka, att pension blefve Björkman tillerkänd vid

afskedstagande!, med ett belopp, som, med hänsyn till hans långa tjenstetid

och derunder utöfvade nitiska och gagnande verksamhet, styrelsen föreslagit

till 5,000 kronor, k vilket endast obetydligt • öfverst ege åttio procent af hans

innehafvande aflöning, 6,000 kronor.

Med öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af denna framställning

jemte dertill hörande handlingar, har Kommerskollegium, som lika med skolstyrelsen

funnit giltiga skäl tala för att Björkman måtte beredas tillfälle att

kunna mot erhållande af lämplig pension frånträda sin befattning, i underdånighet

hemstält, att, dä enligt gällande stat af den åt föreståndaren för

ofvannämnda skola anvisade aflöning 2,000 kronor utgjorde tjenstgöringspenningar

och 4,000 kronor vore att anse såsom lön, Björkman måtte varda

tillerkänd rätt att, efter det nådigt entledigande från förordnandet att vara

föreståndare för skolan honom beviljats, för sin återstående lifstid åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor; och har

Statskontoret, hvars utlåtande i frågan jemväl blifvit infordrad!, i berörda

hemställan instämt.

I likhet med skolstyrelsen och de myndigheter, som yttrat sig i förevarande

ärende, finner jag Majoren Björkman vara väl förtjent att komma

i åtnjutande af pension, likasom det måste anses vara för skolan önskvärdt,

att han må kunna afgå frän föreståndarebefattningen. Med hänsyn till hvad

här ofvan är anfördt om Björkmans långvariga tjenstetid, hans nitiska och

oförtrutna verksamhet i en mödosam befattning samt hans förtjenster om

skolans utveckling och ombildning, anser jag Björkman böra komma i åtnjutande

af pension, som, i nära öfverensstämmelse med hvad skolstyrelsen föreslagit,

torde utgå med åttio procent af hans aflöning, 6,000 kronor, eller

således 4,800 kronor. Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

hos Riksdagen göra framställning derom, att föreståndaren för Tekniska

skolan i Stockholm, Majoren J. Å. G-, Björkman må tillerkännas rätt att

från och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad från

föreståndarebefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 4,800 kronor.»

Majoren Björkman synes på grund af sin förtjenstfulla verksamhet såsom

föreståndare för den Tekniska skolan i Stockholm väl förtjent af att

komma i åtnjutande af pension, men enär vid alla under senare åren verk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande U:o 15 a.

33

stälda löneregleringar embets- och tjenstemäns löneförmåner delats i lön och

tjenstgöringspenningar, hvarvid bestämts att pension endast får uppbäras till

det belopp, hvartill lönen uppgått, samt såsom här ofvan synes, af de af Majoren

Björkman åtnjutna löneförmåner, 6,000 kronor, 4,000 kronor ansetts böra

betraktas såsom lön och 2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, anser

Utskottet, att pensionsbeloppet för Björkman bör bestämmas till 4,000 kronor;

och finner sig Utskottet ega så mycket mera stöd för denna sin uppfattning

som både Kommerskollegium och Statskontoret sammanstämmande

ansett framställning böra aflåtas om pension för Björkman till endast sistnämnda

belopp.

Utskottet tillåter sig derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt af Riksdagen bifallas, att Majoren Jakob Alf Gustaf

Björkman tillerkännes rätt att från och med månaden

näst efter den, i hvilken han varder entledigad från föreståndarebefattningen

vid den Tekniska skolan i Stockholm,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 4,000 kronor.

19:o. I anledning af en utaf Kommissionslandtmätaren i Kopparbergs Angående

län Bengt Henrik Alstermark gjord ansökning har Kongl. Maj:t uti särskild fyUnadsden

20 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten proposition K:o 27 föreslå- ^Kommis*

git, att bemälde Alstermark måtte från och med månaden näst efter den, iiandtmätar n

hvilken han med sjuklighetsunderstöd från Civilstatens pensionsinrättning af-b!h!Alster

går från tjensten, under sin återstående lifstid, dock ej förr än från och med mnrk1886

års ingång, åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till

så stort belopp, att detta tillhopa med understödet från nämnda inrättning

utgör ett tusen fyrahundra kronor eller ett tusen kronor.

Af det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas

hufvudsakligen:

att Alstermark, som är född den 29 Oktober 1827, blifvit konstituerad

till landtmäteriauskultant den 16 Maj 1849 och till vice kommissionslandtmätare

den 19 Maj 1856 samt den 30 Maj 1873 i nåder utnämnd till kommissionslandtmätare,

hvarförutom Alstermark innehaft förordnanden att bestrida

befattningar såsom justerare af dels bränvinsbränningsredskap, dels mått och

vigter samt såsom kontrollör och krönare vid bränvinsbrännerier; att enligt

läkares intyg Alstermark, som lede af partiel förlamning till följd af en trombbildning

i något hjernkärl, derigenom blifvit förslöad till tankekraften och

fått rörelseförmågan betydligt minskad, så att han vore oförmögen att förrätta

Bih. till Rilcsd. Prof. 1SS5. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

sin tjenst, samt att Alstermarks angifna sjukdom på goda grunder kunde

anses vara alldeles obotlig; att Alstermark, hvilken *är 1881 till följd af lidna

ekonomiska förluster blifvit försatt i konkurs, som afslutats påföljande år,

befunne sig med familj utan alla tillgångar, samt att, enligt särskilda intyg,

utfärdade under aren 1870—1873, 1878 och 1879 af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

domare, landtmätare, menigheter och enskilda, Alstermark

under sina landtmäterigöromål ådagalagt skicklighet, nit och rättskaffenhet,

hvarjemte vice Talmannen i Riksdagens Andra Kammare Liss Olof Larsson

intygat, att Alstermark fört ett mycket enkelt och sparsamt lefnadssätt.

1 afseende å Alstermarks förhållande i tj ensten hade vidare Förste

Landtmätaren i Kopparbergs län 0. 0. Widmark hufvudsakligen vitsordat,

att A Ister mark under de 28 år, han på eget ansvar handlagt landtmäteriförrättningar

inom länet, varit i ovanligare grad verksam, samt att de i

länets landtmäterikontor förvarade kartor och handlingar af Alstermark på

det tydligaste utvisade, att han icke allenast egnat största flit åt skötandet

af sin tjenst, utan ock dervid ådagalagt stor skicklighet, äfvensom verkstält

flera stora och betydliga laga skiften, hvilka alla syntes vara i det hufvudsakliga

på ett utmärkt och förtjenstfullt sätt ändamålsenligt och noggrant

utförda; och hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, på de af förste

landtmätaren anförda skäl, förordat bifall till den underdåniga ansökningen.

Direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning hade, på föranledande

af Landtmäteristyrelsen, meddelat, att Alstermark vore berättigad att från

och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från kommissionslandtmätarebefattningen

blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid

åtnjuta från nämnda inrättning sjuklighetsunderstöd, livilket, med afseende

derå att Alstermark vore gift, komme att utgå med två tredjedelar af pensionen

i sjette klassen af tjenstemannafonden, eller fyrahundra kronor.

Med anledning af den af Alstermark gjorda ansökningen hade slutligen

såväl Landtmäteristyrelsen som Statskontoret tillstyrkt, att Alstermark måtte

föreslås till erhållande af någon pension.

Ehuru på grund af ofvan anförda förhållanden pension synes böra

Alstermark tilläggas, anser likväl Utskottet, då pensionsbeloppet för kommissionslandtmätare

enligt nu gällande grunder utgör endast 900 kronor samt

Alstermark icke uppnått den för pensions erhållande bestämda lefnadsåidern

af 65 år, att fyllnadspension ej skäligen bör Alstermark tillerkännas till högre

belopp, än att detta tillhopa med understödet från Civilstatens pensionsinrättning

uppgår till 1,200 kronor, eller 800 kronor.

På grund häraf hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må på

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

35

clet sätt af Riksdagen bifallas, att Kommissionslandtmätaren

i Kopparbergs län Bengt Henrik Alstermark, må

från och med månaden näst efter den, i hvilken han med

sjuklighetsunderstöd från Civilstatens pensionsinrättning afgår

från tjensten, under sin återstående lifstid, dock ej

förr än från och med 1886 års ingång, åtnjuta från allmänna

indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp,

att detta tillhopa med understödet från nämnda inrättningutgör

1,200 kronor, eller 800 kronor.

20:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (U:o 42) har Angående

Herr Gederberg föreslagit, att Kaptenen i Kongl. Lifbeväringsregementet

Olof M. Herman måtte från och med månaden näst efter den, då afsked ur Kaptenen

krigstjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid från all- ^ta)fer''

männa indragningsstaten uppbära en fyllnadspension af 840 kronor utöfver

de 600 kronor, han har att erhålla från Arméns pensionskassa.

Af motionen samt densamma bilagda handlingar inhemtas hufvudsakligen,

att Herman, som är född den 8 September 1832, jemte det han qvarstode

såsom kapten vid Lifbeväringsregementet, sedan år 1855 innehaft anställning

vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvarest han år 1883 förordnats

till tekniskt biträde med arfvode af 2,400 kronor; att Herman sistlidet

år insjuknat, hvarefter, då sjukdomen (sinnessvaghet) antog sådan karakter,

att någon förbättring ej var att emotse, han med nämnda år afskedades från

sin nyssnämnda befattning vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; att hans

inkomster såsom kapten vid Lifbeväringsregementet icke uppginge till mer

än 1,008 kronor 75 öre, samt under vissa vilkor inqvarteringsersättning af

225 kronor, hvilka inkomster dels snart torde komma att minskas till 1,000

kronor och dels, då han i öfrigt vore fullkomligt medellös, vore otillräckliga

för hans nödtorftiga vård och skötsel; att det för Herman utfärdade läkarebetyget

utvisade, att han lede af cirkulationsrubbningar i hjernan i förening

med svindelanfall och svårighet att tala; samt att ansökning gjorts hos Kongl.

Maj:t om aflåtande af framställning till Riksdagen om någon pensionsförmån

för Herman, men att Kongl. Maj:t ej funnit skäl att till denna ansökning

lemna bifall.

Enär, såsom af det ofvananförda framgår, Kongl. Maj:t icke funnit

skäl att hos Riksdagen göra framställning om pension för Herman samt

Utskottet på grund af hvad som blifvit anfördt icke finner skäl att frångå

den af Utskottet antagna grundsatsen att icke understödja enskilda motionärers

framställningar om pensionsförmåners beviljande, hemställer Utskottet,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

att Herr Oederbergs ifrågavarande motion må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Angående 21:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 45) har

penfö°reat Grefve M. Falkenberg föreslagit, att Riksdagen ville besluta att åt enkan

Regements- efter aflidne Regementsintendenten vid Kongl. l:a Lifgrenadierregementet

m^nd^ten Melcher Henrik Wetterström bevilja en årlig pension af 500 kronor utTFefterstfrömsgående

från och med detta års början.

Såsom skäl för berörda framställning har motionären hufvudsakligen

anfört:

att Wetterström, som den 18 Oktober 1884 aflidit å Sabbatsbergs

sjukhus, efterlemnat enka, född år 1824, samt två döttrar i utblottadt tillstånd,

hvilket framginge deraf, att urarfvakonkurs efter honom inträffat;

samt att Wetterström under sin trettionioåriga tjenstetid med sina

små inkomster, hvarigenom han icke kunnat samla något, saknat medel till

inbetalning uti Arméns enke- och pupillkassa.

Hvad motionären sålunda anfört har Utskottet icke synts vara af beskaffenhet

att böra föranleda till frångående af den af Utskottet antagna

grundsatsen att endast i sällsynta undantagsfall understödja enskilde motionärers

förslag om pensioners beviljande, till följd hvaraf Utskottet hemställer,

att Grefve Falkenbergs ifrågavarande motion må af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Angående 22:o. Då riksmarkegångspriset å spanmål åren .1882—1884 utgjort i

floden! medeltal 2 kronor 26 öre för kubikfoten, motsvarande 14 kronor 24 öre för

äldre lön in- tunna, eller 3 kronor 74 öre utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan,

q<''en<mäiPa"hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering beräknades, har Kongl.

[15.] Maj:t föreslagit, att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagandet

af ofvannämnda statsreglering tillträdt och ännu bibehåller lön med derunder

beräknad spanmål, jemlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, måtte,

efter en prisskilnad af 3 kronor 74 öre för tunnan, bestämmas till utgående

från allmänna indragningsstaten.

Yid det af Statskontoret upplysta förhållande, att den spanmål, som

beräknas under lönen för den ende qvarstående till ifrågavarande förhöjningberättigade

löntagaren, utgör 15 tunnor, erfordras till bestridande af ifrågavarande

utgift en summa af 56 kronor 10 öre; och hemställer Utskottet,

att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagandet

af 1840—1841 års statsreglering tillträdt och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

37

ännu bibehåller lön med derunder beräknad spanmål, jemlikt

stadgade grunder blifvit försäkrad, må, efter en prisskilnad

af 3 kronor 74 öre för tunnan, bestämmas till

utgående från allmänna indragningsstaten.

23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för afrundande af samtliga huf- Angående

vudtitlarnes slutsummor det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten

höjes med 850 kronor eller från 1,309,170 kronor till 1,310,020 kronor. anslagen

Utskottet får med anledning häraf hemställa, Tufvudtiteln

[16.]

att Utskottet vid uppgörandet af riksstaten för är

1886 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten

vidtaga den jemkning, som för jemnande af riksstatens

slutsummor kan blifva erforderlig.

24:o. Uti särskilda inom Riksdagen väckta och till Stats-Utskottet

remitterade motioner hafva Herr Adelsköld (motion N:o 34 i Första Kammaren)

och Herr J. Sjöberg i Stockholm (motion K:o 136 i Andra Kammaren),

med hvilken senare Herr Hedin instämt, föreslagit, att, med ändring

i vissa delar af Kongl. reglementet för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning

den 3 November 1882, tåg- och bevakningspersonalen vid statens jernvägar

måtte medgifvas rätt att tidigare än nu är fallet komma i åtnjutande

af pension; och är i sådant afseende föreslaget af Herr Adelsköld:

att Riksdagen, med bibehållande af de till ifrågavarande pensionsinrättning

utgående statsbidrag af 2 procent utaf skilnaden mellan statens

jern vägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan och utgifterna för drift och

underhåll å den andra, måtte medgifva en sådan ändring af och tillägg till

§ 6 i nu gällande reglemente för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

af den 3 November 1882, att delegare af tåg- och banbevakningsbetj eningen

i denna pensionsinrättning (d. v. s. konduktörer, bromsare, vagns-smörjare,

lokomotivförare, eldare och putsare m. fl., som åtfölja tågen, samt hallmästare,

banvakter och spårvexlare) må berättigas till pension efter minst 25 års

tjenst i ordinarie anställning vid statens jern vägstrafik, efter att hafva uppnått

sådan ålder, att lefnads- och tjenståren sammanräknade uppgå till

talet 80;

Och skulle, om detta bifölles, pensionsbeloppet för tåg- och banbevakningspersonalen

komma att utgå enligt nedanstående tabell:

Angående

ändring i

vissa delar

af nu gällande

pensionsreglemente

för

personalen

vid statens

järnvägstrafik.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15 a.

för fulla

» »

» »

» »

V »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

10 tjenstår 20

11 » 23

12 » 26

13 » 29

14 » 32

15 » 35

16 » 38

17 » 41

18 » 44

19 » 47

20 » 50

21 » 56

22 » 62

23 » 68

24 » 74

25 » 80

proc. af medelaflöningen

» » »

» » »

» x

»

» »

»

»

»

samt af Herr Sjöberg:

att Riksdagen, med förklarande att de genom besluten vid 1872 och

1882 års riksdagar beviljade bidrag till uppehållande af pensioneringen vid

statens jern vägstrafiks pensionsinrättning fortfarande skola under stadgade

vilkor och inskränkningar utgå, måtte medgifva,

ej mindre sådan ändring af eller tillägg till § 6 i nu gällande, för

nämnda pensionsinrättning den 3 November 1882 utfärdade reglemente, att

en hvar af betjeningen vid statens jern vägstrafik, nemligen öfverbanmästare,

banmästare, banvakter, lokomotivförareförmän, lokomotivförare, eldare, eldarelärlingar,

stationsmästare, öfverkonduktörer, konduktörer, packmästare, stationskarlsförmän,

stationskarlar jemte andra till ban-, maskin- och trafikafdelningarna

hörande betjente, hvilkas tjensteåligganden äro jemförliga med de

ofvannämndes, berättigas att komma i åtnjutande af pension till belopp af

80 procent af atlöningen, sedan han efter 25 års tjenst i ordinarie anställning

vid jernvägstrafiken uppnått sådan ålder, att hans lefnads- och tjenstår

sammanräknade uppgå till talet 80,

än och, derest detta förslag bifalles, att, såsom följd deraf, bestämningarna

i § 7 af sagda reglemente angående beloppet af pension ändras,

hvad nämnda betjening beträffar, sålunda att

för fulla 10 tjenstår erhållas 20 proc. af medelaflöningen,

»11 » » 23 » » »

» 12 » » 26 » » »

etc. (lika med den af Herr Adelsköld meddelade tabell).

Af det ofvananförda framgår, att motionärernas yrkanden äro i hufvud
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

39

sakliga delar med hvarandra öfverensstämmande samt att de endast skilja

sig deruti att Herr Sjöberg närmare angifver hvilken jernvägsbetjening skulle

komma i åtnjutande af den föreslagna förbättringen i pensionsvilkoren.

Till stöd för sin ofvanberörda motion har Herr Adelsköld anförtfölj

ande:

»Vid all pensionering synes den regel böra vara bestämmande, att tiden

för pensions åtnjutande icke endast bör göras beroende på ålder, utan äfven

på tjenstgöringens beskaffenhet och dess åverkan på personens helsa och

krafter, samt deraf följande förmåga att till det allmännas gagn fullgöra

sina tjensteåligganden.

Och denna regel borde väl i synnerhet göras gällande, då det är

fråga om den klass af statens tjenare, hvilkas helsa, till följd af tjenstens

beskaffenhet, är så blottstäld för tidig förstörelse som tåg- och banbevakningspersonalen

vid jernvägarne, på hvilkens noggranna påpasslighet trafikens

säkerhet och jemna gång så väsentligt är beroende.

En försummelse till följd af slapphet, uppkommen genom öfveransträngning,

förstörd helsa och förlamade själskrafter, kunde blifva olycksbringande

för tusende. — — — —

Det förefaller mig således, ej allenast ur mensklighetens synpunkt,

utan jemväl för betryggandet af trafikens säkerhet och jemna gång, vara i

sin ordning, att pensionstiden nedflyttas för ofvannämnda klasser, hvilka

genom sin ansträngande tjenstgöring, tidigare än någon annan tjenstekategori,

utslitas och derigenom urståndsättas att fullgöra sina åligganden.

Ty utom det, att hela denna personal, till följd af tjenstens beskaffenhet,

i allmänhet ofta saknar regelbunden hvila, att måltiderna förekomma

ojemnt fördelade, så måste den, under alla årstider, dag som natt, i hvilket

väder som helst och huru länge tjensten fordrar, vara på sin post, ständigt

utsatt derjemte för alla de faror till lif och lem, som jernvägstjensten i sig

sjelf medför.

I synnerhet är detta förhållandet med den personal, som åtföljer tågen,

enär, till förstnämnda, för helsan menliga förhållanden, här tillkomma skakningen

af vagnarne, hvilken visat sig föranleda särskilda sjukdomsformer,

samt det skarpa luftdraget äfvensom den ständigt spända uppmärksamheten,

hvilken jemförelsevis hastigt förlamar själskrafterna.

Man kan utan öfverdrift säga att hela deras tjenst är en strid, om

ej blodig, dock måhända lika lifsfarlig som soldatens i krig.

Erfarenheter vid länge trafikerade jern vägar i andra länder med mildare

klimat hafva bestyrkt hvad jag ofvan haft äran anföra, och förhållandet

måste vara så mycket ogynsammare i ett land med Sveriges bistra vintrar;

och detta oaktadt vågar jag på grund af egen erfarenhet påstå, att intet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

annat lands jernvägsbetjening varit pligttrognare och genom påpasslighet och

nit i tjensten gjort sig mera förtjent af allmänhetens välvilja och tacksamhet

än vår svenska.

Uti det af Kongl. Maj:t den 3 November 1882 faststälda reglemente

för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning linnes emellertid ingen

skilnad gjord uti pensionsrätten emellan tåg- och banbevaknings- samt den

öfriga personalen, utan har pensionstiden för alla vid statens järnvägstrafik

anstälde, utan åtskilnad, bestämts till minst 30 års tjenst samt med afseende

på att pensionären uppnått sådan ålder, att hans lefnads- och tjenstår sammanräknade

uppgå till talet 95; d. v. s. för erhållande af högsta pensionsbelopp

skulle fordras 65 lefnadsår, livilket på grund af ofvan anförda uppenbarligen

är för hög ålder för tåg- och banbevakningspersonalen.»

Herr Sjöberg har i sin motion till en början redogjort för ifrågavarande

pensionsinrättnings första uppkomst och innehållet i vissa delar af

det för samma inrättning den 6 September 1872 utfärdade reglemente äfvensom

för Kongl. Maj:ts vid 1882 års riksdag aflåtna proposition angående

förhöjning af det vid 1872 års riksdag bestämda årliga tyllnadsbidrag till

pensionsfonden, i anledning hvaraf och sedan Riksdagen, med bifall till

Stats-Utskottets i ämnet afgifna utlåtande, beviljat det sålunda äskade förhöjda

bidraget, den 3 November 1882 utfärdades nu gällande reglemente

för ifrågavarande pensionsinrättning.

Härefter har Herr Sjöberg till stöd för sin framställning yttrat:

»Då Kongl. Maj:t vid sist nämnda (1872 års) riksdag gjorde framställning

om bidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik

framhölls, hurusom, med undantag af verklig krigstjenst, näppeligen

någon statens tjenst förorsakade så talrik och sä tidig otjenstbarhet, som

trafiktjensten vållade. Detta förhållande vore en följd dels af de icke sällan

inträffande olycksfallen och dels af tjenstgöringens natur i öfrigt, hvilken,

särdeles hvad anginge tågpersonalen, ofta föranledde till ett mycket tidigt

försvagande af helsa och krafter. Trafiktj enstens beskaffenhet kräfde en

lifskraftig och hurtig personal, hvars uppmärksamhet under tjenstgöringen

icke utan våda kunde ens för ett ögonblick slappas; och afseende å tjenstens

fördel kunde derför bjuda afskedande af personer äfven i andra fall än sådana,

der verklig och fullständig otjenstbarhet vore för handen. Det funnes

personer, livilka, utan att gifva större anledningar till anmärkningar å deras

sätt att sköta tjensten, dock till följd deraf, att de under en längre tjenstgöring

blifvit uttröttade och deras krafter så att säga förbrukade, fullgjorde

sina tjensteåligganden utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet. Derigenom

förslappades uppmärksamhet och disciplin icke allenast hos dem sjelfva,

utan, hvad värre vore, hos yngre och underlydande. Samtliga dessa för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a. 41

hållanden gjorde det både önskvärdt och behöfligt, att pensionsrätt inträdde

mycket tidigare för trafikpersonalen, än i allmänhet för statens öfriga civila

tjensteman vore medgifvet. Uti Stats-Utskottets förut åberopade, vid 1882

års riksdag afgifna betänkande yttras också uti nu i fråga varande afseende,

att det syntes uppenbart, att, för bibehållande af personalen vid statens

jern vägstrafik på den ståndpunkt af duglighet och pålitlighet, densamma dittills

intagit, det ej endast vore af nöden, att Styrelsen vore i tillfälle att

med pension afskeda tjenstepersoner, som, ehuru eljest oförvitliga, dock ej

egde fullt den sinnesspänstighet och kroppskraft, som befattningarna kräfde,

utan äfven vore af synnerlig vigt, att pensionerna vore bestämda till sådana

belopp, att Styrelsen och dess underordnade vid pröfningen af frågor om

personers bibehållande vid sina befattningar eller afskedande måtte kunna,

utan hänsyn till särskilda ömmande omständigheter, uteslutande fästa afseende

vid tj enstens fordringar.

Till hvad sålunda blifvit i detta ämne uti Riksdagen meddelade offentliga

handlingar anfördt till stöd för att pensionsrätten för tjenstepersonalen

vid statens jern vägstrafik borde inträda mycket tidigare, än som i allmänhet

är stadgadt för statens civila tjensteman, torde knappt något ytterligare vara

att andraga. De omständigheter och förhållanden, som, enligt hvad af Kongl.

Maj:t och Riksdagen äfven erkänts, i förtid bryta den vid denna trafik i

egentlig mening tjenande personalens helsa och krafter, lära också kunna

antagas vara för en hvar, som åt detta ämne egnat någon uppmärksamhet,

alldeles obestridliga. Nu torde här endast böra framhållas betjeningens

stränga och till tiden oregelbundna tjenstgöring; omöjligheten för densamma

att kunna påräkna någon bestämd tid för intagande af måltid och njutande

af hvila; tjenstgöringens synnerliga försvårande under ogynsam väderlek;

det förslappande af muskler och nerver, för hvilket den åkande personalen

af såväl maskin- som trafikpersonalen i följd af vagnarnes oupphörliga skakande

och maskinens stampningar är utsatt; tvånget för lokomotivförare och

eldare att samtidigt erfara inflytandet af stark hetta och stark köld; de

ständiga vagnvexlingarna, särskildt vid de större stationerna, med deraf följande

fara för lif och lemmar, samt i allmänhet det själs- och kroppskrafter

undergräfvande arbete, som denna tjenstgörings natur och dermed förbundna

dryga ansvar måste medföra.

I betraktande af allt detta vill det synas, som någon betänklighet

icke borde hindra medgifvandet af en sådan utsträckning af pensionsrätten

för den tjenstepersonal, om hvilken här är fråga, att förmånen af att komma

i åtnjutande af nu bestämda högsta pensionsbelopp kunde inträda tidigare

än nu är fallet. Erfarenheten har nemligen visat, att jernvägsbetjeningen

endast med ytterst fä undantag kunnat uppnå den för tillgodokommande af

Bih. till Biksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Ajd. 13 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15 a.

denna pensionsrätt stadgade tid af 95 tjenst- och lefnadsår. I nu förevarande

ärende utarbetade statistiska redogörelser, hvilka det torde tillåtas

mig att framdeles få aflemna, ådagalägga, bland annat, att den till nu afsedda

tjensteklasser hörande personal, som i tjensten aflidit, från pensionsinrättningens

början samt till och med år 1883 hunnit sammanlagdt endast 47,84

lefnads- och tjenstår. Billighet och rättvisa synas derför kräfva, att medlem

af den till tåg- och bevakningspersonalen vid statens jern vägstrafik hörande

personal må efter uppnådda 80 lefnads- och tjenstår berättigas att undfå

nu bestämda högsta pensionsbelopp.

Genom bestämmande af detta ålderstal skulle, då betjente vid jern

vägstrafiken vanligen lära vid omkring 25 års ålder erhålla ordinarie anställning,

desse tjensteman kunna i allmänhet efter uppnåendet af 55:te lefnadsåret

komma i åtnjutande af nyss nämnda högsta pensionsbelopp.»

Vidare har Herr Sjöberg för närmare belysning af sin motion, till

Utskottet öfverlemnat, bland annat, åtskilliga uppgifter angående samtlige

embets- och tjenstemäns äfvensom betjeningens vid statens jernvägars lefnads

och tjenstålder åren 1873 och 1884 samt antalet af dem af sagda personal,

hvilka under tidrymden 1872 till och med 1883 genom döden afgått, jemte

deras lefnads- och tjenstålder vid dödstillfället; och inhemtas af dessa uppgifter,

bland annat, att den aflidna betjeningens lefnadsålder under nyss angifna

tidrymd uppgått, högst för en banmästare till 56 år, för tre banvakter

till 62 och för en till 73 år, för en lokomotivförare till 50 år, för tre eldare

eller eldarelärlingar till 36 år, för en stationsmästare till 48 år, för en öfverkonduktör

till 55 år, för en konduktör till 55 år, för en packmästare till 42

år, för en stationskarlsförman till 56 år och för en stationskarl till 56 år.

Beträttände den aflidna betjeningens tjenstålder under ifrågavarande tidrymd

eller till och med 1883 utgjorde den högst för en banmästare 25 år, för en

banvakt 25 år, för en lokomotivförare 23 år, för två eldare eller eldarelärlingar

7 år, för en stationsmästare 22 år, för en öfverkonduktör 21 år, för

en konduktör 20 år, för en packmästare 16 år, för en stationskarlsförman

22 år, för en stationskarl 26 år.

Af dem, hvilka under tidrymden 1873—1883 begärt eller fått afsked,

hade uppnåtts:

Högsta lefnadsåldern af en banmästare med 54 år, en banvakt med

62 år, en lokomotivförare med 40 år, tre eldare eller eldarelärlingar med

37 år, en stationsmästare med 49 år, en konduktör med 41 år, en packmästare

med 40 år. en stationskarlsförman med 44 år, två stationskarlar

med 49 år;

högsta tjensteåldern af en banmästare med 13 år, af två banvakter med

24 år, en lokomotivförare med 23 år, en eldare eller eldarelärling med 13

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

43

år, en stationsmästare med 16 år, en konduktör med 18 är, en packmästare

med 10 år, en station skarisförman med 17 år, en stationskarl med 19 är.

Af den i ofvan angifna sammandrag intagna öfversigt synes, att under

meranämnda tidrymd medeltalet af lefnads- och tjenstår utgjort för den i

tjensten aflidna betjeningen vid

bana/delning en 42,oa lefnads- och 11,so tjenstår;

maskinafdelningen 39,ir lefnads- och 10,34 tjenstår;

trqfi''kaf''delningen 39,or, lefnads- och 8,-31 tjenstår, eller för samtliga

betj eningen 37,01 lefnads- och 9, na tjenstår, hvadan den till nu afsedda

tjensteklasser hörande personal, som i tjensten aflidit från pensionsinrättningens

början till och med 1883, hunnit sammanlagdt endast 47,*4 lefnadsoch

tjenstår, eller föga mer än hälften af det antal af tjenstår och lefnadsår

(95), som fordras för berättigande till full pension.

Yid behandlingen af detta ärende har Utskottet funnit de af motionärerna

anförda förhållandena vara förtjenta af uppmärksamhet, särdeles som

de här ofvan anmärkta statistiska uppgifterna kunna anses ådagalägga billigheten

af förändrade grunder för den ifrågavarande tjenstepersonalens pensionerande,

men då i ett ämne af sådan beskaffenhet och omfattning som det förevarande,

Riksdagen icke lärer böra fatta beslut utan att Kongl. Maj:t efter

erforderlig utredning och vederbörandes hörande, funnit godt att till Riksdagen

derom aflåta förslag, och med hänsyn jemväl dertill att Utskottet ej

varit i tillfälle att utröna, huruvida icke bifall till motionärernas förslag må

föranleda dertill att det af 1882 års Riksdag medgifna fyllnadsbidrag af U

procent af skilnaden mellan statens jern vägtrafiks inkomster, å ena sidan,

och utgifter för drift och underhåll, å den andra, måste längre tid och i

vidsträcktare mån än eljest vore behöflig! anlitas, anser Utskottet sig i anledning

af Herrar Adelskölds och Sjöbergs ofvanberörda motioner endast

böra hemställa,

att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande om och i hvad män

förändrade grunder för pensionering af betjeningen vid

statens jernvägstrafik må vara af billighet och rättvisa

påkallade samt derefter till Riksdagen aflåta den framställning

i ämnet, hvartill Kongl. Maj:t må finna skäl

förefinnas.

Extra anslag.

25:o. I fråga om extra anslag under denna hufvudtitel har Kongl. Angående

Maj:t föreslagit, att ä extra stat för år 1886 måtte anvisas ett kreditiv aftr^U{or

pensions
kassa.

[17.]

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

900,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana

pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1885 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande krets pensionering användas.

Då ofvanberörda framställning öfverensstämmer med hvad Kongl.

Maj:t vid föregående Riksdagar föreslagit samt då hlifvit af Riksdagen god

kändt, hemställer Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit ma vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 13 April 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 5:o, angående pension för kommissionslandtmätare och en

andre landtmätare:

af Herrar L. M. Norclenfelt och C. E. Casparsson, hvilka yrkat be

stämmande af 60 lefnadsår såsom vilkor för pensionens erhållande;

af vice Talmannen Herr L. 0. Larsson, som yrkat pensionsbeloppets

bestämmande till 1,200 kronor;

af Herrar A. P. Daniel son, S. Nilsson i Efveröd, N. Petersson i Runtorp,

8. Andreasson i Tollerud, G. Eriksson i Mörviken och P. M. Larsson

i Loa.

Herr Friherre B. A. Leijonhufvud har begärt fä antecknadt, att han

ej deltagit i behandlingen inom Utskottet af nionde hufvudtiteln.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 ai,

45

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

!

‘ Vaktkonstaplarne vid Varbergs f. d. straffängelse Gustaf Olsson, An- ders Larsson Ahlqvist och Niklas Andersson Hed, pensioner å

Kronor.

0.

320 kronor hvardera .........................................................................

Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarvarande

960

—

landtvärnsman ...........................................................................

Chefen för Ottenby stuteri, Hofstallmästare Grefve Fredrik Salomon

3,000

-.''

Albrecht Mauritz Posse, pension......................................................

Kartografen vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk Erik Olof

3,000

i

Nordlinder, pension...........................................................................

Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Kalmar Sven Gustaf

1,250

Lindblom, pension.............................................................................

Provinsialläkaren i Olands södra distrikt Claes Samuel Zacharias

1,500

—

Kuylenstjerna, pension ......................................................................

Läraren i verkstadsarbete vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göte-

1,500

—

borg Per Olof Dalén, pension .......................................................

Ofverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs enka

Hedvig Sophia Elisabeth Pasch, född Lundh, pension..................

Laboratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutets fvsiologiska

2,400

—

400

laboratorium, doktor R. A. A. Tigerstedt, personligt lönetillskott...

1,000

—

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867.........

10,000

—

Kanslisten i Kammarkollegium Carl Theodor Uttermark, pension........

Regementskommissarien vid Hallands infanteribataljon, Kaptenen Johan

600

—

August Lagergren, pension.............................................................

f. d. Regementskommissarien, förrådsförvaltaren vid Lifregementets

dragoncorps, Underlöjtnanten Per Konrad Zetterman, pension .....

Föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm, Majoren Jakob Alf

1,000

——

330

—

Gustaf Björkman, pension ................................................................

Kommissionslandtmätaren i Kopparbergs län Bengt Henrik Alstermark,

4,000

—

pension .............................................................................................

800

—

Summa

31,740

—

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15 a.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1885 års riksstat anslår:

Pensions- och

A. Pensions
Civilstatens

pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ..................

Dito för deras enkor och omyndiga barn................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .............................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid Tekniska

För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid Väg
på

ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn .......

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ......•......................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ...............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa .......................................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ...........................................................

» gratialfonden....................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med

» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst

mans- och handtverksstaterna inrättade invalidstat),

Ersättning

Anvisning i

för indragen j

indelning j Summa.

kontant.

m. m.,

på förslag.

Kronor. ö.

112,286

100,428

244,025

219,470

Kronor. ö.: Kronor.

112,286

100,428

244,025

219,470

676,2091-

- 676,209

T:pt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stafs-Utskottets Utlåtande N:o 15 a

47

Lift. B.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande

riksstat:

1

Ersättning

Anvisning

kontant.

för indragen

indelning

m. m.,

Summa.

på förslag.

Indragningsstaterna.

Kronor.

Ö.

Kronor.

[

; Ö.

Kronor.

o.!

j

staten.

37,500

i

45,000

—

i

.................................

2,246

—

6,540

—

enkor och barn .......................................................

7,200

—

skogsskolorna.........................................................

9,000

—

i

skolan .............................................................

3,500

—

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön

1,300

_

112,286

112,286

4,640

28,080

—

underbefäl med vederlikar......................................

67,708

—

100,428

_

__

_

100,428

244,025

_____

244,025

—

—

—

—

.......................................................... 36,320: —

......................................................... 16,650: —

52,970.

vederlikar, förslagsanslag ..................................

9,030 kronor till den för daglönare å f. d. timmer-

100,000

—

örslagsanslag..........................................................

66,500

—

219,470

—

—

219,470

—

Transport

676,2091 1

—

676,209

—

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

1885

års riksstat anslår:

Ersättning

Anvisning i

kontant.

för indragen

indelning

m. m..

Summa.

på förslag.

:pt

:gr

Kronor.

676,209

60,350

4.000

78.000

68,471

356,500

56.000

6.000

6.

Kronor.

Ö.

_

Kronor.

676,209

60,350

4.000

78.000

68,471

356,500

56.000

6.000

Ö.

1,305,530

_

—

1,305,530

_

1,309,170

—

6,400

1,315,570

—

2,614,700 —

6,400

—

2,621,100

Invalidhusfonden...........................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ...

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

Bidrag till folkskolelärares pensionering ..................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa .................

Bidrag till Kongl. Teaterns pensionskassor..............................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Tillkommer för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

49

Förslag till blifvande riksstat:

Ersättning

för indragen

indelning

Anvisning i

Summa.

kontant.

på förslag.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

4,000

direkte utgå, förslagsanslag .................. ................

allmännna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

68,471

68,471

indragningsstaten,

kontant ...

summor ...

Summa

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häfi.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.

Bil. Lift. C.

Tabell öfVer extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

1

Kronor.

i

ö.

Pensions staten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

till fyllnadspensioner, kreditiv...........................................................

900,000

—

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.