Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om eftergift af kronans rätt till danaarf efter enkan Maria Juliana Björkman, född Göransson.

1885-02-20 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:16, Utlåtande, i anledning af vackt motion om eftergift af kronans rätt till danaarf efter enkan Maria Juliana Björkman, född Göransson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

1

###.

Ank. till JRiksd. Kansli den 19 Febr. 1885, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om eftergift af kronans

rätt till danaarf efter enkan Maria Juliana Björkman,

född Göransson.

(1. A.)

(in en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Ståts-Utskottets

förberedande handläggning öfverlemnad motion (N:o 10) liar Herr Alls Olsson

i Attersta föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att kronans

rätt till danaarf efter enkan Maria Juliana Björkman vid Walla eftergifves

till förmån för Christina Catharina Carl ström i enlighet med ett af Maria Juliana

Björkman den 12 Maj 1H74 upprättadt testamente.

Enligt hvad i förenämnda motion meddelas och Utskottet jemväl inhemtat

af de handlingar i ärendet, som tillhandahållits Utskottet, hade enkan

Maria Juliana Björkman, född Göransson, som den 4 Februari 1882 af lidit vid

Walla i Sköldinge socken inom Oppunda härad och icke efterlemna! kända

arfvingar, i lif stiden uti ett den 12 Maj 1874 upprättadt testamente forordnat,

att hennes qvarlåtenskap, som enligt bouppteckningen uppgick till i,030 kronor

50 öre, skulle tillfalla Christina Catharina Carlström, hvilken med en dotters

ömhet i många år vårdat testamentsgifvarinnan och dermed fortfarit till

hennes död. Någon tid efter testamentets upprättande hade emellertid det ena

af testament svittnena, gäs tgl IV aren Olof Olsson, ingått äktenskap med bemälda

Christina Catharina Carlström, till hvilkens förmån testamentet uppgjorts. Det

andra testamentsvittnet intygade på ed inför domstol testamentets rigtighet,

hvaremot Olsson förklarades jäfvig att vittna i saken. Då testamentet alltså

icke kunde lagligen styrkas samt enkan Maria Juliana Björkman icke efterlemnat

kände arfvingar och sådana icke heller inom natt och år från i veBik.

till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. I Afd. 14 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

derbörlig ordning utfärdad kungörelse .sig anmält, biel, på yrkande af advokatfisk

al en i Kong]. Kammarkollegium, en kan Björkmans qvarlåtenskap genom

Oppunda häradsrätts utslag den 10 Mars 1884 förklarad skola såsom danaarf

tillfalla Kong!. Maja och kronan; och har detta häradsrättens utslag blifvit

genom Kongl. Svea Hofrätts den 21 November 1884 meddelade, numera

lagakraft vunna dom faststäldt.

Med afseende å de bevekande omständigheter, som i detta ärende förekomma,

och i likhet med hvad Stats-Utskottet vid behandling åt frågor utaf

liknande beskaffenhet vid flera föregående tillfällen föreslagit, har Utskottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till förevarande motion, dervid Utskottet dock

funnit sig böra inlägga vilkor om k ammaradvok affiska lens bibehållande vid

ilen andel af ifrågavarande danaarf, som honom lagligen tillkommer.

Utskottet hemställer alltså,

a) att .Riksdagen må för sin del medgifva, att kronans

rätt till danaarf efter afl kina enkan Maria Juliana

Björkman må eftergifvas till förmån för Christina Catharina

Olsson, född Carlström, med förbehåll dock af den

rätt, som lagligen må tillkomma kammaradvokatfiskalen;

och lärer, i händelse denna hemställan vinner Riksdagens bifall,

b) underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl.

Maj:t a.(låtas.

Stockholm den It) Februari 1885''.

Rå Stats-Utskottets vägnar:

Uustisf Sparre.

Stockholm, Lund & Anderssons boktryckeri, 1885.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17.

Ånk. till Riksd. Kansli den 20 Febr., kl. 5 e. m.

*

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1884 församlade Revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1882.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk

och myndigheter till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden

och förklaringar blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa

handlingar och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne

gjorda framställningar, som ansetts från Utskottets sida påkalla

yttrande; kommande Utskottet att härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blifvit iakttagen.

Bih. till Riksd. Prat. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Angående

kostnaden

för en ångslup

för

Karlskrona

stations

behof.

Kong!. Marmföryaltningen.

§ i.

(Rev.-ber. pag. 79. — Uti. pag. 384.)

Genom nådigt bref af den 11 Februari 1881 både, enligt hvad

Revisorerne omförmäla, Kongl. Maj:t anbefalt byggande å kronans varf

i Karlskrona af en ångslnp af jern, afsedd att uppehålla förbindelse

mellan Karlskrona och dess sjöfästningar samt emellan dem inbördes;

och hade den derför erforderliga kostnaden, som anvisats att utgå af

fonden för krigsfartygs byggande, enligt af Marinförvaltningen ingifna

ritningar och kostnadsförslag beräknats uppgå till 19,400 kronor. Denna

kostnad hade emellertid öfverskridits med 6,929 kronor 64 öre; hvilket

förhållande Revisorerne funnit anmärkningsvärd!, då, enligt hvad af

tillgängliga handlingar inhemtats, andra arbeten icke blifvit å berörde

ångslup nedlagda än de, som varit nödvändiga för densammas ändamålsenliga

fullbordande eldigt arbetsplan och ritningar.

Under anmälan att ingeniörsdepartementet vid varfvet i Karlskrona

efter samråd med kommendanten å sjöfästningarna derstädes

uppgjort förslag till förenämnda ångslup samt att förslaget i föreskrifveu

ordning granskats af varfvets reglementskomité, har Marinförvaltningen

i afgifvet utlåtande, med anledning al Revisorernes omförmälda

framställning, anfört, att ifrågavarande, jemförelsevis lilla fartyg måst

för att kunna motsvara sitt ändamål erhålla en konstruktion, som i

flere delar afveke från andra förut byggda fartyg af samma storlek; och

hade Marinförvaltningen ansett denna omständighet böra få gälla såsom

förklaring öfver missräkningen vid kostnadsförslagets upprättande.

Genom hvad Marinförvaltningen sålunda anfört synes Revisorernes

ifrågavarande anmärkning visserligen icke hafva blifvit tillfredsställande

förklarad. Förhållandet lärer dock numera icke kunna till

någon vidare åtgärd föranleda. Men med afseende å vigten deraf, att

största möjliga noggrannhet iakttages vid uppgörande af kostnadsförslag

för de arbeten, som för kronans räkning utföras, och i betraktande

deraf, att högst betydliga, oförutsedda utgifter skulle uppstå, derest

liknande missräkningar skulle ega rum i kostnadsförslagen lör de vida

dyrbarare allmänna arbeten, som alltjemt förekomma, har Utskottet

velat förhållandet för Riksdagen

anmäla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

3

§ 2-

(Rev.-ber. pag. 80. — Uti. pag. 385.)

Enligt hvad Revisorerne af verifikationerna till utgifterna vid

Flottans st ation i Karlskrona inhemtat, hade under revision såret inköpts

en Iransportabel lokomotiv-ångkran för 9,850 kronor. Af ett bland

verifikationerna intaget transsumt af skrifvelse från Karlskrona ingeniörsdepa

rtements kontor till varfschefen hade framgått, att förfrågan om

leverans af berörda ångkran gjorts hos agenturfirmorna för utländska

verkstäder Edwin Andrén & Comp. i Göteborg och Graham Brothers i

Stockholm, utan att, så vidt handlingarne gåfve vid handen, anbud från

svenska verkstäder infordrats; varande ångkranen sedermera reqvirerad

från firman Graham Brothers. Under åberopande af den af 1879 års

Statsrevisorer uttalade åsigt om att, innan beställningar för statens

räkning gjordes i utlandet, vederbörande tillverkare inom landet alltid

borde lemnas tillfälle att afgifva yttranden rörande de vilkor, hvarunder

de kunde vara benägne att åtaga sig för handen varande beställningar,

äfvensom af Riksdagens, med anledning af Revisorernes framställning,

den 11 Maj 1880 aflåtna underdåniga skrifvelse i ämnet, hade Revisorerne

velat fästa uppmärksamheten å om förmäld a förfarande, hvilket

icke syntes stå i öfverensstämmelse med de af Statsrevisorer och Riksdag

i förenämnda hänseende uttalade åsigter.

I häröfver afgifvet yttrande har Marinförvaltningen anfört, att Kongl.

Maj:t med anledning af Riksdagens omförmälda skrifvelse af den 11 Maj

1880 genom nådigt bref den 20 Augusti samma år till efterrättelse så

väl för Marinförvaltningen som för vederbörande förvaltningsdirektioner

och varfschefer vid flottans stationer förordnat, att tillverkare inom landet

skulle i främsta rummet lemnas tillfälle att, derest det utan nämnvärd

olägenhet för kronan kunde ske, öfvertaga utförandet af beställningar,

hvilka för flottans räkning ifrågakomme och med afseende å

deras beskaffenhet eller tiden för leveransens fullgörande antagligen

kunde inom landet utföras. Men då ingen transportabel lokomotivångkran

af den beskaffenhet, hvarom fråga vore, förut varit tillverkad inom

landet, borde klandrade upphandlingen utomlands af ifrågavarande

arbetsredskap få anses icke stå i strid med rätta meningen och bästa

tillämpningen af omförmälda föreskrift; och hemstälde Marinförvaltningen

fördenskull, att Revisorernes yttrande i denna del icke måtte

till vidare åtgärd föranleda.

Angående

beställning

vid utländsk

verkstad af

lokomotivångkran

för

Karlskrona

station.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Ang. Öfverflyttning

till

Statskontoret

af handel soch

sjöfartsfondens

förvaltning

m. m.

Utskottet, som delar Revisorernes åsigt derom, att de i Kong],

Maj:ts, med anledning af Riksdagens skrifvelse i ämnet utfärdade nådiga

bref^ af den 20 Augusti 1880 meddelade föreskrifter icke blifvit i

förevarande fall vederbörligen beaktade, har likväl, då uppmärksamheten

å förhållandet nu blifvit väckt och alltså ett noggrannare iakttagande

af berörda föreskrifter är att för framtiden emotse, samt Riksdagens

^Revisorer i motsatt fall otvifvelaktigt torde komma att ånyo

bringa denna fråga under Riksdagens ompröfning, ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen måtte vid hvad i ärendet förekommit låta

bero.

Handels- och sjöfartsfonden.

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 147—149. — Uti. pag. 400.)

Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 22 Oktober 1860

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes förordna om upphörande af konvojkommissariatets

verksamhet såsom särskildt embetsverk, hade, enligt

hvad Revisorerne omförmält, Kong], Maj:t, efter vederbörande myndigheters

hörande, genom särskilda nådiga bref den 15 November och 31

December 1867 meddelat föreskrifter så väl angående indragning af konvojkommissariatet

och bestridande för framtiden af de göromål, hvilka

kommissariatet förut ålegat, som äfven beträffande öfverflyttande af förvaltningen

af handels- och sjöfartsfonden från konvojkommissariatet till

annan myndighet. I afseende å nämnde fond hade genom omförmälda

nådiga bref förordnats, bland annat, att fondens kontanta medel och

räntebärande obligationer skulle öfverlemnas till Statskontoret, som sedermera

skulle ega att mottaga alla till fonden inflytande inkomster samt

verkställa de derå anvisade utgifter, samt att fondens förvaltning skulle

öfverflyttas till Civildepartementet, dit jemväl fondens säkerhetshandlingar

skulle öfverlemnas för att förvaras af den tjensteman, som erhölle

förordnande att bestrida kameralbefattningen vid fonden, under kontroll

af den, som chefen för departementet dertill förordnade. Jemlikt Kongl.

brefvet den 26 November 1869 utginge för bestridande af kamreraregöromålen

vid fonden ett arfvode af 400 kronor, och genom Kongl. bref
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

o

vet den 23 Januari 1880 vore den tjensteman, som förordnats att utöfva

kontrollen i afseende å fondens säkerhetshandlingar, tilldelad ett årligt

arfvode af 500 kronor.

Revisorerne, som genom delegerade verkstält inventering af handels-

och sjöfartsfondens under förenämnde tjenstemäns vård stälda säkerhetshandlingar,

hvilka förvarades i ett inom en af Civildepartementets

embetslokaler uppstäldt kassaskåp, hafva redogjort för de anmärkningar,

som vid berörda inventering förekommit, och dervid meddelat,

att bland omförmälda säkerhetshandlingar funnits tretton olika förbindelser

för amorteringslån med återstående kapitalbelopp af tillsammans

1,368,549 kronor 4 öre, hvilka samtliga förbindelser vore dagtecknade

å tider före de tio senaste åren, utan att inom dessa år hafva blifvit i

vederbörlig ordning förnyade. Ehuruväl, enligt hvad redogörarens å

förbindelserna gjorda anteckningar utvisade och jemväl af räkenskaperna

ådagalades, rånte- och amorteringsbetalningar å samtliga dessa lån under

senaste året egt rum, samt sålunda jemlikt gällande författningar

förbindelserna voro vid gällande kraft, hade Revisorerne dock ansett,

att ifrågavarande förbindelser bort, på sätt vid öfriga kassor plägar ega

rum, i laga ordning förnyas, på det de i och för sig måtte utgöra fullt

lagligt bevis på de derpå grundade fordringsanspråken. I sammanhang

härmed hade ansetts böra omförmälas, att förbindelserna för 2 andra

lån, å hvilka ränta eller amortering icke under de senare åren erlagts,

blifvit i vanlig ordning inom preskriptionstiden förnyade. Förenämnda

tretton lån vore alla utlemnade utan särskild säkerhet med undantag af

ett, som den 3 Mars 1873 blifvit till belopp af 10,000 kronor enskild

person beviljadt mot borgen af två personer. Den i Mars månad år

1873 tecknade borgensförbindelsen å detta lån, hvarå vid innevarande

års början återstod oguldet ett belopp af 6,226 kronor 23 öre, hade

emellertid vid inventeringen befunnits icke vara förnyad; hvadanlöftesmännens

ansvarighet upphört. Till Oxelösund—-Flens jernvägsaktiebolag

hade den 22 September 1882 från fonden beviljats ett lån å 23,500

kronor mot skuldförbindelse å beloppet, utfärdad den 13 September

samma år; men denna förbindelse hade icke, på sätt i afseende å öfriga

från fonden till jernvägsbolag utlemnade lån egt rum, blifvit i bolagets

jernväg intecknad.

Jemte meddelande af hvad sålunda förekommit, och då, på sätt

ofvan är nämndt, de till fonden hörande obligationer och kontanta medel

redan nu förvaltades af Statskontoret, samt då sistnämnda embetsverks

öfvertagande af jemväl fondens nu ifrågavarande säkerhetshandlingar

derjemte skulle medföra den fördel, att dessa blefve förvarade å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

en mot eldfara mer skyddad plats än den, der de nu befunnes, och äfven

föranleda någon minskning i kostnaden för fondens förvaltning,

hemstälde Revisorerne, att handels- och sjöfartsfondens samtliga tillgångar

måtte öfverlemnas till Statskontoret att af detsamma, utan rubbning

i de för dispositionsrätten öfver fonden nu gällande grunder, förvaltas.

I häröfver afgifvet. utlåtande har ombudsmannen vid fonden anfört,

att — hvad först beträffade Revisorernes anmärkning i fråga om

att 13 särskilda förbindelser för amorteringslån, dagtecknade å tider

före de 10 senaste åren, icke blifvit i vanlig ordning förnyade — bland

dessa amorteringslån 4 stycken, utlemnade till Hjo-—-Stenstorps, Mariestad—-Moholms,

Norbergs jernvägs nya och Sala—Tillberga jernvägsaktiebolag,

blifvit af vederbörande bolag erkända vid deras hörande i

anledning af gjorda ansökningar att på grund af nådiga förordningen

den 15 Oktober 1880 erhålla inteckningssäkerhet för fondens fordringar

hos bolagen, och att således dessa förbindelser blifvit, äfven i den ordning

Revisorerne afsett, förnyade, samt att, hvad anginge det uti berättelsen

omnämnda, till enskild person utlemnade lånet å ursprungligen

10,000 kronor, numera så väl gäldenären som de båda borgensmännen

genom påskrift å handlingen förnyat sina ursprungliga förbindelser,

t afseende å återstående 8 förbindelser hade ombudsmannen, som först

år 1881 förordnats att utöfva ombudsmannabefattningen vid fonden, så

mycket mindre ansett nödigt att vidtaga åtgärder för förnyande i den

ordning Revisorerne omnämnt af dessa förbindelser, hvilka, med undantag

af en, samtliga vore dagtecknade minst 10 år före tiden för hans

förordnande, som den anmärkta underlåtenheten redan före denna tid

egt rum, utan att vid någon af de revisioner, som fonden derefter tid

efter annan undergått, anmärkning dervid förekommit, och ombudsmannen

icke heller kunnat föreställa sig annat, än att de årligen å lånen

gjorda inbetalningarne i och för sig vore fullt betryggande bevis för att

förbindelserna fortfarande vore bindande för gäldenärerne. Emellertid

hade han numera, efter befallning jaf Herr Statsrådet och Chefen för

Civildepartementet, vidtagit åtgärder för förnyelse af berörda 8 förbindelser

genom angifvande i behörig ordning af fordringsrätten och infordrande

af vederbörandes erkännande af skuldens fortfarande bestånd.

Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 September 1882, hvarigenom Oxelösund—Flen—Vestmanlands

jernvägsaktiebolag beviljats såsom bidrag till

utförande af vissa förstärkningar å kajen vid Oxelösunds hamn ett låneunderstöd,

innehölle ej någon föreskrift om att för lånet borde lemnas

inteckningssäkerhet i bolagets jernväg; men hemställan om lemnande

af sådan säkerhet hade numera blifvit hos bolaget gjord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 12 December 1884 förordnat, att, utan rubbning i Kongl. Maj:ts

dispositionsrätt öfver handels- och sjöfartsfonden, förvaltningen af fondens

samtliga tillgångar skall från och med 1885 års ingång öfverflyttas

på Statskontoret, som har att fonden fortfarande särskildt bokföra utan

sammanblandning med andra under Statskontorets vård befintliga medel; i

sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreskrifvit, att två särskilda arfvoden,

som utgått för bestyr vid fondens förvaltning och kontroll, utgörande

tillsammans 900 kronor, skola från och med innevarande års ingång

indragas, hvaremot ett årligt belopp af högst 500 kronor anvisats

å fonden att af Statskontoret i mån af behof användas till ersättningåt

en eller flere tjenstemän inom nämnda embetsverk för bestyret med

fondens förvaltning.

Då af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att rättelse i de af

Revisorerne anmärkta förhållanden vunnits, och förvaltningen af ifrågavarande

fond blifvit, på sätt Revisorerne hemstält, Överflyttad till Statskontoret,

har Utskottet endast velat hvad i förevarande hänseende förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

Kongl. Statskontoret.

§ 4.

(Rev.-ber. pag''. 160—162: Uti. pag. 403—405).

Under åberopande af en af 1843 års statsrevisorer meddelad utredning

angående statsverkets grundfonds uppkomst och ändamål, hafva

Revisorerne i den. nu förevarande berättelsen hemstält, att, då det vore af

vigt att i afseende på statsverkets medelstillgångar icke sådana benämningar

bibehölles, hvarigenom de i statsverkets räkenskaper mindre

hemmastadde kunde vilseledas, benämningen statsverkets grundfond måtte

utbytas mot den af statsverkets förskottsfond eller någon annan, som

bättre motsvarade dess verkliga ändamål; hvilket syntes så mycket iämpligare,

som gränsen af dess behöfliga storlek derigenom antyddes, äfvensom

sådana origtiga föreställningar undanröjdes, som att statsverket

uti denna kassa skulle ega tillgångar till framtida utgifter eller medel

till fyllande af möjligen uppkommande statsbrist. Derigenom skulle äf
-

Angående

förändrad

benämning å

statsverkets

grun dfond.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Ang. vedåtgången

vid,

domkapitlen

i Linköping

och Karlstad.

ven blifva klart, att förskottskassan till beloppet skulle kunna minskas

i den mån, de inkomster, som nu gjorde densamma behöflig, kunde,

åtminstone delvis, tidigare inflyta.

Enligt hvad som inhemtas af statsrådsprotokollet för finansärenden

den 12 nästlidne Januari, hvilket protokoll finnes bilagdt Kongl.

Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd

och behof, har Kongl. Maj:t, med anledning af Revisorernes omförmäld a

framställning och efter det, Statskontorets yttrande deröfver inhemtats,

i sammanhang med förslag till förstärkande af ifrågavarande fond föreslagit,

att den hittills begagnade benämningen å densamma måtte förändras

till statsverkets kassaforlagsfond; och då Utskottet framdeles under

riksdagen torde få, i sammanhang med dithörande frågor, afgifva

yttrande jemväl i anledning af sistnämnda framställning, har Utskottet

nu endast velat förhållandet för Riksdagen

anmäla.

Konsistorierna och Läroverken.

§ 5.

(Rev.-ber. pag\ 257. — Uti. pag. 409 och 501.)

I räkenskaperna för år 1879 från Linköpings och Karlstads domkapitel

hade, enligt hvad Revisorerne om förmält, upptagits för det förra

31 famnar björkved och 2 famnar tallved och för det senare I8V2 famnar

barrved, 12V2 famnar björkved och cokes för 23 kronor, såsom använda

för uppvärmande af expeditionslokalerna. Med anledning af de

anmärkningar, Riksdagens år 1881 församlade Revisorer härvid framstält,

hade i de af domkapitlen afgifna förklaringarne meddelats, att

expeditionslokalerna, som i Linköping innehölle tre stora rum jemte två

mindre med dertill hörande kök för vaktmästaren och i Karlstad likaledes

tre stora rum med ett mindre rum och kök till vaktmästare,

tarfvade synnerligen stark uppvärmning, så att, oaktadt största sparsamhet,

den stora vedåtgången icke kunnat förekommas. Vid granskning

af de räkenskaper, som från de nämnda domkapitlen för 1882

aflemnats, hade Revisorerne inhemta!, att i Linköpings domkapitels expeditionslokal

år 1882 användts 34 famnar björkved och i Karlstads

7 Va famnar barrved, 11 famnar björkved samt cokes för 24 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

9

Således hade vedförbrukningen sedan 1879 ökats på förra stället med

en famn, men minskats på det senare med 12 72 famnar.

Dessa förhållanden hade Revisorerne så mycket hellre ansett sig

böra påvisa och anmärka, som i de räkenskaper, hvilka under året förelegat

till granskning, icke iakttagits något enda fall, der vedförbrukningen

i förhållande till de lokaler, som skolat uppvärmas, varit ens tillnärmelsevis

så stor som i Karlstads expeditionslokal, eller hälften så

stor som i Linköpings. Exempelvis anfördes att i Civildepartementet,

med 13 rum jemte 1 kök åt vaktmästaren, användes 1882 endast 23

famnar ved, i Finansdepartementet, med 10 rum, 16 famnar, i Ecklesiastikdepartementet,

med 15 rum och kök åt vaktmästaren, 28 famnar

och cokes för 30 kronor.

Uti häröfver afgifna utlåtanden hafva Domkapitlen i Linköping

och Karlstad hufvudsakligen åberopat ofvan omförmälda förklaringar,

som af dem afgifvits med anledning af 1881 års Revisorers anmärkningar

i samma ämne som det nu föreliggande.

I anledning af Riksdagens skrifvelse den 11 Maj 1884 med anhållan,

att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, hvilka åtgärder

lämpligen borde vidtagas för vinnande af önskvärd begränsning af utgifterna

från anslagen till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., har,

enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t den 28 November nästlidet

år föreskrifvit vissa åtgärder i det af Riksdagen antydda syfte samt

tillika anbefalt Statskontoret inkomma med förslag till de föreskrifter

eller anordningar, hvilka i öfrigt kunde vara nödiga för att åstadkomma

all den sparsamhet vid expensmedlens användande, som vore förenlig

med ett tillbörligt tillgodoseende af de ändamål, för hvilka dessa

medel vore afsedda; och då vid sistnämnda förslags afgifvande utan

tvifvel torde komma att tagas under ompröfning, hvilka åtgärder må

befinnas lämpliga för åvägabringande af inskränkning i vedåtgången

inom de olika verkens och inrättningarnas lokaler, har Utskottet, som

visserligen icke funnit de af bemälda domkapitel åberopade förklaringar

öfver förevarande anmärkningar fullt tillfredsställande, ansett sig böra

hemställa, att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit låta

bero.

s>

Bih. till Riksd. Prot. 1885. é Sami. 1 Afd. 15 Bäft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stata-Utakotteta Utlåtande N:o 17.

Ang. skyldighet

för

Vitterhets-,

historie- och

antiqvitetsakademien

att tillhandahålla

Jlevisorerne

vissa

delar af akademiens

protokoll.

Kongl. Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien.

§ 6.

(Rev.-ber, pag. 301. — Uti. pag. 418.)

Vid 1883 års statsrevision hade, enligt hvad Revisorerne meddelat,

vid granskningen af Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens

räkenskaper yppats behof af att ega tillgång till akademiens protokoll

för revisionsåret; och hade dessa äfven blifvit på reqvisition Revisorerne

tillhandahållna. Sedan Revisorerne vid senaste revisionsförrättning af

enahanda anledning låtit genom sin sekreterare skriftligen framställa

begäran hos akademiens sekreterare, att 1882 års protokoll måtte, likasom

1881 års, till Revisorerne utlemnas, hade derå afgifvits ett den 30

sistlidne Augusti dagtecknadt svar, deraf inhemtats, att akademiens

sekreterare ansett sig sakna befogenhet att utan akademiens hörande

till Revisorerne utlemna de begärda protokollen, samt att, enligt hans

uppfattning, akademien icke kunde räknas till de förvaltande verk, som

omtalades i Kongl. cirkuläret den 14 Augusti 1841, hvilket cirkulär derföre

ej heller kommit akademien till handa, lika litet som Kongl. cirkuläret

den 13 Maj 1859, hvilket äfven talade om förvaltande verk.

Enligt sekreterarens förmenande måste akademien räknas till hvad

Kongl. Maj:t kallade »allmänna inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag»,

och dessa hade icke sig ålagdt att på reqvisition till Revisorerne inlemna

sina protokoll; och fäste sekreteraren derjemte uppmärksamheten derpå,

att akademiens protokoll icke endast redogjorde för behandlingen af

ärenden, som tillhörde de statsuppdrag, som af Kongl. Maj:t gifvits

akademien, utan ock upptoge rent akademiska ärenden, af hvilka flera,

särskildt sådana, som gälde utanför akademien stående personer, vore

af den beskaffenhet, att de af grannlagenhetsskäl ej borde vara kända

af andra än akademiens ledamöter. Slutligen, och jemte det ett exemplar

af akademiens månadsblad, som innehölle referat af sådana delar

af akademiens protokoll, som ansetts böra offentliggöras, till Revisorerne

öfverlemnats, hade sekreteraren meddelat, att den enligt Revisorernes

uppdrag af dess sekreterare aflåtna skrifvelsen skulle meddelas

akademien vid hennes ordinarie sammankomst i September månad nästlidet

år. Vid besök, som Revisorerne, sedan underrättelse ingått att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

11

nämnda sammankomst hållits, den 25 September 1884 aflagt i akademiens

lokaler, hade Revisorerne af en akademiens tjensteman erhållit

underrättelse om, att akademien i fråga om protokollens utlemnande

icke ansett sig böra i annan mån bifalla Revisorernes önskan, än att

protokollen, utan inskränkning i afseende å några vissa delar, skulle

hållas för Revisorerne tillgängliga, derest Revisorerne ville i akademiens

lokal taga del af dem.

Enligt Revisorernes uppfattning vore emellertid akademien otvifvelaktigt

pligtig att till Revisorerne utlemna de protokoll, som belyste

frågor angående så väl användningen af akademiens statsanslag samt

s. k. enskilda medel som det sätt, hvarpå akademien fullgjort de akademien

lemnade statsuppdrag. Deremot ville Revisorerne icke bestrida,

att akademien kunde vara befogad att i frågor, som uteslutande anginge

rent akademiska ärenden, och i hvilka grannlagenheten mot enskilda,

utom akademien varande personer. ansåges fordra, att dessa frågor

endast af akademiens ledamöter blefve kända, hålla hemligt hvad

i sådana frågor kunde blifva nödigt att i akademiens protokoll upptaga.

Den i sådant afseende lämpligaste åtgärden syntes vara, att akademiens

protokoll delades i två afdelningar, den ena omfattande ärenden, hvilka,

afseende medelsförvaltningen och akademiens beslut och åtgärder såsom

statsinstitution, finge komma till en allmännare kännedom, och den andra

för de ärenden, hvilka af ofvan antydda grannlagenbetshänsyn ansåges

böra hållas hemliga. Med hänsyn till den nu behandlade frågans

vigt, och då det vore önskligt, att bestämd föreskrift i ämnet snarligen

meddelades, på det att för framtiden måtte kunna undvikas tidsödande

skriftvexling i och för utbekommande af handlingar, som Revisorerne

ansåge för sitt granskningsai bete erforderliga, hade Revisorerne velat

fästa Riksdagens uppmärksamhet å detta ämne.

I häröfver afgifvet utlåtande har Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien

förklarat, att akademien med stöd af Kongl. kungörelsen

af den 23 Maj 1S84 ansåge sig icke hafva skyldighet att till

Statsrevisorerne utlemna sina protokoll; men att akademien det oaktadt,

då särskildt protokollen för 1882 icke innehållit något akademiskt ärende

af mera grannlaga natur, medgifvit, att protokollen för detta år finge

hållas för Statsrevisoi’erne tillgängliga inom akademiens lokal.

Då Utskottet ansett det vara af vigt, att de handlingar, som för

Revisorerne erfordras vid fullgörandet af deras granskningsarbete, varda

dem tillhandahållna, och då i förevarande fall olika meningar synas hafva

gjort sig gällande i fråga om Revisorernes befogenhet att taga del af

de protokoll, hvilka, bland annat, innehålla upplysningar angående för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.

bemälda akademis medelsförvaltning, har Utskottet, med anledning af

Revisorernes ifrågavarande framställning, funnit sig böra hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t vid stadfästandet af nya statuter

för Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien täcktes

meddela föreskrift derom, att akademiens protokoll

delas i två afdelningar, den ena omfattande ärenden,

hvilka, afsende medelsförvaltningen, skola Riksdagens

Revisorer tillhandahållas, och den andra upptagande

öfriga akademiska ärenden.

§ 7.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmält och erinradt har Utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af deri vigt,

att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 20 Februari 1885.

På Ståts-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:7 Riksdagens Skrifvelse N:o 7 s. 7 i texten