Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om undersökningar i fråga om statsbanesystemets utvidgning och. dels om beviljande af statslån till en enskild jernväg sanläggning.
1885-03-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1885:20, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om undersökningar i fråga om statsbanesystemets utvidgning och. dels om beviljande af statslån till en enskild jernväg sanläggning.
Dokumentets text
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Mars 1885, kl. X e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af
statens jernväg sbyggnader, dels om undersökningar i fråga
om statsbanesystemets utvidgning och. dels om beviljande
af statslån till en enskild jernväg sanläggning.
(R. A.)
Vid innevarande riksmöte hafva förslag blifvit väckta ej mindre
om beviljande af anslag till fortsättning af statens jernvägsbyggnader
samt om anställande af undersökningar i fråga om statsbanesystemets
utvidgning än ock om beviljande af statslån till en enskild jernvägs
utförande; och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets behandling
remitterade förslag afgifva yttrande.
A. Angående norra stambanans fortsättning till Sollefteå.
I den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till fortsättning af arbetena
å stambanan mellan Bräcke och Sollefteå, för år 1886 anvisa
ett anslag af 2,000,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet (sjette hufvudtiteln sid. 103) inhemtas, att
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i fråga om nämnda stambana, för
hvilken anläggningskostnaden beräknats till 11,250,000 kronor, hvaraf
under åren 1882—1884 utgått tillsammans 6,500,000 kronor och för
innevarande år anvisats ett belopp af 2,000,000 kronor, i underdånig
skrifvelse af den 22 November 1884 anfört, att af återstående 2,750,000
kronor af den beräknade kostnadssumman ett anslag af 2,000,000 kroBih.
till Riksd. Prot. 1885. 4 Sand. 1 Afl. 17 Höft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
nor vore för jernvägsarbetenas ändamålsenliga bedrifvande under år
1886 erforderligt, på det att denna stambana, enligt 1883 års Riksdags
uttalade önskan, måtte kunna under år 1887 fullbordas och till allmänt
begagnande upplåtas.
Utskottet bär ej något att erinra mot bifall till Kongl. Majrts ofvanberörda
förslag, utan hemställer,
I
att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, Riksdagen
må, till fortsättning af arbetena å stambanan
mellan Bräcke och Sollefteå, för år 1886 anvisa ett
anslag af 2,000,000 kronor.
B. Angående föreslagna, undersökningar i fråga om
statsbanesystemets utvidgning.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 4) har Herr A. V.
Ljungman uttalat den åsigt, att sättet för åstadkommande af vårt lands
jern vägsnät i förening med den nästan fullständiga saknaden af en
enhetlig plan för detta nät medfört en ojemnhet i det sätt, på hvilket
de särskilda landsdelarne blifvit tillgodosedda, och en ofullständighet,
som med allt större tydlighet visade behofvet af en ändring i verksamheten,
eller åtminstone ett afhjelpande af de värsta bristerna. Staten
tarfvade derföre synbarligen en fullständig plan för den ännu återstående
delen af sin verksamhet till näringslifvets främjande inom riket medelst
jernvägar, och detta icke allenast med hänsyn till Norrlands anspråk
att erhålla norra stambanan fortsatt från Ångermanelfven till Lule eif,
utan äfven med hänsyn till södra halfvan af landet, hvilken ingalunda
kunde sägas vara nog fullständigt eller på ett med statens bästa i allt
fullt öfverensstämmande sätt tillgodosedd med för dess näringslifs
rätta utveckling oumbärliga stats] ernvägar.
Staten hade visserligen under de senare åren måst allt mer frångå
den ursprungliga planen att för egen räkning blott befatta sig med ett
fåtal stambanor, då den dels inlöst flera privatbanor, dels i Norrland
börjat genomföra ett nära nog uteslutande statsbanesystem; men detta
vore blott en ringa början till åstadkommandet af ett fullständigare,
mer planmessigt statsbanesystem äfven med hänsyn till de med statsstambanor
icke gynnade landskapen. Den ofullständighet i landets jern
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
3
vägsnät, som enligt motionärens förmenande i flera fall uti ej oväsentlig
mån vållats af enskilda personers eller kommuners förmåga att göra
sina egna intressen gällande och att hålla andras sådana tillbaka, har
motionären ansett böra, i mån af behofvets betydenhet och statens förmåga
att afhjelpa detsamma, undanrödjas genom en tillräcklig komplettering,
hvilken åter synbarligen endast på ett fullt tillfredsställande
sätt samt inom den närmare framtiden kunde åvägabringas genom- statens
mellankomst, derigenom att dels åtskilliga sådana vigtigare linier
nybyggdes för statens räkning, hvilka eljest icke kunde antagas skola
snart nog åtminstone komma till stånd, dels att i samband dermed
flera för det planmessiga liksom för det äfven i ekonomiskt hänseende
lyckade genomförandet af en sådan komplettering vigtiga privatbanor
genom inlösen förvärfvades åt staten. Men icke blott för kompletteringen
af landets jernvägsnät, utan äfven af talrika andra betydande
skäl vore det af vigt, att staten förvärfvade sig flera af de mera vigtiga
privatbanorna inom landet.
Till dylika jernvägar, som det vore nödigt för staten att genom
nybyggnad eller genom inköp af privatbanor förskaffa sig, har motionären
funnit böra räknas dels sådana stamlinier, soni sammanbunde
mer betydande hufvudorter med hvarandra, dels sådana stam- eller
grenlinier, som sammanbunde det inre landet med de främsta exporthamnarne,
dels sådana linier, som med hufvudstaden sammanbunde landets
aflägsnare hufvuddelar (så vidt möjligt hvarje län och dess hufvudort),
dels sådana linier, som sammanbunde landets vigtigaste stamlinier
sins emellan eller landets jernvägsnät med angränsande länder, och
dels sådana linier, som vore af särskildt framstående vigt för försvarsväsendet.
En omsorgsfull granskning af en jernvägskarta öfver vårt
land ådagalade snart både att staten icke vore i besittning af flera
redan befintliga jernvägslinier, som vore af den betydenhet för det
allmänna, att de ej borde tillhöra enskilda aktiebolag, och att flera
större delar af landet ännu vore i saknad af till och med sådana jernvägslinier,
som, enligt hvad nyss framhållits, borde finnas till såsom
statsbanor.
De skäl, man gemenligen anfört för utsträckningen af statens
jernvägar till att omfatta åtminstone alla mer betydande jernvägslinier
inom landet, utvecklas i motionen ur dels allmänt politisk och social,
dels särskildt statsekonomisk och dels näringslifvets synpunkt, och
andrager motionären härvid, bland annat, att svenska staten nu säkerligen
till följd af de rådande konjunkturerna kunde förvärfva sig flera
för densamma behöfliga jernvägar, vare sig genom inlösen af privat
-
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
banor eller genom nybyggnad, för ett jemförelsevis billigare pris, än
om detta skulle ske framdeles under ändrade"förhållanden, samt att
genom ett mer omfattande, planmessigt statsbanesystem den fördel för
näringsidkande i allmänhet och den mindre förmögna befolkningen i
synnerhet vunnes, att man undsluppe de tryckande monopol i enskildes
händer, som privatbanorna medförde, och att staten finge i sin hand
valet af den ledande finansiella planen för åtminstone de vigtigare
jernvägarrie inom landet, så att å ena sidan tarifferna å dessa, i den
rnån amorteringen af anläggningskostnaderna och de ökade trafikinkomsterna
det medgåfve, kunde till näringslifvets fromma nedsättas,
hvilket ju ej i samma grad åtminstone kunde väntas af de enskild
vinst hufvudsakligast afseende jernvägsaktiebolagen, och å andra sidan
förmögnare trafikanter eller mäktiga intressen ej kunde tillgodose sig
på den störa allmänhetens bekostnad medelst differentialtariffer, hvarigenom
den fria konkurrensen inskränktes och svårigheter uppstode
för mindre näringsidkare att arbeta sig fram och kunna bestå i täflan
med de större, äfvensom att staten genom ett dylikt statsbanesystem
blefve i tillfälle att genom särskilda anordningar vid trafiken och genom
billigare fraktsatser upphjelpa sådana näringar, som deraf vore i behof
under särskildt det första svagare skedet af deras utveckling o. s. v.
Då frågan om statsbanornas ytterligare utsträckning så väl genom
inköp af privatbanor som genom nybyggnad vore en fråga af den
allra största betydenhet saifit derföre säkerligen äfven förtjenade en
den grundligaste utredning, som ådagalade både i hvilken mån tidens
allt mer ökade anspråk kräfde en särskildt efter de ekonomiska förhållandenas
beskaffenhet och kraf utvidgad plan för rikets förseende
med statsbanor och i hvilken omfattning statens finansiella ställning
medgåfve en sådan plans genomförande; har Herr Ljungman hemstält,
att Riksdagen måtte dels i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t låta genom sakkunnige män utreda, i
hvilken omfattning för vinnandet af ett så vidt möjligt hela riket tillgodoseende
statsbanesystem nya jernvägslinier böra såsom statsbanor
anläggas och redan befintliga privatbanor i samband dermed till staten
inlösas, dels för sagda ändamål ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett
förslagsanslag, hvars belopp motionären anhållit att Stats-Utskottet
ville föreslå.
Utskottet har ej ansett sig kunna förorda bifall till detta förslag.
Visserligen kunde det, såsom Herr Ljungman framhållit, i och för sig
vara ganska önskvärdt att ega tillgång till en fullständig, väl utarbetad
plan för fullbordandet af hela rikets statsbanesystem. Nödvändigt
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
5
torde detta emellertid på intet vis vara, allra minst å den nuvarande
ståndpunkten för statens jernvägsbyggande. Hvarje beslut, som af
statsmakterna fattats, vare sig om fortsättning af statens egna jernvägsbyggnader
eller om inköp för statens räkning af enskilda banor,
har naturligtvis föregåtts af särskilda undersökningar, hvarvid blicken
varit fäst på det helas, på samhällets kraf. Enligt Utskottets mening
öfverdnfver motionären i ej ringa mån do olägenheter, som må vidlåda
landets nuvarande jern vägsnät och de fördelar, som af en på
förhand utstakad plans tillvaro skulle vara att vinna; och äfven om
man kunde antaga, att en dylik plan vid blifvande beslut konseqvent
komme att följas och leda till mera verkligt gagn än det nu tillämpade
förfaringssättet att före hvarje steg till statsbanesystcmets utveckling
pröfva hvad man närmast vill vinna och företrädesvis eftersträfva, så
torde det vara visst, att upprättandet och godkännandet af en sådan
plan, som motionären förordat och hvilken skulle afse ej blott nybyggnader
för statens räkning, utan äfven inköp af enskilda jern vägar,
hvilka alltså måste i planen angifvas, skulle göra det ganska svårt att
hålla inom tillbörliga gränser så väl nybyggnaderna som, kanske ännu
mera, anspråken på inköp af enskilda banor.
På grund häraf, och då Kongl. Maj:t i allt fall ej torde sakna utvägar
att anställa de mer eller mindre omfattande undersökningar, Han
må finna i ifrågavarande afseende erforderliga, hemställer Utskottet,
II
att Herr Ljungmans ofvanomförmälda motion ej
må vinna Riksdagens bifall.
Vidare har Herr J. E. Nyström i en inom Första Kammaren väckt
motion (N:o 59), under åberopande af hvad han anfört i sin motion,
N:o 48, angående grundskatterna, och enär det vore högst nödigt att
med första få undersökningarna för norra stambanans fortsättning till
Luleå—Ofoten-banan dels ändrade, dels ock fullbordade, men Vagoch
vattenbyggnadsstyrelsen uppgifvit sig ej hafva medel för ändamålet
och derföre afstyrkt Norrbottens landstings underdåniga framställning
om undersökningar, föreslagit att ett anslag af 30,000 kronor
måtte för ändamålet beviljas.
I den del af motionen N:o 48, som af Herr Nyström sålunda åberopas,
anför han, att det vore ovilkorligen nödigt, icke blott för de
norra orternas behof, utan äfven för strategiska ändamål, att norra
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
stambanan framdroges till Luleå—Ofoten-banan vid Sveriges vattenrikaste
eller Lule eif inom senast tio år härefter, hvarigenom ock
nordligaste Sveriges rörelse kunde hållas inom Sveriges landamären
och ej dragas åt Ryssland. För sådant ändamål har motionären ansett
cirka trettio millioner kronor behöfvas, eller ungefär hvad som
fordrades för banan öfver Östersund till norska gränsen. Arbetet
kunde ställas på entreprenad, och medlen anskaffas helst genom upptagandet
af ett inhemskt obligationslån. Inkomsterna blefve sannolikt
vida större än från många andra banor i anseende till öfra Norrlands
betydliga rörelse, bantrafikens frihet från konkurrensen samt hinder
för sjöfarten under mer än halfva året.
De åsigter, hvilka Utskottet här ofvan uttalat rörande Herr Ljungmans
motion, ega i viss mån tillämplighet äfven på Herr Nyströms
förevarande förslag.
Utskottet anser sig ej ega någon anledning att föreslå Riksdagen
att redan nu, med bifall till Herr Nyströms motion, uttala sig i fråga
om fortsättning af statens jernvägsbyggnader i Norrland.
Upplysningsvis får Utskottet meddela, att på landstings och enskildes
bekostnad undersökningar redan blifvit verkstälda för sträckan
från Sollefteå till Norrbottens lånegräns.
Den omfattande och omsorgsfulla utredning, som derutöfver i allt
fall utan tvifvel är för denna frågas bedömande erforderlig och vid
hvilken hänsynen till landets finansiella ställning intager ett vigtigt
rum, saknar Kongl. Maj:t ej medel att verkställa, och en Riksdagens
framställning i ämnet torde vara lika obehöflig, som den, enligt Utskottets
förmenande, skulle vara mindre lämplig.
Utskottet hemställer för den skull,
III
att Herr Nyströms ifrågavarande motion må af
Riksdagen lemnas utan afseende.
C. Angående föreslaget låneunderstöd till en jernväg
mellan Varberg och Göteborg.
Uti väckta och till Stats-Utskottet remitterade motioner hafva inom
Första Kammaren Herr A. Th. Carlheim-Gyllensköld, med hvilken Her
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
7
rar Pehr Bexell, P. Olssori, A. R. Holm och. F. T. Borg instämt (motion
N:o 39) samt inom Andra Kammaren Herr C. A. Oléhn, med hvilken
Herrar I. Lyttkens, Carl Ifvarsson, A. M. Gudmundson och Lars Börjesson
förklarat sig instämma (motion N:o 93) erinrat, att vid flere föregående
riksdagar fråga förevarit angående understöd till en vestkustbana
från Helsingborg till Göteborg, och utredning dervid lemnats
huruledes, då denna bana icke blifvit byggd för statens räkning, såsom
stambana, den samma likväl genom enskild företagsamhet i orterna
blifvit påbörjad, sålunda att banan, på grund af sin betydliga längd
och anläggningskostnad, uppdelats i tre särskilda banor, hvaraf de två
sydligaste, eller jemvägarne Helsingborg—Halmstad och Halmstad—
Varberg, dels genom fullbordad aktieteckning, dels genom af föregående
Riksdagar beviljade låneunderstöd blifvit betryggade samt nu
fullbordats eller kommit under arbete.
Banans stora vigt och betydelse för staten och det allmänna hade
under frågans behandling i Riksdagen kraftigt betonats; och hade sedan
dess äfven trakten söder om Helsingborg funnit ifrågavarande kustbana
vara af den betydelse för samfärdseln, att en särskild jernväg
ansetts erforderlig för att sätta äfven Malmö i direkt förbindelse med
kustbanan genom den nu koncederade jernvägen Malmö—Billesholm,
en åtgärd som än mera ökade vigten af företaget i sin helhet.
Till fullbordande af denna kustbana återstode nu endast sträckan
Varberg—Göteborg. För denna slutlänk hade ritningar och kostnadsförslag
upprättats efter samma grunder som för de sydligare bandelarne,
d. v. s. med fäst afseende på statens intressen i fråga om
trafikförmåga m. m., hvilka handlingar i vederbörlig ordning understälts
Kongl. Maj:ts pröfning, samt, efter Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens,
Kongl. Trafikstyrelsens, Generalstabens och Landshöfdingeembetenas
enhälliga förord, blifvit godkända, jemte det koncession
meddelats för jern vägens anläggande. Jernvägens längd skulle blifva
78,4 kilometer, och hela anläggningskostnaden, inbegripet rörlig materiel
och inledning till Göteborg öfver Olskrokens station å statens
jernvägar, belöpte sig till 3,896,000 kronor. Då vid tiden för motionernas
afgifvande knappast 2 månader förflutit efter koncessionens
delgifning, hade aktieteckningen icke ännu afslutats, men Hallands
läns landsting, som förut beviljat 50,000 kronor per banmil inom Halland
till aktieteckning, hade höjt detta belopp till 70,000 kronor per
banmil, hvarjemte kommuner och enskilde dels redan tecknat bidrag,
dels hade teckningsfrågan under pröfning, allt i syfte att äfven för
denna sista del af banan anskaffa den hälft af anläggningskostnaden,
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
som, enligt motionärernes antagande, under alla förhållanden blefve
vilkoret för att få åtnjuta det låneunderstöd, som i motionerna föreslås.
Deremot hade det icke ansetts ändamålsenligt att bilda särskildt
bolag för ifrågavarande anläggning, innan aktieteckningen afslutats, och
motionärerne hafva trott statens intressen blifva bäst tillgodosedda
genom lånets öfverlemnande till Kongl. Maj:ts disposition för jernvägsföretaget,
då deruti den bästa garanti förefunnes för uppfyllandet
af alla de vilkor för lånemedlens beviljande och utbekommande, som
af Riksdagen och Kongl. Maj:t kunde föreskrifvas.
Då nu staten beviljat låneunderstöd till de båda södra bandelarne,
vore det, enligt motionärernes åsigt, synnerligen menligt, om slutlänken,
som i och för sig hade de bästa trafikutsigter, skulle komma i
beroende af andra eller utländska långifvare och inteckningstagare.
Från statens synpunkt ansåge motionärerne i denna fråga intet angelägnare
än att på allt sätt underlätta möjligheten af banornas sammanslagning
till ett enda bolag; denna möjlighet måste dock, derest olika
långifvare skulle ifrågakomma, uppoffras på grund af gällande lag om
inteckning i jernväg. Motionärerne åberopa i detta hänseende ett af
sistlidet års Riksdags Stats-Utskott i fråga om vestkustbanan hafdt
yttrande, så lydande: »Otvifvelaktigt eger staten äfven ett intresse i
att, så vidt möjligt, förekomma utsläppandet af enskilda bolags obligationer
på den utländska lånemarknaden, och om, efter hela vestkustbanans
fullbordande, det, såsom antagligt är, finnes ändamålsenligt och
för trafiken ensidigt, att de särskilda bolag, hvilka åstadkommit denna
kommunikationsled, sammanslås till ett med gemensam förvaltning, kan
det med hänsyn till de inteckningar, som belasta jernvägen i dess
helhet, vara äfven för staten en afsevärd fördel, att ej flera långifvare
finnas med inteckningssäkerhet i olika delar af jern vägsanläggningen.»
Vidare fästes i motionerna uppmärksamheten derpå, att om ifrågavarande
bana -— vid hvilken staten fäst den vigt, att föreskrift redan
från början gifvits om ett solidare byggnadssätt än för de banor med
lätt öfverbyggnad, hvilka numera vunne koncession och kunde utföras
med billigare anläggningskostnad — kunde utföras på enskild väg samt
utan längre uppskof fullbordas i sammanhang med de öfriga delarno
af kustbanan, så hade myndigheternas önskningsmål så väl som det
ofta framhållna starkt trängande behofvet af förbättrade kommunikationer
blifvit uppfyldt, utan någon uppoffring från staten.
Motionärerne föreslå, att Riksdagen måtte bevilja och ställa till
Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af 1,948,000 kronor, motsvarande
halfva anläggningskostnaden för en jernväg från Varberg till
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
9
Göteborg, för att under enahanda Aulkor och bestämmelser, som af
1881 års Riksdag blifvit faststälda för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar,
af Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det bolag,
som kommer att bygga jernvägen Varberg—Göteborg, att utgå med
en tredjedel under hvartdera af åren 1886, 1887 och 1888.
Af de Utskottet tillhandahållna handlingar har Utskottet inhemtat,
att Kongl. Maj: t den 31 Oktober 1884 — uppå derom gjord ansökning
och sedan Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Hallands samt i Göteborgs och Bohus län, Styrelsen
för statens jern vägstrafik och chefen för Generalstaben i ärendet
afgifvit utlåtanden — beviljat koncession för anläggning af j ernväg af
1,435 meters (4,83 fots) spårvidd från Varberg förbi Kungsbacka till
Göteborg;
att vid koncessionens meddelande plan och kostnadsförslag funnits
upprättade för jernvägsanläggningen från Varberg till Olskrokens station
i närheten af Göteborg;
att enligt denna plan och förslag jernvägen Varberg—Olskroken
skulle få en längd af 75,94 kilometer (7,1 mil) utom sidospår å stationer
och beräknats att, med stängsel å ömse sidor samt telegrafledning
och rullande materiel, kosta 3,345,000 kronor, utgörande 470,800 kronor
93 öre per mil;
att densamma skulle byggas med stålskenor, vägande 21,48 kilogram
för meter (15 skålp. för fot);
att största lutningen å denna bana skulle blifva 1 : 100 samt minsta
krökningsradien i hufvudspåret 300 meter och i sidospåren å stationerna
250 meter;
att Kongl. Maj:t i sammanhang med koncessionens beviljande till
efterrättelse vid jernvägsanläggningens utförande faststält ofvan omförmälda
plan, för så vidt den omfattade jern vägens sträckning från
Varberg till närheten af Mölndal, under förklarande att, hvad anginge
fastställelse af banans sträckning från Mölndal till Olskrokens station,
frågan derom komme att företagas till afgörande först i sammanhang
med pröfning af det förslag angående banans utsträckning från Olskroken
till Göteborg samt dess inledning och sammanslutning med
statens och Bergslagernas jernvägsaktiebolags banor antingen å Olskrokens
eller å Göteborgs station, som koncessionssökandena anhållit
att, efter föregående underhandlingar i ämnet med vederbörande styrelser
för dessa jernvägar, få till Kongl. Maj:t ingifva;
att sedermera plan och kostnadsförslag den 9 sistlidne Februari
upprättats och understälts Kongl. Maj:ts pröfning för jernvägen från
Bdi. Ull Rlhd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 17 Hit fl. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
Mölndal öfver Olskroken till Bergslagernas jernvägsaktiebolags bangård
i Göteborg; utvisande detta kostnadsförslag jemte det här ofvan omförmälda,
att kostnaden för jernvägsanläggningen i dess helhet från
Varberg till Göteborg komrne att utgöra 3,896,000 kronor; samt
att, enligt ofvan åberopade nådiga koncession, Kongl. Maj:t såsom
vilkor för densammas åtnjutande föreskrifvit, bland annat, att arbetet
å jernvägsanläggningen skulle börjas senast den 1 Oktober 1885 samt
derefter så bedrifvas, att jern vägen i sin helhet, äfven hvad trafikmaterielen
beträffade, vore färdig att för trafik öppnas senast den 1
Oktober 1888.
Att vestkustbanans åvägabringande är af stor betydelse ej blott
för de orter, genom hvilka den framdrages, utan för det allmänna, har
städse framhållits af de embetsmyndigheter, hvilka i denna fråga haft
att yttra sig.
Vid sistlidet års Riksdag anförde Utskottet, hurusom Styrelsen
för statens järnvägstrafik i ett den 7 Juli 1882 i detta ämne afgifvet
underdånigt utlåtande yttrat, bland annat, följande:
»Redan innan det nät af statsbanor och enskilda jernvägar, som
genomskär mellersta och södra delarne af riket, vunnit sin nuvarande
utsträckning, har det icke kunnat undfalla Trafikstyrelsen, att deruti
felades en väsentlig länk, nemligen en direkt jernvägsförbindelse från
Göteborg eller någon i dess närhet belägen punkt på vestra stambanan,
längs den vestra kusten till Skåne, hvilken, om också icke lofvande en
så betydande rörelse som de äldre, från landets inre delar till kusterna
ledande banorna, icke desto mindre måste vara af den vigt för den
allmänna samfärdseln och, i behofvets stund, för rikets försvar, att
frågan om dess tillvägabringande äfven för statens räkning och genom
dess försorg endast kunde bero derpå, att insigten om denna förbindelses
nytta och nödvändighet vunne en allmännare utbredning, och
att erforderliga penningmedel kunde anskaffas.
Trafikstyrelsen hade tillika förestält sig, att en dylik förbindelse,
anlagd för statens räkning och med lika solid konstruktion som öfriga
statsbanor, borde, såsom förut är yttra dt, utgå från Göteborg eller dess
närhet och på lämpligt afstånd från kusten, dock inom den mera befolkade
och bördiga delen Halland, under beröring af kuststäderna
derstädes direkt eller medelst sidobanor, sträckas i sydostlig rigtning
öfver eller förbi Hallandsås till förening med det redan befintliga skånska
jern vägsnät.
Emellertid har, under det att åtgärderna till utvidgande af statsbanesystemet
de senare åren uteslutande haft den norra stambanans
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
11
utsträckning till föremål, intresset för en vestkustbana, synnerligen
inom provinsen Halland och nordvestra delen af Skåne, vaknat till lif
och såsom bekant framkallat kraftiga ansträngningar ej mindre af den
förra provinsens landsting än af kommuner och enskilda personer att
åstadkomma så väl nödiga undersökningar, planer och kostnadsförslag
som ock, under påräknande af statens biträde, erforderliga medel till
ifrågavarande jernvägsförbindelses bringande till verkställighet.»
Chefen för Generalstaben har i utlåtande af den 14 Juli 1882
anfört:
»Bland de största bristerna i vårt jern vägsnät, sådant detta för
närvarande befinnes, måste från militärisk synpunkt anses vara, att
mellan det öfre Sverige och Skåne, der icke obetydligt mera än hälften
af vårt kavalleri och en tredjedel af fältartilleriet äro förlagda, endast
eu enkelspårig jernvägsförbindelse står till buds på den 185 kilometer
långa sträckan från Nässjö till Hessleholm. Under hvilka förhållanden
arméns koncentration än må komma att ega rum, skall denna brist i
järnvägsnätet, medföra stora olägenheter, och särdeles om hufvud styrkan
skulle behöfva sammandragas till södra delen af riket, i hvilket fall
alla de nordligare banornas trafikförmåga ej på långt när skulle kunna
tillgodogöras, emedan från Nässjö söderut blott en linie finnes för att
upptaga trafiken från dem alla.
Det är emellertid icke endast vid arméns första strategiska uppmarsch,
som olägenheterna af blott en enda jernvägsförbindelse med
Skåne skulle göra sig gällande; de skulle vara lika känbara äfven under
fortgången af ett fälttåg, då behofvet af hastiga truppförflyttningar
ofta uppstår, hvartill kommer vådan deraf att, i händelse en fiendtlig
corps lyckats framtränga till någon punkt af jernvägen emellan Nässjö
och Hessleholm, all jernvägsförbindelse mellan Skåne och mellersta
Sverige vore afbruten.
Det är således från försvarets synpunkt ett önskningsmål af den
största betydelse, att ytterligare en jernvägslinie mellan Skåne och. det
öfre stambanenätet måtte komma till stånd. Detta dock under det
oeftergifliga vilkor, att den nya banans trafikförmåga motsvarar de
fordringar, som möjligheten af en stark militärtrafik uppställer. Styrelsen
för statens jernvägstrafik har framhållit, att, förutom de militära,
äfven andra skal så kraftigt tala för anläggandet af en stambana till
förbindelse mellan vestra stambanans vestligaste del och det skånska
jernvägsnätet, att tillvägabringandet af en sådan kan, om enskild bana
i enahanda rigtning icke varder anlagd, betraktas endast såsom en
tidsfråga.»
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
1 sitt senaste, den 11 Oktober 1884 afgifna utlåtande har chefen
för Generalstaben visserligen framhållit den ofördelaktiga utstakningen
ur militärisk synpunkt af linierna Helsingborg—Halmstad och Halmstad—V
arberg samt anfört, att detta gäl de i än högre grad om den
nu föreslagna fortsättningen af banorna, särskildt sträckan mellan
Varberg och Kungsbacka, der jernvägen så godt som följde utmed
sjelfva hafsstranden; men på det de militära fördelar, som den så
Kallade vestkustbanan kunde erbjuda, måtte blifva i möjligaste mån
tillgodosedda, har chefen i afseende på linien Varberg—Göteborg
föreslagit .vissa bestämmelser, om hvilkas iakttagande Kongl. Maj:t, ock
i den nådiga koncessionen meddelat föreskrift.
Kongl. Ma:jt och Riksdagen hafva ock — jemte det åtskilliga föreskrifter
om byggnadssättet meddelats, hvilka nogsamt ådagalägga den
allmänna betydelse, man ansett ifrågavarande jernvägsförbindelse ega
- befrämjat anläggningen genom de statslån, som lemnats Skåne—
Hallands jernvägsaktiebolag med tillhopa 2,295,500 kronor och Mellersta
Hallands jernvägsaktiebolag med 1,550,000 kronor. Dessa låneunderstöd
hafva emellertid ej närmast eller hufvudsakligen afsett tillfredsställandet
af de lokala behofven af jernvägskommunikation mellan
Helsingborg och Halmstad samt mellan '' sistnämnda stad och Varberg.
Jernvägarne mellan dessa städer ega sin egentliga betydelse för det
allmänna genom att utgöra länkar i den länge åstundade direkta jernvägsförbindelsen
mellan Norge, nordvestra delen af Sverige och Göteborg,
å ena, samt Skåne och öfverfartsorterna derifrån till kontinenten,
å andra sidan; och de beslut, Kongl. Maj:t och Riksdagen redan fattat
i fråga om jernvägarne mellan Helsingborg och Varberg, synas Utskottet
tydligt gifva vid handen, att något tvifvel ej skäligen kan
förefinnas derom, att åvägabringandet af slutbanan mellan Varberg och
Göteborg kommer att af staten understödjas och befrämjas på enahanda
sätt och enligt samma grunder, som iakttagits vid statsbidrags
beviljande till utförande af jernvägarne mellan Helsingborg och
Varberg.
Den fråga, som nu föreligger, har således synts Utskottet egentligen
vara den, om det i ofvan omförmälda motionen begärda låneunderstöd
bör nu beviljas eller icke.
I detta afseende förekommer, att aktieteckningen för jernväg mellan
Varberg och Göteborg, så vidt af motionerna framgår, ännu ej
fullbordats; att bolag för jernvägsförbindelsens åvägabringande för det
närvarande ej finnes bildadt; samt att plan för jernvägsbyggnaden
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
13
mellan Mölndal och Göteborg, så vidt Utskottet har sig bekant, icke
ännu blifvit af Kongl. Maj:t godkänd.
Dessa omständigheter synas dock ej utgöra hinder för innevarande
Riksdag att i ärendet besluta.
Enligt motionärernes förslag skulle det begärda anslaget ställas
till Kongl. Maj:ts disposition, att anvisas under enahanda vilkor och
bestämmelser, som blifvit af 1881 års Riksdag faststälda för understödjande
af enskilda jernvägsanläggningar. Dessa vilkor återfinnas i
Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 April 1881 (N:o 64) och
innefatta, bland annat, att kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas
af Kongl. Maj:t; att låneunderstödet ej får utgöra mera än högst
hälften af anläggningskostnaden efter det faststälda kostnadsförslaget;
samt att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,
skall vara skyldigt hos Kongl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett
kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och
hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens
utförande.
På Kongl. Maj:t skulle ankomma att tillse dessa vilkors uppfyllande,
innan det till Hans disposition stälda anslagsbeloppet af Pionom
anvisades.
Vid sådant förhållande och då Riksdagen — som upprepade gånger
stält betydliga anslagsbelopp till Kongl. Maj:ts disposition för att
användas såsom låneunderstöd för utförande af enskilda jernvägar, om
hvilkas beskaffenhet Riksdagen ej ingått i någon pröfning — än mindre
synes kunna tveka att ställa till Kongl. Maj-.ts förfogande ett belopp
att utgå till befrämjande af ett visst, bestämdt jernvägsföretag,
hvars nytta och behöflighet äro erkända, har Utskottet ansett giltiga
skäl förefinnas att nu tillstyrka bifall till motionerna, helst ett uppskof
synes ur flera synpunkter mindre lämpligt.
Utskottet anser nemligen det äfven från statens sida ej böra lemnas
utan afseende, att de nu rådande pris på materialier och tillgång
på tjenlig arbetskraft äro för jernvägsarbetets utförande gynsamma;
att vissheten om det behöfliga statslånets snara erhållande måste verksamt
befrämja aktieteckningens fortgång och afslutande; att jernvägarnes
mellan Helsingborg och Varberg afkastuingsförmåga snarare inträder
och ökas, genom jernvägsanläggningens fullbordande till dess
slutpunkt Göteborg; samt att den såsom vilkor för koncessionen gifna.
14
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
föreskrift, att arbetet skall börjas senast den 1 Oktober 1885, måste
göra det för vederbörande högeligen önskvärdt, att innevarande års
Riksdag fattade beslut om det begärda statslånets beviljande.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet,
IV
att Riksdagen må på det sätt bifalla Herrar Carlheim-Gyllen
skölds och Oléhns motioner, att Riksdagen
beviljar och ställer till Kongl. Maj:ts disposition ett
anslag, motsvarande halfva anläggningskostnaden för
en jernväg från Varberg till Göteborg, dock ej mera
än 1,948,000 kronor, att under enahanda vilkor och
bestämmelser, som af 1881 års Riksdag blifvit faststälda
för understödjande af enskilda jern vägs anläggningar,
af Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det
bolag, som åtager sig att bygga ofvannämnda jernväg,
och utgå med en tredjedel under hvartdera af
åren 1886, 1887 och 1888.
*
Stockholm den 6 Mars 1885.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservation:
vid punkten IV (ang. jernväg mellan Varberg och Göteborg):
af Herrar Grefve G. Sparre, L. M. Nordenfelt, C. E. Casparsson,
Friherre H. M. Palmstierna, K. O. Ljung qvist och L. O. Larsson, hvilka
ansett, att Utskottets yttrande och förslag i denna fråga bort hafva
följande innehåll:
»Då aktieteckningen för jernväg mellan Varberg och Göteborg ännu ej
fullbordats; då bolag för jernvägsförbindelsens åvägabringande för det
närvarande ej finnes biidadt och då saknaden af ett utaf Kongl. Maj:t
godkändt kostnadsförslag för jernvägsanläggningen i dess helhet gör
det för Riksdagen omöjligt att till siffran bestämma det till halfva an
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.
15
läggningskostnaden beräknade beloppet af det låneunderstöd, som kunde
finnas böra beviljas, samt enär Riksdagen antagligen redan nästa år
måste taga under ompröfning, om och till hvilken ''''grad enskilda jernvägsanläggningar
må böra under den närmaste framtiden med statslån
befrämjas, och dervid hinder ej torde möta att, om skäl dertill förebringas,
anvisa någon del till utgående redan år 1886, har Utskottet,
som till fullo erkänner den ifrågavarande banans vigt och lämpligheten
af att med statslån till halfva anläggningskostnaden befrämja
dess utförande, dock ansett sig ej nu böra tillstyrka Riksdagen att i
ämnet besluta, utan hemställer Utskottet,
att Herrar Carllieim-Gyllenskölds och Oléhns
förevarande motioner ej må vinna Riksdagens bifall.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.