Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om undersökningar i fråga om statsbanesystemets utvidgning och. dels om beviljande af statslån till en enskild jernväg sanläggning.

1885-03-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:20, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om undersökningar i fråga om statsbanesystemets utvidgning och. dels om beviljande af statslån till en enskild jernväg sanläggning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Mars 1885, kl. X e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af

statens jernväg sbyggnader, dels om undersökningar i fråga

om statsbanesystemets utvidgning och. dels om beviljande

af statslån till en enskild jernväg sanläggning.

(R. A.)

Vid innevarande riksmöte hafva förslag blifvit väckta ej mindre

om beviljande af anslag till fortsättning af statens jernvägsbyggnader

samt om anställande af undersökningar i fråga om statsbanesystemets

utvidgning än ock om beviljande af statslån till en enskild jernvägs

utförande; och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets behandling

remitterade förslag afgifva yttrande.

A. Angående norra stambanans fortsättning till Sollefteå.

I den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till fortsättning af arbetena

å stambanan mellan Bräcke och Sollefteå, för år 1886 anvisa

ett anslag af 2,000,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet (sjette hufvudtiteln sid. 103) inhemtas, att

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i fråga om nämnda stambana, för

hvilken anläggningskostnaden beräknats till 11,250,000 kronor, hvaraf

under åren 1882—1884 utgått tillsammans 6,500,000 kronor och för

innevarande år anvisats ett belopp af 2,000,000 kronor, i underdånig

skrifvelse af den 22 November 1884 anfört, att af återstående 2,750,000

kronor af den beräknade kostnadssumman ett anslag af 2,000,000 kroBih.

till Riksd. Prot. 1885. 4 Sand. 1 Afl. 17 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

nor vore för jernvägsarbetenas ändamålsenliga bedrifvande under år

1886 erforderligt, på det att denna stambana, enligt 1883 års Riksdags

uttalade önskan, måtte kunna under år 1887 fullbordas och till allmänt

begagnande upplåtas.

Utskottet bär ej något att erinra mot bifall till Kongl. Majrts ofvanberörda

förslag, utan hemställer,

I

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, Riksdagen

må, till fortsättning af arbetena å stambanan

mellan Bräcke och Sollefteå, för år 1886 anvisa ett

anslag af 2,000,000 kronor.

B. Angående föreslagna, undersökningar i fråga om

statsbanesystemets utvidgning.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 4) har Herr A. V.

Ljungman uttalat den åsigt, att sättet för åstadkommande af vårt lands

jern vägsnät i förening med den nästan fullständiga saknaden af en

enhetlig plan för detta nät medfört en ojemnhet i det sätt, på hvilket

de särskilda landsdelarne blifvit tillgodosedda, och en ofullständighet,

som med allt större tydlighet visade behofvet af en ändring i verksamheten,

eller åtminstone ett afhjelpande af de värsta bristerna. Staten

tarfvade derföre synbarligen en fullständig plan för den ännu återstående

delen af sin verksamhet till näringslifvets främjande inom riket medelst

jernvägar, och detta icke allenast med hänsyn till Norrlands anspråk

att erhålla norra stambanan fortsatt från Ångermanelfven till Lule eif,

utan äfven med hänsyn till södra halfvan af landet, hvilken ingalunda

kunde sägas vara nog fullständigt eller på ett med statens bästa i allt

fullt öfverensstämmande sätt tillgodosedd med för dess näringslifs

rätta utveckling oumbärliga stats] ernvägar.

Staten hade visserligen under de senare åren måst allt mer frångå

den ursprungliga planen att för egen räkning blott befatta sig med ett

fåtal stambanor, då den dels inlöst flera privatbanor, dels i Norrland

börjat genomföra ett nära nog uteslutande statsbanesystem; men detta

vore blott en ringa början till åstadkommandet af ett fullständigare,

mer planmessigt statsbanesystem äfven med hänsyn till de med statsstambanor

icke gynnade landskapen. Den ofullständighet i landets jern
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

3

vägsnät, som enligt motionärens förmenande i flera fall uti ej oväsentlig

mån vållats af enskilda personers eller kommuners förmåga att göra

sina egna intressen gällande och att hålla andras sådana tillbaka, har

motionären ansett böra, i mån af behofvets betydenhet och statens förmåga

att afhjelpa detsamma, undanrödjas genom en tillräcklig komplettering,

hvilken åter synbarligen endast på ett fullt tillfredsställande

sätt samt inom den närmare framtiden kunde åvägabringas genom- statens

mellankomst, derigenom att dels åtskilliga sådana vigtigare linier

nybyggdes för statens räkning, hvilka eljest icke kunde antagas skola

snart nog åtminstone komma till stånd, dels att i samband dermed

flera för det planmessiga liksom för det äfven i ekonomiskt hänseende

lyckade genomförandet af en sådan komplettering vigtiga privatbanor

genom inlösen förvärfvades åt staten. Men icke blott för kompletteringen

af landets jernvägsnät, utan äfven af talrika andra betydande

skäl vore det af vigt, att staten förvärfvade sig flera af de mera vigtiga

privatbanorna inom landet.

Till dylika jernvägar, som det vore nödigt för staten att genom

nybyggnad eller genom inköp af privatbanor förskaffa sig, har motionären

funnit böra räknas dels sådana stamlinier, soni sammanbunde

mer betydande hufvudorter med hvarandra, dels sådana stam- eller

grenlinier, som sammanbunde det inre landet med de främsta exporthamnarne,

dels sådana linier, som med hufvudstaden sammanbunde landets

aflägsnare hufvuddelar (så vidt möjligt hvarje län och dess hufvudort),

dels sådana linier, som sammanbunde landets vigtigaste stamlinier

sins emellan eller landets jernvägsnät med angränsande länder, och

dels sådana linier, som vore af särskildt framstående vigt för försvarsväsendet.

En omsorgsfull granskning af en jernvägskarta öfver vårt

land ådagalade snart både att staten icke vore i besittning af flera

redan befintliga jernvägslinier, som vore af den betydenhet för det

allmänna, att de ej borde tillhöra enskilda aktiebolag, och att flera

större delar af landet ännu vore i saknad af till och med sådana jernvägslinier,

som, enligt hvad nyss framhållits, borde finnas till såsom

statsbanor.

De skäl, man gemenligen anfört för utsträckningen af statens

jernvägar till att omfatta åtminstone alla mer betydande jernvägslinier

inom landet, utvecklas i motionen ur dels allmänt politisk och social,

dels särskildt statsekonomisk och dels näringslifvets synpunkt, och

andrager motionären härvid, bland annat, att svenska staten nu säkerligen

till följd af de rådande konjunkturerna kunde förvärfva sig flera

för densamma behöfliga jernvägar, vare sig genom inlösen af privat
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

banor eller genom nybyggnad, för ett jemförelsevis billigare pris, än

om detta skulle ske framdeles under ändrade"förhållanden, samt att

genom ett mer omfattande, planmessigt statsbanesystem den fördel för

näringsidkande i allmänhet och den mindre förmögna befolkningen i

synnerhet vunnes, att man undsluppe de tryckande monopol i enskildes

händer, som privatbanorna medförde, och att staten finge i sin hand

valet af den ledande finansiella planen för åtminstone de vigtigare

jernvägarrie inom landet, så att å ena sidan tarifferna å dessa, i den

rnån amorteringen af anläggningskostnaderna och de ökade trafikinkomsterna

det medgåfve, kunde till näringslifvets fromma nedsättas,

hvilket ju ej i samma grad åtminstone kunde väntas af de enskild

vinst hufvudsakligast afseende jernvägsaktiebolagen, och å andra sidan

förmögnare trafikanter eller mäktiga intressen ej kunde tillgodose sig

på den störa allmänhetens bekostnad medelst differentialtariffer, hvarigenom

den fria konkurrensen inskränktes och svårigheter uppstode

för mindre näringsidkare att arbeta sig fram och kunna bestå i täflan

med de större, äfvensom att staten genom ett dylikt statsbanesystem

blefve i tillfälle att genom särskilda anordningar vid trafiken och genom

billigare fraktsatser upphjelpa sådana näringar, som deraf vore i behof

under särskildt det första svagare skedet af deras utveckling o. s. v.

Då frågan om statsbanornas ytterligare utsträckning så väl genom

inköp af privatbanor som genom nybyggnad vore en fråga af den

allra största betydenhet saifit derföre säkerligen äfven förtjenade en

den grundligaste utredning, som ådagalade både i hvilken mån tidens

allt mer ökade anspråk kräfde en särskildt efter de ekonomiska förhållandenas

beskaffenhet och kraf utvidgad plan för rikets förseende

med statsbanor och i hvilken omfattning statens finansiella ställning

medgåfve en sådan plans genomförande; har Herr Ljungman hemstält,

att Riksdagen måtte dels i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta genom sakkunnige män utreda, i

hvilken omfattning för vinnandet af ett så vidt möjligt hela riket tillgodoseende

statsbanesystem nya jernvägslinier böra såsom statsbanor

anläggas och redan befintliga privatbanor i samband dermed till staten

inlösas, dels för sagda ändamål ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett

förslagsanslag, hvars belopp motionären anhållit att Stats-Utskottet

ville föreslå.

Utskottet har ej ansett sig kunna förorda bifall till detta förslag.

Visserligen kunde det, såsom Herr Ljungman framhållit, i och för sig

vara ganska önskvärdt att ega tillgång till en fullständig, väl utarbetad

plan för fullbordandet af hela rikets statsbanesystem. Nödvändigt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

5

torde detta emellertid på intet vis vara, allra minst å den nuvarande

ståndpunkten för statens jernvägsbyggande. Hvarje beslut, som af

statsmakterna fattats, vare sig om fortsättning af statens egna jernvägsbyggnader

eller om inköp för statens räkning af enskilda banor,

har naturligtvis föregåtts af särskilda undersökningar, hvarvid blicken

varit fäst på det helas, på samhällets kraf. Enligt Utskottets mening

öfverdnfver motionären i ej ringa mån do olägenheter, som må vidlåda

landets nuvarande jern vägsnät och de fördelar, som af en på

förhand utstakad plans tillvaro skulle vara att vinna; och äfven om

man kunde antaga, att en dylik plan vid blifvande beslut konseqvent

komme att följas och leda till mera verkligt gagn än det nu tillämpade

förfaringssättet att före hvarje steg till statsbanesystcmets utveckling

pröfva hvad man närmast vill vinna och företrädesvis eftersträfva, så

torde det vara visst, att upprättandet och godkännandet af en sådan

plan, som motionären förordat och hvilken skulle afse ej blott nybyggnader

för statens räkning, utan äfven inköp af enskilda jern vägar,

hvilka alltså måste i planen angifvas, skulle göra det ganska svårt att

hålla inom tillbörliga gränser så väl nybyggnaderna som, kanske ännu

mera, anspråken på inköp af enskilda banor.

På grund häraf, och då Kongl. Maj:t i allt fall ej torde sakna utvägar

att anställa de mer eller mindre omfattande undersökningar, Han

må finna i ifrågavarande afseende erforderliga, hemställer Utskottet,

II

att Herr Ljungmans ofvanomförmälda motion ej

må vinna Riksdagens bifall.

Vidare har Herr J. E. Nyström i en inom Första Kammaren väckt

motion (N:o 59), under åberopande af hvad han anfört i sin motion,

N:o 48, angående grundskatterna, och enär det vore högst nödigt att

med första få undersökningarna för norra stambanans fortsättning till

Luleå—Ofoten-banan dels ändrade, dels ock fullbordade, men Vagoch

vattenbyggnadsstyrelsen uppgifvit sig ej hafva medel för ändamålet

och derföre afstyrkt Norrbottens landstings underdåniga framställning

om undersökningar, föreslagit att ett anslag af 30,000 kronor

måtte för ändamålet beviljas.

I den del af motionen N:o 48, som af Herr Nyström sålunda åberopas,

anför han, att det vore ovilkorligen nödigt, icke blott för de

norra orternas behof, utan äfven för strategiska ändamål, att norra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

stambanan framdroges till Luleå—Ofoten-banan vid Sveriges vattenrikaste

eller Lule eif inom senast tio år härefter, hvarigenom ock

nordligaste Sveriges rörelse kunde hållas inom Sveriges landamären

och ej dragas åt Ryssland. För sådant ändamål har motionären ansett

cirka trettio millioner kronor behöfvas, eller ungefär hvad som

fordrades för banan öfver Östersund till norska gränsen. Arbetet

kunde ställas på entreprenad, och medlen anskaffas helst genom upptagandet

af ett inhemskt obligationslån. Inkomsterna blefve sannolikt

vida större än från många andra banor i anseende till öfra Norrlands

betydliga rörelse, bantrafikens frihet från konkurrensen samt hinder

för sjöfarten under mer än halfva året.

De åsigter, hvilka Utskottet här ofvan uttalat rörande Herr Ljungmans

motion, ega i viss mån tillämplighet äfven på Herr Nyströms

förevarande förslag.

Utskottet anser sig ej ega någon anledning att föreslå Riksdagen

att redan nu, med bifall till Herr Nyströms motion, uttala sig i fråga

om fortsättning af statens jernvägsbyggnader i Norrland.

Upplysningsvis får Utskottet meddela, att på landstings och enskildes

bekostnad undersökningar redan blifvit verkstälda för sträckan

från Sollefteå till Norrbottens lånegräns.

Den omfattande och omsorgsfulla utredning, som derutöfver i allt

fall utan tvifvel är för denna frågas bedömande erforderlig och vid

hvilken hänsynen till landets finansiella ställning intager ett vigtigt

rum, saknar Kongl. Maj:t ej medel att verkställa, och en Riksdagens

framställning i ämnet torde vara lika obehöflig, som den, enligt Utskottets

förmenande, skulle vara mindre lämplig.

Utskottet hemställer för den skull,

III

att Herr Nyströms ifrågavarande motion må af

Riksdagen lemnas utan afseende.

C. Angående föreslaget låneunderstöd till en jernväg

mellan Varberg och Göteborg.

Uti väckta och till Stats-Utskottet remitterade motioner hafva inom

Första Kammaren Herr A. Th. Carlheim-Gyllensköld, med hvilken Her
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

7

rar Pehr Bexell, P. Olssori, A. R. Holm och. F. T. Borg instämt (motion

N:o 39) samt inom Andra Kammaren Herr C. A. Oléhn, med hvilken

Herrar I. Lyttkens, Carl Ifvarsson, A. M. Gudmundson och Lars Börjesson

förklarat sig instämma (motion N:o 93) erinrat, att vid flere föregående

riksdagar fråga förevarit angående understöd till en vestkustbana

från Helsingborg till Göteborg, och utredning dervid lemnats

huruledes, då denna bana icke blifvit byggd för statens räkning, såsom

stambana, den samma likväl genom enskild företagsamhet i orterna

blifvit påbörjad, sålunda att banan, på grund af sin betydliga längd

och anläggningskostnad, uppdelats i tre särskilda banor, hvaraf de två

sydligaste, eller jemvägarne Helsingborg—Halmstad och Halmstad—

Varberg, dels genom fullbordad aktieteckning, dels genom af föregående

Riksdagar beviljade låneunderstöd blifvit betryggade samt nu

fullbordats eller kommit under arbete.

Banans stora vigt och betydelse för staten och det allmänna hade

under frågans behandling i Riksdagen kraftigt betonats; och hade sedan

dess äfven trakten söder om Helsingborg funnit ifrågavarande kustbana

vara af den betydelse för samfärdseln, att en särskild jernväg

ansetts erforderlig för att sätta äfven Malmö i direkt förbindelse med

kustbanan genom den nu koncederade jernvägen Malmö—Billesholm,

en åtgärd som än mera ökade vigten af företaget i sin helhet.

Till fullbordande af denna kustbana återstode nu endast sträckan

Varberg—Göteborg. För denna slutlänk hade ritningar och kostnadsförslag

upprättats efter samma grunder som för de sydligare bandelarne,

d. v. s. med fäst afseende på statens intressen i fråga om

trafikförmåga m. m., hvilka handlingar i vederbörlig ordning understälts

Kongl. Maj:ts pröfning, samt, efter Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens,

Kongl. Trafikstyrelsens, Generalstabens och Landshöfdingeembetenas

enhälliga förord, blifvit godkända, jemte det koncession

meddelats för jern vägens anläggande. Jernvägens längd skulle blifva

78,4 kilometer, och hela anläggningskostnaden, inbegripet rörlig materiel

och inledning till Göteborg öfver Olskrokens station å statens

jernvägar, belöpte sig till 3,896,000 kronor. Då vid tiden för motionernas

afgifvande knappast 2 månader förflutit efter koncessionens

delgifning, hade aktieteckningen icke ännu afslutats, men Hallands

läns landsting, som förut beviljat 50,000 kronor per banmil inom Halland

till aktieteckning, hade höjt detta belopp till 70,000 kronor per

banmil, hvarjemte kommuner och enskilde dels redan tecknat bidrag,

dels hade teckningsfrågan under pröfning, allt i syfte att äfven för

denna sista del af banan anskaffa den hälft af anläggningskostnaden,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

som, enligt motionärernes antagande, under alla förhållanden blefve

vilkoret för att få åtnjuta det låneunderstöd, som i motionerna föreslås.

Deremot hade det icke ansetts ändamålsenligt att bilda särskildt

bolag för ifrågavarande anläggning, innan aktieteckningen afslutats, och

motionärerne hafva trott statens intressen blifva bäst tillgodosedda

genom lånets öfverlemnande till Kongl. Maj:ts disposition för jernvägsföretaget,

då deruti den bästa garanti förefunnes för uppfyllandet

af alla de vilkor för lånemedlens beviljande och utbekommande, som

af Riksdagen och Kongl. Maj:t kunde föreskrifvas.

Då nu staten beviljat låneunderstöd till de båda södra bandelarne,

vore det, enligt motionärernes åsigt, synnerligen menligt, om slutlänken,

som i och för sig hade de bästa trafikutsigter, skulle komma i

beroende af andra eller utländska långifvare och inteckningstagare.

Från statens synpunkt ansåge motionärerne i denna fråga intet angelägnare

än att på allt sätt underlätta möjligheten af banornas sammanslagning

till ett enda bolag; denna möjlighet måste dock, derest olika

långifvare skulle ifrågakomma, uppoffras på grund af gällande lag om

inteckning i jernväg. Motionärerne åberopa i detta hänseende ett af

sistlidet års Riksdags Stats-Utskott i fråga om vestkustbanan hafdt

yttrande, så lydande: »Otvifvelaktigt eger staten äfven ett intresse i

att, så vidt möjligt, förekomma utsläppandet af enskilda bolags obligationer

på den utländska lånemarknaden, och om, efter hela vestkustbanans

fullbordande, det, såsom antagligt är, finnes ändamålsenligt och

för trafiken ensidigt, att de särskilda bolag, hvilka åstadkommit denna

kommunikationsled, sammanslås till ett med gemensam förvaltning, kan

det med hänsyn till de inteckningar, som belasta jernvägen i dess

helhet, vara äfven för staten en afsevärd fördel, att ej flera långifvare

finnas med inteckningssäkerhet i olika delar af jern vägsanläggningen.»

Vidare fästes i motionerna uppmärksamheten derpå, att om ifrågavarande

bana -— vid hvilken staten fäst den vigt, att föreskrift redan

från början gifvits om ett solidare byggnadssätt än för de banor med

lätt öfverbyggnad, hvilka numera vunne koncession och kunde utföras

med billigare anläggningskostnad — kunde utföras på enskild väg samt

utan längre uppskof fullbordas i sammanhang med de öfriga delarno

af kustbanan, så hade myndigheternas önskningsmål så väl som det

ofta framhållna starkt trängande behofvet af förbättrade kommunikationer

blifvit uppfyldt, utan någon uppoffring från staten.

Motionärerne föreslå, att Riksdagen måtte bevilja och ställa till

Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af 1,948,000 kronor, motsvarande

halfva anläggningskostnaden för en jernväg från Varberg till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

9

Göteborg, för att under enahanda Aulkor och bestämmelser, som af

1881 års Riksdag blifvit faststälda för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar,

af Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det bolag,

som kommer att bygga jernvägen Varberg—Göteborg, att utgå med

en tredjedel under hvartdera af åren 1886, 1887 och 1888.

Af de Utskottet tillhandahållna handlingar har Utskottet inhemtat,

att Kongl. Maj: t den 31 Oktober 1884 — uppå derom gjord ansökning

och sedan Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Hallands samt i Göteborgs och Bohus län, Styrelsen

för statens jern vägstrafik och chefen för Generalstaben i ärendet

afgifvit utlåtanden — beviljat koncession för anläggning af j ernväg af

1,435 meters (4,83 fots) spårvidd från Varberg förbi Kungsbacka till

Göteborg;

att vid koncessionens meddelande plan och kostnadsförslag funnits

upprättade för jernvägsanläggningen från Varberg till Olskrokens station

i närheten af Göteborg;

att enligt denna plan och förslag jernvägen Varberg—Olskroken

skulle få en längd af 75,94 kilometer (7,1 mil) utom sidospår å stationer

och beräknats att, med stängsel å ömse sidor samt telegrafledning

och rullande materiel, kosta 3,345,000 kronor, utgörande 470,800 kronor

93 öre per mil;

att densamma skulle byggas med stålskenor, vägande 21,48 kilogram

för meter (15 skålp. för fot);

att största lutningen å denna bana skulle blifva 1 : 100 samt minsta

krökningsradien i hufvudspåret 300 meter och i sidospåren å stationerna

250 meter;

att Kongl. Maj:t i sammanhang med koncessionens beviljande till

efterrättelse vid jernvägsanläggningens utförande faststält ofvan omförmälda

plan, för så vidt den omfattade jern vägens sträckning från

Varberg till närheten af Mölndal, under förklarande att, hvad anginge

fastställelse af banans sträckning från Mölndal till Olskrokens station,

frågan derom komme att företagas till afgörande först i sammanhang

med pröfning af det förslag angående banans utsträckning från Olskroken

till Göteborg samt dess inledning och sammanslutning med

statens och Bergslagernas jernvägsaktiebolags banor antingen å Olskrokens

eller å Göteborgs station, som koncessionssökandena anhållit

att, efter föregående underhandlingar i ämnet med vederbörande styrelser

för dessa jernvägar, få till Kongl. Maj:t ingifva;

att sedermera plan och kostnadsförslag den 9 sistlidne Februari

upprättats och understälts Kongl. Maj:ts pröfning för jernvägen från

Bdi. Ull Rlhd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 17 Hit fl. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

Mölndal öfver Olskroken till Bergslagernas jernvägsaktiebolags bangård

i Göteborg; utvisande detta kostnadsförslag jemte det här ofvan omförmälda,

att kostnaden för jernvägsanläggningen i dess helhet från

Varberg till Göteborg komrne att utgöra 3,896,000 kronor; samt

att, enligt ofvan åberopade nådiga koncession, Kongl. Maj:t såsom

vilkor för densammas åtnjutande föreskrifvit, bland annat, att arbetet

å jernvägsanläggningen skulle börjas senast den 1 Oktober 1885 samt

derefter så bedrifvas, att jern vägen i sin helhet, äfven hvad trafikmaterielen

beträffade, vore färdig att för trafik öppnas senast den 1

Oktober 1888.

Att vestkustbanans åvägabringande är af stor betydelse ej blott

för de orter, genom hvilka den framdrages, utan för det allmänna, har

städse framhållits af de embetsmyndigheter, hvilka i denna fråga haft

att yttra sig.

Vid sistlidet års Riksdag anförde Utskottet, hurusom Styrelsen

för statens järnvägstrafik i ett den 7 Juli 1882 i detta ämne afgifvet

underdånigt utlåtande yttrat, bland annat, följande:

»Redan innan det nät af statsbanor och enskilda jernvägar, som

genomskär mellersta och södra delarne af riket, vunnit sin nuvarande

utsträckning, har det icke kunnat undfalla Trafikstyrelsen, att deruti

felades en väsentlig länk, nemligen en direkt jernvägsförbindelse från

Göteborg eller någon i dess närhet belägen punkt på vestra stambanan,

längs den vestra kusten till Skåne, hvilken, om också icke lofvande en

så betydande rörelse som de äldre, från landets inre delar till kusterna

ledande banorna, icke desto mindre måste vara af den vigt för den

allmänna samfärdseln och, i behofvets stund, för rikets försvar, att

frågan om dess tillvägabringande äfven för statens räkning och genom

dess försorg endast kunde bero derpå, att insigten om denna förbindelses

nytta och nödvändighet vunne en allmännare utbredning, och

att erforderliga penningmedel kunde anskaffas.

Trafikstyrelsen hade tillika förestält sig, att en dylik förbindelse,

anlagd för statens räkning och med lika solid konstruktion som öfriga

statsbanor, borde, såsom förut är yttra dt, utgå från Göteborg eller dess

närhet och på lämpligt afstånd från kusten, dock inom den mera befolkade

och bördiga delen Halland, under beröring af kuststäderna

derstädes direkt eller medelst sidobanor, sträckas i sydostlig rigtning

öfver eller förbi Hallandsås till förening med det redan befintliga skånska

jern vägsnät.

Emellertid har, under det att åtgärderna till utvidgande af statsbanesystemet

de senare åren uteslutande haft den norra stambanans

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

11

utsträckning till föremål, intresset för en vestkustbana, synnerligen

inom provinsen Halland och nordvestra delen af Skåne, vaknat till lif

och såsom bekant framkallat kraftiga ansträngningar ej mindre af den

förra provinsens landsting än af kommuner och enskilda personer att

åstadkomma så väl nödiga undersökningar, planer och kostnadsförslag

som ock, under påräknande af statens biträde, erforderliga medel till

ifrågavarande jernvägsförbindelses bringande till verkställighet.»

Chefen för Generalstaben har i utlåtande af den 14 Juli 1882

anfört:

»Bland de största bristerna i vårt jern vägsnät, sådant detta för

närvarande befinnes, måste från militärisk synpunkt anses vara, att

mellan det öfre Sverige och Skåne, der icke obetydligt mera än hälften

af vårt kavalleri och en tredjedel af fältartilleriet äro förlagda, endast

eu enkelspårig jernvägsförbindelse står till buds på den 185 kilometer

långa sträckan från Nässjö till Hessleholm. Under hvilka förhållanden

arméns koncentration än må komma att ega rum, skall denna brist i

järnvägsnätet, medföra stora olägenheter, och särdeles om hufvud styrkan

skulle behöfva sammandragas till södra delen af riket, i hvilket fall

alla de nordligare banornas trafikförmåga ej på långt när skulle kunna

tillgodogöras, emedan från Nässjö söderut blott en linie finnes för att

upptaga trafiken från dem alla.

Det är emellertid icke endast vid arméns första strategiska uppmarsch,

som olägenheterna af blott en enda jernvägsförbindelse med

Skåne skulle göra sig gällande; de skulle vara lika känbara äfven under

fortgången af ett fälttåg, då behofvet af hastiga truppförflyttningar

ofta uppstår, hvartill kommer vådan deraf att, i händelse en fiendtlig

corps lyckats framtränga till någon punkt af jernvägen emellan Nässjö

och Hessleholm, all jernvägsförbindelse mellan Skåne och mellersta

Sverige vore afbruten.

Det är således från försvarets synpunkt ett önskningsmål af den

största betydelse, att ytterligare en jernvägslinie mellan Skåne och. det

öfre stambanenätet måtte komma till stånd. Detta dock under det

oeftergifliga vilkor, att den nya banans trafikförmåga motsvarar de

fordringar, som möjligheten af en stark militärtrafik uppställer. Styrelsen

för statens jernvägstrafik har framhållit, att, förutom de militära,

äfven andra skal så kraftigt tala för anläggandet af en stambana till

förbindelse mellan vestra stambanans vestligaste del och det skånska

jernvägsnätet, att tillvägabringandet af en sådan kan, om enskild bana

i enahanda rigtning icke varder anlagd, betraktas endast såsom en

tidsfråga.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

1 sitt senaste, den 11 Oktober 1884 afgifna utlåtande har chefen

för Generalstaben visserligen framhållit den ofördelaktiga utstakningen

ur militärisk synpunkt af linierna Helsingborg—Halmstad och Halmstad—V

arberg samt anfört, att detta gäl de i än högre grad om den

nu föreslagna fortsättningen af banorna, särskildt sträckan mellan

Varberg och Kungsbacka, der jernvägen så godt som följde utmed

sjelfva hafsstranden; men på det de militära fördelar, som den så

Kallade vestkustbanan kunde erbjuda, måtte blifva i möjligaste mån

tillgodosedda, har chefen i afseende på linien Varberg—Göteborg

föreslagit .vissa bestämmelser, om hvilkas iakttagande Kongl. Maj:t, ock

i den nådiga koncessionen meddelat föreskrift.

Kongl. Ma:jt och Riksdagen hafva ock — jemte det åtskilliga föreskrifter

om byggnadssättet meddelats, hvilka nogsamt ådagalägga den

allmänna betydelse, man ansett ifrågavarande jernvägsförbindelse ega

- befrämjat anläggningen genom de statslån, som lemnats Skåne—

Hallands jernvägsaktiebolag med tillhopa 2,295,500 kronor och Mellersta

Hallands jernvägsaktiebolag med 1,550,000 kronor. Dessa låneunderstöd

hafva emellertid ej närmast eller hufvudsakligen afsett tillfredsställandet

af de lokala behofven af jernvägskommunikation mellan

Helsingborg och Halmstad samt mellan '' sistnämnda stad och Varberg.

Jernvägarne mellan dessa städer ega sin egentliga betydelse för det

allmänna genom att utgöra länkar i den länge åstundade direkta jernvägsförbindelsen

mellan Norge, nordvestra delen af Sverige och Göteborg,

å ena, samt Skåne och öfverfartsorterna derifrån till kontinenten,

å andra sidan; och de beslut, Kongl. Maj:t och Riksdagen redan fattat

i fråga om jernvägarne mellan Helsingborg och Varberg, synas Utskottet

tydligt gifva vid handen, att något tvifvel ej skäligen kan

förefinnas derom, att åvägabringandet af slutbanan mellan Varberg och

Göteborg kommer att af staten understödjas och befrämjas på enahanda

sätt och enligt samma grunder, som iakttagits vid statsbidrags

beviljande till utförande af jernvägarne mellan Helsingborg och

Varberg.

Den fråga, som nu föreligger, har således synts Utskottet egentligen

vara den, om det i ofvan omförmälda motionen begärda låneunderstöd

bör nu beviljas eller icke.

I detta afseende förekommer, att aktieteckningen för jernväg mellan

Varberg och Göteborg, så vidt af motionerna framgår, ännu ej

fullbordats; att bolag för jernvägsförbindelsens åvägabringande för det

närvarande ej finnes bildadt; samt att plan för jernvägsbyggnaden

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

13

mellan Mölndal och Göteborg, så vidt Utskottet har sig bekant, icke

ännu blifvit af Kongl. Maj:t godkänd.

Dessa omständigheter synas dock ej utgöra hinder för innevarande

Riksdag att i ärendet besluta.

Enligt motionärernes förslag skulle det begärda anslaget ställas

till Kongl. Maj:ts disposition, att anvisas under enahanda vilkor och

bestämmelser, som blifvit af 1881 års Riksdag faststälda för understödjande

af enskilda jernvägsanläggningar. Dessa vilkor återfinnas i

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 April 1881 (N:o 64) och

innefatta, bland annat, att kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas

af Kongl. Maj:t; att låneunderstödet ej får utgöra mera än högst

hälften af anläggningskostnaden efter det faststälda kostnadsförslaget;

samt att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,

skall vara skyldigt hos Kongl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett

kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens

utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och

hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,

bör utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp

eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens

utförande.

På Kongl. Maj:t skulle ankomma att tillse dessa vilkors uppfyllande,

innan det till Hans disposition stälda anslagsbeloppet af Pionom

anvisades.

Vid sådant förhållande och då Riksdagen — som upprepade gånger

stält betydliga anslagsbelopp till Kongl. Maj:ts disposition för att

användas såsom låneunderstöd för utförande af enskilda jernvägar, om

hvilkas beskaffenhet Riksdagen ej ingått i någon pröfning — än mindre

synes kunna tveka att ställa till Kongl. Maj-.ts förfogande ett belopp

att utgå till befrämjande af ett visst, bestämdt jernvägsföretag,

hvars nytta och behöflighet äro erkända, har Utskottet ansett giltiga

skäl förefinnas att nu tillstyrka bifall till motionerna, helst ett uppskof

synes ur flera synpunkter mindre lämpligt.

Utskottet anser nemligen det äfven från statens sida ej böra lemnas

utan afseende, att de nu rådande pris på materialier och tillgång

på tjenlig arbetskraft äro för jernvägsarbetets utförande gynsamma;

att vissheten om det behöfliga statslånets snara erhållande måste verksamt

befrämja aktieteckningens fortgång och afslutande; att jernvägarnes

mellan Helsingborg och Varberg afkastuingsförmåga snarare inträder

och ökas, genom jernvägsanläggningens fullbordande till dess

slutpunkt Göteborg; samt att den såsom vilkor för koncessionen gifna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

föreskrift, att arbetet skall börjas senast den 1 Oktober 1885, måste

göra det för vederbörande högeligen önskvärdt, att innevarande års

Riksdag fattade beslut om det begärda statslånets beviljande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet,

IV

att Riksdagen må på det sätt bifalla Herrar Carlheim-Gyllen

skölds och Oléhns motioner, att Riksdagen

beviljar och ställer till Kongl. Maj:ts disposition ett

anslag, motsvarande halfva anläggningskostnaden för

en jernväg från Varberg till Göteborg, dock ej mera

än 1,948,000 kronor, att under enahanda vilkor och

bestämmelser, som af 1881 års Riksdag blifvit faststälda

för understödjande af enskilda jern vägs anläggningar,

af Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det

bolag, som åtager sig att bygga ofvannämnda jernväg,

och utgå med en tredjedel under hvartdera af

åren 1886, 1887 och 1888.

*

Stockholm den 6 Mars 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid punkten IV (ang. jernväg mellan Varberg och Göteborg):

af Herrar Grefve G. Sparre, L. M. Nordenfelt, C. E. Casparsson,

Friherre H. M. Palmstierna, K. O. Ljung qvist och L. O. Larsson, hvilka

ansett, att Utskottets yttrande och förslag i denna fråga bort hafva

följande innehåll:

»Då aktieteckningen för jernväg mellan Varberg och Göteborg ännu ej

fullbordats; då bolag för jernvägsförbindelsens åvägabringande för det

närvarande ej finnes biidadt och då saknaden af ett utaf Kongl. Maj:t

godkändt kostnadsförslag för jernvägsanläggningen i dess helhet gör

det för Riksdagen omöjligt att till siffran bestämma det till halfva an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 20.

15

läggningskostnaden beräknade beloppet af det låneunderstöd, som kunde

finnas böra beviljas, samt enär Riksdagen antagligen redan nästa år

måste taga under ompröfning, om och till hvilken ''''grad enskilda jernvägsanläggningar

må böra under den närmaste framtiden med statslån

befrämjas, och dervid hinder ej torde möta att, om skäl dertill förebringas,

anvisa någon del till utgående redan år 1886, har Utskottet,

som till fullo erkänner den ifrågavarande banans vigt och lämpligheten

af att med statslån till halfva anläggningskostnaden befrämja

dess utförande, dock ansett sig ej nu böra tillstyrka Riksdagen att i

ämnet besluta, utan hemställer Utskottet,

att Herrar Carllieim-Gyllenskölds och Oléhns

förevarande motioner ej må vinna Riksdagens bifall.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.