Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition och väckt enskild motion angående vissa eftergifter i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade låneunderstöd å 2,000,000 kronor.

1885-04-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:30, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition och väckt enskild motion angående vissa eftergifter i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljade låneunderstöd å 2,000,000 kronor.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

I

N:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 April 1885, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition och väckt enskild

motion angående vissa eftergifter i fråga om det

åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten

beviljade låneunderstöd å 2,000,000 kronor.

(R. A.)

Sedan Riksdagen år 1877 beviljat Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag

för sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne

Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande

arbeten ett lån å 2,000,000 kronor att från Statskontoret utgå med

600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje af åren

1879, 1880, 1881 och 1882 samt 200,000 kronor under år 1883 med

vilkor, utom andra, att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till slutet

af år 1887 skulle erläggas ränta från lyftningsdagen efter fem för hundra

samt för tiden från och med år 1888 årligen åtta procent å hela den

lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle beräknas efter fem för hundra af

det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå, och

bolaget sedermera lyftat hela det beviljade statslånet; har Kongl. Maj:t

i en den 20 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten, till Stats-Utskottets

behandling hänvisad proposition (N:o 29) föreslagit Riksdagen medgifva,

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må befrias från skyldigheten

att gälda ränta å oinförmälda lån för åren 1886, 1887, 1888,

Bill. till Rilesd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 26 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 30.

1889 och 1890 äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af samma

lån intill år 1891, med skyldighet för bolaget att från och med sistberörda

år å hela lånesumman årligen erlägga åtta procent, hvaraf ränta

skall beräknas efter fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet och

återstoden utgöra afbetalning derå.

Beträffande mängden af detaljer i detta ärende tillåter sig Utskottet,

till undvikande af allt för stor vidlyftighet, att hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden med tillhörande

bilagor; och får Utskottet här endast redogöra för det hufvudsakliga

innehållet af dessa och öfriga Utskottet tillhandahållna handlingar.

Den 12 Maj 1865 meddelade Kongl. Maj:t ofvannämnda bolag tillstånd

att, med bibehållande af 7 fots segeldjup i Hjelmare kanal och till

sjön Hjelmarens vigtigaste hamnar, verkställa ifrågavarande sjösänkning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af framlidne Öfverste Sundmark

år 1851 upprättade plan. Efter åtskilliga förberedande undersökningar

och rättegångar, och sedan slutlig dom den 20 Mars 1873 fallit i

de tvistemål, hvilka måst anhängiggöras beträffande vissa, enskild rätt

berörande frågor, upprättades af framlidne Öfverstelöjtnanten Grafström

ett förslag till arbetsplan, hvilket den 2 Februari 1877 af Kongl. Maj:t

faststäldes. Kostnaden för hela sjösänkningsarbetet, som beräknats af

öfverste Sundmark år 1851 till 1,081,725 kronor, af Majoren Nerman år

1865 till 1,000,000 kronor och af landtmätare och gode män år 1868

till 1,210,400 kronor, uppskattades år 1873 af Öfverstelöjtnanten Grafström

till 1,948,883 kronor 34 öre. I denna summa ingingo arbeten och ersättningar,

som sjösänkningsbolaget måst åtaga sig utöfver hvad som

erfordrades för sjelfva vattenafledningen, endast för bibehållande åt den

allmänna trafiken af 7 fots segeldjup i Hjeltnaren och Hjelmare kanal.

Kostnaden för dessa arbeten och ersättningar är af bolagets direktion i

dess år 1884 afgifna berättelse beräknad till följande belopp:

Segellederna i Hjelmaren ..................... med 206,065: 95.

Hjelmarehamnarne................................... » 47,580: 38.

Skebäcks hamn och Svartån .................. » 59,122: 28.

Hjelmare kanal............................................ » 438,499: 53.

Tillsammans 751,268: 14,

hvartill kommer belöpande andel i de allmänna

omkostnaderna ............................... 103,500: —- 854,768: 14.

Förutom dessa arbetskostnader har bolaget måst åtaga

sig framtida underhållet af det föreskrifna segeldjupet

och för detta ändamål dels afsätta en särskild fond,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

3

som af Kongl. Statskontoret förräntas och för närva
-

rande uppgår till .................................................................... 120,123: 57,

dels anskaffa bostad och boställsjord åt en af staten

förordnad regleringskontrollör, för en kostnad af ........ 30,000: —

Summa Kr. 1,004,891: 71,

hvilken summa utvisar hvad bibehållandet af 7 fots segeldjup kostat

jordbrukarne vid Hjelmarens stränder.

Kostnaden för sjösänkningsföretaget i dess helhet har emellertid,

på sätt här nedan kommer att visas, högst betydligt öfverstigit den beräknade

summan af 1,948,883 kronor 34 öre. I bolagets till grund för

den Kongl. propositionen liggande, vid densamma fogade underdåniga

ansökning om ändring i vilkoren för statslånet redogöres utförligt för

de svårigheter, med hvilka bolaget haft och har att kämpa, för de förändringar

i arbetssättet m. m., som varit en oundviklig följd deraf att

sänkningsföretaget måste utföras på ett sådant sätt att, oafsedt detaljbestämmelserna

i den faststälda arbetsplanen, alla de vilkor och förbehåll,

som från det allmännas sida upptagits i Kongl. resolutionen den

12 Maj 1865, blefvo uppfylda, för de ytterligare åtgärder, som framtvingats

till betryggande af bolagets egen ställning, och för de fördelar,

som genom förändringarne vunnits; och anföres vidare, att de detta

bolag ålagda extra skyldigheter varit för hvarje annat sjösänkningsföretag

förut okända; att samtliga förändringarne i sjelfva arbetsplanen samt

sätten och vilkoren för sänkningens utförande medfört en tillökning

ensamt i sjelfva arbetsqvantiteten af 36,598 kub.-st., eller 60,68 procent

utöfver hvad det faststälda förslaget beräknat, och att sjelfva företaget

blifvit till alla sina delar ett helt annat, vida mera omfattande och för

samtliga intresserade parter ojemförligt mera betryggande än det, som

den 2 Februari 1877 erhållit Kongl. Maj:ts fastställelse och till hvars

utförande samma års Riksdag beviljat statslånet å 2,000,000 kronor; att

alla förändringarne härrört från bolagets egen sträfvan att trygga företagets

rättsliga ställning genom att gifva alla, hvilkas intressen af företaget

berördes, den rätt, de Kongl. resolutionerna af den 12 Maj 1865

och den 2 Februari 1877 samt laga domar tillförsäkrat, men den faststälda

arbetsplanen oförändrad icke kunnat bereda; att utom de omedelbara

fördelar, som af bolaget beredts dess i företaget intresserade motparter,

högst väsentliga, i bolagets underdåniga ansökning närmare angifna

förmåner tillskyndats äfven andra, utan något specielt åläggande

för bolaget och endast såsom medelbara följder af sänkningen, hvarigenom

företaget spridt sina frukter vida utöfver deras krets, som med svigtande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

skuldror finge bära kostnaden; att statslånet, hvaraf mera än hälften

åtgått till sju-fots segeldjupet, varit otillräckligt till bestridande af de ökade

kostnaderna; att, då allt sedan år 1881 årliga taxeringar måst uttagas

till räntorna, och dessa taxeringar utgått 1881 och 1882 med 3 kronor

50 öre, 1883 med 4 kronor 40 öre och 1884 med 5 kronor per vinstref,

de hardt betungade bolagsmännen icke kunnat påläggas ytterligare

bördor, utan de medel, som erfordrats, anskaffats genom upplåning, i

hvilket afseende bolaget utöfver statslånet dels redan upptagit, dels

betingat lån till belopp af sammanräknadt 825,000 kronor; att den sista

afsyningen ej kunde ega rum förr än år 1886, och några nämnvärda

köpeskillingsbelopp för den i liqvid för sjösänkningskostnaden tagna

jorden ej vore att påräkna före 1891 eller 1892, men att, om amorteringen

af så väl statslånet som bolagets öfriga lån derförinnan måste

börja, ingen annan möjlighet förefunnes att anskaffa de erforderliga beloppen

än genom uttaxering, som under sådana förhållanden måste fördubblas

och för strandegarne blefve oerhördt tryckande, emedan den

drabbade samtidigt med dryga kostnader för markens dikning och odling,

af hvilka de förstnämnda i följd af företagets stora omfattning här blefve

vida större än vid andra torrläggningsarbeten; samt att dessa utgifter,

som, utom de gemensamma sänkningskostnaderna, tillkomme för de

enskilda egoväldenas afdikning och markens odling, beräknades, för afdikningen

i medeltal till 25—30 kronor per tunnland samt för odlingen

efter markens beskaffenhet till 16 ä 32 och för mera svårodlad mark

till och med 40 kronor per tunnland, hvartill vid de större jordkomplexerna

komme byggnader m. m. Emellertid kunde det icke betviflas,

att ju den ovanligt fruktbara jordmån, som i allmänhet förefunnes i den

torrlagda sankmarken inom detta sjösänkningsområde, i en framtid skulle

fullt ersätta de kostnader, som för fältens läggande under kultur nu

erfordrades. Men inom Hjelmare-sänkningsområdet tillkomme dock en

särskild omständighet, som för den nu sträfvande generationen måste

göra dessa kostnader mera tryckande cler än på många andra ställen.

Denna läge uti den gamla åkerns ovanligt ringa vidd i förhållande till

de stora sankmarkerna, som vid de flesta hemmanen vore till arealen

3 k 4, ända till och med 6 gånger större än åkern, af hvars äring likväl

de första kostnaderna ensamt måste tagas; och har bolaget ansett det icke

vara fö rmätet, om de af Hjelmarens och Qvismarens strandegare, som

förenat sig till utförande af det för hela landet gagneliga företaget att

från nästan värdelös äng till bördig åker förvandla 30,000 tunnland jord

och i samband dermed för särskilda och för dem främmande statsändamål

måst uppoffra mer än 1,000,000 kronor, trodde sig ega grundade anspråk

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

5

att från det allmännas sida vinna ett kraftigare understöd, än det, hvarmed

hvarje äfven den obetydligaste, af inga extra förpligtelser betungade

mossodling plägade hugnas; hvarföre ock bolaget i underdånighet

anhållit om framläggande för Riksdagen af en proposition af det innehåll,

som här ofvan angifvits.

Öfver bolagets ansökning hafva Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands, Örebro och Vestmanlands

län samt Statskontoret afgifvit infordrade utlåtanden, hvarvid

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, att arbetena under skicklig

ledning bedrifvits på ett i alla hänseenden berömligt och för framtiden

betryggande sätt, och att hvad direktionen i sin underdåniga ansökning

andragit och uppgifvit. vore fullt öfverensstämmande med verkliga

förhållandena, samt att förty bolagets begäran, med hänsyn till de

hårda vilkoren för lånets åtnjutande, de stora svårigheter, som dels af

bolaget öfvervunnits och dels återstode att bekämpa, de kostnader, som

till följd af vidtagna betydliga förbättringar i den ursprungliga planen

uppstått vida utöfver de först beräknade, samt de mångfaldiga stora

fördelar, som genom sjösänkningsföretaget tillskyndats det allmänna,

syntes styrelsen förtjena afseende;

Kongl. May.ts Befallningshafvande i Södermanlands län såsom eget

yttrande åberopat hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet

andragit;

Kongl. May.ts Befallningshafvande i Örebro län anfört, bland annat,

att ifrågavarande arbete hade en sådan omfattning och betydenhet, att

något dermed jemförligt sjösänkningsföretag icke tillförene förekommit

i vårt land och näppeligen i något annat land med undantag af Nederländerna;

att i olikhet med vanligen förekommande vattenafiedningsföretag

detta berörde icke allenast enskild rätt, utan äfven allmänna

intressen, hvilkas tillgodoseende påkallat arbeten och uppoffringar af

bolaget i högst betydlig utsträckning; att, det oaktadt, ifrågavarande

låneunderstöd icke beviljats på förmånligare vilkor än dem, som gälde

för lån, hvilka meddelades till befrämjande af vanliga utdikningar och

vattenaftappningar af sanka trakter och sjöar för beredande af odlingsföretag;

att den omständighet att bolaget det oaktadt emottagit det

beviljade statslånet och inlåtit sig på företaget, trots de stränga förpligtelser,

hvilka bolaget för tillgodoseende af samfärdseln å Hjeltnaren

och Hjelinare kanal måste ikläda sig, funne sin förklaring deri, att

sjöarnes tidtals förekommande öfversvämningar omöjliggjorde alla beräkningar

för ett ordnadt landtbruk och medförde så tryckande olägenheter,

att bolaget — med afseende derå, att förberedelserna till före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o*30.

taget, hvilka börjats under gynsammare utsigter, än dem hvilka sedermera

företedde sig, långt framskridit — ansett sig hvarken böra eller

kunna rygga tillbaka; att, sedan statslånet erhållits, bolaget med allvar

och kraft gripit verket an och, utan att skygga tillbaka för ökade kostnader,

i hufvudplanen vidtagit icke allenast de förändringar, som med

nödvändighet påkallats, utan äfven sådana, som befunnits nyttiga och

ländande det allmänna till framtida gagn, samt således måste anses

hafva gjort mera än hvartill det kontraktsenligt varit förpligtadt, med

hänsyn hvartill direktionen icke saknade goda skäl för sitt i ansökningen

gjorda uttalande, att förevarande företag blifvit ett helt annat, vida

mera omfattande och för samtliga intresserade parter ojemförligt mera

betryggande än det, som den 2 Februari 1877 erhöil Kongl. Maj:ts

fastställelse och till hvars utförande samma års Riksdag beviljade statslånet

å 2,000,000 kronor; att, då deltagarne i företaget samtidigt måste

underkasta sig ej mindre uttaxering för amortering af bolagets skulder

än äfven utgifter för dikning och odling af de torrlagda områdena, den

farhåga läge nära till hands, att egare af smärre hemrnansdelar icke

mäktade bära alla dessa utgifter, utan nödgades gå från hus och hem;

och att, vid öfvervägande af allt detta, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

icke tvekade att på det varmaste tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga

ansökningen;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län väl tillstyrkt

att sjösänkningsbolaget måtte befrias från räntas erläggande, äfvensom

från kapitalafbetalning under fem år eller den af bolagets direktion föreslagna

tid, åren 1886—1890, men derjemte, då ett frångående af den

antagna grundsatsen, att staten endast genom lån och ej genom anslag

skulle befordra och underlätta odlingsföretag, med säkerhet komine att

framkalla flera dylika anspråk, förmält sig anse, att intressenterne i sjösänkningsbolaget

borde framdeles återbetala den ränta, från hvars erläggande

de under fem år befriades; samt

Statskontoret yttrat, att, då detta sjösänkningsbolag fått för det allmännas

intresse göra betydliga uppoffringar, hvilka visat sig uppgå till

en vida högre summa än ursprungligen beräknats; då de af bolaget vidtagna,

synnerligen omfattande förbättringar i arbetsplanen orsakat detsamma

stora kostnader; då detta arbetsföretag genom de medelbara

följderna af sänkningen beredt högst väsentliga fördelar åt personer och

kommuner ej tillhörande bolaget, hvarpå såsom exempel blifvit anförda

strandegarne vid sjön öljaren, Örebro stad med flere, och då, på sätt

uppgifvet blifvit och hvilket syntes högst sannolikt, en påskyndad uttaxering

å intressenterne för statslånets återbetalning skulle för ett flertal

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 30.

7

kunna medföra ekonomiskt obestånd, hvilket väl knappast kunde anses

vara sjelfförvålladt, Statskontoret — som ingalunda befarade att genom

bifall till denna ansökning likartade anspråk skulle kunna framkallas,

enär något odlingsarbete, som ens närmelsevis kunde likställas med

Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsföretag, icke hittills torde hafva

i vårt land förekommit och ej heller enligt all sannolikhet framdeles

vore att emotse — funne sig böra förorda ansökningen till nådigt bifall.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har Statsrådet och

Chefen för Civildepartementet anfört, bland annat, att det af en under

sistlidne Februari månad upprättad beräkning visat sig, att totalkostnaden

för de af företaget föranledda direkta arbetskostnader måste ökas

till 2,552,621 kronor 97 öre, hvaraf belöpte för tiden från den 1 Januari

detta år och således å ännu till hufvudsakligaste del återstående arbeten

ett belopp af 408,359 kronor 62 öre. Om till denna summa lades sammanlagda

beloppet, 553,406 kronor 25 öre, af indirekta utgifter för företaget,

skulle slutsumman af de för sjösänkningen erforderliga medel

blifva 3,106,028 kronor 22 öre. Härvid vore visserligen att märka, att

i utgiftssumman 553,406 kronor 25 öre inginge till väsentlig del belopp,

som måste anskaffas för inköp af fastigheter och materialier och som

således utjemnades af motsvarande behållningar, men intill dess omständigheterna

tilläte dessas realiserande, tryckte emellertid utgiften å

delegarne i företaget, och detta just under den tid, då möjligheten att

motstå trycket ännu icke underlättats af de fördelar sjösänkningen komme

att medföra.

Då det af Öfverstelöjtnanten Grafström upprättade kostnadsförslaget,

hvilket lades till grund för arbetets påbörjande, slutade å 1,948,883

kronor 34 öre, komme således utgiften för sjösänkningsföretaget, enligt

hvad nu mera visat sig, att med icke mindre än 1,157,144 kronor 88

öre öfverstiga den först beräknade summan, en siffra, som, derest den

från början varit anad, säkerligen, till icke ringa skada för detta för

landet välgörande företag, skulle hafva afhållit mången att deri ingå såsom

delegare och må hända omintetgjort detsamma.

Såsom redan i ansökningen antydts och i en från bolaget till Departementschefen

inlemnad skrift ytterligare utvecklats, vore det egentligen

de mindre jordegare, som i företaget ingått, hvilka i väsentlig mån kände

tyngden af de betydliga utgifter, som vore förenade med arbetets bringande

till fullbordan. Enligt en nyssnämnda skrift bilagd tabell och

bolagets uppgift vore den jord, som af sjösänkningen hemtade båtnad,

fördelad å 48737/4s mantal, utgörande 1,522 särskilda brukningsdelar, af

hvilkas egare 1,119 antecknat sig såsom bolagsmän, 284 afsagt sig båt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

nåden och 119 ännu begagna sig af det utaf dikningslagen medgifna

förklaringsanstånd. Af förenämnda 1,522 bi''ukningsdelar utgjorde endast

48 hvar för sig mer än 1 mantal och 80 från 1/2 till ett helt mantal,

hvaremot af de öfriga 209 brukningsdelar utgjorde från 1/i till 1/2 mantal,

481 från 1/s till 1/i mantal samt 497 understege 1/s mantal och öfriga

207 bestode af utjordar, utängar, torp, husai’- och soldatboställen m. m.

Huru taxeiångarne tryckt på deltagarne, framginge i viss mån af

en utaf bolaget företedd tabell öfver samma taxeringar under åren 1881

—1884 för en del samfälligheter inom Örebro län. Af denna tabell

funne man, att uttaxeringarne å 14 särskilda samfälligheter om tillhopa

3lV4 mantal, fördelade i 125 säx-skilda brukningsdelar, med en areal om

tillhopa 9,679 qvadratref åker och 27,658 qvadratref sankmark, uppgått

till sammanlagdt 105,542 kronor för de 6,446 qvadratref, som för dessa

samfälligheter beräknats såsom vinst i fullgradig jord; att taxeringarue,

uppgående för hvartdera af åren 1881 och 1882 med 3 kronor 50 öre

för vinstref jord, för 1883 med 4 kronor 40 öre och för 1884 med 5

kronor, vexlat, fördelade på åkerjorden för dessa samfälligheter i medeltal

på nämnda år, från 6 kronor 9 öre för qvadratref eller 34 kronor

10 öre för tunnland till 26 kronor 64 öre för qvadratref eller 148 kronor

19 öre för tunnland; och att största delen af samfälligheterna vore i

saknad af skog. Bolaget hade derjemte upplyst, att, med ett enda

undantag, nästan ingen ännu hunnit hemta någon afkomst af sina sankmarker.

Att redan nu stora svårigheter mötte för innehafvare af smärre

hemmansdelar att gälda de på dem belöpande uttaxeringar, framginge

af ett utaf bolagsstyrelsen ingifvet sammandrag öfver utestående dylika

taxeringar för åren 1881—1884, hvilka måst utsökas eller vore under

indrifning. Ifrågavarande sammandrag utvisade nemligen, att af samtliga

berörda uttaxeringar till ett antal af 294, med ett belopp af 32,301

kronor 39 öre, ej mindre än 162 icke uppgått till 50 kronor, 67 utgjort

mellan 50 och 100 kronor, 32 mellan 100 och 200 kronor, 16 mellan

200 och 300 kronor samt 7 mellan 300 och 400 kronor, under det återstående

10 varierat mellan 400 samt 3,000 kronor och derutöfver. För

de mindre jordegarne, hvilka utgjorde flertalet af delegarne i sjösänkningen,

blefve naturligtvis svårigheterna ännu större, om de inom kort

måste, utom räntor å statslånet, jemväl gälda amortering derå och samtidigt

dermed bestrida kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda

mark, som kommit på deras lott. Desse jordegare måste nemligen

ofta, ensamt med afkomsten från den till hemmanen hörande, i förhållande

till de stora, genom sjösänkningen vunna sankmarkerna, till arealen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

obetydliga åkerjorden, gälda ofvanberörda kostnader under de första åren.

Under den tid dikningen och odlingen af vinstjorden påginge och innan

förökad inkomst af den genom sänkningen vunna och förbättrade marken

vore att påräkna för innehafvarne af smärre brukningsdelar, skulle desse,

betungade på en gång med kostnaderna för dikning och odling af marken

samt med räntor å upptagna lån jemte deras amortering, blifva så nedtyngda

af en åsamkad skuldbörda, det fara vore att det stora flertalet

derför dukade under.

Det hade icke undgått Departementschefens uppmärksamhet, att

inkast kunna göras mot bifall till bolagets ansökning. Ett sådant hade

ock redan blifvit i ärendet gjordt, då det framhållits, huru som nu mera

den grundsats gjort sig gällande, att i fråga om företag, hvilka afsåge

vattens afledande från mark för densammas beredande till odling, statens

understöd borde lemnas endast i form af lån. Om bolagets framställning

vunne godkännande, skulle bolaget deremot kunna anses hafva erhållit

ett anslag utan återbetalningsskyldighet, motsvarande räntan å

2,000,000 kronor under fem år. Härvid ville Departementschefen dock

erinra att bolaget, på sätt det i ansökningen upplyst, måst för ändamål,

hvilka vore för bolaget främmande, offra ett belopp af sammanlagdt

omkring 1,000,000 kronor. Det vore väl sant, att ofta vid vattenafledningsföretag

intressenterne måste underkasta sig utgifter, som icke omedelbart

befrämjade sjelfva företaget, utan afsåge att förebygga det andras

rätt af detsamma blefve lidande, men icke något företag torde kunna

uppvisas, der intressenterne nödgats vidkännas så betydande utgifter,

som här vore i fråga, för ändamål, af hvilka staten, åtminstone medelbart,

vore intresserad. Sistnämnda summa hade disponerats för vidmakthållande

och till och med förbättrande af allmänna farleder och

hamnplatser, och Riksdagen hade till understödjande af sådana företag

sedan gammalt beviljat anslag utan återbetalningsskyldighet, ofta uppgående

till två tredjedelar af kostnadsbeloppet. Vid sådant förhållande

funne Departementschefen sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att underställa

frågan Riksdagens pröfning. Dertill vore så mycket större skäl, som af

hvad bolaget anfört framginge, att företaget nu fortskridit till den punkt,

att, å ena sidan, dess förut af mången betviflade fullbordan kunde

förutses i en ej allt för aflägsen framtid, men, å andra sidan, en stor

del af de nuvarande, under många år med dryga utgifter betungade,

delegarnes krafter började svigta och kräfva att staten trädde emellan

och räckte en hjelpsam hand. De svårigheter, bolaget haft att bekämpa,

måste mången gång hafva förefallit oöfvervinneliga, och fråga kunde

vara om icke, då låneunderstödet lemnades, mången ansåg företagets

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

bringande till ett lyckligt slut såsom hardt nära omöjligt. Intill 1885

års utgång skulle bolaget dock hafva till staten erlagt i räntor, efter

hvad bolaget beräknat, mera än 500,000 kronor, och inom några få år

torde sjösänkningen vara en verklighet.

Det läge nära till hands att antaga, det bolagets behof af lindring

i lånevilkoren kunde vara tillgodoscdt genom ett uppskof med räntans

erläggande under några år. För sin del vore Departementschefen icke

öfvertygad, att svårigheterna derigenom blefve undanröjda. Efter sjelfva

sjösänkningen komme i ordningen de särskilda intressenternes kostnader

för afdikningen och odlingen, och innan frukterna deraf kunde skördas,

skulle för många delegare åratal förflyta, de sammanlagda sjösänkningssaint

afdiknings- och odlingskostnaderna. nedtrycka en del af jordegarne,

och . deras slutliga ekonomiska undergång möjligen allenast uppskjutas

på lika många år, som ränteanståndet medgifvits.

Vid öfvervägande af alla dessa omständigheter har Statsrådet och

Chefen för Civildepartementet funnit sig böra tillstyrka aflåtandet af

förevarande Kongl. proposition.

Härjemte har i en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet

remitterad motion (N:o 64) Herr Folke Andersson, med hvilken Herrar

Per Nilsson i Råby, Per Ersson i Vestlandaholm, C. Andersson i Hamra

och Nils Olsson i Ättersta instämt, under åberopande af Hjelmarens och

Qvismarens sjösänkningsbolags ofvan omförmälda underdåniga ansökning

och ehuru motionären ej hade anledning betvifla, att framställning under

Riksdagens lopp skulle från Kongl. Maj:t inkomma, anhållit, att Riksdagen,

med afseende å de oerhörda svårigheter bemälda sjösänkningsföretag

haft och ännu hade att bekämpa, måtte bevilja detsamma fem

års räntefrihet från och med ar 1886 a dess från Kongl. Statskontoret

erhallna statslån, 2,000,000 kronor, samt att i följd häraf amorteringen

af samma lån först med år 1891 måtte taga sin början, men årlig ränta

och amortering derefter utgå på sätt härom genom Kong]. Maj:ts''nådiga

bref den 24 Maj 1877 vore föreskrifvet; och har motionären tillika, för

den händelse att hinder skulle möta mot beviljandet af hvad sålunda

begärts, föreslagit, att i sådan händelse Riksdagen måtte bevilja Hjelmareiis

och Qvismarens sjösänkningsbolag ett anslag utan återbetalningsskyldighet

af 500,000 kronor, att utgå med 100,000 kronor årligen under

hvart och ett af åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

11

Utskottet har, lika med Kongl. Maj:t och de myndigheter, hvilka i

frågan haft att yttra sig, funnit de för handen varande förhållandena

påkalla statens mellankomst till Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolags

understödjande. Den påräkneliga arbetskostnaden för dess företag

kommer, såsom af ofvanstående framgår, att med ej mindre än 1,157,144

kronor 88 öre öfverstiga den, som vid statslånets beviljande och bestämmande

till 2,000,000 kronor varit beräknad, och antages nu skola uppgå till

3,106,028 kronor 2$ öre, hvaraf, enligt hvad Utskottet inhemtat, 2,697,668

kronor 60 öre redan vid innevarande års början af bolaget utgifvits och

408,359 kronor 62 öre då återstodo att utgifva. Af denna betydliga

kostnad belöpa ej mindre än 1,004,891 kronor 71 öre på utgifter för

ett ändamål, som visserligen för det allmänna är af mycken vigt, men

för delegarne i sjösänkningsföretaget af jemförelsevis underordnad betydelse,

nemligen bibehållandet af sju fots segeldjup i Hjelmaren och

Hjelmare kanal, hvilken sistnämnda kommunikationsled ansetts så gagnelig

såsom länk i landets samfärdselsystem, att Konung och Riksdag för

kanalens ombyggnad på sin tid vidkänts uppoffringar till belopp af omkring

1,500,000 kronor. Då härtill kommer den obestridliga fördelen

äfven för det allmänna deraf, att omkring 30,000 tunnland jord förvandlas

från sanka och föga gifvande ängar till bördig åker, måste det,

enligt Utskottets åsigt, erkännas, att billighetens kraf ej kunna anses

uppfylda endast derigenom att bolaget erhållit lån af staten till belopp,

som, enligt hvad numera visat sig, ej utgjort två tredjedelar af den

verkliga arbetskostnaden, och mot ränta af 5 procent, som bolaget ända

från lyftningsdagarne måst erlägga och, jemväl enligt Kongl. Maj:ts proposition,

skall för tiden till innevarande års utgång liqvidera. Eldigt

hvad Utskottet i detta afseende inhemtat, utgöra de räntebelopp, bolaget

redan under åren 1878—1884 till Statskontoret å sitt lån erlagt,

tillhopa 475,388 kronor 94 öre; hvarutöfver ett räntebelopp af 100,000

kronor ytterligare förfaller vid slutet af innevarande år.

På samma gång Utskottet således funnit en lindring i bolagets betalningsvillkor

fullt befogad, har Utskottet likväl ej ansett sig böra tillstyrka

en till sin art så väsentlig afvikelse från ingånget aftal som rent

efterskänkande, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, af ett fordringsbelopp,

en åtgärd som enligt Utskottets förmenande ej bör medgifvas annat än

vid verkligt nödtvång.

Ett sådant förhållande torde ej vara för handen i förevarande fall,

då fråga är om ett företag, hvars genomförande visserligen nu pålägger

intressenterne tunga bördor, men som antagligen i framtiden återgäldar

de gjorda uppoffringarne.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

Ett uppskof åter med räntas och amorterings erläggande synes så

mycket mera på sin plats, som ett dylikt medgifvande ej skulle stå i

strid mot grunderna för statslånets beviljande, i Kongl. Maj:ts till 1877

års Riksdag aflåtna proposition angående detta lån anfördes nemligen såsom

skäl för dess beviljande, bland annat, att de fleste af delegarne icke

förmådde att förskottsvis, innan ännu ökad jordafkastning kunnat genom

torrläggningen beredas, erlägga sina andelar i de för företagets utförande

beräknade kostnader, synnerligast som, för att företaget skulle medföra

dermed åsyftadt gagn, delegarne i detsamma måste underkasta sig utgifter

för den torrlagda jordens uppodlande och försättande i full växtkraft.

Då upplyst blifvit, att ökad jordafkastning för nästan samtlige

delegarne ännu ej kunnat uppnås, torde ofvan anförda skäl fortfarande

ega giltighet äfven i fråga om annuiteterna å statslånet, helst den beräknade

kostnadssumman och i följd deraf delegarnes utgifter måst så

väsentligt öfverskridas. Beträffande tiden för uppskofvet med räntan

och sättet för liqviderande af den ränta, med hvars erläggande anstånd

skulle komma att medgifvas, har Utskottet ansett tiden böra bestämmas

till samma fem år, hvilka i Kongl. Maj:ts proposition afses, helst en så

lång anståndstid är lika med den, som för vanliga försträckningar ur

odlingslånefonden är stadgad, och suttet för räntans liqviderande jemväl

lämpligast böra ordnas sålunda som för odlingslån är föreskrifvet, nemligen

så att ränta under de fem åren beräknas och efter dessa års slut

lägges till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande

beloppet annuitet erlägges i stadgad ordning.

För odlingslån gäldas sådan annuitet, af innevarande Riksdag bestämd

till åtta procent, från och med sjette året tills lånet blifvit slutbetalt.

Utskottet har funnit denna bestämmelse, om än för vanliga

odlingslån lämplig, dock mindre passande och för delegarne väl hård i

fråga om det förevarande sjösänkningsföretaget. Med detta afses nemligen

ej att omedelbart bringa jorden i samma skick och växtkraft som

den, en mosse eller sank mark, till hvars utdikning odlingslån lemnats,

antages skola efter dikningsarbetet erhålla, utan fast hellre att genom

den stora, gemensamma sjösänkningen utföra det arbete, som måste föregå

innan de särskilda jordegarne kunna å sina egovälden börja nödig utdikning

m. m., hvartill särskilda lån ur odlingsfonden torde kunna erhållas.

Vid sådant förhållande, och då det för staten kan vara likgiltigt,

om amorteringen å Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolags ifrågavarande

lån några år förr eller senare inträder, har Utskottet funnit den

ytterligare lättnad lämpligen böra bolaget beredas att — under det ränteliqviderna

skulle taga sin början från och med år 1891 — amorteringen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

13

således med andra ord erläggande af full annuitet af 8 procent, ej skulle

begynna förr än från och med år 1894.

Emellertid har Utskottet, som, på sätt här ofvan förmälts, funnit

sig ej böra förorda rent efterskänkande af fem års ränta, på samma gång

ansett den lindring i betalningsvilkoren, som synes vara för bolaget nödvändig

och ur statens synpunkt befogad, ej vara. ernådd blott och bart

genom det här ofvan omförmälda anstånd med vissa belopps erläggande,

så mycket mindre som det föreslagna läggandet till kapitalet af de fem

årens ränta ökar de annuitetsbelopp, som bolaget från och med ar 1894

måste vidkännas.

Eldigt innevarande Riksdags, med bifall till punkten 5:o af StatsUtskottets

utlåtande N:o 5, fattade beslut är räntan för lån ur odlingsfonden

numera bestämd till 4*/^ procent för år. Att icke dess mindre

fortfarande bibehålla en högre ränta för det nu ifrågavarande lånet, som

lemnats till ett för delegarne med ovanligt stora uppoffringar och betungande

skyldigheter mot det allmänna förenadt företag, har synts Utskottet

oegentligt och obilligt, och Utskottet har derföre ansett sig ega

giltiga skäl föreslå nedsättning af räntefoten för detta lån från fem till

den för odlingslån i allmänhet gällande af fyra och en half procent.

Såsom af ofvanstående framgår, har Utskottet med sitt förslag åsyftat

att bringa vilkoren för ifrågavarande lån till likhet med de för

odlingslån gällande, endast med den skiljaktighet, som föranledes af de

särskilda förhållandena vid detta sjösänkningsföretag, att ytterligare tre

års anstånd med amorteringen medgifvits.

En jemförelse mellan hvad bolaget skulle hafva att till Statskontoret

betala enligt Kongl. Maj:ts och enligt Utskottets förslag utvisar följande

års belopp.

Ar.

1886—1890 ........................................................................

1891—1893 ........................................................................

1894 och följande år till dess lånet slutbetalts...

Enligt

Kongl. Maj:ts

förslag.

000

160,000

160,000

Enligt

Utskottets

förslag.

000

110,250

196,000

Delegarne skulle således under de närmaste fem åren åtnjuta samma

lindring i sina utgifter enligt Utskottets som enligt Kongl. Majrts förslag;

under åren 1891—1893 skulle deras liqvider till Statskontoret blifva

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

49,750 kronor om året mindre enligt Utskottets än enligt Kongl. Maj:ts

förslag; hvaremot från och med år 1894, då ock vinsten af sjösänkningsarbetet

bör hafva till fullo inträdt och delegarnes betalningsförmåga vara

i motsvarande mån ökad, annuiteterna komme att enligt Utskottets förslag

blifva 36,000 kronor högre än enligt Kongl. Maj:ts, hvilken ökning

dock komme att motsvaras deraf att, i följd af räntans nedsättning till

47* procent och annuitetens bibehållande vid 8 procent, lånet så mycket

förr blefve slutbetalt.

Utskottet anser den sålunda af Utskottet föreslagna förändring i betalningsvilkoren

innefatta en för ändamålet tillräcklig lindring i bdlagets

förpligtelser mot staten och har vid anstälda beräkningar funnit Ilen

pekuniära uppoffring för staten, som af bifall till Utskottets förslag skulle

föranledas, vara mindre än den, som skulle följa af ett efterskänkande,

på sätt Kongl. Maj:t och Herr Folke Andersson föreslagit, af 5 procent

ränta, motsvarande 100,000 kronor om året, under hvartdera af åren

1886—1890.

Enligt uträkningar, som Utskottet låtit verkställa, skulle för amorteringen

af bolagets skuld åtgå, enligt nu gällande bestämmelse och

Kongl. Maj:ts förslag 20,10 år, enligt Utskottets förslag 18,78 år, allt

räknadt från tiden för amorteringens början. Statens uppoffring genom

bifall till Kongl. Maj:ts förslag skulle, då beloppen reduceras till deras

värde den 1 Januari 1886, utgöra 432,948 kronor, men enligt Utskottets

förslag efter enahanda reduktion 172,815 kronor, således 260,133 kronor

mindre än enligt Kongl. Maj:ts förslag.

Härjemte får Utskottet erinra, dels att, då företaget nu är så nära

sin fullbordan, att slutlig afsyning sannolikt nästa år eger rum, intet

äfventyr för lånets fullständiga återbetalning förefinnes, helst om betalningsvilkoren

göras skäliga, såsom af Utskottet föreslaget blifvit, och

dels att ifrågavarande sjösänkning är ett till sin art och omfattning så

enstaka, arbete, att de lindringar, som blifvit ifrågasatta att åt Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag medgifvas, icke lära kunna åberopas

såsom, prejudikat i fråga om förpligtelser, som blifvit till staten ingångna

för mindre betungande och lättare utförda vattenaftappningsföretag.

På grund af hvad ofvan anförts hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition och Herr

Folke Anderssons motion må på det sätt af Riksdagen

bifallas, att Riksdagen dels, för tiden från och med år

1886, nedsätter räntan å det Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag beviljade lån å 2,000,''000 kronor till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utledande N:o 30*

15

fyra och en half procent för år och dels medgifver,

att bolaget inå erhålla anstånd med denna räntas erläggande

för åren 1886—1890 sålunda, att efter dessa

års förlopp den för desamma upplupna ränta lägges

till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda

uppkommande beloppet skall erläggas, vid slutet af

hvartdera året 1891, 1892 och 1893 fyra och en half

procent årlig ränta samt vid slutet af år 1894 och följande

år tills lånet blifvit slutbetalt en annuitet af åtta

procent, deraf fyra och en half procent beräknas som

ränta å oguldna beloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.

Stockholm den 13 April 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af Herr P. M. Larsson i Loa, som yttrat: »Om man å ena sidan

måste erkänna, att Utskottet välvilligt upptagit de till Riksdagen gjorda

framställningarne om några års eftergift på räntan äfvensom anstånd

med amorteringen å det lån, stort 2,000,000 kronor, som staten under

åren 1878—1882 lemnat Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag,

har det å andra sidan förefallit mig, som om i detta fall endast ett uppskof

med rånteliqviderna vore ett alldeles för knappt understöd från

statens sida, äfven om räntan nedsattes från 5 till 4Y2 procent.

Genom sänkningsföretaget, hvars kostnader oförutsedt uppgått vida

utöfver beräkningarne, är det uppenbart, att det öfvervägande antalet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 30.

mindre bemedlade intressenter utan eget förvållande kommit i en särdeles

bekymmersam ställning. Att från nästan värdelös äng till bördig

åker förvandla 30,000 tunnland jord är ett företag, som i omfattning

och betydenhet öfvergår allt, hvad som tillförene på en gång förekommit

i vårt och antagligen i andra land med undantag af Nederländerna, och

då bör man heller icke förvåna sig öfver, att missräkning kunnat ega

rum. Men om de svåra verkningar, hvilka deraf uppstått, företrädesvis

skola drabba dem, som besitta eller besuttit minsta insigten eller tillfället

att bedöma ej mindre sänkningsföretagets ekonomiska än dess

tekniska sida, så hårdt, att de äro på väg att gå under i sitt berömvärda

sträfvande att åt landet förvärfva stora territorier värdefull jord,

så synes det mig vara ett statsändamål att, då så behöfves, mellankomma

med en något större hjelp, än som inneligger i ett tillfälligt anstånd

med räntan, låt äfven vara dess nedsättning till samma belopp som för

lån ur odlingslånefonden, en förmån, som hädanefter tillkommer alla,

som derifrån få lån.

Det är ingalunda underligt, jag ber att särskildt få betona det, om

det för framtiden ställer sig bekymmersamt för det stora flertalet af

sänkningsbolagets mindre bemedlade delegare, och särskildt för dem,

som blott innehafva små egoområden, att draga nytta af, men nu fått en

jemförelsevis stor ängsmark att bereda till åker, helst desse egare redan,

för bestridande af de årliga räntorna, måst uttaxera 3 kronor 50 öre

för åren 1881 och 1882, 4 kronor för 1883 och 5 kronor för 1884, allt

per vinstref och utöfver statslånet, dels redan upptagit, dels betingat

lån till belopp af sammanräknadt 825,000 kronor att jemte statslånets

ränta samt torrläggningsarbetena utom de gemensamma sänkningskostnaderna

beräknas till de enskilda egovärdenas afdikning och markens

odling i medeltal, för afdikningen 25 ä 30 kronor samt för odlingen 16

ä 32 kronor och för mera svårodlad mark 40 kronor, allt per tunnland.

Härtill kommer för frågans bedömande: att mera än hälften af statslånet,

eller noga räknadt 1,004,891 kronor 71 öre, åtgått för bibehållande

af 7 fots segeldjup i Hjelmarekanalen; att förändringar i sjelfva

arbetsplanen samt sättet och vilkoren för sänkningens solida utförande

medfört en tillökning i sjelfva arbetsqvantiteten af icke mindre än 36,598

kubikstänger, eller 60,68 procent utöfver de 1,948,883 kronor 34 öre,

hvartill kostnaden beräknats, till det faststälda förslaget, som också blifvit

öfverskridet med närmare 1,160,000 kronor.

Då den uppoffring från statens sida, som begärts, är ganska måttlig

med hänsyn till sakförhållandena, dristar jag hemställa, det Riksdagen i

enlighet med Kongl. Majrts proposition måtte besluta,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

17

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag

må befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda

lån för åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890

äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af samma

lån intill år 1891, med skyldighet för bolaget att från

och med sistberörda år å hela lånesumman årligen

erlägga åtta procent, hvaraf ränta skall beräknas efter

fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet och

återstoden utgöra afbetalning derå.»

Herr R. Montgomery-Cederliielm har begärt få antecknadt, att han

icke närvarit i Utskottet vid detta ärendes behandling.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.