Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom.

1885-05-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:48, Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Struts-Utskottets Utlåtande N:o 48.

1

N:o 48.

Ant. till Riksd. Kansli den 1 Maj 1885, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående inlösen

af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves

under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet

till skattesåld kronoegendom. (I, A.)

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden

för den 20 Februari innevarande år, har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen

samma dag afbiten proposition (N:o 30) föreslagit Riksdagen att besluta:

l:o) att de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte

eller gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets

eller inrättnings ego och icke blifvit med jordeganderätten förenade,

äfvensom ej mindre den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom

vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves och

utgår af jord, till hvilken tiondetagare!! ej innehar eganderätt, än ock

den rätt till arbete eller hofveri, som på grund af skattebref ännu utgöres

till egare af skattesåld kronoegendom från hemman och lägenheter,

hvilka ej till egendomen höra, må i mån som vederbörande egare

derom framställa anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas eller

besvärens rätta natur och belopp egt rum, för statsverkets räkning inlösas,

räntorna och kronotionden, sedan deras värde efter medeltalet

af 1874—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning

af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre,

blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, med det sålunda erhållna

kapitalbelopp, samt arbets- eller hofveriskyldigheten med ett belopp,

som efter en räntefot af fyra för hundrade motsvarar kapitalvärdet å

Bill. Ull Riksd. Prof. 18Sä. 4 Sami. I Afd. 39 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Vtikottets Utlåtande N:o 48.

nämnda skyldighets årliga värde, bestämdt i den ordning, som i 7:de

punkten af Kongl. förordningen den 15 Juni 1883 angående reglering

af arbets- eller hofveriskyldigheten till vissa kronans egendomar i Skåne

är föreskrifven för beräknande af ersättning till arrendator af kronoegendom

för afstående af arbets- eller hofveriskyldighet till densamma;

2:o) att, der arbets- eller hofveriskyldigheten icke är bestämd eller

utgöres med sådan tjenstbarhet, hvarå värde i markegångstaxan ej är

upptaget, den, som eger rätt till arbetet, skall, då han erbjuder staten

detsamma till inlösen, förete en med de arbetsskyldige träffad öfverenskommelse

om ifrågavarande skyldighets storlek, uttryckt i sådana dagsverken,

som i markegångstaxan förekomma, hvarefter, och sedan berörda

öfverenskommelse med hänsyn till kronans deraf beroende rätt

blifvit granskad och godkänd, densamma skall tjena till beräkningsgrund

för löseskillingens bestämmande enligt föreskrifterna i nästföregående

punkt;

3:o) att inlösta räntor och kronotionde skola, med iakttagande af

de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och

tionde näst före utfärdandet af Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855

angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,

omsättas enligt föreskrifterna i nämnda Kongl. kungörelse och

Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för

tiden från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma

gälla enahanda bestämmelser, som för annan till staten utgående

grundskatt;

4:o) att inlöst arbets- eller hofveriskyldighet skall upphöra och afgäld

enligt föreskrifterna i ofvannämnda Kongl. förordning den 15 Juni

1883 de arbetsskyldige hemmanen och lägenheterna åsättas samt jemte

den för arbetsskyldigheten afkortade ränta till statsverket utgöras efter

enahanda bestämmelser, som gälla för annan till statsverket ingående

afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet;

5:o) att skattefrälsehemman, hvars ränta blifvit inlöst till kronan,

skall i jordeboken omföras till skatte;

G:o) att vederbörande, som vill begagna sig af den sålunda bestämda

inlösen, skall, inom ett år efter förordningens utfärdande, derom hos

Kammarkollegium göra anmälan, hvarefter kollegium har att i hvarje

fall pröfva befogenheten af det väckta anspråket och bestämma beloppet

af den lösesumma, som enligt ofvan stadgade grunder bör utgå, samt

Statskontoret sedermera på kollegii framställning besörja utbetalning i

vederbörlig ordning af den bestämda lösesumman; börande, der inlösen

eger rum, räntan, tionden eller rättigheten till arbete af säljaren från
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.

3

trädas med nytt kalenderår, och köpeskillingen till honom utbetalas vid

början af det år, från och med hvilket frånträdandet eger rum;

7:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af här

ofvan stadgade grunder för inlösen af ifrågavarande utskylder och besvär

kunna finnas erforderliga, må af Kongl. Maj:t meddelas;

och har Kongl. Maj:t slutligen föreslagit, att de belopp, som för

utskyldernas och besvärens inlösande kunde ifrågakomma att af statsmedel

gäldas, måtte förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten

borde hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Stats-Utskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit öfverlemnad, får till en början erinra om, att 1884 års

Riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 Maj nämnda år i anledning

af enskilde motionärers förslag i förevarande ämnen anfört, att,

jemväl oberoende af frågan om grundskatternas afskrifning, rättvisa

och billighet påkallade, att ifrågavarande rånte- och tiondegifvare genom

deras utskylders inlösen till staten och fixering i penningar bereddes

samma förmåner, som redan kommit öfrige grundskattegifvare till de!.

Ett beslut om inlösen af ifrågavarande utskylder, hvilken åtgärd kunde

tänkas såsom för rånte- och tiondeegaren antingen obligatorisk eller frivillig,

syntes dock böra föregås af eu närmare utredning angående de

vilkor och föreskrifter, som i ena eller andra fallet erfordrades, än som

kunde inom Riksdagen åstadkommas, hvadan Riksdagen anhöll, att Kongl.

Maj:t efter förutgången utredning täcktes vidtaga åtgärder för att cj

mindre de räntor ä skattefrälsehemman, Indika genom köp, byte eller

gåfva kommit från kronan i enskild persons hand och icke blifvit med

jordeganderätten förenade, än äfven den kronotionde, hvilken åtföljde

patronaträtt inom vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt

innehades, måtte emot full ersättning till rånte- eller tiondeegarne

varda af statsverket inlösta samt derefter omsatta enligt föreskrifterna

i nådiga kungörelsen den 11 Maj 1855 och nådiga förordningen den 23

Juli 1869.

Enligt hvad Herr Statsministern till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört, hade de öfverlåtelser, hvarigenom ifrågavarande räntor och tionde

kommit, från kronan i enskild ego, icke varit beroende af ränte- eller

tiondegifvarens samtycke, och denne hade, om sådan öfverlåtelse cj egt

rum, icke haft att, såsom nu vore fallet, utgöra sina omförmälda utskylder

efter markegång eller in natura, utan redan varit i åtnjutande

af samma förmån, som genom grundskatternas omsättning till penningar

i senare tider kommit öfrige ränte- och tiondegifvare till del. På grund

deraf ansåge Herr Statsministern lika med Riksdagen rättvisa och billig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.

het påkalla, att åtgärder vidtoges för att bereda nu ifrågavarande ränteoch

tiondegifvare den af Riksdagen åsyftade förmån, och detsamma gälde

äfven om den arbets- eller hofveriskyldighet, som till skattesåld kronoegendom

i Skåne utgjordes af hemman och lägenheter, hvilka. ej hörde

till egendomen. Det förslag, Kong]. Magt aflåtit till innevarande Riksdag

om nedsättning med 30 procent i de nu af viss jord utgående grundskatter,

gjorde det än mera angeläget, att den i Riksdagens ofvanberörda

skrifvelse väckta fråga vunne skyndsam behandling, för att icke den ogynsamma

ställning, hvari de, som hade att utgöra sina grundräntor till enskilde,

redan befunne sig, måtte blifva ännu mera försämrad i förhållande till

de vilkor, som efter en nedsättning i grundskatten skulle gälla för öfriga

egare af skattehemman. Men man borde i första rummet söka att åt

staten åter förvärfva ifrågavarande räntor, kronotionde och arbetssk}ddighet

medelst frivilliga aftal med rånte- och tiondetagarne och endast

i den mån sådant visade sig icke kunna ske tillgripa expropriation af

rånte- och tiondegifvarnes rätt såsom en yttersta nödfallsutväg. — Vid

anordnande af en inlösen medelst frivilligt aftal af merberörda utskylder

och tjenstbarhet^ vore den frågan af öfvervägande betydelse, till

hvilket belopp löseskillingen borde bestämmas, för att det med åtgärden

åsyftade mål måtte uppnås, naturligtvis utan att statsverket öfver höfvan

betungades. I detta hänseende måste man taga i betraktande, att

frälseränta och kronotionde vore för den enskilde egaren att anse såsom

eu af de säkraste inkomstarter som funnes, och att detta slags inkomst,

såsom till hufvudsak!igaste delen beroende af årlig markegång, hittills

vant, i jembredd med donna, underkastad en under tidernas lopp fortgående

stegring. Äfven borde hänsyn tagas till den räntefot, som vid

kapitalplacering mot första klassens säkerheter under senare tider betingats.

Med ledning häraf borde, så vida man ville bereda framgång

åt den ifrågasatta lösningen medelst frivilligt aftal, eu räntefot af fyra

procent läggas till grund för kapitaliseringen af frälseräntornas årsbelopp,

eller med andra ord inlösningssumman bestämmas till tjugufem

gånger utskyldernas årliga värde. Ehuru inlösen i sådant fall kunde

synas ställa sig icke obetydligt drygare för statsverket än skattekomitén

föi utsatt, då den ansett inlösningssumman böra sättas till samma belopp

som frälseränta^ taxeringsvärde, hvilket, såsom kändt, enligt bevillningsförordningen

§ 3 upptages till tjugu gånger räntans årliga belopp,

kunde det icke få anses gifvet, att kostnaderna i det hela skulle blifva

billigare enligt komiténs förslag. Detta innefattade nemligen, att, om

icke räntetagare!! nöjdes med den bestämda lösningssumman, frälseräntans

kapitalvärde skulle bestämmas af gode män efter samma grun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.

5

der, som gälde vid expropriation af jord för allmänt behof. Det läte

näppeligen antaga sig, att en sådan värderingsnämnd i allmänhet skulle

bestämma lösesumman lägre än till 25 gånger räntans årliga belopp,

och någon frivillig inlösen komrae då i regeln ej i fråga. Men dertill

komme, att, så snart expropriationsförfarandet skulle tillämpas, staten

finge vidkännas kostnaderna för de värderingar genom gode män, hvilka

skulle företagas, under det att en dylik utgift ej förekomme vid den på

frivillig väg skeende inlösningen.

Hvad vidare anginge frågan om beredande af medel för inlösen af

omförmälda utskylder, så kunde det för närvarande icke närmare än

vid föregående i detta afseende anstälda kalkyler beräknas, till hvilket

belopp dessa utskylder årligen uppginge och till hvilken siffra de följaktligen

belöpte sig, kapitaliserade efter den nu föreslagna grunden. Beräknande

att statens utgift för dessa utskylders inlösen närmade sig fyra

millioner kronor, ansåge Herr Statsministern naturligt, att denna utgift

borde fördelas på flera års budgeter, ehuru beloppet borde af Statskontoret

kunna förskjutas i mån tillfälle till inlösen erbjöde sig. lill

bestridande af dessa förskott egde Statskontoret ock erforderliga

tillgångar, i hvilket afseende Herr Statsministern hänvisade dertill, att

det senast förflutna årets eller 1884 års öfverskott, hvilka vid statsregleringens

uppgörande beräknats till 6,400,000 kronor och antagligen efter

räkenskapernas afslutande skulle befinnas icke obetydligt öfverstiga

nämnda siffra, vore odisponerade och sålunda kunde användas såsom eu

kassareserv, hvilken satte Statskontoret i tillfälle att förskjuta de belopp,

som erfordrades till ifrågakommande liqvider för inlösen af nu omförmälda

räntor och tionde. Statskontoret borde derföre erhålla ett bemyndigande

i sådant afseende, och de förskjutna beloppen borde sedermera

få anmälas hos Riksdagen till ett successivt ersättande.

Om, såsom nu föreslagits, inlösningen gjordes beroende af den enskilde

räntetagare^ frivilliga anmälan om räntans öfverlåtande till staten,

måste i hvarje särskild! fall inom Kammarkollegium utredning ega

rum rörande utskyldernas natur, och likaså en uträkning göras öfver

lösesummans rätta belopp efter de faststälda grunderna. Enär Kammarkollegium

måste bära ansvaret för denna utredning och uträkning, hvilka

läge till grund för inlösningsbeslutet, vore egentligast, liksom det vore

förenadt med minsta omgång, att detta verk också pröfvade ansökningarne

om inlösen. Att en bestämd tid blifvit föreslagen, hvarinom anmälan

om inlösen borde göras, härrörde deraf, att det måste vara angeläget

att så mycket som möjligt påskynda genomförandet af inlösningen,

för att den likställighet man ville bereda ifrågavarande rånte- och tionde
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-lits kottets Utlåtande N:o 48.

gifvare med dem, hvilka utgjorde sina skatter direkte till statsverket,

måtte kunna snarast möjligt komma dem allesammans till godo. Derest

det skulle visa sig, att i vissa fall inlösningen icke skulle på frivillighetens

väg kunna genomföras, blefve det nödigt att vidtaga särskilda

åtgärder i fråga om de qvarstående skattefrälseräntorna antingen under

form af deras exproprierande eller också på det sätt, att staten öfvertoge

de skattskyldiges förpligtelse!’ gent emot ränteegaren, i hvilket

senare fall man naturligtvis också kunde bereda de skattskyldige den

åsyftade förmånen, ehuru ett dylikt tillvägagående, som innefattade att

liksom göra statsverket för all framtid skattskyldigt till enskilda personer,

så väl derför som ur administrativ synpunkt vore mindre lämpligt

än frälseräntornas inlösen af staten. Då man emellertid, äfven med antagande,

att ett af staten beredt tillfälle för de enskilde att på fullt

skäliga vilkor få dessa räntor inlösta i regeln skulle villigt af dem tagas

i akt, måste förutse, att andra bestämmelser kunde påkallas för hvad

som ej på frivillighetens väg läte sig ordna, läge äfven deri ett bestämdt

skäl för att söka påskynda den frivilliga inlösningen.

. I likhet med hvad nästlidet års Riksdag uti den i förevarande ämne

aflåtna skrifvelse anfört, har Utskottet ansett rättvisa och billighet fordra

ifrågavarande besvärs fixering oberoende af frågan om nedsättning i

grundskatterna; och har Utskottet funnit det af Kongl. Maj:t framlagda

förslag till detta måls vinnande innebära väsentliga fördelar. Då Utskottet

alltså ansett, att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ofvannämnda räntor, kronotionde

och arbetsskyldighet böra, så vidt ske kan, medelst frivilliga aftal

åt staten åter förvärfvas, har Utskottet funnit önskvärdt, att vederbörande

rånte- och tiondetagare i möjligaste mån beredes tillfälle att

utan omgång begagna sig af den föreslagna inlösningen, hvadan Utskottet

förestält sig, att anmälan om inlösen lämpligen borde kunna få ega rum

förutom, såsom Kongl. Maj;t föreslagit, hos Kammarkollegium jemväl

hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen; men då Kongl. Maj;t icke

torde underlåta att vidtaga alla de åtgärder, som må befinnas tjenliga

till omförmälda syftes ernående, har Utskottet saknat anledning att förorda

särskildt tillägg till hvad Kongl. Maj:t i punkt 6:o af förevarande

proposition föreslagit angående anmälan om begagnande af den ifrågasatta

rätten till inlösen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under hänvisande till

hvad i öfrigt finnes uti ofvan åberopade statsrådsprotokoll meddeladt,

får Utskottet hemställa:

Do) att de räntor å skattefrälsehemman, hvilka

genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i en
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.

7

skild persons eller verks, menighets eller inrättnings

ego och icke blifvit med jordeganderätten förenade,

äfvensom ej mindre den kronotionde, hvilken åtföljer

patronaträtt inom vissa församlingar eller under annan

enskild eganderätt innehafves och utgår af jord, till

hvilken tiondetagaren ej innehar eganderätt, än ock

den rätt till arbete eller hofveri, som på grund af

skattebref ännu utgöres till egare af skattesåld kronoegendom

från hemman och lägenheter, hvilka ej till

egendomen höra, må i mån som vederbörande egare derom

framställa anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas

eller besvärens rätta natur och belopp egt rum, för

statsverkets räkning inlösas, räntorna och kronotionden,

sedan deras värde efter medeltalet af 1874—1883 årens

markegångspris med tillagd forsellönsersättning af 8

öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten

för hafre blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade,

med det sålunda erhållna kapitalbelopp, samt arbetseller

hofveriskyldigheten med ett belopp, som efter en

räntefot af fyra för hundrade motsvarar kapitalvärdet

å nämnda skyldighets årliga värde, bestämdt i den ordning,

som i 7:de punkten af Kong!, förordningen den

15 Juni 1883 angående reglering af arbets- eller hofveriskyldigheten

till vissa kronans egendomar i Skåne

är föreskrifven för beräknande af ersättning till arrendator

af kronoegendom för afstående af arbets- eller

hofveriskyldighet till densamma;

2:o) att, der arbets- eller hofveriskyldigheten icke

är bestämd eller utgöres med sådan tjenstbarhet, hvarå

värde i markegångstaxan ej är upptaget, den, som eger

rätt till arbetet, skall, då han erbjuder staten detsamma

till inlösen, förete eu med de arbetsskyldige träffad

öfverenskommelse om ifrågavarande skyldighets storlek,

uttryckt i sådana dagsverken, som i markegångstaxan

förekomma, hvarefter, och sedan berörda öfverenskommelse

med hänsyn till kronans deraf beroende

rätt blifvit granskad och godkänd, densamma skall

tjena till beräkningsgrund för löseskillingens bestämmande

enligt föreskrifterna i nästföregående punkt;

3:o) att inlösta räntor och kronotionde skola, med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottels Utlåtande N:o 48.

iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för

utgörande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet

af Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 angående

de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning

och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna

i nämnda Kongl. kungörelse och Kongl. förordningen

den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden

från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid

för desamma gälla enahanda bestämmelser, som för

annan till staten utgående grundskatt;

4:o) att inlöst arbets- eller hofveriskyldighet skall

upphöra och afgäld enligt föreskrifterna i ofvannämnda

Kongl. förordning den 15 Juni 1883 de arbetsskyldiga

hemmanen och lägenheterna åsättas samt jemte den

för arbetsskyldigheten afkortade ränta till statsverket

utgöras efter enahanda bestämmelser, som gälla för

annan till statsverket ingående afgäld för upphörd arbets-

eller hofveriskyldighet;

5:o) att skattefrälsehemman, hvars ränta blifvit inlöst

till kronan, skall i jordeboken omföras till skatte;

6:o) att vederbörande, som vill begagna sig af den

sålunda bestämda inlösen, skall, inom ett år efter förordningens

utfärdande, derom hos Kammarkollegium

göra anmälan, hvarefter kollegium har att i hvarje fall

pröfva befogenheten af det väckta anspråket och bestämma

beloppet af den lösesumma, som enligt ofvan

stadgade grunder bör utgå, samt Statskontoret sedermera

på kollegii framställning besörja utbetalning i

vederbörlig ordning af den bestämda lösesumman; börande,

der inlösen eger rum, räntan, tionden eller

rättigheten till arbete af säljaren frånträdas med nytt

kalenderår, och köpeskillingen till honom utbetalas

vid början af det år, från och med hvilket frånträdandet

eger ruin;

7:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

af här ofvan stadgade grunder för inlösen af

ifrågavarande utskylder och besvär kunna finnas erforderliga,

må af Kongl. Maj:t meddelas;

samt slutligen, att de belopp, som för utskyldernas

och besvärens inlösande kunna ifrågakomma att af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.

9

statsmedel gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel,

hvarefter förskotten böra hos Riksdagen till ersättande

anmälas.

Stockholm den 1 Maj 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

2

Bih. till Bilcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afcl. 39 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:44 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående inlösen af skatt efrälseränt or, kronotioende, som innehafves under enskild eganderät s. 25 i texten