Bevillnings- Utskottets Betänkande 1V/o 1
1886-02-19 · 73 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 62 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1886:1, Bevillnings- Utskottets Betänkande 1V/o 1
Dokumentets text
Bevillnings- Utskottets Betänkande 1V/o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1886, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.
Bevillnings-Utskottet bär fått till sig hänvisade nio inom Första Kammaren
och tjuguen inom den Andra väckta motioner, innefattande förslag till
ändringar i gällande tulltaxa och dermed sammanhängande ämnen, jemte åtskilliga
inom Kamrarna afgifna yttranden, äfvensom en den 2 innevarande
Februari af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten nådig proposition med förslagtill
ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk, hattar och
metalltråd.
Härförutom har Kongl. Maj:t till Utskottet, för den åtgärd, hvartill
Utskottet kunde finna densamma föranleda, öfverlemnat en från en handelsfirma
i Göteborg till Kongl. Maj:t ingifven framställning om medgifvande att,
derest tull skulle åsättas spanmål, konnossement å sådan vara, tecknadt före
tullens tillämpning, måtte berättiga till tullfri införsel, hvarjemte från Kongl.
Finansdepartementet till Utskottet remitterats tvenne skrivelser, den ena angående
vinnande af likformighet i lagstiftningen rörande lastpenningarne samt
fyr- och båkafgiften, den andra rörande ifrågasatt tullafgift för maccaroni och
vermiceller.
Bland de framställningar, öfver h vilka det sålunda tillkommer Utskottet
att afgifva utlåtande, afse några sådana frågor, som, enligt Utskottets
tanke, böra bringas under Riksdagens pröfning och afgörande, innan Utskottet
till behandling upptager öfriga rörande tullbevillningen väckta förslag
eller ingår i undersökning om hvad Utskottet derutöfver må anse påkalla
förändring i nu bestående tullagstiftning.
Sådana frågor äro de i vissa motioner föreslagna tullafgifter å spanmål,
omalen och malen, samt bönor, mais och kli.
Redan uti vissa bland motionerna derom likasom vid remissen af sådana
motioner har den mening blifvit uttalad, att denna fråga borde så skyndsamt
som möjligt behandlas och bringas till slutligt afgörande. Yigtiga skäl tala»
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Samt. 1 Afd. 1 Häft. 1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
ock, i Utskottets tanke, för ett sådant tillvägagående. De åsyftade verkningarna
af spanmålstullars åsättande skulle nemligen för innevarande år
väsentligen förlamas, derest deras trädande i kraft fördröjes, hvarigenom importen
af utländsk spanmål i mån af sjöfartens öppnande hinner obehindradt,
fortsättas och i spekulationssyfte ytterligare förökas. I händelse dylika tullar
införas, är det uppenbart att, såsom jemväl i hithörande motioner
föreslagits, sådant måste föranleda väsentliga förändringar äfven i andra
delar af tullagstiftningen, i syfte att åt andra industrigrenar, såväl bergshandteringen
som manufaktur- och fabriksrörelsen, bereda skäligt tullskydd,
hvarjemte under samma förutsättning det torde böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke en nedsättning i vissa af de tullafgifter, hvilka ur statsfinansiel
synpunkt finnas åsätta en del importvaror, som äro föremål för allmännare
förbrukning, må ega rum till uppvägande af den ökade statsinkomst, som de
nya tullsatserna kunde utöfver det nuvarande behofvet medföra. Lika obestridligt,
som det synes Utskottet vara, att förmånen af tullskydd bör tillgodokomma
ej endast idkarne af jordbruksnäringen utan äfven idkare af
andra näringar, der ej ingångna traktater sådant förhindra, lika obestridligt
synes det vara, att de föreslagna industritullarne endast i samband med jordbrukstullarne
böra komma till stånd. Med afseende dock på angelägenheten
af frågans snara afgörande, och då den vid 1885 års riksdag var föremål för
en lika grundlig som omfattande behandling, har Utskottet ansett sig böra
utbryta och till skyndsamt afgörande företaga frågan om spanmålstullar.
Hithörande yrkanden förekomma i motionerna N:o 35 af Hei r Reuterswärd
m. fl. inom Första Kammaren samt jST:o 16 af Herr J. A. Sjö, K:o
34 af Herr J. Petersson i Boestad, N:o 54 af Herr J. Pettersson i Alfvesta,
N:o 91 af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren, äfvensom K:o 138 af
Grefve E. Sparre m. fl., alla inom Andra Kammaren; och har Utskottet
funnit sig böra i sammanhang med behandlingen af nu omförmälda yrkanden
yttra sig jemväl rörande ej mindre det af Herr Axéll, i motionen N:o 53
inom Första Kammaren, väckta förslag om bestämmande af ett visst pris å
råg och hvete såsom gräns för tulls åsättande, än ock förenämnda framställning
om vissa undantag från tillämpningen af blifvande tullar å spanmål.
Enligt gällande tulltaxa äro spanmål, alla slag, omalen och malen, bönor,
mais, malen och omalen, samt kli, alla slag, fria från införselsafgift. Tullfrihet i
afseende å spanmål medgafs i vårt land provisoriskt år 1855 och definitivt år
1857, och har alltsedan dess bibehållits, utom för en kortare tid i fråga om
hvetemjöl, gryn, alla slag, samt bönor, å hvilka varor vid 1880 års riksdag till
beredande af förökad statsinkomst sattes en inregistreringsafgift, som dock redan
3
Bevillnings- Uiskoitets Betänkande N:o 1.
c
år 1882 afskaffades. A artikeln mais, omalen och malen, hvilken likaledes
tillförene sedan förstnämnda tid åtnjutit tullfrihet, sattes år 1880 en tull
af 1,5 öre för 1 kilogram, men i öfverensstämmelse med hvad senaste Tullkornitén
tillstyrkt föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1882 års riksdag,
att denna tullsats måtte upphäfvas, hvilket förslag af Riksdagen bifölls.
I Herr Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fl:s sinsemellan
till alla delar öfverensstämmande motioner yrkas, under anhållan att beslut härom
så skyndsamt måtte fattas, att före sjöfartens öppnande innevarande år de
beslutade ändringarna kunde varda tillämpade, å här afsedda artiklar följande
tullsatser:
Spanmål, omalen: Kronor.
Hvete.............................................. 2: 50 för 100 kilogram.
Råg, korn och mais ..................... 2: — » » »
Hafre och vicker......................... fria.
Ärter och bönor, ej specificerade 2: — » » »
Andra slag, ej specificerade .. . 1: 50 » » »
Spanmål, malen: mjöl och gryn, alla
slag ............................................... 4: — » »— »
Kli, alla slag ......................................— 30 » > »
Malt........................................................ 2: — » » »
I de öfriga motionerna föreslås i hithörande afseenden följande tullsatser:
af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren:
Gryn: af spanmål, alla slag ..........
Malt, målet eller omalet, alla slag
Mjöl: af spanmål, alla slag..............
Spanmål, omalen:
Hvete................................................
Råg ...............................................
Ärter och bönor .......................
Mais..................................................
Korn................................................
Hafre och vicker...........................
Andra slag.......................................
Kronor.
3: — för 100 kilogram.
2: 50 » » »
3: — » » »
2: — » »
2: — » »
2: — » »
2: — » »
1: 50 » . »
fria.
2: — » »
Af Herr J. Petersson i Boestad:
Kronor.
Mais................................................. 2: — för 100 kilogram.
Mjöl, alla slag................................ 1: 50 » » »
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
Af Herr J. Pettersson i Alfvesta:
Kronor.
Mais..................................................... 3: — för 100 kilogram.
samt
af Herr J. A. Sjö:
Kronor.
Mais 1 öre per skålpund, motsvarande 2: 35 för 100 kilogram.
Förestående yrkanden hafva för större öfverskådlighets skull sammanfattats
i följande tabell:
Slag af spanmål m. m.
Föreslagna tullafgifter för
100 kilogram af
A.
Herr Reuter- swärd m. fl.
och Grefve
B. Sparre
m. fl.
Herrar Jan
Bliasson och
K. E. Holm- gren.
Herr J.
Petersson i
Boestad.
Herr J.
Pettersson i
Alfvesta.
Herr J.
Sjö.
Spanmål, omalen:
Påg................................
2
—
2
—
—
—
—
—
—
—
Hvete ........................
2
50
2
—
—
—
—
—
—
—
Korn............................
2
—
1
50
-—
—
—
-—
—
Mais ...........................
2
—
2
—
2
—
3
—
2
35
Malt ..........................
2
—
2
50
—
—
—
—
—
—
Hafre och vicker ......
—
—
Ärter och bönor........
2
—
2
—
—
—
—
—
-—•
—
Andra slag .................
1
50
2
—
—
—
—
—
—
—
Spanmål, malen:
Gryn, alla slag...........
4
3
■—
Mjöl:
Malt .............................
2
—
2
50
—
—
—
—
—
—
Mais...........................
4
—
3
—-
?
3
—
2
35
Andra slag .................
4
3
—
1
50
—
—
—
—
Kli................................
—
30
—
—
—
—
—
—
—
—
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
5
Till stöd för Herr Reuterswärds m. flis och Grefve E. Sparres in. fl:s
ofvanberörda yrkanden anföres i motionerna:
»Redan vid början af sist förflutna året hade ställningen för flera af
vårt lands mest betydande näringsgrenar blifvit så bekymmersam, att vid
riksdagens början inom båda Kamrarne förslag väcktes att genom kloka tullpolitiska
reformer komma vårt betryckta näringslif till hjelp. Härtill manade
ej blott den i andra länder på senaste tid vunna erfarenheten af liknande
åtgärders lyckliga inflytande, utan framför allt en jemförelse mellan vårt
eget lands vida tryggare ställning för några årtionden tillbaka under då
rådande grundsatser för tullagstiftningen och den nu för tiden på de flesta
näringsområden inträdda afmattningen, hvilken oförtydbart står i närmaste
samband med den för hvarje år stegrade utländska konkurrensen, som åter
framkallats genom den sedan slutet af 1850-talet verkande omkastningen i
Sveriges tullpolitik.
Här kan icke af oss fordras att åvägabringa en utförligare undersökning
af den ställning, hvari landets jordbruksnäring blifvit försatt under inflytande
af de handelspolitiska grundsatser, som från och med 1858 gjort sig
i vår tullagstiftning gällande. Om än det är en obestridlig sanning, att under
senaste årtionden vart jordbruk kan i vissa hänseenden framvisa en
exempellös utveckling, med stöd af upplånade utländska kapital samt den
oerhördt snabba och kraftiga förbättringen af landets samfärdsmedel, så är
dock vår handelsstatistik egnad att väcka bekymrande tvifvelsmål, huru vida
resultaten och rigtningen af denna utveckling kunna obetingadt prisas såsom
tillfredsställande. Allt ifrån den tid, då alla införselsafgifter på främmande
jordbruksalster här på en gång afskaftädes, har införseln af de ädlare och
drygare sädesslagen oupphörligen ökats, hvarigenom våra egna landtmän
tvingats att allt mera öfvergå till vårsädesodling, i samma mån erfarenheten
lärt dem, huru osäker afsättningen af deras råg och hvete visat sig på
hösten, sedan köpmännen hunnit att från utlandet med dessa spanmålsslag
rikligen förse sina kunder, långt innan den svenske jordbrukaren hunnit
skörda sin säd och bringa densamma i marknaden. För odling af höstsäd
användes redan 1865 en areal af 820,838 tunnland, och denna har 1882
icke kunnat ökas till mera än 901,329 tunnland, hvaremot vårsäden förstnämnda
år upptager 1,456,268 tunnland, men sistnämnda år ej mindre än
2,042,102 tunnland. Under femårsperioden 1875—1879 utgjorde skördebeloppet
af hösthvete i medeltal årligen 630,000 tunnor och af höstråg
3,863,000 tunnor.
Av 1883 beräknades skörden af hösthvete till 615,000 tunnor och af
höstråg till något mera än 4 millioner tunnor. Af hafre deremot skördades
under nyssnämnda femårsperiod årligen i medeltal 9,709,000 tunnor, och
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
1883 var skördebeloppet 11,630,000 tunnor. Den vid sådant förhållande
stigande införseln af de ädlare sädesslagen äfvensom af hvetemjöl och rågmjöl
måste mana till en undersökning, huru vida resultaten af landets spanmålsodling
ställa sig till vår fördel. Det visar sig då, att af »spanmål och
produkter deraf» var 1881 införselvärdet omkring 38% millioner kronor, då
■utförselvärdet stannade vid 27%, millioner kronor. Ar 1882 visar införselvärde
af 3 912 millioner kronor mot utför sel värde af 32% millioner kronor,
och 1883 gick införseln upp till värde af 4578 millioner kronor mot en utförsel
till värde af 33% millioner kronor.
Ehuru utförseln af vissa ladugårdsalster ansenligt stigit under senaste
årtionde, har å andra sidan landets införsel af sådana äfven högst betydligt
ökats, så att äfven inom det område, som statistiken rubricerar under »matvaror
af djur», för oss visat sig en underbalans, som år 1881 gick upp
ända till inemot 11 millioner kronor och de närmast följande åren nått till
inemot 1 1/2 million kronor. Hvad särskildt angår den stora utförseln af
svenskt smör, har under senaste tiden en ganska bekymmersam erfarenhet
visat våra landtmän, huru högst osäker denna inkomstkälla kan vara, då
prisen i våra exporthamnar rätt länge stält sig ända till 40 procent under
de förut bekomna.
Då de från alla delar af landet ingångna skildringarna af jordbruksnäringens
ställning tydligen lägga i dagen, att från statsmakternas sida åtgärder
nu måste vidtagas för afhjelpande af det rådande betrycket, har det
synts oss i främsta rummet vara af nöden att bereda landets modernäring
en gent emot utlandet mera betryggad ställning. Då sådana länder som
Tyskland och Frankrike aktat nödigt att helt nyligen genom ytterligare betydlig
förhöjning af införselsafgifterna för jordbruksprodukter och ladugårdsalster
komma sina egna landtmän till hjelp, och då lyckligtvis vår jordbruksnäring
är i alla hänseenden oberörd af traktatsförpligtelser, så äro vi öfvertygade,
att kloka tullpolitiska reformer, vidtagna så snart som möjligt, erbjuda
den närmast till hands liggande utvägen för afböjande af de tydliga
faror, som hota vårt lands vigtigaste näringskälla.
Med mycket fä undantag hafva både europeiska och utom-europeiska
stater införselsafgifter faststälda för flera eller färre af landtbrukets alster,
just i afsigt att åt egna jordbrukare bevara företrädet till landets marknad.»
Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren anföra härutinnan hufvudsakligen
följande:
Yid betraktandet af Sveriges statistik komme den på framtiden tänkande
i tvekan, huruvida det funnes utsigter till möjlighet för landets inbyggare
att i kommande tider existera som ett fritt och sjelfständigt folk, i fäll man
fortginge på skuldsättningens bana på samma sätt som under de senaste trettio
Bevillnings- Utskottets Betänkande ~N:o 1. 7
åren, odi huruvida uppoffringarne för försvaret af landets politiska sjelfständighet
borde ökas, då dess ekonomiska bestånd hotades med ruin. Sådana betraktelser
och bekymmer framkallades derjemte vid tanken på det närvarande
tillståndet i de flesta delar af landet, då man erfore, utom mycket annat, att konkurserna
ökades; att fastigheter oftare än förr tvångsvis såldes under inteckningsbeloppet;
att egendomar annonserades till salu under taxeringsvärdet, utan att
finna köpare; att många utarrenderade egendomar ej kunde föda sina arrendatorer,
hvarigenom de personer, som iklädt sig borgen för skyldigheternas fullgörande,
finge sätta till sin egendom; att de enskilda bankerna nödgats blifva
försigtigare vid låns utlemnande och strängare vid förut tillåten omsättning,
samt att hvar och en, som tänkte på framtiden, undveke företag, livilka utan
större olägenhet kunde uppskjutas. Det hade sagts och skulle sägas häremot,
att det närvarande tillståndet vore snart öfvergående, och ej komme att
medföra några ödesdigra följder. Man kunde dock icke undgå att tänka sig
motsatsen. Hittills hade det visat sig, att arbetsgifvarne vore de mest tryckte;
men när en del af dessa sattes ur stånd att lemna arbete, och andra nödgades
för att fortfarande kunna existera nedsätta arbetslönerna, då skulle
troligen ej heller de arbetande blifva oberörde. Statistiska uppgifter visade,
att svenska staten år 1856 icke hade någon utländsk skuld och icke heller
någon betydande inländsk sådan. Nu deremot uppginge statsskulden till öfver
230 millioner kronor. Det kunde invändas, att vi för denna skuld hade
fått jernvägar till nytta för landet, men man kunde dock hysa tvifvel, huruvida
jernvägarne i och för sig vore tillräckligt produktiva för att kunna
bära ränta och amortering å det i utlandet för deras byggande upplånade
kapitalet. Man måste tveka om svenska folkets produktionsförmåga och
ställning till utlandet blifvit förbättrade genom jernvägarne, då handelsbalansen
och den ökade skuldsättningen visade motsatsen, och svenska folket,
efter hvad statistiska författare visat, kunnat betala statsskulder, åsamkade
för krig innan jernvägar funnos, men deremot i senare tider af fred och
lugn hopat skuld på skuld. Statistiken visade ock, att de enskildes skulder
år från år ökats i en oroväckande grad. Af Chefens för Kong! Justitiedepartementet
underdåniga embetsberättelse för år 1884 inhemtades, att den
i fast egendom intecknade skulden i hela riket vid 1884 års slut uppgått
till icke mindre än 1,337,366,706 kronor 71 öre eller 39,5 procent af hela
rikets fastighets-taxeringsvärde. När man visste, att fastighets-taxeringsvärdet
under senare tid uppjagats alltför högt till följd af en öfverdrifven
prisstegring å fastighet i allmänhet, uppkommen genom en på skuldsättning
grundad god penningtillgång, hvilket visats vid flere under senare tid hållne
tvångsauktioner, samt att Sveriges inbyggare nu hade betydligt större skulder
både inom och utom landet, som icke vore intecknade, än för 30 år sedan,
8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
och hvilkas belopp det vore omöjligt att ens tillnärmelsevis beräkna; och när
man af statistiska uppgifter såge, att den intecknade skulden på 4 år eller
från 1880 stigit med 4 procent af taxeringsvärdet eller från 35,r> till 39,r»
procent, oaktadt samma taxeringsvärde äfven betydligt böjts, så kunde man
icke anse ställningen för landet i sin helhet vara sådan, att den ingåfve
stora förhoppningar för framtiden. Enligt statistiska uppgifter hade rikets
export till andra länder nästan hvartenda af de senaste 30 åren varit i
millioners värde mindre än dess import, då deremot före denna tid utförseln
visade ett motsatt förhållande till införseln. Statistiska uppgifter visade, att
fattigvårdsutgifterna sä i städerna som å landet jemte de understödstagandes
antal i oroväckande grad ökats. I landshöfdingeembetenas femårsberättelser
för 1851—1854 uppgåfves samtlige fattigvårdsutgifter för hela
riket till 2,260,000 kronor årligen. De uppgingo 1860 till 3,360,056 och
år 1883 till 8,792,060 kronor. År 1860 utgjorde de understödstagandes
antal 132,982, men 1883 uppgick detsamma till 223,974. Af statistiken inhemtades,
att under de senare 30 åren emigrationen antagit en utsträckning,
som icke kunde annat än väcka häpnad, då man besinnade att Sverige vore
ett sä glest befolkadt land. Icke allenast arbets- och försvarskrafter utan
äfven penningar hade derigenom gått ur landet. Slutligen visade statistiska
uppgifter, att folkmängden ökats mera i städerna än å landsbygden, samt till
och med r under senare åren, att folknummern minskats i många landskommuner.
År 1860 utgjorde folkmängden å landsbygden 3,425,209 och i städerna
434,519, men år 1883 var folknummern å landsbygden 3,853,708,
då densamma i städerna utgjorde 749,887. Detta förhållande tycktes icke
båda något godt för hela landets framtid. Det vittnade om, att städerna
voro mera begärliga boningsorter än landsbygden; att befolkningen å landet
vore mera tryckt än i städerna; samt att de producerande» antal icke
ökats i samma förhållande som de konsumerandes. Berättigade farhågor
för framtiden väcktes ock deraf, att de enskildes skogstillgångar år från år
minskats, och att man icke kunde antaga att i all framtid få lika stor utskeppning
af trävaror till utlandet som hittills. Dessutom vore det icke obekant,
att statens behof ökats, och detsamma komrne säkerligen icke att minskas.
Men ville man öka statsbehofven, ville man öka antalet platser för statens
embets- och tjensteman, ville man öka deras inkomster och således öka begäret
för det uppväxande slägtet att egna sig åt studier för embets- och
tjenstemannabanan, då måste man mera än hvad under sista tiden skett
tänka på hvarifrån medel skulle tagas dertill på annat sätt än genom landets
ökade skuldsättning till utlandet. Motionärerne erkände väl, att anledningarne
till denna senare voro flera än som genom ändrad lagstiftning kunde
häfvas, äfvensom att folkets lefnadssätt och ökade benägenhet för lyx bi
-
Bevillnings-JJtskottets Betänkande N:o 1. 9
diagit till den bekymmersamma ställningen, men det syntes dem obestridligt,
att nu- gällande tull-lagstiftning haft ett menligt inflytande pa landets näringar,
minskat dess produktionsförmåga och gifvit anledning till den ökade skuldsättningen.
Att fa ändring i denna för att vinna skydd för landets näringar
och derigenom få den inhemska produktionen ökad, vore derför deras önskningsmal.
Da samhället sökte skydda sig för yttre fiender, vore det äfven
skyldigt att skydda sina näringar, söka skydda sig för inre fiender, som
kette luin, fattigdom och armod. Att tillåta tullfri införsel af öfverproduktion
från de nationer, som omgärdat sina näringar med så höga skyddstullar,
att det vore omöjligt för oss svenskar att dit exportera några af vårt lands
produkter, det vore, lindrigast sagdt, oklokt. I samhället funnes väl skilda
intiessen i flaga om prisbillighet och handelsvinst, men lagstiftningen hade
att främst taga hänsyn till det allmännas väl. I fråga om jordbruksnäringen
borde icke heller den omständigheten lemnas utan uppmärksamhet, att jordbrukarens
flesta skatter ursprungligen utgått i spanmål och andra landtbruksprodukter,
samt att deras förvandling till penningar hufvudsakligen skett
under tider, då Sveriges jordbrukare hade tullskydd för landtbrukets produkter.
Hen J. Petei sson i Boestad framhåller likaledes, hurusom från nästan
alla delar af landet klagorop inginge öfver det betryck, hvari modernäringen
joidbiliket lakat, och öfver de svårigheter, hvarmed sä väl de större som
de mindre jordbrukare hade att kämpa. Dessa svårigheter berodde till
stor del af vår allt för fria tullagstiftning, som lemnade spekulationslustan
fritt fält; och då de fleste andra kulturländer är efter år mer och mer
slagit in pa tullskyddets bana, så hade detta vållat en öfverimport till vårt
land, som icke vore förenlig med vara tillgångar på egna penningar, utan
för hvilken lånevägen mer och mer anlitats. Motionären anser derför landets
jordbi uk kräfva ett snart öfvergifvande af de hittills följda grundsatserna i
fråga om tullfri införsel af främmande landtbruksalster.
Heiiai J. 1 ettersson i Alfvesta och J. A. Sjö dela väl äfven den åsigten,
att man vid jordbrukets tryckta ställning bör söka medelst införselstull å en del
landtmannavaror något höja det nuvarande låga värdet af dess alster, men
hafva emellertid af de här omhandlade artiklar ansett endast mais böra Vöras
till föremål för sådan tull.
Under förutsättning att tull komme att åsättas råg och hvete har
Herr Axell, i sin förenämnda motion, yrkat, att ett vilkor derför borde
stadgas.» Anspråket på spanmålstullar», säger motionären, »är ju framkalladt
af och grundadt på nuvarande låga pris på utländsk spanmål och svenska
jordbrukets deraf föranledda betryck. Ramlar åter denna grund, aflösas vårt
joi dklots rikliga skördar åt dåliga sådana, inträffa missväxt och nöd i vårt
eget land, och jagas prisen i höjden — hvilket allt kan ske förr än någon
Bih. till Riksd, Prof. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 2
10 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
nu anar — sä blifva spanmålstullär i och med detsamma obehöfliga äfven
nr deras synpunkt, som nu derpå yrka och deråt tro sig hafva intresse. För
öfriga samhällsklasser skulle den börda, som under göda år må hända kunde
fördragas, för visso blifva outhärdlig under dyra tider. Detta kan endast
förekommas derigenom att, likasom de nu föreslagna tullsatserna äro eller
skola vara afpassade efter nu gällande låga pris, dessa tullsatser antingen
göras rörliga, så att de falla och stiga med utländska spanmålsprisets höjning
och sänkning, eller ock att ett visst råg- och hvetepris i Östersjöhamn bestämmes
som tullgräns, så att, om priset stiger deröfver, råg och hvete få
införas tullfritt, men, om det faller derunder, sådan import skall drabbas af
den tull, som af Riksdagen möjligen beslutas och af regeringen möjligen fast’
ställes.» Motionären har, ehuru inseende de praktiska svårigheter, hans förslag
skulle medföra, under sagda förutsättning, ansett det senare alternativet
böra i folkets och enkannerligen Norrlands intresse anlitas. Såsom lämplig
tullgräns föreslår han följande pris:
för råg ...... 2: 50 kronor per kubikfot,
» hvete ... 3: — » » » ;
fixerade i enlighet med svenske konsulns i Riga eller S:t Petersburg officiella
rapport till Kommerskollegium.
Utskottet instämmer till fullo i de af motionärerne anförda skäl. för
öfvergifvandet af de grundvalar, hvarpå vår nuvarande tullagstiftning hvilar,
och tinner sig derför nu böra tillstyrka införandet af tull å spanmål.
Tullagstiftningen har, enligt Utskottets åsigt, en långt vigtigare och
mera omfattande uppgift än den, som från frihandelsståndpunkt plägar tillläggas
densamma, eller att allenast utgöra ett medel att skaffa statsveiket
inkomster. Den bör i icke mindre grad afse att bereda erforderligt skydd
för landets näringar.
Härvid är dock, särskildt hvad jordbruksnäringen angår, ingalunda
nödigt eller ens önskligt, att tullskyddet bestämmes så högt, att prisen å de
skyddade näringarnas alster i större grad uppdrifvas. Tullarnes hufvuduppgift
är att åt de inhemske näringsidkarne garantera den inhemska marknaden,
att bereda dem tillfälle att vinna afsättning för sina produkter, och
detta ’ till sådana pris, att en fortfarande produktion må vara möjlig. För
ernående af detta mål är i fråga om jordbrukets alster en måttlig skyddstull
tillräckligt verksam. De mest påtagliga omständigheter gorå behofvet af en
sådan åtgärd oafvisligt, ty för närvarande är det på många håll för de
svenska jordbrukarne omöjligt att finna afnämare för sina alster, åtminstone
så framt de ej skola bortslumpas för pris, hvilka knappast bereda tillgångtill
betalande af erforderliga arbetskrafter och utgående skatter, men ej lemna
någon ränta på i jorden nedlagdt kapital.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 11
Bland orsakerna till dessa förhållanden äro framför allt tvenne desto
mera anmärkningsvärda, som de ingalunda äro af öfvergående natur, utan
fast hellre måste i allt större och större mån komma att utöfva sitt ödesdigra
inflytande.
Den ena af dessa utgöres af de för spanmålsodling ojemförligt gvnsammare
produktionsvilkor, som föreligga i de länder, företrädesvis södra
Ryssland, Nordamerika, särskildt Californien, Ostindien och Australien, hvilkas
rika och lätt vunna skördar under de senaste åren allt mer och mer
öfversvämmat Europa i allmänhet och jemväl vårt land, en konkurrens desto
farligare, som dessa länders invånare se sig nödgade att till hvad pris som
helst söka afsättning för sina produkter och sålunda underbjuda hvarandra.
Icke mindre betydelsefull är den oerhörda nedsättning af transportkostnaderna,
som möjliggjorts genom senare tiders lättade kommunikationer
och förbättringar af transportmedlen och genom hvilken det skydd mot e''n allt
för öfvermägtig konkurrens, som fordom utgjordes af sjelfva afstanden, numera
blifvit så godt som fullständigt nedbrutet. Till belysning häraf torde
Utskottet kunna inskränka sig till att anföra de i Bil. Lift, A innefattade
uppgifter ur ett förlidet år af en engelsk kommission afgifvet utlåtande:
First report of the Roy al Gommission appointed to inquire into the
depression of trade and industry.
Dessa uppgifter tarfva ingen kommentering. Det betänkliga i det frakternas
betydande nedgående, hvarom de oförtydbart bära vittne, ökas än mera
derigenom, att detsamma möjliggjort, att mångenstädes spanmål numera fraktas
rent af såsom barlast. Hvad särskildt Californien och Australien beträffar,
måste ytterligare ett högst genomgripande fraktfall å deras produkter
uppkomma, då Panamakanalen snart upplåtes för trafiken, likasom Sueznäsets
genomskärande på sin tid beredde Ostindiens alster väsentligen lättadt tillträde
till Europa.
Gent emot de svårigheter, som antydda förhållanden åsamkat det europeiska
jordbruket, är det icke möjligt att ställa sig likgiltig-.
1 utlandet har man ock, såsom motionärerne framhållit, allt allmännare
kommit till insigt derom, att skydd måste beredas den inhemska odlingen
mot en så öfvermägtig konkurrens från andra delar af verlden. Flertalet
af de europeiska staterna hafva i större eller mindre omfattning belagt spanmäl
med införselsafgift. Det föredöme, som sålunda gifvits, måste det för
oss vara desto nödvändigare att efterfölja, som de nya eller förhöjda tullar,
hvarmed åtskilliga af Europas förnämsta stater på senare tiden omgärdat sig,
äfven för oss ytterligare väsentligen försvårat möjligheten till afsättning af varor,
hvilka tillförene kunnat härifrån med fördel exporteras. Att vi å vår sida
12 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
vid sådant förhållande måste bygga vår tullagstiftning på grundsatsen af
reciprocitet, synes Utskottet uppenbart.
Hvad vårt grannland Danmark beträffar, hafva svårigheter liknande
dem, med hvilka Sveriges jordbrukare hafva att kämpa, nyligen föranledt
regeringen att framlägga förslag om tull å vissa sädesslag, och endast de politiska
förhållandena i förstnämnda land torde föranledt, att förslaget denna
gång förfallit. De grunder, som till stöd derför i den Kong], propositionen
anfördes, ega i så hög grad tillämpning jemväl hos oss, att Utskottet
trott sig böra derur återgifva följande:
»Under det ingen grund föreligger att antaga, att resultatet af landets
skörd blifvit mindre godt, utan detsamma snarare förbättrats genom ökad sädesproduktion
för kreatursfodring och större rotfruktsodling, samt skördens qvantitet^
om den än vexlar för de olika åren, emellertid icke i det hela förminskas,
^ är det en känd sak, att prisen å skördeprodukterna på senare tid
nedgått under inflytelsen af det allmänna prisfallet i verldshandeln och den på
grund åt de förbättrade kommunikationsförhållandena uppkomna konkurrensen
från de aflägsnaste trakter i fråga om verldens förseende med åkerbruksprodukter.
Vår utförselsstatistik visar tydligen, hurusom det danska jordbruket
så mycket som möjligt sökt föröka sina inkomster genom att efter hand frambringa
mer och mer lefvande kreatur och mejerialster m. m. (»Fedevarer»), under
det spanmål, som förr utgjorde vår hufvudsakliga exportartikel, nu utföres i
mindre qvantiteter, men emellertid, delvis på grund deraf, att den utföres i
förädladt tillstånd, intill de senaste åren utan minskning i värdebeloppet. I
följd af ofvanberörda förhållanden på verldsmarknaden har den genom utförsel
af djur och mejerialster m. m. skapade goda inkomstkällan för jordbruket
väsentligen hämmats, och de spanmålsqvantiteter, som med lätthet omsattes
till andra, mera) lönande produkter, hafva ingen användning för landtmannens
egen näring och kunna i anseende till den starka konkurrensen
med produkter från alla håll säljas endast till mycket nedsatta pris, ja
sakna stundom helt och hållet afsättning. Under sådana omständigheter måste
en stark maning förefinnas att taga i öfvervägande, huru jordbruket må
kunna understödjas under den öfvergångsperiod, hvari det för närvarande
befinner sig, och reglerandet af de indirekta skatterna erbjuder då ett
medel att genom påläggandet af införselstull bidraga till att afkastningen blir
mera lönande eller skydda den inhemska produkten mot en konkurrens
utifrån, utan att träda allmänna intressen för nära.»
Men det är icke nog med att utlandet härutinnan föregått med exempel.
Detta föredöme måste ock, så vidt nu kan bedömas, anses hafva slagit
sig synnerligen väl ut och medfört de åsyftade verkningarna. Särskildt hvad
Tyskland beträffar, lärer detta icke med fog kunna betviflas, och det visade
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
13
sig ock af 1885 års förhandlingar rörande tullagstiftningen derstädes, att
skyddssystemet, hvilket tidigare rönte icke obetydligt motstånd, dåmera omfattades
med ett ganska allmänt förtroende. De klagomål, som ännu förnimmas
från näringsidkare inom ifrågavarande länder — och från sådana
klagomål är man endast undantagsvis helt och hållet fri — torde hafva sin
grund i andra förhållanden, å hvilka tullagstiftningen icke eger inflytande.
Bland de göda verkningar , ett tull skydd å spanmål i vårt land skulle
utöfva, är den icke minst afsevärd, att detsamma komme att utgöra en regulator
af spanmålshandeln och framför allt hämma de osunda spekulationer,
hvilka^ nu, underlättade af gynsamma kreditvilkor från utlandets sida, på
spanmålsimporthandelns område försiggå utan tillbörlig hänsyn till landets behof
af utländsk spanmål och för de inhemska producenterna icke blott nedtrycka
prisen, utan äfven göra dessa högst vacklande och osäkra. Och det kan
ju icke ifrågasättas, att icke för vårt land spanmålsodlingen är en långt vigtigare
näring än spanmålshandeln.
Utskottet förbiser visserligen icke, att åtskilliga orsaker bidragit till
jordbrukets tryckta ställning, hvilka icke kunna undanrödjas på den nu ifrågasatta
väg, och Utskottet öfverskattar ingalunda verkningarna af det botemedel,
Utskottet nu trott sig böra förorda. Men Utskottet är icke desto mindre
öfvertygadt, att detta medel skall för jordbruket åstadkomma en väsentlig
förbättring i det nuvarande tillståndet och derigenom medelbart bidraga till
höjande af hela landets öfriga näringslif.
Det vanligaste råd, som tullskyddets motståndare pläga lemna jordbrukarne,
är, att de borde uppgifva försöket att täfla med utlandet och låta
konkurrensen föranleda öfvergång från hittillsvarande, nu mindre lönande
produktionsarter till andra, mera intensiva dylika, företrädesvis boskapsskötsel
och mejerihandtering, äfvensom till långt mera öfvervägande odling af vårsäd.
I den mån ett sådant råd verkligen kan anses praktiskt godt och
sålunda efterföljansvärdt, samt utan längre förberedelsetid verkställbart, lärer
det öfver hufvud redan nu vara iakttaget af förtänksamme jordbrukare. Men
dels är det icke tänkbart att verkställa en sådan öfvergång i så omfattande
grad, som många förmena — särskildt kan vårsädsodling icke ega rum i
den utsträckning, som härvid påyrkats —; och dels skulle ett dylikt förfarande,
äfven så vidt det är praktiskt möjligt, för visso visa sig föga lönande, enligt
hvad man kan sluta deraf, att vilkoren för jordbrukets förädlingsnäringar
redan nu, såsom i flera af motionerna framhållits, genom allt starkare konkurrens
och deraf föranledt prisfall blifvit betydligt ogynsammare än de
hittills varit, hvilket än mera måste blifva fallet, i samma mån allt flera
egnade sig åt desamma. Härtill kommer, att, äfven om den ofvan berörda,
till sin fulla omfattning och verkan ännu oöfverskådliga revolutionen i de
14
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 1.
nutida produktions- och transportförhållandena möjligen i större mån än redan
skett skulle nödga till förändringar i den inhemska produktionens rigtning,
ett lämpligt skydd för denna i alla händelser under öfvergangstiden lika väl
är af största behof påkalladt, och detta desto hellre, som sjelfva öfvergången
från den ena produktionsarten till den andra, oafsedt andra dermed förenade
olägenheter, icke kan försiggå utan betydande omkostnader, förutsättande en
kapitaltillgång, af hvilken våra fleste jordbrukare nu äro i afsaknad.
Utskottet går härefter att till bemötande upptaga några bland de
hufvudsakligaste invändningar mot spanmålstullars införande, som under tidigare
förhandlingar derom plägat framdragas.
Ett vanligt påstående är, att tullskyddet ä spanmäl skulle gagna endast
större jordbrukare. Hvar man härvid tänkt sig gränsen mellan större och
mindre jordbrukare är vanskligt att säga. Påtagligt är i alla händelser, att
de verkligen »större» jordbrukarne utgöra en mycket obetydlig del af hela
antalet. I den officiella statistiken upptogos sålunda år 1882:
antalet egare af 4 tunnland åker och derunder till 62,725
» » 4—40 tunnland åker................................... 175,235
» » » 40—200 » » ................................ 25,053
» » » 200 » » och deröfver.......... 2,370.
Nu är förhållandet i sjelfva verket det, att flertalet af de större jordbrukarne
hafva sina egendomar utarrenderade antingen i deras helhet eller utlagda
till smärre gårdar, dervid arrendatorerne i om möjligt än högre grad än egarne
äro beroende af spanmålsprisen, äfvensom att de jordbrukare, hviika kallas
större, i regeln afsätta relativt långt mindre spanmal än åtminstone den stoi a
mängden af de mindre jordbrukarne. De stora egendomarna äro nemligen
oftast försedda med mejerier, och deras afkastning användes hufvudsakligen
för jordbrukets förädlingsnäringar. Och äfven för de jordbrukare, hvilkas
afsättning af spanmål af här ifrågavarande slag icke utgör synnerligen stora
qvantiteter, och hvilkas af tullskyddet möjliggjorda vinst per såld tunna
sålunda i och för sig icke blefve betydande, måste tullskyddet varda af
väsentligt gagn för alla de fall, då utan detsamma de endast med svårighet
kunde finna afsättning för sin spanmål.
Då man vidare här vid lag ställer olika delar af landet gent emot hvarandra
och särskildt framhåller, att för jordbrukarne i Norrland tullskyddet
blefve af mera skada än gagn, synes det Utskottet att man icke nog beaktade,
huruledes, då det är fråga om hela landets och dess modernärings väl, de
partiella intressena måste derföre vika. Vid de jemförelsevis gynsamma fölhållanden,
hvarunder i Norrland motsvarande folkklasser med skogsskötseln
såsom hufvudnäring för närvarande lefva, torde den ifrågavarande uppoffringen
icke för dem blifva betydande. Och den uppoffringen torde med
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
15
desto större fog kunna begäras, om någon hänsyn tages jemväl till sådana
omständigheter, som att för alstren af Norrlands hufvudnäring lättare afsättning
blifvit beredd genom traktater, och att man äfven medelst afsättande
af en garantifond för aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening sökt förebygga,
att trävarorna skulle behöfva afyttras till ruinerande pris.
Än mindre befogadt synes det Utskottet vara att vid bedömandet af
tullskyddets nyttiga eller skadliga följder utsöndra jordbrukarnes intresse från
öfriga samhällsklassers och förmena, att all fördelen komme att stanna på
de förres sida, under det de senare af tullskyddet finge endast skada. Oafsedt
att, enligt hvad statistiken för år 1883 utvisar, af rikets folkmängd nära
84 procent är boende å landet, deraf en så stor del egnar sig åt jordbruket
och dess binäringar, att densamma motsvarar mer än hälften af hela folkmängden,
är det långt ifrån med verkliga förhållandet öfverensstämmande, att
för hela den öfriga befolkningen tullskyddets verkan skulle bestå endast i
prishöjning å vissa lefnadsförnödenlieter samt ökade produktionskostnader med
deraf härrörande fördyring jemväl å andra varor.
I afseende å den prishöjning, som emellertid sålunda kunde deraf
härröra, må till en början framhållas, att det ingalunda kan med fog påstås,
att låga pris i och för sig måste innebära en fördel. Om alla vilja hafva
billigt pris å alla varor och för den skull hemta dem från utlandet, måste
den dag komma, då i anseende till den inhemska produktionens förfall medel
tryta att betala dem. Den prisbillighet, som sammanhänger med bristande
köpkraft och deraf beroende minskad konsumtionsförmåga hos landets invånare,
kan icke för dem vara till någon välsignelse. Och lika klart är, att prishöjningen
för dem icke kan vara skadlig, derest den går hand i hand med en ökad
konsumtionsförmåga, alstrad af jordbruksnäringens mera blomstrande tillstånd.
Förflutna tiders erfarenhet visar ock, att allmän välmåga inom landet gått i
jembredd med lönande pris å jordbrukets alster. Och detta är enligt Utskottets
uppfattning en helt naturlig företeelse. Då jordbruket lemnar god
vinst, ser sig jordbrukaren i stånd att lemna arbetsförtjenst åt eljest sysslolösa
händer, och i samma mån beredes för öfriga industrier ojemförligt större
afsättning af deras produkter till båtnad för hela den befolkning, som af
dessa industrier är beroende.
För öfrigt gifver erfarenheten från utlandet vid handen, att den ifrågavarande
prisförhöjningen icke ens hvad den tullbelagda spanmålen beträffar plägar
blifva på långt när så betydande, som man vanligen befarar eller förespår, beroende
detta derpå, att denna vara äfven inom landet är föremål för produktion,
och att priset derå sålunda påverkas jemväl af den inhemska konkurrensen.
De antydda omständigheterna torde innefatta ett mer än tillräckligt
svar å den invändning mot spanmålstullar, som särskildt hvad de arbetande
16
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
klasserna beträffar plägar framhållas ur synpunkten af lefnadskostnadernas
fördyrande. Oafsedt att åtminstone å landet många arbetares aflöning delvis
utgår i vissa sädesqvantiteter och så till vida är oberoende af sädesprisen,
torde för visso kunna antagas, att det befarade fördyrandet af lefnadskostnaderna
skulle mer än uppvägas af det vidgade tillfälle till arbetsförtjenst
och den ökning i arbetslönerna, som jordbrukets och, helst under förutsättning
att äfven skäliga industritullar införas, hela näringslifvets höjande måste medföra.
Härvid bör ock särskild! uppmärksammas, hurusom i värdet af hvarje
färdiggjord vara ju ingår en mer eller mindre betydande arbetskostnad, hvilken
måste gäldas med det, som erhålles i betalning för varan, samt att, då
en vara för inhemsk förbrukning från utlandet importeras, den derå sålunda
fallande arbetslönen kommer utlandets arbetare till godo; hvaremot, då varan
inom landet tillverkas, denna arbetslön förbehålles åt landets egna arbetare.
Det kan sålunda icke rimligtvis sägas, att i förevarande hänseende
öfriga samhällsklasser, minst arbetarne, hafva stridiga intressen med jordbrukarne.
Likasom det är en sanning, att, då en lem lider, de andra lemmarna
lida med, är det å andra sidan i detta fall uppenbart, att det helas
väl äfven är de enskildes.
Ännu en svårighet har man funnit härröra af gällande lagstiftning om
den inbördes liandelsgemenskapen mellan Sverige och Norge, i det en tullsats
å spanmål i Sverige, öfverstigande den särdeles lindriga, som i Norge är
gällande, 22 öre per 100 kilogram för de vigtigaste slagen, skulle kunna föranleda
en mjölimport från norsk sida till Sverige, i följd af hvilken förstnämnda
åtgärd, utan gagn för vare sig det svenska statsverket eller det
svenska jordbruket, endast komme att bereda den norska statskassan en inkomst.
Det vill dock synas Utskottet, att man beträffande en för vårt land
och dess modernäring så vigtig angelägenhet icke bör tillmäta berörda omständighet
någon som helst betydelse. För den händelse Sverige ser sig nödgadt
att införa ett förändradt tullsystem, lär det falla af sig sjelft, att de
bestämmelser i mellanrikslagstiftningen, hvilka grundats å förutsättningen af
tullfrihet härstädes för all spanmål, måste undergå erforderliga modifikationer
till förebyggande af missförhållanden af antydda slag, och detta desto hellre,
som Norge, såsom ett icke i nämnvärd grad sädesproducerande land, alls
icke kan anse sina intressen kränkta genom en dylik åtgärd.
1 öfrigt åberopande de af motionärerne till stöd för hithörande yrkanden
anförda skäl, har Utskottet ansett sig böra här meddela vissa statistiska
uppgifter af betydelse för den föreliggande frågans bedömande.
Rikets in- och utförsel af spanmål under tiden från och med år 1873,
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1. 17
så vidt densamma framgår af tillgängliga officiella uppgifter, inhemtas af bilagda
tabeller litt. B—N.
Vidare har Utskottet under Bil. litt. P bifogat en öfversigt af värdet
å Sveriges in- och utförsel af landtmannaprodukter i allmänhet under åren
1879—1884, grundad å Kommerskollegii berättelser.
Sist omförmälda öfversigt gifver otvetydigt vid handen, att förhållandet
mellan in- och utförsel af landtmannaprodukter i allmänhet under senaste
tiden för^ vårt land stält sig allt sämre, och särskildt att importöfverskottet
af spanmål och produkter deraf nått en högligen oroväckande höjd. Att
fortfarande tillåta beskattningsfri införsel af dylika varor kan vid sådant
förhållande icke vara välbetänkt.
Att tullskyddet för de inhemska sädesslag''en i främsta rummet, hvad
till en början omalen spanmål angår, bör skänkas åt råg och hvete, framgår
uppenbarligen af de bifogade tabellerna. Lika påtagligt är å andra sidan,
att hafre, ^ såsom alldeles öfvervägande exportartikel, fortfarande kan lemnas
tullfri. Äfven vicker torde, såsom icke i nämnvärd grad utgörande föremål
för vare sig export eller import, böra ställas i samma kategori som sist
nämnda
sädesslag, hvaremot Utskottet ansett tullskyddet böra utsträckas
jemväl till korn och malt, ärter och bönor samt andra slag af omalen
spanmål.
Det^ faller vidare af sig sjelf, att, om införselsafgift nu stadgas för
rå spanmål, äfven landets qvarnindustri samtidigt bör erhålla ett deremot
lämpligen afvägdt skydd, oafsedt att, såsom nedan närmare skall visas, denna
industri redan nu lider af sådana svårigheter, att det kan ifrågasättas, huru
vida icke, äfven för den händelse den råa spanmålen fortfarande förblifver
tullfri, en dylik åtgärd är af behofvet påkallad för att bereda samma industri
en ställning, jemngod med utlandets.
Hvad artikeln mais angår, äro naturligen skälen för åsättandet af tull
derå väsentligen af annan art, ehuruväl hufvudmotivet äfven derför är vår
jordbruksnärings skyddande.
1880 års Riksdag anförde såsom skäl för den å ifrågavarande artikel
då bestämda tullsats bland annat följande:
»G-enom den inhemska bränvinsfabrikationen har, såsom denna fabrikation
hittills bedrifvits, användning beredts för åtskilliga jordbruksprodukter,
hvilka inom landet frambringas i större mängd, än att desamma kunna härstädes
för annat ändamål vinna skälig afsättning, samt derjemte äro af den
beskaffenhet, att de icke lämpa sig för utförsel. Det förnämsta råmaterialet
för den inhemska bränvinstillverkningen utgöres af potates.
Om, såsom Riksdagen icke håller för osannolikt, den större prisbilligheten
hos maisen inom kortare eller längre tid komme att uttränga användBih.
till Bikscl Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 3
18 Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 1.
ningen af potates vid brän vinsfabrikationen, skulle, enligt Riksdagens åsigt,
ett sådant förhållande för det svenska jordbruket inom vissa delar af landet
medföra mycket menliga följder.
Potatesodlingens vigt för den svenska jordbruksnäringen inses lätteligen,
om man betänker, dels hvilka ofantliga qvantiteter potates, som för
närvarande i och för bränvin sbränning'' odlas, men som genom maisens användning
såsom råämne för tillverkningen af denna vara skulle sakna afsättning,
dels ock att potatesodlingen framför allt är för de mindre jordbrukarne
af vigt. äfvensom att inom vissa trakter af landet befolkningen till
följd af jordens beskaffenhet är nästan uteslutande hänvisad till odlingen af
detta jordbruksalster.
Till undvikande af nu omförmälda olägenhet har Riksdagen ansett
mais böra och i betraktande af den höga skyddstull, hvarmed den inhemska
bränvinstillverkningen är gynnad, skäligen kunna vid införsel åsättas en så
hög införselstull, att kostnaden för användandet af mais såsom råmaterial vid
bränvinstillverkningen under vanliga förhållanden icke må understiga den för
användandet af potates.»
Vid nästlidet års riksdag framstäldes åtskilliga yrkanden om tull ä
mais, med anledning af hvilka Utskottet, som ansåg hvad 1880 års Riksdag
sålunda yttrat fortfarande ega giltighet framför de skäl, hvilka blifvit anförda
mot införselstull å berörda artikel, då tillstyrkte en införselstull för
omalen mais, motsvarande 1 krona för 100 kilogram. Denna Utskottets
hemställan vann likväl ej Riksdagens bifall.
Införseln af mais, hvilken, derförut synnerligen obetydlig, under åren
1876—1879 i årligt medeltal utgjorde 268,474 kubikfot, motsvarande omkring
4,886,000 kilogram, uppgick år 1880 till icke mindre än 58,427 kubik
meter eller 2,232,496 kubikfot, motsvarande omkring 40 millioner kilogram.
För de följande åren utgjorde densamma:
år 1881................................................... 1,870,762 kilogram.
» 1882................................................... 1,514,918
» 1883.................................................. 5,809,285
» 1884..................................... 11,471,543
Den exempellöst höga införsel, som af ifrågavarande artikel år 1880
egde rum, kan, på sätt Utskottet förlidet år framhöll, antagas hafva i så
väsentlig mån orsakat den betydliga minskningen af de båda närmast följande
årens införsel deraf, att den icke synnerligen höga tullsats, som då för
mais var gällande, härutinnan icke lärer hafva utöfvat så stor verkan, som
man förmenat. En ny tull derå torde derföre icke komma att visa sig menlig
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 19
för dem, hvilka betjena sig af maisen för sådana ändamål, i afseende å
hvilka inhemska råämnen icke anses kunna lemna fullgod ersättning.
Tillverkningen af bränvin har under de senaste tillverkningsåren utgjort:
år
1880—1881 ..................................... 18,141,266,5 k:r.
» 1881—1882 ......................................... 14,204,769,0 »
» 1882—1883 ......................................... 12,471,547,6 »
» 1883—1884 ....................................... 12,918,159,6 »
» 1884—1885 ......................................... 14,837,630,8 »
Utförseln af bränvin har samtidigt varit begränsad till:
år 1880 ........................................................ 6,248,425 liter.
» 1881 ......................................................... 6,691,416 »
» 1882 ......................................................... 1,192,852 »
» 1883 .................................................... 388,737 »
» 1884 ...................................................... 240,895 »
» 1885 (i rundt tal) ................................. 9,094,000*) »
Vid sådant förhållande synes bränvinsexporten icke heller nu kunna
tillmätas den betydelse, att man för dess underlättande bör beröfva våra
jordbrukare det skydd, som tull å niais erbjuder i fråga om odlingen af
potates och andra produkter.
De sålunda anförda skäl gälla naturligen lika väl i fråga om maismjöl
som i fråga om omalen mais. De omständigheter af rent praktisk
art, hvilka förlidet år föranledde Utskottet att, ehuru tull å omalen mais af
Utskottet förordades, icke desto mindre afstyrka sådan å maismjöl, förelinnas
icke mera. Utskottet hade då tillstyrkt fortfarande tullfrihet för malen
spanmål i allmänhet och fann det vid sådant förhållande olämpligt att med
införselsafgift belägga en art af mjöl.
Hvad beträffar tullsatsernas belopp å de slag af omalen spanmål, hvilka
sålunda, efter Utskottets åsigt, böra med tull beläggas, är det obestridligt,
att vissa förhållanden tala för bestämmandet af olika tullsatser å olika slag
af sådan spanmål. Härvid kunna emellertid, enligt Utskottets tanke, de bestämmelser
icke lämpligen lemnas ur sigte, som finnas böra vidtagas med afseende
å mjöltullen.
Äfven i afseende å denna vore det för visso önskligt, om olika tullsatser
kunde bestämmas för olika mjölsorter. Grenom den erfarenhet, som
vunnits under det i vårt land vissa slag af mjöl och gryn voro med införselsafgift
belagda, har det emellertid blifvit nogsamt ådagalagdt, att hvarken
bestämmandet af olika införselsafgifter å olika arter af malen spanmål eller
*) Samma år utgjorde införseln af bränvin (i rundt tal) 12,363,000 liter.
20
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 1.
läggandet af dylik afgift endast å en eller några sådana arter, under det de
öfriga förblefve derifrån fria, utgör något lämpligt tillvägagående. Ett sådant
system vållar nemligen ständiga svårigheter vid tillämpningen, i det i de flesta
fall, åtminstone vid blandningar af olika mjölsorter, det icke väl låter sig göra
att urskilja hvad slags spanmål som föreligger. Samma afgift bör derför,
enligt Utskottets mening, bestämmas för all malen spanmål äfvensom för
maismjöl.
Yid sådant förhållande har det synts Utskottet lämpligast att icke
heller i fråga om den omaln a spanmålen bestämma olika tullsats för olika
slag deraf. Förutom det rent praktiska skäl, hvarifrån Utskottet sålunda
härvid utgått, har Utskottet, hvad särskildt beträffar förhållandet mellan
hvete och råg, af hvilka det förra i och för sig kan synas böra beläggas
med högre tull än den senare, härutinnan tagit hänsyn jemväl till följande
omständigheter. Då hvetet är icke obetydligt tyngre än rågen och sålunda
lemnar mera mjöl än denna -— en kubikmeter af det förra väger omkring
812 kilogram, under det en kubikmeter af den senare väger endast omkring
731 kilogram, och under det procenten finsiktadt mjöl af råg utgör endast
omkring 60 procent, uppgår densamma för hvete till minst 65, ofta ända till
75 procent, — måste en efter vigt utgående tull drabba hvetet drygare per
tunna än rågen, äfven om tullen sättes lika för båda slagen. Härtill kommer,
att i följd af den växande hveteproduktionen hvetepriset under senaste
tiden efter hand betydligt fallit och mer och mer närmar sig rågpriset. Af
dessa och ofvan anförda skäl har Utskottet ansett någon skilnad i tullsatsen
å dessa båda slag lika litet böra ifrågakomma, som med afseende å andra
slag af spanmål.
Hvad här yttrats eger dock icke tillämpning å artikeln malt, hvarom
Utskottet nedan skall närmare orda. Deremot torde mais lämpligast böra i
afseende å tullsatsen likställas med de ofvanberörda spanmålsslag, å hvilka
Utskottet förordat införselstull.
I fråga om den lämpliga tullsatsen för dessa artiklar har Utskottet, som,
på sätt redan är antydt, ansett denna icke böra sättas allt för hög, tagit
hänsyn, utom till motionärernas härutinnan gjorda framställningar, jemväl till
de åsigter, hvilka vid senaste riksdagen och sedermera inom landets skilda
delar uttalats derom, att tullen dock icke borde sättas så låg, att den dermed
afsedda effekten äfventyrades.
Härvid har Utskottet äfvenledes funnit ledning kunna hemtas af den
uppfattning, som i utlandet gjort sig gällande i förevarande hänseende.
Spanmålstullen i Frankrike utgår, enligt de den 28 Mars 1885 vidtagna
förändringar i landets allmänna tulltariff'' af den 7 Maj 1881, med
följande belopp:
Bevitlnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
21
Produkter af euro- Produkter från
peiskt ursprung- länder utom
eller importerade Europa,
direkt från länder importerade från
O
a
hvete,
spelt och blandsäd :
utom Europa.
Francs.
nederlag i Europa.
Francs.
omalen ....................
för 100 kilogram
3: —
6: 60.
malen.......................
» » »
6: —
9: 60.
o
a
omalen
hafre, råg och korn
» » »
1: 50.
5: 10.
o
a
malt...
» » »
1: 90.
5: 50.
o
a
gryn ...
» » »
5: 50.
9 *)
Hvad Tyskland beträffar, beslötos i Maj 1885, med ändring af de i
tulltaxan af den 15 Juli 1879 faststälda tullsatser å spanmål, följande sådana:
å omalen spanmål: Mark.
hvete och råg......................... för 100 kilogram 8: —
hafre och korn .................... » * » 1: 50.
mais, bohvete, skidfrukter och
andra slag........................... » » » 1: •—
malt ......................................... » » » 3: —
ä malen spanmål:
mjöl och gryn........................ » » » 7: 50.
De för Österrike—Ungern i gällande tulltaxa af den 25 Maj 1882 faststälda
tullsatser å spanmål är o lägre än de nuvarande tyska. Men till följd
af en mellan österrikiska och ungerska regeringarne träffad öfverenskommelse
lära vederbörande parlament inom kort komma att emottaga propositioner om
ny tulltaxa, hvilken, i allmänhet anslutande sig till den tyska, särskildt i
afseende å här ifrågavarande landtmannaprodukter kommer att i det allra
närmaste likna sistnämnda tulltaxa. Enligt, ett till Utrikesdepartementet
ingånget meddelande skall något tvifvel om ifrågavarande propositioners
antagande hvarken inom vederbörande statsdepartement eller inom de ledande
parlamentariska kretsarne förefinnas.
I det ofvan omförmälda danska regeringsförslaget äskades för mais
och korn en tullsats af 75 öre för 100 pund, motsvarande omkring 1 krona
50 öre för 100 kilogram, å det omalna och 2 kronor för 100 pund, motsvarande
ungefär 4 kronor för 100 kilogram, å det malna.
\7id jemförelse med nyss anförda, från utlandet hemtade siffror och
*) Här tillkommer å tullen 5 fr. 50 c. äfven en nederlagsafgift (surtaxe d’entrep6t.)
22
Bevil In ing s -Utskottets Betänkande N:o 1.
efter öfvervägande af öfriga hithörande förhållanden har Utskottet, som trott
de svenska tullsatserna a ifrågavarande artiklar böra åtminstone i någon
mån närma sig de i utlandet vanligaste, funnit tullsatsen ä omalen spanmål,
alla slag, utom hafre, vicker och malt, äfvensom å omalen mais, lämpligast
kunna bestämmas till det af motionärerne för de flesta slag af dylik vara
yrkade belopp, eller 2 kronor för 100 kilogram.
I och för utrönande af det lämpliga förhållandet mellan den tullsats,
som sålunda föreslagits för rå spanmål, och tullsatsen å mjöl, har Utskottet
inhemtat upplysningar från sakkunnigt håll.
Dervid har uppgifvits, att vid förädling af hvete och råg till sikt (i
qvalitet lika med finaste import- och exportvara) erhållas af 100 kilogram
spanmål respektive 65 och 60 procent mjöl, hvadan, med 2 kronors tull för
100 kilogram spanmål, tullen å lika qvantitet af den förädlade varan skulle
stå till respektive 3 kronor 8 öre och 3 kronor 33 öre, medan återstoden
utgjorde: sekunda mjöl och eftermjöl respektive 7 och 10 procent, kli respektive
23 och 25 procent samt afdamning, frö och sand i båda fallen 5
procent.
Häraf framgår, att, om tull af spanmål åsättes med nyss angifna belopp
för 100 kilogram, mjöltullen måste för hvete bestämmas till minst 3
kronor 8 öre och för råg till minst 3 kronor 33 öre, eller, om samma tull
bestämmes för båda slagen, till minst sistnämnda belopp, allt för 100 kilogram.
Vår qvarnindustri befinner sig emellertid i så tryckt läge uti konkurrensen
med utlandets, att, oafsedt spanmålstullen, en införselsafgift å den
utländska förädlade varan vore af behofvet påkallad. Att förhjelpa denna
industri till en bättre ställning är desto angelägnare, som dess undergång
eller tynande lif måste i högsta grad menligt återverka på jordbruket, hvilket
ju af qvarnindustrien är i stor omfattning beroende i och för afsättningen
af sina alster. Med afseende härå, och dä i öfrigt qvarnindustrien drabbas
jemväl af räntan å spanmålstullen, finner Utskottet sig böra för den malna
spanmålen föreslå en något högre tullsats än den, som skulle framgå ur ofvan
anförda beräkning.
I utlandet har man till fullo beaktat nödvändigheten af att för den
förädlade spanmålen bevara den egna marknaden. För sådant ändamål
hafva de allra flesta af Europas länder beredt skydd åt sin qvarnindustri, än
ensam, än i förening med jordbruksnäringen. I åtskilliga af dessa länder är
skyddet högst betydligt, särskildt i Tyskland och Frankrike, der tullen å
qvarnfabrikat förhåller sig till spanmålstullen såsom 7,r,u till 3 i det förra
landet och såsom 6 till 3 i det senare.
I sistnämnda länder verkar emellertid tullen så godt som importförbud.
Bevill,nings- Vtskottets Betänkande N:o 1.
23
Ett till sådan höjd uppdrifyet skydd har Utskottet ingalunda velat förorda.
Utskottet har icke ens ansett sig härutinnan böra gå så långt som de bland
motionärerne, livilka ä malen spanmål yrkat en tull af 4 kronor för 100
kilogram, utan har stannat vid en tullsats af 3 kronor 50 öre för sagda
qvantitet, hvilken tullsats, af redan angifna skäl, skulle gälla för all slags
malen spanmål, utom malt, äfvensom för maismjöl. Om än möjligen en något
högre siffra kunnat anses billig och önskvärd, innebär emellertid nämnda
tullsats för qvarnindustrien en förbättring i den nuvarande ställningen.
Då artikeln malt utgör en i viss män förädlad vara, har Utskottet
ansett tullen derå böra sättas något högre än a det råa kornet. Af kornet
erhålles vid mattning malt allenast till högst tre fjerdedelar af kornets vigt,
vanligen ännu något mindre. Utskottet har derför funnit sig böra för maltet
förorda den af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren föreslagna tullsats,
eller 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.
Den svårighet att skilja mellan olika sorter af mjöl, som ofvan berörts,
förefinnes icke i afseende å det krossade maltet, och dä krossningen icke är
förenad med någon större svårighet och icke förutsätter qvarnverk af bättre
beskaffenhet, synes skäl icke vara för handen att å det krossade maltet sätta
högre tull än å det okrossade.
Af artikeln kli har in- och utförseln under tiden från och med år
1873 stält sig på sätt inhemtas af bilagda tabell litt. O.
Importöfverskottet af ifrågavarande artikel har sålunda för oss varit
synnerligen besvärande med undantag för det enda året 1883, då en exempellöst
stor kliexport egde rum, hvilken emellertid påföljande år följdes af en
högre import af samma vara än något föregående år, med undantag af året
1881, haft att uppvisa. Vid sådant förhållande torde det vara skäligt att
äfven på detta område gifva den inhemska varan något skydd. Och då, på
sätt redan är anmärkt, den af Utskottet förordade mjöltull icke för vår
qvarnindustri torde innebära ett så kraftigt skydd, som önskligt kunde varit,
måste det anses desto lämpligare att genom en lindrig tullsats ä kli bereda
denna industri någon ytterligare lättnad. Utskottet har härvid funnit den i
tvenne motioner föreslagna tullsats af 30 öre för 100 kilogram både billig
och lämplig.
Herr Axells ofvan omförmälda förslag kan Utskottet icke biträda.
De grundsatser, motionären förfäktat, hafva icke funnits tillämpliga i fråga
om tullar å andra varor, och synas Utskottet lika litet böra genomföras med
afseende å spanmålstullar. De bestämmelser, erinrande om de af motionären
föreslagna, livilka för längre tid tillbaka i värt land funnits vidtagna rörande
tullar å spanmål, voro enligt Utskottets åsigt grundade å ett åskådningssätt,
24
BeviUnings-ZJtshottets Betänkande N:o 1. ■
som numera torde få anses öfvergifvet, och sammanhängde för öfrigt på det
närmaste med det förhållande, att nationalrepresentationen då sammanträdde
endast med längre mellantider. Genomförandet af ifrågavarande förslag skulle
dessutom, såsom motionären sjelf medgifvit, möta särdeles stora praktiska
svårigheter, och en dylik bestämmelse vore, då Riksdagen årligen sammanträder,
helt och hållet öfverflödig.
Då frågan om införandet af spanmålstullar en längre tid stått på dagordningen,
och medel ej saknas att vid ingåendet af leveransaftal genom så
kallad »tullklausul» skydda sig för de ökade afgift er, som nya tullar kunna
medföra, har Utskottet funnit ofvan omförmälda, af en handelsfirma i Göteborg
gjorda framställning icke böra till någon åtgärd föranleda, och detta desto
mindre, som sådan förmån, som deri ifrågasatts, tillförene i Sverige icke
plägat medgifvas i dylika fall.
Såsom ofvan är antydt, ligger stor vigt deruppå, att, derest Riksdagen
besluter tull å spanmål, detta beslut måtte med första möjliga befordras till
verkställighet. Under sagda förutsättning torde derför befinnas lämpligt,
att Riksdagen, i sammanhang med heslutets öfverlemnande, hos Kongl. Maj:t
gör framställning i sådant syfte.
Under enahanda förutsättning torde Utskottet framdeles få tillfälle att
undersöka, om och hvilken restitutionsafgift må finnas skäligen böra medgifvas
vid återutförsel af spanmål, som hit importerats och härstädes förmalts.
På grund af det anförda hemställer Utskottet:
l:o) att af omalen spanmål råg, hvete, korn, mais, ärter och
bönor samt alla öfriga slag utom hafre och vicker måtte
åsättas en tull af 2 kronor för 100 kilogram;
2:o) att malen spanmål, mjöl och gryn, alla slag, måtte åsättas
en tull af 3 kronor 50 öre för 100 kilogram;
3:o) att malt, äfven krossadt, måtte åsättas en tull af 2 kronor
50 öre för 100 kilogram;
4:o) att kli, alla slag, måtte åsättas en tull af 30 öre för
100 kilogram;
5:o) att, för den händelse tull åsättes flera eller färre af de
ofvan under l:o)—4:o) omförmälda artiklar, Riksdagen
jemväl måtte besluta, att dessa tullar skola såsom tilläggsafgifter
till nu gällande tulltaxa jemväl innevarande år
utgöras från den tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
25
samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af
sitt sålunda fattade beslut, anhålla, det Kongl. Maj:t ville
så fort ske kunde förordna om beslutets trädande i kraft.
6:o) att de i detta betänkande omhandlade yrkanden i Herrar
Reuterswärds m. fl:s, J. A. Sjös, J. Peterssons i Boestad,
J. Petterssons i Alfvesta, Jan Eliassons och K. E. Holmgrens
samt Grefve E. Sparres m. fl:s ifrågavarande motioner
måtte genom Utskottets föregående hemställan anses
besvarade; äfvensom
7:o) att Herr Axells ofvan omförmälda motion måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Stockholm den 19 Februari 1886.
På Utskottets vägnar:
A. Gf:SON BENNICH.
Keservationer;
af Herr Bennich, med hvilken Herr A. Andersson i Intagan instämt:
»Då, enligt min oförgripliga mening, spanmålstullar, om ock inkomstbringande
för ett mindretal innehafvare af jordbruk i vissa delar af vårt land, likväl i
det hela mera skada än gagna så väl idkarne af jordbruk som utvecklingen
af jordbruksnäringen;
då spanmålstullar vidare, såsom oundvikligen fördyrande produktionskostnaden,
måste utöfva menligt inflytande på näringslifvet i öfrigt; och
då spanmålstullar slutligen och framför allt, såsom konsumtionsskatt på
de oundgängligaste af alla lifsmedel, äro mera än någon annan beskattning
orättvisa och obilliga samt för den skull förkastliga;
finner jag mig pligtig att på det allvarligaste afstyrka Bevillningsutskottets
förevarande förslag.»
af Herr Björnstjerna., som ansett att frågan om tull å spanmål och
mjöl icke bort lösryckas från det öfriga tullbetänkandet, utan hela tulltariffen i
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Samt. 1 Afd. 1 Häft. 4
26
/dvillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
ett sammanhang behandlas, åtminstone i dess hufvudsakligaste delar, på det
Riksdagen, vid hesluts fattande beträffande de förra, måtte hafva för ögonen
ett tullsystem och blifva i tillfälle att noga afväga å ena sidan de förhöjningar
i tullafgifter, Utskottet funne sig höra föreslå, och å den andra de
nedsättningar, hvarigenom någon ersättning kunde beredas de af den nya beskattningen
hårdast drabbade. — Genom spanmålstullarnes skiljande från de
öfriga kunde lätt inträffa, att den del af den jordbrukande klassen, som deraf
komme att draga fördel, hlefve ensam gynnad på bekostnad af andra näringar,
hvilkas målsmän likväl i beslutet deltagit i förhoppning att för desamma
vinna liknande fördelar.
af Grefve De la Garäie: »Då de af Utskottet föreslagna spanmålstullarne,
såsom hufvudsakligen berörande artikeln Råg, efter mitt förmenande,
icke i någon nämnvärd mån skulle lemna jordbrukaren den hjelp i
hans betryck, som dermed afses, men väl fördyra för en hvar en af de oundgängligaste
lifsförnödenheterna, samt ålägga nationen en i hög grad ojemnt
fördelad, till flera millioner uppgående skatt, den der under statsverkets nuvarande
blomstrande tillstånd måste anses vara alldeles obehöflig, får jag,
emot Utskottets förslag, anmäla min afvikande mening.»
af Herr Nisser: »En stark opinion inom vårt land har på sista tiden
yrkat på skydd för våra näringar, för att afhjelpa det betryck, hvarunder
dessa obestridligen digna, och denna opinion tyckes slutligen hafva alstrat en
fast tro derpå, att allt varder bra, om vi blott införa skyddstullar.
Till följd af denna vidt utbredda tro skulle med all sannolikhet ett
Riksdagens beslut i tullskyddsvänlig rigtning lugna sinnena samt återgifva
modet och arbetsviljan åt mången, som nu förtviflan om en god utgång och
derför med likgiltighet emotser framtiden.
På grund häraf och för ernåendet af åtminstone denna förbättring i
det närvarande tillståndet, skulle äfven jag — oaktadt jag sjelf icke är
öfvertygad om tullskyddets nytta — varit villig att medverka till måttliga
skyddstullars införande så väl å jordbrukets som å öfriga näringars alster,
såvida icke Bevillnings-Utskottets majoritet genom sitt beslut att först afgöra
och inför Riksdagen framlägga förslag om tullar å spanmål och produkter
deraf tvingat mig att frångå denna min första uppfattning af frågan. Det
låter ju tänka sig att, genom skiljandet af frågorna om spanmåls- och industritullar,
Riksdagen skulle komma att besluta de förra, men afslå de senare,
och till ett så ensidigt beslut vill jag icke bidraga med min röst.
I öfrigt synes mig Utskottets beslut i fråga om tullen å mjöl— hvilken,
enligt fackmäns utlåtande, är för låg i förhållande till tullen å spanmål,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
27
för att i någon mån skydda vår unga, men i rask utveckling stadda qvarnindustri
— tillräckligt bevisa, hvilket skydd är tillämnadt industrien, sedan
jordbrukaren fått livad han önskar.
Jag måste derföre reservera mig mot Bevillnings-Utskottets förestående
betänkande med förslag om åsättande af införselstull å spanmål och produkter
deraf samt yrka,
att detta förslag måtte af Riksdagen antagas endast
under det uttryckliga förbehåll, att skydd äfven beredes
andra näringar.»
af Herr C. F. Wcern: »I likhet med flere af Utskottets ledamöter
har jag önskat, att de af petitionärerna om tullskydd uppgifna förhållanden
skulle underkastats en förberedande omsorgsfull granskning och utredning
utan afseende på förutfattade meningar om det ena eller andra tullsystemets
lämplighet, på det att Utskottets derefter afgifna utlåtande måtte komma att
innehålla en så vidt möjligt fullständig och opartisk framställning af de
sakförhållanden, på grund af hvilka Utskottet borde till Riksdagen afgifva
förslag till beslut, hvilkas stora vigt af alla partier erkändes. Utskottets
pluralitet ansåg emellertid, att allt för lång tid skulle derigenom förloras;
och jag har derigenom blifvit nödsakad att göra min reservation vidlyftigare
och att citera flere källor än eljes varit bedröfligt.
Under de första fyra årtiondena af detta sekel voro tullafgifterna för
spanmål, så väl vid utförsel som införsel, mycket föränderliga. Kongl. Maj:ts
rätt att höja tullen å spanmål fanns ej blott i grundlagen, utan bestämmandet
af denna tull ansågs för en af de vigtigaste regeringsomsorgerna, och det
intogs i sjelfva tulltaxorna, att tullen å inkommande malen och omalen spanmål
minskas eller upphör alldeles på sätt Kongl. Maj:t vid inträffande omständigheter
pröfvar för riket nyttigt. Och denna rätt begagnades mycket
flitigt, till exempel år 1826 i icke mindre än fem särskilda repriser. Utom
förändringar i tullafgifternas belopp vexlade förbud mot utförsel, tullfrihet
vid utförsel och tullfrihet vid införsel med hvarandra. Antalet af kungörelser
om hvad vid spanmåls införsel eller utförsel skulle iakttagas uppgår för
åren 1800—1838 till 6j7, deraf 39 innehålla bestämmelser om ändringar i
tullafgifternas belopp. År 1830 tyckes regeringen hafva ledsnat på de
alltjemt återkommande frågorna om förändringar i tullafgifterna, ty den 20
Februari det året utkom en Kongl. förordning angående grunderna för beräkning
af tull på inkommande och utgående spanmål från och med år 1831
till och med år 1834. Det heter deruti att »Kongl. Maj:t funnit det leda
till stadga i priset på inhemsk spanmål och till säkerhet för handeln med
28 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
denna nödvändighetsvara att allmänna grunder fastställas för beräkningen af
den införsels- och utförselstull, hvilken i förhållande till årsväxtens olika beskaffenhet
komme att ega rum för spanmål, med hänsigt ä ena sidan att under
goda år lemna erforderligt skydd åt inhemska spanmålsproducenter, och
å den andra vid knappare skörd eller missväxt bereda nödig tillgång på utländsk
säd.» Det ålades i denna förordning Kammarkollegium att genom
sammanläggning af alla länens markegångspris för hvarje sädesslag utröna
och kungöra ett medelpris, hvilket komme att tjena till grund för tullafgiftens
belopp å det sädesslaget. Derjemte faststäldes skalor för tullafgifternas
beräkning, så att till exempel för råg stadgades, att när medelpriset utföll
under 8 rdr b:co, skulle tullafgiften vara 4 rdr b:co, och, allt eftersom
priset vore högre, tullafgiften i bestämdt förhållande blifva lägre, samt när
medelpriset öfverstege 12 rdr b:co, tunnan alldeles upphöra, så att råg då
blefve fri vid införsel och deremot förbjuden till utförsel. Men redan det
följande året ändrades grunderna för beräkningen, och man återgick efter
den bestämda tidens förlopp snart till det gamla sättet att, efter hvad man
ansåg omständigheterna kräfva, stadga förändringar, så att till exempel 1838
fem särskilda kungörelser om tullafgifterna utkommo. Samma år tillsattes
dock en komité för reglering af tullförhållandena och denna komité afgaf förslag
till fastställande för viss bestämd tid af oföränderlig tull å spanmål.
Sedan Rikets Ständer öfver förslaget blifvit hörda, utfärdade Kongl. Maj:t
den 11 Oktober 1841 kungörelse om vissa tullafgifter å inkommande spanmål
att gälla från November 1841 till 1844 års slut, och om upphörande af alla
spanmålstullar vid utförsel. De tullafgifter, som då bestämdes, voro för
Tunna hvete råg korn.
Rdr b:co 2: — 1: 16 1: —
= kr. 3: — 2: — 1: 50.
och förblefvo förändrade till 1848 års slut. Vid 1847—1848 års riksdag nedsattes
tullafgifterna för nämnda sädesslag till
Rdr b:co 1: 24 1: — —: 36.
= kr. 2: 25 1: 50 1: 13.
hvarvid de förblefvo, till dess att, efter det tullfrihet blifvit i särskilda repriser
beviljad på kortare tider, spanmål alla slag i 1857 års tulltaxa förklarades
fri från afgifter.
För malen spanmål voro i 1799 års taxa på stora sjötullen särskilda
afgifter stadgade, men i 1816 års tulltaxa förbjöds införsel af gryn, samt af
hafre- och kornmjöl, hvaremot införsel af hvete- och rågmjöl skulle mot särskilda
tullafgifter vara tillåten. Nämnda förbud förnyades i 1820 och 1824
års taxor, men i 1826 års tulltaxa stadgades, att gryn och mjöl skulle
förtullas efter den afgift, som vid införseln vore gällande för det sädesslag,
Bevillnings-TJtsTeottets Betänkande N:o 1. 29
hvaraf grynet eller mjölet var tillverkadt. Denna grund bibehölls derefter
så länge mjöl och gryn voro tullbeskattade, men beräkningen af huru mycket
malen spanmål svarade mot omalen var underkastad förändringar, till dess att i
1841 års tulltaxa bestämdes att af hvete 9 lisp., af råg och ärter 12 lisp., af
korn 10 lisp. och af hafre 8 lisp. mjöl ansåges svara emot en tunna säd, samt
att 4 lisp. gryn af hafre och 6 lisp. af andra sädesslag svara mot en tunna
säd af samma slag, hvarjemte till den afgift, som för det omalda sädesslaget
var bestämd, skulle tilläggas 10 procent.
Jag anser det af denna historik framgå, att vår egen erfarenhet bekräftar
hvad som äfven från andra länder inhemtats, nemligen att höga
spanmålstullar icke kunna oförändrade bibehållas. Den stora allmänhetens
anspråk på att dess väsendtligaste lefnadsförnödenheter ej — eller åtminstone
ej öfver en viss gräns — fördyras kunna hvarken nedtystas eller förbises och
följden blir att tullafgifterna efter skördarnes olika resultat eller andra vexlande
förhållanden måste ständigt ändras, antingen genom särskilda nya stadganden
för hvarje gång omständigheterna undergå förändring, eller också
efter någon skala för rörliga tullafgifter. Men förr eller senare finner man,
att just dessa vexlingar äro i och för sig sjelfva ett stort ondt, att de störande
eller förlamande inverka på spanmålshandeln till så väl landtmännnens
som köpmännens skada, och måste göra det system för tullagstiftningen, af
hvilket de äro en följd, förhatligt.
Vill man nu jemföra de af Bevillnings-Utskottet föreslagna tullafgifterna
med dem, som fordom voro gällande, så finner man af det af Kongl.
Statistiska Centralbyrån utarbetade » Sammandrag af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
Årsväxtberättelse för år 1885» pag. 11, att medelvigten af
hösthvetet för året varit 15 lisp. 4 skålp. pr tunna af 6,3 kubikfot, och af
hvarje handbok för jemförelse af det gamla och nya måttet att 15 lisp. 4
skålp. är det samma som 129,323 kilogram. Den föreslagna tullafgiften af
2 kr. pr 100 kg. är således lika med något öfver 2 kr. 58 öre pr tunna
hvete. Efter antagen medelvigt af 15 lisp. skulle tullen blifva 2 kr. 55 öre.
Medelvigten för höstrågen har varit 14 lisp. = 119 kg. och tullen å
2 kr. derför blir 2 kr. 38 öre för tunna råg, och medelvigten för kornet
har varit 12 lisp. = 102 kg., således 2 kr. 4 öre för tunna korn.
Då 9 lisp. äro = 76,5 kg., 12 lisp. = 102 kg. och 10 lisp. = 85
kg., motsvarade tullen pr 100 kg. 1841—1848 ä hvetemjöl kr. 4: 31, å
rågmjöl kr. 2: 16 och å kornmjöl kr. 1: 94, samt 1849—1856 å hvetemjöl
3 kr. 24 öre, å rågmjöl 1 kr. 62 öre och å kornmjöl 1 kr. 46 öre. Nu
föreslås 3 kr. 50 öre pr 100 kg. af hvad slags spanmål som helst.
Då de skäl, som för åsättande af tull å spanmål i främsta rummet
anföras, äro det stora prisfallet i verldsmarknaden och andra länders —
30
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
särskildt Tysklands — exempel, har jag ansett det kunna bidraga till utredning
af frågan härom att meddela utdrag af de uppgifter om spanmålsprisen,
hvilka hvarje månad af de svenske konsulerne i Östersjöhamnarne
insändas till kommerskollegium. I)a det var den 15 Juli 1879 tull äsattes
spanmål i Tyskland, och det för bedömande af den inverkan tullafgiften hade
på prisen är nödigt att taga förutvarande förhållanden i betraktande, har
jag börjat de i års-tabeller, litt, a—e, sammanstälda utdragen med år 1876
och i det bifogade sammandraget litt. f. för hvete och råg angifvit medeltal
af prisen under de tre kalenderåren från tullens införande eller åren 1876
— 1878, vidare för åren 1879—1881 och 1882—1884, samt slutligen för 1885,
under hvilket år tullen den 27 Maj höjdes. Den tullafgift, som åsattes
nämnda sädesslag var 1879 1 mark och 1885 3 mark pr 100 kg. Tiden
har ej medgifvit att göra utdrag för andra sädesslag eller alla de inkomna
prisuppgifterna. De, som ingått från de båda ryska Östersjöhamnar, i hvilka vi
hafva konsuler, S:t Petersburg och Riga, från de tyska hamnarne Stettin,
Rostock, Wismar och Liibeck, samt från Köpenhamn, hafva blifvit begagnade.
De utelemnade äro de från Helsingfors, Königsberg, Danzig, Memel och
Kiel insända. Från den egentliga utförselshamnen för råg från Ryssland,
Libau, erhåller Kommerskollegium inga månadsuppgifter.
Såsom allmänt bekant och af tabellerna närmare tydliggöres, är det
från och med år 1882 prisfallet a spanmål egt rum, och under de båda sistförflutna
åren, 1884 och 1885, som det för de ädlare spanmålsslagen tilltagit
på ett sätt, som ej kan annat än väcka bekymmer; men huru stort och berättigadt
detta än må vara, får landtmannen dock ej glömma, att samma orsaker,
som nu föranleda dåliga tider för honom, äfven göra det för alla andra
industrigrenar och för några af dem, såsom bergsbruket och sjöfarten, väl i
ännu högre grad än för landtbruket. Sädesodlingen är ock blott en del af landtmannens
bestyr och de öfriga landtmannanäringarna, såsom mejerierna och
kreaturs-uppfödningen, hafva varit bland de förmånligare i landet. Att gemensamt
bära en börda, som trycker alla, kan vara tungt, men att genom
tullskydd eller andra konstlade åtgärder, i den mån sådant kan lyckas, befria
några och derigenom säkert öka den för andra, försvåra möjligheten för
dem att kunna bestå i konkurrensen med utlandet, och ålägga dem umbäranden,
som man ej vet om de kunna tåla, är ej blott orättvist, utan kan ock
blifva i hög grad skadligt för landet i dess helhet. Att på samma sätt söka
hjelpa alla är i och för sig sjelft en alltför vansklig uppgift att kunna lyckas,
och lemnar alldeles ur sigte de stora industrigrenar, — deribland till betydlig
del landtbruket sjelft — hvilka måste i utlandet söka afsättning för sina
produkter.
Man anför andra länders exempel, men vill ej ens ingå i någon ut
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
31
redning af huruvida deras förhållanden äro med våra jemförlig^, än mindre
afvakta resultaten af deras tullpolitik, hvilket dock tyckes vara logiskt nödvändigt
för att kunna påstå den vara efterföljansvärd.
Af tabellerna framgår, att det ej kunde vara behof af tullskydd, som
föranledde införandet af spanmålstullar i Tyskland 1879, ty prisen voro
der under åren 1876—1878 så väl som 1879 högre än i grannländerna. Den
åsätta tullafgiften 1 mark per 100 kg. = 1 krona 13 öre per tunna eller
18 öre per kubikfot hvete och 1 krona 6 öre per tunna eller 16,- öre per
kubikfot råg är mindre än skilnaden i prisen i ryska och tyska hamnar
åren 1875—1878, men öfverstiger något skilnaden i medeltalen för samma hamnar
för åren 1879—1881. Under åren 1882—1884 är den åter lägre, liksom
under hela tiden vid jemförelse mellan Köpenhamn och de tyska städerna.
Den år 1885 åsätta tullen 3 mark per 100 kg. = 3 kronor 40 öre per
tunna, eller 54 öre per kubikfot hvete har gjort sig fullt gällande och
öfverskridits i prisskilnaden emellan Köpenhamn och de tyska hamnarna,
hvaremot samma tullsats för råg — 3 kronor 17 öre per tunna eller 50
öre per kubikfot, något öfverstigits af prisskilnaden i de större städerna,
Stettin och Liibeck, men ej fullt uppnåtts af dem i de mindre, Rostock och
Wismar. Mellan de uppgifna ryska och tyska hamnarne har prisskilnaden
1885 ej för hvete uppgått till tullafgiften, men för råg mycket närmat sig
densamma. Man kan på det hela ej säga annat, än att varan blifvit med
tullafgiftens belopp fördyrad.
Öfvergående till svenska förhållanden anser jag den utredning, som i
första rummet erfordras, vara den, af huru stor qvantitet landet utöfver sin
egen skörds belopp i medeltal årligen är i behof af de sädesslag, hvilka man
vill belägga med tull.
Af hushållningssällskapens berättelser öfver jordbruks- och boskapsskötsel
sker årligen en bearbetning af Statistiska centralbyrån, i hvilken
förekommer en tabell, Ditt. g., öfver resultaten af hvarje års skörd med
fäst afseende å in- och utförsel, åtgång för bränvinsbränning samt utsädesbehof.
I denna tabell sammanläggas de uppgifna skördebeloppen och beloppen
af införseln under tiden från den 1 Oktober till den 30 September påföljande
år, och från sålunda erhållna tal afdragas beloppen af utförseln och åtgången
till bränvinsbränning under samma tid, samt utsädesbehofvet uppskattadt till
likhet med det för året använda utsädets belopp. Återstoden, kallad disponibelt
qvantum, angifver det belopp af hvarje särskildt sädesslag, som centralbyrån
anser under året efter hvarje skörd hafva varit tillgängligt för menniskors
och djurs föda. Naturligtvis finnes vid hvarje års början någon
återstod från föregående år, och vid dess slut någon behållning, hvilken, om
införseln skulle varit allt för stor, kan vara rätt betydlig, men om man sam
-
32
Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 7.
manställer uppgifterna för flera år och af dem tager ett medeltal, måste de
origtigheter, hvilka till följd häraf kunna uppkomma i uppskattningen af
hvad som för hvarje år åtgått, utjemnas och det förhållande, i hvilket landets
egen skörd och införsel från utlandet till tillfredsställande af dess behof
bidraga, kunna med antaglig visshet beräknas. En dylik tabell utvisar derjemte
huru åtgången af spanmål årligen ökats, hvilket i främsta rummet
härrör af ökad folkmängd.
Tabellen Ditt. g. innehåller för sädesslagen hvete, råg och korn en
sådan sammanställning för åren 1879—83. För senare år har bearbetning
ännu icke skett. Det framgår af denna tabell att mer än två femtedelar af
vårt behof af hvete och nära en fjerdedel af vårt behof af råg måste hemt.as
från utlandet, hvaremot vi af det i landet skördade kornet kunna till utlandet
afstå en sextondedel.
Naturligtvis beror tabellens rigtigliet af de särskilda talens öfverensstämmande
med verkliga förhållanden, och det får derföre anmärkas, att de
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifna berättelserna vanligen upptaga
högre skördebelopp, än hushållningssällskapen göra, men på förhållandet mellan
skördebeloppen och införseln från utlandet inverkar skilnaden föga, såsom af
jemförelse med tabellen, Litt. h., lätt kan beräknas.
Den stora andel, i hvilken från utlandet hemtade hvete- och rågqvantiteter
ingå i fyllande af det årliga behofvet, utvisar att åtgärden af
tulls åsättande å dessa sädesslag icke blott kan afse eller dess verkningar
inskränkas till hvad man kallar den inhemska marknadens bevarande för
den inhemska producenten. Då den stora ökningen i införsel af spanmål
och produkter deraf, som under åren 1883, 1884 och 1885 egt rum, varit
beroende dels af en dålig skörd under sistnämnda år, dels sannolikt äfven
i väsentlig mån af de billiga prisen dessa år — en fördel, som naturligen
genast skulle gå för konsumenterna förlorad — skulle det antagligen vara
orätt att af då införda qvantiteter beräkna huru stort det skattebelopp kan
blifva, som genom tullafgifternas åsättande pålägges svenska folket till statsverket,
men en beräkning ä hvad den å de år 1882 införda qvantiteterna
skulle utgjort, kan ej blifva någon öfverdrifven uppskattning af hvad den,
om de föreslagna afgifterna beslutas, kommer att för den närmaste framtiden
årligen utgöra. Denna beräkning, Ditt. i, visar att den ökade skattebördan på
svenska folket det året skulle uppgått till mer än 5 millioner kronor och äfven
om man antager att, derest tull varit åsatt, utförseln af spanmål skulle minskats
eller upphört, samt behofvet af införsel derigenom blifvit inskränkt, skulle
tullbeskattningen dock ökats med minst 4,700,0u0 kronor. Göres beräkningen
för ett år, då skörden varit mindre god, såsom för år 1877, synes afberäk
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 33
ningen, Litt. k, att detta års olyckliga förhållanden skulle försvårats med en
ökad skattebörda af ej mindre än 6,500,000 kronor, men möjligen öfverstigande
7,000,000 kronor. Och det tinnes ingen säkerhet för att vi icke kunna
få ännu sämre år än 1877, och ju svårare missväxt, med deraf följande tryckta
förhållanden i landet, desto högre beskattning.
Än tyngre blir trycket af den hörda, som spanmålstullarne medföra,
derigenom att hon blir så ojemnt fördelad — ojemnt på skilda landsorter och
ojemn t på olika folkklasser. Ju hårdare klimat och sämre jordmån en landsort
har, desto känbarare blir spanmålens fördyrande för dess befolkning,
och ju mindre råd en folkklass har att af köttvaror hemta sin näring, ju
mera den för sitt lifsuppehälle är inskränkt till spanmålsprodukter, desto
större blir den andel i beskattningen, som kommer på dess lott.
Jag bifogar en tabell, Litt. n, öfver resultaten länsvis af 1881 års
skörd, samt jemförelse mellan det disponibla qvantum den för hvarje län lemnade
och den andel af det för hela riket af skörd och införselsöfverskott tillgängliga
qvantum, som efter invånareantalet skulle tillkomma samma län.
Att Norrland skall komma att för hela sitt öfverskjutande behof af
säd, öfver hvad provinsen sjelf kan lemna, betala hela den prisförhöjning,
som genom tullbeskattningen kan uppkomma, synes mig klart. Naturligtvis
sker detta, om spanmål eller mjöl dit direkt införes. Om deremot spanmål
eller mjöl förskrifves från köpman i någon sydligare stad, sä kan möjligen
svensk spanmål eller mjöl erhållas, men icke blir den genom anlitande af en
sådan mellanhand billigare. Af bilagan Litt. m synes, att tullafgifterna för det
behof, de fem norrländska länen efter 1881 års skörd hade af hvete-, råg-och
kornmjöl skulle uppgått till kronor 1,659,746,so.
För ärter och bönor tillkommer efter enahanda beräkning kronor
80,333,40.
Likaså lära de af invånarne i de stora städerna, hvilka äro hänvisade
till detaljhandlare eller bagare för sina uppköp, få betala hela den prisförhöjning,
som motsvarar tullafgiften. Det påstås visserligen stundom, att
detta, till följd af svårigheten att fördela ett så litet belopp som tullafgiften
för 100 kg. pa de minsta qvantiteter, som i detaljhandeln förekomma, icke
skulle blifva fallet, men ingen köpman, som infört spanmål, lär underlåta att
vid återförsäljning beräkna hvad han i tull betalt så väl som ränta och kommission
eller handelsvinst derpå, att jemte inköps- och öfriga kostnader ingå
i det pris kan betingar sig; ej heller lär någon detaljör eller bagare underlåta
att tillse, att han vid utminutering till sina kunder, jemte vedergällning
för sitt arbete, fullt återfår hvad han till köpmannen eller qvarnegaren betalt,
ehvad nu detta sker genom prisförhöjning eller minskning af vigt eller
Bill. till BiJcsd. Prof. 1886. 5 Sami. 1 Åfd. 1 Häft. 5
34 Bevillnings- Vtskottets Betänkande N:o 1.
möjligen nedsättning af qvaliteten af de ämnen, som i den till salu hållna
varan ingå.
Deremot beror hvad konsumenterne i det inre af landet få betala af
lokal tillgång och efterfrågan, så att prisförhöjningen sannolikt i de provinser,
som hafva behof af större qvantiteter spanmål, än de sjeltva skörda, närmar
sig tullafgiften men i provinser, som hafva stora qvantiteter att sälja,
kanske blir föga märkbar. Landtmän, som hafva bättre kommunikationer
till de större städerna eller sjelfve förmå att spekulera på sin vara och under
de mest gynsamma omständigheter bringa den i marknaden, få säkerligen
lättare att tillgodogöra sig den prisförhöjning, som inträffar, hvaremot de,
som torgföra mindre qvantiteter, endast af lokal konkurrens för dagen kunna
vänta någon som helst förhöjning i pris eller större lätthet att sälja, än hvad
hittills varit fallet.
För att utröna i hvilken mån spanmålstullarne komme att fördyra
lefnadskostnaderna för de fattigare klasserna, har jag sökt någon måttstock
för deras årsbehof af gryn och mjöl eller bröd, och trott att den bästa sådan,
som kunde erhållas, vore åtgången af dessa varor för dem, hvilka sjelfve äro
kroppsarbetare, såsom sjömän å handelsfartyg, eller annars kunna antagas i
sina lefnadsbehof stå dessa klasser nära, men erhålla utspisning efter gällande
författningar eller reglementen, och då jag haft nöjet att i Landtbruksakademien
höra en synnerligt sakrik utredning af Generaldirektör Almén om de olika
näringsämnenas värde och derefter gjord uppskattning åt särskilda spisanordningars
godhet, har jag af honom anhållit, att han ville lemna mig ett utdrag
af dylika ordningar, i hvad de gälde den fråga, jag önskade utreda. Han
har benäget villfarit min önskan och dertill sjelf varit god beräkna medeltalet
af alla de uppgifna spisordningarna, och då bland dessa förekomma äfven
fattighus och tvångsarbetshus, i hvilka utspisningen af naturliga skäl ej är
riklig, synes mig detta medeltal ej kunna anses angifva en allt för hög uppskattning
af en arbetares behof. Jag bifogar promemorian, såsom bilaga
Litt. 1.
Det framgår af densamma, att för hvarje person beliofvet under året
uppgår till
gryn .................................................................. kilogram 34,8
mjöl .......................................... *__204
tillsammans kilogram 238,8
för hvilka tullbeskattningen efter Utskottets förslag af kr. 3,50 för 100 kg.
blir kr. 8,35.
För en familj af man, hustru och tre minderåriga barn blir beskatt
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
35
ningen, med iakttagelse af det i noten till promemorian nämnda afdraget af
20 %, kronor 36,73.
Om man vill utreda i hvilkct förhållande denna de fattigare klasserna,
efter jemförelse med spisordningarna, träffande beskattning å gryn, mjöl eller
bröd står till det belopp, som, derest hela det disponibla qvantum för riket
af dessa nödvändighetsvaror tänktes belagdt med de föreslagna tullafgifterna,
skulle i medeltal efter folkmängden träffa hvarje person, så finner man af
beräkningen i Litt. m, att det för hela riket disponibla qvantum af hvete-,
råg- och kornmjöl efter 1881 års skörd utgjorde kg 718,407,004, hvarå en
tullafgift af kronor 3,50 per 100 kg. skulle uppgått till kronor 25,144,245,14,
hvilka fördelade på en folkmängd af 4,572,245 gör för hvarje person kronor
5,59, eller icke fullt två tredjedelar af den beskattning, som efter förslaget
komme att träffa hvarje person af de fattigare klasserna. Då man dertill
besinnar, att i den mån den fattigare klassen konsumerar i förhållande mera
af dessa varor, kommer ett mindre qvantum än medeltalet på hvarje person
af den rikare klassen, så synes det mig häraf framgå, att beskattningen blir
i hög grad orättvis.
Det har blifvit sagdt, att om tullafgifterna å spanmål beslutades, skulle
man genom nedsättning af tullafgifterna å socker och kaffe bereda de fattigare
klasserna en motsvarande lindring.
Jag anser mig derföre böra fästa uppmärksamheten derpå, att en
verkligt motsvarande lindring icke är möjlig. Ty kronor 8,35 per individ
af hela befolkningen uppgår till 38,000,000, eller mer än hela tull»
bevillningen. Och om man blott ville nedsätta afgifterna med det belopp,
med hvilket beskattningen, beräknad efter spisordningarna, kronor 8,35, öfverstiger
förenämnda medeltal, kronor 5,50, eller med kronor 2,85, så blir
beloppet dock kronor 13,000,000, eller i allt fäll mer än hela sockertullen,
som 1884 utgjorde kronor 12,199,483. Och enär det, i betraktande af huru
mycket socker åtgår i de rikare klassernas matlagning, sylter, drycker
0. s. v., är antagligt att de konsumera mera deraf per individ, än hvad
de fattigare klasserna göra, så skulle det orättvisa i den nya beskattningen
visserligen icke genom en dylik lindring upphöra.
Jag anser Utskottets förslag böra i sin helhet afsläs.»
af Herr H. L. Forssell: »Då Kongl. Maj:t vid statsverkets nuvarande
lyckliga ställning icke funnit skäl att, till statsbehofvens fyllande, af Riksdagen
äska nya eller ökade bevillningar;
då Riksdagen ännu icke beslutat någon sådan vare sig ökning af statsutgifter
eller nedsättning af hittills varande statsinkomster, som kunde på
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
38 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
kalla den af Utskottet tillstyrkta förhöjning af tullbevillningen, hvilken, ehuru
Utskottet icke aktat nödigt att deröfver anställa någon beräkning, måste
antagas blifva högst betydlig;
då den inverkan å försäljningspriset för vissa spanmålsslag, som Utskottet
genom de föreslagna dryga tullafgifterna velat åstadkomma, skulle
vara utan någon betydelse för det mycket stora antal jordbrukare, som odla
råg, korn eller hvete uteslutande eller hufvudsakligen för egen förbrukning,
och medföra öfvervägande olägenhet för alla de jordbrukare, som äro nödgade
att genom inköp fylla sina behof af råg, hvete, korn eller mais;
da den föreslagna tullbeskattningen, så vida den utöfvar åsyftad verkan
på spanmålens försäljningspris, måste försämra den redan nog tryckta ekonomiska
ställningen för alla de näringsidkare, hvilka arbeta för afsättning på
utlandet, och för samtliga de öfriga industrigrenar, hvilka hittills haft sin
verksamhet hägnad ej blott genom skyddstull för egen tillverkning, utan äfven
genom tullfrihet för råvaror, verktyg och lifsförnödenheter; och
då det ifrågasatta nya tullskyddet sålunda skulle medföra olägenheter
af stor omfattning, under det att de förmåner, det möjligen kunde bereda,
synas begränsade till en nog ringa del af rikets jordegare,
har jag icke kunnat biträda förslaget att till dess åvägabringande
uttaga en ny skatt, hvilken, för närvarande obehöflig för statsverket, icke
heller kan anses företrädesvis egnad att bidraga till en jemnare fördelning
af skattebördorna eller till främjande af samdrägt emellan samhällets olika
näringsklasser. »
af Herr J. Johansson i Horaskog: »Såsom ett skäl för sitt bemödande
»att bereda erforderligt skydd för landets näringar», uttalar utskottsmajoriteten
den åsigt, att tullagstiftningen har en långt vigtigare och mera omfattande
uppgift än den, som från frihandelsståndpunkt plägar tilläggas densamma,
eller att allenast utgöra ett medel att skaffa statsverket inkomster. Utskottet
förgäter dervid helt och hållet grundlagens bestämda föreskrift om Bevillnings-Utskottets
åliggande att förslagsvis beräkna inkomsterna af de särskilda
bevillningarna, och underlåter sålunda att för Riksdagen framlägga en förslagsberäkning
öfver de inkomster, de nu föreslagna tullsatserna ä spanmål och
mjöl skulle tillskynda statsverket. Det ser verkligen ut som Utskottet denna
gång skulle blygas att redogöra för de verkningar i detta hänseende, den
nya beskattningen skulle medföra, men denna blygsamhet torde böra helt
och hållet tillskrifvas den mer än vanligt lyckliga ställning, hvari statens
finanser befinna sig, en ställning som snarare borde mana till nedsättning
i redan utgående skatter än tvärt om. För att emellertid visa att denna sida
af den föreliggande tullbevillningsfrågan icke lemnats helt och hållet obe
-
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 1.
37
aktad, må det tillåtas att här framlägga en ungefärlig beräkning öfver den
nya skatteinkomst, hvarmed Utskottet vill ytterligare föröka statskassans
öfverflöd.
Under de 10 åren 1875—1884 har införseln af hvete, råg, korn och
mais utgjort i afrundadt medeltal 170 millioner kilogram, som efter den
föreslagna tullsatsen 2 kronor för 100 kilo skulle medföra en årlig inkomst
af ........................................................................................... 3,400,000 kronor;
af hvete- och rågmjöl har under samma tid införseln i
i medeltal uppgått till 56 millioner kilogram, efter
3 kronor 50 öre för 100 kilo motsvarande .......... 1,960,000 »
Tillsammans 5,360,000 kronor.
Detta belopp, mer än tillräckligt stort i och för sig, är dock icke
obetydligt mindre, än hvad det rätteligen skulle vara, emedan införselsqvantiteten
af öfriga sädesslag, som enligt Utskottets förslag skola åsättas tull,
likasom öfriga mjölsorter samt gryn, i förestående kalkyl icke blifvit beräknade.
Detta är äfven förhållandet med de föreslagna tullsatserna å malt
och kli. Tagas de sålunda uteslutna faktorerna jemväl med i beräkningen,
torde man utan fara för misstag kunna antaga, att den af Utskottet föreslagna
nya tullbeskattningen för statsverket skulle inbringa minst sex millioner
kronor.
På hvad sätt denna betydliga, för statsverket obehöfliga tillökning i
årsinkomst skall uppvägas, är en fråga, som sjelfmant framställer sig. Derpå
skall man förgäfves söka ett svar i Utskottets betänkande, oaktadt grundlagen
jemväl ålägger Bevillningsutskottet att föreslå sättet förbevillningens
minskande, »om sådant kan ega rum». Under statsverkets nuvarande lyckliga
förhållande hade en sådan åtgärd i främsta rummet bort göras till föremål
för Utskottets omsorger, men i stället rigtas hufvudarbetet på förslag till
bevillningens — ökande genom spanmålstullar. Och ej nog härmed. Utskottet
lemnar tillika i perspektiv den utsigten, att, i händelse dylika tullar införas,
»det ock är uppenbart, att sådant måste föranleda väsentliga förändringar
äfven i andra delar af tullagstiftningen, i syfte att åt andra industrigrenar,
så väl hergshandteringen som manufaktur- och fabriksrörelsen, bereda skäligt
tullskydd». Först sedan detta syfte uppnåtts, förklarar Utskottet sig vilja
taga i öfvervägande, huru vida icke en nedsättning i vissa af de tullafgifter,
hvilka ur statsfinansiel synpunkt finnas åsätta en del importvaror, som äro
föremål för allmännare förbrukning, må ega rum till uppvägande af den
ökade statsinkomst, som de nya tullsatserna kunde utöfver det nuvarande
behofvet medföra. Hvilka de sålunda ifrågasatta importvarorna äro, och
38
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
huru stora nedsåttningar Utskottet deri vill föreslå, derom lemnas Riksdagen
i fullständig okunnighet.
Det må förlåtas mig, om jag äfven i detta hänseende vill söka att i
någon mån skingra den hemlighetens slöja, hvari Utskottet numera synes
älska att drapera sig. Utskottet önskar, såsom redan är nämndt, att tillika
med de nya spanmålstullarne åvägabringa åtskilliga nya industritullar. Huru
mycket clessa senare skola tillföra statskassan i ökad inkomst, är vanskligt
att förutsäga, men att antaga en siffra af 2 millioner borde vara så mycket
mindre farligt, som den af motionärerne i denna fråga föreslagna tullsatsen
ensamt å jern vägsskenor, deraf år 1883 infördes 34,230,000 kilogram, skulle
inbringa 856,000 kronor. Derjemte får man icke heller lemna ur sigte den
af flere motionärer föreslagna tullen å fläsk, risgryn, potates, kött, smör, ost,
ister, pressjäst och bröd, hvilka tullar icke alls här tagits i beräkning. Emellertid
skulle de af Utskottet redan föreslagna spanmåls- och framdeles åsyftade
industri- och andra tullar tillföra statsverket en sammanräknad ny och tillökad
årsinkomst af minst åtta millioner kronor. De nedsättningar i vissa
tullafgifter, som Utskottet häremot förklarat sig vilja framdeles taga i benäget
öfvervägande, för att åstadkomma den erforderliga jemvigten i statsverkets
inkomst af tullmedlen, torde, enligt hvad motionernå härom gifva
vid handen, få antagas vara artiklarne kaffe och socker, må hända äfven oljor,
synnerligast lysolja. Statsverkets hela tullinkomst af dessa artiklar utgjorde
år 1883:
af oljor, alla slag, ............. 583,000
af kaffe .............................. 3,691,000 4,274,000 kronor,
hvilket belopp således motsvarar ungefär hälften af de ifrågasatta nya tullarne.
Den andra hälften skulle kunna ersättas genom nedsättning af sockertullen
till omkring en tredjedel, hvilken tull i sin helhet samma år inbringade 11,687,000
kronor. Med dessa siffror för ögonen hör man med skäl kunna fråga: är
utskottsmajoriteten verkligen beredd att föreslå en så genomgripande förändring
i nuvarande finanstullar, att olje- och kaffetullarne i sin helhet borttagas
och sockertullen nedsättes med en tredjedel, eller månne Utskottet har
för afsigt att, till undvikande af en dylik kraftåtgärd, föreslå måttliga nedsättningar
i dessa tullar och, för ernående af nödig jemvigt, tillika föreslå
lämpliga nedsättningar i tullsatserna å olika slag af beklädnadsvar or, hvilka
otvifvelaktigt äfven utgöra »föremål för allmännare förbrukning» ? Någon upplysning
härom skall man förgäfves söka i Utskottets betänkande, lika litet
som någon utredning öfver det inflytande en betydligare nedsättning af sockertullen
kan utöfva för våra hvithetsodlare och sockerfabrikörer, eller huru en
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 1. 39
nedsättning- i tullen för beklädnadsvaror skulle mottagas af textilindustriens
målsmän.
Den af Utskottet föreslagna spanmålstullen motsvarar ungefärligen 2
kronor 35 öre för en tunna råg, något mera för hvete och något mindre
för korn. Visserligen söker Utskottet bortresonnera, att en dylik tullsats
icke skall verka en motsvarande höjning i spanmålstunnans pris, men jagkan
åtminstone ej föreställa mig, att Utskottet endast af välvilja för den
öfverfylda statskassan föreslagit denna tullsats, om den icke tillika skulle
medföra en prisförhöjning. Och är denna uppfattning rigtig, så kommer
tullsatsen att i och för sig ej allenast utgöra en ny skatt, utan den kommer
äfven att föra en mängd andra skatteförhöjningar med sig. Jag skall dervid
alldeles lemna å sido de nya tullsatser i öfrigt, som Utskottet sjelft medgifver
i sin tid skola »tagas i öfvervägande», utan endast hålla mig till några
andra förhållanden. Utom andra inkomster åtnjuter den svenska statskyrkan
och dess presterskap i tertial- och lönetionde, prostetunnor, kyrkotionde m. in.
ett spanmålsqvantum, som enligt skatteregleringskomiténs specialtabeller uppgår
till omkring 2 millioner kubikfot. En genom den nya tullsatsen orsakad
prisförhöjning af 37V2 öre för kubikfot spanmål bereder således statskyrkans
presterskap ett litet nätt dyrtidstillägg af 750,000 kronor. Huru vida statskyrkan
gjort eller gör sig förtjent af en dylik uppmuntran, vill jag lemna
åt våra frikvrklige att besvara.
Den nya tullbeskattningen å spanmål medför derjemte andra olägenheter
i beskattningshänseende, som icke heller böra lemnas å sido. För att
nu icke nämna de soldat- och båtsmanslöner, frälseräntor och andra utgiftsposter
af skattenatur, livilkas storlek är beroende af spanmålsprisen, vill jag
särskild! fästa uppmärksamheten å fattigvårdskostnaclen. Denna utgöres på
många orter i spanmål till de fattiges nödtorftiga uppehälle, och der spanmålen
ej lemnas in natura, utgår ett motsvarande penningbelopp. Rikets hela
fattigvårdskostnad utgjorde år 1883 ej mindre än 8,792,060 kronor, och om
man antager en tillökning deri, till följd af höjda spanmålspris, af endast 10
procent — den föreslagna rågtullen utgör 20 procent af rågtunnans nuvarande
värde, mjöltullen 30 procent — skulle denna skattetillökning utgöra ej mindre
än 879,000 kronor. Sålunda verkar en ny tullsats snart sagdt i alla rigtningar,
men om dess verkningar i allo kunna anses fördelaktiga och välgörande,
vill jag på grund af det redan anförda lemna derhän.
Utskottet hyser emellertid en annan uppfattning och förmenar bland
annat, att experimentet i några främmande land med spanmålstullars införande
»anses hafva slagit synnerligen väl ut och medfört de åsyftade verkningarna»,
nemligen en stegrad lifaktighet och ökad afkastning så väl för jordbruket som
andra näringar; och Utskottet tillägger, att, »särskild! hvad Tyskland beträffar,
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
lärer detta icke med fog kunna betviflas». Såsom en illustration härtill och
på samma gång ett exempel, huru det äfven hos oss torde komma att gestalta
sig, när de skyddsvänliga och nu så intimt förenade jordbruks- och industriintressenas
smekmånad upphört, torde följande skildring för dagen förtjena
att bevaras i'' föreliggande tullbevillningsbetänkande:
»Mellan de jordbrukande och de storindustriella intressena i Preussen
har i de tullpolitiska frågorna en brytning inträdt, som dagligen förvärras.
De forna bundsförvandterna börja nu att slunga hvarandra alla slags obehagliga
saker i ansigte!. I en generalförsamling, som nyligen hölls af »Föreningen
till skjrdd för Rheinprovinsernas och Westfalens ekonomiska intressen»,
läste de storindustriella grundligt lagen för agrarierna. Detta har nu högeligen
förtörnat desse senares organ »Kreuzzeitung», som deraf låtit förleda
sig till hvarjehanda bekännelser af en beskaffenhet, hvarför anhängarne af
en politik till »skydd för det nationella arbetet» hittills väl vetat att taga
sig till vara. Det feodala organet medgifver, att de ekonomiska svårigheterna
för närvarande högst betydligt ökats — d. v. s. i trots af alla skyddstullar
har ändock en försämring gjort sig gällande i de ekonomiska förhållandena.
Vidare medgifves det, att arbetstillfällena icke ökats, utan att tvärt om t. ex.
i Rheinprovinsernas och Westfalens kolgrufvor antalet arbetare under senaste
qvartalet af 1885 på ett märkbart sätt minskeds i jemförelse med samma tid
1884. Vidare få industriidkarne en påminnelse om att de redan 18S4 nedsatte
sina arbetares löner och äfven fortsatte i samma rigtning 1885. Hvad
som här yttras om den rheinwestfaliska bergverksindustrien säges mer eller
mindre gälla om samtliga industrierna. Vidare beskyller det agrariska organet
storindustriens kikare för att de under de två senaste åren bemödat sig att
vedträ följderna af den tryckta affärsställningen öfver på arbetarnes skuldror,
ett välgrundadt påstående, som emellertid med lika stor rätt äfven kan göras
mot de tyska jordbruksintressenas målsmän som t. ex. i fråga om spanmålst,
nitar o. s. v. Ofvan som nedan råder samma sträfvan att skaffa sig sjelf
fördelar på det allmännas bekostnad. Detta är den sanna moralen af »skydd
för det nationella arbetet». — För oss svenskar påminner hela denna skildring
i viss mån om det bekanta ordspråket: när tjufvarne börja träta etc.
Historien kan för öfrigt lända till varning äfven för det »svenska arbetets
vänner».
Mycket skulle ännu vara att tillägga. För närvarande må det anförda
vara nog. Jag tillåter mig för öfrigt att instämma i de yttranden, som af
Utskottets öfriga reservanter, särskild! Herr Presidenten Wcern, afgifvits.
Endast en sak vill jag tillägga, och det är den uppfattning jag hyser, att
om Sverige »öfvergifver de grundvalar, hvarpå vår nuvarande tullagsstiftning
hvilar», ett sådant öfvergifvande icke lärer blifva — ostraffadt.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
41
Lika med öfriga reservanter hemställer jag alltså om af slag å samtliga
de af Utskottet nu föreslagna nya tullsatser.»
af Herr O. Jonsson i Hof: »Då en spanmålstull skulle verka hämmande
på jordbrukets intensiva utveckling och, utan att derföre medföra annat
än skenbara fördelar, sålunda förrycka jordbruket ifrån den sunda rigtning,
hvarpå det numera med stor kraft slagit in, men vara till skada för hela
vårt öfriga näringslif, så har jag, för öfrigt hänförande mig till utredningarna
i Herrar Wserns och Johanssons reservationer, på detta sätt velat afgifva en
gensaga emot Utskottets beslut.»
Bih. till JRiksd. Prot. 1886.
5 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
6
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor
till
Utskottets betänkande, Litt. Ä—P.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Litt. A.
Tabell, utvisande fraktbeloppen vid nedanuämnda tider å nedannämnda transportlinier
och för följande varor:
(Hufvudsakligen grundad på Hrr Galbraitk, Pembroke & C:ies cirkulär.)
Spanmålsfrakter:
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
29 Juli
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
Jan.
1885.
1884.
1883.
1882.
1881.
O
GO
OO
1—1
1879.
1879.
1878.
1877.
1876.
1875.
1874.
1873.
1872.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
s. d.
New-York till Storbritan-
nien eller kontinenten
(ångfartyg) per quarter
5 o
4 o
5 9
4 9
6 o
6 o
6 o
6 o
6 o
6 6
8 6
8 6
10 6
*
*
till
5 o
Pbiladelpliia till d:o d:o ...
4 9
4 o
5 9
4 9
6 o
*
6 0
*
6 o
6 6
8 6
8 6
10 6
7
*
till
till
5 c
7 6
San Francisco till Stor-
britannien eller Havre
(segelfartyg af jern) per
ton, hvete .....................
40 o
*
40 o
71 o
70 o
62 e
47 ef
35 o
35 o
*
*
*
67 e
till
70 o
till
❖
till
till
65 o
37 e
70 o
75 o
San Francisco till konti-
nenten..........................
40 o
*
*
71 o
70 o
*
52 6f
*
O i
O |
i
*
*
*
*
*
*
Odessa till Storbritannien
eller kontinenten (ång- fartyg) ..........................
15 o
16 o
22 e
25 o
20 o
O
O
CM
22 g
18 o
37 e
O
O
32 e
25 o
O
O
35 o
45 o
till
till
till
till
(Azoff.)
till
till
til]
18 o
22 6
20 o
40 o
35 o
27 o
47 e
* Ingen notering. f Ungefärligen lika med 10 s. per qnarter.
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Litt. B.
Råg (omalen).
Införsel.
Utförsel.
öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (4).
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
deltal ........................
1878—1882 i årligt me-
119,786
12,002,889
3,839
405,099
— 115,947
— 11,597,790
deltal ........................
165,521
15,312,324
20,707,808
1,762
182,609
— 163,759
— 15,129,715
1883 .............................
235,316
1,567
137,896
— 233,749
— 20,569,912
1884 ..............................
212,222
17,402,204
3,818
313,076
— 208,404
— 17,089,128
1885 (omkring) ............
258,245
?
1,447
?
— 256,798
?
Litt. C.
Hvete (omalet).
Iuförsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel {—)
eller utförsel (-(-).
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
deltal .......................
1878—1882 i årligt me-
3,923
576,753
11,079
1,670,588
4- 7,156
-f- 1,093,835
deltal ......................
24,960
4,770,909
6,424
893,434
— 18,536
— 3,877,475
1883 .............................
61,841
8,966,945
1,579
221,060
— 60,262
— 8,745,885
1884 ...........................
58,297
6,470.967
767
85,137
— 57,530
— 6,385,830
1885 (omkring) ............
58,724
9 ''
2,128
?
— 56,596
?
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Litt. B.
It*
Oi
Hafre (omalen).
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me- deltal ........................
1,820
115,280
444,679
29,559,977
4 442,859
+ 29,444,697
1878—1882 i årligt me- deltal .......................
2,900
158,390
536,019
29,115,993
4 533,119
4 28,957,603
1883 ..............................
1,861
111,660
555,979
26,531,318
-f 554,118
4 26,419,658
1884 ...........................
7,783
466,980
361,085
17,693,165
?
4 353,302
4 17,226,185
1885 (omkring) .........
4,825
?
478,752
4 473,927
?
Litt. E.
Korn och Malt (omalet).
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+)•
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me- deltal .....................
1878—1882 i årligt me- deltal ........................
1883 ..............................
1884 .............................
1885 korn (omkring) .
14,990
15,983
23,201
23,988
24,152
1,528,473
1,557,742
1,856,080
1,809,465
?
44,370
51,579
44,736
34,030
22,066
4,376,246
4,870,524
3,578,880
2,553,680
?
-1- 29,380
4 35,596
4 21,535
4 10,042
— 2,086
4 2,847,773
4 3,312,782
4 1,722,800
4 744,215
?
Bevillning s-JJtskottets Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
LM. F.
Ticker (omalen).
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (-f).
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
deltal ...............
92
11,728
234
30,225
+ 142
-f 18,497
1878—1882 i årligt me-
deltal .......................
561
78,088
97
12,380
— 464
— 65,708
1883 ............................
46
5,520
240
30,000
-f 194
+ 24,480
1884 .............................
10
950
347
32,965
+ 337
-f 32,015
Litt. G.
1
Ärter och Åkerbönor (orna!
na).
Införsel.
1
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
deltal ......................
1878—1882 i årligt me-
1,077
146,267
2,425
311,984
-f 1,348
+ 165,717
deltal .......................
2,748
346,214
2,196
272,733
— 552
- 73,481
1883 ..............................
686
78,890
1,803
216,360
4- 1,117
-f 137,470
1884 .............................
1,561
171,710
3,233
355,630
4- 1,672
-f 183,920
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Litt. H.
Andra slag af omalen spanmål.
Införsel.
Utförsel.
öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
Kubikmeter.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
deltal ........................
218
14,163
2
79
— 216
— 14,084
1878—1882 i årligt me- deltal .......................
628
40,903
38
1,999
— 590
— 38,904
i 1883 ..............................
448
29,120
46
2,930
— 402
— 26,190
1 1884 ............................
303
19,695
— 303
— 19,695
Litt. I.
Malen spanmål: Gryn.
Införsel.
Utförsel.
öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
deltal ..................
186,192
33,050
''49,096
9,781
— 137,096
— 23,269
1878—1882 i årligt me- deltal ........................
170,633
29,290
127,221
25,045
— 43,402
— 4,245
1883 ............................
54,956
11,285
166,940
32,330
-f 111,984
+ 21,045
1884 ............................
58,051
12,474
187,874
36,224
+ 129,823
-f 23,750
Bev i 1 Inings- Ut sko t te t.s Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bih. till liihsd. Prot. 1886. 5 Samt. 1 Afd. 1 Häft.
Litt. K.
Rågmjöl.
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (-)-)•
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
1873—1877 i årligt me- deltal ..................
1878—1882 i årligt me- deltal ...................
1883 ...........................
1884 ..........................
1885 (i runda tal) ......
43,634,332
18,894,895
22,862,461
20,854,674
32,879,000
6,475,031
2,622,755
3,200,745
2,815,381
?
938,500
754,233
1,828,646
4,297,544
4.073,000
-
149,440
105,571
256,010
580,165
?
— 42,695,832
— 18,140,662
— 21,033,815
— 16,557,130
— 28,806,000
— 6,325,591
— 2,517,184
— 2,944,735
-- 2,235,216
?
Litt. L.
Hveteiujöl.
Införsel.
Utförsel.
öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
1873—1877 i årligt me- deltal ......................
1878—1882 i årligt me- deltal ......................
1883 ..............................
1884 .............................
1885 (i runda tal) ......
23,498,814
26,257,271
33,880,121
39,150,388
38,950,000
7,219,434
7,703,670
8,470,030
8,613,085
•p
2,462,508
2,413,499
6,868,548
7,253,232
6,850,000
726,203
717,223
1,717,137
1,595,711
p
— 21,036,306
— 23,843,772
— 27,011,573
— 31,897,156
— 32,100,000
— 6,493,231
— 6,986,447
— 6,752,893
— 7,017,374
?
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Litt. M.
Kornmjöl.
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (-(-).
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
1873—1877 i årligt me- deltal ..............
388,851
54,886
17,369
2,451
— 371,482
— 52,435
1878—1882 i årligt me- deltal ... .............
337,241
572,680
936,048
47,427
5,123
15,101
721
— 332,118
— 46,706
1883 ................
80,175
2,114
— 557,579
— 78,061
1884 ...........................
131,047
17,399
2,436
— 918,649
- 128,61.1
Litt. N.
Mjöl: andra slag.
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
1873—1877 i årligt me- deltal .......................
69,092
11,035
- 69,092
— 11,035
1878—1882 i årligt me- deltal .......
109,047
18,353
— 109,047
— 18,353
1883 ...........................
137,545
23,293
27.257
19'',662
3,631
— 110,288
— 19,662
1884 .............................
150,122
23,005
2,572
— 130,460
— 20,433
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Litt. 0.
Kli.
Införsel.
Utförsel.
•
Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (-f-).
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
Kilogram.
Värde.
1873—1877 i årligt me-
delta! .....................
1,719,007
101,100
218,268
12,837
— 1,500,739
— 88,263
1878—1882 i årligt me-
deltal .......................
5,171,323
307,137
720,829
43,138
— 4,450,494
— 263,999
1883 ............................
1,807,536
108,452
6,005,636
360,338
+ 4,198,100
-f 251,886
1884 .............................
7,048,982
422,939
3,634,660
218,080
— 3,414,322
— 204,859
Bevillnings- Utslcotteis Betänkande N:o 1.
52
Bevillning s- Ut skottets Betänkande N:o 1.
Öfversigt af värdet af Sveriges införsel och utförsel af landtmanna
-
1879.
1880.
Införsel.
Utförsel.
Införsel.
Utförsel.
Lefvande djur..............................
............... Kr.
756,139
5,251,402
1,136,741
6,987,137
Kött ...........................................
....... ........ »
692,900
88,625
828,650
69,900
Fläsk ......................................
................ »
6,759,877
43,610
11,284,232
118,090
Ost ..............................................
................. »
282,480
198,000
320,495
287,150
Smör;............................................
2,529,375
8,741,520
5,206,175
10,521,555
Ägg .............................................
................. »
65,910
105,226
23,215
143,530
Spanmål och produkter deraf ....
................ »
27,155,385
41,763,794
34,294,951
41,483,024
Summa Kr.
38,242,066
56,192,177
53,094,459
59,610,386
Öfverskott af
Utförsel = -|- l
Införsel = — J
Särskildt å spanmål och produkter deraf
4- 17,950,111
-f 14,608,409
4- 6,515,927
4- 7,188,073
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
53
Litt. P.
produkter under åren 1879—1884 efter Kommerskollegii berättelser.
1881.
1882.
1883.
1884.
Införsel.
Utförsel.
Införsel.
Utförsel.
Införsel
Utförsel.
Införsel.
Utförsel.
860,234
950,755
10,320,408
387,157
3,526,232
56,736
38,235,801
4,813,600
64,232
313,524
137,376
10,213,368
103,051
27,530,995
1,166,484
997,651
5,511,340
762,249
3,333,103
60,247
39,455,747
8,107,112
130,106
251,606
165,222
11,645,202
122,471
32,827,263
1,702,303
1,035,301
8,655,016
346,758
4,097,222
66,054
45,132,309
10,997,270
75,418
122,166
242,446
16,326,688
142,296
33,210,040
1,753,278
841,746
5,093,297
390,311
4,860,701
34,227
40,646,276
11,729,833
125,191
258,589
183,541
17,212,447
160,229
23,519,747
54,337,323
43,176,146
51,286,821
53,248,982
61,034,963
61,116,324
53,619,836
53,189,577
— 11,161,177
+ 1,962,161
+
81,361
— 430,259
— 10,704,806
— 6,628,484
— 11,922,269
— 17,126,529
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor
till
Herr C. F. Waerns reservation, Litt. a—n.
56
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
Spanmålspris i vissa ryska, tyska och danska
Per svensk kubikfot.
Hvete.
S:t Peters- burg.
Riga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen
hamn
-
1876.
Januari..............
Kronor
3
67
O
O
38
3
25
3
85
4
05
3
82
3
01
Februari ...........
*
3
78
3
46
3
24
3
74
3
94
3
59
3
—
Mars".................
»
3
78
3
67
3
33
4
04
3
89
3
80
3
i
1
April .................
»
3
78
3
78
3
33
O
O
94
4
04
4
03
3
16|
Maj....................
Juni....................
»
3
87
4
55
4
06
4
03
4
12
4
22
3
34
»
saknas
4
55
3
48
4
30
4
12
4
22
3
34
Juli..................
»
3
71
4
34
3
16
4
12
3
74
4
22
3
34
Augusti..............
»
3
64
4
36
3
21
4
03
3
74
4
22
3
34
September ........
»
3
63
4
26
3
52
4
22
3
84
4
22
3
27
Oktober..............
»
3
44
4
10
3
47
4
26
3
94
4
22
3
28
November ........
3
25
3
72
3
51
4
22
3
94
4
28
3
23
December ........
»
3
89
3
94
3
83
4
32
3
92
4
28
saknas
Medeltal ...........
Kronor
3
68
4j01
345
4
09
3
94
4
09
3
21
Kr.
J: 85.
Kr.
5: 89.
Kr. 3:21.
1877.
Januari..............
Kronor
saknas
4
01
3
83
4
26
3
92
4
40
3
51
Februari ...........
»
3
97
4
01
3
83
4
26
3
92
4
30
3
51
Mars .................
»
3
90
3
95
3
79
4
20
3
88
4
25
3
47
April .................
Maj....................
Juni....................
»
4
67
4
22
4
72
4
47
4
31
4
39
3
84
»
4
39
4
14
4
71
5
19
4
66
4
40
4
11
»
4
51
3
94
4
60
4
90
4
38
4
36
4
03
Juli....................
»
4
46
4
05
4
64
5
09
4
52
4
54
4
19
Augusti..............
>
4
19
4
16
4
39
5
09
4
49
4
44
4
05
September ........
»
4
31
4
12
4
22
5
20
4
34
4
33
3
93
Oktober.............
»
3
71
3
97
4
07
4
43
4
01
4
19
3
48
November ........
3
74
3
80
3
96
4
23
3
75
4
11
3
16
December ........
»
3
46
3
63
3
96
4
13
3
72
4
04
3
16
Medeltal ...........
Kronor
3
78
4
—
4
23
4
62
4
16
4
31
3
70
Kr.
3: 89.
Kr.
4: 33.
Kr. 3:70.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
57
Litt. a.
östersjöhamnar, enligt uppgifter af svenska konsuler.
Per svensk kubikfot.
Råg.
S:t Peters- burg.
Piga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Lubeck.
1876.
Januari..............
Kronor
2 20
2
30
2
26
2
59
2
77
2
90
Februari ...........
2 23
2
31
2
25
2
53
9
63
2
76
Mars ................
2 ''27
2
39
2
31
2
67
2
63
9
84
Apri 1 .........
»
2 24
2
36
2
31
2
63
2
80
2
86
Maj....................
»
2 152
2
61
2
84
2
96
2
96
3
11
Juni....................
»
saknas
2
58
2
54
3
17
3
04
3
10
Juli....................
>:
2 39
2
41
2
52
3
04
2
83
Q
6
25
Augusti..............
2 26
2
42
2
52
2
96
9
78
3
25
September ........
»
2 j28
2
49
2
60
3
12
3
04
o
rJ
29
Oktober..............
»
2 10
2
33
2
91
3
12
Q
O
04
3
40
November ........
»
1 98
2
28
2
99
3
17
3
04
3
19
December .
»
2 27
2
24
3
18
3
20
3
04
3
46
Medeltal ...........
Kronor
2 24
2
39
2
60
2
93
2
88
3
12
Kr.
2: 32.
Ki
. 2: 88.
1877.
Januari
Kronor
saknas
2
35
3
19
3
10
O
O
04
O
42
Februari ..........
»
2 i 35
2
34
3
26
3
10
2
95
3
29
Mars ............
»
2 34
2
39
3
64
3
04
2
89
o
o
22
April .................
.
2 49
2
55
O
O
35
3
10
3
04
3
32
Maj....................
»
2 37
2
56
3
36
3
21
3
01
3
35
Juni...................
»
2 i40
2
40
3
22
3
04
2
80
Q
O
32
Juli................
2 20
2
37
3
19
2
96
2
80
3
38
Augusti..........
»
2 22
2
25
2
78
2
96
2
80
3
38
September ........
»
2 23
2
19
2
64
2
64
2
39
Q
O
29
Oktober...........
»
2 18
2
23
2
64
2
48
2
22
2
83
November ........
»
2 27
2
31
2
49
2
48
2
23
2
79
December ........
»
2 116
2
09
2
49
2
39
2
19
2
74
Medeltal ..........
Kronor
2 29
2
34
Q
O
02
2
86
2 70
3
19
Kr.
2: 32.
Kr. 2: 94.
Köpen
hamn.
saknas
2 52
Kr. 2.
Bih fall Iliksd. Prof. 18S6. 5 Samt. 1 Afd. 1 Häft.
2 08
•'' !57
2 .54
2 i 79
2 97
2 ;88
2 79
2 2B
2 [59
Kr. 2:59.
8
58
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
Spanmålspris i vissa ryska, tyska och danska
Per svensk kubikfot.
Hvete.
S:t Peters- burg.
Riga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen-
hamn.
1878.
Januari..........
.... Kronor
3
67
4 !-
3 i 96
4 14
O
O
''72
4
20
O
O
48
Februari .......
»
3
61
saknas
3 i 93
4 114
3
72
4
10
*>
o
24
Mars .............
»
3
57
3 89
4 06
4 14
Q
O
167
4
23
o
16
April .............
■»
‘»
O
87
3 77
4 08
4 14
3
,70
4
09
OO
3
48
Maj................
»
<>
o
36
4 02
3 89
4 23
*>
O
89
4
23
3
48
Juni ............
»
3
26
4 —
3 70
4 05
3
:88
4
08
Q
16
Juli...............
,
3
31
4 ill
3 170
4 .05
3
70
4
10
3
16
Augusti..........
»
3
38
3 74
3 63
3 95
*>
O
70
4
04
2
98
September ....
»
O
O
13
3 29
3 34
3 65
3
37
3
65
2
87
Oktober .......
Q
O
13
3 105
3 34
3 37
3
47
3
42
2
63
November .....
*
3
20
2 85
3 134
3 36
3
23
3
43
2
80
December .....
»
3
23
2 87
3 34
3 36
3
|23
3
53
2
80
Medeltal .......
.... Kronor
3
39
3 60
3 69
3 88
Q
O
58
3
95
3
10
Kr. 1
3: 50.
Kr. 3: 78.
Kr. 3:
10.
1879.
|
Januari...........
Kronor
Q
O
09
3 110
3 31
3 37
O
O
122
3
52
2
81
Februari .......
»
o
Ö
41
3 33
3 36
3 55
o
o
i 25
3
56
2
81
Mars .............
»
o
38
3 31
3 142
3 56
Q
O
40
3
56
2
98
April .............
» j
3
38
3 43
3 48
3 56
Q
O
46
3
80
2
98
Maj................
»
3
50
3 54
3 165
3 85
3
160
3
75
3
03
Juni .............
3
47
3 49
3 ,64
3 84
3
59
3
84
3
07
Juli...............
»
3
84
3 70
3 77
4 04
o
O
76
4
18
3
27
Augusti..........
»
3
74
3 70
3 77
4 03
3
80
4
23
3
50
September ....
,
4
11
3 79
3 91
4 12
3
93
4
15
3
23
Oktober..........
»
4
23
3 86
4 22
4 43
4
05
4
39
3
48
November ....
»
4
34
3 81
4 22
4 43
4
04
4
46
o
58
December ....
»
4
42
3 87
4 31
4 51
4
04
4
38
3
51
Medeltal .......
.... Kronor
3
74
3 58
3 76
3 94
3
68
3
99
3
19
Kr. 3: 66.
Kr. 3: 84.
Kr. 3: 19. |
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
59
Litt. b.
östersjöhamnar, enligt uppgifter af svenska konsuler.
Per svensk kubikfot. Råg*.
S:t Peters- burg.
Riga.
Stettin.
Rostoek.
Wismar.
Liibeck.
Köpen-
hamn.
1878.
1
Januari ...........
. Kronor
2
33
2
31
2
49
2
15
2
39
2
47
2
23;
Februari
»
2
28
saknas
2
,47
2
15
2
39
2
47
2
18
Mars ...............
»
2
23
2
14
2
155
2
15
2
39
2
156
2
21
A pri 1 .........
»
2
24
2
32
2
61
2
16
2
39
2
;56
2
34!
Maj....................
.
2
15
2
23
2
,38
2
25
2
39
2
:48
2
25
Juni .................
»
2
04
2
08
2
30
2
19
2
26
2
39
2
23
Juli....................
i
97
2
19
2
33
2
13
2
[26
2
1.34
2
23 [
Augusti..............
»
i
93
2
03
2
19
2
13
2
22
2
23
2
23
September ........
»
i
82
1
92
2
21
2
03
2
22
2
31
2
23
Oktober ...........
»
i
89
1
89
2
24
2
—
2
06
2
[25
2
13
November ........
»
i
86
1
87
2
24
2
03
2
06
2
25
2
13
December ........
i
81
1
84
2
[13
2
03
2
06
2
25
2
03
Medeltal ...........
Kronor
1 2
05
2
07
2
[35
2
12
2
26
2
38
2 20
Kr. i
?: 06.
Kr.
2: 28.
Kr. 2: 20.
1879.
Januari..............
Kronor
1
73
1 ;
87
2
13
2
01
2
06
2
21
2
03
Februari
1
90
1
92
2
16
1
98
2
06
2
11
2
03
Mars ................
»
1
92
1
96
2
13
2
—
2
06
2
19
2
23;
April
»
1
88
.1 1
91
2
19
2
04
2
15
2
22
2
12!
Maj ....................
»
1
94
1
97
2
40
2
21
2
39
2
31
2
16!
Juni....................
»
1
85
1 1
97
2
34
2
20
2
38
2
14
2-
22!
Juli..................
»
2
07
2 t
09
2
43
2
24
2
38
2
32
2
20!
Augusti..............
2
07
'' 2 1
19
2
45
2
25
2
38
2
46
2
33
September ........
»
2 I
30
2 !
36
2
58
2 !
27
2
47
2
68
2
33
Oktober..............
2 !
39
2 158
2
98
2 48
2
81
2
85
2
25
November ........
»
2
51
2 !
54
2
98
2 I
64
2
97
2
89
2
34
December...........
2 i
59
2 58
O
O
03
2 |
77
2
96
2
93
2
39
Medeltal ...........
Kronor
1
2 !
io|
2 16
2 48
2 26
2 42
2
44
2 j
24
Ki
. 2
: 13.
Ki
•. 2: 40.
Kr. 2: 24. i
60
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
Spanmålspris i vissa ryska, tyska och danska
Pr svensk kubikfot.
Hvete.
S:t Peters- burg.
Riga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen
hamn
1880.
I
j
Januari.............
Kronor
4
44
4
21
4
15
4
33
4
04
4
38
3
51
Februari ..........
»
4
42
4
24
4
21
4
32
4
03
4
46
3
50
Mars ................
f>
4
39
4
45
4
21
4
42
4
07
4
42
3
50
April ................
»
4
38
4
23
3
99
4
12
4
04
4
40
3
47,
Maj..................
»
4
19
4
18
4
13
4
32
4
01
4
42
3
47
Juni ..............
»
4
11
4
45
4
13
4
41
4
16
4
44
3
46
Juli.........
»
3
99
4
37
4
03
4
32
4
17
4
42
3
23
Augusti.............
»
3
97
3
88
4
04
4
22
4
17
4
20
3
16
September .......
»
3
89
3
79
3
92
3
65
3
71
4
07
3
09
Oktober.............
»
4
05
3
72
3
92
3
94
‘4
O
75
4
15
3
24
November .......
»
4
37
3
71
3
97
3
94
3
76
4
19
3
24
December .......
»
4
45
3
76
3
87
3
94
3
71
4
07
3
27
Medeltal ..........
. Kronor
4
22
4
08
4
05
4
16
3
97
4
34
*)
Ö
35
Kr. 4: 15.
Ki
•. e.
1: 13.
Kr. 3:35.
1881,
I
i
Januari.............
Kronor
; 4
36
3
77
saknas
3
84
3
67
4
08
Q
O
28
Februari ........
»
4
34
3
80
3
87
3
84
3
65
4
07
3
28
Mars ................
»
4
29
3
73
3
97
3
94
3
66
4
13
3
47
April ................
4
25
3
81
4
16
4
09
3
73
4
26
Q
ö
28:
Maj
»
4
17
3
83
4
16
4
13
O
ö
81
4
28
3
67:
Juni...................
»
4
22
3
95
4
16
4
22
3
89
4
29
3
47
Juli..................
»
4
18
4
10
4
16
4
23
3
90
4
26
3
51
Augusti............
»
4
48
4
31
4
39
4
51
-t
26
4
74
3
87
September .......
»
4
50
4
36
4
54
4
52
4
33
4
78
4
29
Oktober.............
4
07
4
09
4
47
4
56
4
34
4
75
4
29:
November .......
>;
4
02
3
76
4
25
4
52
4
35
4
67
3
51
December .......
..
4
02
3
73
3
60
4
33
4
34
4
52
3
37
Medeltal ..........
Kronor
4
1 V_
24
O
O
94
4
16
4
23
3
99
4
40
3
61
"
1
Kr. 4: 09.
Kr. 4: 19.
Kr. 3: 61.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
61
Litt. c.
östersjöhamnar, eniigt uppgift af svenska konsuler.
!
Pr svensk kubikfot.
Råg.
S:t Peters- burg.
Kiga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen-
hamn.
1880.
Januari.............
Kronor
2
60
2
33
3
03
2
97
2
77
2
97
2
48
! Februari ...........
»
2
59
2
82
2
56
2
96
2
74
2
99
2
47
i Mars .................
y>
2
81
2
75
2
56
2
96
2
75
O
O
02
2
58
April .................
»
2
73
2
69
2
57
2
88
2
71
2
99
2
59
Maj...................
»
2
87
2
82
3
27
2
88
2
71
3
04
2
66
Juni ................
»
3
05
o
O
11
3
45
3
34
3
04
3
26
2
82
Juli..................
»
2
78
2
88
3
20
3
29
3
04
3
08
2
82
Augusti..............
»
3
05
2
97
3
42
3
26
3
04
Q
O
29
2
81
September ........
»
3
37
3
16
3
56
3
04
2
96
3
35
2
80
Oktober ...........
»
3
80
o
O
43
O
O
70
3
37
3
13
3
53
3
—
November ........
»
3
87
3
50
3
63
Q
O
37
3
21
3
54
Q
O
—
i December ........
3
80
Q
O
29
ö
63
3
29
3
14
3
41
2
97|
Medeltal ...........
Kronor
3
H
2
98
3
22
3 13
2
94
3
21
2
75!
Kr. £
>: 05.
Kr. 3: 13.
Kr. 2: 75.1
1881.
■
■
1 Januari..............
Kronor
3
70
O
O
29
saknas
3
29
3
13
3
43
2
97!
Februari ...........
»
3
69
3
32
3
51
3
29
3
13
3
39
2
88i
Mars .................
''
3
65
3
17
3
51
3
21
3
n
3
35
2
97!
April .................
3
61
3
52
Q
Ö
64
3
21
3
14
3
53
2
971
Maj
3
34
3
30
3
68
3
37
3
21
3
52
3
25!
Juni....................
3
13
3
30
3
68
3
54
3
25
3
41
3
08!
Juli...................
»
2
79
3
25
3
15
3
46
3
21
3
04
2
82:
Augusti..............
3
06
3
22
''3
22
3
12
3
13
3
26
2
92
September ........
»
3
22
3
17
3
35
3
13
3
14
3
24
2 192
Oktober..............
»
3
—
3
24
3
35
3
18
o
O
14
3
33
2
93
November ........
>,
2
95
2
95
3
26
3
22
3
14
3
38
2 ;
83
December ........
»
2
77
2
54
2
59
3
05
3
03
3
13
2 !
65
Medeltal ...........
Kronor
O
ö
24
3
19
3
36
3
26
3
15
3
33
2 93
Kr. £
: 22.
Ki
. 1
: 28.
Kr. 2:93.:
62
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
Spanmålspris i vissa ryska, tyska och danska
Per svenska kubikfot.
Hvete.
;
:
S:t Peters- burg.
Riga
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen-
hamn.
1882.
Januari.............
Kronor
Q
89
3
65
4
25
4
34
4
34
4
34
O
O
J
51
Februari ...........
3
83
3
93
4
19
4
24
4
34
4
24
O
O
47:
Mars .................
<>
O
86
3
97
4
08
4
123
4
15
4
32
3
37
April .................
3
97
3
93
4
08
4
33
4
15
4
25
b
37
Maj....................
x>
O
O
75
4
16
4
03
4
33
4
15
4
31
O
6
30
Juni...................
»
3
78
3
96
3
96
4
19
4
15
4
33
3
16;
Juli...................
>
3
73
3
89
4
15
.4
i 33
4
15
4
39
3
28:
Augusti..............
O
O
41
O
40
4
—
3
75
4
02
4
08
3
24
September ........
»
Q
O
04
O
O
33
3
29
3
45
O
O
30
O
O
71
2
80:
Oktober..............
X>
3
09
O
79
3
34
O
O
:45
Q
O
33
3
57
2
73;
November ........
O
O
20
4
—
3
35
O
O
146
3
37
Q
O
59
2
81!
December
<>
*>
24
3
65
3
35
o
o
46
Q
O
37
3
61
2
81
Medeltal .........
Kronor
3
57
3
81
3 86
o
O
96
3
90
4
06
o
o
15;
Kr. 3: 69.
Kr.
3: 95.
Kr. 3:
15.
1883.
!
1
Januari............... Kronor 3
48
o
O
15
3
|35
3 i 46
3 37
O
O
62
2
81
Februari ............ > 3
56
3
49
O
O
44
3 65
3 46
3
85
2
95
Mars .................. » 3
45
Q
O
38
o
O
48
3 65
3 54
3
84
O
O
03
April 3
50
3
47
3
56
3 75
3 |58
O
O
84
3
03
Maj..................... >/ 3
44
4
01
3
64
3 184
3 174
3
90
3
15
Juni..................... 3
34
3
58
3
64
3 84
3 73
3
91
O
O
15
Juli..................... ; 3
42
3
98
Q
O
64
3 ,84
3 75
O
O
91
3
15
Augusti............... s 1 3
37
3
68
3
64
4 ,04
3 88
4
13
3
36
September ......... 3
17
3
98
3
65
3 185
3 85
J
46
2
83
Oktober............... 3
08
3
16
O
O
37
3 65
3 35
3
55
2
83
November ........ > i 3
20
2
99
3
37
3 56
3 08
3
54
2
81
December ......... » j 3
06
2
78
3
37
3 46
3 35
3 59
2
81
Medeltal ............ Kronor ! 3
34
3 !
47
<>
■>
51
3 63
3 56
3 76
2 99
Kr. 3
: 31.
Kr. 3: 62.
Kr. 2: 99.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
63
Litt. d.
östersjöhamnar, enligt uppgifter af svenska konsuler.
Per svenska kubikfot.
Råg-.
S:t Peters- burg.
Riga.
Stettiu.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen-
hamn.
. ..... . .....
1882.
Januari..............
Kronor
2
73
2
49
3
07
2
97
2
95
O
O
05
2
i
6o:
Februari ............
»
2
69
2
46
2
90
2
72
2
93
2
93
2
48
| Mars ..................
2
67
2
57
2
90
2
64
2
67
2
90
2
35
April ..................
■
2
63
2
55
2
80
2
64
2
58
2
72
2
48.
Maj.....................
■■■
2
30
2
37
2
66
2
56
2
58
2
72
2
34:
Juni....................
»
2
34
2
34
2
66
2
48
2
50
2
68
2
25 i
Juli ...................
» •
2
54
2
42
2
66
2
48
2
48
2
67
2
2l!
Augusti.............
»
2
35
2
43
2
50
2
39
2
37
2
47
2
25:
September .........
•>
2
04
2
23
2
30
2
22
2
19
2
40
2
23
Oktober ............
2
15
2
27
2
47
2
22
2
15
2
35
2
23;
November .........
9
2
14
2
15
2
43
2
15
2
15
2
39
2
23!
December .........
»
2
19
2
06
2
43
2
13
2
07
2
27
2
23
Medeltal ............
Kronor
2
40
2
36
2
65
2
47
2
47
2
63
2
32
Ki
\ 2: 38.
Kr. [
: 56.
Kr. 2: 32.
1883.
Januari...............
Kronor
2
19
2
05
2
35
2
13
2
08
2
29
2
04
Februari ............
»
2
30
2
12
2
35
2
15
2
08
2
31
2
—
Mars ..................
»
2
21
2
16
2
35
2
15
2
08
2
29
2
04
April ..................
»
2
26
2
21
2
43
2
22
2
11
2
33
2
10
Maj.....................
»
2
32
2
33
2
56
2
30
2
22
2
50
2
18!
Juni.................
*
2
18
2
31
2
51
2
31
2
27
2
48
2
19,
Juli .....................
2
31
2
31
2
55
2
40
2
31
2
54
2
i9j
Augusti...............
»
2
32
2
33
2
70
2
55
2
44
2
70
2
31
September .........
»
2
18
2
32
2
71
2
39
2
44
2
60
2
10
Oktober...............
2
16
2
20
2
63
2
39
2
27
2
54
2
10
November .........
2
16
2
19
2
63
2
39
2
31
2
50
2
10
December............
»
2
15
2
22
2
63
2
39
2
34
2
49
2
10
Medeltal ............
Kronor
2
23
2 23
2
53
2
31
2
25
2
46
2
12
Ivi
. 2
: 23.
Ki
\ 2: 39.
Kr. 2: 12.
Bevillninys-Utslcottets Betänkande N:o 1.
64
Spanmålspris i vissa ryska, tyska och danska
1
1 Per svensk kubikfot.
Hvete.
jS:t Peters- j burg.
Riga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Ltibeck.
Köpen
hamn
- |
1884.
1
Januari .............
. Kronor j 3
06
3
23
3
37
3
46
3
35
3
55
2
81
! Februari ..........
3
11
3
33
3
37
3
46
Q
O
35
3
55
2
81
Mars...................
» i 3
11
Q
O
36
3
37
O
O
45
3
33
o
O
45
2
80
April ................
! 3
11
3
48
3
37
3
45
3
30
3
57
2
81
Maj ...................
3
04
saknas
o
O
36
3
45
3
36
3
55
2
80
Juni.................
.. » ! 3
04
2
87
3
37
3
45
3
36
3
53
2
80
Juli ...................
» ! 2
92
3
33
3
37
3
42
3
36
3
49
2
80
Augusti .............
2
63
2
64
2
84
3
27
3
08
3
68
2
63
September .......
2
71
2
43
2
85
2
79
2
79
3
04
2
45
Oktober.............
2
67
2
36
2
84
2
79
2
75
2
98
2
30
November..........
• '' | 2
58
2
34
2
86
2
79
2
75
2
98
2
30
December..........
2
78
2
49
2
95
2
79
2
79
2
96
2
30
Medeltal ..........
. Kronor | 2
90
2 90
3
16
3
21
3
13
3
36
2
63
Kr.
i: 90.
Kr.
3: 22.
Kr. 2:
63.
1885.
Januari..............
Kronor 1 2
93
2
66
3
05
2
89
2
92
3
05
2
45
Februari ...........
» 2
78
2
67
3
08
3
05
3
08
3
25
saknas
Mars .................
» i 2
73
2
52
Q
O
08
3
16
3
08
3
25
2
45
April .................
2
72
2
48
3
28
3
28
3
16
3
33
2
45
Maj
>. 2
70
2
51
3
23
3
27
3
25
O
O
33
2
58
Juni .................
2
80
2
24
3
12
3
27
3
19
3
33
2
45
Juli....................
2
76
2
62
3
05
3
18
3
18
3
23
2
45
Augusti..............
2
66
2
53
2
94
3
18
3
10
O
O
22
2
36
September ........
» 2
73
2
29
2
94
2
89
2
79
2
95
2
19
Oktober..............
» 1 2
75
2
29
2
94
2
79
2
79
2
96
2
17
November ........
1 2
72
2
29
2
78
2
79
2
79
2
95
2
10
December ........
» | 2
75
2
28
2
85
2
80
2
70
2
89
2
02
Medeltal ...........
Kronor j 2
75
2
45
3
03
3
05
3
3
15
2
33
Kr. S
60.
Kr. i
3: 06.
Kr. 2: 33.1
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
65
Litt. e.
östersjöhamnar, enligt uppgifter af svenska konsuler.
Per svensk kubikfot.
Råg-.
|S:t Peters- burg.
Riga
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen-
hamn.
1884.
Januari..............
. Kronor
2
15
2
24
2
57
2
39
2
34
2
49
2
10
Februari ...........
»
2
,25
2
38
2
54
2
22
2
32
2
46
2
10
Mars ................
»
2
27
2
39
2
50
2
17
2
27
2
41
2
10
April .................
»
2
31
2
48
2
57
2
22
2
15
2
50
2
19
Maj....................
Juni .................
»
2
22
saknas
2
57
2
30
2
22
2
52
2
24
»
2
23
2
35
2
72
2
38
2
30
2
56
2
24
Juli....................
»
2
22
2
36
2
62
2
47
2
39
2
66
2
31
Augusti ...........
»
2
06
2
08
2
30
2
39
2
39
2
39
2
10
September ........
»
2
26
2
21
2
40
2
22
2
11
2
39
2
10
Oktober..............
2
17
2
26
2
40
2
22
2
17
2
33
2
10
November ........
»
2
11
2
25
2
41
2
22
2
19
2
37
2
10
December ........
»
2
13
2 |19
2
41
2
22
2
23
O
LJ
37
2
11
Medeltal ...........
Kronor
2
20
2
29
2
50
2 29
2
26! 2
45
2
15
Kr.
1: 25.
Ki
•• 2: 38.
Kr. 2:
15.
1885.
Januari..............
Kronor
2
20
2
21
2
47
2
22
2
23
2
30
2
10
Februari ...........
»
2
13
2
20
2
50
2
29
2
31
2
45
saknas
Mars .................
»
2
09
2
20
2
47
2
31
2
31
2
45
2
10
April .................
»
2
10
2
16
2
57
2
40
2
35
2
54
2
11
Maj....................
9
1
96
2
10
2
59
2
39
2
39
2
54
2
19
Juni .................
»
1
92
1
93
2
52
2
39
2
37
2
53
2
10
Juli....................
»
1
86
2
09
2
53
2
35
2
36
2
44
2
11
Augusti..............
»
1
66
2
01
2
43
2
35
2
23
2
47
1
96:
September ........
»
1
69
1
93
2
32
2
15
2
12
2 1
29
1
85|
Oktober..............
»
1
76
1
85
2
32
2
18
2
12
2
28
1
76''
November .........
»
1
74
1
82
2
29
2
13
12|
2
12
2
21
1
69
December .........
»
1
76
1
76
2
23
2
2
04
2
13
1 |
63:
Medeltal ............
Kronor
1
91!
2 I
02
. 2
44|
2
27
2
25
2
39
1
80
Ki
. 1
: 97.
Ki
. 2
: 34.
Kr. 1: 80.
Bih. till Bilcsd. Frot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
66
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
Sammandrag af
af de utaf svenska konsuler i vissa ryska, tyska
Per svensk kubikfot.
Hvete.
1
S:t Peters- burg.
Riga.
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
Köpen
hamn
-
1876 ............
...... Kronor
q
o
68
4
01
3
45
4
09
3
94
4
09
3
21
1877 ............
»
3
78
4
—
4
23
4
62
4
16
4
31
3
70
1878 ............
»
3
39
3
60
3
69
3
88
3
58
3
95
10
Medeltal ......
...... Kronor
3
62
3 87
3
79
4
20
3
89
4
12
3
34
Kr.
3: 75.
Kr.
4: —
Kr.
3: 34.
Kr.
3: 83 ellei per tunna Kr.
24.
15.
1879 ...........
...... Kronor
3
74
3
58
3
76
3
94
3
68
3
99
3
19
1880 ...........
4
22
4
08
4
05
4
16
3
97
4
34
3
35
1881 ...........
...... »
4
24
3 94
4
16
4
23
3
99
4
40
3
61
Medeltal ......
...... Kronor
4
07
3
87
3
99
4
11
3
88
4 |24
3
38
Kr.
3: 97.
Ki
•. 4
1: 06.
Kr.
3:
38.
Kr.
3: 93 eller per tunna Kr.
24: 79.
1882 ............
...... Kronor
3
57
3
81
3
86
3
96
3
90
4
06
3
15
1883 ...........
»
3
34
3
47
3
51
O
O
63
3
56
3
76
2
99
1884 ...........
...... »
2
90
2
90
3
16
3
21
3
13
3
36
2
63
Medeltal ......
...... Kronor
3
27
3 39
3
51
3
60
3
53
3
73
2
92
Kr.
3: 33.
Kr.
?: 59.
Kr.
2:
92.
v
Kr.
3: 42 eller per tunna Kr.
21: 56.
1885 ...........
...... Kronor
2 |75j 2
45
3 03
3 05 3
—
3 |15!
2 |33
Kr. 2: 60.
Kr. 3: 06.
Kr.
2:
33.
Kr. 2: 82 eller per tunna Kr. 17: 78.
Bevillnings-TJtshottets Betänkande N:o 1.
67
Litt. f.
års-medeitalen
och danska östersjöhamnar uppgéfna spanmåispris.
Per svensk kubikfot.
Råg1.
S:t Peters-! t>.
burg. ! Rl&a-
Stettin.
Rostock.
Wismar.
Liibeck.
I
Köpen-
hamn.
1876 ................
. Kronor
2
24 2
39
2
60
2
93
2
88
3
12
2
52
1877 ................
»
2
29! 2
34
3
02
2
86
2
70
3
19
2
59
1878 ................
»
2
05 2
07
2
35
2
26
2
12
2
38
2
20
Medeltal ...........
.... kronor
2
19 2
27
2
66
2
68
2
57
2
90
2
44
Ki
. 2: 23.
Kr. S
i: 70.
Kr. 2:
44.
Kr.
2: 53 ellei
• per tunna Kr.
15:
94.
1879 ................
Kronor
2
lOj 2
16
2
48
2
42
2
26
2
44
2
24
1880 ................
»
3
111 2
98
3
22
3 113
2 194
3
21
2
75
1881 ................
»
3
24! 3
19
3
36
3 126
3
15
3
33
2
93
Medeltal ..........
. Kronor
2
82 2
78
3
02
2
94
2
78
2
99
2
64
Ki
. 2: 80.
K
\ 2
!: 93.
Kr. 2: 64.
Kr.
2: 85 eller per tunna Kr.
17
97.
1882 ................
. Kronor
2
401 2
36
2
65
2
47
2
47
2
63
2
32
1883 ................
»
2
23! 2
23
2
53
2
31
2
25
2
46
2
12
1884 ................
»
2 20 2
29
2
50
2
99
2
26
2
45
2
15
Medeltal ..........
. Kronor
2
281 2
29
2
56
2
59
2
33
2
5!
2
20
Kr. 2: 29.
Kr. 2
: 50.
Kr. 2: 20.
Kr.
2: 39 ellei
per tunna Kr. 15:
08.
1885 ................
Kronor
1 |91| 2
02
2 |44
2 27
2 25:
2 |39
1 80
Ki
\ 1: 97.
Kr. 2
: 34.
1
1
Kr. 1: 80.
Kr.
2: 15 ellei
per tunna Kr. 13:
57.
1
|
68
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
Litt. g.
Resultaten enligt Hushållningssällskapens berättelser af skördarne af hvete,
råg och korn åren 1879—1883 med fäst afseende å in- och utförsel,
åtgång för bränvinsbränning samt utsädesbehof.
öfverskott af
År.
Uppgifven
skörd.
Bränvins-
bränning.
Utsädes-
behof.
Disponibelt
qvantum.
Införsel.
Utförsel.
Hvete.
1879 ..............
.. tunnor
669,410
318.210
2,891
101,424
883,335
1880 ................
»
769,861
391,578
1,163
104,420
1,055,856
1881 ...............
530,063
625,989
5,982
104,847
1,045,223
1882 ..............
»
757,125
712,105
5,418
103,624
1,360,188
1883 ...............
!>
649,853
763,102
—
832
105,789
1,306,334
Medeltal.....
.. tunnor
67 5,268
562,197
3,257
104,021
1,130,187
55 %
45 %
Råg-.
1879 ..............
.. tunnor
4,037,914
982,233
75,033
608,887
4,336,227
1880 ............
»
4,277,103
517,018
—
30,125
608,838
4,155,158 !
1881 .............
»
3,498,474
1,455,383
—
42,673
615,857
4,295,327
1882 ...............
»
4,044,159
1,702,353
100,848
617,711
5,027,953
1883 ..............
3,766,186
1,414,620
58,256
621,686
4,500,864
Medeltal .........
.. tunnor
3,924,767
1,214,322
61,387
614,596
4,463,106
76 %
24 %
Korn (och malt.)
1879 ..............
.. tunnor
3,106,774
317,817
107,468
475,357
2,206,132
1880 ...............
»
3,251,867
—
204,465
99,392
471,125
2,476,885
1881 ...............
»
3,005,217
—
74,652
97,790
476,021
2,356,754
1882 .............
»
3,469,423
---—
346,307
113,383
481/148
t 2,528,685
1883 ..............
»
3,061,247
8,485
86,488
479,020
2,504,224
Medeltal .........
.. tunnor
3,078,905
1S6,951
100,904
476,514
2,414.536
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
69
Litt. h.
Resultaten enligt Kongl, Maj:ts BefaSIningshafvandes berättelser af skördarne
af hvete, råg och korn under åren 1879—1883.
Hvete.
Råg.
Korn.
1879 ........................
....................................... Tunnor
718,590
4,103,800
3,372,900
1880 ......................
...................................... »
754,810
4,536,110
3,541,860
1881 .......................
»
475,040
3,553,840
3,118,570
1882 ......................
.................. »
810,570
4,368,410
3,695,140
1883 ......................
........ .............................. »
664,005
4,072,196
3,273,159
Medeltal Tunnor
684,603
4,126,861
3,400,326
70
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
Litt. i.
Beräkning af den tuilbeskattning, til! hvilken de af Bevillnings Utskottet föreslagna
afgifter, tillämpade å den införsel, som år 1882 egde rum,
skulle hafva uppgått.
Enligt Kommers-Kollegii berättelse infördes år 1882:
Hvete .....
......... kg.
41,887,122: —
Råg............
......... »
134,948,554: —
Korn .......
»
7,951,049: —
Bobvete ....
......... J>
435,309: —
Arter och
åker-
bönor.....
......... »
1,780,463: —
Linser .....
»
4,061: —
Mais .......
...... »
1,514,918: —
Kg. 188,521,476: — hvarå tull å kr. 2: — per 100 kg. = kr. 3,770,429: 52.
Malt.........
....... kg.
1,564,189: —
Maltmjöl ..
»
174,943: —
Kg.
1,739,132: — » kr. 2: 50
» = kr. 43,478: 30.
Gryn ......
......... kg.
58,370: —
Mjöl..........
........ »
37,886,258: —
Kg.
37,944,628: — » kr. 3: 50
= kr. 1,328,061: 98.
Kli ..........
......... kg.
3,835,003: — kr. — 30
— kr. 11,505: —
Kronor 5,153,474: 80.
Antae;es, att
de nämnda år utförda qvantiteter af samma varor skulle hafva ersatt in-
förseln, så
utfaller
en beräkning öfver den minskning, som
derigenom möjligen kunnat ega
rum, på följande sätt
Hvete.......
......... kg.
301,305: —
Råg..........
»
330,380: —
Korn ........
»
7,951,049: —
Ärter och
bönor »
1,128,311: —
Kr.
9,711,045: — å, kr. 2: — per 100 kg.
= kr. 194,220: 90.
Malt..........
........ kg.
97,944: — å kr. 2: 50 »
= kr. 2,448: 60.
Gryn ......
......... »
34,322: —
Mjöl ......
........ 2>
6,515,880: —
Kg.
6,550,202: — å kr. 3: 50
= kr. 229,257: —
Kli ...........
......... kg.
2,917,063: kr. — 30
= kr. 8,751: 19.
Kronor 434,677: 69.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1-
71
Litt. k.
Beräkning af den tullbeskattning, till hvilken de af Bevillnings-Utskottet föreslagna
afgifter, tillämpade å den införsel, som år 1877 egde rum,
skulle hafva uppgått.
Enligt Kommers-Kollegii berättelse infördes år 1877:
vete ............... ctr 191,431: 50.
åg .................. » 3,141,174: 60.
Korn ............... » 573,010: ‘26.
Bohvete............ » 8,838: —
Arter och åker
-
bönor ......
..... * 44,121
—
Linser ........
..... » 5
—
Mais............
..... » 90,195
30.
Ctr 3,988,775
66 =
kg. 169,553,280 å kr. 2
: — per 100 kg. = kr. 3,391,065: 60.
Malt..........
..... ctr 14,337
90.
Maltmjöl ...
.. . » 900
—
Ctr 15,237
90 =
kg. 647,726 ä kr.
2: 50 per 100 kg. = kr. 16,193: 15.
Gryn........
..... ctr 7,604
—
Mjöl ..........
..... » 2,632,629
—
Ctr 2,640,233
— -
kg. 112,229,968 å kr.
3: 50 per 100 kg. = kr. 3,928,048: 88.
Kli ...........
.... ctr 89,982
— =
kg. 3,824,919 å kr. -
- 30 per 100 kg. = kr. 11,474: 76.
Kr. 7,346,782: 39.
Antager man, att de nämnda år utförda qvantiteter af samma varor skulle hafva ersatt införseln,
så utfaller en beräkning öfver den minskning, som derigenom möjligen kunnat ega
rum, på följande sätt:
Hvete ............... ctr 114,239: 50.
Råg ................. » 152,978: 85.
Korn ............... - 513,810: 26.
Ärter och åkerbönor
......... . » 22,143: 55.
Ctr 803,172: 16 = kg. 34,140,921 å kr. 2: — per 100 kg. == kr. 682,818: 42.
Malt................. ctr 1,043: 10.
Maltmjöl ......... » _276: —
Ctr 1,319: 10 = kg.
Gryn, korn- ctr 476: —
hafre- » 75:— 551; —
Mjöl............... . ctr 103,480: —
Ctr 104,031: —
ctr 6,385: —
56,072 å kr. 2: 50 per 100 kg. = kr. 1,401: 80.
4,422,108 å kr. 3: 50 per 100 kg. = kr. 154,773: 78.
271,411 å kr. — 30 per 100 kg. — kr. 814: 23.
Kr. 839,008: 23.
Kli ....
72
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
Litt. 1.
P. M.
utvisande åtgången af fläsk, gryn och mjukt bröd eller deremot svarande myckenhet mjöl,
dervid 77 gram mjöl enligt allmän erfarenhet antagas gifva 100 mjukt bröd. I utspisningsstaterna
angifvet mjöl har omräknats till motsvarande myckenhet mjukt bröd.
Åtgång för 1 vecka = 7 dagar.
Svenska handelsfartyg ... (kongl. kungör. 1865)
Soldat, värfvad................... enligt stat af 1863
» indelt och beväring » » 1874
» enligt nytt förslag af 1883 .....................
Stockholms brandcorps.......................................
Hospitalshjon, icke arbetande, 3:dje klass, medel- tal .............................................................
Göteborgs tvångsarbetshus...................................
Kronoarbetskarl..................................................
Grubbens gärde fattighus, Stockholm ...............
Upsala fattigarbetshus .......................................
Fläsk, salt.
Gryn.
Bröd, mjukt.
Mjöl.
G-ram.
Gram.
Gram.
Gram.
1,275
354
298
400
400
144
320
128
255
213
250
1,170
1,008
660
1,386
868
255
400
234
387
5,377
5,950
5,950
4,550
5,364
3,635
4,273
7,289
3,610
4,806
Medeltal för 7 dagar ..................................
379
662
5,080
3,912
» » i dygn ......................................
54,i
94,6
726
559
» » 1 år i kilogram........................
19,7
34,r>
265
204
eller för 1 år i skålpund..............................
46,3
81,i
623
479
Stockholm, den 8 Februari 1886.
Aug. Almén.
Anmärkning. För en familj, bestående till hälften af barn under 15 år, torde förbrukningen
minskas med 20 procent.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
73
Litt. m.
Enligt Hushållningssällskapens berättelser öfver jordbruk och boskapsskötsel för
år 1881, Tab. Litt. G, var det för hela riket, efter afdrag af hvad som åtgått
till bränvinsbränning och utsädesbehofvet, återstående disponibla
qvantum af hvete, råg och korn tunnor 7,697,304, deraf:
Hvete.......................................................... tunnor 1,045,223.
Råg.............................................................. * 4,295,327.
Korn .......................................................... » 2,356,754.
Den införda och utförda malna spanmålen har då blifvit öfverförd till
tunnor efter förhållanden mellan malen och omalen spanmål, som angifvas i
det af Statistiska centralbyrån utgifna sammandraget af uppgifterna i Kongl.
Majrts Befallningshafvandes femårsberättelser och Hushållningssällskapens årsberättelser
1865, och hvilka visa, att
1 tunna hvete motsvarar 180 skålp. eller 76,5 kg. hvetemjöl,
1 » råg » 240 » » 102 » rågmjöl,
1 » korn » 200 » » 85 » kornmjöl.
Öfverföres ofvannämnda disponibla qvantum efter samma förhållande
till mjöl, så erhålles
Hvetemjöl .................................................... kg. 79,959,960
Rågmjöl......................................................... » 438,123,354
Kornmjöl....................................................... » 200,324,090
kg. 718,407,404.
Hela rikets folkmängd var efter Statistiska centralbyråns berättelse
vid 1881 års slut .............................................................................. 4,572,245,
och de fem nordligaste länens........................................................... 637,031.
Bih. till Biksd. Prot. 886. 5 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 10
74
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
Fördelas det för hela riket disponibla qvantum efter folkmängden, finner
man således, att det för de nämnda fem länen disponibla qvantum var:
Hvetemjöl..................................................... kg. 11,140,418
Rågmjöl ............................... 5 61,041,820
Kornmjöl ................................................... » 27,910,284
kg. 100,092,522,
Skörden, efter afdrag af utsädet, var i de fem länen:
Hvete............ T:r 1,041 öfverf. till mjöl kg. 79,657
Råg.............. » 55,639 » » 5,675,778
Korn............ » 551,950 » >> 46,915,750
kg. 52,671,185.
Fyllnadsbeloppet blef således kg. 47,421,337, och om en tullafgift af
kronor 3,50 per 100 kg. derför skulle erlagts, både den uppgått till kronor
1,659,746,80.
Samma beräkning, verkstäld för ärter och bönor, efter de uppgifter
om skörd och utsäde, hvilka liksom föregående återfinnas i bilagan Tab. 1
till Hushållningssällskapens berättelse för 1881, och med beräkning att 1
kubikfot ärter väger 55 skålpund eller något öfver 23 kilogram, visar att en
tullafgift af 2 kronor per 100 kilogram skulle för nämnda läns behof uppgått
till kronor 80,333,40.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
75
Litt. n.
Resultaten länsvis af 1881 års skörd af Hvete, Råg och Korn, med fäst afseende på åtgång
för bränvinsbränning och utsädesbehof; samt jemförelse mellan dessa resultat och
den efter invånareantalet på hvarje län kommande andel af det genom
skörd och införseisöfverskott för hela riket uppkommande
disponibla qvantum af nämnda sädesslag.
Län.
Skörd,
tunnor.
;Åtgång för
bränvins- , bränning.
Utsädes-
behof.
öfver- ! skju- tande
behof.
Rest.
Andel i
disponibelt
qvantum.
Öfver-
skott.
Brist.
Stockholms stad........
334
13,658
41
13,365
297,547
310,912
Stockholms län ........
282,546
687
47,436
234,423
247,317
—
12,894
| Upsala d:o...............
383,937
15,313
64,957
303,667
187,837
115,830
Södermanlands d:o ...
275,349
1,983
46,795
226,57!
248,435
—
21,864
Östergötlands d:o.....
444,562
11,525
77,346
355,691
446,561
90,870
Jönköpings d:o .........
171,254
6,804
37,543
126,907
329,604
202,697
Kronobergs d:o ......
248,636
7,784
43,027
197,825
284,4S5
86,66U
Kalmar d:o, norra del
103,588
( 20,141
_
)
Kalmar d:o, södra del
323,032
} 3>27(i
\ 65,164
__
f 338,039
411,371
—
73,332
Gotlands d:o............
268,352
501
51,233
—
216,618
90,953
125,665
—
Blekinge d:o.............
186,593
15,590
34,540
136,463
232,577
96,114
Kristianstads d:o ......
672,560
27,920
100,071
544,569
386,030
158,539
Malmöhus d:o............
1,173,403
17,636
161,405
—
994,362
588,100
406,262
__
Hallands d:o...............
222,305
673
41,313
180,319
226,634
—
46,315
Göteborgs & Bohus d:o
201,455
9,103
29,144
—
163,208
443,945
280,737
Elfsborgs d:o, södra
del
72,090
)
f 15,397
]
Elfsborgs d:o, norra
2,299
174,476
483,300
308,824
del........... ...........
143,565
j
23,483
I
i Skaraborgs d:o .........
362,188
10,293
72,789
279,106
432,172
153,066
! Vermlands d:o...........
180,089
--
30,771
149,318
447,325
—
298,007
I Örebro d:o..................
204,213
1,083
32,296
170,834
304,889
134,055
Yestmanlands d:o......
207,037
317
37,154
169,566
215,408
45,842
Kopparbergs d:o ......
155,603
—
22,655
132,948
320,382
—
187,434
; Gefleborgs d:o .........
157,482
—
26,415
—
131,067
303,792
172,725
| Vesternorrlands d:o...
176,762
33,579
143,183
288,990
145,807
Jemtlands d:o .........
84,833
-i
18,521
66,312
143,574
77,262
Vesterbottens d:o . ...
140,799
''
33,231
1.07,568
181,512
—
73,944
Norrbottens d:o .......
191,187
1
30,278
160,909
154,564
6,345
Summa 7,033,754
146,445,
1,196,72513,365,
5,690,584 7,697,304
812,6412,819,361
Skilnaden mellan bristen ..................... Tunnor 2,819,361.
och öfverskottet i andra län ................ » 812,611. Tunnor 2 006 720.
betäckes afJskilnaden mellan införseln Tunnor 2,318,443.
och utförseln .................................. , 311,723. Tunnor 2,006,720.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.