Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

1886-03-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1886:10, Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BevillningS-Utskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft dels Kongl.

Maj:ts proposition N:o 23 med förslag till förändrad lydelse af § 26

mom. 5 i förordningen angående försäljning af bränvin och andra brända

eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885 samt dels

tvenne till Utskottet hänvisade motioner rörande ändringar i mom. 3

och 4 i samma §, får Utskottet, jemlikt 40 § Riksdagsordningen, häröfver

afgifva betänkande.

Ifrågavarande paragraf har följande lydelse:

»1. Minuthandel med bränvin må eg a rum endast söcknedagar

från klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före

sön- eller helgdag, då den ej må fortfara längre än till klockan 7

eftermiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast

klockan 7 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej

fortfara längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

3. Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af

bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.

4. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats

eller kommunalnämnds hörande derom förordna.

5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

»

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 5 Sami 1 Afd. 8 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 10.

Uti förenämnda proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande

af ett propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden för den 29

sistlidne Januari, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

förändrad lydelse af mom, 5 i sagda paragraf:

»Under gudstjenst skall utskänkningsställe vara stängdt, der ej

för den tid, då otte- eller aftonsångsgudstjenst pågår, Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, på framställning af kommunalstyrelse samt efter

magistrats eller kommunalnämnds hörande, finner särskilda omständigheter

böra föranleda undantag.»

Af förutnämnda protokoll inhemtas: att åtskilliga innehafvare af

större utskänknings- och restaurationslokaler i Stockholm hos Kongl.

Maj:t gjort underdåniga ansökningar om tillstånd att å sön- och helgdagar

jemväl under tiderna för allmän otte- och aftonsångsgudstjenst

få hålla sina lokaler öppna för gästers emottagande och ega rätt att

utskänka spirituösa, eller att Öfverståtkållareembetet måtte bemyndigas

meddela tillstånd till sådan utskänkning, dervid sökandena anfört, hurusom

de under de förflutna åren varit i åtnjutande af sådan rättighet,

utan att derigenom några olägenheter försports för myndigheterna eller

allmänheten, hvaremot lokalernas stängning under ifrågavarande gudstjensttimmar

vore förenad med stora praktiska svårigheter och helt

visst skulle förorsaka många olägenheter synnerligast för de större, af

utländingar och andra resande besökta hotellen; att, sedan magistraten

i Stockholm i infordrade yttranden förklarat sig för sin del icke hafva

något att erinra mot de gjorda ansökningarna, Ofverståthållareembetet

i underdåniga utlåtanden — med erinran, att Kongl. Maj:t den 31 December

1867, på derom gjord framställning, bemyndigat embetet att i

afseende å ett eller annat- utminuterings- eller utskänkningsställe på

Djurgården meddela sådant tillstånd, som här vore i fråga, och den 3

April 1870 gifvit embetet enahanda bemyndigande i afseende å ett

eller annat utskänkningsställe i hufvudstaden — yttrat, att Kongl. förordningen

den 29 Maj 1885 angående vilkoren för försäljning af bränvin

m. m. synts embetet lägga hinder i vägen för fortsatt utöfvande

af berörda bemyndigande, hvarföre ock efter den 1 Oktober 1885 alla

utskänkningsställen i Stockholm hållits stängda under nu ifrågavarande

gudstjensttimmar, men att embetet, som funne ansökningarne egna

sig för omedelbart afgörande af Kongl. Maj:t, under sådan förutsättning

på anförda skäl ansåge hinder ej böra möta för vissa uppgifna

sökande att erhålla tillåtelse till sina utskänkningsställens öppenhållande

under ifrågavarande tider; samt att Herr Statsministern med hänsyn till

den ökade betydelse, gällande bestämmelser om tiderna för utskänkning

af spirituösa på senare tider med rätta erhållit, icke ansett lämp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 10. 3

ligt förorda, det Kong!. Maj:t vidare skulle från dessa bestämmelsers

tillämpning bevilja undantag i ett fall, der lagen icke förutsatte något

sådant, och följaktligen icke kunnat tillstyrka bifall till någon eller

några af ofvanberörda ansökningar, men deremot funnit sig böra göra

hemställan om den lagförändring, som i förevarande proposition innehålles.

I afseende å denna fråga får Utskottet upplysa, att föreskriften

derom, att utskänkningsställe skall under gudstjenst hållas tillstängdt,

återfinnes i alla under senare årtionden utfärdade förordningar om vilkoren

för försäljning af bränvin. Särskildt vill Utskottet påpeka, att

i den senast gällande bränvinsförsäljningslagen den 24 Maj 1877 § 26

mom. 1 och § 28 hade följande lydelse:

§ 26 mom. 1.

Mindre partihandel äfvensom minuthandel med och utskänkning

af bränvin vare, äfven då den för öfrigt medgifven är, i allmänhet icke

tillåten senare å dag än till klockan 10 på aftonen; egande dock vederbörande

embetsmyndighet, der särskilda omständigheter föranleda behof

af försäljningstidens inskränkning eller utsträckning, att derom

förordna.

§ 28-

Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än

vidare inskränkas eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom

fattas af kommunalstyrelsen, samt beslutet af Vår Befallningshafvande,

efter magistratens hörande, godkännes.

På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden,

än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Vår

Befallningshafvande ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag

meddelat.

I Kongl. förordningen af den 29 Maj 1885 hafva dessa stadganden

sammanförts i förenämnda § 26.

Om än, så vidt Utskottet kunnat finna, genom nyssberörda förordning

icke någon förändring inträdt i de bestämmelser, som rörande

utskänkningsställes tillstängning under gudstjenst varit gällande intill

den 1 Oktober 1885, finner likväl Utskottet, vid det förhållande, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 10.

Kongl. Maj:t ansett den nya förordningens lydelse i förevarande del

icke böra från Kongl. Maj:ts sida föranleda beviljande af undantag från

bestämmelsen om utskänkningsställes stängning under gudstjenst, sig

böra tillstyrka eu sådan förändring i samma bestämmelse, som Kong],

Maj:t föreslagit.

Utskottet instämmer nemligen till fullo i hvad Herr Statsministern

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet anfört beträffande behofvet för

vissa fall af dylika undantag. Ur nämnda yttrande anser sig Utskottet

här böra återgifva följande:

»De af sökandena anförda och af Ofverståthållareembetet vitsordade

förhållanden äro af ganska afsevärd beskaffenhet och kunna utgöra

giltigt skäl för en ändring i gällande förordning särskild! med

hänsyn till de större städerna, der utskänkningsställenas stängning vid

tider, då resande och en mängd andra äro vana att intaga sina måltider,

onekligen är en olägenhet, och der för öfrigt finnas vissa större utskänkningslokaler,

som äro å eftermiddagarne sön- och helgdagar så

starkt besökta, att deras utrymmande vid aftonsångsgudstjenstens början

endast med svårighet och med fara för oordningar låter sig verkställa.

Dertill kommer att, då med den ändring sistlidne Riksdag föranledde i

den då framlagda nådiga propositionen afsetts att lemna Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande tillfälle att på kommunalstyrelsens framställning

utsträcka försäljningstiden ej blott för söcknedagar, utan jemväl

för sön- och helgdagar, hvarigenom vederbörande således kunna, såsom

ock flerestädes faktiskt skett, medgifva utskänkning å vissa ställen

under hela eftermiddagen å sistnämnda dagar, utom under aftonsångsgudstjensten,

det afbrott i sådant utskänkningsställes öppenhållande, som uppstår

under berörda gudstjenst, ingalunda kan ur nykterhetssynpunkt ega

någon betydelse, utan endast är egnadt att framkalla missnöje bland allmänheten

och gifva anledning till oordningar och i smyg skeende lagöfverträdelser.

Då man tillika besinnar, att i större städer med flera territoriella

församlingar icke alla de ifrågavarande gudstjensterna alltid

hållas i alla församlingarna och desamma kunna tänkas ega rum under

olika tider i olika församlingar, blir lämpligheten af stadgandet derigenom

än mera tvifvelaktig. Det har derföre synts mig, att, så länge

öfriga bestämmelser i den nu gällande förordningen äro oförändrade,

en ändring af det ifrågavarande stadgandet kan vara påkallad i den

syftning, att den utsträckning af försäljningstiden, som redan är medgifven,

må kunna gälla äfven för de tider, då otte- och aftonsångsgudstjenster

hållas.»

Utskottet, som jemväl delar den af Herr Statsministern uttalade

uppfattning, att det icke vore lämpligt stadga, att regeringen skulle taga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

jBevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

omedelbar befattning med att i sådana fall bevilja undantag från de

allmänna föreskrifterna, utan att, då i allmänhet pröfningen af sådana

frågor vore anförtrodd åt lokala myndigheter, samma förfarande äfven

i detta afseende borde iakttagas, hemställer sålunda,

l:o) att Kong!. Maj:ts ifrågavarande proposition

må af Riksdagen bifallas.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 186, anför Herr

E. W. Wretlind, med hvilken flere af Kammarens ledamöter sig förenat,

att erfarenheten rörande gällande bränvinsförsäljningsförordnings tillämpning

visat, att ordalydelsen i förordningens 26 § icke lyckats sammanjemka

den allmänna moralens och nykterhetsintressets kraf med krafven

hos den lilla del af svenska folket, hvilken på grund af en förskämd

smak och vilseledande åsigter ansåge sig icke kunna ens en

enda dag i veckan undvara distillerade spritdrycker. Då staten enligt

motionärens åsigt borde stifta tydligt formulerade lagar, kvilka icke

genast upphäfdes genom undantagsstadganden af underordnade myndigheter,

och hvilka hölle stånd inför den allmänna moralens domstol,

hemställer motionären,

att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i bränvinsförsäljningslagens

§ 26 mom. 3, att detta får följande lydelse:

»Under sön- och helgdagar vare utskänkning af bränvin i stad

tillåten endast vid middagstiden åt spisande gäster under högst tre

timmar, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens

hörande, bestämmas.»

Vidare har Herr A. Gumcelius, i motion N:o 70 inom Andra Kammaren,

erinrat, att vid 1885 års riksdag i Kamrarne rådt tvekan om

lämpligheten af att lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fria händer

att under vissa förutsättningar utsträcka bränvinsförsäljningstiderna

utöfver de normala. Somlige hade befarat, att denna lätt kunde komma

att ensidigt tillämpas till förmån för förnämligare utskänkningsställen,

hvaremot andra tillbakavisat såsom obehörigt antagandet att en lagtillämpning

kunde komma att användas för de öfre, en annan för de

undre samhällslagren. Erfarenheten hade emellertid redan visat, att

bränvinsförsäljningsförordningens 26 § gjorts mera elastisk, än det

kunde gillas af dem, som ansåge lag böra vara — möjligast — lika

för alla.

På grund häraf hemställer motionären,

att ur § 26 i gällande bränvinsförsäljningsförordning må utstrykas

de två orden: »eller utsträckning».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Då vid förlidet års riksdag af Kongl. Maj:t förslag framstäldes

om att i stad under sön- och helgdagar utskänkning af bränvin skulle

vara tillåten endast vid middagstiden under högst tre timmar, som afKongl.

Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens hörande, bestämdes,

förklarade Utskottet sig icke kunna förorda ett sådant stadgande. Oansedt

möjligheten att en dylik bestämmelse kunde under den kortare

tid, då utskänkning sålunda tillätes, medföra ett ökadt förtärande af

starka drycker, befarade Utskottet, att densamma, särskild! i större

städer, skulle vid tillämpningen medföra ganska stora olägenheter. Lokala

förhållanden och olika lefnadsvanor hos befolkningen å skilda

trakter och inom olika samhällsklasser borde härvid icke lemnas obeaktade.

Bättre än att genom lagbud införa en tidsbestämmelse, hvilken,

möjligen lämplig för flere eller färre af invånarne å en viss ort,

kunde för de öfriga ställa sig synnerligen ogynsam, vore derför att,

på sätt Riksdagen äfven år 1884 föreslagit, gifva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

befogenhet att, der särskilda omständigheter föranledde

behof af inskränkning eller utsträckning i de lagbestämda tiderna för

bränvinsförsäljnings utöfvande, derom förordna, hvarigenom dylika medgifvanden

bäst kunde lämpas efter hvarje orts förhållanden. Liknande

makt hade redan enligt då gällande bränvinsförsäljningslags 28 § tillkommit

nämnda myndigheter, utan att missnöje försports i afseende

å det sätt, hvarpå densamma utöfvats. Och genom en sådan bestämmelse

vunnes — utan allt onaturligt tvång på det ena eller andra hållet

— likformighet mellan land och stad i lagstiftningen på förevarande

område.

Såsom bekant voro vid senaste riksdagen meningarna mycket delade

rörande de ämnen, som innefattas i meranämnda 26 §, och der

lemnade föreskrifter tillkommo genom en kompromiss mellan dem, som

ansågo allt för restriktiva lagbestämmelser härutinnan böra undvikas,

och dem, som i dylika lagbestämmelser sågo ett medel för nykterhetens

befrämjande. Men i här afsedda delar vann dervid den uppfattning,

Utskottet uttalat, Riksdagens bifall, om än Riksdagen, uppå Utskottets

i sammanjemkningsändamål gjorda hemställan, antog en mindre sträng

regel beträffande utskänkning af bränvin under sön- och helgdagar,

än Utskottet till en början föreslagit.

|.Så vidt Utskottet erfarit, hafva de ifrågavarande momenten i förordningens

26 § ej vållat några olägenheter af beskaffenhet att motivera

de restriktioner i berörda bestämmelser, som motionärerne påyrkat.

Och hvad motionärerne i öfrigt till stöd för sina yrkanden anfört

finner Utskottet icke egnadt att förringa vigten af de skäl, som ligga

till grund för nu gällande stadganden i dessa delar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillning s-Vtskottets Betänkande N:o 10.

Utskottet hemställer följaktligen:

2:o) att Herr Wretlinds ifrågavarande motion

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende;

samt

3:o) att icke heller Herr Gummlius’ ofvanberörda

motion måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 23 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

Re serv ationer:

vid lista punkten:

åt Herrar Grefve De la Gardie och H. L. Forssell, hvilka, enär genom

förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra

brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885 icke någon

förändring inträdt i de bestämmelser, som rörande utskänkningsställes

tillstängning under gudstjenst varit gällande intill den 1 Oktober

nämnda år,. funnit det obehöfligt och mindre lämpligt att i detta

hänseende nu vidtoges någon åtgärd från Riksdagens sida, samt derför

hemstält,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition ej

måtte af Riksdagen bifallas;

vid lista och 2:dra punkterna:

af Herr J. E. Ericsson i Ahlberga, med hvilken Herr A. P. Lind

instämt:

»Då, på sätt Utskottet framhållit, genom förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade

spirituösa diycker den 29 Maj 188o icke någon förändring inträdt i de

bestämmelser, som rörande utskänkningställes tillstängning under gudstjenst

varit gällande intill den 1 Oktober nämnda år men deremot den af

Kongl. Maj:t till denna Riksdag föreslagna förändring innebär en än

ytterligare legaliserad utväg för vederbörande myndigheter att utsträcka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

tiden för söndagssuperiet, gående i motsatt rigtning af det mål, nykterhetsverksamheten

i vårt land oaflåtligen eftersträfvar, och som i tillämpningen

icke skulle blifva mindre klandervärd derigenom, att s. k. schweizerier

företrädesvis, om icke uteslutande, skulle medgifvas dylik undantagsrättighet,

så dristar jag i nykterhetens och laglikställighetens intresse

hemställa,

a) att Kongl. Maj:ts af Utskottet tillstyrkta ändringsförslag

icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Jemte det jag sålunda af ofvan anförda skäl icke kunnat vara med

om bifall till Kongl. Maj:ts ofvanberörda, proposition så, och då erfarenheten

visat att den bestämmelse, som ingår i 4 mom. 26 § af bränvinsförsäljningslagen,

lemnar rum för konsiderationer, hviika af den

lagstiftande makten ingalunda böra tolereras, tillåter jag mig på grund

af Herr Gumeelii motion vördsamt hemställa,

b) att de två orden: »eller utsträckning» utstrykas

ur 4 mom. af 26 § i gällande bränvinsförsäljningsförordning;»
vid

l:sta och 3:dje ''punkterna:

af Herr S. M. Olsson i Sörnäs:

»Då, enligt mittj förmenande, det af Kongl. Maj:t framlagda och nu

af Utskottet tillstyrkta förslag till ändring i förordningen om vilkoren

för försäljning af bränvin är ett steg i motsatt rigtning till det nykterhetssträfvande,

som under senare tid genom enskilda bemödanden utvecklats

och jemväl vunnit uttryck i lagstiftningen, får jag härmed afgifva

min reservation mot Utskottets beslut i l:sta punkten.

Har man börjat erkänna sträfvandet för nykterhetens mål, och

vill man fortgå i den rigtning, Riksdagen förra året för vinnande af

detta mål inslog, så anser jag vidare, att Utskottet bort tillstyrka bifall

till Herr Wretlinds ofvannämnda motion;»

vid l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna:

af Herrar P. Pehrsson i Norrsund och J. Eklund.

Herrar O. Jonsson i Hof och N. Olsson i Åttersta hafva anhållit

att här få antecknadt, att de varit förhindrade att deltaga i behandlingen

af de i detta betänkande omförmälda frågor.

STOCKHOLM, ISAÅC HAKCUS’ BOKTKYCICERI-AKTIEBOLAG, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1886:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med, förslag till förändrad lydelse af § 26 mom. 5 i Förordningen angående vilkoren för försä s. 1 i texten