Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11
1886-04-02 · 99 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 97 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1886:11, Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11
Dokumentets text
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Eiksd. Kansli den 2 April 1886, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
Efter det Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft ej mindre
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1, angående vissa delar af tullbevillningen,
än ock Utskottets Memorial N:o 2, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande vissa punkter af nyssnämnda betänkande,
har Utskottet öfvergått till de i samma betänkande icke afhandlade
framställningar angående omförmälda bevillning, öfver hvilka det tillkommer
Utskottet att afgifva utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts
till Utskottet öfverlemnade proposition N:o 26, dels enskilda, från Kamrarne
till Utskottet hänvisade motioner, samt dels trenne från Kongl.
Finansdepartementet Utskottet tillhandakomna skrivelser, i sammanhang
hvarmed Utskottet jemväl företagit den återstående granskning af tulllagstiftningen
i allmänhet, som Utskottet jernlikt 40 § i Riksdagsordningen
haft att verkställa.
Kongl. Maj:ts nyssberörda proposition innefattar förslag till ändringar
i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk, hattar och metalltråd.
De motioner, öfver hvilka Utskottet nu har att afgifva utlåtande,
äro följande:
inom Första Kammaren väckta:
N:o 21 af Herr Lindahl, om förtydligande af den i tulltaxan förekommande
rubriken: »Hattar, färdiga eller hallfärdiga»;
N:o 22 af Herr Lindahl, angående tull å ockror och jernoxidfärger;
Bill. till Riksd. ’Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
N:o 28 af Herr Mankell, angående sockertullens nedsättande;
N:o 29 af Herr Mankell, angående kaffetullens nedsättande;
N:o 35 af Herr Reuterswärd m. fl., angående förändringar i tulltaxan
m. m., i hvad samma motion''icke blifvit behandlad uti Utskottets ofvanberörda
Betänkande N:o 1 och i följd deraf redan är vorden af Riksdagen
pröfvad;
N:o 44 af Herr Smith, angående i vissa länder producerade varors
undantagande från tillämpning af de förhöjda eller nya tullsatser, som
under innevarande Riksdag beslutas;
N:o 48 af Herr Stjernspetz, om förhöjd tull å fisknät; och
N:o 51 af Herr Mankell, om upphörande af tullen å lysoljor;
samt inom Andra Kammaren:
N:o 15 af Herr A. Magnusson i Lervik, om nedsättning i tullen å
kaffe och socker;
N:o 16 af Herr J. A. Sjö, i hvad den rörer åsättande af tull å fläsk,
ister och smör;
N:o 21 af Herr S. Johnson i Hvetlanda, om förhöjning i tullen å
seter och seter spirituosus;
N:o 22 af Herr S. Johnson i Hvetlanda, om åsättande af tull å
dextrin;
N:o 34 af Herr J. Petersson i Boestad, i hvad den rörer åsättande
af tull å fläsk, kött och mjöl, annat än af spanmål;
N:o 54 af Herr J. Pettersson i Alfvesta, i hvad den rörer åsättande
af tull å fläsk;
N:o 56 af Herr A. E. Petersson i Hamra, om åsättande af tull å
tall- och granfrö;
N:o 89 af Herr R. Gustafsson, med hvilken åtskillige andre ledamöter
instämt, om nedsättning i tullen å socker;
N:o 90 af Herr R. Gustafsson, med hvilken åtskillige andre ledamöter
instämt, om nedsättning i tullen å kaffe och kaffesurrogat;
N:o 91 af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren, om förändringar
i gällande tulltaxa, i hvad samma motion icke blifvit behandlad uti
Utskottets ofvannämnda Betänkande N:o 1 och i följd deraf redan är
vorden af Riksdagen pröfvad;
N:o 95 af Herr J. G. Granlund, om förändring i punkterna 117
och 118 af tulltaxan under rubriken »flyttsaker»;
N:o 117 af Herr I. Wallberg, om ändring i tullsatsen å krita, »malen
eller slammad»;
3
Bevillning a-Utskottets Betänkande N:o 11,
N:o 118 af Herr P. Zimdahl, om ändring i tullsatsen å pianoinstrument
med dertill hörande delar; <
N:o 132 af Herr Aug. Bokström, angående upphäfvande af tullen å
rektificerad stenkolsolja, fotogen, m. m.;
N:o 138 af Herr Grefve E. Sparre m. fl., angående ändringar i gällande
tulltaxa, m. m., i hvad samma motion icke blifvit behandlad uti
Utskottets meranämnda Betänkande N:o 1 och i följd deraf redan är
vorden af Riksdagen pröfvad;
N:o 150 af Herr A. P. Lind, om åsättande af tull å sill;
N:o 161 af Herr A. J. Lyth, om ändring i gällande stadganden rörande
tull å fiskredskap;
N:o 165 af Herr W. Gibson, angående lastpenningarnes upphörande;
N:o 170 af Herr S. Andersson i Plöninge, om nedsättning i tullen å
socker och kaffe;
N:o 177 af Herr C. H. Lundström, om förhöjning i tullen å träskruf;
äfvensom
N:o 185 af Herr W. Carlson, om ändring i gällande tulltaxa rörande
artikeln hattar.
Med tvenne af de ofvan omförmälda skrifvelserna från Kongl. Finansdepartementet
hafva till Utskottet, för den åtgärd, hvartill Utskottet
kunde finna anledning, öfverlemnats handlingar rörande dels ifrågasatt
tullafgift för maccaroni och vermiceller samt dels beredande af tullskydd
åt tillverkningen af apparater för dynamoelektriska strömmar.
Den tredje skrifvelsen afser vinnande af likformighet i lagstiftningen
rörande lastpenningarne samt fyr- och båkafgiften.
För innehållet af ifrågavarande framställningar kommer Utskottet
att här nedan närmare redogöra.
Under det att de öfriga bland dessa framställningar hvar för sig
röra allenast särskilda artiklar eller åtminstone begränsade varugrupper,
äro här afsedda delar af Herrar Reuterswärds m. fl:s samt Grefve E.
Sparres m. fi:s sinsemellan till alla delar öfverensstämmande motioner
äfvensom Herrar Jan Eliassons och K. E. Holmgrens motion af mera
omfattande beskaffenhet.
I sitt oftanämnda Betänkande N:o 1 har Utskottet lemnat en redogörelse
för de i berörda motioner anförda grunder för tulls åsättande
dels å vissa slag af spanmål m. m., hvarom i sagda betänkande närmare
förmälts, samt dels å åtskilliga andra jordbruksalster, i afseende å hvilka
Utskottet har att här yttra sig.
Härförutom hafva Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre
m. fl. i sina ifrågavarande motioner anfört följande:
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.v 11.
»Om än det ej kan förnekas, att jordbruket, såsom landets modernäring,
torde böra i främsta rummet skyddas emot det allt starkare
intrånget af öfvermäktig utländsk konkurrens, så bör dock vara
klart, att äfven våra öfriga större näringsintressen måste samtidigt på
liknande sätt ses till godo, så att en lifligare afsättning af den inhemska
jordbruksnäringens alster till idkarne af andra betydande näringar må
kunna påräknas.
Näst jordbruket är väl bergshandteringen att betrakta såsom vårt
lands hufvudsakligaste näringskälla. Med den plötsliga omkastningen af
vår tullpolitik för landtbruksalster följde i omedelbart sammanhang äfven
»de friare grundsatsernas» tillämpande på jernhandteringen och andra
grenar af bergsbruksrörelsen.
Vi kunna icke här upptaga utrymmet med eu utförligare framställning
af våldsamheten i den reform, som utan någon öfvergångstid
blef på en gång genomförd, i det många högst betydande tillverkningsarter,
hvilka förut under längre följd af år varit genom införselsafgifter
hägnade emot allt för stark utländsk konkurrens, beröfvades allt sådant
skydd.
Lika litet vore här lämpligt att med detaljerade uppgifter, hemtade
ur näringsstatistiken för så väl vår jernhandtering som vår öfriga metallindustri,
klarligen ådagalägga, huru vacklande och osäker ställningen
gestaltat sig äfven för denna så vigtiga näringskälla under inflytande af
senast fullföljda handelspolitik. En jemförelse med tillvägagåendet i
andra kulturländer, hvilka visst icke underlåtit att genom höga tullskrankor
stänga ute från sina marknader både råvaror och manufakturerade
effekter på den metalliska industriens område, skulle lättast kunna
ådagalägga, huru oklokt ur statsekonomisk synpunkt vi förfarit, då vi
hållit öppen marknad för alla länders arbetsprodukter, men vi måste, af
lätt förklarliga skäl, för tillfället afstå derifrån.
I fullkomlig afsaknad af erforderligt tullskydd emot utlandets metalltillverkningar
måste svenske bergsbruksidkare sakna håg att i erforderlig
grad nedlägga kapital och omtanke på en sorgfällig utveckling af sin
yrkesdrift, då utlandets tillverkare jemte andra störa fördelar just haft
det kraftigaste tullskydd att stödja sig på.
Från de mest betydande idkare af mekanisk-verkstads industri har
helt nyligen till vår regering gjorts framställning om en väl behöflig
ändring i gällande tullagstiftning beträffande alster af jerntillverkning,
och vi hafva ansett oss böra upptaga och till Riksdagens pröfning här
vördsammast framställa samma förslag till speciella tullsatser, som i nyss
nämnda petition blifvit ifrågastälda. Beträffande den öfriga metallindu
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11. 5
strien bifoga vi här nedan, vid sidan af redan i vissa fall stadgade tullsatser,
förslag till lämpliga införselsafgifter för sådana arter af tillverkning,
hvilka sakna erforderlig tryggad ställning.
I fråga om landets handtverksindustri hafva vi ansett lämpligast att
för närvarande åtminstone på några större tillverkningsområden, skrädderi-
och skomakerirörelse samt möbeltillverkning, söka åstadkomma
erforderliga ändringar i gällande taxa, och hafva vi tillåtit oss att derför
under vederbörliga rubriker i det bilagda ändringsförslaget hemställa
om Riksdagens bifall i nämnda hänseenden.
Utgående från den grundsatsen, att ett af tullagstiftningens mål bör
vara att i någon mån stäfja benägenheten för öfverdådig vällefnad, kostsam
lyx och flärd, anse vi den för närvarande hos oss gällande tullagstiftning
vara i många hänseenden föga tillfredsställande, ehuru plats ej
lämpligen torde här sökas för ett utförligare framhållande af de skadliga
följder, hvilka med hänsyn till olika samhällsklassers lefnadsvanor och
sedliga hållning äro att befara, när införselsafgifterna för hit hänförliga
artiklar icke äro med nödig varsamhet och omtanke afvägda.
Väl vetande, att ej minst i det nu påpekade hänseendet svåra hinder
för en bättre ordnad tullagstiftning läggas regering och Riksdag i
vägen genom våra redan för bestämd tid afslutade tarifftraktater, hafva
vi dock ej tvekat att i sammanhang med här förut yrkade ändringar
nu jemväl till allvarligaste påaktande framhålla, om ej tiden vore inne
att åtminstone få friare händer gent emot sådana länder, med hvilka,
under förbehåll af bestämd kortare uppsägningtid, handelstraktater afslutats
allenast under ömsesidig försäkran att behandlas lika med den
mest gynnade nation.
Genom uppsägande af sist påpekade traktater skulle en stor del af
den öfriga handelsverlden, med hvilken vi hafva varubyte, ej vidare
sättas i tillfälle att, såsom nu är fallet, njuta alla fördelar af våra låga
(tull)tariffsatser för varor ifrån Frankrike, Spanien och Portugal, fastän
vi sjelfva för våra exportartiklar sakna alla deremot svarande fördelar.
Angelägenheten att för de arbetande klasserna förbättra ställningen
genom borttagande, der så ske kan, eller åtminstone nedsättande af de
införselsafgifter, som för närvarande äro lagda på vigtiga och mera allmänt
nödvändiga förbrukningsartiklar, torde lätteligen inses, och vi anse
oss i sådant hänseende kunna påpeka exempelvis kaffe och socker.
Sant är att inflytande tullafgifter för dessa varor, hvilka i mycket
betydande mängd hit årligen införas, hafva ur statsfinansiel synpunkt en
betydelse, som ej får förbises.
Statsverkets tillstånd för närvarande äfvensom den tillökning i tull
-
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
intrader, hvilken tvifvels utan torde vara att emotse, i händelse de af
oss ifrågasatta införselsafgifterna varda beslutade, borde dock kunna ingifva
någon förhoppning, att en nedsättning i de tryckande finanstullarne
ej kan betraktas såsom synnerligen äfventyrlig.
Då det emellertid näppeligen är möjligt att nu beräkna, i hvad män
Riksdagens bifall till flera eller färre af nu föreslagna tullförhöjningar
må kunna medgifva en derefter lämpad minskning i statsinkomst genom
lägre faststälda finanstullar, hafva vi ansett oss böra i nu omhandlade
hänseende allenast göra sådan framställning, som innehålles i 3:dje punkten
af vår slutliga, här nedan gjorda hemställan.»
Med tillkännagifvande att de i motionerna föreslagna tullsatser, så
vidt de ej rörde jordbruk och bergshandtering, i allmänhet blifvit satta
i öfverensstämmelse med senaste tullkomités tarifförslag, hemstälde derför
motionärerne i hithörande afseenden,
l:o) att Riksdagen ville besluta de förändringar i gällande tulltaxa,
som innefattades i motionerna bilagda tarifförslag, och för hvilka nedan
närmare redogöres;
2:o) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra framställning,
att alla de handelsfördrag äfvensom kombinerade handelsoch
sjöfartsfördrag eller traktater, som med främmande stater afslutats
och ännu vore gällande, undantagande de med Spanien, Frankrike och
Portugal senast afslutade tarifftraktater, måtte samtidigt och så snart
lämpligen ske kunde varda å Sveriges sida uppsagda; samt
8:o) att, i fråga om lämplig nedsättning i de s. k. finanstullarne,
Bevillnings-Utskottet behagade med begagnande af dess grundlagsenliga
initiativ göra den framställning, som efter afgörande af de särskilda, af
motionärerne afsedda förhöjningarna i införselsafgifter kunde i betraktande
af statsinkomsternas behöriga betryggande anses tillrådlig.
Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren trodde sig medelst sin
ofvanberörda utredning hafva visat befogenheten och nödvändigheten af
tullskydd för landets alla näringar. Men då motionärerne icke ansett
sig vuxne att ingå på det industriella området, hade de öfverlemnat åt
Utskottet att föreslå, hvad detansåge billigt och nyttigt i fråga om skydd
för bergshandteringen, manufaktur- och fabriksrörelsen, äfvensom hvad
som vore behöfligt för att minska lyxen samt inskränka oss till modernäringen
åkerbruket, synnerligen som detsamma för närvarande af alla
näringar vore den mest tryckta.
Jemväl desse motionärer, likasom äfven Herrar J. A. Sjö, J. Petersson
i Boestad och J, Pettersson i Alfvesta, i sina förenämnda motioner, hafva
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 7
emellertid, uppå anförda skäl, yrkat tull, förutom å sådana spanmålsslag,
hvilka redan varit föremål för Utskottets och Riksdagens behandling, å
åtskilliga andra, nedan omförmälda jordbruksalster, hvarjemte Herrar
Jan Eliasson och K. E. Holmgren likaledes ifrågasatt nedsättning i| tullsatserna
å kaffe och socker.
Omfattningen och innebörden af dessa motioner gifva vid handen,
hvad ock i vissa af dem tydligt utsäges, att motionärerne åsyftat en
genomgripande systemförändring i landets tullagstiftning.
I sitt förenämnda Betänkande N:o 1 förklarade sig Utskottet till
fullo instämma i de af motionärerne anförda skäl för ett sådant öfvergifvande
af de grundvalar, hvarpå vår nuvarande tullagstiftning hvilade.
Tullagstiftningen hade, yttrade Utskottet, en långt vigtigare och mera
omfattande uppgift än den, att allenast utgöra ett medel att skaffa statsverket
inkomster. Den borde i icke mindre grad afse att bereda erforderligt
skydd för landets näringar.
Jemte det Utskottet derför ansåg sig böra tillstyrka införandet af
spanmålstullar, fann Utskottet, för den händelse att dylika tullar beslötes,
likaledes uppenbart, att sådant måste föranleda väsentliga förändringar
äfven i andra delar af tullagstiftningen, i syfte att åt andra industrigrenar,
så väl bergshandteringen som manufaktur- och fabriksrörelsen,
bereda skäligt tullskydd, hvarjemte under samma förutsättning borde
tagas i öfvervägande, huru vida icke en nedsättning i vissa af de tullafgifter,
hvilka ur statsfinansiel synpunkt funnes åsätta en del importvaror,
som vore föremål för allmännare förbrukning, kunde ega rum till
uppvägande af den ökade statsinkomst, som de nya tullsatserna kunde
utöfver det nuvarande behofvet medföra. Af åtskilliga skäl fann Utskottet
emellertid sig böra utbryta och till skyndsamt afgörande företaga
frågan om spanmålstullar.
Dervid yttrade Utskottet emellertid, i öfverensstämmelse med hvad
i vissa af de ifrågavarande motionerna blifvit antydt: »Lika obestridligt
som det synes Utskottet vara, att förmånen af tullskydd bör tillgodokomma
ej endast idkarne af jordbruksnäringen utan äfven idkare af
andra näringar, der ej ingångna traktater sådant förhindra, lika obestridligt
synes det vara, att de föreslagna industritullarne endast i samband
med jordbrukstullarne böra komma till stånd.»
Den förutsättning, Utskottet sålunda ansett böra uppställas såsom
vilkor för den mera vidtgående förändring i tullagstiftningen, som i nyss
berörda motioner åsyftats, eller att Riksdagen beslöte tull å vissa spån
-
8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
målsslag, har emellertid icke inträffat, i det Utskottets hemställan derom
af Riksdagen afslagits.
Vid sådant förhållande har Utskottet, i enlighet med sitt ofvanberörda
yttrande, icke för närvarande ansett sig i allmänhet kunna understödja
de föreliggande hithörande framställningarna om dels nya, dels
förhöjda tullar vare sig å öfriga slag af jordbruksalster eller å industriella
produkter. Oafsedt billighetens kraf, att vissa näringar icke ensidigt
skyddas, under det andra näringar, som i icke mindre mån tarfva dylikt
understöd, deraf förblifva i afsaknad, är det nemligen, hvad de mera
omfattande varugrupperna beträffar, uppenbart, att en förändrad tullagstiftning
rörande vissa sådana icke obetydligt återverkar jemväl på andra
näringsgrenars ställning. En mera omfattande omskapning i tullagstiftningen
bör derför icke ega rum, utan att sorgfällig uppmärksamhet
rigtas å dylika förhållanden, till förebyggande af att en del näringar
gynnas på de andras bekostnad. Men sedan Riksdagen beslutit fortfarande
tullfrihet å spanmål, eger Utskottet icke längre fria händer för
framläggande af ett förslag till revision af tulltaxan, hvarigenom samtliga
näringar erhölle ett lämpligen afvägdt skydd.
I några af hithörande motioner har, enligt hvad ofvan är nämndt,
jemväl uttalats, att ett bland tullagstiftningens mål vore att bidraga till
att i någon mån stäfja benägenheten för vällefnad, lyx och flärd. Då
emellertid detta redan af inotionärerne framhållits mera såsom en synpunkt,
värd att beaktas vid den af dem företrädesvis för de inhemska
näringarnas skyddande förordade allmännare revision af tulltaxan, än
såsom ett fristående motiv för partiella förändringar i denna, finner Utskottet,
utan att här behöfva inlåta sig på någon undersökning, i hvad
mån en sådan mera moralisk uppgift må anses tillkomma tullagstiftningen,
sig sakna anledning att särskildt ur sådan synpunkt nu tillstyrka
nya eller förhöjda tullsatser.
Oberoende af den principiella ståndpunkt, Utskottet sålunda funnit
sig böra intaga med afseende å de nu ifrågavarande framställningarna,
har Utskottet emellertid bort särskildt för sig till pröfning företaga
samtliga der förekommande förslag, för att tillse, huru vida de gåfve anledning
till flera eller färre detaljförändringar i tulltaxans bestämmelser.
Härom får Utskottet närmare orda under åtskilliga af dessa varors
rubriker. Hvad en stor del af dem angår, både kan och bör dock Utskottet
på allmännare grunder utan vidare afstyrka hvarje förhöjning af
de för dem bestämda införselsafgifter.
Utskottet afser härmed sådana i Herrar Reuterswärds m. fl:s och
Grefve E. Sparres m. flis motioner omförmälda artiklar, hvilkas i tull
-
Bevillnings-Utskuttets Betänkande N:o 11. 9
taxan förekommande tullsatser i följd af de mellan Sverige, å ena sidan,
samt dels Frankrike, dels Spanien och dels Portugal, å den andra, ingångna
handelstraktater icke kunna af oss ensidigt förhöjas, så länge
dessa traktater ännu eg a giltighet, i hvilket hänseende, med bortseende
från möjlig förlängning af ifrågavarande fördrag, må erinras, att traktaten
med Frankrike skall tillämpas till den 1 Februari 1892 och traktaten
med Spanien till och med den 30 Juni 1887, samt att traktaten med
Portugal väl afslutats för en tid af tio år, räknad från utvexlingsdagen
den 10 Juli 1885, men att giltigheten af den i sistnämnda traktat till
Portugals fördel betingade tariffbestämmelse rörande artikeln vin inskränkts
till den tid, under hvilken vin, som icke innehåller mera än 20
procent alkohol, vid införsel hit belägges med fasta tullsatser, utan hänsyn
till alkoholhalten, och sålunda för närvarande är för vårt land förbindande
endast så länge traktaten med Spanien eger bestånd.
Här afsedda, i traktaterna omförmälda artiklar jemte de för dem i
gällande tulltaxa bestämda och af motionärerne föreslagna tullsatser äro
de nedanstående:
! I Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefre E. Sparres m. fi:s
1 motioner upptagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras af
franska, spanska eller portugisiska traktaterna.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Gällande
tullsats.
I motionerna
föreslagen
tullsats.
Apelsiner ..........
1 k il o om m
Kronor
öre
10
80
Kronor
öre
25
Band:
silkessammet^- och helsiden-............
i
2
5
halfsiden-...................................
i
2
35
2
50
Bijouterivaror, af annat ämne än guld och
silfver, enkla eller sammansatta ...........
i
80
1
Blommor:
konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder
eller andra dylika ämnen ...................
i »
2
50
15
delar till konstgjorda blommor.............
Bly:
oarbetadt ...........................................
i *
i
1
fritt
6
5
Broderade arbeten, alla slag, färdiga eller
påbörjade, draga lika tull med det tyg,
hvarå broderiet är anbragt, med till- lägg af 20 procent; men om tyget är
tullfritt, utgår tullen med 10 procent
Bih. till Riked. Prot. 18SO. 6 Sand. 1 Afd. 0 1
luft.
2
:
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
I Herrar Reuterswärds in. flis och Grefve E. Sparres m. flis
1 motioner upptagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras af
franska, spanska eller portugisiska traktaterna.
(Qvantitet för
tullberäkningeu.
Gällande
tullsats.
I motiouerna
föreslagen
tullsats.
af varans värde. I motionerna yrkas
att dylika arbeten må draga lika tull
med tyget med tillägg af 50 pro- cent.
Bränvin och Sprit:
på fat, större eller mindre:
1 liter af 50
Kronor
öre
Kronor
öre
af vindrufvor:
då varan är i Frankrike tillverkad
och derifrån sjöledes direkte in- föres ................................................
procents
alkoholhalt
vid + 15 ° C.
45
60
Citroner................................................................
Etuis, med eller utan tillbehör, af sam- mansatta eller, såsom arbetade, ej spe-
1 kilogram
10
25
cificerade ämnen ........................................
1 »
—
80
i
—
Handskar, alla slag..........................................
Häng slen eller delar deraf:
1
i
80
3
af siden eller halfsiden..............................
1
2
35
2
50
andra slag ......................................................
Instrumenter :
kirurgiska, matematiska, fysiska och
navigations-, alla slag, derunder in- begripna barometrar och termometrar
m. fl. ej specificerade, äfvensom handt- verks-; tullbehandlas såsom Maskine- rier, Redskap och Verktyg. Motio- närerne föreslå tull å »instrumenter,
1
60
1
alla slag kirurgiska» .............................
Jern och stål:
1
fria.
35
jernvägsskenor .........................................
100 >
fria.
2
50
kassakistor och sängar ..............................
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder eller delar deraf samt
nya färdigsydda duktyg, handdukar,
lakan, örngått med flera dylika hus-
100 kronor
10
15
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
11
I Herrar Reuterswärds m. fl:s ocli Grefve E. Sparres m. fl:s
motioner upptagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras af
franska, spanska eller portugisiska traktaterna.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Gällande
tullsats.
I motionerna!
j föreslagen j
tullsats.
hållspersedlar, äfven då sådana klädes-
eller hushållspersedlar eller delar
deraf äro märkta eller försedda med
broderier, galoner, fransar, spetsar
eller blonder, förtullas med 20 pro
cents förhöjning i den tull, som är
bestämd för tyget eller det ämne,
hvaraf klädes- eller hushållspersedeln
hufvudsakligen består. I motionerna
yrkas förtullning med 50 procents
förhöjning.
Konserver, i hermetiskt tillslutna eller lufttäta
kärl förvarade, ätbara varor, kärlens
vigt inberäknad:
sardiner och anjovis, inlagda i olja,
i lödda dosor .................................
andra slag...............................................
Korkar, skurna:
utan beslag..................................................
Kronor ;öre
Kronor
Maskinerier, Redskap och Verktyg eller
delar deraf, ej specificerade, äfvensom
Ångmaskiner och Ångpannor: enligt gällande
tulltaxa............................................
I motionerna yrkas å dessa artiklar förtullning
enligt följande grunder:
Maskiner eller bearbetade delar deraf,
ej specificerade:
l:o) lokomotiv, lokomobiler, flyttbara
ångmaskiner, ångsprutor
och gasmaskiner ....................
2:o) ångmaskiner, andra slag, ej
specificerade...............................
3:o) ångmaskiner för fartyg eller
båtar ...........................................
1 kilogram
1
:2o
30
50;
50:
135!
fria.
100 kilogram:
100» »
|
100
15
10
15
12
Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 11.
I Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fl:s
motioner upptagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras af
franska, spanska eller portugisiska traktaterna.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Gällande
tullsats.
I motionerna
föreslagen j
tullsats.
Kronor
öre
Kronor
öre
4:o) ångpannor ...................................
5:o) maskiner, andra slag, ej speci- ficerade, hufvudsakligen be- stående af:
lOOkilogram
•
10
a) trä......................................
100
—
—
4
—
b) gjutjern...............................
100
—
—
6
—
c) smidjern eller stål............
100
—
—
8
—
d) andra oädla metaller......
Redskap och Verktyg, ej specificerade,
förtullas såsom det ämne, bearbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
På andra ställen i samma motioner
föreslås för Maskinerier, Redskap
och Verktyg samt ej specificerade
delar af verktyg förtullning med 5
procent af värdet.
Metaller, ej specificerade, sammansatta:
100
10
oarbetade......................................................
1 kilogram
fria.
—
10!
bult och spik till fartygs förhydning...
Paraplyer och Parasoller:
1 »
fria
15|
af siden eller halfsiden.........................
1 stycke
—
75
1
andra slag ....................................................
1
—
25
—
40
Plymer .............................................................
1 kilogram
2
50
10
i
Russin .................................................................
Snörmakarearbeten:
1
—
14
—
25
af hel- och halfsiden ..............................
Spetsar:
1
2
80
5
silkes- ..........................................................
i 1
2
80
5
—
andra slag ..................................................
Strumpor:
1 »
2
35
2
50
af hel- och halfsiden ...............................
1
2
80
5
—
Bevillnwgs- Utskottets Betänkande N:o 11. 13
I Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres in. fl:s
motioner upptagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras af
franska, spanska eller portugisiska traktaterna.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Gällande
tullsats.
I motionerna
föreslagen
tullsats.
Vantar:
Kronor
öre
Kronor
öre
hel- och halfsiden ..................................
Vin, alla slag:
enligt gällande tulltaxa:
af till och med 21 procents alkohol-
1 kilogram
2
80
5
halt...........................................................
af mer än 21 till och med 25 pro- cents alkoholhalt:
1 liter
15
på fat, större eller mindre ........
1 kilogram
—
30
—
—
på andra kärl..................................
enligt motionärernes förslag:
med 25 procents alkoholhalt:
1 liter
65
på fat, större eller mindre ............
1 kilogram
—
—
—
30
på andra kärl.....................................
1 liter
—
—
65
Vindrufvor..........................................................
Väfnader:
helsiden-:
1 kilogram
10
25
felb och plys..........................................
andra slag, guld- och silfvertyg der-
1
2
35
2
50
under inbegripna...............................
halfsiden:
1 »
2
80
5
felb och plys, äfvensom filtar ............
1 »
2
35
2
50
andra slag..............................................
af lin, till N:o 616 i tulltaxan hörande
1
2
35
2
50
slag ..............................................................
<j o
(Ångmaskiner och Ångpannor, se ofvan.)
1
1
50
1
75
Af nu uppräknade artiklars gällande tullsatser äro de å Apelsiner,
Bly, oarbetadt, Citroner, Korkar, Metaller, oarbetade, Russin och Vindmfvor
öfverensstämmande med de i vår med Spanien ingångna handelstraktat
aftalade. Den ifrågasatta ändringen i tulltaxans bestämmelser
rörande förtullningen af Vin strider mot så väl den spanska och den
portugisiska som äfven den franska traktatens bestämmelser. I fråga
om tullförhöjning å de återstående nu afsedda artiklarna är Sverige
bundet genom traktaten med Frankrike.
14
Bevillnivgs-Utskottets Betänkande N:o 11.
Motionärerne, hvilka icke förbisett det hinder, dessa tarifftraktater
innefatta mot nya eller förhöjda tullsatser å der omförmälda artiklai’,
hafva emellertid, på sätt ofvan är nämndt, ansett Sverige böra, i afvaktan
å samma traktaters tilländagående, i fråga om dessa tullsatser
bereda sig friare händer åtminstone gent emot sådana stater, med hvilka
traktater afslutats allenast under ömsesidig försäkran om behandling lika
med den mest gynnade nation, och i sådant syfte påyrkat uppsägning
af samtliga dylika handels- samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater.
De nu ifrågasatta nya eller förhöjda tullafgifterna å hithörande
artiklar skulle alltså afse öfvergång till ett differentialtullsystem,
för hvars genomförande tarfvades tulltaxans förändrade uppställning
i olika tariffer, en speciel för upptagande af de i tarifftraktaterna
aftalade tullbestämmelser, samt en generel, upptagande våra för hela den
öfriga handelsverlden bestämda tullafgifter.
Ett förslag med enahanda syfte framstäldes vid förlidet års riksdag
i en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 18) af Friherre Klinckowström.
Detta förslag förklarade Utskottet, i sitt då afgifna Betänkande N:o 3,
sig ingalunda kunna biträda.
I fråga om införandet af tvenne särskilda tulltaxor, en speciel för
tarifftraktatsstater och en generel för öfriga stater, erinrade Utskottet,
att om än en sådan anordning, som motionären föreslagit, befunnits
lämplig i en del andra stater, deraf dock ingalunda följde, att för
vårt land och under våra förhållanden enahanda anordning vore lämplig,
nödig eller nyttig. Redan år 1866, då den med Frankrike året förut
afslutade första tarifftraktaten af Rikets Ständer, om ock icke utan
motsägelse, godkändes, hade åt traktatsbestämmelserna allmän giltighet
gifvits i den af Rikets Ständer antagna tulltaxa. Uppoffringen under
den följande traktatstiden af Riksdagens makt att förhöja afgifterna utöfver
de i traktaterna bestämda tullsatser hade vid godkännandet så väl
af nämnda traktat som af den sedermera med Frankrike förnyade och
med Spanien afslutade tarifftraktaten nogsamt afvägts mot fördelarne,
som genom dessa fördrag ansetts blifva vårt land beredda, likasom de
många och stora olägenheter och oegentligheter, hvilka skulle vara förknippade
med åsättande och tillämpning af olika tullsatser för samma
vara från olika länder, ingalunda undfallit tidigare eller senare Riksdagars
uppmärksamhet. Det borde ock ligga för öppen dag, att, om
någon betydande skilnad i tullafgiften å en viss vara, som till Sverige
importerades, uppstäldes för tvenne olika länder, importen från det land,
för hvars produkt den drygare afgiften vore bestämd, antagligen komme
15
Bevillning- Utskottets Betänkande N:o 11.
att verkställas öfver det land, som fått förmånligare vilkor sig beviljade,
hvarigenom den högre tullsatsen undginges, men deremot sjelfva varan
drabbades af högre transportkostnader, till men för handeln och konsumenterna,
men utan ringaste gagn för svenska statsverket. Till motverkande
af sådant kringgående af tulltaxans bestämmelser måste derföre
den fordran uppställas, att alla varor af ifrågavarande slag, som infördes
från det mera gynnade landet, skulle åtföljas af s. k. produktionsbevis,
styrkande att de verkligen blifvit i detta land tillverkade. Erfarenheten
hade emellertid tillräckligen gifvit vid handen, hvilka stora svårigheter
det mötte att härvid förebygga underslef.
Dessa svårigheter jemte deraf härrörande faror måste, fortsatte
Utskottet, anses utgöra ett särdeles vigtigt skäl att nu icke i förevarande
hänseende frångå en enligt Utskottets åsigt hittills med öfvervägande
fördel tillämpad grundsats beträffande vår tulltaxas anordning.
För öfrigt kunde hvad motionären i denna del yrkat icke tillvägabringas
med mindre än att, på sätt motionären jemväl önskat, samtliga våra
utan tariff ingångna handels- samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater,
i hvilka ömsesidigt utlofvades behandling lika med de mest
gynnade länder, uppsades. Men ett sådant tillvägagående skulle enligt
Utskottets förmenande medföra de betänkligaste följder för vårt lands
handelsintressen och förhållanden till andra länder.
Uppenbart vore nemligen, att, derest alla våra gällande handelssamt
kombinerade handels- och sjöfartstraktater af nyss omförinälda beskaffenhet
från svensk sida uppsades, i följd hvaraf jemväl Sverige för
sin del förlorade den i dessa traktater ömsesidigt stipulerade förmån af
behandling lika med den mest gynnade nation, samtliga eller åtminstone
de allra flesta af de stater, hvilka komrne att drabbas af de nya eller
förhöjda tullafgifter, som kunde varda införda i en ny svensk generel
tulltaxa, skulle ofördröjligen möta och vedergälla detta medelst ökade
införselsafgifter å svenska varor. Genom sådana strafftullar, till
hvilkas åsättande under liknande förhållanden vissa regeringar redan
vore genom .lagstiftning dels förpligtade, dels bemyndigade, skulle Sverige
otvifvelaktigt föranledas till beträdande just af den föga tilltalande
väg att ingå nya tarifftraktater, och detta med må hända alla de stater,
hos hvilka Sverige önskade bereda fortfarande afsättning för sina produkter.
Vid dessa nya traktaters ingående kunde naturligen Sverige
icke för sina varor påräkna särskilda tullnedsättningar, som icke jemväl
komme öfriga stater till godo; och å andra sidan måste dervid Sverige,
till ersättning för de fördelar, det kunde för sig utverka, åt hvarje stat,
med hvilken ny traktat inginges, medgifva särskilda tull-lindringar, de
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
der i sin ordning omedelbart blefve gällande för samtliga de stater, till
hvilka Sverige då stode i handelstraktatsförhållande. Då på detta sätt,
efter lika tidsödande som vanskliga underhandlingar, Sverige omsider
fått nya handelstraktater bragta till stånd med alla de stater, med hvilka
en fortsatt handelsförbindelse ansåges önsklig, skulle antagligtvis de
vilkor, hvarunder vårt varubyte komme att ega rum, på alla eller åtminstone
de flesta håll hafva väsentligen försämrats i jemförelse med
dem, som nu vore för handen.
Men oafsedt de vigtiga betänkligheter af nu antydda art, som sålunda,
enligt Utskottets mening, talade mot det ifrågasatta uppsägandet
af alla våra utan tariff men med klausul om behandling lika med den
mest gynnade nation ingångna handels- samt kombinerade handels- och
sjöfartstraktater, kunde Utskottet ingalunda instämma i motionärens
åsigt om det menliga för Sverige i samma traktaters tillkomst och fortvara.
Att dessa traktater uppfylt sitt ändamål att bereda de kontraherande
staterna ömsesidiga fördelar vore icke tvifvelaktigt. Och om den
nämnda klausulen beredt andra stater vinst, då tullnedsättningar från
vår sida medgifvits Frankrike och Spanien, hade å andra sidan äfven
Sverige njutit samma klausul till godo och deraf skördat fördelar, som
icke finge förbises.
På grund af det anförda hemstälde Utskottet, utan meningsskiljaktighet,
att ifrågavarande förslag måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Vid föredragning inom Kamrarne af denna Utskottets hemställan
godkändes densamma af Första Kammaren, efter det endast motionären
talat för bifall till sitt förslag, samt af Andra Kammaren utan diskussion.
De åsigter, Utskottet sålunda i förevarande ämne uttalat, och hvilka
Riksdagen förlidet år visat sig till fullo dela, har Utskottet sedan dess
icke funnit någon som helst anledning att frångå, hvadan och då motionärernes
hemställan om uppsägning af samtliga våra utan tariffbestärninelser
ingångna handels- samt kombinerade handels- och sjöfartstraktater
torde få anses åsyfta allenast att möjliggöra de mera omfattande
förändringar i tulltaxan, som tnotionärerne påyrkat, men hvilka Utskottet
under närvarande förhållanden icke kunnat förorda, Utskottet jemväl
måste afstyrka bifall till motionärernes här afsedda hemställan.
Såsom motionärerne framhållit, är det onekligt, att vår med Frankrike
afslutade tarifftraktat innehåller åtskilliga bestämmelser, hvilka göra
det omöjligt att i vår tulltaxa stadga lämpliga tullsatser för varor, i
afseende å hvilka vår inhemska industri icke utan fog synes kräfva
skydd mot utlandets konkurrens. Då emellertid i fråga om en del af dessa
17
JBevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
artiklar, särskildt jernvägsskenor, maskinerier, redskap och verktyg, samt
ångmaskiner och ångpannor, traktatens tariffbestämmelser icke för Frankrike
sjelft innebära afsevärdt gagn, samt å andra sidan Sverige genom de
yngre traktater, det ingått med Spanien och Portugal, beredt Frankrike
nya fördelar å den svenska marknaden, har det synts Utskottet, som
borde man, i betraktande af innehållet i 18 Artikeln af förstnämnda
traktat, kunna med skäl förvänta, att en framställning hos Frankrike om
lättnader i traktatsbestämmelserna angående nyss uppräknade artiklar
skulle ega utsigt till framgång. Utskottet har derför ansett sig böra
tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om underhandlingars
inledande i sådant syfte.
I sin förenämnda motion, N:o 44, har Herr Smith — jemte det han,
uppå anförda skäl, uti en annan motion, hvilken icke blifvit till Utskottet
hänvisad, hemstält, dels att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla,
att till nästa sammanträdande Riksdag måtte framläggas förslag
till 2:ne tulltaxor, en speciel, gällande mot de länder, med hvilka Sverige
ingått för längre tid bindande tarifftraktater, eller hvilkas tullpolitik ej
väsentligen försvårade vår exporthandel, och en allmän, gällande mot andra
länder, samt dels att Kongl. Maj:t, i den mån sådant befunnes för ändamålet
erforderligt, måtte uppsäga de handelsfördrag äfvensom handelsoch
sjöfartsfördrag, som ej vore förenade med särskilda för längre tid
bindande tariffer, — anfört, att, om Sverige, på sätt motionären funne
nödigt och lämpligt, under trycket af ofördelaktiga konjunkturer och den
betydliga underbalans, som dess handel med vissa länder, i främsta rummet
Nordtyskland, medfört, beslöte att mot dessa länder höja sina införseltullar,
för att dymedelst i någon mån återställa likställighet och jemnvigt,
dessa tullförhöjningar dock icke borde tillämpas gent emot de länder,
med hvilka vi ingått tarifftraktater och med hvilka, enligt hvad
motionärens utredning visade, handelsutbytet varit för Sverige synnerligen
fördelaktigt, eller mot andra länder, hvilka ej genom egen sträng
protektionistisk tullpolitik föranledt dylika tullförhöjningar, enär ett sådant,
af inga objektiva skäl föranledt, å vår sida taget initiativ skulle
under en eller annan form kunna framkalla repressalier af oberäkneliga
verkningar. Då motionärens berörda, af sådan anledning framstälda yrkande
om utarbetande af förslag till dubbel tulltaxa förutsatte, förutom
en med sakkännedom verkstäld utredning, af motionären jemväl påyrkadt
uppsägande af de ofvannämnda, utan tariff afslutade fördrag, men
stor sannolikhet förefunnes, att innevarande Riksdag, utan afvaktan derå,
skulle besluta åsättandet af nya eller förhöjda tullsatser, hade motionä
Bih.
till Rihscl. Prot. 1886. o Sami 1 Afd. .9 Haft. ?,
18
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 11.
ren ansett sig böra hemställa, att de förhöjda eller nya tullsatser, som
under innevarande riksdag möjligen komme att åsättas, ej måtte blifva
gällande för varor, producerade i Storbritannien (utom kolonierna) eller
i de länder, med hvilka särskilda tarifftraktater vore afslutade.
Uppenbarligen har motionären här syftat allenast å de nya eller förhöjda
tullar å vigtigare jordbruks- eller industrialster, om hvilka förslag hos Riksdagen
blifvit väckta, men icke å smärre ändringar i gällande tulltaxa,
som eljest kunde komma att af Riksdagen beslutas. Då Riksdagen redan
afslagit yrkandena om spanmålstullars införande, samt Utskottet, på sätt
redan är nämndt, vid sådant förhållande icke heller i öfrigt funnit sig
böra tillstyrka några nya eller förhöjda tullar af väsentligare art, måste,
för den händelse hvad Utskottet i sistberörda delar hemstält vinner
Riksdagens bifall, följaktligen den förutsättning, från hvilken motionären
här utgått, anses icke hafva kommit till stånd, hvadan Utskottet, utan
att behöfva ingå i någon närmare granskning af lämpligheten, för antydda
fall, af sådana anordningar, som motionären ifrågasatt, men under
åberopande af hvad Utskottet i det föregående anfört af beskaffenhet
att ega tillämpning jemväl å hans ifrågavarande motion, icke kan annat
än afstyrka bifall till densamma.
På grund af det anförda hemställer Utskottet:
l:o) att samtliga Herrar Reuterswärds m. flis och
Grefve E. Sparres m. flis yrkanden om förändrade bestämmelser
rörande förtullningen af i ofvanstående tabell
uppräknade, i traktaterna med Frankrike, Spanien
eller Portugal omförmälda artiklar måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende;
2:o) att samme motionärers förslag om framställning
hos Kongl. Majit rörande uppsägning af alla Sveriges
gällande handels- äfvensom kombinerade handelsoch
sjöfartsfördrag med främmande stater, undantagande
de med Frankrike, Spanien och Portugal afslutade, icke
heller måtte af Riksdagen bifallas;
3:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, att, med stöd af 18 Artikeln i gällande
handelstraktat med Frankrike, Kongl. Majit ville hos
Franska Regeringen söka utverka sådan ändring i nämnda
traktats bestämmelser, att den å fransk sida betingade
tullfrihet för jernvägsskenor, maskinerier, redskap och
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 19
verktyg, samt ångmaskiner och ångpannor måtte upphöra
; samt
4:o) att Herr Smiths ofvan omförmälda motion om
i vissa länder producerade varors undantagande från
tillämpning af de förhöjda eller nya tullsatser, som
under innevarande riksdag kunna komma att beslutas,
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Beträffande de i sammanhang med vissa bland nu afhandlade framställningar
gjorda förslag om nedsättning i de hufvudsakliga s. k. finanstullarne
vill Utskottet nedan yttra sig, på samma gång Utskottet till
behandling företager öfriga föreliggande dylika förslag.
I fråga om återstående i detta betänkande afhandlade artiklar har
Utskottet ansett sig böra följa den ordning, hvari de förekomma uti
gällande tulltaxa, eller som eljest af bokstafsföljden utvisas.
Tullen å JEter och JEter spirituosus, som derförut utgick med 1
krona 20 öre för 1 liter, höjdes förlidet år, med anledning af då väckt
motion, till 1 krona 40 öre för samma qvantitet.
Samme motionär, Herr S. Johnson i Hvetlanda, har nu, i motion,
\:o 21, inom Andra Kammaren, under förmenande att den förlidet år
medgifna tullförhöjningen icke kunde hålla mtertillverkningen uppe, yrkat
än högre tullskydd för ifrågavarande industri.
Till stöd härför yttrar motionären:
»Den råvara, af hvilken seter beredes, är såsom bekant sprit; af
100 liter 100-procentig sprit erhålles högst 64 liter aeter. Klart är nu,
att då priset å sprit i vårt land genom en mängd dryga pålagor blifvit
ofantligt högt uppdrifvet, så högt att det ■—- tillverkningsskatten frånräknad
— är nära nog dubbelt mot utlandets, all konkurrens med utlandet,
hvad mtertillverkning angår, är för den svenske fabrikanten
omöjlig. Till bestyrkande af mitt påstående angående priset å sprit
utomlands kan jag anföra börsnoteringen i Hamburg, hvilken jag under
hela förra året iakttagit. Medelnoteringen i Hamburg har å 100 liter
100-procentig, rectificerad sprit varit 31,5 kronor (35 mark) och i
Stockholm 137 kronor (1,66 pr kanna 50-procentigt råbränvin == 1,66
pr kanna 46-procentigt rectificeradt bränvin) eller, om man för jemförelses
skull, alldenstund införseltullen å aster står i förhållande till
vår skatt å sprit, drager skatten å vår svenska vara, hvilken å 100 liter
100-procentig är 80 kronor, från nyssnämnda försäljningssumma kronor
JEter m. m.
20 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
137, återstå kronor 57 eller det pris å råvaran, hvarmed den svenske
fabrikanten skall upptaga konkurrensen med utlåndingen. Saken ställer
sig sålunda på följande sätt:
100 liter 100-procentig sprit kosta i Sverige 137—80 Kr....... = 57: —
100 » » » » i Tyskland................................... 31: 50.
Differens 25: 50.
Dessa siffror visa alldeles oemotsägligt omöjligheten af all konkurrens
med utlandet för den svenske aiterfabrikanten. Att spritpriset
i Tyskland är så lågt, jemfördt med vårt, beror utan tvifvel derpå, att
tillverkningsskatten är ringa och att råvaran till följd af det sydligare
klimatet och lämpligare jordmån- är stärkelserikare än vår, utan att
vara dyrare, snarare tvärtom, och att sprittillverkningen der icke är
betungad med åtskilliga andra hos oss förekommande afbränningar,
hvilka samtliga måste läggas på spritpriset.
Ett egendomligt faktum är, att sprit i form af aster får införas till
vårt land mot en full, som motsvarar 40 öre pr liter 50-procentigt
bränvin, under det att sprit i annan form drager en tull af 60 öre pr
liter, ett förhållande, som äfven under förutsättning af lika spritpriser
är minst sagdt inkonseqvent, då aster mycket väl kan tillverkas inom
landet. Af anförda skäl borde det vara asterfabrikanten medgifvet att
för beredning af aster få införa utländingens billigare råvara efter en
tull af 40 öre pr liter 50-procentig vara; men då astorindustrien knappast
torde kunna bära de dryga utgifter, som en då af staten troligen
fordrad kontroll skulle medföra, är och förblifver det enda rigtiga, att
tullen å (Mer sättes i förhållande till tullen å sprit, och icke, såsom nu
är fallet, tullen å aster bestämmes efter skatten å sprit. Och då tullen
å 100 liter 100-procentig sprit är kronor 120, och asterutbytet af denna
qvantitet utgör 64 liter eller 46,2 kilo, så skulle tullen sålunda å aster
bestämmas till kronor 2,60 pr kilo (1,87 pr liter), för att nå likställighet
med sprittullen.
Ett origtigt förhållande synes mig äfven vara, att »aster», »aster
spirituosus» och öfriga i tulltaxan upptagna asterarter förtullas efter
mått, då försäljningen deremot alltid sker efter vigt, hvilket är så
mycket mer att beakta, som aeter och asterarter äro lättare än vatten;
så t. ex. väga 100 liter ren aster blott 72,2 kilo, under det samma
mängd vatten ju väger 100 kilo. I praktiken skulle denna förändring
erbjuda stora fördelar, icke minst för tulltjenstemannen, emedan uppmätning
af aster är en vansklig sak på grund af dess eldfarlighet och
benägenhet att explodera, om luften dermed blir bemängd, hvarför
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 21
väl också det vanliga är, att måttet bestämmes efter vigt, och detta
säkerligen så, att en kilo anses lika med en liter, då man icke skäligen
kan begära, att en tulltjensteman skall hafva reda på mterns och
de olika seterarternas egentliga vigter. Förutsatta beräkningsgrund har
emellertid till följd, att cirka 1 4 af den införskrifna varan blir o förtullad,
hvilket missförhållande ej kan ifrågakomma, om, såsom sagdt, tullen
bestämmes efter vigt. Slutligen vill jag endast påpeka för den eller
dem, som möjligen anse min motion röra en obetydlighet, att mter och
feterarter äro en mycket använd vara bland många våra näringsidkare,
exempelvis apotekare, fotografer, vinhandlare, sockerbagare, kemiska
fabrikanter m. fl., hvadan omsättningen går löst på hundratals tusen
kronor.»
Motionären föreslår derför,
att tullen å feter och feter spirituosus må höjas från nuvarande
kronor 1: 40 per liter till kronor 2: 60 per kilo (1: 87 per liter)
eller hvad Riksdagen i detta afseende annars kan finna skäligt, samt
att, om bränvinsskatten ytterligare höjes, tullen å dessa varor i proportion
härtill måtte höjas.
Då motionären vid förlidet års riksdag yrkade en tullsats å ifrågavarande
artikel af 1 krona 80 öre per liter, förklarade Utskottet sig
anse bestämmandet af tullen härå böra grundas på de förhållanden,
som förelåge, då för fetertillverkningen användes inhemsk sprit, samt
framhöll, att härvid hänsyn jemväl borde tagas dertill, att vid beskattningen
af bränvinet äfven förelåge ett moraliskt syfte, nykterhetens befrämjande,
som icke behöfde göras gällande i fråga om tullsatsen å
teter. Utskottet fann sig derför icke böra tillstyrka en så stark förhöjning
af tullen å här afsedda varor, som motionären yrkat, utan ansåg,
med hänsyn i öfrigt till den i betänkandet omförmälda utredning,
denna tull lämpligen kunna bestämmas till det belopp, som enligt Riksdagens
beslut numera finnes gällande.
Utskottet anser sig desto mindre ega anledning att med frångående
af sin sålunda uttalade åsigt nu tillstyrka en ny tullförhöjning
å ifrågavarande artiklar, som hvarje sådan tullförhöjning måste medföra
fördyrande af den mängd apoteksvaror, i hvilka dessa artiklar ingå
såsom en nödvändig beståndsdel, och för öfrigt äfven för en mängd
andra industrier vore mer eller mindre menlig.
Hvad beträffar motionärens yrkande, att förtullningen af samma
artiklar måtte verkställas efter vigt i stället för mått, så finner Utskottet
icke heller skäl att i denna del understödja motionärens förslag.
22
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Under förutsättning att tillverkningsafgiften å bränvin och spritvaror
bibehålies oförändrad, hemställer alltså Utskottet,
5:o) att Herr S. Johnsons ifrågavarande motion
måtte lemnas utan afseende.
Rubriken Bly, arbetadt, har i tulltaxan följande lydelse:
Qvantitet för
tullberäkningen.
Tullsats.
Bly: arbetadt, ej specificeradt:
plåt och bleck............................................................
omåladt och olackeradt.......................................
måladt eller lackeradt.........................................
\
1 kilogram
»
Kronorjöre.
fria.
— ! 7
— 35
Her rar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. föreslå, i sina
förevarande motioner, att samma rubrik måtte sålunda bestämmas:
»Bly: arbetadt, ej specificeradt, omåladt och olacke- Kronor öre.
radt, samt hagel.............................................................. 1 kilogram — 12
plåt, rör, bult och tråd .............................................. 1 » — 10
måladt och lackeradt ....................................................... 1 » — 35.»
De sålunda föreslagna förändringar i nu gällande tullsatser sammanhänga
med motionärernas yrkande om tull å oarbetadt bly, hvilket yrkande,
på sätt ofvan är nämndt, icke nu kan till bifall föranleda. Och då här
afsedda tullsatser befinnas affattade i öfverensstämmelse med de grunder,
på hvilka vår tullagstiftning för närvarande hvilar, hemställer Utskottet,
6:o) att, med afslag å ifrågavarande yrkanden, de
under rubriken »Bly: arbetadt» i gällande tulltaxa
upptagna bestämmelser måtte bibehållas oförändrade.
Gällande tulltaxa upptager för Bröd: finare småbröd, bakelse:'',
cakes, pepparkakor med flera dylika slag, hvilka ej kunna hänföras till
konfityrer, närmaste emballagets vigt inberäknad, en tullsats af 15 öre
för 1 kilogram, hvaremot andra slag af bröd få tullfritt införas.
I sina förenämnda motioner föreslå Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl., att tullen för finare småbröd, cakes och pepparkakor
måtte höjas till 25 öre för 1 kilogram, samt att å andra slag af
bröd måtte bestämmas en tull af 4 öre för samma vigt.
Då dessa yrkanden uppenbarligen stått i samband med samma
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 23
motionärers förslag om tull å omalen spanmål och mjöl, men Riksdagen
beslutit fortfarande tullfrihet för sistnämnda artiklar, hemställer Utskottet,
7:o) att Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve
E. Sparres m. fks ifrågavarande yrkanden måtte lemnas
utan afseende.
I motionen N:o 22 inom Andra Kammaren har Herr S. Johnson i
Hvetlanda hemstält, huruvida icke tullskydd borde beredas fabrikationen
af Dextrin.
Motionären anför i sådant hänseende:
»Dextrinen beredes af potatisstärkelse och är ett slags gummi, som
i betydliga qvantiteter, minst 2 å 300,000 kilo pr år, användes inom
vårt land, i kattuntryckerier, vid tapettryck, kortfabriker m. fl. inrättningar.
Att penningar för inköp af detta fabrikat gå till utlandet och
att vår egen råvara, potatisen, icke för ändamålet kommer till användning,
är så mycket mera oekonomiskt, som tillverkningen af dextrin är
en synnerligen lätt sak; hela fabrikationen består hufvudsakligen i
stärkelsens upphettande till en viss värmegrad. Enda förklaringen på
dessa oegentligheter är, att utomlands, till följd af lämpligare klimat
och jordmån för potatisodling, stärkelse kan produceras till betydligt
billigare pris. Så var medelpriset i Tyskland under förra året å dextrin
23 öre per kilo, hvilket motsvarar ett stärkelsepris af högst 15
öre per kilo, då deremot stärkelsen hos oss betingar ett pris af 28 å
30 öre per kilo. All konkurrens under sådana förhållanden är naturligtvis
en omöjlig sak.
Förutom de redan nämnda, torde bland andra följande skäl tala
för dextrins beläggande med tull, nemligen:
att derigenom beredes tillfälle för jordbrukaren att få sälja sin potatis;
att stäi-kelse i hvarje hem med största lätthet kan beredas;
att potatis i form af stärkelse vid hvilken årstid som helst, således
äfven vid köld, blir lätt transportabel, hvilket ju är af stor vigt för ett
från vigare kommunikationer aflägset jordbruk;
att då man funnit skäligt sätta tull å drufsocker, som likaledes är
eu produkt af stärkelse, samma skäl tala för tull å dextrin, till och med
i ännu högre grad, emedan det senare säkerligen har mycket större
användning.
Slutligen vill jag endast omnämna, att i min hemtrakt fabrikation
af dextrin i mindre skala bedrifvits, men, såsom af det anförda framgår,
under så ogynsamma förhållanden, att arbetet i afvaktan på tullskydd
måste nedläggas. Med fäst hänsyn derå, att dextrin och drufsocker,
Dextrin.
Fartyg.
24 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
såsom varande båda produkter af stärkelse, stå hvarandra synnerligen
nära, vågar jag på grund af anförda skäl föreslå, det Riksdagen ville
besluta, att dextrin belägges med en tull lika med den å drufsocker
redan befintliga eller hvad Riksdagen i detta afseende annars kan finna
skäligt.»
Ifrågavarande artikel omförmäles ej i gällande tulltaxa. Emellertid
har densamma åtminstone på senaste tiden icke, såsom motionären
synes föreställa sig, fått tullfritt hit införas. Efter det densamma tillförene
tullbehandlats såsom gummi, har Generaltullstyrelsen, enligt hvad
inom Utskottet blifvit upplyst, på senare tiden genom särskilta resolutioner
förklarat dextrin böra förtullas såsom stärkelse, i följd hvaraf
den, enligt nuvarande tulltaxa, belägges med en tull af 10 öre för
1 kilogram. Då, på sätt motionären framhållit, dextrinen, ett pulverfabrikat,
erhålles medelst en synnerligen lätt beredning af stärkelse,
men deremot drufsocker, om än likaledes utgörande en produkt af
stärkelse, är frukten af en betydligt mera komplicerad fabrikation, kan
Utskottet icke annat än finna den nuvarande förtullningsmetoden af
dextrin fullt rigtig och afstyrka motionärens förslag att för dextrinen
skulle bestämmas den långt högre tullsats, 23,5 öre -för 1 kilogram, som
för närvarande utgår för drufsocker. •
Då emellertid Utskottet anser tillbörligt, att en uttrycklig bestämmelse
rörande förtullningen af dextrin i tulltaxan intages, hemställer
Utskottet,
8:o) att Riksdagen, i anledning af Herr S. Johnsons
i Hvetlanda ifrågavarande motion, måtte besluta,
att i tulltaxan efter rubriken Deglar skall införas en
så lydande bestämmelse: »Dextrin; tullbehandlas såsom
Stärkelse».
Enligt gällande tulltaxa äro Fartyg och Båtar, med tillbehör, fria
från tull.
Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. föreslå, i sina
ifrågavarande motioner, att »fartyg af jern eller stål äfvensom ångfartyg,
alla slag» måtte beläggas med en tull af 25 kronor per ton.
Under åberopande af hvad Utskottet ofvan anfört i fråga om de i
berörda motioner framstälda yrkanden i allmänhet, vill Utskottet beträffande
här afsedda förslag framhålla, hurusom betungandet af den
inhemska skeppsfarten medelst fördyrande af ifrågavarande artiklar
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 25
åtminstone under de tryckta förhållanden, hvari nämnda näringsgren
för närvarande befinner sig, icke kan anses tillrådligt.
Utskottet hemställer derför,
9:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
För närvarande skall för Fisk: saltad eller inlagd: anjovis, sardeller
och tlionfisk, kärlens vigt inberäknad, erläggas en tull af 20 öre
för 1 kilogram, hvaremot alla andra slag af fisk få tullfritt införas.
I eu inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 150, har Herr A.
P. Lind anfört, att det å vestkusten försiggående sillfiske, ehuru rikt,
för de fattige fiskare, som dermed sysselsatte sig, likväl lemnade en
ringa daglön till följd af det oskäligt låga pris, hvartill sillen finge
säljas, emedan varan, med anledning af den stora införseln från andra
stater, icke inom landet kunde få sådan marknad, som den förtjenade,
samt derför anhållit att Riksdagen, med behjertande af sillfiskets och
dess idkares mödosamma och med lifsfara utöfvade arbete, ville främja
nämnda näring medelst beslut att å hvarje tunna sill, som till riket
infördes, skulle sättas en tull af 4 kronor.
Den fordom bestående, lindriga tullen å sill, 12 öre per kubikfot, —
hvilken tull dock utgick med allenast hälften af nämnda belopp för norsk
vara, som från Norge sjöledes direkt inkom, samt alldeles bortföll, då
införsel af sådan vara skedde landvägen från nämnda land, —- borttogs genom
den år 1872 utfärdade tulltaxa i de fattigare klassernas intresse. Att
nu af den anledning, att invånarne i en viss del af landet gynnats medelst
eu riklig tillgång på sill, till desses ytterligare båtnad genom en dryg
tull å denna för hela folket så nödvändiga artikel fördyra densamma,
finner Utskottet föga billigt, och detta desto mindre, som den ifrågavarande
näringen redan blifvit understödd medelst särskilda statsanslag
och under fortfarande icke alltför ogynsamma vilkor bör kunna
så utvecklas, att den utan skydd må bestå i täflan med utlandets.
Införseln af sill har under åren 1875—1884 varierat mellan 18,798
och 34,748 kubikmeter samt i årligt medeltal utgjort omkring 27,700
kubikmeter. Under samma tid har utförseln utgjort:
År 1875 ....................................... 839 kubikmeter.
» 1876 1,011 »
» 1877 2,551 »
» 1878 5,538 »
» 1879 814 »
Bih. till Riksd. Prat. 1880. 5 Sami. 1 Afd. U Haft.
Fisk.
i
26
Flyttsaker.
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.
År 1880 ....................................... 978 kubikmeter.
» 1881 1,951 »
» 1882 11,322 »
» 1883 6,716 »
» 1884 2,285 »
Med undantag för sistnämnda år har exporten sålunda på senaste
tiden varit ganska betydande. Vid sådant förhållande kan något verkligt
behof af tullskydd för denna industri svårligen sägas vara för
handen. Härtill kommer, att ett sådant skydd i följd af mellanrikslagstiftningen
mellan Sverige och Norge skulle vara af föga värde
gentemot sistnämnda land, hvars konkurrens härvid är den mest betydande.
Utskottet hemställer derför,
10:o) att Herr A. P. Linds ifrågavarande motion
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Under rubriken Flyttsaker förekomma i tulltaxan följande bestämmelser:
-
Qvantitet för
tullberäk- Tullsats,
ningen.
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda,
då de af vederbörande tullkammare eller
tullinspektion finnas ej öfverstiga hans behof
under resan.............................................................
öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds-
eller andra lösörepersedlar, när, efter
det egaren på tro och heder afgifvit intyg,
att han dem för eget bruk och icke i handelsafsigt
infört, vederbörande tullkammare
eller tullinspektion pröfvar dem icke öfverstiga
egarens behof ............................................
i Kronor! öre
fria.
fria.
I motionen N:o 95 inom Andra Kammaren anför Herr .7. G. Granlund:
»Under ordet »reseförnödenheter» kan inbegripas ett stort antal
olika effekter, hvaribland jag särskild!. vill nämna, att om en resande i
27
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
utlandet köper sig en dyrbar vagn och sjelf enligt ordalydelsen medför
densamma, så kan han ganska väl anmäla den såsom för sitt behof
nödig under en fortsatt resa. Och huru skall nu en tullinspektion
kunna säga, att den öfverstiger hans behof under resan och äfven
sedan? För att bedöma detta torde en närmare kännedom om personens
enskilda förhållanden vara nödig än den tulltjenstemannen vid ett
flygtig* påseende af den resande kan inhemta. Men denne kan under
åberopande af tulltaxans medgifvande lugnt påstå att vagnen är, huru
dyrbar som helst, för honom behöflig såsom en reseförnödenhet och
han gör anspråk på att få den tullfri, hvilket ock ofta lärer beviljas.
Samma förhållande är det med seldon och andra reseffekter, och
mången gång får man höra: »Jag medförde de och de artiklarne åt
den och den, som gjorde min resa betald».
Med häri lemnade föreskrift eller medgifvande kan icke vara annan
mening än den, att personer, som i verkligheten inflytta till Sverige
från utlandet för att här bosätta sig, må ega att tullfritt med sig och
för sitt behof hit införa sina gamla och brukade lösörepersedlar. Men
det lärer stundom gå litet egendomligt till väga vid tillämpningen och
bedömandet af detta förhållande. Ordet »brukade» kan ofta missbrukas.
Man kan ju lätt afsigtligt låta något bruka en sådan artikel, som kan
hänföras till de många som inberäknas såsom lösörepersedlar för att
få den hänförd under rubrik »gamla brukade» och således åtnjuta tullfrihet.
Detta kan lätt ske med t. ex. möbler, ljuskronor, dyrbara lampor
m. fl. En liten skada, som med beräkning åstadkommits, gör föremålet
till »brukadt», och man fordrar att få det tullfritt infördt.
Såsom vagnfabrikant har jag särskildt fäst mig vid hvad som från
flera orter af landet erfarits, att var/nar ofta till följd af ofvanstående
medgifvande införas tullfritt.
Det lärer vara ganska vanligt att, när man i utlandet köper en ny
vagn för att hit införa, åker man på den samma någon mil, så att den
blir nedsmutsad och ser brukad ut och till följd deraf anmäler man den
till införsel under rubrik »gammal och brukad)). Hur skall då tulltjenstemannen
kunna vägra en sådan tillämpning eller bedöma behörigheten
af det intyg egaren sjelf afgifvit, att han inför åkdonet till eget bruk
eller att det icke öfverstiger hans behof?
I afseende på åkdon har man sålunda genom ofvanstående föreskrifter
tvenne sätt att med mer eller mindre framgång försöka undvika
förtullning, antingen att anmäla dem såsom reseförnödenheter eller
göra dem till gamla brukade.
Fläsk.
28 Beuillnings-Utskottets Betänkande X:o 11.
Visserligen är i vissa fall en slags pröfningsrätt lagd i tulltjenstemännens
händer, men man kan dock icke hos alla dessa begära en
fullt praktisk kännedom i dessa hänseenden, helst de ofvannämnda
medgifvanden för tullfrihet öfvervägande tala till fördel för den resande,
som sig deraf vill begagna.»
Under förmenande, att häraf framginge nödvändigheten af förändring
uti ifrågavarande bestämmelser, hemställer motionären, att Bevillnings-Utskottet
måtte till Riksdagen inkomma med förslag till sådan
förändring i det i motionen angifna syfte.
Att missbruk af de i motionen antydda slag förekommit och ännu,
om än mera sällan, förekomma må väl kunna antagas, men sådana
missbruk kunna, enligt Utskottets åsigt, ingalunda helt och hållet förebyggas
medelst tulltaxebestämmelser, så vida icke dessa skulle affattas
i en mot nutidens lifligare samfärdsel och mellanfolkliga anordningar
till resandes beqvämlighet stridande rigtning. På tullförvaltningens uppmärksamhet
och urskilning ankommer vid tullförfattningarnes tillämpning
i flera andra hänseenden vida svårare och mera maktpåliggande pröfning
än den här ifrågavarande; hvarför Utskottet icke anser någon allvarlig
betänklighet böra möta för bibehållandet af nu gällande stadganden.
Beträffande senare momentet vill Utskottet härförutom erinra, huru
som detsamma afsett att medgifva tullfri införsel icke blott för gamla
effekter, som egaren sjelf brukat, utan äfven för sådana, som t. ex.
genom arf tillfallit härstädes bosatta personer.
Då Utskottet för sin del anser de grundsatser, som uti ifrågavarande
bestämmelser vunnit uttryck, böra fortfarande tillämpas, och
då motionären icke gittat framställa något förslag till förbättring af
samma bestämmelser, hemställer Utskottet,
ll:o) att förevarande motion måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Under yrkande, på grunder, för hvilka Utskottet tillförene hufvudsakligen
redogjort, att nu medgifna tullfrihet för artikeln Fläsk måtte
upphöra, hafva i ofvannämnda motioner derå föreslagits följande tullsatser,
nemligen: af Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre
m. fl. samt Herrar Jan Elias-son och K. E. Holmgren 10 öre för 1 kilogram;
af Herr J. Petersson i Boestad 20 öre för samma qvantitet; af
Herr J. Pettersson i Alfvesta 1 krona 50 öre för 1 lispund samt af Herr
J. A. Sjö 2 kronor för enahanda vigt, motsvarande sistnämnda tullsatser
omkring 17,5 resp. 23,5 öre för 1 kilogram.
29
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Införseln af
fläsk, hufvudsakligen
amerikanskt, har utgj
År
1875 .............................
8,912,951 kilogram.
»
1876 ..........................
11,665,318
B
b
1877 ..........................
13,770,890
B
b
1878 .....................
12,459,105
B
b
1879 ...........................
12,770,941
B
»
1880............................
14,896,448
B
»
1881............................
12,000,474
B
b
1882 .............................
4,920,839
B
b
1883...........................
9,724,737
B
»
1884 .............................
5,922,438
B
b
1885 (i rundt tal) ...
10,103,000
B
Samtidigt utgjorde utförseln af fläsk:
År
1875..............................
264,567 kilogram;
b
1876 ..........................
48,119
B
b
1877..............................
108,394
B
b
1878 ...............................
187,841
B
»
1879...............................
52,964
B
b
1880.............................
143,421
B
b
1881..............................
391,905
B
b
1882............................
314,508
B
b
1883..............................
152,708
B
b
1884..........................
323,236
B
b
1885 (i rundt tal).....
. 1,239,000
B
samt utförseln af lefvande svin:
År
1875 ...........................
......... 13,051
stycken.
b
1876 .............................
......... 13,285
B
B
1877 ............................
......... 12,762
B
B
1878 .............................
....... 20,761
B
B
1879 ............................
........ 14,375
% »
B
1880 ..........................
........ 21,644
B
B
1881 ...........................
........ 24,341
B
B
1882 ............................
....... 26,212
B
B
1883 ...........................
......... 28,084
B
B
1884 ............................
........ 50,167
B
B
1885 (i rundt tal)......
......... 32,200
B
30
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Utskottet, som förlidet år, likasom vid flera tidigare riksdagar, afstyrkt
föreliggande framställningar om tull å fläsk, finner sig, på ofvan anförda
skäl, för närvarande icke böra tillstyrka sådan tull, hvadan Utskottet
hemställer,
12:o) att motionärernas ifrågavarande framställningar
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Frukter. I sina oftanämnda motioner hafva Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl. föreslagit, att tullen å inlagda Frukter, hvilken
för närvarande, kärlens vigt inberäknad, utgör 30 öre för 1 kilogram,
måtte höjas till 50 öre för samma vigt.
Då tullen å denna varugrupp är och billigtvis fortfarande bör vara
bestämd i likhet med tullen å dermed jemförliga konserver, å hvilka
af redan anfördt skäl någon tullförhöjning nu icke kan ifrågakomma,
hemställer Utskottet,
13:o) att motionärernas ifrågavarande förslag icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Frö. Enligt gällande tulltaxas bestämmelser rörande artikeln Frö, är
kanariefrö belagdt med en tull af 10 öre för 1 kilogram, men öfriga
slag tullfria.
I hithörande delar hafva i föreliggande motioner, i sammanhang
med öfriga der förekommande framställningar, föreslagits följande bestämmelser:
af
Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl.:
Kronor öre
»Frö, hamp-, lin-, raps-.................................................................... fritt.
timotej- ................................................................. 1 kilogram--5
Alla andra slag, ej specificerade..................... »--15;»
samt
af Herrar Jän Eliasson och K. E. Holmgren:
»Frö, kanarie- ...............................................
hamp-, lin-, raps- och roffrö...........
timotej- ...............................................
klöfver- och andra slags gräsfrön
1 kilogram--- 10
» fritt
»--5
»--10.»
31
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Härförutom har Herr A. E. Petersson i Hamra, i motionen N:o 56
inom Andra Kammaren, föreslagit, att å tallfrö måtte sättas en tull af
1 krona och å granfrö en tull af 75 öre, allt för 1 kilogram, till stöd för
hvilket yrkande motionären, under erinran om skogshushållningens stora
betydelse för vårt land, men att i följd af den oerhörda afverkningen
många trakter blifvit utödda på den större och värdefullare skogen,
hufvudsakligen anfört:
»Man har börjat inse nödvändigheten och moraliska pligten af att genom
artificiel frösådd befordra återväxten. Men här vid lag torde mången
mera fästa sig vid inköpet af det billigaste utsädesfröet än det vigtigaste,
nemligen arten af dess godhet och lämplighet för våra förhållanden.
Det är med all säkerhet samma förhållande med skogsfröet
som andra, från sydligare breddgrader komna utsädesarter, att de ej i
längden uthärda våra kalla vintrar och ombytliga vårar, utan efter
några års förlopp dö ut, krossande med ens såningsmannens gladaste
framtidsförhoppningar.
Det frö deremot, som i våra gamla skogar kunde insamlas och
tillgodogöras, eger alla de betingelser, som kunna önskas för vissheten
om en god och kraftig återväxt af skogen; men ej nog härmed: genom
att fördyra inköpet af det utländska billiga fröet, skulle insamlandet af
det inhemska bereda mången fattig arbetare och hans familj en god
inkomst.
Då de nordiska fröslagen redan vunnit anseende i sydligare länder,
skulle ganska snart äfven skogsfröet för vårt land blifva en vigtig
exportvara. Härför fordras dock, att en hög tull sättes på det till oss
importerade utländska barrträdsfröet, på det företagsamheten hos oss
må kunna frammanas och betryggas.»
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet ofvan uttalat, finner Utskottet,
ehuruväl införselsöfverskottet å vissa slag af växtfrö är ganska
betydande, sig icke för närvarande böra tillstyrka bifall till ofvan omlormälda
förslag rörande tull å sådana fröslag.
Utskottet hemställer följaktligen,
14:o) att Herrar Reuterswärds med fl:s och
Grefve E. Sparres med fks samt Herrar Jan Eliassons
och K. E. Holmgrens ifrågavarande framställningar
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Hvad åter beträffar yrkandet om införselsafgift å tall- och granfrö,
synes det Utskottet, som kunde vid den rikliga tillgång på godt skogsfru,
hvilken inom landet förefinnes, och helst i betraktande af de före
-
Färger in.
Galanteri
varor.
32 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
träden hos det nordiska skogsfröet, som motionären påpekat, det endast
bero af bristande inhemsk företagsamhet, om utlandets konkurrens på
detta område förtränger landets egna vara. Utskottet kan sålunda icke
tillstyrka införandet af tull å denna artikel, utan hemställer,
15:o) att Herr A. E. Peterssons i Hamra ifrågavarande
motion måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Af Färger och Färgning sämnen äro i gällande tulltaxa blyhvitt,
kremserhvitt och zinkhvitt samt kimrök och med olja beredda målarefärger
belagda med en tull af 5 öre för 1 kilogram, samt indigo,
indigoextrakt, indigokarmin och kochenilj med en tull af 20 öre för
samma vigt, hvaremot öfriga slag få tullfritt införas.
Med erinran, att nämnda tullsatser hufvudsakligen gälde endast
sådana artiklar, som icke tillverkades inom landet, i det af svenska
fabrikat inom detta område endast kimrök åtnjöte tullskydd, har Herr
Lindahl, i motionen N:o 22 inom Första Kammaren, anfört, att då äfven
ockror och jernoxidfärger utgjorde föremål för tillverkning inom landet
samt dessa färgningsämnen hade ungefär samma handelsvärde som
kimrök samt blyhvitt och zinkhvitt, konseqvensen syntes fordra, att de
äfven vid införsel droge samma tull som dessa, hvadan motionären,
hvilken ansett någon svårighet att vid tullbehandling skilja ockror och
jernoxidfärger från öfriga tullfria färger icke förefinnas, hemstält, att i
tulltaxan under ifrågavarande rubrik måtte intagas äfven »Ockror och
jernoxidfärger, slammade eller brända», med tull per kilogram 5 öre.
Här afsedda färger äro i Tyskland likasom hos oss tullfria och tillverkningen
härstädes af samma färger lärer icke möta större svårighet
än annorstädes. Ur sådan synpunkt synes derför något behof af tullskydd
för denna tillverkning icke föreligga. Härtill kommer, att den
föreslagna, omkring 20 procent af värdet motsvarande tullen å dessa
färger skulle genom prishöjning derå medföra en icke obetydlig tunga
för den mångfald af industrier, hvilka betjena sig af desamma.
Utskottet hemställer följaktligen,
16:o) att Herr Lindahls ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall. I
I sina meranämnda motioner föreslå Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl., att tullen å Galanteriv ar or måtte höjas från
sitt nuvarande belopp 80 öre till 1 krona för 1 kilogram.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
33
Då denna artikel, på sätt motionärerna ock synas kafva insett, är
i fråga om förtullningen jemförlig med bijouterivaror ock étuis, å kvilka
artiklar af redan anfördt skäl någon tullförhöjning nu icke kan ifrågakomma,
kemställer Utskottet,
17:o) att motionärernas förevarande förslag icke
måtte af Riksdagen bifallas.
ä Gevär, skjut-, alla slag,
inräknad, hvilken för närhöjas
till 80 öre för samma
I samma motioner yrkas, att tullen
vigten af fodral ock deri inlagda tillbehör
varande utgör 50 öre för 1 kilogram, måtte
qvantitet.
Införseln och utförseln af gevär kar under de senaste tio åren
Uta0rt: Införsel
1875.............. 12,546 kilogram,
År
5)
3)
3>
3>
T)
3>
3)
3>
3)
Utförsel
4,531 kilogram,
1876 .............. 9,613 » 4,150 »
1877 ............... 10,766 » 375 »
1878 ............... 6,238 » 105,186 »
1879 .............. 7,136 )) 2,718 »
1880 ............... 7,414 » 19,095 »
1881 .............. 7,888 » 1,312 »
1882 ............... 7,933 » 85,546 3>
1883 ............... 10,139 )- 97,600 »
1884 ............... 11,702 » 37,005 »
I betraktande af dessa siffror ock under åberopande af hvad Utskottet
ofvan anfört, kemställer Utskottet,
18:o) att motionärernas förslag i denna del icke
heller må vinna Riksdagens bifall.
För nedannämnda slag af Glas upptager gällande tulltaxa följande
tullsatser:
_
Qvantitet för
—
—
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
ofolierade, slipade ock polerade:
Kronor
öre
af t. o. m. Yj qv.-m. yta...............
1 kilogram
—
15
af större dimensioner.........
1 3)
25
folierade:
af t. o. m. V2 qv.-m. yta .............
1 3)
—
25
derutöfver .......................
1 ))
—
40
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
Gevär.
Glas.
5
Gryn.
34 Bevillnings-VtsTcottets Betänkande N:o 11.
Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. föreslå, i sina
oftanämnda motioner, att dessa tullsatser måtte höjas för den förra
gruppen till 20 resp. 30 öre för 1 kilogram och för den senare gruppen
till 30 resp. 45 öre för 1 kilogram.
De nuvarande tullsatserna å alla slag af glas föreslogos af senaste
tullkomitén efter en noggrann utredning af de omständigheter, hvilka
härutinnan borde verka bestämmande, hvilken utredning återfinnes i
dess betänkande. Då här ifrågavarande tullsatser böra stå i visst förhållande
till tullsatserna å de öfriga slagen, men inga skäl förebragts
för antagande, att den nuvarande proportionen vore origtig eller att
tullsatserna i allmänhet vore lägre än tillbörligt, hemställer Utskottet,
19:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Gryn, alla slag, få enligt gällande tulltaxa tullfritt i riket införas.
I sammanhang med redan tillförene af Utskottet behandlade och
af Riksdagen afslagna yrkanden om tull å, jemte spanmål och mjöl,
äfven gryn af spanmål, har i trenne bland ofvan omförmälda motioner
förordats tull jemväl å öfriga slag af gryn, i hvilket hänseende föreslagits:
af Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl.:
för risgryn och rismjöl en tull af 4 öre för 1 kilogram
för andra slag.................. » » » 10 )) »1 »
samt af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren:
för båda grupperna en tull, motsvarande 2 öre för 1 kilogram.
Införseln af andra slags gryn än af spanmål, hvilken under åren
1875—1879 varierade mellan omkring 3V2 och 5 millioner kilogram om året,
har under den derpå följande femårsperioden vuxit till följande belopp:
År 1880 ..................... 6,465,471 kilogram.
» 1881 .................... 6,196,690 »
» 1882 ..................... 8,739,867 »
» 1883 ..................... 9,041,541 »
» 1884 ..................... 9,032,586 »
Med hänsyn till Riksdagens beslut om fortfarande tullfrihet å spanmål,
alla slag, finner sig emellertid Utskottet, på ofvan anförda skäl,
böra hemställa,
20:o) att motionärernas ifrågavarande framställningar
icke må af Riksdagen bifallas.
35
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Under rubriken Gryn hänföras jemväl de i handeln under benämningarna
Maccaroni och Vermiceller förekommande mjölfabrikat, hvilka
följaktligen enligt gällande tulltaxa åtnjuta tullfrihet.
Enligt hvad af de från Kongl. Finansdepartementet med skrifvelse
den 2 sistlidne Februari till Utskottet remitterade handlingar inhemtas,
har innehafvaren af en i Stockholm inrättad fabrik af maccaroni och
vermiceller, under firma »Skandinaviska maccaronifabriken», i underdånig
skrifvelse till Kong]. Maj:t den 16 December förlidet år anhållit,
att denna varuartikel, i hvars beredning såsom en mycket väsentlig
beståndsdel eller med 20 å 35 procent inginge stärkelse, hvilken artikel
vore belagd med tull af 10 öre per kilogram, på grund häraf samt med
hänsyn, bland annat, jemväl dertill, att åtskilliga andra fabriksmessigt
beredda födoämnen droge tull, under det att råvaran till dessa vore
tullfri, och då maccaroni, såsom ersättande legymer, kunde jemföras
med torkade grönsaker, måtte åsättas en lämplig tullafgift, hvilken
borde sättas åtminstone högre än den för råvaran gällande; hvarefter
Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen, sedan sistnämnda styrélses
tekniska biträde, Handelskemisten Doktor G. Setterberg, i frågan hörts,
öfver ansökningen afgifvit infordradt gemensamt utlåtande, deri embetsverken
anfört: att, enligt hvad af handelskemistens yttrande syntes
framgå, genom de verkstälda analyserna icke med fullkomlig säkerhet
kunnat utrönas, om de undersökta varuprofven blifvit försatta med
stärkelse; att deremot med bestämdhet uppgifvits, att råmaterialet till
maccaroni i allmänhet icke utgjordes af något annat än hvetemjöl, som
innehölle en större mängd växtlim eller uppblandats dermed; att visserligen
hvetemjöl likasom andra mjölsorter innehölle stärkelse, men att
under denna form stärkelsen åtminstone icke ännu blifvit betungad med
någon tullafgift; att vid sådant förhållande och då äfven med maccaroni
jemförliga konstgjorda grynsorter, i hvilka mjöl inginge såsom råämne,
lios oss ännu åtnjöte tullfrihet, samt något fullgiltigt skäl att med tullafgift
belägga dessa lifsmedel icke syntes vara för handen, så länge
det hufvudsakliga råämnet finge tullfritt införas, embetsverken hemstälde,
att, under förutsättning att nyss berörda förhållande blefve oförändradt,
ansökningen måtte lemnas utan afseende, men att, för den händelse
åter att tull komme att åsättas hvetemjöl samt med maccaroni jemförliga
slag af gryn, äfvensom bröd, andra slag, embetsverken deremot
ansåge en derefter lämpad tullsats äfven böra drabba maccaroni och
vermiceller.
I betraktande af hvad embetsverken sålunda yttrat, och då enligt
Riksdagens beslut spanmål, alla slag, fortfarande skola åtnjuta tullfrihet,
Gryn.
Hattar.
36 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
finner Utskottet den ifrågavarande ansökningen icke böra till någon
vidare åtgärd föranleda, hvilket Utskottet endast
21 :o) skola,t hos Riksdagen anmäla.
I fråga om artikeln Hattar förekomma i gällande tulltaxa följande
bestämmelser:
Qvantitet för
tullberak-
Tullsats.
Hattar, färdiga eller halffärdiga:
ningen.
af siden eller halfsiden, felbhattar inberäknade,
Kronor
öre
äfvensom med blommor, plymer eller spet- sar monterade fruntimmershattar, alla slag
andra slag, derunder inbegripna vaxduks-, vax- tafts- och oljade hattar eller s. k. sydvester
1 stycke
1
50
1 stycke
—
40
Anm. Aro hattarne sammansatta af flera materialier,
förtullas de såsom hattar af det ämne, hvaraf de hufvud- sakligen bestå.
I förenämnda proposition har Kongl. Maj:t i hithörande afseende
föreslagit,
att taxerubriken »hattar, färdiga eller halffärdiga» må erhålla följande
lydelse:
»hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar
synbarligen ämnade s. k. filtstumpar».
Af det propositionen bilagda protokoll öfver finansärenden inhemtas:
att,
som vid tillämpning af den i gällande tulltaxa förekommande
rubriken hattar, färdiga eller halffärdiga, svårighet visat sig möta att i
åtskilliga fall särskilja halffärdiga hattar från väfnader, som väl vore
afsedda att användas för tillverkning af hattar, men ännu icke undergått
någon sådan behandling, som kunde anses falla inom den egentliga
hatt-tillverkningens område, Herr Statsministern genom embetsskrifvelse
af den 12 December sistlidet år anmodat Kommerskollegium
och Generaltullstyrelsen att till Finansdepartementet inkomma med
yttrande, huru vida icke ifrågavarande rubrik tarfvade ändring i syfte
att få närmare bestämd den bearbetning, en artikel skulle hafva undergått
för att kunna hänföras till halffärdig, äfvensom att, i den händelse
embetsverken funne en dylik ändring påkallad, på samma gång afgifva
förslag dertill;
37
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
att i skrifvelse af den 13 sistlidne Januari embetsverken afgifvit
det sålunda begärda yttrandet med öfverlemnande tillika af ett från
packhusinspektionen i Stockholm infordradt utlåtande, deruti inspektionen,
under förmälan, att det uti ifrågavarande tulltaxerubrik förekommande
uttrycket »halffärdiga» aldrig, inspektionen veterlig!, gifvit
anledning till tvist vid andra tullbehandlingstillfällen, än när fråga varit
om förtullning af till hattar ämnade s. k. filtstumpar, hemstält att, då
af ett vid utlåtandet fogadt intyg af två i hattfabrikationen sakkunniga
personer framginge, att dylika filtstumpar vore minst halffärdiga hattar,
enär de redan undergått mera arbete än som återstode för att de skulle
blifva färdiga hattar, ifrågavarande tulltaxerubrik måtte till undvikande
af tvist vid omförmälda fall erhålla den förändrade lydelse, som ofvan
omförmälts;
samt att embetsverken för egen del anfört, att, då den behandling,
som erfordrades för tillverkning af dylika s. k. filtstumpar, hvarom
fråga vore, vare sig de förfärdigades af hår eller ull, måste på grund af
hvad upplyst blifvit anses falla inom hattfabrikationens område, och
tillverkningen af nämnda vara kräfde mera arbete, än som erfordrades
för att deraf tillverka färdiga hattar, i följd hvaraf dylika filtstumpar
borde i förtullningshänseende anses såsom halffärdiga hattar, embetsverken,
hvilka ej hade sig bekant att ovisshet rörande tillämpningen
af ifrågavarande tulltaxerubrik uppstått vid andra tillfällen, än då fråga
varit om tullbehandling af ifrågavarande varuartikel, funne sig böra,
med hänsyn till vigten deraf att tullbehandlingen vid rikets samtliga
tullkamrar blefve likformig, hvilket med bibehållande af nu gällande
mångtydiga rubrik svårligen vore möjligt, då varan dels hänfördes till
»hattar, andra slag» med tull af 40 öre för stycket och dels till »väfnader,
ylle, filtar» med tull af 60 öre pr kilogram, hemställa, att tulltaxerubriken
»hattar» måtte erhålla den af packhusinspektionen föreslagna
lydelse.
I sin ofvan omförmälda motion, N:o 21, har Herr Lindahl, med förmälan,
att xrti förekomna frågor om tullbehandling af åtskilliga artiklar
under ifrågavarande rubrik skiljaktig uppfattning skulle af olika myndigheter
gjorts gällande, anfört, att hit ofta ingående hattämnen eller
så kallade »filtstumpar» med fullt skäl vore att hänföra under kategorien
»halffärdiga», ehuru desamma, att döma allenast efter utseendet, kunde
antagas hänförliga till annan taxerubrik, hvilken medgåfve deras förtullning
under rubrik med vida lägre bestämd tullsats, hvadan motionären,
för att i möjligaste måtto förebygga en osäkerhet i tolkningen af här
tillämpliga bestämmelser, hvarigenom lätteligen, till olägenhet för den
38
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
inhemska hattfabrikationen, afvikande tullbehandling kunde på skilda
platser ega rum, hemstält om enahanda ändring i berörda rubrik, som
afses i Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition.
Med anledning af ifrågavarande proposition har vidare Herr W.
Carlson, i motionen N:o 185 inom Andra Kammaren, anfört följande:
»De i propositionen afsedda s. k. filtstumpar äro hufvudsakligen af
2 slag, af ull eller af hår, och betydligt olika i pris. Ullfiltstumparna
tillverkas numera nästan uteslutande medelst kard-, spinn- och valkmaskiner
utan nämnvärdt handarbete och ställa sig betydligt billigare
i tillverkningskostnad än hårfilt. Hårfiltstumparna kunna visserligen
förarbetas med maskiner, men den egentliga valkningen måste till största
delen ske för hand och går synnerligen långsamt. En flitig arbetare
kan endast valka 7, högst 9 stycken sådana stumpar pr dag, hvaremot
af ullfiltstump, som arbetas med maskiner, en man kan tillverka 5 å 6
dussin på samma tid. Nu kommer dertill, att sjelfva råmaterialierna,
ull och hår, äro betydligt olika i pris, så olika, att då ull till ett dussin
filtstump af ordinär finhet och storlek går till 4 å 5 kronor, belöper sig
deremot hår till ett dussin dylik stump till 12 å 18 kronor.
Priset på dessa filtstumpar är för ull från 7 till 12 kronor och för
hår från 15 till 30 kronor pr dussin. De fullfärdiga hattarne af dessa
filtstumpar ställa sig naturligtvis också helt olika i pris. Ullfilthattar
variera i pris mellan 15 och 36 kronor och hårfilthattar mellan 40 och
120 kronor pr dussin.
Att nu fastställa samma införselstull, 40 öre, för en ullfiltstump, värd
60 öre, som för en fullfärdig hårhatt, värd ända till 10 å 12 kr., måste
anses både orimligt och orättvist i högsta grad. Skola dessa filtstumpar
af både ull och hår förtullas med 40 öre pr stycke, så måste enligt min
åsigt tullen på de fullfärdiga hattarna höjas. Huru orimligt det är att
hafva lika låg tull på den färdiga hatten som på filtstumpen skall följande
omständighet visa. Det är för de flesta bekant, att ingen fabrik
finnes inom Sverige, som tillverkar hattmakarematerialier, såsom svettremmar,
band, foder, kautschukband och snören m. m., utan måste
dessa varor införskrifvas från utlandet. Tullen för dessa materialier
uppgår stundom ända till 15 å 20 öre för en hatt, hvilket betydligt försvårar
konkurrensen med den utländska fabrikationen.
För att nu vinna den största rättvisa vid fastställande af tullen på
dessa olika slag af hattar och filtstumpar, vore det onekligen rigtigast
att bestämma vissa procent af varans värde, men då detta möter synnerliga
svårigheter vid den praktiska tillämpningen, skulle jag i stället
vilja föreslå ettdera af följande tvenne sätt att nå detta mål, nemligen
39
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
antingen att ullfiltstumpar och hårfiltstumpar samt hattar af hvartdera
slaget skiljas i tulltaxan, och att ullfiltvaran åsättes en lägre och hårfiltvaran
en högre tull; eller också att halffärdiga hattar och s. k. filtstumpar
förtullas lika, och att en särskild rubrik, »fullfärdiga hattar af ull,
hår eller blandningr derafr>, införes i tulltaxan jemte den förklaring att till
rubriken »halffärdiga hattar» räknas sådana, som sakna foder, svettremmar,
vare sig af läder, tyg eller annat ämne, kantband och kullband,
samt att alla hattar, som äro försedda med något af här uppräknade
tillbehör, förtullas såsom fullfärdiga hattar med 75 öre pr stycke.
Härigenom skulle skilnaden i tull mellan halffärdiga och fullfärdiga
hattar ungefärligen komma att motsvara kostnaden för montering af den
fullfärdiga hatten samt hvad tullen belöper sig till på hvarje hatt för
de tillbehör, som här ofvan äro nämnda, nemligen foder, svettremmar
och band m. m., för hvilka tull måste erläggas, om de särskildt införtullas,
men hvilka ingå tullfritt — efter nuvarande tulltaxa — om de
äro å hattarna anbringade.
På grund häraf hemställer motionären, att
antingen: rubriken »Hattar, färdiga eller halffärdiga», måtte förändras
till följande lydelse:
»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna
till hattar synbarligen ämnade s. k. filtstumpar»; och derefter
införas följande:
»Af hår eller annat ämne, blandadt med hår, pr stycke
75 öre o. s. v. såsom förut (»af siden» etc.);
samt rubriken »Hattar, andra slag», förändras till följande
lydelse:
»Hattar, andra slag, derunder inbegripna till hattar
synbarligen ämnade s. k. filtstumpar af ull samt vaxduk
o. s. v. såsom förut....................................... pr stycke 40 öre»;
eller också: vid rubriken »Hattar, färdiga eller halffärdiga», först
upptagas :
»Hattar, fullfärdiga af ull, hår eller blandning deraf
........................................................................ pr stycke 75 öre»;''
med bibehållande af den nuvarande benämningen:
»Hattar, färdiga eller halffärdiga», af siden o. s. v. —--
alla slag, pr stycke 1: 50»;
och rubriken »Hattar, andra slag», få följande förändrade
lydelse:
Hudar och
Skinn.
40 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
»Hattar, andra slag, derunder inbegripna till hattar
synbarligen ämnade s. k. filtstumpar samt vaxduks-, vaxtafts-
och oljade hattar eller s. k. sydvester pr stycke 40 öre»;
dervid den under gruppen »Hattar» varande anmäi-kningen
borde bibehållas med följande tillägg: »Till fullfärdiga
hattar af ull, hår eller blandning deraf, som skola
förtullas efter 75 öre pr stycke, räknas sådana, som antingen
äro försedda med foder, svettrem, kantband och kullband
eller endast med något af dessa tillbehör».
Med erinran att vår med Frankrike ingångna handelstraktat lägger
hinder i vägen för hvarje förhöjning af tullen å artikeln Hattar, och då
i öfrigt en åtskilnad i fråga om förtullningen mellan de olika slagen af
filtstumpar skulle möta ganska stora svårigheter, måste Utskottet afstyrka
bifall till Herr W. Carlsons motion; hvaremot Utskottet, uppå ofvan anförda
skäl, desto hellre anser sig böra förorda antagandet af det i öfriga
förevarande framställningar förekommande förslag, som detsamma endast
innefattar en stadfästelse å hvad sedan åtskilliga år enligt Geueraltullstyrelsens
af Kongl. Maj:t godkända beslut tillämpats; hemställande Utskottet
följaktligen,
22:o) att Riksdagen, med afslag å Herr W. Carlsons
ifrågavarande motion, måtte bifalla hvad i Kongl. Maj:ts
föreliggande proposition samt Herr Lindahls hithörande
motion föreslagits.
Beträffande artikeln »Hudar och Skinn'')''), pelsverk, innehåller gällande
tulltaxa följande bestämmelser:
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre
pelsverk:
oberedda:
205
get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rå-
djurs-, har- samt får- och lamskinn, med
undantag af grå krimska och äkta kal-
muck- .................................................................
—
fria.
206
bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närts-,
sobel-, svarträf- och blåräf- samt utter-
1 kilogram
2
40
207
andra slag...............................................................
1 »
50
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11
41
208
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
beredda:
ningen.
Kronor
öre
lösa eller hopsydda:
get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-,
rådjurs-, har- samt får- och lamskinn,
med undantag af grå krimska och
äkta kalmuck- .............................................
1 kilogram
25
alla andra slag; förtullas lika med sam- ma slag, oberedda, med tillägg af 20
procent.
fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfver- tyg, såsom skinnpelsar, muffar, kragar,
m. m.; förtullas lika med pelsverket, be- redt, hvaraf de bestå, med tillägg af 20
procent.
I ofvan omförmälda proposition föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att besluta följande förändrade lydelse å hithörande delar af tulltaxan:
»oberedda, alla slag......................................................................................... fria.
beredda, lösa:
»
»
»
blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-,
närtz-, sobel-, svarträf-, s. k. Kapska säl
samt
utter- ..........................................................
andra slag.............................................................
hopsydda skinn samt delvis arbetade och
fullfärdiga persedlar med pelsverk till
öfvertyg af blåräf, bäfver, hiller, kinkilla,
mård, närtz, sobel, svarträf, s. k. Kapsk
säl samt utter ...........................:.........................
andra slag.............................................................
1 kilogram
»
»
»
Kronor öre
— 50
— 25
4:
2:
».
Vid sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion
(N:o 62), åsyftande nedsättning af tullen för de dyrbaraste slagen af
oberedda pelsverk, såsom bäfver, hiller m. fl., från nu stadgade belopp,
2 kronor 40 öre per kilogram, till 50 öre per kilogram samt införande
af värdefull för beredda pelsverk af nämnda slag. Utskottet, till hvars
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 6
42
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.
behandling motionen hänvisades, afstyrkte den visserligen, men yttrade
i sitt deröfver afgifna utlåtande, att Utskottet funnit hvad motionären
och sakkunnige inom Utskottet anfört beträffande förhållandet mellan
tullsatserna för oberedda, beredda, halffärdiga och fullfärdiga pelsverk
vara af beskaffenhet att föranleda tvekan, huru vida detsamma vore för
närvarande i vår tulltaxa rätt iakttaget, samt att Utskottet, som saknat
möjlighet att derutinnan förskaffa sig en fullständig utredning, ansett
en sådan lättast kunna vinnas, i fall vederbörande industriidkare i underdånighet
fäste Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å detta ämne.
Utskottets hemställan blef af Riksdagens båda Kamrar bifallen.
I en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning hafva sedermera D. Forssell,
P. N. Bergström m. fl. idkare af bundtmakareyrket i Stockholm anfört,
att deras yrke, hvilket, jemfördt med andra, redan i och för sig
hade många af icke fackmän okända och förbisedda egendomligheter,
hvilka icke lände detsamma till båtnad, under flere år varit stadt i ett
högst betänkligt tillbakaskridande hufvudsakligen till följd af underhaltiga
främmande pelsvarupersedlars obehindracle tillträde till den inhemska
marknaden. För afhjelpande af de missförhållanden, som frambragt denna
tryckta ställning, funnes enligt sökandenas mening ej annan utväg än en
förändring i tullsatserna å artikeln pelsverk. Såsom önskningsmål i detta
hänseende hafva sökandena hufvudsakligen framhållit, att tullen å de s. k.
galanteriartiklarne inom yrket, hvilka för närvarande i synnerhet ginge i
marknaden och hvilka droge allt för låg tull i förhållande till de ämnen,
hvaraf de voro sammansatta, borde höjas, i sammanhang hvarmed äfven
någon höjning borde ega rum i tullen å de fullfärdiga värdefullare artiklarne;
att, i motsats till hvad för närvarande egde rum, hopsydda beredda
skinn borde tullbehandlas såsom fullfärdiga, med undantag likväl för
skinn af hamster och kanin, hvilka, såsom utgörande föremål för vissa
länders husslöjd, alltid i handeln förekomme beredda och hopsydda; att
ytterplagg, såsom pelsar och kappor, hvilka för närvarande förtullades såsom
pelsverk, om pelsverket utgjorde öfvertyg, men deremot såsom kläder,
om pelsverket utgjorde foder, alltid måtte tullbehandlas såsom fullfärdiga
pelsvarupersedlar; att, med uteslutande af rubriken »halffärdiga
persedlar», delvis arbetade persedlar måtte draga lika tull med fullfärdiga;
samt att den råa eller oberedda varan måtte lemnas helt och hållet tullfri
till införsel. I enlighet med dessa grunder hafva sökandena framstält
följande förslag:
l:o pelsverk råa eller oberedda ............................... helst fria.
2:o » beredda, lösa .............................................. oförändrade tullsatser.
» » hopsydda hamster och kanin lika med lösa.
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.
43
3:o delvis arbetade och fallfärdiga persedlar:
pelsar, kappor, muffar, kragar och boor, muddar,
hufvudbonader, foder och brämer:
af sobel, svarträf och sjöutter
per kg. 20 kronor.
af bäfver, hiller, kinkilla, mård, skunknärtz, blåräf,
utter, sjel, räf, sjubb, lo, bisam, opussum och fågel
af alla andra slag.............................................................
» » 10
» » 8
»
Och hafva sökandena anhållit, det täcktes Kong! Maj:t efter utredning
i frågan till Riksdagens antagande föreslå de förändrade tullsatser,
som Kongl. Maj:t funne ifrågavarande artiklar rätteligen böra åsättas, hvarjemte
sökandena begärt, att de nya tullsatserna måtte föreslås att träda i
kraft från och med den 1 Juni 1886.
Genom nådig remiss den 26 September nästlidet år anbefaldes Kommerskollegium
och Generaltullstyrelsen att afgifva gemensamt underdånigt
utlåtande öfver berörda framställning, hvarefter och sedan genom nådig
remiss den 6 påföljande Oktober till bemälda embetsverk ytterligare öfverlemnats
särskilda från körsnärer i städerna Göteborg, Malmö, Norrköping,
Helsingborg, Gefle, Örebro, Jönköping, Sundsvall, Karlskrona, Kalmar,
Karlshamn, Upsala, Vesterås, Falun, Östersund, Hudiksvall, Kristianstad,
Halmstad, Landskrona, Venersborg och Yexiö inkomna förklaranden, att
de till alla delar instämde i ofvan omförmälda, af körsnärer i Stockholm
afgifna underdåniga petition, embetsverk en den 13 sistlidne Januari afgifvit
det infordrade utlåtandet, dervid embetsverken tillika öfverlemnat
dels från åtskilliga yrkesmän äfvensom utom yrket stående personer, hvilka
idka eller idkat handel med till yrket hörande varuartiklar, inkomna svar
på af embetsverken gjorda framställningar om erhållande af upplysningar
för ärendets utredning, dels ock till frågans belysande upprättade statistiska
uppgifter.
I berörda underdåniga utlåtande anföra embetsverken, att, ehuru
principen om råvarors frihet från tull vore i den svenska tullagstiftningen
i allmänhet genomförd, och samma princip, hvad anginge artikeln pelsverk,
oberedda, funnes tillämpad i flere andra europeiska länders tulltariffer,
t. ex. Danmarks, Finlands, Tysklands och Frankrikes, hade likväl en sådan
frihet hos oss endast blifvit medgifven för vissa billigare slag oberedda
pelsvaror; och vore enligt embetsverkens mening grunden till den
undantagsställning, hvari de dyrbarare oberedda pelsverken i vår tullagstiftning
blifvit från äldre tider bibehållna, otvifvelaktigt att söka i föreställningen,
att dessa dyrbara varuslag äfven i sitt oberedda skick kunde
och borde bära en beskattning, som slutligen träffade endast mera bemed
-
44 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
lade förbrukare och antogos kunna inbringa någon för statsverket afsevärd
inkomst.
Att förväntningarne i dessa hänseenden icke motsvarats af verkligheten,
ådagalades af den ringa införsel utaf oberedda tullbelagda pelsverk,
som egt rum, och af den följaktligen obetydliga tullinkomst, som derför
influtit. Under femårsperioden 1879—1884 hade nemligen denna inkomst
i medeltal per år uppgått till allenast 2,674 kronor och utgjorde det sistnämnda
af dessa år icke mera än 1,590 kronor, deraf på de dyrbaraste
och högst tullbeskattade slagen belöpte sig endast omkring en tredjedel
eller något mera än 500 kronor.
Antagligt vore att den ringa införseln hufvudsakligen föranledts deraf,
att pelsverken vid beredningen och genom dervid uppkommande värdelöst
affall förlorade en icke ringa del af den vigt, för hvilken införselstull
skulle hafva blifvit erlagd. Det syntes derföre hafva funnits med
yrkesidkarnes fördel förenligt att hellre införskrifva de beredda pelsverken,
hvaraf införseln i fråga om de dyrbarare slagen visat sig betydligt större
än af motsvarande oberedda slag. Härigenom hade emellertid den del af
bundtmakareyrket, som omfattade sj elfva pels varans beredning, blifvit
tillbakasatt, och den af sådan verksamhet påräkneliga arbetsförtjenst gått
förlorad.
Dessa förhållanden ådagalade nogsamt olägenheterna af att åsidosätta
den grundsats, som, ur synpunkten af näringslifvets befrämjande, en längre
tid varit i vår tullagsstiftning allmänligen erkänd och tillämpad, nemligen att
tullfrihet å råvaror och beredningsämnen för näringarnes behof borde, så
vidt möjligt, medgifvas.
I öfverensstämmelse med denna grundsats, och då, såsom af det nu
anförda framginge, någon nämnvärd uppoffring af statsinkomst icke vore
i fråga, funne embetsverken sig böra i underdånighet förorda tullfrihet
för alla slag oberedda pelsverk.
Deremot kunde embetsverken omöjligt understödja petitionärernes förslag,
att tullsatserna å beredda skinn af de slag, som i oberedt tillstånd
nu droge tull, skulle qvarstå oförändrade, om tullfrihet för de oberedda
skinnen medgåfves.
Vid framställandet af detta förslag hade petitionärerne antagligen förbisett,
att nu gällande tullsatser å de beredda skinn, som afsåges i rubrikerna
206 och 207 af tulltaxan, med endast 20 procent öfverstege de afgifter,
hvilka vore åsätta motsvarande slag oberedda skinn, och att den
skyddstull, som nu vore ifrågavarande beredningsnäring medgifven, skulle,
enligt petitionärernas förslag, icke mindre än sexdubblas, äfven om man
helt och hållet lemnade utom räkningen den vigtförminskning vid skinns
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 45
beredning, hvilken vid bestämmande af 20 procents förhöjning utöfver
tull af giften å de oberedda skinnen måste antagas hafva tagits i betraktande.
I alla händelser funne embetsverken det icke med skäl kunna ifrågasättas,
att om, i främsta rummet till förmån för bundtmakareyrket, tullfrihet
för oberedda pelsverk medgåfves, samma yrke derjemte skulle gynnas
icke blott med en skyddstull, motsvarande hvad andra jemförliga
näringar åtnjöte, utan derutöfver med en tullafgift, som hittills uteslutande
haft fiskaliskt ändamål, men nu skulle af statsverket eftergifvas. En sådan
åtgärd syntes icke, vara af näringens verkliga behof påkallad, lika
litet som den kunde försvaras gent emot den allmänna förbrukningens
billiga anspråk, att de i vårt klimat så behöfliga pelsvarorna icke måtte
oskäligen fördyras.
För att rätt bedöma tullskyddsbeloppets relativa behöflighet vore det
af vigt, bland annat, att känna kostnaden vid den tillverkning, som skulle
skyddas. I detta hänseende hade en af petitionärerne meddelat, att vid
beredning af pelsskinn så väl med hand- som med maskinkraft kostnaden
uppginge:
för get- och fårskinn till 35 öre per skålpund eller 82 öre per kilogram.
» skinn af bäfver m. fl. till kr. 1: 50 per » » kr. 3: 53 » »
» andra slag skinn till 60 öre » » » » 1:41 » »
Nu upplyste derjemte statistiken öfver införseln af dessa olika grupper
beredda skinn under det år, 1884, då största importen egt rum, att
förstnämnda billigaste varuslag uppgått till 29,1 procent; det andra dyrbaraste
till allenast 2,1 procent; samt det sista eller medelsortens varor till
68,8 procent- af hela införseln; hvadan så väl bundtmakareyrkets verksamhet
som förbrukningsföremålens allmänna beskaffenhet angåfve såsom
lämpligt att i tulltaxan endast i tvenne grupper med skiljaktiga tullsatser
sammanföra de nu under tre olika afdelningar med sina särskilda tullafgifter
förekommande, beredda lösa pelsskinnen.
En sådan förändring syntes embetsverken desto hellre böra ifrågasättas,
som samma varufördelning, hvilken blefve faststäld i fråga om de
lösa beredda skinnen, otvifvelaktigt borde fullföljas äfven i afseende å de
af samma skinn bearbetade hel- eller halffärdig^ persedlar, men vid den
fulländning, hvartill färgning af olika skinnslag uppdrifvits, ganska stora
svårigheter mötte att vid tullbehandlingen, i synnerhet beträffande fullfärdiga
persedlar, med visshet afgöra om de voro tillverkade af det ena
eller andra, till utseendet hvarandra liknande skinnslaget.
I de länder, Tyskland och Frankrike, der skyddssystemet för närvarande
ansåges synnerligt väl genomfördt, vore lösa beredda pelsskinn,
46
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
likasom de oberedda, i Tyskland helt och hållet och i Frankrike de vanligast
förekommande tullfria; och vid bestämmandet i dessa länder af tullsatserna
å bearbetade pelsvaror förekomme i Tyskland för oklädda fårpelsar
samt alla slags hopsydda beredda skinn en gemensam tullafgift af
omkring fem öre per kilogram samt för fullfärdiga persedlar, alla slag,
likaledes en enda gemensam tullsats af 150 mark per 100 kilogram, eller
ungefär 1 krona 34 öre per kilogram. I Frankrike åter utginge tullafgiften
för vissa beredda och hopsydda skinn med 1 francs, eller 72 öre per
kilogram; samt för färdigsydda persedlar, så kallade »vanliga», med 1 franc
60 centim er, eller omkring 1 krona 15 öre per kilogram, och för »fina»
med 5 francs, eller 3 kronor 60 öre per kilogram.
Enligt embetsverkens mening satte dessa förhållanden utom allt tvifvel,
att ofvan antydda förenkling af vår tulltaxa kunde och borde genomföras,
likasom att vid bestämmandet af tullsatserna å de tvenne olika grupper,
i hvilka beredda skinn skulle indelas, hänsyn förnämligast borde egnas åt
beredningskostnaden för de skinnslag, som egentligen kunde anses utgöra
föremål för bundtmakareyrkets verksamhet.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade embetsverken funnit sig
kunna tillstyrka, att för mindre värdefulla beredda skinnslag den nu stadgade
tullafgiften, 25 öre per kilogram, bibehölles, och äfven tillämpades å
de under rubriken »andra slag» nu hänförliga pelsskinn, för hvilka skyddstullen
hittills utgått med 20 procent å. 50 öre eller blott 10 öre per kilogram,
äfvensom å de med dem i värde närmast jemförliga hiller-, kinkilla- och
närtzskinnen, samt att till den andra gruppen hänfördes de dyrbaraste
slagen, nemligen blåräf-, bäfver-, mård-, sobel-, svarträf-, s. k. kapsk säl
samt utter, med en tullsats af 50 öre per kilogram, närmast ''motsvarande
den skyddstull af 20 procent å 2 kronor 40 öre, eller 48 öre per kilogram,
som nu gällande tulltaxa för de dyrbarare beredda skinnslagen medgåfve.
Under erinran att uti nu gällande tulltaxa beredda hopsydda pelsskinn
vore underkastade lika tull med de beredda lösa skinnen, samt att
petitionärerne velat bibehålla detta stadgande oförändradt i afseende å
hamster- och kaninskinn, hvaremot de i öfrigt i sitt förslag hänfört hopsydda
skinn, såsom foder och b ram er, till lika tullbehandling med delvis
arbetade och fullfärdiga persedlar, hafva embetsverken i afseende härå
anfört, att någon giltig grund till ett sådan skiljaktigt förfarande beträffande
likartad! bearbetade olika skinnslag icke syntes förefinnas; och hade
också en del petitionärer vid de af embetsverken ombesörjda undersökningar
frångått nämnda förslag. Både sjelfva hopsyningsarbetet och den omständigheten,
att vid hopsyningen större eller mindre affall uppkomme,
närmade tvifvels utan de hopsydda pelsskinnen till mer eller mindre fär
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 47
diga persedlar, och då all tvetydighet, så vidt möjligt, borde minskas, hade
embetsverken ansett sig böra föreslå en i sådant hänseende förändrad lydelse
af ifrågavarande stadgande.
Härigenom bereddes visserligen ett vidare ökadt tullskydd för bundtmakareyrket,
för så vidt en del hopsydda pelsskinn, på sätt petitionärerne
antydt, skulle hafva utgjort föremål för annan handelsomsättning än som
af bundtmakare förmedlades, men betydelsen af detta tullskydd kunde i
brist på statistiska källor icke beräknas.
Beträffande slutligen de af petitionärerne framstälda förslag så väl
till fördelning i olika grupper af de hel- och halfärdiga pelsvarorna som
till tullsatser å hvarje särskild grupp m. in., åberopade embetsverken i
fråga om varornas gruppering hvad i fråga om de beredda pelsskinnens
fördelning redan blifvit anfördt. Naturligen måste samma grund följas
vid tulltaxans uppställning i afseende å de färdiga persedlarne, som i fråga
om de beredda skinn, hvaraf persedlarne bestode.
Likasom skinnen af bäfver m. fl. dyrbara slag år 1884 utgjorde en
ytterst ringa del, blott 2,1 procent af hela införseln utaf beredda skinn,
så hade också införseln af fullfärdiga persedlar utaf samma dyrbara skinnslag
nämnda år befunnits så anmärkningsvärd!, obetydlig, att, äfven med
kännedom om det ringa bruk, hvartill de dyrbaraste pelsvarorna hos oss
kommit, en så ytterst obetydlig införsel deraf knappast läte sig förklara.
Denna införsel inskränkte sig nemligen till 57 kilogram eller föga mer än
procent af hela årets import utaf färdiga pelsverk. Och likväl utgjorde
tullsatsen då, såsom nu, icke fullt 3 kronor 46 öre per kilogram.
Nu yrkade petitionärerne tullafgifter till belopp af 20 kronor, 10
kronor och 8 kronor per kilogram för de olika varugrupperna, och detta
på samma gång som tullafgifterna å de oberedda skinnslagen skulle
upphöra.
Det nuvarande tullskyddet för fullständiga persedlar hade efter afdrag
för råvarutullen utgjort för de dyrbaraste slagen nära 1 krona 6 öre
samt för de tvenne andra varugrupperna i nu gällande taxa respektive 30
öre och 22 öre per kilogram.
Om det ock finge medgifvas, att dessa tullsatser i och för sig inneburit
föga skydd, synnerligen då bundtmakareyrket varit underkastadt den
tryckande bördan af icke ringa tullbeskattning å dess hufvudsakliga råvara,
samt att följaktligen billighet och jemlik behandling med andra näringar
påkallade icke blott att, såsom ofvan vore anfördt, råvaran gjordes tullfri,
utan ock att densammas beredning och förarbetning tillgodosåges med
måttligt tullskydd, kunde embetsverken dock ingalunda ens närmelsevis
48 Bevillning b - Utskottets Betänkande N:o 11.
understödja de anspråk, som petitionärerne i nu förevarande hänseende
framstält.
Äfven om handel-svärdet å olika slag af pelsverk stundom kunde
uppgå till så höga belopp, som petitionärerne uppgifvit, eller ännu högre,
så borde likväl erinras, att dessa höga varuvärden kunde antagas endast
ytterst undantagsvis i handeln förekomma och i hvad fall som helst
ingalunda kunde grunda något skäligt anspråk hos bundtmakaren på
någon efter dessa värden lämpad skyddstull, då det icke vore hans arbete,
utan råvarans mer eller mindre dyrbara beskaffenhet, som hufvudsakligen
bestämde värdet.
Emellertid funne embetsverken af hvad vid den verkstälda sorgfälligt
undersökningen kunnat inhemtas och vid jemförelse så väl med
hvad hittills hos oss varit stadgadt som med lagstiftningen i andra uppgifna
länder sig ega anledning tillstyrka att, med afseende så väl å de
olika tullafgifterna för de beredda skinnen som å de vanligen högre
tullbeskattade materialier, hvilka vid förfärdigande af en del dyrbarare
pelsverk användes, hopsydda pelsskinn samt delvis arbetade och fullfärdiga
persedlar med pelsverk till öfvertyg måtte indelas i två grupper,
den ena omfattande uppräknade dyrbarare slag med tullsats af 2
kronor, samt den andra, omfattande alla öfriga slag, med eu tullsats af
1 krona per kilogram.
Deremot måste embetsverken helt och hållet afstyrka petitionärernas
hemställan, att kläder med pelsverk till foder men med öfvertyg
af väfnader måtte tullbehandlas såsom färdiga pelsvarupersedlar, enär
en dylik föreskrift skulle komma i uppenbar strid med hvad genom
handelstraktaten med Frankrike vore i afseende å tullafgiften å kläder
bestämdt.
Den oförändrade uppställning af tulltaxan, som embetsverken sålunda
förordat, tilläte icke en noggrann beräkning öfver det inflytande
på tullinkomsten, som förändringarne kunde komma att medföra, äfven
om antagas kunde, att införseln af hvarje särskildt varuslag fortfarande
blefve ungefär densamma som hittills. Men den mening ansåge sig
dock embetsverken kunna uttala, att förändringarne icke kunde antagas
utöfva något för statskassan afsevärdt inflytande.
Efter föredragning inför Kongl. Maj:t af nu berörda handlingar,
anförde Herr Statsministern, enligt hvad af det vid propositionen fogade
utdrag af protokollet öfver finansärenden den 2 nästlidne Februari
framgår, följande:
»Obestridligen är den för vissa dyrbarare oberedda skinn nu stadgade
höga tullsats af 2 kronor 40 öre per kilogram att räkna såsom be
-
49
Bevillnivgs-Utskottets Betänkande N:o 11.
skattning å en öfverflödsvara, men då inkomsten af denna skattetitel
varit för statskassan af en alldeles försvinnande betydelse, och medgifvandet
af tullfrihet för de råvaror, hvaraf bundtmakareyrket betjenar
sig, bör lända yrket till ett afsevärdt. gagn, tvekar jag ej att förorda
embetsverk ens förslag om tullfrihet för de oberedda skinnen. Rörande
tullsatserna å de beredda lösa skinnen har jag ej annan erinran att
göra, än att tillräckliga skäl synas mig ej hafva blifvit anförda för uteslutning
från den högre tullbeskattade gruppen af hiller, kinkilla och
närtz, hvilka för närvarande äro i tulltaxan likstälda med de skinn,
hvilka embetsverken i öfrigt upptagit i samma grupp.
Beträffande slutligen de hopsydda skinnen samt de delvis arbetade
och fullfärdiga persedlarne med pelsverk till öfvertyg, bör naturligtvis,
såsom embetsverken ock erinrat, grupperingen göras på enahanda sätt
som i fråga om de beredda lösa skinnen, hvilket jag ock iakttagit i det
förslag till rubrikens lydelse, jag ämnar för Eders Kongl. Maj:t framlägga.
Instämmande med embetsverken deri, att de af petitionärerne
för dessa persedlar föreslagna tullsatser äro oskäligt höga, måste jag
dock anse, att embetsverken å sin sida satt tullsatserna allt för lågt, då
man besinnar, att det är just i fråga om de färdiga pelsvarorna som
bundtmakarne äro utsatta för den svåraste täflan, och de från utlandet
inkommande varorna inom denna affärsgren till stor mängd utgöras af
särdeles underhaltiga persedlar. En tull af en krona per kilogram för
sådana artiklar som t. ex. muffar och kragar, hvilka ju äro temligen
lätta i vigt, utgör ett så obetydligt skydd, att, när man vill bibehålla
denna näring bland de skyddade, och annat har icke från något håll
ifrågasatts, fullt skäl synes vara att låta de af embetsverken föreslagna
siffror i detta afseende höjas från två till fyra kronor för de finare
slagen af pelsverk och från en till två kronor för de öfriga.»
Herr Statsministern hemstälde derför om framläggande för Riksdagen
af ofvan omförmälda, propositionen medföljande förslag.
Utskottet finner det af Kongl. Maj:t framlagda förslag i förevarande
ämne egnadt att tillfredsställa billiga önskningar om en förbättring i
hithörande bestämmelser och hemställer derför,
23:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
må af Riksdagen bifallas.
Enligt gällande tulltaxa skola, bland andra, fysiska Instrumenter
tullbehandlas såsom Maskinerier, Redskap och Verktyg, och äro sålunda
tullfria.
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Sarnl. 1 Afd. ,9 Höft.
Instrumenter.
7
50
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Med skrifvelse af den 26 nästlidne Februari har från Kongl. Finansdepartementet,
för den åtgärd, hvartill Utskottet kunde finna densamma
föranleda, till Utskottet öfverlemnats en till Kongl. Maj:t ingifven framställning,
hvari verkställande direktören för elektriska aktiebolaget i
Stockholm, enär Kongl. Maj:ts i ofvannämnda proposition till Riksdagen
aflåtna, nedan närmare omförmälda, förslag om åsättande af tull å öfverspunna
eller på annat sätt isolerade koppar- eller bronstrådar innebure
ett erkännande af behofvet af något tullskydd för en af de industrigrenar,
som kallats till lif genom användning af elektriska strömmar
till belysning och för andra ändamål, ifrågasatt liknande skydd för den
ännu mera omfattande industri, som framkallat behofvet af ofvanberörda
isolerade koppartrådar, eller i främsta rummet tillverkningen af de apparater,
som hänfördes under benämningen dynamoelektriska maskiner.
Till dylika apparater åtginge en icke obetydlig qvantitet materialier,
som med fördel skulle kunna från utlandet införas, derest de icke vore
belagda med tull. Mot denna tull vore väl intet att invända, men då
hvarje utländsk fabrikant finge tullfritt införa ifrågavarande materialier,
då de utgjorde delar af en färdig apparat, gåfves honom en väsentlig
fördel framför den inhemske fabrikanten, helst de utländske fabrikanterne
dessutom egde förmånen af ett vidsträcktare fält för sin verksamhet
och i följd deraf en mera omfattande tillverkning. Sökanden
hemstälde derför, att antingen apparater för dynamoelektriska strömmar
måtte förklaras höra under den i tulltaxan upptagna rubriken: »varor,
som icke kunna hänföras under någon af de i denna tulltaxa upptagna
bestämmelser — — — mer eller mindre arbetade», och sålunda tull
derför erläggas med 10 kronor för 100 kronors värde, eller och, derest
Kongl. Maj:t funne hinder möta för en dylik förklarings meddelande,
proposition till Riksdagen aflåtas, i syfte att berörda apparater måtte
åsättas en tull af 10 procent af värdet.
Då tulls åsättande å dylika apparater, hvilka, enligt Utskottets
åsigt, måste hänföras under tulltaxerubriken »Instrumenter, fysiska»,
hindras af bestämmelserna i vår med Frankrike ingångna handelstraktat,
finner Utskottet ifrågavarande framställning icke höra till någon dess
åtgärd föranleda, hvilket Utskottet endast
24:o) skolat hos Riksdagen anmäla.
Af musikaliska Instrumenter äro i gällande tulltaxa tafflar och
pianinon belagda med en tull af 60 kronor stycket, samt flyglar med
en tull af 100 kronor stycket.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11. 51
I Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fl:s förenämnda
motioner yrkas, att dessa tullsatser måtte höjas till 100 kronor
för de förra och 150 kronor för de senare.
Vidare har Herr P. Zimdahl, i motionen N:o 118 inom Andra Kammaren,
hemstält, att samma tullsatser måtte höjas till 200 kronor för
de förra och 250 kronor för de senare, äfvensom att till taxan måtte
göras det tillägg, att till dylika instrument hörande s. k. stomryggar,
besträngade eller obesträngade och ehvad de åtföljas af öfriga storndelar
eller icke, åsattes enahanda tull, som fullt färdigt instrument
af den sort, hvartill ifrågavarande delar vore afsedda.
Till stöd för sitt yrkande om ökadt tullskydd för pianofabrikationen
anför sistnämnde motionär hufvudsakligen:
»För icke lång tid tillbaka befann sig detta yrke på den ståndpunkt,
att, på samma gång detsamma i det närmaste uteslutande försåg allmänheten
inom landet med erforderliga pianoinstrument, det äfven förskaffade
en mängd fabrikanter jemte talrika arbetare en åtminstone
dräglig utkomst. Numera är förhållandet ett helt annat, då under icke
mer än 10 års tid (1875—1884), enligt hvad från tullverket inhemtade
uppgifter gåfvo vid handen, icke mindre än 6,571 stycken pianoinstrument
hit importerats, och hvilka, efter ett i medeltal beräknadt värde
af 600 kronor per stycke, representera ett kapital af 3,942,600 kronor.
Och att importen af dylika instrument fortfarande är i ständigt stigande,
visas deraf, att under år 1884 883 utländska pianon (pianinon och
flyglar deiu inberäknade) infördes, då deremot under t. ex. 1880 709
och 1875 endast 504 stycken dylika instrument från utlandet importerades.
För 1885 lärer importen varit vida större än under något föregående
år, men hvarom dock inga fullt exakta uppgifter hittills kunnat
inhemtas.
Handeln med utländska instrument har derför numera blifvit en
affär, så lockande, att det knappast finnes en stad eller köping inom
vårt land, der icke dessa instrument genom agenter utbjudas och
försäljas. En gifven följd häraf har blifvit den, att den inhemska
fabrikationen i samma mån aftagit och måste sannolikt, om ej saken på
något sätt förebygges, snart nog på de flesta platser helt och hållet
nedläggas. Hvad följderna häraf skola blifva så väl för fabrikanterne
sjelfve som för deras under årslånga mödor i arbetet inlärde arbetare,
behöfver här knappast påpekas. Vore nu förhållandet sådant, att de
utländska instrumenten befunnos vara af bättre eller solidare qvalitet,
än hvad den inhemska fabrikationen numera kan erbjuda, så vore härom
föga att säga; men det är tvärt om kändt, att de utländska (mest tyska)
Ister.
52
instrumenten oftast äro ett s. k. »dussinarbete», som i qvalitativt hänseende
alldeles icke kan täfla med hvad åtminstone våra bättre inhemske
fabrikanter kunna åstadkomma i den vägen.
Under sådant förhållande lär väl icke heller något afseende kunna
fästas vid de i alla händelser föga lägre pris, som de utländska instrumenten
betinga. Det är emellertid en beklagansvärd omständighet,
att för inköp af en i allmänhet sämre utländsk vara, än som kan tillverkas
inom landet, hundratusentals kronor årligen skola vandra ur
landet, då, om dessa kapital komme den inhemska industrien till godo,
hundratals arbetare kunde finna sysselsättning och dermed äfven utkomst
för sig och sina familjer. Det är äfven ett bekant förhållande, att de
flesta andra europeiska länder förse sig med ifrågavarande fabrikat
af egen tillverkning. Så intager t. ex. Danmark knappast ett enda
pianoinstrument, vare sig från Tyskland eller annat främmande land.
För att blifva tillfyllestgörande måste skyddet utsträckas derhän, att
tull åsättes äfven delar af pianoinstrument, ty alldenstund sådana kunna,
enligt hvad af gällande tulltaxa synes framgå, intagas tullfritt, hafva
många, med kringgående af tulltaxan, med fördel gjort till sin industri
att från utlandet intaga lösa delar af instrument, hvilka delar här ihopsättas,
hvarpå, då instrumentet är färdigt, detsamma föregifves vara af
svensk tillverkning. Härifrån böra dock undantagas mekanikdelar samt
lösa pianosträngar, som ej kunna tillverkas inom landet.»
Hvad sålunda anförts finner Utskottet visserligen behjertansvärdt,
ehuruväl det i sistberörda motion påpekade företrädet i den inhemska
pianotillverkningens qvalitet synes böra medföra en förbättrad afsättning
för denna industri.
Då emellertid icke heller andra, lika tynande industrier nu kunnat
beredas understöd, samt tullen å ifrågavarande instrument så nyligen
som år 1882, på tullkomiténs förslag, höjdes från 40 och 60 kronor till
respektive 60 och 100 kronor, anser Utskottet sig böra hemställa,
25:o) att motionärernes förevarande yrkanden icke
må vinna Riksdagens bifall.
A artikeln Ister, för närvarande tullfri, föreslås i ofvan omförmälda
motioner följande tullsatser, nemligen af Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl. 6 öre för 1 kilogram, af Herrar Jan Eliasson
och K. E. Holmgren m. fl. 10 öre för 1 kilogram samt af Herr J. A. Sjö
2 kronor för 20 skålpund, motsvarande omkring 23,5 öre för 1 kilogram.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 53
På redan anförda skäl, och då Utskottet funnit sig böra afstyrka
tull å fläsk, hemställer Utskottet,
26:o) att ifrågavarande framställningar icke må
af Riksdagen bifallas.
Beträffande artiklarne Jern och Stål innehåller gällande tulltaxa
följande bestämmelser:
.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Tullsats.
Kronor
öre
231
tack- och barlastjern samt skrot......................
—
fria.
232
jern- och stålgöten samt smältstycken ...........
—
fria.
233
jernvägsskenor, mer eller mindre bearbetade,
jemte tillhörande skarfjern, skarfbultar,
muttrar och spik ................................................
—
fria.
234
andra valsade eller smidda stänger, utan af-
seende på genomskärningens form, balk-,
hörn- och annat till jernvägsskenor ej hän-
förligt s. k. fa^onjern inbegripet .................
—
fria.
235
till rubriken N:r 233 ej hänförliga muttrar'',
skrufvar och naglar om 12 mm. eller der-
öfver i diameter...................................................
—
fria.
236
valsade eller smidda plåtar, med eller utan
öfverdrag af zink, tenn eller bly, samt utan
vidare bearbetning, än att de äro böjda
eller med hål försedda, äfvensom plåtar af
3 mm. tjocklek eller deröfver, mer eller
mindre bearbetade, samt andra ämnen för
vidare bearbetning ............................................
—
fria.
237
ankare, draggar, kettingar och kedjor, hvari
länkjernet har en diameter af 6 mm. eller
deröfver, kettingstoppare, kettingkrokar,
roderjern och skeppsknän................................
—
fria.
238
kedjor med länkjernet under 6 mm. diameter
1 kilogram
10
239
spik af 45 mm. längd eller deröfver...............
1 »
—
3
54
Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 11.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Tullsats.
Kronor
öre
240
spik af mindre längd än 45 mm. samt nubb
och trådstift ..............................................
1 kilogram
—
15
241
skostift ..............................................................
1
_
7
242
knappar...............................................................
1
—
15
243
gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staketer,
grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och
vigter...................................................................
1
1
244
spisar, ugnar och kaminer, samt gjutna icke
einaljerade, glaserade eller förtenta grytor,
pannor och mortlar samt krubbor ..............
1 »
2
245
bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor,
port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern, samt alla ej specificerade
gjutna artiklar, som äro emaljerade, glase- rade eller förtenta ........................................
1 »
8
246
kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,
blomsterställningar, kaffe- och köttqvarnar,
fruktskalnings- och andra dylika för hus- hållsbehof afsedda maskiner .........................
1
_
15
247
■
finare ej specificeradt gjutgods, såsom blom- stervaser, byster, fruktskålar, korgar, lam- por, ljuskronor, ljusstakar, medaljonger,
pappershållare, presenterbrickor, skrifdon,
tändsticks- och urställ med flera likartade,
ej till bijouterivaror hänförliga artiklar......
1 »
25
248
kassakistor, kassaskåp och sängar.....................
andra ej specificerade eller till Jernvägsmate-
100 kronor
10
—
riel, eller Maskinerier, Redskap och Verk- tyg ej hänförliga jern- och stålvaror:
249
förgylda eller försilfrade..............................
1 kilogram
_
70
250
förnicklade, polerade eller lackerade ......
1 »
—
35
251
andra slag ..........................................
1
—
15
Anm. 1. Om en till andra ej specificerade jern- och
stålvaror hänförlig vara per stycke, i den form den
inkommer, väger mer än 10 kilogram, så belägges
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Tullsats.
den för den Överskjutande vigten med en tull af
endast 2 öre per kilogram.
Kronor
öre
Anm. 2. Vid förtullning af jern- och stålvaror, som
äro inlagda i askar, papper eller annat dylikt omslag, j
medgifves ej afdrag derför i vigten.
I sina oftanämnda motioner föreslå Herrar Reuterswärd in. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl., att i stället för dessa bestämmelser må i tull- taxan införas de nedanstående:
Qvantitet för
tullberäkniugen.
Tullsats.
231
Tack- och barlastjern samt skrot ....................
100
kilo
Kronor
öre
80
232
Jern- och stålgöten samt smältstycken............
100
»
l
20
233
Balk-, hörn- och s. k. fatjonjern, samt jern- vägsskenor, mer eller mindre bearbetade,
jemte tillhörande skarfjern, skrufbultar,
muttrar och spik ................................................
100
2
50
234
Andra valsade eller smidda stänger..................
100
2
10
235
Till rubriken N:r 233 ej hänförliga samt ej
specificerade muttrar, skrufvar och naglar
om 12 mm. eller deröfver i diameter.........
100
6
236
Valsade eller smidda plåtar, ej specificerade,
utan öfverdrag af zink, tenn, koppar, bly,
eller annan metall eller fernissa samt utan
vidare bearbetning, än att de äro böjda
eller med hål försedda.......................................
100
3
50
Broar och delar dertill..........................................
100
4
50
Valsade eller smidda plåtar, polerade, slipade,
fernissade, lackerade eller öfverdragna med
koppar, tenn, zink, bly eller annan oädel
metall ....................................................................
100
6
Rör af smidbart jern eller stål...........................
Ankare, draggar, kettingar och kedjor med
länkjernets diameter 6 mm. eller deröfver,
kettingstoppare, kettingskrokar, roderjern
100
»
5
56
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Tallsats.
och skeppsknän samt andra grofva smidda
Kronor
|
..
ore
delar till fartyg eller fartygs inventarier...
Smidda, valsade eller af smidbart jern eller
stål gjutna, ej bearbetade delar, till ma- skiner, åkdon, lokomotiver, lokoinobiler,
ångsprutor, jernvägs- och spårvägsvagnar,
symaskiner samt till åkerbruks- och annan
100 kilo
3
50
236
redskap.....................................................................
Plogar, harfvar och dylik gröfre åkerbruks- redskap, ej specificerade, kanonrör, smides- städ, smideshammare, vagnfjedrar, skruf-
100 »
3
50
stycken, bräckjern, hästskor ...........................
Gröfre jern- och stålvaror, äfven slipade eller
öfverdragna med koppar, tenn, zink eller
bly, dock ej polerade eller lackerade, så- som:
Hammare, bilor, yxor, liar, gödsel- och
dynggrepe, spadar, skyfflar, räfsor,
skrufnycklar, tänger samt andra gröfre
100 *
3
50
verktyg och redskap .................................
100 »
10
—
238
239
Kedjor med länkjernet under 6 mm. diameter
Spik af 45 mm. längd eller deröfver samt
1 »
10
240
nitnaglar..................................................................
Spik, kortare än 45 mm., samt nubb, tråd- stift, skostift och knappar ..............................
1 »
4
1 »
—
15
241
243
Trä-, lås- och trådskrufvar .................................
Gjutna rör, balkar, kolonner, lyktstolpar,
staket, grafvårdar, eldstädsroster, hällar,
lod och vigter, samt gjutna ej bearbetade
delar till:
Ang- och andra maskiner af alla slag
1 »
15
244
samt till ångpannor, åkdon och redskap
Gjutna, icke emaljerade, glaserade, lackerade,
blankslipade, samt ej med tenn, zink eller
koppar öfverdragna eller mer och mindre
100 »
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 57
Qvantitet för
tullberäkni ngen.
Tullsats.
förnicklade, spisar, ugnar, kaminer och
grytor, pannor, mortlar och krubbor .........
Bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor,
port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern, samt alla ej specificerade
gjutna artiklar, som äro emaljerade, glase- rade, eller med tenn, zink, bly eller koppar
öfverdragna, äfvensom spisar, ugnar, kami- ner, pannor, mortlar och krubbor, som äro
mer eller mindre förnicklade, lackerade
eller blankslipade ...............................................
100 kilo
Kronor
4
öre
245
O
o
r-H
10
246
Kopiepressar, eldredskap och paraplyställ,
blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar, fruktskalnings- och för
andra hushållsbehof afsedda maskiner, äfven
i förbindelse med trä .......................................
100 »
20
247
Finare ej specificeradt gjutgods, såsom blom- stervaser, byster, fruktskålar, korgar, ljus- kronor, lampor, ljusstakar, medaljonger,
pappershållare, presenterbrickor, tänd- sticks- och urställ, skrifdon in. fl. likartade,
ej till bijotiterivaror hänförliga artiklar......
1 »
30
248
Kassakistor, kassaskåp, sängar af värde .........
—
15 %
249
Andra ej specificerade jern- och stålvaror
äfven i förbindelse med trä, förgylda, för- silfrade eller förnicklade ...............................
1 K
70
250
Polerade, lackerade eller emaljerade ..............
Andra slag...............................................................
1 »
■—■
35
251
1 »
—
15
Härförutom har Herr C. H. Lundström, i motionen N:o 177 inom
Andra Kammaren, — med erinran att enligt nu gällande tulltaxa träskruf,
såsom hörande under taxenumret 251, är belagd med samma Införselstull
som spik och nubb af mindre än 45 millimeters längd, eller
med 15 öre per kilogram — hemstält, att, då tillverkning af sådan träskruf
vore vida besvärligare och långsammare än tillverkning af spik och nubb
Bill. till Riksd. Prof. 188G. 5 Sami. 1 Afd. !) Haft. 8
Jäst.
58 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
samt fordrade mera invecklade och således dyrbarare maskiner äfvensom
kostsammare inpackning, och då det svenska råämnet vore bättre, men
derför ock dyrare än det utländska, samt utlandets stora fabriker
med sina ofantliga tillverkningar sålde öfverskottet af dessa här till och
med till lägre pris än i eget land, i följd af hvilken täflan den inhemska
skruftillverkningen hade svårt att bestå, träskruf måtte åsättas en
införselstull af 30 öre per kilogram.
Så vidt förstnämnda motioner afse artiklarna jernvägsskenor, kassakistor
och sängar, har Utskottet redan i det föregående om dem yttrat
sig. I afseende å återstående hithörande yrkanden hänförande sig till
hvad Utskottet i inledningen anfört mot att nu med tullskydd gynna
särskilda, låt vara tryckta industrigrenar, vill Utskottet härtill ytterligare
framhålla, huru som den i nyssberörda båda motioner förordade nya gruppering
af de under jern och stål hörande artiklar måste anses i högsta
måtto otillfredsställande, för att icke säga omöjlig att praktiskt genomföra,
samt att äfven det inbördes förhållandet mellan de tullsatser,
motionärerna här förordat, företer många betydande oegentligheter.
Ej heller har Utskottet funnit anledning att särskildt i det af Herr
Lundström angifna hänseende tillstyrka förändring i förevarande bestämmelser.
Utskottet hemställer sålunda,
27:o) att motionärernas här ifrågavarande yrkanden
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Jäst, alla slag, åtnjuter för närvarande tullfrihet. I Herrar Reuterswärds
m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fl:s ifrågavarande motioner yrkas,
att å Pressjäst måtte sättas en tull af 15 öre för 1 kilogram.
Exporten och importen af jäst hafva under de senaste tio åren utgjort:
Export:
Import:
O
Ar
1875..........
........ 4,342 kilogram.
161,048
kilogram,
»
1876..........
........ 45,677
99,782
»
»
1877..........
........ 69,094
»
68,759
»
»
1878..........
........ 204,855
»
46,583
»
1879.........
........ 260,229
»
43,490
»
»
1880.........
........ 204,888
»
55,173
)■)
»
1881.........
...... 146,886
»
191,468
))
»
1882..........
........ 109,057
»
114,404
»
»
1883..........
........ 92,843
»
48,687
))
»
1884..........
........ 28,220
55,124
»
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11, 59
Ehuruväl, enligt hvad dessa siffror synas gifva vid handen, pressjästtillverkningen
i vårt land har att inom landet uthärda stark konkurrens
med utlandets tillverkning, ådagalägga likväl samma siffror, att den
svenska pressjästberedningen fortfarande finner afsättning på den utländska
marknaden och således förmår att äfven der uppträda täflande; vid
hvilket förhållande Utskottet, i öfrigt åberopande redan anförda skäl,
finner sig böra hemställa,
28:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
icke må af Riksdagen bifallas.
Tullen å Kaffe utgör enligt gällande tulltaxa 26 öre för 1 kilogram.
För brändt kaffe samt till kaffesurrogat användbara, brända växter skall
i tull erläggas 85 öre för 1 kilogram.
Såsom ofvan är antydt, har, i ofvan omförmälda motioner, på redan
anförda skäl, yrkats af Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E.
Sparre m. fl., under förutsättning att de af samme motionärer föreslagna
införselsafgifter kornme till stånd, en sådan nedsättning af kaffetullen,
som kunde i betraktande af statsinkomsternas behöriga betryggande anses
tillrådlig, samt af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren, i sammanhang
med och såsom en följd af deras öfriga förslag, en lämplig nedsättning
af ifrågavarande tullsatser.
Härförutom hafva Herr Mankell, i motionen N:o 29 inom Första Kammaren,
och Herr R. Gustafsson, med hvilken åtskilliga andre ledamöter
instämt, i motionen N:o 90 inom Andra Kammaren, yrkat nedsättning af
tullen å kaffe till 20 öre och af tullen å kaffe, brändt, samt å brända växter,
användbara till kaffesurrogat, till 30 öre; hvarjemte Herr A. Magnusson
i Lervik, i motionen N:o 15 inom Andra Kammaren, föreslagit nedsättning
till 15 öre af tullen för kaffe och till 25 öre af tullen för sistnämnda
artiklar, samt Herr S. Andersson i Plöninge, i motionen N:o 170 inom
samma Kammare, å båda slagen yrkat tullnedsättning med 10 öre, allt
för 1 kilogram.
Till stöd för dessa förslag, likasom för de af samme motionärer
framstälda, nedan omförmälda yrkanden om nedsättning i tullen å socker,
har i främsta rummet åberopats statsinkomsternas rikliga öfverskott,
hvilket desto hellre, i synnerhet i de fattigare klassernas intresse, borde
medföra en lindring i beskattningen å ifrågavarande, numera till nödvändighetsvaror
hänförliga artiklar, som tullen å desamma vid 1879 års
riksdag i och för statsbristens fyllande blifvit höjd. De vid innevarande
riksdag väckta yrkanden om lifsmedelstullar hafva väl för flere af motionärerne
inneburit ett ytterligare skäl för här ifrågavarande framställ
-
ande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(iO
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
ningar, men åtminstone någre bland dem hafva, äfven för den händelse
dessa yrkanden af Riksdagen afsloges, ansett fullgiltig anledning föreligga
till nedsättning af tullen å kaffe och socker. Herrar Mankell och
S. Andersson i Plöninge hafva härförutom åberopat de af dem hos
Riksdagen tillförene gjorda framställningar i detta ämne, hvarjemte den
förre anfört:
o
»Ar 1883 inbragte kaffetullen statsverket 3,691,295 kronor af en
sammanlagd tullinkomst af 33,509,000 kronor. Den nu ifrågasatta nedsättningen
af 6 öre per kilogram skulle, efter antagande af en medelinförsel
af 14 millioner kilogram, sålunda medföra en skattelättnad af
omkring 840,000 kronor. Den ökade kaffeinförseln torde kunna motväga
den minskade sockerinförseln och blir sannolikt ännu mera ökad genom
tullnedsättningen, hvarigenom statsverket sannolikt återfår en del af sin
mistade inkomst.»
Införseln af ifrågavarande artiklar har under den senaste tiden utgjort:
-
o
Ar
1875 .....................
Kaffe:
9,919,988
kilogram.
Brändt och
kaffesurrogat:
45,186
•kilogram,
»
1876 .....................
11,307,384
»
108,042
»
»
1877 ........................
10,813,595
»
98,918
»
»
1878 ........................
10,593,072
»
173,294
»
»
1879 .......................
10,302,102
»
239,184
»
»
1880.......................
11,309,048
»
356,373
»
»
1881.......................
12,341,006
»
390,784
»
»
1882 .......................
13,532,924
»
288,800
»
»
1883 ........................
14,197,414
»
225,142
»
»
1884........................
14,139,082
»
219,931
»
»
1885 (i rundt tal)
14,896,000
»
?
Förslag till nedsättning af kaffetullen framlades till 1884 års Riksdag
i proposition af Kong!. Maj:t äfvensom i enskild motion, hvarjemte
äfven förlidet år motioner i sådant syfte förekommo. Ifrågavarande förslag
blcfvo emellertid, uppå Utskottets hemställan, af Riksdagen afslagna.
I afseende å föreliggande framställningar om nedsättning i de s. k.
finanstullarne får Utskottet till en början erinra, att, sedan förslagen om
spanmålstullar af Riksdagen afslagits, och för den händelse, på sätt
Utskottet i anledning deraf hemstält, jemväl öfriga nu ifrågasatta nya
eller ökade tullar af vigtigare art lika litet för närvarande komma till
Bevillning s-Ut skottets Betänkande N:o 11. 61
stånd, en af de väsentligaste bland de åberopade anledningarna till ifrågavarande
tullnedsättningar försvunnit.
Hvad vidare angår det återstående hufvudmotivet, eller statskassans
öfverskott, må framhållas, dels att förlidet år en betydande lindring
skett i vissa å jorden hvilande skattebördor, hvarjemte nedsättning i lastpenningarne
då jemväl egde rum, samt dels att äfven i öfrigt en minskning
i statsinkomsterna synes vara att befara i följd af den nuvarande
stagnationen i den allmänna rörelsen och de tryckta konjunkturer, som
under senaste tiden varit rådande inom de flesta grenar af den inhemska
industrien.
Då vid sådant förhållande en tullnedsättning å ifrågavarande artiklar
näppeligen skulle kunna antagas blifva af någon större varaktighet, samt
täta rubbningar i dessa tullsatser i flera hänseenden äro af synnerligen
menligt inflytande, har Utskottet icke för närvarande ansett någon dylik
tullnedsättning: tillrådlig:.
Utskottet hemställer derför,
. 29:o) att motionärernas framställningar om ned
sättning
af tullen å Kaffe och kaffesurrogat må af
Riksdagen lemnas utan afseende.
Under rubriken Koppar innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser:
-
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats
ningen
Kronor öre
299
rå eller garad ..............................................................
---
fri.
smidd, valsad eller gjuten:
\
300
plåtar och andra ämnen för bearbetning ......
——
fria.
301
bult och spik till fartygs byggande och för-
hydning ................................................................
—
fria.
302
andra helfärdiga arbeten: opolerade ..............
1 kilogram
- 35
303
polerade...........
1 kilogram
— 70
Koppar.
Krita.
62 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
I stället för dessa bestämmelser föreslå Herrar Reuterswärd m. fl.
och Grefve E. Sparre m. fl., i deras oftanämnda motioner, följande:
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats
ningen
Kronor
öre
rå och skrot .................................................................
1 kilogram
—
8
garad eller raffinerad ...............................................
smidd, valsad eller gjuten: plåtar och andra
1 kilogram
—
10
ämnen för bearbetning..........................................
1 kilogram
—
15
kopparbleck, bult och spik ....................................
andra helfärdiga arbetade arbeten:
1 kilogram
—
15
opolerade ...............................................................
1 kilogram
—
35
polerade ....................................................................
1 kilogram
—
70
Med erinran att i taxan skrot af koppar hänföres under rubriken
Metallskrot, hvarom Utskottet nedan har att yttra sig, får Utskottet, i
öfverensstämmelse med hvad Utskottet i det föregående anfört, dels i
inledningen och dels särskildt beträffande liknande artiklar, i fråga om
motionärernas förevarande förslag i öfrigt hemställa,
30:o) att Riksdagen, med afslag å dessa förslag,
måtte bibehålla de under rubriken Koppar i tulltaxan
förekommande bestämmelser oförändrade.
Enligt gällande tulltaxa är Krita, hvit, och Kritsten, omalen, tullfri,
hvaremot för malen eller slammad sådan vara i tull skall erläggas 0,5
öre för 1 kilogram.
I motionen N:o 117 inom Andra Kammaren anför Herr I. Wallberg
hufvudsakligen:
I betraktande af den starkt skyddade ställning, som kritbruksdriften
länge haft i våra grannländer, Danmark, Ryssland och Finland, och
den blottade ställning, som nämnda industrigren i vårt land haft, hade
svenska tillverkare hyst de största betänkligheter att på sin handtering
nedlägga stora kapital. Mäktigt utvecklade mekaniska hjelpmedel samt
snabbare och billigare transport förutsattes för frambringande och utförande
i verldsmarknaden af en produkt, som vore tung och skrymmande,
men på samma gång hade mycket lågt förbrukningsvärde.
I Skåne hade kritbruksdriften omsider fått en rask och glädjande
63
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 11.
utveckling. Deraf kunde varda en stor framtida affär, då näppeligen
någonstädes i verlden en ypperligare råvara för kritfabrikation funnes.
Den skånska ångslammade kritan hade redan börjat att på verldsmarknaden
tillvinna sig välförtjent anseende, såsom med yttersta sorgfällighet
beredd och hållande ej mindre än öfver 99 procent kolsyrad kalk, då
den danska visat sig hålla endast 95 procent och Motala-kritan blott 87
procent. Både i Norge, Finland, Ryssland och Tyskland, ja, till och
med i det aflägsna Nordamerika, hade uppmärksamhet fästs på det ovanligt
förträffliga fabrikatet.
Men den svenska producenten möttes af utlandets sträfvan att åt
egne tillverkare bevara marknaden. Sålunda hade Danmark, som starkt
konkurrerade med våra kritbruk, vetat att skydda sin egen kritbruksdrift
genom införselsafgift till belopp af 4 kronor 16 öre per 100 kilogram.
Ryssland hade stadgat en tull af 48 kopek i guld per 100 kilogram, Finland
pålade tull med 40 penni per centner och Nordamerika hade stegrat tullsatsen
ända till en half dollar för samma vigt. Vid sådant förhållande
vore för våra svenska tillverkare nödvändigt att åtminstone kunna påräkna
den inhemska marknaden för sin hufvudsakliga och mera jemna
afsättning, ty i motsatt fall vore ej tänkbart att fortfarande kunna producera
varan till sådant pris, att en täflan på verldsmarknaden blefve
möjlig.
Ännu år 1880 hade här varit gällande en införselsafgift af 20 öre
per centner, afsedd att motsvara kostnaden för transporten till kustorterna
af den inne i landet tillverkade varan, hvilken afgift då afskaffats.
Vid 1882 års riksdag hade på andragna skäl i tulltaxan återupptagits
ett hälft öre per kilogram för »malen krita». En nyttig påföljd
häraf hade också visat sig, i det att påträngandet af simplare utländsk
tillverkning i någon grad hämmats.
Nu hade emellertid senaste års ändrade tullsatser i flera länder
stält äfven denna vår exportvara i betydligt svårare ställning på främmande
marknader. Framför allt gälde detta Tyskland. Sedan nu derstädes
det svenska fabrikatet möttes af införselsafgift, som beräknats med
uppfattning af densammas användbarhet såsom »färg» och ej vidare i
dess egenskap af mineralisk produkt, hade den tyska kritbruksdriften,
bedrifven invid kusterna dels på Rugen, dels å andra platser, fått ett
så kraftigt stöd, att dess öfverproduktion lätt kunde kastas in på närbelägna
främmande marknader, hufvudsakligen den svenska och norska,
alldenstund den danska vore skyddad genom 8 gånger större införselsafgift
än den här gällande.
Kött.
64 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Både Tyskland och Danmark hade den stora fördelen framför oss,
att deras kritlager läge vid kusten och således kräfde mindre transportkostnader.
Härtill komme att den utmärkta skånska kritan läge under
jordytan och måste kräfva betydligt större arbetskostnader genom jordschaktning,
vattenlänsning m. m.
Motionären hemstälde derför, att den i nu gällande tulltaxa under
N:o 321 upptagna rubriken för krita måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
»Krita, malen eller slammad — 100 kilogram —: 80 öre.»
In- och utförseln af malen hvit krita har under de senaste tio åren
utgjort:
År
1875 ......
Införsel:
..... 153,367
kilogram.
Utförsel:
134,962
kilogram,
»
1876 .......
..... 304,652
»
95,302
))
))
1877 ......
..... 150,732
»
264,525
))
»
1878 .......
..... 214.153
))
1,408,744
»
))
1879 .......
..... 115,961
»
2,270,756
»
»
1880.......
..... 191,964
))
3,020,037
»
))
1881......
..... 793,032
»
2,636,314
))
))
1882.......
..... 581,430
))
1,829,308
»
))
1883.......
..... 167,898
»
2,914,168
»
))
1884.......
..... 216,318
»
2,262,118
»
Då sålunda införseln af ifrågavarande artikel fortfarande är obetydlig
i jemförelse med den ganska storartade utförseln deraf, och följaktligen
den nyligen införda tullsatsen å densamma synes tillräckligt
verksam, finner Utskottet sig icke böra understödja ifrågavarande framställning,
utan hemställer,
31:o) att Herr I. Wallbergs ifrågavarande motion
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
o
Kött, alla slag, åtnjuter för närvarande tullfrihet. A denna artikel
yrkas i ofvan omförmälda motioner följande tullsatser, nemligen: af
Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. äfvensom af
Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren 5 öre för 1 kilogram, samt
af Herr J. Petersson i Boestad 10 öre för samma vigt.
65
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Införseln af kött har i årligt medeltal utgjort under åren 1875—1879
omkring en million kilogram och under åren 1880—1884 omkring halfannan
million kilogram. Utförseln har samtidigt icke varit större, ån
att den varierat mellan omkring 100,000 och 200,000 kilogram. År
1885 uppgick importen till omkring 1,297,000 och exporten till omkring
208,000 kilogram.
Utförseln af nötkreatur åter har under senare år högst betydligt
öfverstigit införseln. Under det den sistnämnda allenast ett bland dessa
år uppgått till omkring 4,000 stycken, men eljest varit än mindre, utgjorde
utförseln:
Ar 1875...........
» 1876...........
» 1877...........
» 1878.........
» 1879...........
» 1880...........
» 1881............
» 1882..........
» 1883...........
* 1884............
.. 20,263 stycken.
.. 20,525
.. 20,528
.. 31,884
.. 30,473
.. 34,241
.. 19,006
.. 26,492
.. 46,192
.. 39,076
Af enahanda skäl, på hvilka Utskottet icke funnit sig böra understödja
öfriga föreliggande förslag om tull å vigtigare förnödenheter,
hemställer Utskottet,
32:o) att motionärernas ifrågavarande framställningar
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Tullen å Luktvatten, alla slag, flaskornas vigt inbegripen, utgör för Luktvatten.
närvarande 1 krona för 1 kilogram. I Herrar Reuterswärds in. fl:s samt
Grefve E. Sparres m. fl:s motioner föreslås höjandet af denna tullsats till
1 krona 50 öre för 1 kilogram.
Utskottet finner den nu å luktvatten bestämda tullsats desto mindre
böra förhöjas, som de i vigten inberäknade flaskorna i anseende till sin
ringa rymd ofta äro tyngre än sjelfva varan; hvadan Utskottet hemställer,
Bill. till Riksdagens Prof. 1886. 5 Sarnl. 1 Afd. ,9 Haft.
9
Läderarbeten.
Lök.
66 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
33:o) att berörda motioner jemväl i förevarande
del måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Under rubriken Läderarbeten förekomma i tulltaxan följande bestämmelser
:
»Läderarbeten, ej specificerade; förtullas med 20 procents förhöjning
å tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består.
Anm. Läderremmar, hopsydda, med metallnaglar, hopnitade eller eljest synbarligen
iimnade att begagnas till maskinerier, tullbehandlas såsom delar af maskinerier.»
I Herrar Reuterswärds m. fhs och Grefve E. Sparres m. fl:s föreliggande
motioner yrkas, att berörda anmärkning må utbytas mot en så
lydande:
»Härunder inbegripas läderremmar att begagnas till maskiner.»
Då någon rubbning af den nu stadgade tullfrihet för maskinerier,
af anförda skäl, för närvarande ej kan ifrågakomma, samt läderremmar
af ifrågavarande slag, såsom utgörande delar af maskinerier, likaledes
böra åtnjuta tullfrihet, hemställer Utskottet,
34:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
likaledes må af Riksdagen lemnas utan afseende.
I samma motioner föreslås, att tullen å Lök måtte höjas från 5 till
10 öre för 1 kilogram.
Utskottet finner denna artikel böra vara i fråga om förtullningen
likstäld med grönsaker, hvarå tullen, enligt senaste Riksdagens beslut
utgör 10 öre för friska, 30 öre för inlagda och 25 öre för torkade eller
saltade, samt hemställer derför, med anledning af ifrågavarande yrkanden,
35:o) att beträffande artikeln Lök i tulltaxan måtte
intagas följande förändrade bestämmelse:
y>Lök, alla slag, ej specificerade; tullbehandlas såsom
Grönsaker».
67
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.
Beträffande Metaller innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser: Metaller m. m.
Metaller, ej specificerade, enkla eller samman- satta:
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
Tullsats.
Kronor! öre
360
361
oarbetade..................................................................
arbetade:
plåtar, latun och trådband, äfvensom andra
frit
362
ämnen för ytterligare bearbetning............
bult och spik till fartygs byggande och
—
fria.
363
förhydning.......................................................
andra slag, oäkta lahn och metallduk der- under inbegripna:
mer eller mindre förgylda,försilfrade, pläterade
frit
i.
eller med s. k. guldfernissa öfverstrukna...
1 kilogram
—
70
364
utan sådan beläggning eller bestrykning ......
Anm. För askar, papper och dylikt omslag samt kartor
göres ej afdrag i vigten.
1 »
35
Under särskild rubrik finnas vidare såsom tullfria upptagna:
Metallskrot, äfvensom söndriga och obrukbara metallarbeten, alla
slag, ej specificerade.
I Herrar Reuterswärds m. flis samt Grefve E. Sparres m. fl:s motioner
framställas i hithörande afseenden under den gemensamma rubriken
Metaller följande förslag:
Metaller, sammansatta:
oarbetade....................................................................
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
1 kilogram
Tullsats.
Kronor öre
- io
skrot............................................................................
1
—
8
arbetade: plåtar, tuber och rör, latun och
trådband, samt andra ämnen för ytterli- gare bearbetning ................................................
1
15
bleck, bult och spik till fartygs förhydning,
andra slag, oäkta lahn och metallduk, der- under inbegripna mer eller mindre för- gylda, försilfrade, förnicklade, pläterade,
eller med s. k. guldfernissa öfverstrukna ..
1 »
70
utan sådan beläggning eller bestrykning ......
1 »
—
35
68
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
På sätt ofvan under rubriken Koppar är nämndt, hafva samme motionärer
under nämnda rubrik för skrot af koppar föreslagit enahanda
tullsats, som de här yrkat för andra slag af metallskrot.
I fråga om vissa af hithörande yrkanden, hvilka icke äro förenliga
med gällande traktatsbestämmelser, har Utskottet i det föregående
yttrat sig. Med erinran i öfrigt, att här förevarande förslag sammanhänga
med nyssberörda yrkanden, i hvad de afse tull å oarbetade
metaller, och under åberopande af dels hvad i inledningen anförts och
dels hvad Utskottet ofvan uttalat beträffande ifrågasatt tullförhöjning
ä artikeln bly, får Utskottet hemställa,
36:o) att, med afslag å ifrågavarande yrkanden,
de rörande artiklarne Metaller och Meta,llskrot i tulltaxan
förekommande hithörande bestämmelser må bibehållas
oförändrade.
A artikeln Mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna
inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, för närvarande
tullfri, yrkas i ofvan omförmälda motioner följande tullsatser, nemligen:
af Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. 4 kronor samt
af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren o kronor, allt för 100 kilogram,
hvarjemte i Herr J. Peterssons i Boestad motion ifrågavarande
artikel torde ingå bland »Mjöl af alla slag», hvarå denne motionär föreslagit
en tull af 1 krona 50 öre för 100 kilogram.
Då Riksdagen beslutit fortfarande tullfrihet å mjöl af spanmål, får
Utskottet, i enlighet med hvad i inledningen anförts, och med erinran
om hvad Utskottet i sitt Betänkande N:o 1 yttrat beträffande olämpligheten
af att med tull belägga vissa slag af mjöl, under det öfriga
slag förblifva tullfria, hemställa,
37:o) att ifrågavarande framställningar icke må af
Riksdagen bifallas.
o
A ätbara, friska Musslor, för hvilka i gällande taxa bestämmes en
tull af 5 öre för 1 kilogram, föreslås af Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl. en tullförhöjning till 10 öre för 1 kilogram.
Den å ifrågavarande artikel, hvilken intill år 1880 åtnjöt tullfrihet,
stadgade tullsats är desto högre, som i vigten inberäknas icke blott
musslornas skal utan ock kärlen, hvari varan forslas. Utskottet hemställer
derför,
38:o) att motionärernas förslag om tullförhöjning å
ätbara, friska Musslor måtte af Riksdagen lemnas utan
afseende.
Bevillnings-Uiskottets Betänkande AT:o 11. 69
I gällande tulltaxa föreskrifves, att Nät, alla slag, skola förtullas lika
med det garn, hvaraf de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
I motionerna N:o 48 inom Första Kammaren af Herr Stjernspetz och
N:o 161 inom Andra Kammaren af Herr A. J. Lyth yrkas förändrade
bestämmelser härutinnan.
I sådant hänseende hafva motionärerna hufvudsakligen anfört följande:
Medan
bomull fritt finge föras in, utgjorde tullen på bomullsgarn,
hvaraf näten tillverkades, icke mindre än 15 öre per kilogram. Deremot
vore tullen å färdiga fisknät icke högre än 1 Va öre per kilogram utom
tullen på garnet. Då tillverkningen af fisknät vore flera gånger kostsammare
än den enkla fabrikationen af bomull till garn, borde tullen å fisknät
stå i något slags proportion dertill för dess betydligt dyrare tillverkning.
Också hade utländske fabrikanter, företrädesvis de tyske, vetat
att till sin fördel begagna sig af detta missförhållande och hotade nu
att tillintetgöra icke blott våra fisknätsfabriker, utan äfven den icke
obetydliga husslöjden i denna gren.
Herr Stjernspetz hemställer derför,
att Riksdagen måtte, utom tullen å sjelfva garnet, för nät af enkeltvinnade
garner till och med af N:o 16 och för dubbeltvinnade öfver
N:o 60 åsätta en tull af 3 kronor samt för enkeltvinnade af gröfre N:is
än N:o 16 och för dubbeltvinnade af lägre N:is än N:o 60, kronor 1: 50,
allt per kilogram, eller den tullsats, som Riksdagen eller dess Bevillningsutskott
kan finna lämplig.
Herr Lyth åter föreslår,
att med anledning af nu gällande stadganden tullen å garnbunden
fiskredskap må bestämmas till 3 kronor per kilogram för sådan redskap,
som är bunden af enkeltvinnade garner af högre nummer än N:o 16
och af dubbeltvinnade garner af högre nummer än N:o 60, samt till
1 krona 50 öre per kilogram för redskap, bunden af enkeltvinnade garner
af N:o 16 och derunder samt af dubbeltvinnade garner af N:o 60
och derunder, hvilken tull ungefär skulle motsvara 10 procent af varans
värde.
Då sådana förändringar rörande förtullningen af nät, som motionärerna
föreslagit, strida mot bestämmelserna i vår med Frankrike afslutade
handelstraktat, får Utskottet, utan att ingå i närmare pröfning af
dessa förslag, hemställa,
39:o) att Herrar Stjernspetz’ och Lyths ifrågavarande
motioner icke må af Riksdagen bifallas.
Näl.
70
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Oljor.
Under rubriken Oljor innehåller tulltaxan, med bortseende från de
å feta, icke flygtiga oljor föreskrifna tullsatser, följande bestämmelser:
flygtiga, vegetabiliska:
konjak-, rum- och arrak-essenser; se Aeterarter.
392 ej specificerade, flaskornas vigt inbegripen
fossila eller mineraloljor samt genom torr
destination framstälda:
393 nativa eller råa, af jord- eller brännhartser
m. m. förorenade, af mörkbrun till svartbrun
färg ........................................................
394 | genom rektificering renade, färglösa eller
af gul till gulbrun färg, rektificerad stenkolsolja
eller fotogén, rektificerad jordolja,
nafta, petroleum eller bergolja,
solarolja, paraffinolja med flera till lyse
användbara vätskor....................................
j Anm. S. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja
och sprit, förtullas lika med de genom rektificering
renade, flygtiga, fossila eller mineral- och genom torr
destination framstälda oljor.
Qvantitet för
tnllberäkningen.
Tullsats.
1 kilogram
Kronor
fria.
1 kilogram
— 1 2<
I sina oftanämnda motioner föreslå Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl., att tullen å flygtiga oljor, ej specificerade,
måtte höjas till 1 krona 50 öre för 1 kilogram.
Huru vida desse motionärer med sitt yrkande om lämplig nedsättning
af de s. k. finanstullarne afsett jemväl lysoljor, är ovisst. Yrkanden
om tullfrihet å sådana oljor förekomma deremot i motionerna N:o
51 inom Första Kammaren af Herr Mankell och N:o 132 inom Andra
Kammaren af Herr Aug. Bokström, hvilka yrkat, den förre:
att tullen å fossila eller mineraloljor, rektificerade, fotogén m. m.
måtte från början af år 1887 upphöra;
och den senare:
att genom rektificering renade, färglösa eller af gul till gulbrun
färg rektificerad stenkolsolja eller fotogén, rektificerad jordolja, nafta,
petroleum eller bergolja, solarolja, paraffinolja med flera till lyse användbara
vätskor måtte från tullafgift befrias.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 71
Herr Mankell har till stöd för sitt förslag anfört, att de skäl, som
föranledt tulls åsättande å ifrågavarande artiklar, förlorat mycket af sin
kraft genom den vid 1882 års riksdag å desamma skedda tullnedsättning
från 5 till 2 öre per kilogram. Derigenom hade nemligen statsverkets
inkomst af denna tullsats mycket minskats och den i landet
uppspirande förädlingsindustrien i det närmaste förqväfts. Dessutom
kunde ifrågasättas, huru vida såsom föremål för finanstull billigtvis borde
betraktas en artikel, som icke i någon mån kunde numera betraktas
såsom en lyxartikel, utan vore en nödvändighetsvara för alla folkklasser.
Skattefrihet å denna vara medgåfves nu ock af statsverkets tillstånd.
Herr Bokström har härutinnan åberopat de skäl, Bevillnings-Utskottet
vid 1882 års riksdag anförde för nedsättning af ifrågavarande
tullsats, hvilka skäl motionären funne med icke mindre fog tala för
att denna tull, hvilken uteslutande vore en finanstull och såsom sådan
berättigad endast så länge den för statsverkets behof oafvisligen erfordrades,
helt och hållet afskaffades.
Herrar Reutei-swärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fks ofvannämnda
förslag om förhöjning i tullen å flygtiga oljor kan Utskottet
icke understödja, då desamma i fråga om förtullningen äro och böra
vara likstälda med luktvatten; hvadan Utskottet hemställer,
40:o) att Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve
E. Sparres m. fl:s motioner i hvad de röra tullförhöjning
å flygtiga oljor icke må vinna Riksdagens bifall.
Införseln af fossila eller mineraloljor, renade, har under de senare
åren uppgått till följande belopp:
År 1875 ................................................ 8,259,856 kilogram.
»
1876 ...................................
........... 9,636,299
»
1877 ..................................
............ 11,098,049
»
»
1878 ...................................
............ 10,901,535
»
»
1879 ...................................
............ 13,270,133
»
»
1880 ...................................
............ 12,023,793
»
»
1881 ..................................
............ 16,039,162
»
»
1882 ...................................
............ 17,183,848
D
»
1883 ...................................
............ 18,281,850
»
»
1884 ...................................
............ 22,310,214
»
»
1885 (i rundt tal)..........
............ 24,811,000.
))
72 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Om ock borttagandet af tallen å ifrågavarande oljor icke skalle
vara utan betydelse för de obemedlade, ehuru genom starkt prisfall å
lysoljan kostnaden för densamma under senare tiden betydligt nedgått,
finner Utskottet likväl, under åberopande af hvad beträffande den finansiella
synpunkten bär ofvan blifvit anfördt i fråga om föreslagen nedsättning
af kaffetullen, sig icke böra tillstyrka en åtgärd, hvarigenom
en så betydande statsinkomst skulle upphöra.
Utskottet hemställer alltså,
41:o) att ej heller de föreliggande förslagen beträffande
de under N:o 394 i tulltaxan upptagna oljor
måtte af Riksdagen bifallas.
Artikeln Ost, alla slag, är i gällande tulltaxa belagd med en tull
af 7 öre för 1 kilogram. Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E.
Sparre m. fl. samt Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren yrka, i sina
ofvannämnda motioner, att denna tullsats måtte höjas till 15 öre för 1
kilogram.
Nu gällande tullsats å ifrågavarande artikel infördes år 1880, efter
det ost alltsedan 1856—1858 årens riksdag åtnjutit tullfrihet.
Införseln af denna vara har betydligt öfverstigit utförseln, enligt
hvad nedannämnda redogörelse gifver vid handen:
Införsel: Utförsel:
o
Ar
1875...........................
. 1,043,051
kilogram.
101,126 kilogram
»
1876 .............................
870,471
»
57,343
»
1877 .............................
882,755
»
44,931
»
»
1878 .............................
862,479
»
76,089
»
1879 ..........................
400,252
»
168,330
»
»
.1880...........................
389,242
»
244,121
»
»
1881.............................
530,352
»
114,480
»
»
1882............................
. 819,623
»
110,148
»
1883.............................
398,572
»
209,005
»
1884............................
448,633
))
152,951
»
»
1885 (i runda tal) ..
535,000
»
70,400
»
I öfverensstämmelse med den ställning, Utskottet funnit sig böra
intaga gentemot öfriga förslag om tullskydd åt vigtigare näringsgrenar,
hemställer emellertid Utskottet,
42:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 73
Parfymer, ej specificerade, flaskors och omslags vigt inberäknad,
draga för närvarande en tull af 1 krona för 1 kilogram. I Herrar
Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fhs förevarande motioner
föreslås, att tullsatsen å denna vara måtte höjas till 1 krona 50 öre
per kilogram.
Af enahanda skäl, som föranledt Utskottet att afstyrka ifrågasatt
tullförhöjning å luktvatten samt flygtiga vegetabiliska oljor, ej specificerade,
med hvilka artiklar parfymer äro och böra vara i fråga om
förtullningen likstälda, hemställer Utskottet,
43:o) att Riksdagen, med afslag å ifrågavarande
yrkanden, måtte oförändrad bibehålla den å Parfymer
nu bestämda tullsats.
För Perlemor, arbetad, oinfattad, upptager gällande taxa en tull af
80 öre för 1 kilogram.
I nyssberörda motioner yrkas, att denna måtte höjas till 1 krona
per kilogram.
Då perlemor i fråga om förtullningen är och bör vara likstäld med
bijouterivaror, å hvilken artikel af redan anförd orsak tullförhöjning
för närvarande icke kan ega rum, hemställer Utskottet,
44:o) att ifrågavarande motioner icke heller i hvad
de afse tullförhöjning å arbetad, oinfattad Perlemor
må af Riksdagen bifallas.
Å artikeln Potates, äfven krossad eller rifven, för närvarande tullfri,
föreslås i ofvan omförmälda motioner följande tullsatser, nemligen:
af Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. 50 öre och af
Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren 1 krona, allt för 100 kilogram.
Under åberopande af hvad Utskottet i inledningen yttrat, och då
ifrågavarande artikel utan tvifvel utgör ett af vårt folks vigtigaste födoämnen,
i fråga om hvilket den inhemska odlingens resultat i hög grad är
underkastadt vexlingar, hemställer Utskottet,
45:o) att motionärernas yrkanden om tull å Potates
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Å Ris, oskalad, för närvarande tullfri, yrkas i Herrar Reuterswärds
m. fhs och Grefve E. Sparres m. fhs föreliggande motioner en tull af 2
kronor för 100 kilogram.
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 9 Hcift.
Parfym
Perlemo
Potates.
Ris.
10
Skodon.
Smör.
74 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Då Utskottet här ofvan på anförda skäl afstyrkt tullbeskattning å
risgryn och rismjöl, har Utskottet ännu mindre skäl att understödja
förslagen om en dylik beskattning å råämnet; och hemställer följaktligen,
46:o) att ifrågavarande motioner icke heller i denna
del måtte vinna Riksdagens bifall.
Beträffande artikeln Skodon innehåller gällande taxa följande bestämmelser:
«
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre
Skodon, ej specificerade:
470
af siden eller halfsiden..........................................
1 kilogram
2
35
471
af yllefilt eller segelduk, med eller utan lä-
dersulor .................................................................
»
—
80
472
af annan väfnad samt af saffians-, karduans-,
färgade, pressade eller lackerade skinn ...
»
1
40
473
becksöms- och s. k. sjöstöflar ...........................
—
fria.
474
med bottnar af trä...................................................
—
fria.
475
andra slag..................................................................
1 kilogram
—
94
I sina oftanämnda motioner föreslå Herrar Reuterswärd m. fl. och
Grefve E. Sparre m. fl., att vid N:o 472 i taxan måtte fogas en så
lydande:
»anmärkning: särskildt inkommande s. k. nåtlade öfverdelar till
skodon förtullas enligt ofvan anförda bestämmelser med tillägg af 50
procent.»
Då tullsatserna å olika slag af skodon äro genom den med Frankrike
gällande handelstraktat bestämda, samt de i föreslagna anmärkning
omförmälda delar af skodon rätteligen lära förtullas efter de olika kategorier
af skodon, till hvilka samma delar äro närmast hänförliga, hemställer
Utskottet,
47:o) att motionärernas ifrågavarande förslag må
af Riksdagen lemnas utan afseende.
Å artikeln Smör, äfven konstgjordt, hvilken för närvarande åtnjuter
tullfrihet, yrkas i ofvan omförmälda motioner följande tullsatser, nem
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 75
ligen: af Herrar Reuterswärd m. fl. och. Grefve E. Sparre m. fl. äfvensom
af Herrar Jan Eliasson och K. E. Holmgren 10 öre för 1 kilogram,
samt af Herr J. A. Sjö 2 kronor för 20 skålpund, motsvarande omkring
23,5 öre per kilogram.
In- och utförseln af smör har under nedannämnda år utgjort:
Införsel. Utförsel.
År
1875 ........................
1,369,595 kilogram.
3,255,360
kilogram.
1876 ........................
2,161,596
»
3,516,824
»
»
1877 ........................
2,524,356
»
3,731,147
»
1878 ......................
1,710,123
»
3,821,773
»
1879 .......................
2,263,530
»
4,644,763
»
1880 .......................
3,404,646
»
5,261,718
»
1881 .......................
2,203,895
»
5,106,684
»
1882 ........................
2,380,788
»
5,822,601
»
»
1883 ........................
2.926,587
»
8,163,344
»
1884 ........................
3,240,467
»
9,562,470
»
»
1885 (i runda tal)
3,633,000
»
11,450,000
»
Oaktadt vid sidan af utförseln jemväl införseln af smör visar sig
stigande samt ehuruväl äfven det starka prisfall å denna vara, som på
senaste tiden inträdt, är egnadt ingifva tvekan, huruvida icke åt vår
smörindustri tullskydd borde beredas, finner sig likväl Utskottet, på
ofvan anförda skäl, böra hemställa,
48:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
icke må af Riksdagen bifallas.
I fråga om artikeln Socker finnas i gällande tulltaxa följande bestämmelser
:
Sockel''.
♦
76 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Qvantitet för
tullberäk-
Tallsats.
ningen.
Kronor
öre
485
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi-
och kak- samt krossadt eller pulveriseradt
socker ......................................................
1 kilogram
33
oraffineradt:
486
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af
den i verldshandeln gällande holländska
standard, hvarå normalprof genom Ge- neraltullstyrelsens försorg hållas veder-
börande tullkammare till banda...........
—
33
487
b) till färgen mörkare än nämnda standard- nummer, äfven om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd ..............
r
23,5
Anm. Derest ett och samma kolly innehåller särskilda
sockerslag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas
den högre tullsatsen för hela innehållet.
I Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. flis samt
Herrar Jan Eliassons och K. E. Holmgrens föreliggande motioner har,
enligt hvad redan är nämndt, nedsättning af tnllen å socker till lämpligt
belopp blifvit ifrågasatt. Äfven de öfriga ofvannämnde motionärer,
hvilka yrkat lindring i kaffetullen, hafva, Herr Ålan/cell, i motionen N:o
28 inom Första Kammaren, Herr R. Gustafsson, med hvilken åtskillige
andre ledamöter instämt, i motionen N:o 89 inom Andra Kammaren,
samt Herrar A. Magnusson i Lervik och S. Andersson i Plöninge i
samma motioner, deri deras nyssberörda yrkanden förekomma, hufvudsakligen
uppå de grunder, för hvilka i det föregående redogörelse lemnats
under rubriken Kaffe, föreslagit nedsättning jemväl af tullen å
socker, och i sådant hänseende hemstält:
Herrar Mankell och R, Gustafsson, att från början af år 1887 tullen
på raffineradt socker måtte nedsättas till 28 öre och tullen på oraffineradt
socker till 18V2 öre, allt per kilogram;
Herr A. Magnusson i Lervik, att tullen å socker, raffineradt och
oraffineradt, som till färgen icke är mörkare än N:o 18 nu gällande
holländska standard, måtte nedsättas till 25 öre per kilogram, samt å
sådant socker, som till färgen är mörkare än N:o 18 nämnda standard,
till 16 öre per kilogram;
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.
77
samt
Herr S. Andersson i Plöninge, att från början af år 1887 tullen på
raffineradt och oraffineradt socker måtte nedsättas med fem öre per
kilogram.
Utom ofvanberörda skäl hafva Herrar Mankell och R. Gustafsson,
af hvilka den förre, liksom äfven Herr S. Andersson i Plöninge, jemväl
åberopat de af dem hos Riksdagen tillförene gjorda framställningar i
detta ämne, ytterligare anfört, hurusom för en nedsättning i tullen å
socker jemväl talade, att senare årens öfverskott i statsinkomster till
icke ringa del uppkommit af just tullen å denna vara, hvarjemte den
förre, efter en öfversigt af sockerinförseln, anfört:
»Hvad som af denna tabell äfven genast faller i ögonen, är att
den inhemska sockertillverkningen med allt större framgång täflar med
den utländska, äfvensom att till dess fördel måste lända, om tullen på råvaran
nedsättes, blott det sker proportionelt med nedsättningen af
tullen på den förädlade varan. Tullen å socker inbringade statsverket
år 1883 10,871,187 kronor, således närmare tredjedelen af årets hela
tullinkomst. Den nu ifrågasatta nedsättningen af 5 öre per kilogram
skulle, efter beräkning af en medelinförsel under de senaste åren af
omkring 40 millioner kilogram, medföra en skattelättnad af närmare 2
millioner. Sannolikt kommer likväl den nedsatta tullen att medföra en
ökad införsel, hvarigenom statsverket återfår en del af sin mistade
inkomst.
Hvad beträffar den inhemska hvitbetssockertillverkningen har tillverkningsafgiften
för densamma under de senaste åren, enligt uppgift
i statsregleringspropositionerna, ökats på följande sätt:
År 1881 uppgick den till kronor 101,324
» 1882 » » » » 114,945
» 1883 » » » » 129,888
» 1884 » » » » 268,440
» 1885 » » » » 333,500
Äfven denna näringsgren har följaktligen utvecklat sig på ett så
fördelaktigt sätt, att den så mycket hellre synes kunna tåla vid den
föreslagna tullnedsättningen, som det af Riksdagen medgifna uppskofvet
uti tillämpningen af den vid 1869 års riksdag beslutna successiva höjningen
af tillverkningsafgiften för samma näringsgren torde utgöra tillräckligt
skydd.»
Sprutor.
Stärkelse.
78
Bevillning s-JJtskottets Betänkande N:o 11.
Införseln af socker har under senaste tiden utgjort:
Raffineradt: Oraffineradt:
År 1875 ..................... 11,627,792
» 1876 .................... 16,550,813
» 1877 ..................... 15,116,734
» 1878 ..................... 12,975,211
» 1879 .................... 12,795,417
» 1880 .................... 13,462,680
» 1881 ..................... 11,234,779
» 1882 .................... 11,106,083
» 1883 ..................... 13,726,057
» 1884 ..................... 16,521,875
» 1885 (i runda tal) 10,905,000
kilogram. 19,473,677 kilogram.
14,687,114
17.038.736
18,602,566
17,907,831
18,741,784
21,421,252
24.645.736
26,924,497
25,114,513
26,370,000
Motioner om nedsättning af sockertullen förevoro likaledes vid
båda de senaste riksdagarne, men blefvo begge gångerna på Utskottets
hemställan af Riksdagen afslagna.
Under åberopande i här tillämpliga delar af livad Utskottet ofvan
under rubriken Kaffe anfört, och med erinran, att en nedsättning i sockertullen
otvifvelaktigt kommer de förmögnare jemförelsevis långt mera
till godo än de mindre bemedlade, hemställer Utskottet,
49:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
må af Riksdagen lemnas utan afseende.
Enligt gällande tulltaxa äro Sprutor, brand- och trädgårds-, äfvensom
tillbehör, belagda med en tull af 5 kronor för 100 kronors värde.
I Herrar Reuterswärds m. fks och Grefve E. Sparres m. fl:s oftanämnda
motioner föreslås, att sprutor, alla slag, ej specificerade, äfvensom tillbehör,
måtte beläggas med en tull af 10 procent af värdet.
Då några förändrade tullbestämmelser för maskinerier och dylika
artiklar icke nu kunnat af Utskottet förordas, samt af sprutor åtminstone
vissa slag äro att betrakta såsom nödvändighetsvaror, hemställer
Utskottet,
50:o) att, med afslag å ifrågavarande framställningar,
tullen å Sprutor må bibehållas oförändrad.
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen är för
närvarande belagd med en tull af 10 öre för 1 kilogram. Herrar
Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl., samt Herrar Jan Eliasson
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 79
och. K. E. Holmgren föreslå i sina ofvan omförmälda motioner, att denna
tullsats måtte höjas till 14 öre per kilogram.
Då Utskottet icke kunnat förorda de föreliggande förslagen om
nya eller förhöjda tullar å jordbruksalster i allmänhet, och med särskild
hänsyn ''dertill, att så länge pressjäst får tullfritt införas, tullen å stärkelse
icke bör sättas alltför hög, hemställer Utskottet,
51:o) att motionärernas ifrågavarande framställningar
icke må af Riksdagen bifallas.
Å ätbara Svampar, för närvarande belagda med en tull af 30 öre
för 1 kilogram, kärlens vigt inberäknad, föreslås af Herrar Reuterswärd
m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl. en till 50 öre per kilogram förhöjd
tullafgift.
Då denna artikel är och bör vara i fråga om tullbehandlingen likstäld
med konserver, hvarå af redan anförda grunder tullförhöjning
nu icke kan ifrågakomma, hemställer Utskottet,
52:o) att, med afslag å ifrågavarande yrkanden,
tullen å Svampar, ätbara, bibehålies oförändrad.
Gällande tulltaxa innehåller i fråga om Symaskiner den bestämmelse,
att sådana hänföras till Maskinerier, Redskap och Verktyg; och
äro de sålunda i åtnjutande af tullfrihet.
I Herrar Reuterswärds m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fl:s föreliggande
motioner föreslås i hithörande hänseende följande stadganden:
Qvantitet
för tullberäk-
Tullsatser.
ningen.
Symaskiner och bearbetade delar deraf:
Kronor
öre
Öfverdelen eller sjelfva maskineriet ..................
Fotställningen, äfven i förbindelse med trä ...
Ej bearbetade delar till symaskiner: se Jern
och Stål.
1 kilo
1 »
—
80
20
Med erinran att Utskottet ofvan afstyrkt de af samme motionärer
föreslagna förändrade bestämmelser rörande förtullning af jern och
stål, hemställer Utskottet, uppå de i inledningen och beträffande liknande
artiklar i öfrigt anförda skäl, och då de här föreslagna bestäm
-
Svampar.
Symaskiner.
80
Sågar m.
Tegel.
Tobak.
Benllnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
melser icke blott synas oförenliga med innehållet af vår med Frankrike
ingångna handelstraktat, utan äfven i tillämpningen skulle möta
betydliga svårigheter,
53:o) att jemväl motionärernas ifrågavarande förslag
må af Riksdagen lemnas utan afseende.
I gällande tulltaxa hänföras äfven Sågar, Sågblad och Sågbladsämnen
(otandade sågblad) till Maskinerier, Redskap och Verktyg, och
få sålunda tullfritt införas. I nyssberörda motioner föreslås, att i förevarande
hänseende må i taxan införas en så lydande bestämmelse:
»Sågar, Sågblad och Sågbladsämnen hänföras till redskap och verktyg,
ej specificerade.»
Med erinran, att de af samme motionärer ifrågasatta förändrade
bestämmelser rörande förtullningen af redskap och verktyg af redan
anförd orsak icke nu kunna genomföras, och då den franska traktaten
utgör hinder äfven för tulls sättande å här ifrågavarande artiklar, hemställer
Utskottet,
54:o) att berörda yrkanden likaledes måtte lemnas
utan afseende.
*
Enligt gällande tulltaxa äro af Tegel: golf- och vägg- (s. k. Tiles)
af högst 2 centimeters tjocklek belagda med 3 öres tull för 1 kilogram,
hvaremot andra slag få tullfritt införas.
I samma motioner yrkas, att tegel och andra arbeten af eldfast lera
måtte draga en tull af 40 öre för 100 kilogram.
Under åberopande af hvad Utskottet i inledningen anfört, hemställer
Utskottet,
55:o) att de förevarande motionerna icke heller i
denna del måtte af Riksdagen bifallas.
I nyss omhandlade motioner föreslås vidare, att tullen å Cigarrer
och Cigaretter måtte höjas från sitt nuvarande belopp, 3 kronor för 1
kilogram, till 4 kronor för samma vigt.
På sätt Utskottet förlidet år i fråga om ett då framstäldt förslag i
samma syfte framhållit, vore en stegring af tullen å cigarrer och cigaretter
utan samtidig förhöjning af råtobakstullen ur synpunkten af tullbeskattningens
rigtiga afvägande för olika arter af samma slags vara
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 81
mindre lämplig. För öfrigt är den nuvarande tullsatsen härå redan så
hög, att den import af tobak, som under denna form eger rum, i förhållande
till konsumtionen måste betraktas såsom ytterst obetydlig. Af
cigarrer och cigaretter hafva under åren 1880—1884 årligen införts endast
omkring 60,000 kilogram, under det införseln af oarbetad tobak
(blad och stjelk) utgjort:
år 1880 .............. 1,989,252 kilogram.
» 1881 ............... 2,674,169 »
» 1882 ............... 3,266,830 »
» 1883 .............. 3,525,178 »
» 1884 ............. 3,480,642 »
» 1885 ............... 4,121,000 »
Vid sådant förhållande synes det Utskottet tvifvelaktigt, huru vida
en särskild förhöjning af tullen å cigarrer och cigaretter vore ur statskassans
synpunkt önskvärd. I den inhemska cigarr- och cigaretttillverkningens
intresse åter finner Utskottet icke anledning ''att föreslå
en sådan tullförhöjning.
Utskottet hemställer derför,
56:o) att motionärernas förslag om tullförhöjning
å Cigarrer och Cigaretter måtte af Riksdagen lemnas
utan afseende.
Under rubriken Träd innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser:
-
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
Tullsats.
Kronor
öre
539
guld- och silfver-...................
1 kilogram
1 kilogram
2
35
540
541
jern- och stål-..........................
arbeten deraf:
duk.......................................
andra slag; draga den
bestämmer för jern- specificerade.
tull, som taxan
och stålvaror, ej
fri
15
Bill. till Riksd. Prot. IS88. ö Sami. 1 Afd. ,9 Hclft. 11
Tråd.
82 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
—
... ---------- ■ ■ --------
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre
koppar- och annan ej specificerad metall-:
542
förgyld, försilfrad eller pläterad ..................
1 kilogram
2
35
543
andra slag...............................................................
fn.
544
bomulls-, alla slag..................................................
1 kilogram
—
40
linne- och hamp-:
545
oblekt........■...............................................................
1
—
40
546
blekt eller färgad...............................................
1 »
—
60
af silke, bomull eller lin, öfverspunnen med
guld, silfver eller annan metall; tullbehand-
las såsom Gulddragarearbeten.
af metall, öfverspunnen med silke, tråd eller
papper; tullbehandlas såsom Ivarkasser.
I hithörande hänseenden hafva Herrar Reuterswärd m. fi. och Grefve
E. Sparre in. fl., i sina föreliggande motioner föreslagit, dels att å jernoch
ståltråd må sättas en tull af 4 öre för 1 kilogram, samt dels att
tråd af koppar eller sammansatta metaller, oförgyld eller oförsilfrad, må
tullbeläggas med 25 öre för 1 kilogram.
Vidare har Kongl. Maj:t i sin förenämnda proposition föreslagit, att
taxerubriken Tråd må sålunda ändras, att så väl öfverspunnen koppareller
bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar,
öfverdragna med så kallad isoleringsmassa af guttaperchakompositioner
eller dylikt, må beläggas med en tull af allenast 10 procent af värdet.
I afseende å sistnämnda förslag har Herr Statsministern till statsrådsprotokollet
anfört:
»I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva telegrafdirektören
Sten Schaar, aktiebolaget Hakon Brunius & C:o, Allmänna telefonföreningen,
Göteborgs Bell Telefon aktiebolag, ingeniörerne Davy Robertson och
O. A. Ericsson, telegrafkontrollören A. Falk, electro-mekaniska bolaget
Thor, elektriska centralstationen, A. J. G. Bismark & C:o samt Ramberg
& Bauer, samtliga i Göteborg, i underdånighet anhållit, att, som i gällande
tulltaxa icke funnes någon särskild rubrik, som afsåge elektriska
telegrafkablar och ledningstrådar för telegraf- och telefonledningar, ringledningar,
elektrisk belysning och elektriska instrument, samt Generaltullstyrelsen
i ett särskildt dess pröfning understäldt mål angående tullbehandlingen
af ett till Göteborg från Lubeck inkommet parti omspunnen koppar
-
83
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
tråd förklarat, att all omspunnen metalltråd borde såsom karkasser tullbehandlas,
med tillämpning af hvilket beslut de mest brukliga slag af
ledningstrådar, alla telegrafkablar och större delen af de kablar, som användes
för elektrisk belysning skulle komma att beläggas med samma
höga tull som karkasser, Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder antingen förklara,
att enligt tulltaxan enkla koppartrådar med en diameter af 0,s millimeter
eller af större tjocklek, likasom ock isolerade kablar, äfven om dessa
vore sammansatta af finare koppartråd än nyss nämnts, finge i riket tullfritt
införas, eller ock vidtaga sådana åtgärder, som kunde leda till en
förändring af tulltaxan i berörda syfte; och hafva sökandena till stöd för
sin underdåniga framställning anfört, att koppartrådar af 0,8 millimeter
och större diameter, i hvilkas isolering ingått guttapercha, eldsäker impregnering
eller stark asfaltering dittills ej tullbehandlats såsom karkasser,
utan fått tullfritt införas; att genom beläggande af sådan koppartråd, som
användes för elektriska belysningsanläggningar, med den för karkasser bestämda
införselsafgift, 1 krona 10 öre per kilogram, priset på dylik träd
komme att så fördyras — i fråga om vissa dimensioner deraf med ända
till 60 procent — att derigenom elektricitetens användande på det praktiska
och industriella området skulle i väsentlig mån hämmas; att inom
Sverige icke tillverkades telegrafkablar eller liknande artiklar samt endast
få sorter isolerade ledningstrådar; att koppartråd, impregnerad eldsäkert
eller med asfalt eller tjära och dylikt, i synnerhet de dimensioner deraf,
som egde en diameter af 0,8 millimeter eller derutöfver, icke kunde användas
såsom karkasser och alltså icke torde böra såsom sådana tullbehandlas;
att med bomull öfverspunnen koppartråd af 0,8 millimeter eller
större diameter hufvudsakligen användes vid fabrikation af dynamomaskiner
och således borde tullbehandlas såsom maskindelar, hvartill jemväl
finare isolerad koppartråd borde i förtullningshänseende hänföras, då sistberörda
tråd nästan uteslutande användes till ringklockor, telegrafapparater
och elektriska instrument, hvilka alla artiklar tullfritt infördes under rubriken
maskiner; samt att karkasser aldrig tillverkades af koppartråd, hvarför
någon förvexling af dylika och isolerad koppartråd ej vore att befara.
Jag tillåter mig erinra, att enligt tulltaxan af den 9 Oktober 1885
träd af metall, öfverspunnen med silke, tråd eller papper, skall tullbehandlas
såsom karkasser, äfvensom att tullafgiften för karkasser och karkassband
är bestämd till 1 krona 10 öre per kilogram.
Sedan Generaltullstyrelsen genom nådig remiss den 17 April sistlidet
år anbefalts att yttra sig öfver nu omförmälda framställning, har styrelsen,
efter att hafva infordrat yttranden i ämnet från packhusinspektionen
i Stockholm och styrelsens tekniska biträde, Professoren vid Tekniska
84 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Högskolan J. O. Andersson, den 1 påföljande Juni afgifvit det infordrade
utlåtandet.
I det utlåtandet bifogade, af Professoren Andersson afgifna yttrande
anför denne, att, enär, så vidt han kunnat utröna, öfverspunnen koppareller
bronstråd icke användes till karkasser, emedan den vida billigare
öfverspunna jerntråden härtill vore lika eller bättre användbar, och då
öfverspunnen koppar- eller bronstråd, så vidt utrönas kunnat, endast användes
till elektriska ledningar, syntes skäl ej vara för handen, som talade
för någon dimensionsgräns å öfverspunnen koppar- eller bronstråd såsom
vilkor för tullfrihet; att denna uppfattning äfven vunne stöd deraf, att
den öfverspunna koppartråd, som till betydande mängd användes i telefonapparater,
i regel vida understege 0,8 millimeter, hvadan, om tullfrihet beviljades
för den öfverspunna koppar- eller bronstråd (0,8 millimeter i
diameter och deröfver), som användes inom den elektriska belysningen
eller telegrafien, det torde få anses billigt, att tullfrihet äfven beviljades
för den öfverspunna koppar- eller bronstråd (under 0,8 m. m. i diameter),
som användes inom den i vårt land icke obetydliga telefonindustrien; samt
att hvad sålunda anförts om öfverspunnen koppar- eller bronstråd äfven
och med lika skäl torde få anses gälla elektriska kablar eller enkla eller
sammanförda koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa
af guttaperchakomposition eller dylikt.
Generaltullstyrelsen yttrar för egen del — med förmälan tillika, att
styrelsen icke, på sätt sökandena uppgifvit, meddelat någon allmän föreskrift
derom, att all öfverspunnen koppartråd borde såsom karkasser tullbehandlas,
utan endast i särskilda fall tillämpat tulltaxans bestämmelser å
inkommande varupartier — att vid bedömande af nu förevarande fråga å
ena sidan förekomme, att tulltaxans föreskrift om tullbehandling af öfverspunnen
metalltråd såsom karkasser, hvilken föreskrift otvifvelaktigt vid
sin tillkomst afsåg vissa hufvudsakligen för fruntimmerskostymer användbara
och såsom lyxartiklar betraktade samt derför högt beskattade varor,
qvarstode sedan längre tid tillbaka, under det att, å andra sidan, senaste
tidens stora uppfinningar på elektricitetens område för vigtiga praktisk i,
ändamål visat sig vara i behof af just sådana varor, som väl hemfölle
under rubriken öfverspunnen metalltråd, men ingalunda kunde, med aktgifvande
på grunderna för vår tullagstiftning i öfrigt, antagas hafva varit
med den höga tullafgiften åsyftade. Alla slag fysiska instrumenter vore
nemligen hos oss tullfria, och det kunde vid sådant förhållande icke skäligen
ifrågasättas, att lagstiftaren skulle, om ens med någon, åtminstone icke
med en, enligt sökandenas påstående, ända till 60 procent af värdet upp
-
85
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
gående tullsats, beskatta det för en del elektriska apparaters användning
erforderliga materiel af öfverspunna ledningstrådar.
Då numera genom de af sakkunnige män meddelade yttranden enligt
styrelsens mening finge anses ådagalagdt, att till karkasser och karkassband
för beklädnadsändamål icke begagnades annan metalltråd än af jern
och stål, samt att äfven långt finare öfverspunnen koppar- eller bronstråd
än 0,8 millimeters tjocklek användes för elektriska ledningar, har styrelsen,
i öfrigt åberopande hvad Professoren Andersson i sitt nyss omförmälda
yttrande anfört, i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
förklara så väl öfverspunnen koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda
koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med såkallad isoleringsmassa
af guttaperchakompositioner eller dylikt, böra antingen medgifvas
fullkomlig tullfrihet eller, då någon industri för metalltråds öfverspinning
inom landet lärer bedrifvas, åtminstone såsom varor, som icke kunde hänföras
under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser, mer eller
mindre arbetade, beläggas med en tull af allenast 10 procent af värdet.
Lika med Generaltullstyrelsen finner jag de af sökandena i deras
underdåniga framställning påpekade förhållanden värda synnerlig uppmärksamhet
och instämmer i hvad styrelsen yttrat om önskvärdheten deraf
att de ur dessa förhållanden härflytande olägenheter för den elektriska
industrien varda i möjligaste mån undanröjda. Då emellertid, efter hvad
styrelsen antydt och jag sedermera fått bekräftadt, en industri för metalltråds
öfverspinning verkligen här i landet under senare tid uppstått, torde
af de utaf styrelsen alternativt föreslagna förändringarne den senare böra
föredragas.»
Då, af redan anförda skäl, Utskottet icke kunnat understödja föreliggande
framställningar om nya eller förhöjda tullsatser hvarken å metaller
och metallarbeten i allmänhet, specificerade eller icke specificerade,
eller å maskinerier, redskap och verktyg eller delar af sådana, finner sig
Utskottet icke heller böra tillstyrka bifall till motionärernas här ifrågavarande
förslag.
Hvad härefter vidkommer de artiklar, som omförmälas i förevarande
del af Kongl. Maj:ts berörda proposition, så och då dessa äro att anse såsom
delar af maskinerier, anser Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
Generaltullstyrelsen, på sätt ofvan visats, i sitt förra alternativ ifrågasatt,
ifrågavarande artiklar snarare böra beredas enahanda tullfrihet, som finnes
medgifven ej specificerade maskindelar, och detta desto hellre, som Utskottet,
enligt hvad i det förestående under rubriken Instrumenter inhemtas, funnit
den till Utskottet öfverlemnade framställning om tull å apparater för
86 Bevilbungs-Utskottels Betänkande N:o 11.
dynainoelektriska strömmar icke kunna eller böra till någon åtgärd
föranleda.
För vinnande af angifna syfte torde befinnas lämpligast, att i tulltaxan
under N:o 543 införes en bestämmelse af innehåll, att de i propositionen
afsedda artiklar skola tullbehandlas såsom Maskinerier, Redskap
och Verktyg eller delar deraf, ej specificerade; i sammanhang hvarmed
under taxenumret 540 synes böra anmärkas, att jern- och ståltråd, öfverspunnen
med silke, tråd eller papper, skall tullbehandlas såsom karkasser,
i följd hvaraf det under N:o 546 nu förekommande stadgande rörande
frågavarande artiklar skulle utgå.
Utskottet hemställer derför,
57:o) att Riksdagen, med afslag å så väl Kongl.
Maj:ts proposition i förevarande del som Herrar Reuterswärds
m. flis och Grefve E. Sparres m. flis hithörande
yrkanden, måtte besluta, att tulltaxan beträffande artikeln
Träd skall erhålla följande förändrade lydelse i
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kvonor
öre
»Träd:
539
guld- och silfver-..................
1 kilogram
2
35
540
jern- och och stål- ...............
—
fri.
öfverspunnen med silke,
tråd eller papper; tull-
behandlas såsom Kar-
kasser.
arbeten deraf:
541
duk ......................................
1 kilogram
—
15
andra slag; draga den
. tull, som taxan bestäm-
mer för jern- och stål-
varor, ej specificerade.
koppar- och annan ej spe-
cificerad metall-:
542
förgyld, försilfrad eller
pläterad ..........................
1 kilogram
2
35
543
andra slag ........................
fri.
öfverspunnen koppar-
eller bronstråd samt
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
87
544
545
546
enkla eller sammanförda
koppar- eller
bronstrådar, öfverdragna
med så kallad
isoleringsmassa af guttaperchakompositioner
eller dylikt; tullbehandlas
såsom Maskinerier,
Redskap och
Verktyg eller delar
deraf, ej specificerade.
bomnlls-, alla slag ...............
linne- och hamp-:
oblekt....................................
blekt eller färgad ............
af silke, bomull eller lim,
öfverspunnen med guld,
silfver eller annan metall;
tullbehandlas såsom
Gulddragarearbeten.
»
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
Tullsats.
Kronor
öre
1 kilogram
40
1 >
—
40
1
60
I tulltaxan stadgas att Möbler, försedda med stoppning, men utan
öfvertyg, skola förtullas efter enahanda bestämmelser som snickare- och
stolmakarearbeten i allmänhet med 20 procents förhöjning, samt att
möbler, försedda med stoppning och öfvertyg, skola förtullas efter
samma bestämmelser med 40 procents förhöjning.
Herrar Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre in. fl. föreslå i sina
oftanämnda motioner, att förhöjningen för den förra gruppen må bestämmas
till 50 procent och den senare gruppen till 100 procent.
Införseln af möbler har uppgått till:
År 1875 ............................................. 38,866 kronors värde.
» 1876 ............................................. 29,306 »
» 1877 ............................................ 34,105 »
» 1878 ............................................. 30,068 »
» 1879 ............................................. 22,345 »
Trävaror.
Vagnar och
Åkdon.
88 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
År 1880 ............................................. 25,162 kronors värde.
» 1881 ............................................. 27,369 »
» 1882 ............................................ 72,701 »
» 1883 ............................................ 84,499 »
» 1884 ............................................ 88,653 ))
Ehuruväl densamma sålunda på sista tiden företer en betydlig stegring,
anser sig Utskottet likväl, på de i inledningen anförda skäl, böra
hemställa,
58:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
icke må af Riksdagen bifallas.
Tulltaxans bestämmelser rörande Vagnar och Åkdon äro de följande:
i
o
Vagnar och Åkdon, jernvägsvagnar inbegripna:
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
Tullsa
Kronor
;s.
öre
570
arbetsfordon och lastvagnar.................................
1 stycke
5
■—
571
tvåhjuliga och slädar ..............................................
fyrhjuliga:
1 »
15
—
572
trillor....................................................................
1 »
25
—
573
halftäckta mindre .................................................
1 »
50
—
574
i .
andra slag ....................................................................
Anm. Uppstår tvifvel till hvad slag ett åkdon är att hän- föra, utgår tullen med 10 procent af dess värde, dock
ej utöfver 100 kronor.
1 »
100
I samma motioner föreslås i stället följande bestämmelser:
Qvantitet för
Åkdon, eller bearbetade delar deraf,
tullberäk-
Tullsats.
ej specificerade:
l:o) Jernvägsvagnar:
Per
Kronor
öre
a) första klass ............................
stycke
15 proc.
b) andra klass ............................
))
15 »
c) tredje klass eller postvagnar
))
10 »
d) godsvagnar.............................
))
10 »
2:o Spårväg sv agnar:
aj för en häst............................
»
15 »
b) för två hästar........................
»
15 »
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
89
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
3:o) Andra åkdon:
Per
Kronor
öre
a) arbetsfordon ..........................
stycke
10 »
b) tvåhjuliga samt öppna slädar
»
12 »
'' c) trillor...............................
»
12
d) halftäckta mindre vagnar
och halftäckta slädar.........
))
15 »
e) andra slag ..............................
»
15 »
574
Vagnar, andra slag; anmärkning:
uppstår tvifvel till hvad slag ett
åkdon är att hänföra, utgår tullen
med 10 proc. af dess värde, dock
*
ej utöfver ..........................................
200
Införseln af ifrågavaran
de artiklar
har utgjort:
Arbets- och lastvagnar
: Tvåhjuliga:
Andra slag:
År
1875
......... 363 s
tycken.
29 stycken.
292,629 kronors värde.
»
1876
......... 284
T>
44
»
135,420
»
1877
......... 44
»
23
»
86,380
»
1878
......... 37
»
30
»
38,775
1879
......... 6
»
50
»
38,674
»
1880
......... 6
»
29
»
55,561
»
1881
......... 7
»
40
44,186
»
1882
......... 18
»
70
»
37,085
»
1883
......... 36
»
96
»
51,000
»
1884
........ 100
»
121
»
25,718
Samtidigt hafva
vagnar
och åkdon
utförts
till följande belopp:
Ar 1875 .....
21,800
kronors värde.
» 1876 ......
20,200
»
* 1877 ......
23,750
»
* 1878 ......
5,000
»
» 1879 ......
227,800
»
» 1880 ......
61,850
»
» 1881 .....
302,170
»
» 1882 ......
219,050
»
» 1883 .....
366,600
»
» 1884 ......
34,100
»
Bih. till Rilcsd. Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afd. .9 Häft.
12
Väfnader.
90 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
I betraktande af dessa siffror och under åberopande af hvad Utskottet
i inledningen anfört hemställer Utskottet,
59:o) att motionärernas förslag i förevarande del
icke heller må vinna Riksdagens bifall.
Å Väfnader: jute-, oblekt pack- och säckväf, hvilken artikel enligt
gällande taxa är fri från införselsafgift, föreslås i Herrar Reuterswärds
m. fl:s och Grefve E. Sparres m. fl:s förevarande motioner en tull af
7 öre för 1 kilogram.
Införseln af oblekt och ofärgad jutegarnsväfnad har utgjort:
Ar
1875 ..........................
........................ 530,941 kilogram.
»
1876 ...........................
........................ 472,854
»
1877 ...........................
....................... 519,780
»
»
1878 v.........................
........................ 359,060
»
»
1879 ..........................
....................... 407,795
»
1880 ..........................
........................ 599,292
»
»
1881 ...........................
........................ 555,740
»
»
1882 ...........................
....................... 728,029
»
»
1883 ...........................
........................ 748,649
»
1884 ...........................
........................ 731,023
»
Utförseln af samma vara, hvilken derförut intet af nämnda år uppgått
till 3,000 kilogram, utgjorde år 1883 18,232 kilogram och år 1884
4,900 kilogram.
Härvid bör jemväl uppmärksammas in- och utförseln under samma
tid af säckar, rörande hvilken artikel tulltaxan bestämmer, att nya och
tomma säckar skola tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf de bestå,
samt att synbart brukade säckar få tullfritt införas:
Införsel: Utförsel:
År
1875 ...........
Värde i
Nya, tomma:
.......... 328,144.
t kronor.
Brukade^
35,777.
Värde i
Nya:
2,890.
i kronor.
Brukade:
1,732.
1876 ...........
.......... 436,856.
49,715.
6,764.
3,425.
1877 ...........
......... 457,869.
36,130.
3,525.
22,042.
»
1878 ...........
.......... 456,168.
28,266.
1,792.
24,325.
»
1879 ...........
......... 348,654.
32,852.
278.
5,771.
1880 ...........
.......... 514,319.
49,283.
6,570.
11,088.
»
1881...........
.......... 746,414.
74,596.
10,294.
6,482.
»
1882 ...........
.......... 699,376.
107,925.
8,134.
7,358.
17,157.
1883 ...........
.......... 762,575.
67,559.
5,913.
»
1884 ...........
.......... 593,843.
108,181.
21,642.
7,324.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 91
Då vid 1873 års riksdag tullfrihet beviljades för oblekt och ofärgad
jutegarnsväfnad, hvilken lämpar sig ganska väl till förfärdigande af
gröfre säckar, men knappast kan begagnas för annat ändamål, framhöll
Utskottet, att de i landet inrättade superfosfatfabrikerna beredt en större
användning åt detta slags säckar genom att nästan uteslutande begagna
sådana till omslag '' för sina fabrikat. I samma mån dylikt omslag
kunde anskaffas till billigare pris stälde sig naturligtvis fabrikatens
försäljningspris lägre, och detta måste, oafsedd den fördel, som i följd
deraf, om än icke i någon mera betydande mån, tillskyndades jordbruket,
vara af vigt för denna fabriksindustri sjelf, som derigenom sattes i
tillfälle att för sina fabrikat lättare uthärda täflan med de utländska
gödningsämnena, hvilka vore tullfria. Sist antydda omständighet, eller
att ifrågavarande, för vårt land vigtiga industri icke åtnjöte något skydd
för sina fabrikat, syntes Utskottet fordra, att de beredningsämnen,
den använde, så vidt ske kunde, icke droge tull. Tullfrihet för ifrågavarande
omslagsämne kunde icke lända någon inhemsk näring till
förfång, då beredning af jutegarn och förfärdigande af sådana väfnader
ej i nämnvärd grad utgjorde föremål för svensk industri.
Uppå de i inledningen anförda skäl, och då nyss berörda omständigheter
i afseende å superfosfatfabrikerna, med hvilkas intresse härutinnan
äfven trämassetillverkningens är jemförligt, fortfarande ega giltighet,
finner Utskottet sig böra hemställa,
60:o) att motionärernas ifrågavarande yrkanden
icke må af Riksdagen bifallas.
Under rubriken Zink: arbetad, innehåller tulltaxan nedannämnda
bestämmelser:
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre
627
plåt och bleck, äfvensom spik till fartygs
förhydning.........................................................
—
fria.
628
förgyld eller försilfrad......................................
1 kilogram
—
70
629
utan målning, fernissning eller annan ytbe-
täckning .............................................
))
7
630
andra slag.......................................................
»
—
35
Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar och omslag
af papper eller annat ämne.
Zink.
92
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Tulltaxeunderrättelserna.
Samme motionärer yrka häri följande ändringar:
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
/
ningen.
Per
Kronor
öre
plåt och bleck ....................................................
1 kilogram
_
6
[
förgyld, försilfrad eller förnicklad...............
1 »
—
70
utan målning, fernissning eller annan ytbe-
1
täckning................................................................
1
—
12
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet tillstyrkt beträffande föreliggande
förslag rörande artiklarne bly, koppar, jern och stål samt
andra metaller hemställer Utskottet,
61:o) att förslagen om förändrade tullbestämmelser
rörande artikeln Zink icke heller måtte vinna Riksdagens
godkännande.
Tulltaxeunderrättelsernas 4 §, rörande Lastpenning ar ne, har i senast
utfärdade taxa erhållit följande lydelse:
»Lastpenningar till Kongl. Maj:t och kronan utgöras till lika belopp
af svenska som af främmande fartyg med 10 öre för hvarje ton, beräknad
efter gällande mätbref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande
och utgående; dock, om ett fartyg under loppet af ett
kalenderår gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas
dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande
endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del
deraf lossar, och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg,
hvilkas lastqvantitet är i förhållande till deras drägtighet af ringare
betydenhet; i hvilket hänseende bestämmelserna uti § 2 mom. 2 punkten 2
af den eljest numera upphäfda nådiga kungörelsen den 5 Juni 1874 angående
förändrade föreskrifter i afseende å utgörande af fyr- och båkafgifter
samt uppbörden deraf skola lända till efterrättelse.
Då lossning och lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar
endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis
på märkrullan eller passet meddelas.
93
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
Från lastpenningars erläggande befrias:
fartyg med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer
och åter utgår i barlast;
fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk
hamn och der endast aflemnar medförde resande jemte deras
effekter, eller ock endast aflastar gods i annat fartyg för export;
fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres
för vidare resa anlöper svensk hamn och der icke verkställer
lossning och icke heller företager annan lastning än af förnödenheter
för besättning, medförde resande och fartyg;
fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves,
anlöper svensk hamn och der lossar sin last, samt efter
verkstäld reparation densamma åter intager och utför;
fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och
densamma till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning
inskränkes till hvad för bestridande af reparationskostnaderna
bevisligen erfordrats; samt
fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn
lossar eller lastar varor till högst Ijerdedelen af fartygets lastdrägtighet,
för beräknande hvaraf fartygets skeppshandlingar
skola tjena till grund.
I alla dessa fall skall dock fartygets skeppare ställa sig till efterrättelse
de i tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste
tullbetjent äfvensom om märkrullans aflemnande samt, i tillämpliga delar,
jemväl iakttaga hvad i nämnda stadga finnes anbefaldt rörande uttagande
af tullpass.»
I motionen N:o 165 inom Andra Kammaren har Herr W. Gibson,
med särskild hänsyn till den sträfvan, som på sista tiden visat sig att
åvägabringa nya och förhöjda tullar å landets importartiklar, framhållit,
att den genom dylika åtgärder minskade in- och utförsel måste ytterligare
försvåra konjunkturerna för rederirörelsen, hvilken befunne sig i en
mera betryckt ställning än någon annan af landets näringar. Om man
sålunda tillskyndade nämnda rörelse skada, borde å andra sidan alla upptänkliga
lättnader beredas densamma. I sådant hänseende hemstälde
motionären derför, att de i 4 § af tulltaxeunderrättelserna omförmälda
Lastpenning arne måtte från nästkommande års början fullständigt upphöra.
Denna afgift, säger motionären, utgör en orättvis beskattning.
»Ett fartyg kan icke förliknas med fast egendom, utan fastmer är
det att betrakta som ett redskap, ett inventarium eller ep lösegendom.
94
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.
Icke beskatta vi landtbrukets redskap eller lösegendom, af hvad beskaffenhet
de vara må, icke heller maskinerna uti en fabrik, den rullande
jernvägsmaterielen o. s. v. Beskattningen af sjöfartsnäringen varder således
dubbel, när lastpenningarne utgå, enär äfven hela den afkastning, som
fartyget lemnar, upptages till beskattning efter »inkomst af kapital och
arbete» och drabba dessa lastpenningar tyngst svenska ångare, hvilka
hufvudsakligen uppehålla den reguliera förbindelsen med utlandet, dervid
fartygen mestadels icke innehafva mer än half last.» Den vid förra
riksdagen föreslagna nedsättningen af lastpenningarne hade af tullskyddsvänner
bekämpats på den grund, att den utländska flaggans in- och
utgående tontal betydligt öfverstege den svenskas, hvarför nedsättningen
hufvudsakligen skulle komma utlandet till godo. Om statsverkets inkomster
befunnes i det bedröfliga skick, att man nödgades afse den
jemförelsevis obetydliga inkomst, som lemnades af lastpenningarne, då vore
en sådan anmärkning af vigt. Men då betydliga öfverskott redan nu
årligen uppstått och då förhöjda tullsatser måste bringa tullinkomsterna
ännu mer i höjden, vore spörsmålet blott, huru vida man ej borde skipa
gagn och rättvisa åt en näring, derför att medtäflaren i utlandet kunde
erhålla fördel deraf. Och detta så mycket hellre, som denna fullkomligt
oskyddade skeppsnärings målsmän förordade lastpenningarnes borttagande.
I öfrigt åberopande, hvad Utskottet förlidet år anfört till stöd för nedsättning
af ifrågavarande afgift, yrkade alltså motionären, att hela 4 § i
tulltaxeunderrättelserna måtte utgå.
Beträffande samma § förmäles i en den 9 Oktober förlidet år dagtecknad,
från Kongl. Finansdepartementet Utskottet tillhandakommen
skrifvelse, att i sammanhang med utfärdandet af ny tulltaxa Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet blifvit fäst derpå, att sagda §, hvilken, bland annat,
bestämde när ett fartyg i fråga om utgörandet af lastpenningar skulle
anses barlastadt, icke i fråga om definitionen å barlastadt fartyg stode i
full öfverensstämmelse med 6 44 i Kongl. Förordningen angående lotsverket
den 15 Februari 1881, sådant detta lagrum lydde enligt Kongl.
Kungörelsen den 17 November 1882, der motsvarande bestämmelse meddelades
i fråga om utgörande af fyr- och båkafgift. I nyssberörda
paragraf af tulltaxeunderrättelserna hänvisades nemligen uti förevarande
afseende till § 2 mom. 2 punkten 2 af den i öfrigt numera upphäfda
Kongl. Kungörelsen den 5 Juni 1874, angående förändrade föreskrifter i
afseende å utgörande af fyr- och båkafgifter samt uppbörden deraf, der
det hette: »såsom barlastadt anses fartyg, då dess innehafvande last uppgår
till mindre än en tiondedel af fartygets drägtighet enligt mätbref,
och lasten icke öfverstiger 40 tons-, hvaremot enligt § 44 i Kongl. För
-
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 11. 95
ordningen den 15 Februari 1881 samt kungörelsen den 17 November
1882 fartyg ansåges barlastadt, så snart dess last uppginge till mindre än
en tiondedel af drägtigheten, utan att i detta fall något maximum af
tontal funnes föreskrifvet. För vinnande af den likformighet i lagstiftningen
rörande lastpenningar samt fyr- och båkafgifter, som i detta afseende
syntes önskvärd, fästes derför Utskottets uppmärksamhet på förhållandet
till den åtgärd, hvartill Utskottet funne detsamma föranleda.
På sätt ofvan är antydt, blefvo lastpenningarne, hvilka tillförene utgingo
med^ 14 öre för hvarje ton, enligt senaste Riksdagens beslut på
förslag af Kongl. Maj:t nedsatta till sitt nuvarande belopp, 10 öre per ton.
Utskottet, som förlidet år på anförda skäl tillstyrkte berörda nedsättning,
finner emellertid, vid det förhållande, att denna åtgärd inneburit
en minskad statsinkomst af omkring 200,000 kronor, och med erinran
att den förutsättning, från hvilken motionären utgått, eller att nya
eller ökade införselstullar i mera betydande omfattning komme att åsättas,
icke torde inträffa, sig icke böra åtminstone för närvarande förorda
borttagandet af ifrågavarande afgift.
För den händelse lastpenningarne sålunda icke varda afskaffade,
torde deremot, på nyss omförmälda grunder, öfverensstämmelse böra
åvägabringas i lagstiftningen rörande lastpenningarne, å ena, samt fyroch
båkafgifter, å andra sidan, och för sådant ändamål den nu i 4 §
af tulltaxeunderrättelserna förekommande hänvisning till 1874 års kungörelse
böra utbytas mot en hänvisning till de i förenämnda skrifvelse
åberopade författningar.
På grund af det anförda hemställer Utskottet,
62:o) att Herr W. Gibsons ofvanberörda motion
må af Riksdagen lemnas utan afseende;
samt
63:o) att Riksdagen måtte besluta följande förändrade
lydelse af 1 mom. i 4 § tulltaxeunderrättelserna:
»Lastpenningar
till Kongl. Maj:t och kronan utgöras
till lika belopp af svenska som af främmande fartyg
med 10 öre för hvarje ton, beräknad efter gällande
mätbref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande
och utgående; dock, om ett fartyg under loppet
af ett kalenderår gör flera resor mellan Sverige och
utrikes ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet
96
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
allenast första resan och vid förnyadt inkommande endast
när fartyget innehar last samt större eller mindre
del deraf lossar, och må härvid jemväl såsom barlastade
anses fartyg, hvilkas lastqvantitet är i förhållande
till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket
hänseende bestämmelserna uti § 44 i Kongl. Förordningen
angående lotsverket den 15 Februari 1881,
sådant detta lagrum lyder enligt Kongl. Kungörelsen
den 17 November 1882, rörande ändringar i vissa
delar af nämnda förordning, skola lända till efterrättelse.
»
Stockholm den 2 April 1886.
På Utskottets vägnar:
A. G:SON BENNICH.
Reservationer:
af Herrar Bennich, C. F. Wcern, H. L. Forssell och J. Johansson i
Noraskog:
mot 3:dje punkten; samt
mot Utskottets motivering i åtskilliga delar af betänkandet;
af Friherre C. F. IL Barnekow:
»Då frågan om spanmålstullar förevar inom Riksdagen, yttrades af
flere talare den åsigten, att man möjligen genom ändring af vår nuvarande
tulltaxa kunde, bättre än hvad för närvarande är förhållandet,
tillgodose våra handelsintressen. Då jag ingalunda anser detta till
-
97
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
räckligt vederlagdt i Utskottets motivering, och då den uppfattningen,
att någonting kan på tullagstiftningens väg göras, för att förbättra
landets ekonomiska ställning just genom diskussionen inom Kamrarne
vunnit gehör bland många såväl inom som utom Riksdagen, samt då
jag anser att en dylik reform, om den i öfrigt kan finnas lämplig, har
större utsigt till framgång om förslag dertill framlägges af regeringen
än om enskild person derom väcker motion, så har jag ansett att tredje
punkten i Utskottets betänkande borde haft nedanstående lydelse, hvaraf
äfven följer, att jag ej kunnat godkänna den af Utskottet uppsatta motivering
:
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, med
stöd af 18 Artikeln i gällande handelstraktat med Frankrike, Kongl.
Maj:t ville hos Franska regeringen söka utverka sådan ändring i nämnda
traktats bestämmelser, att den å fransk sida betingade tullfrihet för
jernvägsskenor, maskinerier, redskap och verktyg, samt ångmaskiner
och ångpannor måtte upphöra; samt derefter taga i öfvervägande huruvida
åtskilliga af landets näringar kunde genom skydd eller aftal med
främmande makter blifva bättre tillgodosedda än för närvarande är fallet
och dermed inkomma med förslag till nästkommande Riksdag»;
af Herr A. J. Lyth:
mot 28 och 39 punkterna;
af Herr O. Jonsson i Hof, hvilken anmält, att han i åtskilliga delar
icke funnit sig belåten med betänkandet, men likväl, då han ej deltagit
i afdelningens arbeten, icke ansett sig böra framställa några yrkanden
om ändring i detsamma;
äfvensom
af Herr A. P. Lind:
mot 10 punkten:
»Sedan vintern 1877—78 hafva stora massor af sill med småningom
ökad regelbundenhet begynt att åter efter en längre frånvaro besöka
bohuslänska skärgården, men förhållandena inom landet för den ymniga
sillfångstens afsättning hafva varit i så hög grad ogynsamma att, äfven
sedan sillens beskaffenhet blifvit tillfredsställande och en duglig beredning
börjat åstadkommas, saltad bohussill blott i ringa omfattning
kunnat afyttras inom landet, under det att årligen en högst betydande
mängd saltad sill dit införes från utlandet och särskildt från Norge.
Bih. till Rikscl. Prot. 188(1. 5 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 13
98 Bevillnirgs- Utskottets Betänkande N:o 11.
Sedan slutet af förra bohuslänska sillfiskeperioden liar man nemligen
inom landet blifvit allt mer van vid att fylla sitt behof af sill och
annan salt fisk från Norge, och följden deraf har blifvit, att den nya
sillfiskebedriften vid sitt framträdande funnit en stark hämsko på sin
utveckling i fördomen för den främmande varan och i det motstånd,
som mött från dem, hvilkas affär det hittills varit att förse landet med
utländsk sill. Här som i så många andra fall har importören af den utländska
varan sökt göra gällande helt andra intressen än den inhemska
producenten, men uti ifrågavarande hänseende står den förre, till följd
af sjelfva varans egendomliga beskaffenhet, vida större medel än eljest
till buds att hämmande inverka på den nya varans spridning. Under
närmast föregående sillfiskeperiod insåg man ock detta förhållande och
bröt genom påläggandet af lämpliga tullsatser udden af motståndet
från importörerne, så att den inhemska näringen hastigt kunde uppblomstra
till stor betydenhet för landet. Såsom prof på förra århundradets
åsigter och värdefulla erfarenhet i denna fråga må här ur »Den
Svänska Mercurius» för Februari 1756 om silltullens inflytande anföras
följande: »många hafva varit af den tankan, som skulle denna afgift
så belasta de främmande fiskvarorna, åt de vida skulle öfverstiga sit
förra pris, men förfarenheten har vist vederspelet i det en tunna skotsk
sill, som tillförene altid gullit 57, 60 til 72 daler, sedan den tiden ej
kostat mera än 39, 42, 48 til 50 dal. koppmfl, och en tunna norsk,
hvars pris förr varit 27, 30, 36 til 39 dal., nu ej gäller mer än 24, 27
til 30 dal. koppm:t, hvilket kommit af den myckenhet swänsk sill,
som altid upfylt marknaden förr än den utlänska hitkommit, och hvilken
altid kunnat säljas med fördel, om ej under dock åtminstone til
samma pris som den utlänska, som är belagd med dryg tull, då den
andra deremot ej allenast derifrån är befriad utan ock med premier
befordrad, hvaraf ögonskenligen synes, åt fiskeriernes upkomst kostat
Riket intet, och åt utlänningarne hafva måst sjelfva uphjelpa en sak,
som förhindrar deras egna varors afsättning. — — — — Det är ej
nog åt vi bringat holländaren och skotten til lägsta pris som nästan är
möjeligit, utan det som mera är, vi hafva utskeppat ansenliga partier
sill til alla de förnämsta tyska, preussiska och liflänska hamnar vid
Östersjön.» (Bohuslänsk Fiskeritidskrift 1885, sid. 286, 291.)
Liknande resultat skulle en lämpligt afpassad tull å norsk och annan
utländsk sill under några års tid äfven nu medföra. Den skulle kraftigt
främja den egna näringens utveckling genom att möjliggöra en
inhemsk konkurrens icke blott med utlandet utan äfven mellan talrika
egne producenter och derigenom skaffa landet ett värdefullt födoämne
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 99
till billigare pris; den skulle verka som en äfven ur arbetsklassens synpunkt
önsklig imppfostringstulh för en vigtig och. lofvande näring
och icke som en priset å saltad sill höjande ''»svälttulh) eller som eu
ifrågavarande handelsvara till någre få producenters fördel men allmänhetens
skada fördyrande »skyddstull». Dess påläggande skulle ej heller
stå i strid med de allmänna grundsatser, som under de senare årtiondena
gjort sig gällande i Sveriges tullpolitik, men förutsätter, för att
lända till önskligt gagn, att den i främsta rummet göres gällande gent
emot Norge. En tull, lagd å holländsk och skottsk sill under det att
den norska sillen fortfarande förblefve tullfri, skulle lända till långt
mer skada än gagn.
Ett särskildt skäl för det hastiga främjandet af bohuslänska sillfiskebedriften
äfven genom en lämplig s. k. »uppfostringstull» ligger i
näringens semisekulära periodicitet, hvilken kräfver en snabbare utveckling,
än man eljest kunde vara belåten med»;
samt
mot 12 och 48 punkterna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.