Sök i Ratio Lex

Bevilhiings- Utskottets Betänkande N:o 13

1886-04-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1886:13, Bevilhiings- Utskottets Betänkande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevilhiings- Utskottets Betänkande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 April 1886, kl. 10 f. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af hvitbetssockertillverkningsafgiften.

Till Bevillnings-Utskottet har hänvisats en af Herrar Nils Persson i

Yadensjö och M. Bahn inom Andra Kammaren väckt motion, K:o 32, hvari

motionärerne, under förmenande, med hänsyn till den ifrågasatta tullbeskattningen

ä landtmannavaror, att andra lika verksamma medel funnes att upphjelpa

vår betryckta modernäring, i sådant afseende anfört:

»För en del år tillbaka uppblomstrade hastigt en näring (hvitbetssockerfabrikationen),

som tycktes skola komma att i viss mån ersätta våra

landtmän den ekonomiska förlust, som den af moraliska motiv förestafvade

inskränkningen i bränvinsbränningen förorsakat. Men denna binäring till

jordbruket, i hvilken man trodde sig hafva funnit en guldkälla för statskassan,

qväfdes i dess utveckling genom mindre välbetänkta skatter på sockerbetorna,

och de med så mycken förhoppning upprättade fabrikerna nedlades

med undantag af en, som sedan dess oaktadt låga spanmålspris fört en tynande

tillvaro. Vore nu icke skäl att, då jordbruket lider af öfver höfvan

tryckta konjunkturer, taga bort en skatt, som med afseende på statsverkets

inkomster ej spelar någon rol, men indirekt drager mången million ur landet,

på samma gång den i sin män ligger i vägen för just detta intensiva jordbruk,

som utgör vilkoret för den svenske landtmannens framtida existens.

Med lika goda skäl, som man lagt skatt på sockerbetor, skulle man ju kunnat

lägga skatt på mjölk m. m., men, i fall sä händt, undras just huru det skulle

hafva gått med vår mejerihandtering. Nog blir det alltid jordbrukaren och

icke fabrikanten, som dylika skatter i sista hand drabba. Följden af sockerbetsskatten

har icke heller uteblifvit. Under det vi importera milliontals

Bih. till Riksd, Prof. 1S8G. 5 Samt. 1 Afd. 11 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

skålpund socker, exportera vi (så att säga) till sockerfabrikerna och sockerbetsodlarne

i Tyskland och Danmark tusentals svenska arbetare, som skulle

kunnat hafva sin utkomst af samma näring i sitt fädernesland».

Yille man räcka jordbruket en hjelpsam hand, så borde man, enligt

motionärernes mening, först borttaga eller lindra sadana skatter, som hämmade

dess utveckling, åtgärder, genom hvilka intet annat yrke och ingen

samhällsklass blefve lidande.

På grund häraf hafva motionärerne föreslagit, att Riksdagen matte

besluta, att hvitbetssockertillverkningsafgiften skall upphäfvas.

Beträffande beskattningen å hvitbetssockertillverkningen har Utskottet

ansett sig här böra meddela följande öfversigt.

I Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869 meddelades till allmän

efterrättelse Riksdagens samma år fattade beslut, att tillverkningen af hvitbetssocker

inom landet skulle åläggas särskild beskattning i förhållande till

införselstullen å utländskt råsocker, men att undantag från denna bestämmelse

skulle medgifvas sålunda, att nämnda tillverkning finge skattefritt bedrifvas

till den 1 Juli 1873, att från och med den 1 Juli 1873 till den 1 Juli

1876 tillverkningen endast ålades en skatt, motsvarande en femtedel, från

och med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1879 två femtedelar, från och

med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 tre femtedelar samt från och

med den 1 Juli 1882 till den 1 Juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid

dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än K: o

18 af den i verldshandel gällande holländska standard.

I Kongl. förordningen den 30 Maj 1873, äfvensom i Kongl. Maj:ts samma

dag faststälda ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelades

sedermera närmare bestämmelser angående ifrågavarande beskattnings uttagande,

kontrollen derå, m. m.

Genom Kongl. kungörelsen den 2 Juni 1876 påbjöds härefter, att

skatten från och med den 1 Juli samma år till den 1 Juli 1879 skulle i

öfverensstämmelse med Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869 utgöra två.

femtedelar af ofvanberörda tullsats.

I Kongl. kungörelsen den 25 April 1879 stadgades vidare, på grund

af Riksdagens beslut samma år, att skatten jemväl från och med den 1

Juli 1879 till den 1 Juli 1882 skulle utgå med endast två femtedelar af

nämnda tullsats. Den förhöjning i skatten, som enligt 1869 års Riksdags

forenämnda beslut skulle ega rum från och med den 1 Juli 1879, uppsköts

sålunda för ytterligare trenne år.

Slutligen beslöt 1882 års Riksdag, att äfven från och med den 1

Juli samma år afgiften för hvitbetssockertillverkningen skulle utgå med sist
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

3

nämnda belopp, livilket beslut kungjordes medelst den nu gällande förordningen

om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 16 Juni

1882. Genom detta beslut både följaktligen den af 1869 års Riksdag beslutade

ytterligare progression af ifrågavarande afgift helt och hållet förfallit.

De skäl, som lågo till grund för 1869 års Riksdags beslut angående

beskattning af hvitbetssockertillverkningen, voro dels jordbrukets fordran,

att hvitbetskulturen och hvitbetssockertillverkningen skulle betryggas mot

ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder, dels ock statsverkets fordran, att

icke gå miste om en bland sina betydligare inkomstkällor. Man förestälde

sig, att farhågan för dylika beskattningsåtgärder skulle afhålla mången från

att egna sig åt en industri, som, i afseende på sjelfva betodlingen, erfordrade

längre tid för ernåendet af gynsamma resultat, och, i afseende å sockertillverkningen,

förutsatte nedläggandet af betydliga kapital uti de derför behöfliga

verk och inrättningar. Man hoppades, att, om denna farhåga undanröjdes,

inom vårt land, lika väl som inom andra länder med något så när likartade

naturförhållanden, skulle uppblomstra en hvitbetssockerindustri af stor betydelse

ej mindre för statens finanser än för folkets ekonomiska välstånd.

En ganska betydande betodling uppstod ock omedelbart derefter i

större eller mindre skala inom flera delar af landet, och åtskilliga sockerfabriker

anlades samtidigt. Resultatet blef emellertid, såsom bekant, föga

gynsamt, i det de flesta fabrikerna inom kort nedlades.

Att den synnerligen låga beskattningen å ifrågavarande tillverkning

skulle i någon väsentlig mån hafva varit en medverkande anledning till

fabrikernas nedläggande, torde dock svårligen kunna antagas. Snarare tyckes

detta häntyda derpå, att det endast är i landets sydliga, af klimatet mest

gynnade delar, som ifrågavarande industri utan ett alltför högt skydd kan

blifva lönande.

Det af 1882 års Riksdag beslutade bibehållandet af då gällande afgift

å hvitbetssockertillverkningen, livilket motiverades å ena sidan af den stora

betydelse, hvitbetssockerindustrien utöfvade på jordbruket och boskapsskötseln,

och, ä den andra, deraf, att en stigande beskattning skulle lägga hinder i

vägen för nya fabrikers uppkomst, innebar ock i sjelfva verket ett gynnande

af landets af naturen lyckligast lottade delar.

Den minskning i inkomsterna af sockertullen, statskassan, sedan skatten

påfördes, fatt vidkännas genom hvitbetssockertillverkningen, uppgår till ej

ringa belopp. En jemförelse emellan de afgifter, de skånska hvitbetssockerfabrikerna

för sin tillverkning haft att erlägga, och de belopp, hvartill

tullinkomsterna för motsvarande qvantiteter utländskt råsocker skulle uppgått,

utvisar följande resultat:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 13.

Erlagd skatt:

Motsvarande

tullafgift:

Statsverkets

förlust:

Kronor, öre.

Kronor, öre.

Kronor,

öre.

År

1873.....................

..................... 30,104: —

150,520: —

120,416

—

»

1874......................

.................. 47,939: 30.

239,696: 50.

191,757

20.

»

1875 ......................

........... 26,186: 80.

130,934: —

104.747

20.

»

1876 ......................

................... 40,783: —

135,015: —

94,232

—

»

1S77.......................

................. 51,510: —

128,775: —

77,265

—

»

1878......................

................. 33,023: —

82,557: 50.

49,534

50.

»

1879 ......................

............ 43,815: 50.

109,538: 75.

65,723

25.

»

1880 .....................

........ 79.447: 50.

198,618: 75.

119,171

25.

»

1881 ....................

.................. 106,059: 88.

265,149: 70.

159,089

82.

»

1882.......................

............. 110,861: 54.

277,153: 85.

166,292

31.

»

1883 ....................

...... 149,304: 89.

373,262: 23.

223,957

34.

»

1884.....................

............ 268,440: 50.

671,101: 25.

402,660

75.

»

1885.....................

.................... 333,507: 30.

833,768: 25.

500,260

95.

Det framgår vidare af nämnda siffror, att hvitbetssockertillverkningen,

som, efter att under åren 1873—1879 hafva hållit sig inom temligen jemna

gränser, redan de båda derpå följande åren icke obetydligt stigit, efter 1882

års förenämnda riksdagsbeslut ytterligare utvecklat sig på ett sätt, hvilket

gifver vid handen, att den derå lagda beskattning på intet vis behöfver befaras

utgöra hinder för dess fortfarande framgång.

Denna beskattning är för öfrigt — till men för annan inhemsk sockertillverkning

— desto lindrigare, som det i gällande författning beräknade

rendement af betorna otvifvelaktigt är synnerligen lågt.

Borttagandet af ifrågavarande afgift skulle åter, till båtnad för hvitbetssockertillverkningen,

icke blott i än långt högre grad förminska statens

inkomster af sockertullen, utan ock bereda de inom landet varande iclkarne

af annan sockertillverkning det svåraste afbräck.

I betraktande af det sålunda anförda finner Utskottet motionärernas

yrkande sakna fog; och hemställer följaktligen,

att ifrågavarande motion må af Riksdagen lemnas utan

afseende.

Stockholm den 5 April 1886.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.