Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning af gåfva, arf, fideikommiss och testamente.

1886-03-12 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1886:6, Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning af gåfva, arf, fideikommiss och testamente.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1886, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning af

gåfva, arf, fideikommiss och testamente.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 10, anmärker Herr

Il Gustafsson, att nu gällande skatteförhållanden innebure orättvisa mot

dem, som minst egde. Genom existensminimums höjande och några personliga

skatters afskaffande hade största vinsten varit, att lagstiftarne visat

sig vilja gå i rätta rigtningen, men genom några få kronors förminskad

direkt skatt hade dock ej vunnits någon nämnvärd förbättring i de obemedlades

lefnadsvilkor. För att verka derhän måste skattereformerna vara mera

omfattande och djupgående och hafva till syfte att på allvar söka bot för

det tilltagande samhällsonda, som nu så bjert visade sig deri, att en ringa del

af samhällets medlemmar, utan att behöfva arbeta, lefde i öfverflöd, under

det att det stora flertalet af befolkningen med mödosamt arbete knappt kunde

skaffa sig bröd för dagen. Ett medel härför vore, enligt motionärens åsigt,

den progressiva beskattningen. o 0

Motionären medgifver, att man borde med varsamhet ga fram pa den

progressiva beskattningens väg, då det gälde inkomst af arbete och af kapital,

som någon genom sitt arbete samlat sig, men annorlunda stälde sig förhållandena

gent emot det ärfda kapitalet, ty i de flesta fall kunde väl sägas, att

det ärfda kapitalet icke vore lön för något arbete, någon högre företagsamhetsanda,

större flit, skicklighet eller förmåga.

På grund häraf hemställer motionären,

det Riksdagen ville genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Bih. till Biksd. Prot. 1S86. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

JBevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 6.

Kong-]. Maj:t måtte låta utarbeta ocli för en kommande Iiiksdag framlägga

förslag till en progressiv arfslag, fotad hufvudsakligen på följande grunder:

Hvarje arfslott, som understiger ett tusen kronor, vare från bevillning

fri.

Efterlefvande makes giftorätt är från arfskatt befriad.

För hvarje annan arfslott af fast eller lös egendom, som öfverstiger

ett tusen kronor och understiger fem tusen kronor, erlägges i bevillning 50

öre för hundra.

För den del af arfslott, som öfverstiger fem tusen och understiger tio

tusen kronor, erlägges i bevillning 1 krona för hundra.

För den del af arfslott, som öfverstiger tio tusen och understiger

50,nOO kronor, erlägges i bevillning 5 för hundra.

För den del af arfslott, som öfverstiger 50,000 och understiger 100,000

kronor, erlägges 10 för 100.

För den del af arfslott, som öfverstiger 100,000 kronor, erlägges i

bevillning 20 för 100.

För fideikommiss erlägges af en hvar, som tillträder fideikommitterad

egendom eller såsom fideikommiss anslaget kapital, bevillning efter samma

grunder som för arf.

För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar, med

full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges progressiv bevillning

efter samma grunder som för arf.

För gåfva af fast egendom, lösegendom eller kapital, med full eganderätt

till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges progressiv bevillning efter

samma grunder som för arf.

Af införandet af en sådan progressiv arfskatt följde enligt motionärens

åsigt naturligen upphäfvande af nu gällande föreskrifter i bevillningsförordningens

18 och 19 §§, hvaraf framginge, att befrielse från bevillning för

testamente eller gåfva till fromma stiftelser icke vidare skulle medgifvas.

Till en början får Utskottet i afseende å Herr Gustafssons ofvanberörda

motion erinra, att stadgandena i gällande bevillningsförordnings 18 och

19 §§ ej beröras af ifrågavarande motion, och att motionären uppenbarligen

syftat å'' 18 och 19 §§ i numera upphäfda bevillningsförordningen af den 15

Oktober 1880.

Frågan om införandet af arfskatt har varit föremål för skatteregleringskomiténs

behandling. I sitt den 13 September 1882 afgifna underdåniga

utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket föreslog komitén

en genom stämpel utgående jemförelsevis måttlig beskattning, hvars storlek

skulle vara progressiv i förhållande till arftagarens olika skyldskap till art
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

låtaren. Det bör emellertid ej förgätas, att detta förslag stod i sammanhang med

de öfriga stora skattereformer, som af komitén föreslagits, och uppenbarligen

afsåg att i någon mån fylla den brist i statskassan, som genom de stora

skattereformernas genomförande eljest skulle hafva uppkommit.

Utskottet anser för sin del att, om och när en arfskatt skulle införas,

de af skatteregleringskomitén angifna grunder för densammas utgående böra

tillämpas. Genom bifall till motionen komme de verkligt stora förmögenheterna

ej att lida något synnerligt afbräck, men desto svårare komme de

jemförelsevis små förmögenheterna att deraf drabbas, och derigenom skulle

helt visst den för samhällets bestånd och trefnad så behöfliga välbergade

medelklassen helt och hållet undertryckas. Slutligen vill Utskottet tillägga,

att den föreslagna lagen helt visst skulle leda derhän, att personer med förmögenhet

i sina närmaste anförvandters intresse sökte att, såvidt möjligt vore,

genom egendomens döljande undandraga densamma från beskattning, och att

skatten sålunda egentligen blefve betungande för den fasta egendomen, ehuru

tvifvelsutan nog utvägar komme att uppfinnas, hvarigenom jemväl sådan

egendom kunde från beskattningen skyddas.

På dessa grunder, och då en förhöjning i den redan på arf utgående

stämpelafgift med afseende å statsverkets närvarande tillstånd ej är af nöden,

anser sig Utskottet ej böra tillstyrka motionen, hvilken dertill i sin våldsamma

progression torde sakna motstycke; och hemställer förty Utskottet,

att Herr R. Gustafssons ifrågavarande motion ej måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

A. G: son BEUUICH.

Reservationer:

af Herrar O. Jonsson i Hof, A. Andersson i Intagan, J. E. Ericsson

i Ahlberga och A. P. Lind mot den af Utskottet begagnade motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.